Hämta inspirtation från alla exempel i Magasin Drivkraft!

Entreprenöriellt lärande och entreprenörskap i utbildningssystem – DRIVKRAFT SÖDERHAMN 5
Lärorik
show på
Stentägten
Här var det lärarna som föregick med
dåligt exempel.
F–2-barn vid Eken på Stentägten fick till
sin häpnad se sina ”fröknar” spela teater
och gestalta barn som mobbar och elaka
mot varandra.
Därefter samlades lärare och barn och
diskuterade innehållet och då bestämde
man sig för att fortsätta ett redan inlett
värdegrundsarbete med att barnen skulle
bjuda tillbaka med en egen föreställning.
Det blev en strålande revy med trollkonstnärer,
dansande pojkar och flickor, gymnastikgrupp
och en inlevelsefullt dramatiserad
egen händigt skriven saga.
I två omgångar visades alltsammans för
föräldrar, syskon, farmor, morfar – ja, alla som
kunde komma sökte sig till skolans gymnastiksal
för att låta sig imponeras av klassernas
uppfinningsrikedom.
– Barnen har lärt sig att våga kliva fram på
ett nytt sätt. Sedan vet vi att inte alla tar lika stor
plats i gruppen, men de lär sig lika mycket och
här får alla en plats, förklarar förskolläraren Pia
Birgersson vid Eken.
Samplanering underlättar
Barnen hade planerat och hittat på det mesta
själva. Hjälp med rekvisita fick man från Drömverkstan
och även föräldrarna fanns med.
– Det ska vara ett öppet och tillåtande klimat.
Inget är fel, allt är rätt. Men det måste finnas ramar
och som lärare ska vi inte bara stå vid sidan
av, utan lyssna och vara barnens bollplank.
– Genom att vi här vid Stentägten har samplanering,
så kan vi också sätta ihop hela dagen från
fritids och framåt och tänka på miljön, erbjuda
bygg- och pysselrum, olika hörnor och vi kan till
exempel ta det lite lugnare på förmiddagen om vi
vet att det vankas utflykt med fritids på eftermiddagen,
fortsätter Pia.
ens
Så här såg det ut när Ellen Forsgren blev ett guldbarn med hjälp av Maria Frunck.
Föräldrarna
En förälder som följt arbetet är Lena Westberg
som gläds över energin både i lärarlaget och
bland eleverna.
– Man känner sig alltid välkommen hit till
Eken och Stentägten. Man jobbar med utveckling
och förbättringar görs hela tiden. Problem som
dyker upp löses direkt. När det fungerar runt
omkring, blir man trygg i sig själv vilket gäller
både barn och lärare, säger Lena.
Spänning och förväntan gjorde atmosfären
så tät att den skulle ha kunnat skivas på frukostmackorna
när barnen en morgon samlats kring
sina guldregler. Under terminen har de pratat
med varandra, diskuterat olika situationer och
funderat över hur man ska göra, säga och vara i
umgänget med varandra och andra.
Man har skapat en gemensam värdegrund.
Nu var det en vintermorgon dags att samlas
kring de guldregler som utgör värdegrunden och
tillsammans tumma på att detta är vad som gäller
i fortsättningen. Alla skriver på – med guldpenna,
givetvis.
Därefter återstår bara att hårt hålla i en lavasten
och samtidigt önska sig något.
Sedan är man ett guldbarn, minsann.
Allvar
– Jodå, nog har vi märkt av att det här varit på
gång. Det har pratats mycket hemma och vi har
förstått att det är på allvar, förklarar Lotta
Lemberg som är förälder till ett av guldbarnen.
– Barnen är dessutom duktiga att påminna
varandra om reglerna, berättar Dan Bergh,
också han förälder i klassen.
Det är viktigt att barnen själva deltar i arbetet
Lotta Lemberg, förälder till ett av guldbarnen.
guldbarnens guldregler:
• Vi är snälla och lyssnar på varandra.
Alla är lika viktiga
• Om någon säger ”sluta”, så slutar vi
• Vi säger snälla saker och ger uppåtpuffar
• Vi följer regler och är bra förlorare
• Vi talar sanning
• Vi har det lugnt och mysigt
• Vi är rädda om våra saker och tar
inget utan lov
• Vi städar efter oss
• Vi tröstar varandra och om det
behövs hämtar vi fröken
• Alla är med och leker
• Vi är artiga och säger tack när vi
får något
att utforma reglerna. Nu finns det också
på pränt, alla kan se vad som står där och
man har sin tumme där, säger han.
Lotta tillägger att det är särskilt viktigt att
allt är skrivet med barnens egna ord:
– De känner att de blivit tagna på allvar,
menar hon.
Fortplantning
Dan tror också att om barnen får jobba så
här redan i förskolan, så kommer de nog
också att ta för sig mer i vuxen ålder.
– Som förälder är man supernöjd och trygg
med Eken och miljön här. Det känns på de
signaler vi får från skolan, säger Dan och Lotta
tillägger att det märks att elever och personal
mår bra.
– Det händer sedan något med barnen
när de blir större. Jag har också stora barn
och har märkt att det går bra fram till sexan,
sedan händer något på högstadiet. På gymnasiet
lugnar det ned sig och man hittar lättare
sin plats, fortsätter Lotta.
Men nu blir det annat
– Jo, man hoppas att de här nya stämningarna
fortplantar sig genom hela systemet,
säger Dan.<
Bättre kompisar
Barnen själva var också nöjda med sin föreställning.
– Vi dansade, och turades om att använda
Telmas mikrofon som de gjort på Drömverkstaden,
berättar Tyra Persson som deltog i
dansgruppen.
– I början lyssnade vi för lite på varandra i
gruppen. En var väldigt bestämd och några blev
ledsna. Men nu är det bra. Vi har vi lärt oss att
vara kompisar, bestämma lika mycket och vara
snälla, tillägger hon.
Inte bita
Kompisen Erik spelade rollen som pappan i sagodramatiseringen:
– Men först ville jag egentligen göra en vattendjungel,
men det här gick också bra. När vi jobbade
med alltsammans fick man också lära sig
att inte slåss, inte bitas eller dra någon i håret
eller knuffas.
I gympagruppen fanns bland andra Elsa Berg
och där ville man göra en massa olika saker från
början:
– Först ville alla göra något med hopprep.
Men vi pratade ett tag och kom överens om vad vi
skulle göra. Alla blev nöjda till slut och det var bra.
Det kändes bra att vi kom överens, berättar Elsa.