Tidningen som pdf-dokument - Svensk Biblioteksförening

”Tag och läs, tag och skriv!”
Om konsten att läsa och
om konsten att förmedla
skönlitteratur
Foto: Åsa Ekström
En av de ledamöter av Svenska Akademien,
som kanske gjort mest för att
vidga intresset för den internationella
samtida litteraturen, Artur
Lundkvist, säger i broschyren Kan Du läsa en
bok? att det råder en utbredd misstro mot de
skönlitterära böckerna bland det svenska folket.
”En misstro som icke sällan framträder
som öppet förakt – Romaner! Dikter! Ska det
vara något för en vuxen människa? Det är ju
bara fantasier och påhittade historier. Om
det ändå vore någon nytta med att läsa sådant,
men det bara förvillar och tar upp tid!”
Den som arbetat som bibliotekarie inom
äldreomsorgen har säkert stött på många
låntagare som i sin ungdom möttes av denna
inställning – läsning var något onyttigt. Vi är
då tillbaka på 1920-talet. Sedan dess har det
väl ändå hänt ett och annat? 1974 års kulturpolitik,
Folkbiblioteksutredningen och Bokutredningen
på 1980-talet m fl utredningar
har alla lyft fram läsningens betydelse. Och
folkbiblioteken har tillhandahållit mycket av
den litteratur som inte fanns i boklådorna.
Att läsa är viktigt för alla, inte minst ur en demokratisk
synpunkt för att man skall kunna
ta del av det samhälle som blir alltmer komplicerat
men också för att förstå andra och sig
själv. Det verkar väl vara helt ok i ett s k informations-
eller, som vi numera säger, kunskapssamhälle?
Men är själva läsningen något annat än informationsinhämtning?
Ja, jag hävdar att
läsningen av skönlitteratur kan vara en konst
i betydelsen tillägnelse och bearbetning av
ett material på samma sätt som tillägnelse
och bearbetning av musik och konst kan vara
det. Första gången jag kom att tänka på läsningen
av skönlitteratur som en konst var
nog när jag läste en intervju med Agneta Pleijel,
som där tänkte sig läsningen/läsakten
som en konst i sin egen rätt. När jag funderade
litet vidare på hur läsning kunde vara en
biblioteksbladet [5:2006] 31