Hållbarhetsanpassade transporter. En rättsvetenskaplig ... - Vinnova

Medlemsstaterna har också en skyldighet att vidta erforderliga åtgärder för
att bevara, upprätthålla och återställa tillräcklig variation och yta av biotoper för
de fågelarter som omfattas av artikel 1. 497
Direktivet kan utgöra ett betydande hinder för uppförandet av
trafikanläggningar som vägar, järnvägar, flygplatser och farleder. Direktivet kan
förhindra, eller åtminstone försvåra, t.ex. förverkligandet av en föreslagen
järnvägssträcka om järnvägen kan komma att medföra störningar i en våtmark
som är av betydelse som rastplats för flyttfågelarter uppräknade i bilaga I. Även
befintliga trafikanläggningar kan omfattas av direktivet eftersom medlemsstaterna
skall vidta erforderliga åtgärder för att skydda biotoper enligt direktivet. Det
skulle t.ex. kunna innebära att en befintlig motorväg måste läggas i en ny
sträckning p.g.a. att den väsentligen påverkar en biotop av betydelse för en i
direktivet listad fågelart, t.ex. en våtmark.
Direktivets betydelse för transportproblematiken är således framförallt
indirekt. Medlemsstaterna åläggs en skyldighet att vidta behövliga åtgärder för att
skydda fågelarter och dess livsmiljö. 498 Direktivet inverkar således på hur markoch
vattenområden används vilket kan få betydelse för transportinfrastrukturens
utveckling.
EG-domstolen har i ett flertal rättsfall fastställt att medlemsstater underlåtit
att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet. 499
EG-domstolen fann att en väganläggning och tillkommande byggnader i
anslutning till vägen bl.a. medför en reduktion av sumpmark. 500
”These operations have resulted in the loss of refuge, rest and nesting areas
for birds. In addition to the disturbances caused by the road works, the action
in question has modified the ebb and flow of the tide, causing this part of the
marshland to silt up.” 501
EG-domstolen kommer slutligen fram till följande slutsats:
497 Artikel 3.
498 Se avsnitt 8.3.1 om hushållningsbestämmelserna och 7.1.6 om art- och områdesskydd.
499 Se t.ex. EG-domstolens avgöranden Leybucht, mål C-57/89 och Lappel Banks mål C-44/95
(främst pp. 27, 31 och 42) där EG-domstolen kommer fram till att ekonomiska krav enligt art 2 i
direktivet inte skall ligga till grund för utpekandet av särskilda skyddsområden och Santo-a
våtmarkerna, mål C-355/90, där EG-domstolen klargör tolkningen av artiklarna 3 och 4 i
direktivet och tillämpar denna tolkning för att besvara frågan huruvida Santo-a våtmarkerna
skulle ha klassificerats som särskilt skyddsområde av Spanien
500 Santo-a våtmarkerna, mål C-355/90, där EG-domstolen klargör tolkningen av artiklarna 3
och 4 i direktivet och tillämpar denna tolkning för att besvara frågan huruvida Santo-a
våtmarkerna har erhållit ett tillräckligt skydd Spanien
501 Mål C-355/90, s. 36.
166