Resultat - Göteborgs universitet

Örebromannen
av elitkällorna. Inom brottsjournalistiken
talar vi här om exempelvis polisens tolkningar
av händelser, rättegångsmaterial
-där alltså domare, advokater, åklagare
och nämndemän främst har ordet samt
brottstatistik framtaget av exempelvis
forskare. Journalister står beroende av
dessa elitkällor som förfogar över vilket
material man delar med sig av. Hall
med flera konstaterar att polis såväl som
media medverkar i att måla upp verklighetens
tavla. Kritiker finner dock att Hall
med flera här är konspiratoriska och att
denna utveckling av teorin faller på den
ideologiska matta som den står på, vilket
gör den svår att applicera som analysmodell.
Får läsarna verkligen panik
Malin Åkerström, professor i sociologi,
poängterar i sin studie, Kriminalitet, kultur
och kontroll, att begreppet ”panik”
inte överrensstämmer med läsarnas och
omgivningens uppfattning av den aktuella
problematiken. Annan kritik har
även poängterat att begreppet ”panik”
är väl urvattnat och att vi idag överöses
med så mycket information och nyheter
om katastrofer att vi blivit bedövade
av dem. Detta medför alltså att ordet
panik i sig inte är passande, medan den
ursprungliga teorin i stort fortfarande är
aktuell. Pollack framhåller att moralpaniken
finns i dagens samhälle, exempelvis i
form av nya medier (internetpornografi),
vetenskapliga-, miljö- och naturhot (till
exempel tsunamin i Thailand eller kärnkraftsolyckan
vid Fukushima i Japan). I
detta hänseende anser Pollack att ordet
”panik” mycket väl är riktigt och att
”medierna tillskriver människor rädsla och
upplevelser av hot och mobiliserar publika
responser, till exempel genom att
ställa frågor på ett visst sätt till ”experter”,
46
radiolyssnare, TV-tittare, tidningsläsare.”
På så vis ringar man in ett begränsat antal
svar på dessa frågor. Medierna fastställer
att människor grips av moralpanik
inför vissa fenomen. Tillsammans med
utvalda aktörer som experter och polis
bidrar medierna till att ”skapa den verklighet
de rapporterar om”.
Även Ekecrantz och Olsson, båda professorer,
tar i sin bok Det redigerade
samhället upp den beskrivningsmakt
som medierna besitter. Makten uppstår
genom människornas tolkningar och
konsumtion av den information som
tillhandahålls av medierna. Medierna
konstruerar och förmedlar verkligheten,
vilket i sig är nödvändigt, dock kan den
bakomliggande meningen ifrågasättas.
Betraktaren förutsätter ofta att det är
den objektiva verkligheten som porträttteras
i texten. Ekecrantz och Olsson framhåller
att en ”beskrivning alltid innebär
ett ingrepp i det som beskrivs”, det är
alltid någon som tolkar hur verkligheten
är. Eftersom vi utgår från att rapportering
sker objektivt, blir detta en osynlig makt
som breder ut sig genom subjektivitet i
nyhetstexterna. Detta gör även att det
blir svårare att skilja på vad som är den
ursprungliga verkligheten och vad som
är skapat eller resultat av en journalistisk
rapportering. De två behöver inte alltid
vara varandra åtskilda heller, menar författarna.
Andra institutioner som beskriver
verkligheten är forskningen, byråkratin
och utbildningen som tillsammans med
medierna medverkar till vad samhället
anser vara sanning och verklighet.
Även i kommunikationsforskarens Gerbners
kultiveringsteori påvisar man, som
tidigare nämnt, medias (TV's) skapande
av världsbilden. Gerbner har i sin studie