You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
av alla principer och får alltså inte<br />
vara bra. Det finns säkert många<br />
bra sätt för svart att spela på men<br />
jag har fastnat för det hårdaste.<br />
Efter 1.e4 e5 2.Dh5 offrar man<br />
bonde med 2...Sf6! 3.Dxe5+ Le7<br />
4.Df4 (Profylax mot Sc6.) 4...0-0<br />
5.e5. Nakamura ger först varianten<br />
5...Te8 6.Le2 Sd5 7.De4 Sb4<br />
8.Sa3, men efter 8...d5 9.Df4 d4<br />
tycker jag det känns som att svarts<br />
utvecklingsförsprång mer än väl<br />
kompenserar bonden. Nakamura<br />
analyserar vidare och tycker att<br />
det är lovande för vit, men jag<br />
håller inte alls med. Han har<br />
däremot en reservlösning som<br />
verkar sundare: 6.Sc3(!) Ld6 7.d4<br />
c5 8.Le3 cxd4 9.Lxd4 Sc6 10.Sf3<br />
och även om svart får tillbaka<br />
bonden står vit bättre. Vad är<br />
då poängen med 6.Sc3 Jo, det<br />
stoppar manövern Sf6-d5-b4! När<br />
man väl kommit så långt är resten<br />
inte svårt. Svart bör omedelbart<br />
spela 5...Sd5 6.De4 Sb4!. Vits<br />
dam är uppbunden och svart kommer<br />
snabbt i centrum med d5 för<br />
att senare öppna upp med f6.<br />
Pjäserna utvecklas enkelt med<br />
S8c6 och Lf5. Vit har bara flyttat<br />
damen och även om Nakamura<br />
skriver att idén inte är skolmatt<br />
framstår konceptet som högst<br />
tvivelaktigt. Jag analyserade en<br />
SM-gruppen i Växjö<br />
Emanuel Berg, Sollentuna SK<br />
Evgenij Agrest, Sollentuna SK<br />
Jonny Hector, Limhamns SK<br />
Pontus Carlsson, Sollentuna SK<br />
Tiger Hillarp-Persson, Skara SS<br />
Lars Karlsson, SK Rockaden Stockholm<br />
Ralf Åkesson, Västerås SK<br />
Stellan Brynell, Limhamns SK<br />
Bengt Lindberg, Solna SS<br />
Hans Tikkanen, Lunds ASK<br />
Axel Smith, Lunds ASK<br />
Nils Grandelius, SK Bara Bönder<br />
Erik Hedman, SK Rockaden Stockholm<br />
Victor Nithander, SS Manhem<br />
hel del varianter, men kan inte<br />
garantera dess kvalité eftersom<br />
de inte är kontrollerade med<br />
Rybka. Slutsatsen är dock klar:<br />
det finns inget enkelt sätt för vit<br />
att utjämna!<br />
SOS-böckerna rekommenderas<br />
för de som snabbt vill lära sig en<br />
ny variant och inte har något emot<br />
att spela lite udda. Som vit bör<br />
man dock hålla sig till huvudspåren.<br />
AXEL SMITH<br />
■ Richard Pallister, Glenn Flear<br />
& Chris Ward:<br />
Dangerous Weapons:<br />
The Queen’s Gambit<br />
(Everyman Chess, <strong>2008</strong>)<br />
“Dangerous Weapons: The<br />
Queen’s Gambit“ är en del i en<br />
serie böcker om “farliga vapen“<br />
som ges ut av förlaget Everyman<br />
Chess. Förutom Damgambit finns<br />
böcker som behandlar Franskt,<br />
1.e4 e5-öppningar, Sicilianskt<br />
och Nimzoindiskt. Detta är inga<br />
repertoarböcker utan kan i<br />
stället jämföras med ”Secrets of<br />
Opening Surprises”-serien.<br />
Med slagordet ”Dazzle Your<br />
Opponents!” presenteras läsaren<br />
för ovanliga öppningsvarianter för<br />
både vit och svart som alla har två<br />
saker gemensamt: 1) Öppningsdragen<br />
1.d4 d5 2.c4; 2) Det finns<br />
inte mycket teori på varianterna.<br />
Detta är alltså ingen bok för<br />
dem som vill ha solida, beprövade,<br />
tidlösa varianter. I inledningen<br />
förkunnar också författarna<br />
att man följer bokens förslag på<br />
egen risk och att inga garantier<br />
om varianternas spelbarhet finns.<br />
Istället handlar det om att<br />
skapa komplext, udda och ofta<br />
väldigt tveeggat spel. ”Dangerous<br />
weapons means dangerous for<br />
both sides” står det. Inget hyckleri<br />
alltså.<br />
Är man på äventyrshumör kan<br />
man definitivt spela dessa varianter<br />
i turneringspartier (det kan<br />
nog vara en fördel att komplettera<br />
bokens förslag med egna analyser<br />
eftersom boken sällan går på<br />
djupet), men det är också väldigt<br />
kul att bara bläddra i boken. Jag<br />
kom på mig själv med att genast<br />
vilja koppla upp mig på ICC och<br />
testa några av varianterna i blixt.<br />
En variant jag genast fattade tycke<br />
för var ”Castling Long in The<br />
Moscow” som uppstår efter 1.d4<br />
d5 2.c4 c6 3.Sc3 Sf6 4.Sf3 e6<br />
5.Lg5 h6 6.Lxf6 Dxf6 7.Db3 dxc4<br />
8.Dxc4 Sd7 9.0-0-0!. En annan<br />
intressant idé är ”Shocking The<br />
QGD”, 1.d4 d5 2.c4 e6 3.Sc3 Sf6<br />
4.Sf3 Le7 5.g4!.<br />
Artiklarna inleds med en text<br />
som förklarar vanliga idéer och<br />
teman. Sedan följer ett kommenterat<br />
partiexempel och till sist<br />
”Looking A Little Deeper”. Då<br />
och då dyker små symboler upp<br />
som står för ”Beware!”, ”Roll The<br />
Dice!” och ”Tricky Transposition”.<br />
Ett kul inslag. Bokens struktur<br />
känns annars lite rörig, ibland<br />
måste man vända blad för att<br />
hitta rätt diagram.<br />
För den som är lite trött på de<br />
vanliga Damgambit-varianterna<br />
och inte skyr grumligt spel kan<br />
detta vara ett bra köp.<br />
MICHAEL DE VERDIER<br />
48<br />
TfS nr 3/<strong>2008</strong>
Change language