Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Keene & Botterill har med i sin<br />
bok.<br />
Ställningen efter 14...a4-a3!.<br />
Låt vara att Suttles i detta parti<br />
utvecklade kungsflygelspringaren<br />
via f6.<br />
En nyhet för mig är att Moderna<br />
försvaret, även om Keene &<br />
Botterill nämner det i sin bok<br />
från 1972, tydligen alltid i<br />
Kanada och nordvästra USA gått<br />
under namnet “Rat“, det vill säga<br />
“råtta“. Men som Harper och<br />
Seirawan skriver i “Chess On the<br />
Edge“ kan benämningen “rat“<br />
även ses som en hopdragning av<br />
österrikaren Karl Robatsch efternamn.<br />
Karl Robatsch, som får<br />
anses vara den förste starkare<br />
spelare som regelbundet använde<br />
sig av öppningen. I många<br />
länder går spelsättet också under<br />
namnet Robatsch försvar. En<br />
råtta kilar som bekant ut och in i<br />
sina hål, det vill säga ut och in<br />
kring g7 och vilket centrum vit<br />
än upprättar är svart där och gnager<br />
... I boken får vi även en<br />
schackversion av Bobby ”Boris<br />
Karloffs” Pickets låt från 1962,<br />
“The Monster Mash“ som här blir<br />
“The Canadian Rat“.<br />
Böckerna är oerhört ambitiöst<br />
upplagda och i de tre volymerna<br />
om sammanlagt närmare tusen<br />
sidor har författarna lyckats få<br />
med, så vitt känt i varje fall,<br />
samtliga Suttles tävlingspartier.<br />
Totalt över 600. Att båda författarna,<br />
Bruce Harper och Yasser<br />
Seirawan, sedan lång tid tillbaka<br />
är goda och nära vänner till huvudpersonen<br />
har säkert bidragit<br />
till flertalet av de personligt<br />
färgade och rikt kommenterade<br />
partierna i alla tre volymerna.<br />
Volym 1 är ett urval om 100<br />
partier uppdelade efter olika<br />
teman. Exempelvis “Suttles spelstil“,<br />
“Kantbönder“, “Kungsvandringar“<br />
och “Fischer och Spassky“.<br />
Mot Fischer blev det 0–2 även<br />
om Suttles i åtminstone det ena<br />
partiet hade goda remichanser.<br />
Båda partierna spelades innan<br />
Fischer blev världsmästare.<br />
Spassky mötte han däremot ett<br />
år innan århundradets match i<br />
Reykjavik. I ett livfullt parti<br />
missade Suttles i ömsesidig tidsnöd<br />
först vinst och sedan remi.<br />
Volym 2 och 3 är indelade efter<br />
ECO:s spelöppningssystem.<br />
Är det då idag intressant att ta<br />
del av en, låt vara hyfsat stark,<br />
stormästares partier som la tävlingsschacket<br />
på hyllan redan<br />
1984 Svaret är ett obetingat<br />
ja! Jag har under de senaste<br />
veckorna själv haft stort nöje av<br />
att spela igenom de flesta av de<br />
tre volymernas partier. Suttles<br />
provokativa spelstil – “refute this,<br />
if you can“ – hans förkärlek till de<br />
udda varianterna, och att han lite<br />
i Laskers anda hellre spelar ett<br />
överraskande drag än det kanske<br />
objektivt bästa, gör att partierna<br />
och särskilt när motståndaren<br />
börjar komma i tidsnöd, ofta<br />
böljar fram och tillbaka med<br />
ömsesidiga missade möjligheter.<br />
Än står Suttles bättre, än är det<br />
hans motståndare som har övertaget<br />
eller till och med står på<br />
vinst. Stort underhållningsvärde<br />
och mycket nöje utlovas! Själv är<br />
jag dessutom ett fan av partier<br />
kommenterade av Seirawan – vilket<br />
i mitt fall naturligtvis gjorde<br />
det hela än mer förnöjsamt.<br />
DAN CRAMLING<br />
■ Jeroen Bosch (redaktör):<br />
Secrets of Opening<br />
Surprises 7<br />
(New In Chess, <strong>2008</strong>)<br />
De uppskattade SOS-böckerna<br />
bygger på att starka spelare skriver<br />
artiklar på mellan fyra och<br />
femton sidor där de presenterar<br />
en udda öppningsvariant. Det ska<br />
räcka för att kunna överraska sin<br />
nästa motståndare med varianten.<br />
Nu har den sjunde boken i<br />
serien kommit ut.<br />
Artiklarna varierar kraftigt i<br />
kvalité. Ibland saknas förklarande<br />
text och i några fall verkar det<br />
inte finnas någon tanke bakom<br />
urvalet av illustrativa varianter.<br />
Oftast är det välskrivna artiklar<br />
men det ger naturligtvis inte<br />
automatiskt de udda varianterna<br />
ett existensberättigande. Jag har<br />
roat mig med att försöka hitta ett<br />
tillfredsställande sätt att bemöta<br />
artikelförfattarnas idéer utan att<br />
använda analysmotor eller Chessbase.<br />
Den slutsatsen jag framför<br />
allt kan dra är att det är mycket<br />
enklare att bemöta udda vita<br />
idéer. Vill man ha fördel som<br />
vit måste man spela någorlunda<br />
konsekvent, men som svart kan<br />
man ta sig betydligt större friheter.<br />
Bokens stjärnförfattare är<br />
Hikaru Nakamura som skriver om<br />
1.e4 e5 2.Dh5, ett drag min lillebror<br />
har haft blandad framgång<br />
med. Ett parti slutade faktiskt<br />
2...Ke7 3.Dxe5 matt! Nakamura<br />
debuterade med 2.Dh5 i Sigemanturneringen<br />
i Köpenhamn<br />
2006 mot den indiske stormästaren<br />
Krishnan Sasikiran. Jag var på<br />
plats och tyckte att vit stod något<br />
bättre efter öppningsfasen även<br />
om den snabbspelande Nakamura<br />
lyckades förlora. Lars Grahn<br />
skrev efter partiet i Sydsvenskan<br />
att “2.Dh5 knappast äventyrar<br />
vits lilla utvecklingsförsprång“.<br />
Tillåt mig att tvivla! Draget bryter<br />
mot den mest grundläggande<br />
TfS nr 3/<strong>2008</strong> 47
Change language