Rapport strÃ¥kbeskrivning - E-on

Planerad 130 kV elkraftledning 

mellan Vimmerby och Kisa 

Stråkbeskrivning 

Underlag för samråd 

November 2008

Förord 

För att bygga och driva en ny elkraftledning krävs tillstånd, så kallad nätkoncession. 

Hur en ansökan om koncession ska prövas och vad ansökan ska omfatta regleras i 

Ellagen och Elförordningen. Enligt Elförordningen ska samråd genomföras och en 

miljökonsekvensbeskrivning, MKB, upprättas enligt Miljöbalkens 6:e kapitel. 

Samråd har inletts under våren 2008 för den nu planerade nya elkraftledningen 

mellan Vimmerby och Kisa. 

Denna stråkbeskrivningsrapport, till vilken också hör en kartdel i A3-format, är en 

del av samrådet och underlag i det fortsatta samrådsarbetet. I stråkbeskrivningen 

redovisas och beskrivs geografiskt alternativa stråk för de två tekniska alternativen 

luftledning respektive markkabel. Inom dessa alternativa stråk bedöms det vara 

möjligt att anlägga en kraftledning med tillhörande anläggningar. Även den generella 

påverkan och vilka åtgärder som kan göras för att minska effekterna av projektets 

genomförande redovisas. 

Syftet med stråkbeskrivningen är också att ligga till grund för val av det mest 

lämpliga stråket och också den lämpligaste tekniken (luftledning eller markkabel), 

inom vilket en ledningssträckning senare kommer att närmare utredas. E.ON Elnät 

Sverige AB remitterar denna stråkbeskrivning till berörda myndigheter, 

sektorsintressenter och andra som bedöms kunna bidra med synpunkter. Genom 

annonsering, information och utställning med möjlighet att träffa representanter för 

E.ON Elnät, samt möjlighet att beställa eget exemplar av denna stråkbeskrivning, 

bereds även allmänheten möjlighet att ta del av materialet och lämna synpunkter. 

I samrådet önskar E.ON Elnät särskilt information om och eventuella 

kompletteringar till redogörelsen under kapitlen 6 och 7 (Beskrivning av 

luftledningsstråk respektive markkabelstråk), som kan ha betydelse inför valet av 

stråk samt eventuella synpunkter på vilket stråk som är mest lämpligt och skälen för 

detta. Efter utvärdering av inkomna synpunkter väljs teknik (luftledning eller 

markkabel) och stråk för den nya elkraftledningen. Förslag till slutlig sträckning 

arbetas därefter fram i en fördjupad MKB-process. För sträckningen görs sedan en 

fullständig ansökan om nätkoncession som lämnas till Energimarknadsinspektionen. 

E.ON Elnät Sverige AB 

205 09 Malmö 

Projektledare hos E.ON Elnät: Göran Andersson, telefon 070-519 55 13, 

E-mail: goran.andersson@eon.se 

Stråkbeskrivningen är upprättad av SWECO AB. 

Projektledare hos SWECO: Leif Göthlin, telefon 0734-12 63 14 

E-mail: leif.gothlin@sweco.se 

Kulturmiljödelarna i stråkbeskrivningen har upprättats av Länsmuseerna i 

Östergötlands och Kalmar län. 

Kartor i text- och kartdel: copyright Lantmäteriet M2003/4377.

Innehållsförteckning 

1 Sammanfattning 5 

1.1 Bakgrund 5 

1.2 Alternativa tekniker 5 

1.3 Alternativa stråk 6 

2 Inledning 6 

3 Projektbeskrivning 9 

3.1 Kraftöverföring Vimmerby-Kisa 9 

3.1.1 Vad planerar E.ON Elnät 9 

3.1.2 Varför behövs den nya ledningen 10 

3.2 Tidplan 10 

3.3 Tillståndsprocessen 10 

3.3.1 Nätkoncession 11 

3.3.2 Övriga tillstånd 12 

3.4 Samråd 12 

3.4.1 Hittills genomfört samråd 13 

3.4.2 Inkomna synpunkter 14 

3.5 Ersättningsfrågor 15 

4 Alternativa tekniker 16 

4.1 Luftledning 16 

4.1.1 Tekniskt utförande 16 

4.1.2 Säkerhet 19 

4.1.3 Generell påverkan under byggskedet 19 

4.1.4 Generell påverkan under driftskedet 20 

4.2 Markkabel 22 

4.2.1 Allmänt 22 

4.2.2 Kabelkonstruktion 22 

4.2.3 Kabeldike 23 

4.2.4 Generell påverkan under byggskedet 24 

4.2.5 Generell påverkan under driftskedet 26 

4.3 Fördelar och nackdelar med luftledning respektive markkabel 27 

4.4 Elektromagnetiska fält 29 

5 Alternativa stråk 33 

5.1 Utredningsområde 33 

5.2 Studerade stråk för luftledning och markkabel 34 

5.2.1 Luftledning 34 

5.2.2 Markkabel 37 

5.3 Bortvalda alternativ 38 

6 Beskrivning av luftledningsstråk 39 

6.1 Läsanvisning och informationskällor 39 

6.1.1 Läsanvisning 39 

6.1.2 Informationskällor 41 

6.2 Luftledningsstråk, Avsnitt L1 (Vimmerby – Södra Vi) 42 

6.2.1 Stråk L1A 42 

6.2.2 Stråk L1B 49 

6.3 Luftledningsstråk, Avsnitt L2 (Södra Vi – Gullringen) 55 

6.3.1 Stråk L2A 55 

6.3.2 Stråk L2B 60

6.3.3 Länk L2 69 

6.4 Luftledningsstråk, Avsnitt L3 (Gullringen – Horn) 72 

6.4.1 Stråk L3A 72 

6.4.2 Stråk L3B 76 

6.4.3 Länk L3 81 

6.5 Luftledningsstråk, Avsnitt L4 (Horn – Kisa) 84 

6.5.1 Stråk L4A 84 

6.5.2 Stråk L4B 92 

6.5.3 Stråk L4C 98 

6.5.4 Stråk L4D 102 

7 Beskrivning av markkabelstråk 106 

7.1 Läsanvisning och informationskällor 106 

7.2 Markkabelstråk, Avsnitt M1 (Vimmerby – Södra Vi) 106 

7.2.1 Stråk M1A 106 

7.2.2 Stråk M1B 112 

7.3 Markkabelstråk, Avsnitt 2 (Södra Vi – Gullringen) 117 

7.3.1 Stråk M2A 117 

7.3.2 Stråk M2B 122 

7.4 Markkabelstråk, Avsnitt 3 (Gullringen – Horn) 128 

7.4.1 Stråk M3A 128 

7.4.2 Stråk M3B 132 

7.4.3 Stråklänk till avsnitt M3 140 

7.5 Markkabelstråk, Avsnitt 4 (Horn – Kisa) 143 

7.5.1 Stråk M4A 143 

7.5.2 Stråk M4B 148 

7.5.3 Stråklänk i Avsnitt M4 153 

8 Transformatorstationer 156 

8.1 Om transformatorstationer 156 

8.1.1 Funktion i transmissionssystemet 156 

8.1.2 Generell påverkan 156 

8.2 Stationer inom projekt Vimmerby – Kisa 157 

8.2.1 Vimmerby 157 

8.2.2 Södra Vi 159 

8.2.3 Gullringen 161 

8.2.4 Horn 162 

8.2.5 Kisa 165 

9 Referenser 167 

Bilagor: 

Separat kartbilaga i A3-format innehållande intresseområden för naturmiljö, 

intresseområden för kulturmiljö och övriga intressen.

Planerad 130 kV elkraftledning mellan 

Vimmerby och Kisa 

Stråkbeskrivning – november 2008 

5 

1 Sammanfattning 

1.1 Bakgrund 

E.ON Elnät Sverige AB är en av de största eldistributörerna i Sverige. I området 

mellan Vimmerby och Kisa så har E.ON Elnät ansvaret för eldistributionen. Området 

mellan Vimmerby och Kisa är idag mycket sårbart om befintlig matarledning får ett 

driftavbrott eftersom det saknas reservkapacitet. Vid ett sådant driftavbrott riskerar 

därför flera viktiga industrier och samhällen att drabbas av strömavbrott under en 

längre tid. För att förstärka nätet och få en tillförlitlig elleverans planerar E.ON Elnät 

en ny regionledning med 130 kV spänning mellan de befintliga 

transformatorstationerna i Vimmerby och Kisa. Ledningen som blir cirka 5 mil lång 

kommer att gå via Södra Vi, Gullringen och Horn. Befintliga transformatorstationer 

byggs ut eller byggs om. I Horn byggs en helt ny station en bit utanför samhället. 

Under 2008 påbörjade E.ON Elnät utredningsarbetet med att hitta en lämplig 

ledningssträckning. Här undersöktes också om befintliga transformatorstationer 

behövde byggas om eller flyttas. Flera alternativa ledningsstråk för en luftledning har 

undersökts. Även möjligheten att förlägga ledningen i marken har studerats. 

Inledande samråd med myndigheter och allmänhet har hållits under våren och 

sommaren 2008. Den här rapporten redovisar resultatet av hittills gjorda studier och 

samråd. <strong>Rapport</strong>en är också basen för det fortsatta samrådet innan val av stråk sker 

under våren 2009. Därefter kommer berörda markägare att kontaktas av E.ON Elnät 

som upprättar avtal med dessa. Under hela samrådsprocessen stäms arbetet av med 

en referensgrupp. I referensgruppen ingår till dags dato förutom representanter för de 

två berörda länsstyrelserna (Östergötland och Kalmar) och de två berörda 

kommunerna (Vimmerby och Kinda) även Försvarsmakten, LRF, Södra Skogsägarna 

och Vägverket. En koncessionsansökan till Energimarknadsinspektionen 

sammanställs under senare delen av 2009. Efter att koncession och ledningsrätt 

beviljats kan själva bygget av ledningen påbörjas. Byggstart är preliminärt beräknad 

att ske år 2011 och i så fall skulle det innebära att ledningen kan tas i drift under 

senare delen av 2012. 

1.2 Alternativa tekniker 

Förutom alternativa geografiska stråk utreder E.ON Elnät också möjligheten att 

bygga ledningen antingen som en luftledning eller som en markkabel. Valet av 

teknik sker under våren 2009 samtidigt som valet av geografiskt stråkalternativ. 

Luftledningen kommer att uppföras i portalstolpar av trä, stålrörsstolpar eller 

gitterstolpar. I skogsterräng skapas en ledningsgata som blir cirka 40 meter bred. I 

jordbruksmark kan marken brukas vidare som tidigare.

6 




Figur1-1: Luftledning med träportalstolpar. 

Markkabeln läggs på cirka 1 meters djup och i skogsmark ska en cirka 4 meter bred 

gata hållas fri från träd. I jordbruksmark kan marken brukas vidare som tidigare. 

Under själva byggfasen krävs normalt ett arbetsområde med en bredd på 8-10 meter. 

Det finns många olika faktorer som innebär fördelar respektive nackdelar för en 

luftledning och för motsvarande markkabel. I listan redovisas de viktigaste 

faktorerna. 

Luftledning: 

• Robust teknik 

• Skadas sällan 

• Mycket hög driftsäkerhet 

• Enkla att inspektera och reparera 

• Kapaciteten kan utökas genom byte av linor 

• Ledning och ledningsgata kräver underhåll 

• En större påverkan på landskapsbilden 

• Magnetfält som är mer utbrett än för en markkabel 

Markkabel: 

• Är skyddade mot vind, snö och is 

• Kan skadas vid till exempel markarbeten och åskväder 

• Komplicerat att lokalisera och reparera fel 

• Helt ny kabel krävs för ökad kapacitet 

• Magnetfält som dock avtar snabbare med avstånd från ledningen jämfört med 

en luftledning 

• Nödvändigt med åtkomst via till exempel kabelväg eller tunnel 

• Lägre driftsäkerhet och längre reparationstider jämfört med trädsäkra 

luftledningar 

1.3 Alternativa stråk 

Stråkbeskrivningen omfattar två separata beskrivningar för de tekniska alternativen 

luftledning respektive markkabel. Alla stråken går från Vimmerby till Kisa och ger 

olika alternativa stråk för att kunna ansluta till Södra Vi, Gullringen och Horn. 

Redovisade stråkalternativ har olika bredd (upp till 2 km). Det är E.ONs strävan att 

lokaliseringen av en kraftledning ska ske med minsta möjliga påverkan på enskilda 

och allmänna intressen. Stråken har lokaliserats med hänsyn till landskapets 

förutsättningar när det gäller naturoch kulturmiljö, rekreation och friluftsliv. 

Hänsyn har också tagits till pågående och planerad markanvändning avseende




7 

bebyggelse, framtida exploatering, infrastruktur, jordoch skogsbruk. Samtliga stråk 

som studerats bedöms i detta stadium som möjliga att genomföra. I det fortsatta 

arbetet med vald teknik och stråk, kommer fördjupade fältinsatser att göras avseende 

bland annat geologi, naturoch kulturmiljö. I det skedet kommer samtliga berörda 

markägare att kontaktas och ges möjlighet att lämna ytterligare synpunkter. 

I de två figurerna nedan visa schematiskt de alternativa stråken för luftledning (figur 

1-2) och markkabel (figur 1-3). 

Figur 1-2: Luftledningsstråk. 

Figur 1-3: Markkabelstråk.

6 




2 Inledning 

E.ON Elnät Sverige AB (E.ON Elnät nedan) är en av de största eldistributörerna i 

Sverige. I området mellan Vimmerby och Kisa så har E.ON Elnät ansvaret för 

eldistributionen. Det är vårt ansvar som nätägare att se till att våra kunder som är 

anslutna till detta elnät, har en elförsörjning de kan lita på. 

Området mellan Vimmerby och Kisa är idag mycket sårbart om den befintliga 

matarledningen i området får ett driftavbrott eftersom det saknas reservkapacitet. 

Matarledningen ingår i det så kallade regionnätet vilket överför ström till det 

underliggande lokalnätet. Vid ett driftavbrott på matarledningen riskerar därför ett 

större område, med flera viktiga industrier och samhällen att drabbas av strömavbrott 

under en längre tid. Under de senaste åren har det inträffat strömavbrott vilket har 

drabbat många kunder i regionen. För att förstärka nätet med reservkapacitet och 

därmed få en tillförlitlig elleverans planerar E.ON Elnät en ny 130 kV regionledning 

mellan Vimmerby och Kisa. 

Figur 2-1: Utredningsområdet (grönmarkerat) ligger i Kalmar och Östergötlands län.




7 

Den el vi levererar blir alltmer viktig för att samhället ska fungera och för den 

enskilde individens säkerhet och komfort. Vårt elberoende ökar alltjämnt och därmed 

också vår och samhällets sårbarhet. Det är därför mycket angeläget att brister i 

elnätet som gör att svåra väderförhållanden kan orsaka strömavbrott åtgärdas. Efter 

stormen Gudrun den 8-9 januari 2005, skrev regeringen följande i propositionen 

”Leveranssäkra elnät” (2005/06:27): 

”Samhället är idag starkt beroende av en tillförlitlig överföring av el. Känsligheten 

för störningar i överföringen har ökat hos elanvändarna. För näringsidkare innebär 

elavbrott ofta att verksamheten helt avstannar, vilket kan innebära stora ekonomiska 

förluster. För hushållen kan avbrott på mer än några timmar ge problem med värmen, 

matlagningen och matförvaringen samt med kommunikation av olika slag. På 

landsbygden kan elavbrott även ge problem med vatten och avlopp samt orsaka 

frysskador på vattenledningar. Äldre och sjuka kan vara särskilt utsatta på grund av 

beroendet av trygghetslarm, värme och medicinsk utrustning. Långvariga elavbrott 

ger alltså normalt upphov till betydande skador och olägenheter. För de flesta torde 

olägenheterna uppkomma redan innan det har gått ett dygn.” 

För att markera allvaret har ellagen ändrats. Elanvändare har nu rätt till 

avbrottsersättning redan efter tolv timmars sammanhängande avbrott. Den första 

januari 2011 skärps kraven ytterligare genom att det införs ett krav på nätägare att se 

till att avbrott aldrig överstiger tjugofyra timmar. Dessa krav ska enligt regeringen 

förmå nätföretagen att förebygga elavbrott. Dessutom har nätägare krav på sig att 

årligen upprätta en risk- och sårbarhetsanalys över leveranssäkerheten i elnätet och 

en åtgärdsplan som visar hur leveranssäkerheten i det egna elnätet ska förbättras och 

lämna detta till myndigheten. 

Regeringen ger därmed tydliga direktiv och förutsättningar för oss som nätägare. 

Vårt huvuduppdrag är att garantera samhället och våra kunder en trygg 

strömförsörjning. Fokus för vår verksamhet är därför att öka leveranssäkerheten i 

vårt elnät. 

Förutom den nu planerade 130 kV elkraftledningen mellan Vimmerby och Kisa, 

pågår också en upprustning av hela E.ON Elnäts elnät för att förbättra 

leveranssäkerheten. I upprustningen ingår bland annat ”Trädsäkringsprojektet” vilket 

innebär att ledningsgator i regionnätet breddas för att minimera risken för att träd ska 

falla på ledningarna och orsaka strömavbrott. Dessutom fälls de träd som växt sig för 

höga och riskerar att nå ledningen vid ett fall. I regionnätet är en luftledning mer 

driftsäker än en markkabel, vilket beror på att en luftkabel är lättare att inspektera 

och reparera. I lokalnätet däremot är en markkabel ofta mer driftsäker då denna 

skyddas mot fallande träd genom att grävas ned och samtidigt är lätt att reparera. I de 

fall då det inte går att ersätta ledningen med markkabel ersätts oisolerade 

väderkänsliga luftledningar med en isolerad luftledning. Dessa satsningar i lokalnätet 

sker inom projektet ”Krafttag”. 

Ett eldistributionsnät är ett stort system med flera olika nivåer, stamnät, regionnät 

och lokala nät. Den nu planerade 130 kV ledningen mellan Vimmerby och Kisa ingår 

i ett så kallat regionnät. I figur 2-2 illustreras hela distributionskedjan från kraftverk 

fram till enskilda hushåll.

8 




Figur 2-2: Ett eldistributionssystem är ett stort system med flera olika nivåer; stamnät, regionnät och 

lokala nät. Den nu planerade 130 kV ledningen mellan Vimmerby och Kisa ingår i ett så kallat 

regionnät, se grön markering. 

Under 2008 påbörjade E.ON Elnät utredningsarbetet med att hitta en lämplig 

sträckning för ledningen mellan Vimmerby och Kisa. Då undersöktes också om 

befintliga transformatorstationer behövde byggas om eller flyttas. Flera alternativa 

ledningsstråk för en luftledning har undersökts. Även möjligheten att förlägga 

ledningen i mark har studerats och olika ledningsstråk för en markkabel har 

undersökts. Stråken som studerats är relativt breda (upp till 2 km) 

Vid det slutliga valet av sträckning kommer stor hänsyn att tas till miljön och övriga 

intressen. 

Inledande samråd med myndigheter och allmänhet har hållits under våren och 

sommaren 2008. Den här rapporten redovisar resultatet av hittills gjorda studier. 

<strong>Rapport</strong>en utgör också underlag för det fortsatta samrådet innan val av stråk sker 

under våren 2009. Därefter kommer en lämplig sträckning att utredas inom valt stråk 

och berörda markägare kommer att kontaktas av E.ON Elnät som upprättar avtal med 

dessa. En koncessionsansökan till Energimarknadsinspektionen sammanställs. Efter 

att koncession beviljats och nödvändiga avtal upprättats kan själva bygget av 

ledningen påbörjas. Tillstånds- och samrådsprocessen beskrivs i kapitel 3.3 och 3.4.




9 

3 Projektbeskrivning 

3.1 Kraftöverföring Vimmerby-Kisa 

3.1.1 Vad planerar E.ON Elnät 

En ny 130 kV elkraftledning planeras mellan Vimmerby och Kisa. Ledningen som 

blir cirka 5 mil lång kommer att ansluta till Södra Vi, Gullringen och Horn. 

Befintliga transformatorstationer byggs ut. I Horn byggs en helt ny 

transformatorstation. De två kommunerna som berörs är Vimmerby och Kinda. 

Figur 3-1: Ledningen ska gå mellan Vimmerby 

och Kisa via Södra Vi, Gullringen och Horn.

10 




3.1.2 Varför behövs den nya ledningen 

Den nya planerade kraftledningens främsta syfte är att väsentligt höja 

leveranssäkerheten och på så sätt minska riskerna för avbrott i elförsörjningen. 

Området mellan Vimmerby och Kisa är idag mycket sårbart om befintlig 

matarledning får driftavbrott eftersom det saknas reservkapacitet. Vid ett sådant 

avbrott kan därför flera viktiga industrier och samhällen drabbas av strömavbrott 

under en längre tid. 

Framtida utbyggnader av bland annat industri, vindkraft och bostäder i området, 

kommer också att underlättas av tillgången till en säker elleverans. 

3.2 Tidplan 

Projektets tidplan kan sammanfattas som: 

• 2008: Utredningen startar 

• 2008-2009: Samråd 

• 2009: Koncessionsansökan inlämnas 

• 2011: Planerad byggstart (förutsätter koncession) 

• 2012: Kraftledningen i drift 

3.3 Tillståndsprocessen 

När en ny kraftledning ska anläggas berörs flera olika lagar och förordningar och 

flera olika typer av tillstånd krävs. Den huvudsakliga prövningen av projektet sker 

genom en ansökan om nätkoncession. För anläggande av kraftledningar berörs i 

första hand följande lagar och förordningar: 

• Ellagen (1997:857) (bestämmelser om nätkoncession) 

• Elförordningen (1994:1250) (hur koncessionsansökan ska se ut och hur 

ansökan prövas) 

• Förordningen om elektriska starkströmsanläggningar (1957:601) (regler för 

utförande och skötsel av anläggningar samt vilken myndighet som utövar 

tillsyn över dessa anläggningar) 

Koncessionsprövningen utesluter inte att projektet även berörs av annan lagstiftning, 

bl.a. miljöbalken (1998:808). Av 2 kap. 8a § ellagen framgår att vid prövning av 

nätkoncession för linje ska bestämmelserna i 2-4 kap. 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 § 

miljöbalken tillämpas. Här framgår också att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) 

ska ingå i en ansökan om nätkoncession och att när det gäller kraven på 

samrådsförfarande och MKB gäller 6 kap. miljöbalken. I de ovan nämnda kapitlen i 

miljöbalken regleras de allmänna hänsynsregler (2 kap.), grundläggande 

bestämmelser för hushållning med mark och vattenområden med bl.a. riksintressen 

(3 kap.), särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa 

områden i landet (4 kap.), hur miljökvalitetsnormerna ska uppfyllas (5 kap. 3 §), 

miljökonsekvensbeskrivningar (6 kap.), områdesskydd (7 kap.) och allmänt om 

prövning (16 kap. 5 §).




11 

3.3.1 Nätkoncession 

För att bygga eller använda elektriska starkströmsledningar krävs enligt ellagen 

(1997:857) ett tillstånd, så kallad nätkoncession. Energimarknadsinspektionen prövar 

ansökningar om nätkoncession för ledningar. Processen för ett koncessionsärende 

bör hanteras i olika steg vilka översiktligt beskrivs i figur 3-2. 

Utredningsom 

råde och 

samråd 

Ansökan 

om nätkoncession 

Stråkutredning 

och samråd 

Figur 3-2: Processen för ansökan om nätkoncession. 

Sträckningsutredning, 

MKB och 

samråd 

Tillståndsprocessen inleds genom att ett utredningsområde definieras och att samråd 

hålls angående detta. Utredningsområdet väljs så att det ska finnas möjlighet för flera 

olika alternativa stråk. Efter samrådet utreds olika möjliga stråk inom 

utredningsområdet. Inom dessa stråk ska det finnas en möjlighet att förlägga en 

kraftledning. I utredningen av olika möjliga stråk tas hänsyn till inkomna synpunkter 

under samrådet, teknisk byggbarhet, infrastruktur, samhällsplanering, miljöaspekter 

och ekonomiska förutsättningar. Denna utredning av stråken presenteras i en särskild 

stråkbeskrivningsrapport (föreliggande rapport). Stråkbeskrivningsrapporten 

beskriver syftet med kraftledningen, redovisar de föreslagna stråkens lokalisering, 

utformning av studerade alternativ (stråk och teknik) samt stråkens eventuella 

konflikter med olika intresseområden. Stråkbeskrivningen används som ett underlag 

för samråd med länsstyrelser, kommuner, övriga myndigheter, intresseorganisationer 

och allmänhet enligt bestämmelserna i miljöbalken. Stråkutredningen och 

samrådssynpunkterna utgör underlag för val av stråk och teknik. Hur man har gått 

tillväga i samrådet samt vilka synpunkter som inkommit under samrådet 

sammanfattas i en samrådsredogörelse som ingår i den slutliga ansökan till 

Energimarknadsinspektionen. 

Inom det valda stråket tas därefter en ungefärlig ledningssträckning fram. För denna 

sträckning upprättas en MKB. I MKBn utreds och beskrivs den påverkan som 

kraftöverföringen kan medföra på människors hälsa, miljön och hushållningen med 

naturresurser. Parallellt med upprättandet av MKBn sker fortsatta samråd. 

MKBn biläggs en ansökan om nätkoncession, vilken lämnas in till 

Energimarknadsinspektionen. Ansökan innehåller även bland annat en teknisk 

beskrivning, sträckningskartor och samrådsredogörelse. 

Myndigheten skickar ansökan på remiss och inhämtar yttranden från bland annat 

länsstyrelser, kommuner, fastighetsägare och andra som berörs av ansökan. Därefter 

fattas ett beslut om koncession. Koncessionen kan beviljas för maximalt en 40-års 

period. Vill man därefter ha kvar ledningen måste en ny ansökan inlämnas och ny 

tillståndsprövning ske.

12 




3.3.2 Övriga tillstånd 

För transformatorstationerna som kommer att behövas i anslutning till ledningen 

krävs bygglov av kommunen. Dessutom krävs avtal med respektive berörd 

fastighetsägare. 

Eftersom transformatorstationerna inte ingår i nätkoncessionen miljöprövas de inte i 

detta sammanhang. Enligt miljöbalken 12 kap. 6 § ska en anmälan för samråd göras 

till länsstyrelsen, för en verksamhet eller åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller 

anmälningsplikt eller andra bestämmelser i miljöbalken om den väsentligt kan 

komma att förändra naturmiljön. En sådan anmälan för samråd kommer att göras för 

samtliga transformatorstationer som är planerade att byggas eller byggas ut/om i det 

aktuella projektet (d v s samtliga stationer utom den i Kisa). 

Fasta fornlämningar är skyddade enligt kulturminneslagen 1988:950. Att på något 

sätt ändra eller skada fast fornlämning kräver tillstånd. Om inledande arkeologiska 

utredningar visar på att det kan finnas risk för skada på fornlämning, kan det bli 

aktuellt att ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen för att göra fortsatta undersökningar 

samt för eventuellt borttagande av fornlämningar. Länsstyrelsen kan då ställa 

särskilda villkor gällande dokumentation, tillvaratagande av fornfynd eller särskilda 

åtgärder för att bevara fornlämningen. 

För att bygga kraftledningar behövs tillgång till de markområden som berörs. Detta 

sker vanligen genom servitutsavtal (markupplåtelseavtal) där markägare ersätts med 

ett engångsbelopp. E.ON Elnät strävar efter frivilliga överenskommelser med 

berörda markägare så långt det är möjligt. Nätägaren kan ansöka om ledningsrätt hos 

lantmäterimyndigheten, vilket innebär att marken fastighetsrättligt upplåts för 

kraftledning. 

I Miljöbalkens 11 kap. finns bestämmelser om vattenverksamhet. Det kan gälla olika 

typer av vattenarbeten som sprängning, muddring, bortledande av vatten m.m. För 

det aktuella projektet kan det bli aktuellt att utföra vattenverksamhet vid passage av 

sjöar och vattendrag. Vattenverksamhet för läggande av en markkabel kräver normalt 

sett en anmälan till länsstyrelsen, medan mer omfattande verksamhet kräver tillstånd 

från miljödomstolen. Vid passage av sjöar och vattendrag kan det också behövas 

dispens från reglerna om strandskydd i miljöbalken 7 kap. 16§. 

3.4 Samråd 

En viktig del av tillståndsprocessen är samrådsprocessen. Samrådet är indelat i tre 

huvudmoment; samråd för utredningsområde, samråd för stråk och samråd för 

sträckning. 

Samrådet för utredningsområde syftar till att få in generella synpunkter om det 

område som projektet är avsett att genomföras i. Synpunkter inhämtas i detta skede 

från myndigheter, privatpersoner och organisationer. I normalfallet hålls samrådet i 

detta skede genom annonsering, skriftliga och muntliga kontakter, och inte genom 

möten.




13 

När samrådet om utredningsområdet är genomfört arbetas alternativa stråk fram för 

kraftledningen inom området. I utarbetandet av stråken är de inkomna 

samrådssynpunkterna för området en viktig del. 

Samråd gällande stråken hålls med samma grupp av myndigheter och organisationer 

som tidigare. Samrådet med allmänheten kompletteras med informationsmöten. 

Efter genomförda samråd för de alternativa stråken fattar E.ON Elnät ett beslut om 

stråk- och teknikval baserat på inkomna synpunkter samt miljömässiga, tekniska och 

ekonomiska förutsättningar. En samrådsredogörelse sammanställs även i detta skede 

och den sänds till länsstyrelsen för beslut om projektet förväntas medföra betydande 

miljöpåverkan eller inte. Länsstyrelsens beslut påverkar omfattningen av den 

kommande miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) enligt 6 kap i miljöbalken. 

Därefter påbörjas arbetet med att ta fram en detaljerad sträckning. Även i detta skede 

hålls samråd, nu med de markägare som kommer att bli direkt berörda. Parallellt 

sammanställs en MKB. 

Parallellt med samråden kommer E.ON Elnät under hela projektets gång att 

arrangera referensgruppsmöten. I referensgruppen ingår till dags dato förutom 

representanter för de två berörda länsstyrelserna (Östergötland och Kalmar) och de 

två berörda kommunerna (Vimmerby och Kinda) även Försvarsmakten, LRF, Södra 

Skogsägarna och Vägverket. Syftet med referensgruppsmötena är att ge 

underhandsinformation angående projektets fortskridande och att ge möjlighet för 

myndigheter och berörda organisationer att informellt diskutera projektet och ge en 

möjlighet att lämna synpunkter. 

3.4.1 Hittills genomfört samråd 

Under hela projekttiden strävar E.ON Elnät efter att ha en kontinuerligt pågående 

samrådsprocess. Hittills har samråd för utredningsområdet genomförts. Samrådet för 

stråken har påbörjats och denna rapport är en viktig del i det samrådet. Samrådet för 

området inleddes med en annons i dagspressen. Annonsen publicerades i Östran, 

Corren (Östgöta Correspondenten), Vimmerby tidning samt Kindaposten den 17 maj 

och i Land den 23 maj. En informationsbroschyr fanns tillgänglig på 

kommunkontoren i Kinda och Vimmerby samt på biblioteken i Vimmerby, Södra Vi, 

Gullringen, Horn och Kisa. 

Annonsen kompletterades med utskick till berörda myndigheter och organisationer. 

Utskicket gjordes den 25 juni 2008. Utskicket innehöll ett brev med information om 

projektet och samrådet samt en broschyr som närmare beskrev ärendet. En karta över 

utredningsområdet bifogades också. 

Två referensgruppsmöten har hållits så här långt. Mötena hölls den 18 juni respektive 

den 14 november 2008 i Vimmerby. Representanter för berörda kommuner och 

länsstyrelser samt LRF, Södra Skogsägarna fanns representerade. 

Utöver referensgruppsmötena har separata möten hållits med LRF, respektive 

länsstyrelse, de berörda kommunerna, Vägverket och Försvarsmakten. Deltagare från

14 




respektive kommun har även varit med på fältbesök där Sweco beskrivit de olika 

stråken. 

För den planerade nya transformatorstationen i Horn samt för ombyggnationen av de 

befintliga stationerna i Vimmerby, Södra Vi, Gullringen och Kisa krävs ingen 

koncession. Men en anmälan för samråd enligt 12 kap 6 § i miljöbalken har skickats 

in till länsstyrelsen för den nya stationen i Horn. 

3.4.2 Inkomna synpunkter 

Synpunkter, antingen skriftliga eller muntliga, har i samrådet för området inkommit 

från följande myndigheter: 

1. Banverket 

2. Bergsstaten 

3. Boverket 

4. Elsäkerhetsverket 

5. Fiskeriverket 

6. Försvaret Helikopterflotiljen i Linköping 

7. Försvaret Marinbasen i Karlskrona 

8. Jordbruksverket 

9. Kinda kommun 

10. LRF kommungrupp Vimmerby 

11. LRF Sydost 

12. Länsstyrelsen i Kalmar län 

13. Länsstyrelsen i Östergötlands län 

14. Naturvårdsverket 

15. Post- och Telestyrelsen 

16. Riksantikvarieämbetet 

17. Rikspolisstyrelsen 

18. Sevedebygdens Naturskyddsförening 

19. Skogsstyrelsen 

20. Socialstyrelsen 

21. Statens Fastighetsverk 

22. Telia – Skanova 

23. Vimmerby Kommun 

En kort sammanfattning av synpunkterna ges nedan. 

Länsstyrelserna är positiva till den ökade leverenssäkerheten som ledningen kommer 

att medföra för trakten. De ser också positivt på förstärkningen av elnätet då det är en 

förutsättning för utbyggnad av vindkraften i området. Även Kinda kommun ställer 

sig positiva till ledningen, men påpekar att hänsyn måste tas till naturoch 

kulturvärden i området. Boverket och Socialstyrelsen anser att hälsoaspekten är 

viktig och att särskilt ifråga om nya ledningar i anslutning till bebyggelse bör 

kraftledningen placeras och utformas så att det magnetiska fältet reduceras. 

Vägverket omnämner några områden där planering pågår för utbyggnad av vägnätet, 

och att dessa planer bör beaktas vid planeringen av ledningen. Försvaret har gett 

upplysningar om områden som bör undvikas.




15 

Flera yttranden, bland annat från LRF, påpekar att ledningen bör grävas ner i den 

mån det är tekniskt möjligt. Vidare är det flera som anser att det är lämpligt att följa 

befintlig infrastruktur som vägar och befintliga kraftledningar så långt det är möjligt. 

Ytterligare en genomgående synpunkt är att det är viktigt att hänsyn tas till naturoch 

kulturmiljöer vid den fortsatta planeringen. 

Totalt 9 privatpersoner har lämnat synpunkter hittills i samrådet. Flera personer 

påpekar att de helst ser att ledningen byggs som en markförlagd kabel, åtminstone i 

den mån det är tekniskt möjligt. Påpekandena görs bland annat med hänvisning till 

en luftlednings eventuella påverkan på landskapbilden samt risken för sänkta 

taxeringsvärden. Att följa vägar förordas. I ett yttrande omnämns också att personen i 

fråga anser att ersättningsnivåerna för intrång generellt är för låga. 

En detaljerad samrådsredogörelse kommer att sammanställas efter stråksamrådet och 

skickas till länsstyrelsen som underlag för beslut om projektet förväntas kunna 

medföra betydande miljöpåverkan eller inte. 

3.5 Ersättningsfrågor 

E.ON Elnät ersätter fastighetsägare ekonomiskt för den ekonomiska skadan i form av 

intrång och annan skada, som uppkommer på grund av E.ON Elnäts anläggningar 

och verksamhet till följd av att en ledning eller annan anläggning placeras på dennas 

fastighet. Ersättningen ska utgå ifrån en stabil grund och inte vara godtycklig. Den 

ska baseras på ledningsrättslagens ersättningsprinciper som finns i 4 kap. 

expropriationslagen. 

Som hjälp vid värderingen av den bestående skadan har utvecklats 

värderingsmetoder och normer som innebär viss schablonisering. För att säkerställa 

att varje berörd fastighetsägare garanteras en rättsenlig ersättning vid tillämpning av 

dessa metoder och normer finns marginaler inbyggda i dem. E.ON Elnät ersätter 

även tillfällig skada som uppkommer under arbetets gång, exempelvis sönderkörda 

staket, sönderkörda skogsvägar och skördeskador.

16 




4 Alternativa tekniker 

Förutom alternativa geografiska stråk utreder E.ON Elnät också möjligheten att 

bygga ledningen antingen som en luftledning eller som en markkabel. Dessa två 

alternativ beskrivs i kap 4.1 respektive 4.2. 

I kapitel 4.3 redovisas för- och nackdelar med luftledning respektive markkabel. I 

kapitel 4.4 redovisas effekterna av de elektromagnetiska fält som alstras från 

kraftledningen. 

4.1 Luftledning 

Figur 4-1: Luftledning. 

4.1.1 Tekniskt utförande 

Luftledningen kommer att uppföras i portalstolpar av trä (figur 4-1 och figur 4-2), 

stålrörsstolpar (figur 4-3) eller gitterstolpar (figur 4-4). 

Ledningen utgörs av tre faslinor samt en längsgående topplina. Om kraftledningen 

byggs med portalstolpar av trä så krävs det dubbla topplinor på sträckorna närmast 

transformatorstationerna. Topplinan kommer att vara försedd med optisk fiberkabel 

för E.ON Elnäts styrning av transformatorstationerna. 

Stolparna i en träportalledning har ett fasavstånd på 4,5 meter och normalt en höjd 

mellan 14 och 18 meter. Stolparna står vanligen på ett avstånd av cirka 170 meter 

från varandra men anpassning sker alltid till terrängen. Längre eller kortare avstånd 

mellan stolparna är möjligt då anpassning till terräng eller olika intresseområden 

behöver göras, detta påverkar dock höjden på stolparna. 

Vid anläggande av trästolpar schaktas stolpbenen ner cirka 2 meter i marken och 

schakten återfylls. Vid så kallade bergfundament förankras stolpar och stag i berget.




17 

Figur 4-2: 130 kV Träportalstolpar, enkelledning och dubbelledning. 

Stålrörsstopar och gitterstolpar (fackverksstolpar i stål) har även dessa ett fasavstånd 

på 4,5 meter men kan på grund av att faserna placeras vertikalt göras smalare. 

Stolparna i en stålrörs- eller gitterstolpsledning har normalt en höjd mellan 20 och 25 

meter och står vanligen på ett avstånd av cirka 240 meter från varandra men 

anpassning sker alltid till terrängen. 

Stålrörsstolpar och gitterstolpar anläggs på betongfundament som varierar i storlek 

beroende på markens bärhållfasthet. I de fall stolparna anläggs på berg kommer 

betongfundamentet att förankras i berget.

18 




Figur 4-3: 130 kV Stålrörsstolpar, enkelledning och dubbelledning. 

Figur 4-4: 130 kV Gitterstolpar, enkelledning och dubbelledning.




19 

4.1.2 Säkerhet 

Ledningen kommer att konstrueras i 

brottsäkert utförande, klass A. 

Ledningen kommer också att 

trädsäkras genom att träd och annan 

högväxande vegetation inte tillåts växa 

så nära ledningen att fallande träd kan 

skada linor, stag eller stolpar. 

Säkerhetsbestämmelser för 

kraftledningar återfinns i ellagen 

(1997:857), starkströmsförordningen 

(1957:601) och elsäkerhetsverkets 

starkströmsföreskrifter (ELSÄK-FS 

2008:1, 2008:2 och 2008:3). 

Ledningen är vidare utrustad med åskskydd vilket innebär att eventuella åsknedslag 

jordas genom jordtag vid varje stolpe. 

Figur 4-5: Ledningsgata för 130 kV ledning. 

4.1.3 Generell påverkan under byggskedet 

Under byggtiden påverkas omgivningen av maskinbuller, begränsad tillgänglighet till 

vissa områden och ökad trängsel på allmän väg till följd av transporter mm. 

Byggandet av en luftledning medför att en skogsgata måste avverkas där ledningen 

går genom skogsmark. Påverkan av röjningen av skogsgatan är jämförbar med 

påverkan under normalt skogsbruk. Dessutom anläggs uppställningsplatser för 

maskiner samt eventuella transport- och tillfartsvägar. Befintliga vägar kommer att 

användas så långt det är möjligt för att minska påverkan. Man kommer även att 

sträva efter att använda den röjda skogsgatan för transporter och uppställningsplatser 

för att minska påverkan. 

En viss påverkan på marken utmed sträckningen kan komma att ske till följd av att 

arbetsmaskiner medför en kompaktering av marken. Tillfälliga skador kan även 

uppkomma på diken, stängsel, vägar etc. i samband med anläggningsarbetena.

20 




Efter genomförda arbeten kommer mark som har påverkats av bygget av ledningen 

att återställas i möjligaste mån. Om skador på befintliga vägar, staket och dylikt har 

uppkommit återställs dessa till samma skick som innan arbetena påbörjades. Är 

återställning inte möjlig värderas och ersätts uppkomna skador. 

4.1.4 Generell påverkan under driftskedet 

Den bestående påverkan av en luftledning beror mycket på landskapets karaktär, 

aktuell markanvändning, naturoch kulturförhållanden och landskapets sårbarhet för 

nya element. Man försöker alltid att anlägga en kraftledning så att den sammantagna 

påverkan blir så liten som möjligt, exempelvis genom att anlägga luftledningen och 

dess stolpplatser vid ägogränser där så är möjligt. 

I skogsmark tillåts inga träd eller höga buskar att växa upp under och i närheten av 

kraftledningen. En ny skogsgata i skogsmark kan därför innebära fragmentering av 

en biotop, vilket då kan inverka negativt på vissa av biotopens arter. 

Figur 4-6: Nya biotoper uppkommer 

ofta i ledningsgator. 

Samtidigt innebär en ledningsgata att nya biotoper 

bildas vilket kan bereda utrymme för ytterligare arter 

i området. Artdiversiteten kan ofta vara högre i 

ledningsgator än i omgivande mark, bland annat 

beroende på bildandet av bryn i skogsmark. I dessa 

bryn mellan skogsmark och öppen mark skapas 

förutsättning för stor artrikedom. 

Flera växt- och djurarter som ursprungligen hör till 

det öppna odlingslandskapet trivs även i 

kraftledningsgator. Hur artrik en ledningsgata blir 

beror på en mängd faktorer som geologi, markens 

näringsinnehåll, omgivande markanvändning och 

ledningsgatans ålder, där en äldre ledningsgata ofta är 

artrikare än en yngre. 

Landskapsbild, kulturmiljö samt rekreation och friluftsliv påverkas främst visuellt av 

en ledning. Känslan av orördhet eller intrycket av omgivningen kan påverkas 

beroende på omgivningens karaktär och hur synligt kraftledningen placeras. 

Fornlämningar kan normalt undvikas genom att justera stolpplaceringen. 

Möjlighet att bruka skogs- och åkermark påverkas av en luftledning. I skogsmark kan 

inte vanligt skogsbruk bedrivas under och bredvid ledningen. I åkermark kan marken 

under en ledning brukas som vanligt, men stolpplatserna kan innebära att bruket av 

marken försvåras.




21 

4.1.4.1 Ljudeffekter 

Ljudeffekter från kraftledningar alstras när koronaurladdningar uppstår kring ledarna. 

Det är främst vid fuktigt väder till exempel i dimma och regn som koronaaktiviteten 

är hög. 

Liknande förhållanden kan också 

uppkomma vid snöfall. På en ren 

och torr elektrisk ledning är 

koronaurladdningarna mycket 

små och det så kallade 

koronaljudet är då normalt inte 

hörbart. 

Vanligen mäts ljud med en s.k. A-vägd 

ljudtrycksnivå i enheten dB(A) (decibel). 

Decibel är ett logaritmiskt mått som används för 

att ange och mäta ljudnivå. Vid varje 

dubblering av avståndet från en kraftledning 

minskar ljudnivån med 3-4 dB(A). 

Ljudet från kraftledningarna är ”sprakande” till sin karaktär och kan sägas likna 

ljudet från ett brinnande tomtebloss. Vid stora koronaförluster, till exempel vid 

kraftigt regn eller då ledaren är belagd med rimfrost, kan även rena toner förekomma. 

Förekomsten av såväl rena toner som det bredbandiga bruset minskar dock med 

tilltagande ålder på fasledarna. 

Figur 4-7: Ljudnivåer vid olika situationer 

(bild från Arbetsmiljöverket). 

Vanligen mäts ljud i enheten dB(A) 

(decibel). Det representerar det 

mänskliga örats sätt att uppfatta ljud. 

För ledningar med spänningsnivåer 

som för den planerade ledningen 

kommer ljudeffekterna inte vara så 

höga att de kan uppfattas som störande. 

Ljud från kraftledningar understigande 

40-45 dB(A) är svåra att upptäcka och 

ljudnivåer av denna storleksordning 

bör inte ge upphov till några påtagliga 

störningar. Av Statens Naturvårdsverks 

rapport 3147 ”Alstring av ljud och 

luftföroreningar” följer dock att ljud 

från kraftledningar överstigande dessa 

nivåer bör undvikas. Endast ledningar 

med spänningar från 400 kV och uppåt 

brukar kunna nå upp till dessa 

ljudnivåer. 

4.1.4.2 Underhåll 

En luftledning måste enligt starkströmsföreskrifterna besiktigas med bestämda 

intervall. Under en besiktning kontrolleras linor, stolpar, stag och jordtag. Ibland görs 

besiktning från helikopter och vid andra tillfällen från marken. När det behövs kan 

delar av ledningen upprustas för att bibehålla en tillfredsställande säkerhet.

22 




I skogsmark behöver även ledningsgatan röjas och kantträd som vuxit sig för stora 

avverkas. Detta skogliga underhåll genomförs normalt med åtta års mellanrum men 

beror på hur tillväxttakten är i skogsgatan och kantzonen. 

4.2 Markkabel 

4.2.1 Allmänt 

Om markkablar används för kraftöverföringen så kommer denna att på samtliga 

sträckor utföras som ett enkelt 130 kV trefas markkabelförband (1x3 st. faser). 

Figur 4-8: Principbilder visande förläggning av markkabelförband. I kabeldiket kommer normalt 

även kontroll/optokablar att förläggas i kabelskyddsrör. 

4.2.2 Kabelkonstruktion 

Vid en kabelförläggning kommer enfaskablar med en principkonstruktion enligt figur 

4-9 användas. Val av ledararea och ledarmaterial bestämmer den effekt som behöver 

överföras på kabelförbanden.




23 

Kabelns ledare [1] består av aluminium eller koppar 

som är axiellt tätad mot vatteninträngning 

(svällpulver). 

Isolationen [2] består av tvärbunden polyetenplast 

(”PEX”). 

Runt isolationen läggs ett lager koppartrådar [3] som 

en jordad skärm. 

Svällband [4] på båda sidor om skärmen tätar kabeln 

för inträngande vatten vid en ev. skada. 

En aluminiumfolie [5] förhindrar att vatten 

diffunderar genom den mekaniskt skyddande 

plastmanteln [6] av polyeten (PE). 

130 kV kablarna kommer att ha en ytterdiameter på 

cirka 70-90 mm och väga cirka 8-12 kg/m. 

Samtliga material i markkablarna kommer att kunna 

återvinnas i framtiden. 

Figur 4-9: 

Markkabel(enfasutförande). 

4.2.3 Kabeldike 

Kablar ska enligt starkströmsföreskrifterna vara dimensionerade så att de vid 

normaldrift och kortslutning inte skadas av termiska och mekaniska påkänningar 

eller utgör en fara för person eller egendom. Utförande och läge ska även vara sådant 

att mekanisk påverkan (grävskador) förhindras. 

För att skydda kablarna mot mekanisk påverkan kommer dessa att förläggas i ett 

cirka 1,2 meter djupt kabeldike och skyddas med kabelskydd, se principfigur 4-10. 

Lokala förhållanden kan i vissa fall medföra ett något grundare djup och i så fall 

anpassas det mekaniska skyddet så att en betryggande säkerhet mot grävskador fås. 

För att undvika grävskador kommer också varningsband eller varningsnät att 

placeras i kabeldiket ovanför kabelförbandet. Även en noggrann inmätning och 

utmärkning av förbandets läge kommer att utföras.

24 




Figur 4-10: Principskiss visande tvärsnitt på 130 kV kabeldike med dubbla förband. 

Den maximala bredden på kabeldiket kommer att ligga runt 1,5 meter beroende på 

markens beskaffenhet (till exempel ger hård mark branta dikeskanter och en mindre 

totalbredd). 

Skyddsfyllningen runt de tre kablarna i diket kommer att bestå av finare grus eller en 

blandning av grus, cement och stenmjöl. Fyllningen behövs för att skydda kablarna 

mekaniskt samt transportera bort förlustvärmen från kablarna så att överhettning 

undviks. 

4.2.4 Generell påverkan under byggskedet 

Kabeldiket schaktas eller sprängs beroende på markförhållanden. Under byggtiden 

kan omgivningen påverkas av maskinbuller, buller från sprängsalvor, begränsad 

tillgänglighet till vissa områden, ökad trängsel på allmän väg till följd av transporter 

och byggtrafik, avstängning av vägar mm. Dessutom anläggs uppställningsplatser för 

maskiner, tillfälliga deponier för schaktmassor samt eventuella transport- och 

tillfartsvägar vilka i sig kan medföra påverkan på friluftsliv, kultur-, naturoch 

boendemiljö. 

I skogsmark måste träd och buskvegetation avverkas innan schaktning eller 

sprängning påbörjas. Röjning av stubbar gör att påverkan är något större jämfört med 

den påverkan som uppstår vid normalt skogsbruk. 

Vid schaktning krävs ett arbetsområde som är bredare än kabeldiket. Inom 

arbetsområdet finns en arbetsväg där maskiner vistas samt uppläggningsområde där 

schaktmassor läggs upp. Arbetsområdet kan se olika ut beroende på omgivande 

markanvändning. 

På de platser där det är möjligt att lägga schaktmassor vid sidan om arbetsvägen eller 

kabeldiket kommer arbetsområdet normalt att ha en bredd på cirka 8-10 meter (figur 

4-11).




25 

Figur 4-11: Principskiss av arbetsområde med upplagda schaktmassor. Schaktning i grönområde till 

vänster och i anslutning till väg till höger. 

På platser med begränsat utrymme eller där schaktmassor av någon annan anledning 

inte kan läggas inom arbetsområdet kan arbetsområdet begränsas till cirka 6 meter 

genom att schaktmassor läggs direkt på lastbil för borttransport. 

Återanvändbara massor som schaktats upp lastas på lastbil och transporteras till en 

tillfällig deponiplats. Efter förläggning av kablarna lastas massorna åter på lastbil och 

transporteras ut till diket för användande vid återfyllningen. Icke användbara massor 

kommer normalt att direkt transporteras till en slutlig deponi eller annan 

användningsplats. 

Även vid sprängning krävs schaktning, för att frilägga bergpartier eller forsla bort 

söndersprängt berg. Arbetsområdet vid sprängning kommer normalt att ha en bredd 

på cirka 8-10 meter. 

Där kabeldiket korsar infrastruktur som vägar och järnvägar eller andra hinder i form 

av exempelvis vattendrag krävs särskild hänsyn. Speciella tekniker kan därför 

eventuellt komma att användas för att minska påverkan vid sådana passager. 

En sådan teknik är styrd borrning (figur 4-12), vilket innebär att man först borrar ett 

hål under eller förbi det aktuella hindret och därefter dras plaströr för kablarna 

bakvägen genom hålet. Styrd borrning kan inte användas på platser där marken är för 

hård, till exempel där en vägkropp har återfyllts med stora sprängstenar eller där 

berget ligger för grunt under markytan. 

En annan teknik är hammarborrning eller rörramning, vilket innebär att man borrar 

eller slår ett järnrör genom vägbanken i vilket plaströr för kablarna dras. Tekniken 

kan utnyttjas på de platser där vare sig styrd borrning eller konventionell schaktning 

kan användas. 

Figur 4-12: Principskiss visande styrd borrning.

26 




Efter genomförda arbeten kommer mark som har påverkats att återställas i möjligaste 

mån. Om skador på befintliga vägar, staket, täckdiken, dräneringssystem etc. har 

uppkommit återställs dessa till samma skick som innan arbetena påbörjades. Är 

återställning inte möjlig värderas och ersätts uppkomna skador. 

4.2.5 Generell påverkan under driftskedet 

När kablarna är nerlagda och kabeldiket är återfyllt är påverkan på omgivningen 

mycket begränsad. Återetablering av viss växtlighet t ex gräs, örter och buskar tillåts 

över kabeldiket. Genom skogsmark hålls en kabelgata där röjning av träd sker 

kontinuerligt för att inte rotsystem ska riskera att påverka kabelförbandet och för att 

tillgängligheten till kabeln ska underlättas vid ett eventuellt kabelfel. För en 130 kV 

markkabel kommer det att finnas en kalhuggen skogsgata på cirka 4 meter och en 

ledningsgata på cirka 8-10 meter. I skogsgatan tillåts inga träd att växa upp dock 

möjligen buskar. 

När en markkabel överför ström alstras värme som överförs till omgivande mark. 

Hur denna värmealstring påverkar flora och fauna är inte helt utrett. 

Där kablar läggs genom åkermark kommer jorden att kunna brukas som vanligt 

ovanför kablarna under driftskedet. 

4.2.5.1 Kabelunderhåll 

Något behov av underhåll finns normalt inte för den markförlagda delen av ett 

kabelförband. En kontinuerlig visuell besiktning krävs dock där kablarna lämnar 

markytan till luft och avslutas i kabelavslutningar (till exempel vid en station eller 

luftledningsstolpe). 

En viss röjning av större träd ovanför kabeldiket fordras regelbundet men en direkt 

tillgång till kabelförbandet krävs endast vid ett eventuellt kabelfel.




27 

4.3 Fördelar och nackdelar med luftledning respektive markkabel 

Det finns många olika faktorer som innebär 

fördelar respektive nackdelar för en 

luftledning och för motsvarande markkabel. 

Den mest uppenbara skillnaden är att en 

luftledning syns i det omgivande landskapet 

medan en markkabels visuella påverkan är 

mycket liten eller begränsad beroende på 

typ av natur. Hur väl en luftledning smälter 

in eller står ut i omgivningen är beroende 

av flera olika faktorer. En luftledning 

upplevs också ofta annorlunda av olika 

betraktare. Om en luftledning kan sägas 

medföra större påverkan på 

kulturlandskapet så medför den oftast 

istället mindre påverkan på fornlämningar. 

Stolpplacering kan oftast anpassas för att 

undvika fornlämningar, med markkabel har 

man något mindre möjlighet att undvika 

fornlämningar. Möjligheter finns dock att 

gå runt fornlämningar med en markkabel 

genom att låta den ”slingra” sig fram . 

Figur 4-13: Skillnaden i visuell påverkan 

kanske är det man först tänker på vid en 

jämförelse mellan en markkabel och en 

luftledning. 

En fördel med markkabel är att magnetfältet har ett mer begränsat 

utbredningsområde än för motsvarande luftledning vilket gör att den kan placeras 

närmare bostäder. En markkabel medför mindre påverkan på flora och fauna under 

drifttiden då mindre mark ianspråktas. Dessutom innebär en markkabel mindre 

påverkan på markanvändningen under driftskedet, främst på skogsbruket men även 

på jordbruket, än en luftledning. 

Om en markkabel generellt har mindre 

omgivningspåverkan under driftskedet 

har den istället generellt större påverkan 

under byggskedet än motsvarande 

luftledning. Det handlar om påverkan på 

jordbruk genom avgrävda dräneringsrör 

och täckdiken, påverkan på infrastruktur 

och tillgänglighet genom avstängning av 

vägar som korsas, påverkan på 

vattendrag där schaktning sker och ökad 

påverkan av buller då sprängning blir 

aktuellt. Vart och hur mycket sprängning 

som krävs för att anlägga en markkabel 

är svårt att veta i förväg. I Vimmerby – 

Kisa projektet kommer sprängning att 

krävas för stora delar av stråken mellan 

Gullringen och Kisa. 

Figur 4-14: Förberedelse för sprängning vid 

anläggande av kabel. Både förberedelsen och 

sprängningen är bullerintensiva aktiviteter.

28 




Byggskedet varar en begränsad period. Något längre för en markkabel än för en 

luftledning. Påverkan och störningar från byggskedet är därför övergående och 

skador kan oftast återställas. 

Generellt kan sägas att en 

luftledning har vissa tekniska 

och ekonomiska fördelar 

gentemot ett 

markkabelförband. En 

markkabel däremot medför 

generellt en mindre 

omgivningspåverkan under 

drifttiden samt kräver ett 

mindre markunderhåll. 

Påverkan under driftskedet är generellt större för 

en luftledning men det som talar till dess fördel 

under driftskedet är bl a att de är relativt lätta och 

snabba att laga. Vid ett kabelfel tar det dels 

längre tid att lokalisera felet och dessutom längre 

tid att gräva upp och reparera den trasiga kabeln. 

Ett strömavbrott tillföljd av ett kabelfel tar därför 

längre tid att åtgärda än ett strömavbrott till följd 

av fel på en luftledning. 

I landsbygdsområden är en luftledning också ekonomiskt fördelaktig, dels genom en 

billigare tillverkningskostnad och dels genom en billigare bygg- och 

anläggningskostnad. 

Vad som slutligen avgör om en luftledning eller en markkabel är lämpligast för att 

förstärka elnätet mellan Vimmerby och Kisa kommer att avgöras när den 

sammantagna påverkan på ingående aspekter utvärderats i detalj. 

Nedan sammanfattas för- och nackdelar med luftledning och markkabel. 

Luftledning: 

• Robust teknik 

• Skadas sällan 

• Mycket hög driftsäkerhet 

• Enkla att inspektera och reparera 

• Kapaciteten kan utökas genom byte av linor 

• Ledning och ledningsgata kräver underhåll 

• En större påverkan på landskapsbilden 

• Magnetfält som är mer utbrett än för en markkabel 

Markkabel: 

• Är skyddade mot vind, snö och is 

• Kan skadas vid till exempel markarbeten och åskväder 

• Komplicerat att lokalisera och reparera fel 

• Helt ny kabel krävs för ökad kapacitet 

• Magnetfält som dock avtar snabbare med avstånd från ledningen jämfört med 

en luftledning 

• Nödvändigt med åtkomst via till exempel kabelväg eller tunnel 

• Lägre driftsäkerhet och längre reparationstider jämfört med trädsäkra 

luftledningar




29 

4.4 Elektromagnetiska fält 

Elektromagnetiska fält (EMF) används som ett samlingsnamn för elektriska och 

magnetiska fält. Elektriska och magnetiska fält uppkommer vid generering, 

överföring och användning av el. Dessa fält finns överallt i vår miljö, både ute i 

samhället och i våra hem, och härstammar bl.a. från kraftledningar och elapparater. 

Medianvärdet på magnetfältet i bostäder 

och daghem i större städer i Sverige är 

0,1 µT och i mindre städer och på 

landsbygd 0,05 µT. I stadsmiljöer är 

magnetfälten i gatumark och på 

trottoarer ofta förhöjda på grund av 

kabelnät och vagabonderande strömmar. 

Som exempel kan nämnas att 

medelvärdet på trottoarer i Stockholms 

innerstad har uppmätts till 0,4 µT och i 

Borlänge centrum till 0,38 µT. 

Elektriska fält mäts i kilovolt per 

meter (kV/m), vegetation och 

byggnader skärmar av elektriska fält. 

Magnetiska fält mäts i enheten 

mikrotesla (µT), till skillnad från 

elektriska fält så avskärmas inte 

magnetfält av normala 

byggnadsmaterial eller vegetation. 

Styrkan i de båda fälten avtar kraftigt 

med avståndet från källan. 

Vanliga byggmaterial skärmar inte av magnetfält. Magnetfälten inne i hus nära 

kraftledningar och transformatorstationer är därför ibland högre än vad som är 

normalt förekommande i bostäder. Styrkan är dock oftast liten i förhållande till andra 

magnetfält som vi utsätts för i vardagslivet. 

0,1 m 0,5 m 1,0 m 

1,5 – 4 µT 0,2 – 1 µT 0,1 – 0,2 µT 

1 – 3 µT 0,1 – 0,6 µT 0,05 – 0,2 µT 

2 – 12 µT 0,1 – 0,3 µT 0,05 – 0,1 µT 

15 – 35 µT 0,4 – 1,5 µT 0,1 – 0,5 µT 

Figur 4-15: Magnetfältsnivåer på olika avstånd från olika hushållsapparater. 

Det har under en längre tid pågått en diskussion om befarade hälsorisker vid 

exponering för lågfrekventa elektriska och magnetiska fält. Flera epidemiologiska 

undersökningar antyder ett samband mellan lågfrekventa manetiska fält från 

kraftledningar och andra elektriska installationer och ökad risk för leukemi. 

Sammanställningar av flera olika studier antyder en viss ökning av leukemirisken hos 

befolkningsgrupper som exponeras för 50 Hz magnetfält över 0,4 µT som 

dygnsmedelvärde. Under 0,4 µT ser man ingen riskökning. 

Det finns idag ingen känd biologisk mekanism som kan förklara en ökad 

sjukdomsrisk från så svaga fält. Djurförsök har inte heller kunnat påvisa någon ökad 

cancerrisk. Svenska myndigheter anser att forskningsresultaten hittills inte har gett

30 




underlag för eller motiverar några gränsvärden eller andra tvingande begränsningar 

avseende långvarig exponering för elektromagnetiska fält. År 1996 gick fem svenska 

myndigheter (dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, 

Socialstyrelsen och Statens Strålskyddsinstitut) istället ut med följande 

rekommendation enligt försiktighetsprincipen. 

”Om åtgärder som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader 

och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt 

från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya 

elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att 

utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas”. 

Från såväl luftledningar som kablifierade ledningar uppstår ett magnetfält. E.ON 

Elnät tillämpar därför försiktighetsprincipen för såväl luftledningar som kablar. 

Storleken på magnetfältet från en luftledning eller ett kabelförband i en viss punkt 

beror främst på: 

• strömstyrkan i luftledningen eller kabelförbandet 

• avståndet till luftledningen eller kabelförbandet 

• det inbördes avstånd som luftledningens eller kabelförbandets olika faser har 

till varandra 

För en luftledning varierar magnetfältet på ett givet avstånd längs med 

ledningssträckningen. Det beror på att ledningarna hänger närmast marknivån mitt 

emellan två stolpar. För en kabel är avståndet till marknivån oftast konstant och 

magnetfältet på ett givet avstånd längs med kabelsträckningen varierar därför inte. 

Ett kabelförband befinner sig närmare marknivå än en luftledning. Eftersom marken 

inte skärmar av magnetfält är därför magnetfältets styrka ofta högre rakt ovanför en 

markkabel än rakt under en luftledning. Men det inbördes avståndet mellan ett 

kabelförbands faser är mindre än mellan en luftlednings faser. Magnetfältets styrka 

avtar därför snabbare med avståndet från en markkabel än från en luftledning. 

För sträckan Vimmerby – Södra Vi är förutsättningarna för magnetfältskurvorna som 

visas i figurerna 4-16, 4-17 och 4-18 följande: 

• Årsmedelström: 48 A 

• Magnetfält visas 1 meter över marknivå 

• Medelhöjd på lägsta faslinor är 11 meter 

• Stålstolpar är av typen med triangelplacerade faser 

• Nedgrävningsdjup för kabel är 1 meter 

• Kablar 3x1x1000 mm 2 

• Kablar är placerade i triangelformation 

• Ingen hänsyn är tagen till eventuell reducering på grund av kabelskärm




31 

1 

0.1 

Magnetfält (mikrotesla) 

0.01 

1 . 10 3 

100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 

Avst (m), nollpunkt i stolpmitt 

Figur 4-16: Magnetfält för en luftledning med träportalstolpledning, Vimmerby-Södra Vi. 

1 

0.1 


0.01 

1 . 10 3 

100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 

Avst (m), nollpunkt i stolpmitt 

Figur 4-17: Magnetfält för en luftledning med stålstolpledning, Vimmerby-Södra Vi.

32 




1 

0.1 


0.01 

1 . 10 3 

10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 

Avst (m), nollpunkt mitt i förbandet 

Figur 4-18: Magnetfält för en markkabel, Vimmerby-Södra Vi. 

För såväl luftledning som markkabel finns vissa åtgärder man kan vidta för att 

minska det omgivande magnetfältet om det anses nödvändigt. 

För ett markkabelförband kan man genom att optimera faskablarnas placering i 

förhållande till varandra reducera det magnetiska fältet väsentligt. Läggs till exempel 

kablarna nära varandra blir det resulterande magnetfältet lägre än om kablarna läggs 

längre ifrån varandra. Men på grund av t ex risk för överhettning om kablarna ligger 

för nära varandra kan det vara praktiskt att placera dem på längre avstånd 

sinsemellan. Det är därför inte självklart att kablar kan läggas på bästa sätt ur 

magnetfältssynpunkt. 

För en luftledning kan vanliga portalstolpar ersättas med stålstolpar eller 

gitterstolpar. Lednings faser hamnar då närmare varandra och det omgivande 

magnetfältet blir lägre. Man kan även minska magnetfältet på marknivå genom att 

bygga högre ledningsstolpar. Högre ledningsstolpar medför dock oftast en något 

ökad påverkan på landskapsbilden.




33 

5 Alternativa stråk 

5.1 Utredningsområde 

Arbetet med studier av möjliga stråk för lokalisering av den planerade 130 kV 

elkraftledningen mellan Vimmerby och Kisa inleddes med samråd under våren 2008. 

Under samrådet presenterades ett utredningsområde (se figur 5-1) som baserades på 

möjliga stråk mellan Vimmerby och Kisa, och som samtidigt gav tillräckligt stort 

utrymme för att på olika sätt även nå fram till de mellanliggande orterna Södra Vi, 

Gullringen och Horn. Synpunkter framfördes under samrådet, att också ta hänsyn till 

möjligheterna att kunna ansluta eventuella framtida vindkraftsparker som planerades 

i omgivningarna. Utredningsområdet offentliggjordes i lokalpressen i maj 2008, där 

det också hänvisades till en av E.ON Elnät framtagen informationsbroschyr om 

projektet. 

Figur 5-1: Utredningsområdet.

34 




5.2 Studerade stråk för luftledning och markkabel 

Under sommaren och hösten 2008 fortsatte arbetet med att identifiera möjliga stråk 

för både luftledning och markkabel. Vid lokalisering av möjliga stråk inom 

utredningsområdet har hänsyn tagits till bl.a. följande: 

• Lagstiftning 

• Restriktionsområden 

• Värdefulla naturoch kulturmiljöer 

• Befintlig och planerad bebyggelse 

• Befintlig och planerad infrastruktur 

• Topografi och markförhållanden 

• Inverkan på naturresurser av olika slag 

• Tekniska och ekonomiska aspekter 

• Synpunkter från samrådet kring utredningsområdet 

• Synpunkter från referensgruppen på presenterade preliminära stråk 

De i rapporten nu presenterade alternativa stråken är relativt lika för de två tekniska 

alternativen; luftledning (se figur 5-2) respektive markkabel (se figur 5-3). Generellt 

försöker man förlägga en markkabel i närheten av befintliga vägar. De alternativa 

stråken beskrivs övergripande under kapitel 5.2.1 respektive 5.2.2. I kapitlen 6 och 7 

finns sedan en detaljerad beskrivning av stråken och de olika intressen som berörs 

inom stråken. 

5.2.1 Luftledning 

Figur 5-2: Alternativa luftledningsstråk.




35 

5.2.1.1 Avsnittet Vimmerby – Södra Vi – Gullringen 

För luftledningen finns i huvudsak två alternativ mellan de befintliga 

transformatorstationerna i Vimmerby och Gullringen, via stationen i Södra Vi, ett 

västligt och ett östligt. 

Det västliga alternativet som följer den idag befintliga 40 kV luftledningen mellan 

Vimmerby och Gullringen. På denna sträcka är det tänkt att den befintliga 40 kV 

ledningen rivs (se figur 5-3), och istället ersätts med den nya 130 kV ledningen. I 

närheten av samhället Södra Vi placeras den nya 130 kV ledningen i skogen väster 

om riksväg 34. På så sätt undviker man att gå för nära befintliga bostadsområden och 

idrottsanläggningar, där idag den befintliga 40 kV ledningen går, som alltså kommer 

att tas bort. 

Figur 5-3: Befintlig 40 kV kraftledning mellan Vimmerby och Södra Vi, längs med riksväg 34. 

Det östliga alternativet mellan Vimmerby och Gullringen är föreslaget att gå öster 

om sjön Krön och därefter norrut utmed riksväg nr 34, för att på så sätt samla 

infrastruktur såsom väg och kraftledningar. Två alternativa öst-västliga stråk mellan 

väg 34 och transformatorstationen i Gullringen finns, ett söder och ett annat norr om 

samhället. 

5.2.1.2 Avsnittet Gullringen – Horn 

Mellan den befintliga transformatorstationen i Gullringen och den nya stationen i 

Horn finns två alternativa stråkförslag. 

Det västra alternativet passerar genom skogarna nordväst om sjön Ören fram till väg 

34 för att sedan följa väg 135 mot Horn.

36 




Det östliga alternativet går från Gullringen och antingen norr om sjön Ören, eller 

söder om sjön, fram till väg 34. Därefter österut mot norra delen av sjön Juttern via 

Hällefors och sedan norrut mot Horn. Av de alternativa luftledningsstråken, så ligger 

detta stråk närmast det område sydost om Horn som planeras för vindkraft. 

5.2.1.3 Avsnittet Horn – Kisa 

Mellan den nya transformatorstationen i Horn och den befintliga stationen i Kisa, 

finns fyra alternativa stråkförslag. 

Det allra västligaste startar egentligen redan i Gullringen (se ovan) och går sedan 

längs väg 34 mot Kisa. Förutom söder om Kisa, där stråket går öster om 

Gummetorpasjön och sedan norrut till transformatorstationen i Kisa. I området kring 

Bränna vid väg 34 har detta stråk en avstickare till den nya stationen Horn. 

Det andra stråkalternativet går från den nya stationen i Horn och västerut mot 

Blomsfors, för att sedan i nordvästlig riktning passera mellan sjöarna Täftern och 

Täftlången. Vidare upp mot Axhult och fram till den befintliga 

transformatorstationen i Kisa. 

Detta stråk är tänkt att huvudsakligen gå i samma ledningsgata som den nu befintliga 

20 kV ledningen mellan Horn och Kisa. Den befintliga 20 kV ledningen kommer i så 

fall att rivas och ersättas med den nya 130 kV ledningen, vars ledningsgata blir 

bredare än den befintliga. 

Det tredje stråkalternativet går huvudsakligen i orörd skogsmark. Stråket startar rätt 

norrut från den nya stationen i Horn för att sedan vika av mot nordväst och passera 

strax norr om sjön Täftern. De sista kilometrarna fram till transformatorstationen i 

Kisa är gemensam med det ovan nämnda stråket. 

Det fjärde och östligaste stråket startar vid stationen i Horn och är de första 

kilometrarna gemensamt med det tredje stråkalternativet. Därefter följer stråket en 

befintlig kraftledningsgata ända fram till stationen i Kisa. Där har det tidigare funnits 

en 20 kV kraftledning som revs för något år sedan. Skogsgatan som är cirka 8 meter 

bred är återlämnad till berörda markägare.




37 

5.2.2 Markkabel 

Figur 5-4: Alternativa markkabelstråk. 

5.2.2.1 Avsnittet Vimmerby – Södra Vi – Gullringen 

För markkabeln finns liksom för luftledningen två alternativ mellan de befintliga 

transformatorstationerna i Vimmerby och Gullringen, via stationen i Södra Vi. 

Det västliga alternativet följer väg 34, innan det cirka en kilometer söder om Södra 

Vi viker av och går öster om samhället fram till transformatorstationen i Södra Vi. På 

den första delen av denna sträcka planerar kommunen att bygga en ny vattenledning. 

Möjligheter till samordning av de två projekten kan eventuellt finnas. Från Södra Vi 

fortsätter sedan stråket i närheten av väg 818 i Södra Vi och korsar väg 34. Därefter 

gå stråket öster om Slitshult och genom skogsområdet väster om järnvägen fram till 

stationen i Gullringen. 

Det östliga alternativet mellan Vimmerby och Gullringen är föreslaget att gå öster 

om sjön Krön hela vägen upp till Ålhult vid väg 34 och in till stationen i Gullringen. 

Markkabeln in till stationen i Södra Vi ansluter i området vid Sund. 

5.2.2.2 Avsnittet Gullringen – Horn 

Mellan den befintliga transformatorstationen i Gullringen och den nya stationen i 

Horn finns två alternativa stråkförslag. 

Det västra alternativet passerar genom skogarna nordväst om sjön Ören fram till väg 

34 för att sedan följa väg 135 mot Horn.

38 




Det östliga alternativet går från Gullringen söder om sjön Ören, fram till väg 34. 

Därefter går stråket österut mot norra delen av sjön Juttern via Brunebo och sedan 

norrut mot Horn. Av de alternativa markkabelstråken, så ligger detta stråk närmast 

det område sydost om Horn som planeras för vindkraft. 

5.2.2.3 Avsnittet Horn – Kisa 

Mellan den nya transformatorstationen i Horn och den befintliga stationen i Kisa, 

finns huvudsakligen två alternativa stråkförslag för markkabel. 

Det västliga stråkalternativet går från den nya stationen i Horn och västerut mot 

Blomsfors. Därifrån sedan antingen öster om Stångån direkt mot Åbyboda eller längs 

väg 135 fram till Östergården och därifrån till Åbyboda. Från Åbyboda går stråket i 

nordvästlig riktning och passerar mellan sjöarna Täftern och Täftlången. Därefter går 

stråket vidare upp mot Axhult. Från Axhult finns två olika möjligheter fram till den 

befintliga transformatorstationen i Kisa. 

Det östliga markkabelstråket startar vid stationen i Horn och går de första 

kilometrarna i skogsterräng innan det når fram till huvudvägen mellan Horn och Kisa 

längs sjön Åsunden. Vid Rumma viker stråket sedan av och går i nordvästlig riktning 

längs med skogsvägen via Jonsbo, Fyllingsbo och Axhult. Från Axhult finns två 

olika möjligheter fram till den befintliga transformatorstationen i Kisa. 

5.3 Bortvalda alternativ 

Inom utredningsområdet har ett flertal ytterligare stråk studerats som under 

projektets gång valts bort av olika skäl. Nedan följer en kortfattad beskrivning av 

dessa. 

Mellan Gullringen och Kisa har under våren 2008 ett stråk för både markkabel och 

luftledning som följde den gamla huvudvägen mellan Gullringen och Kisa studerats. 

Detta stråk har valts bort av framförallt ekonomiska skäl. Ett sådant stråk kräver 

nämligen en lång öst-västlig ledning för att nå fram och tillbaka till Horn. 

Mellan Södra Vi och Horn har ett stråk som skulle gå öster om sjön Juttern studerats. 

Ett sådant stråk skulle kunna ge en kortare anslutningssträcka till den planerade 

vindkraftparken sydost om Horn. Detta stråk har valts bort av framförallt 

ekonomiska skäl. Ett sådant stråk kräver nämligen en extra lång öst-västlig ledning 

för att nå fram och tillbaka till Gullringen. 

För markkabeldelen har E.ON Elnät också studerat om det är möjligt att förlägga 

stora delar av kabeln på botten av de större sjöarna som finns inom 

utredningsområdet. Detta har valts bort framförallt på grund av de problem som 

uppstår vid isbelagda sjöar med att tillräckligt snabbt kunna identifiera och reparera 

fel vid driftavbrott. Förutom att kabeln är extra dyr uppstår det dessutom ett flertal 

skarvövergångar mellan sjökabel och jordkabel/luftledning vilka är kostsamma samt 

utgör en extra risk för driftsäkerheten.




39 

6 Beskrivning av luftledningsstråk 

6.1 Läsanvisning och informationskällor 

6.1.1 Läsanvisning 

I detta kapitel beskrivs de luftledningsalternativ som har studerats. Varje 

stråkalternativ har delats in i fyra avsnitt från söder till norr mellan de fem orter som 

kommer att ha transformatorstationer (Vimmerby, Södra Vi, Gullringen, Horn och 

Kisa). Beskrivningen av varje stråkavsnitt inleds med en översiktlig beskrivning av 

stråkens lokalisering samt en karta som visar stråkalternativen i aktuellt avsnitt. 

Därefter beskrivs varje stråkalternativ (luftledningsavsnitten L1, L2, L3 och L4 samt 

markkabelavsnittten M1, M2, M3 och M4). Stråkalternativen benämns från väster 

(A) till öster (B). Några av stråken har också förslag till alternativ till huvudstråket 

som vi har valt att kalla ”länk”. Dessa beskrivs separat efter att stråkalternativen i 

varje avsnitt har beskrivits. 

Beskrivningen av varje stråk i aktuellt avsnitt är indelat i sju rubriker enligt följande: 

• Topografi och geologi 

• Markanvändning och naturresurser 

• Planförhållanden, bebyggelse och infrastruktur 

• Naturmiljö 

• Kulturmiljö 

• Friluftsliv 

• Landskapsbild 

Beskrivna intressen är så långt möjligt redovisade från söder till norr. 

Under Naturmiljö beskrivs Natura 2000-område och riksintressen; nyckelbiotoper, 

biotopskyddsområden och sumpskogar. Andra värdefulla naturområden såsom ängsoch 

betesmarker och naturvärden samt objekt i kommunala naturvårdsprogram 

beskrivs också samt vattendrag och våtmarker. Inget av de föreslagna stråken berör 

något naturreservat. 

Jordbruksverket har genomfört en nationell inventering av Sveriges ängs- och 

betesmarker. Inventeringen genomfördes i fält av personal från länsstyrelserna under 

perioden 2002 - 2004. Inventeringen är en uppföljning av Ängs- och 

hagmarksinventeringen som utfördes i slutet på 1980-talet. Det samlade resultatet 

finns tillgängligt i en skriftlig rapport (Jordbruksverkets rapport 2005:1) och i en 

databas. Databasen har fått namnet Tuva. I Ängs- och betesmarksinventeringen finns 

en indelning efter olika naturtyper men den saknar den klassificering som finns i 

Ängs- och hagmarksinventeringen. I denna Stråkbeskrivning omnämns om en 

inventerad ängs- och betesmark eller ängs- och hagmark ligger inom stråket men vi 

har valt att genomgående benämna dem ”ängs- och betesmarker”. I ett senare skede 

när ett stråk har valts och en sträckning ska föreslås kommer påverkan på dessa 

marker att beskrivas mer i detalj utifrån naturtyper och klassning.

40 




Naturvårdsprogrammen i Vimmerby och Kinda utgör en samlad redovisning av de 

naturvärden som är kända i respektive kommun. De flesta av dessa naturvärden 

sammanfaller med andra beskrivna naturvärden och har därför inte beskrivit separat. 

De områden som endast finns med i naturvårdsprogrammen har beskrivits i texten 

men objekten i naturvårdsprogrammen finns inte med i det redovisade kartmaterialet. 

I ett senare skede när ett stråk har valts och en sträckning ska föreslås kommer 

påverkan på naturvårdsobjekten att beskrivas mer i detalj och också redovisas på 

kartor. 

I texten redovisas klassindelningen för kommunala naturvårdsprogram och för 

våtmarksinventeringen. Betydelsen av de olika klasserna framgår nedan. 

Klassindelningen för kommunala naturvårdsprogram: 

• klass 1: områden med nationellt intresse 

• klass 2: områden av regionalt intresse 

• klass 3: områden av kommunalt intresse 

• klass 4: områden av lokalt intresse 

Klassindelningen för våtmarksinventeringen: 

• klass 1: områden som bedöms ha mycket höga naturvärden 

• klass 2: områden med höga naturvärde 

• klass 3: områden med vissa naturvärde 

• klass 4: områden som saknar kända naturvärden 

Beskrivningen avslutas med en stråkbedömning för det aktuella stråkavsnittet. 

Påverkan anges för varje intresseområde med en 3-gradig skala: Liten påverkan, 

Måttlig påverkan och Stor påverkan. 

Till beskrivningen finns kartor i skala 1:50 000 i en separat inbunden kartbilaga i A3- 

format. Sträckan mellan Vimmerby och Kisa har delats in i 4 kartavsnitt. För varje 

kartavsnitt finns 3 olika kartor för intresseområdena naturmiljö, kulturmiljö 

respektive övriga intressen. 

6.1.1.1 Metod och läsanvisning för kulturmiljöarbetet 

Syftet med den kulturhistoriska förstudien har varit att ge en samlad bild av områden 

och miljöer med forn- och kulturlämningar, kallat kulturmiljökoncentrationer 

(KMK), samt intresseområden för kulturmiljövården inom de tänkta ledningsstråken. 

Målsättningen har varit att, inom angivna stråk, presentera sammanhållna 

kulturhistoriska miljöer för att underlätta ledningens lokalisering med hänsyn till 

kulturmiljön. 

De kulturhistoriska miljöerna har främst bestämts genom kart- och arkivstudier 

utifrån idag kända och registrerade forn- och kulturlämningar. Förutom dessa har 

riks- och regionala intressen för kulturmiljövården beaktats samt även historiska 

kartor, ortnamn och naturgeografiska förhållanden. Historiska bebyggelsemiljöer har 

också uppmärksammats, dock med betoning på de omkringliggande miljöerna då 

själva byggnaderna inte kommer att påverkas av ledningen. Inom de utlagda stråken 

finns utöver kulturmiljökoncentrationerna enstaka forn- och kulturlämningar.




41 

Inom Östergötlands södra delar har ingen fullständig revidering utförts i samband 

med ekonomiska kartans omarbetning. Detta innebar avsaknad av heltäckande 

fältarbete, både från Lantmäteriverket och från Riksantikvarieämbetet. Inom dessa 

kartblad förekommer endast en marginell uppdatering av antalet lämningar sedan den 

ursprungliga inventeringen utfördes på 1940-talet. Detta har inneburit en stor 

variation och spridning av antalet forn- och kulturlämningar inom förstudieområdet. 

Ett sätt att få en indikation över det faktiska antalet lämningar i dessa oreviderade 

områden har varit att använda Skogsstyrelsens inventeringsmaterial från projektet 

Skog och Historia. Detta material är under kontroll och granskning. Tillsammans 

med uppdragsgivaren har vissa mindre områden utvalts för stickprov och fältkontroll. 

Kulturmiljökoncentrationerna har värderats enligt uppdragsgivarens önskemål utifrån 

en tregradig skala som; intressant, mycket intressant eller komplext och mycket 

intressant. Värderingsskalan är framtagen vid uppdragsgivarens tidigare liknande 

arbeten, se Naturgas till Södermanlands och Västmanlands län, Naturgas 

Mellansverige – avsnitt mot Västerås. Vid värderingen av de olika miljöerna har 

kunskaps-, upplevelse- och bruksvärde tillvaratagits. 

Kunskapsvärdet är sammankopplat med den antikvariska status som de ingående 

lämningarna har i en kulturmiljökoncentration. Kulturlämningar generellt bedöms 

som intressanta medan fasta fornlämningar bedöms som mycket intressanta eller 

komplexa och mycket intressanta. Det är dock det samlade innehållet som utgör 

värderingen av en kulturmiljö. Ett område med kulturlämningar som bedöms som 

intressant utifrån kunskapsvärdet kan bedömas som mycket intressant eller komplext 

och mycket intressant, om dess upplevelse- och/eller bruksvärde är högt. 

Kulturmiljökoncentrationerna benämns som KMK följt av en löpande numrering 

(exempel KMK 1). Riksintressena för kulturmiljövården är benämnda med sin 

objektsbeteckning som är länsbokstaven följt av ett nummer (exempel H 82). Det 

regionala kulturmiljöprogrammet i Östergötlands län är benämnt med bokstaven K 

följt av ett nummer (exempel K 17). Bevarandeprogram för Kalmar län är här kallat 

BVP följt av områdets objektsnummer (exempel BVP 7). Vimmerby kommuns urval 

av bevarandevärda kulturmiljöer är benämnda VBK följt av områdets objektnummer 

(exempel VBK 4). Ovanstående beteckningar finns också på intressekartorna för 

kulturmiljö i den separata kartbilagan. 

6.1.2 Informationskällor 

Informationen till textbeskrivningarna för olika intresseområden har erhållits genom 

samråd med kommuner, länsstyrelser, Försvarsmakten, Banverket m.fl. samt genom 

skriftliga planer, rapporter, databaser och hemsidor. Referenser finns angivna i 

kapitel 9. 

Det material som redovisas på kartorna är sammanställt från planeringsunderlag från 

Vimmerby och Kinda kommun, Länsstyrelserna i Kalmar och Östergötlands län samt 

Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Vägverket.

42 




6.2 Luftledningsstråk, Avsnitt L1 (Vimmerby – Södra Vi) 

6.2.1 Stråk L1A 

Figur 6-1: Röd markering visar stråk L1A, vilket beskrivs nedan. 

Stråket börjar i befintlig station i Vimmerby och följer den idag befintliga 40 kV 

luftledningen mellan Vimmerby och Gullringen. På denna sträcka är det tänkt att den 

befintliga 40 kV ledningen rivs (se figur 5-3), och istället ersätts med den nya 130 

kV ledningen. Stråket går här i huvudsak i jordbruksmark i ett öppet landskap. I 

närheten av samhället Södra Vi går stråket för den nya 130 kV ledningen i skogen 

väster om riksväg 34. På så sätt undviker man att gå för nära befintliga 

bostadsområden och idrottsanläggningar, där idag den befintliga 40 kV ledningen 

går, som alltså kommer att tas bort. Den sista biten in mot transformatorstationen i




43 

Södra Vi, går stråket i öst-västlig riktning i samma sträckning som den idag redan 

befintliga 40 kV ledningen. 

6.2.1.1 Topografi och geologi 

Marken är i södra delen flack men vid Södra Vi något mer småkuperad. Marknivån 

ligger i södra delen runt 125 m ö h för att öka till cirka 145 m ö h vid Södra Vi. 

En mäktig ansamling av glacifluvialt material sträcker sig från Vimmerby förbi 

Södra Vi och Gullringen ända till Björkhult vid länsgränsen mot Östergötland och 

Kinda kommun. Isälvsavlagringar dominerar i stråket med mindre områden med 

lera-silt, torv eller berg. Där Stångån korsas finns sand. 

6.2.1.2 Markanvändning och naturresurser 

Markanvändningen inom stråket domineras av hag- och jordbruksmark men har 

inslag av skogsbruk. 

Området mellan Vimmerby och Södra Vi har utpekats som mycket skyddsvärd (klass 

2) i länsstyrelsens grusinventering. 

Vattenskyddsområde för Vimmerbys vattentäkt, Västra Skogen, berörs av stråket 

väster om Stångån. Även vattenskyddsområde för Södra Vis vattentäkt berörs väster 

om Södra Vi. 

Inom stråket finns tre områden som har identifierats av Vimmerby kommun som 

potentiellt förorenade. Det är bl a en nedlagd kommunal deponi sydväst om Södra Vi 

samt Rockebäcken vid transformatorstationen i Södra Vi. 

6.2.1.3 Planförhållanden, bebyggelse och infrastruktur 

Transformatorstationen i Vimmerby ligger inom detaljplanelagt område. Stråket 

berör också ett detaljplanelagt område med bostäder och industrier (bl a Ljunghälls) i 

Södra Vi längs Norra Storgatan. 

I Vimmerby kommuns översiktsplan från 2007 (nedan kallat ÖP 2007) beskrivs BU1 

Nybble, ett utredningsområde för bostäder som delvis ligger inom stråket. 

Nybbleområdet planeras för utbyggnad av en förtätad bostadsbebyggelse fördelad 

över småhus och flerbostadshus. En exploatering förutsätter att Stångådalsbanan 

flyttas över Stångån mot riksväg 34. De planerade området visas i figur 6-2. 

En detaljplan för Vimmerby 3:2 med flera - Krönsmon håller på att upprättas för ett 

nytt verksamhetsområde för industrier (VU1 – Krönsmonsområdet enligt ÖP 2007). 

Industriområdet planeras intill riksväg 34. I anslutning till detta område planeras 

också en ny av- och påfart till riksväg 34 (R5 – Trekanten enligt ÖP 2007). Enligt 

planprogram för området blir det också en väganslutning till Alv och Krönvägen. 

Den föreslagna rondellen vid riksväg 34 kan komma att bli en trafikplats (fyrklöver) 

vilket kommer att ta större markareal i anspråk. Det planerade industriområdet ligger

44 




väster om riksväg 34 och berör stråket endast marginellt, medan den planerade 

trafikplatsen kommer att ligger inom stråket. De planerade områdena redovisas i 

figur 6-2. 

I ÖP 2007 finns ett järnvägsreservat (R1) beläget parallellt med riksväg 34 som 

sträcker sig från järnvägsövergången vid Vimmerbyallén och förbi Nybble. Reservat 

finns för framtida flyttning av del av Stångådalsbanan (järnväg mellan Kalmar och 

Linköping) i syfte att skapa möjligheter att få ett vattennära bostadsområde i Nybble 

samt skapa en gång- och cykelväg från Vimmerby upp mot sjön Krön och fram till 

Vennebjörke/Kröngården. Ett genomförande kräver huvudmannens (Banverkets) 

medverkan. Järnvägsreservatet går förbi befintlig transformatorstation och ligger 

sedan inom stråket norrut från stationen. De planerade områdena redovisas i figur 6- 

2. 

Figur 6-2: Karta med områden i Vimmerby där planering pågår.




45 

Tre alternativa vägkorridorer för en ny infartsväg till Södra Vi har studerats. Det 

norra och en bit av det mellersta alternativet ligger inom stråket. De planerade 

vägkorridorerna redovisas i figur 6-3. 

Vid Södra Fågelhem 

planerar vägverket en 

rastplats vid riksväg 34. Två 

lägen är föreslagna. Det 

södra av dessa planeras 

ligga på västra sidan om 

riksväg 34 och tangerar 

därför stråkets utbredning. 

Inga större koncentrationer 

av bebyggelse ligger inom 

stråket och det finns endast 

ett fåtal glest spridda 

fristående byggnader. 

Figur 6-3: Kartan visar alternativa infartsvägar till Södra Vi. 

Stråkets utbredning i väster följer riksväg 34 mellan Vimmerby och Södra Fågelhem 

samt korsar länsväg 817 nordväst om Norra Fågelhem. 

Stångådalsbanan ligger inom stråket i drygt 3 km norr om Vimmerby. Norr om Södra 

Vi korsar stråket järnvägsspåret. 

Stråkets utbredning i väster följer riksväg 34 mellan Vimmerby och Södra Fågelhem 

samt korsar länsväg 817 nordväst om Norra Fågelhem. Stångådalsbanan ligger inom 

stråket i drygt 3 km norr om Vimmerby. Norr om Södra Vi korsar stråket 

järnvägsspåret. 

Stråkavsnittet följer E.ON Elnäts befintliga 40 kV ledning mellan 

transformatorstationen i Vimmerby till Norra Fågelhem. Den befintliga luftledningen 

kommer sannolikt att kunna rivas innan den nya 130 kV luftledningen byggs. Vid 

Södra Vi korsar stråket några av E.ON Elnäts befintliga luftledningar. Från riksväg 

34 till transformatorstationen i Södra Vi följer stråket E.ON Elnäts befintliga 

ledningsgata. 

6.2.1.4 Naturmiljö 

Inga Natura 2000-områden, riksintressen eller naturreservat ligger inom stråket. 

Inte heller några nyckelbiotoper eller biotopskyddsområden finns inom stråket. Två 

sumpskogar ligger delvis inom stråket väster om riksväg 34 där stråket viker av från

46 




befintlig luftledning sydväst om Södra Vi. Inga ängs- och betesmarker ligger inom 

stråket. 

Ett bälte av isälvsavlagringar som sträcker sig närmast väster om riksväg 34 hela 

vägen mellan Södra Vi och Vimmerby är utpekat som ett värdefullt objekt i 

Vimmerby kommuns Naturvårdprogram (klass 1-2). Området består av åsbildningar 

(geologiskt intressanta strukturer). Det är samma område som har utpekats som 

värdefullt objekt i länsstyrelsens grusinventering, klass 2, mycket skyddsvärd, som 

omnämnts ovan. 

Skvalmossen, en fin torräng/betesmark med gott om backsippor (fridlyst) ligger norr 

om transformatorstationen i Vimmerby mellan riksväg 34 och järnvägen. Området 

har i kommunens naturvårdsprogram värderats till klass 3. 

Sjöstranden vid södra delen av sjön Krön har värderats till klass 2 enligt 

våtmarksinventeringen. Norr om Södra Vi mellan riksväg 34 och järnvägen finns en 

svagt välvd mosse som enligt våtmarksinventeringen har klass 4. Stråket passerar 

Stångån, Högerumsån, Hjortbäcken, ett mindre vattendrag vid Södra Fågelhem samt 

Nylingsån. Hjortbäcken är cirka 700 m lång och rinner från sjön Hjorten till nedre 

delen av Högerumsån. Bäcken har sitt utlopp 350 m uppströms Högerumsåns 

mynning i Stångån. Stångån har värderats till klass 1 i Vimmerby kommuns 

Naturvårdsprogram bl.a. tack vare att uttern har en stadig population i Stångån. I 

Nylingsån finns mycket lämpliga lokaler för öring. I kommunens naturvårdsprogram 

har ån värderats till klass 2. 

6.2.1.5 Kulturmiljö 

Område H 83 Kroka kvarnar (Riksintresse kulturmiljö). Kvarnläge från 1400-talet 

vid Hägerumsån. Tre kvarnar nedanför varandra samt smedja, såg, snickeriverkstad, 

bostadshus och stenvalvsbro vid fallsträckning i Hägerumsån. Stråket berör H 83 

endast marginellt. 

Område H 82 Djursdala (Riksintresse kulturmiljö). Gravfält med 

typsammansättning och läge i landskapet som illustrerar järnålderns 

bebyggelseutveckling. Välbevarade betesmarker. Odlingsrösen, röjda ytor och 

bebyggelselämningar med såväl ålderdomliga som sentida inslag. Rester efter två 

högmedeltida borganläggningar, Ivarsudde och Krönsborg. Djursdala kyrkby med 

klockstapel, träkyrka från 1600-talets slut med samtida rik dekor. Västra delen av 

riksintresset berörs av stråket. 

6.2.1.6 Friluftsliv 

En bit av vandringsleden, Sevedeleden ligger inom stråket väster om Södra Vi. I 

övrigt omfattar stråket inga särskilt utpekade områden av värde för friluftslivet.




47 

6.2.1.7 Landskapsbild 

Söder om sjön Krön ligger en del av ett större område som utpekats som värdefull 

landskapsbild inom stråket. Det är det landskapsbildskyddade (fastställd gräns) 

området Juttern och sjöområdet Krön. 

Inom stråkavsnittet utnyttjas till övervägande del befintlig luftledningsgata som går 

genom ett småskaligt mosaiklandskap. Ledningsgatan kommer att breddas något och 

stolparna kan bli något högre. Mellan Vimmerby och Norra Fågelhem ligger stråket 

parallellt med både riksväg 34 och järnväg där luftledningen exponeras. När stråket 

går i sammanhängande skogsmark väster om riksväg 34 blir exponeringen mindre. 

Den nya ledningen kommer att ha högre stolpar och en annan konstruktion än den 

befintliga 40 kV ledningen. Detta medför att påverkan på landskapsbilden kommer 

att öka, om än måttligt, jämfört med dagsläget. 

Figur 6-4: Befintlig 40 kV ledning strax norr om Vimmerby. 

6.2.1.8 Stråkbedömning 

Luftledningen har beaktats i berörda detaljplaner i Vimmerby och Södra Vi. Flera 

utbyggnadsplaner av bostads- och industriområden samt väg- och järnvägsprojekt 

norr om Vimmerby samt ny infart till Södra Vi medför att stråket bedöms ge en 

måttlig påverkan på planförhållanden, bebyggelse och infrastruktur. Bebyggelsen i 

västra delen av Södra Vi påverkas positivt av att den befintliga ledningen rivs och 

inte ersätts med ny.

48 




De utpekade sumpskogarna bedöms kunna kringgås. Våtmarken söder om sjön Krön 

kan undvikas medan våtmarken vid Södra Vi redan berörs av befintlig ledningsgata 

som den nya luftledningen föreslås förläggas i. 

De geologiskt intressanta åsbildningarna bedöms inte påverkas om hänsyn tas när 

den nya luftledningen byggs. 

Den förändring som uppstår när en ny luftledning förläggs i en befintlig något 

bredare ledningsgata bedöms orsaka en liten negativ påverkan på landskapsbilden. 

Landskapsbilden påverkas positivt där den befintliga ledningen rivs och inte ersätts 

med ny, söder om Södra Vi och i samhällets västra del. När stråket går i 

sammanhängande skogsmark väster om riksväg 34 bedöms den visuella negativa 

påverkan också bli liten. 

Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan på naturresurser, naturmiljön, 

kulturmiljön, friluftslivet, och landskapsbilden.




49 

6.2.2 Stråk L1B 

Figur 6-5: Röd markering visar stråk L1B, vilket beskrivs nedan. 

Stråket börjar i befintlig station i Vimmerby och följer den idag befintliga 130 kV 

ledningen norr ut. Landskapet är öppet och stråket passerar järnvägen och Stångån. 

Det fortsätter sedan öster om sjön Krön och så långt österut att det öppna landskapet 

ned mot sjön påverkas i så liten utsträckning som möjligt. Därefter korsar stråket 

sjön Krön vid Sund. Stråket går sedan fram till den befintliga transformatorstationen 

i Södra Vi.

50 





Marken är svagt kuperad med nivåer till en början runt cirka 145 m ö h för att vid 

sundet mellan Krönsjöarna ligga strax över 100 m ö h och vid Södra Vi på cirka 120 

m ö h. 

I stråkets södra del dominerar morän för att söder om Ängsö få inslag av berg. När 

stråket viker av mot väster och passerar sundet mellan Krönsjöarna blir marken mer 

omväxlande med inslag av sand, torv och lera-silt. Sista sträckan fram till 

transformatorstationen passeras ett område med isälvsediment. 


Markanvändningen inom stråket domineras av omväxlande skogs- och 

jordbruksmark. 


potentiellt förorenade. Det är bl a Rockebäcken vid transformatorstationen i Södra 

Vi. 


Stråket berör detaljplanelagt område, bebyggelse längs Astrid Lindgrens Värld och 

Kohagsgatan nordöst om transformatorstationen i Vimmerby. Vidare berörs ett 

detaljplanelagt område med bostäder och industrier (bl.a. Ljunghälls) i Södra Vi 

längs Norra Storgatan. 

I Vimmerby kommuns översiktsplan från 2007 (nedan kallat ÖP 2007) beskrivs två 

utredningsområden för bostäder som ligger inom stråket. Det är BU1 Nybble och 

BU2 Kohagsgatan (se figur 6-2). Nybbleområdet planeras för utbyggnad av en 

förtätad bostadsbebyggelse fördelad över småhus och flerbostadshus. En 

exploatering förutsätter att Stångådalsbanan flyttas över Stångån mot riksväg 34. På 

Kohagsgatan planeras för bostäder i anslutning till befintlig småhusbebyggelse och 

utbyggd infrastruktur. 

Den planerade bostadsbebyggelsen på Kohagsgatan ligger nära en befintlig 

luftledning som E.ON Elnäts nya 130 kV ledning eventuellt kommer att 

parallellförläggas med.




51 

Figur 6-6: Föreslaget stråk går parallellt med ledningen till vänster i bilden. 

Bebyggelse längs med Kohagsgatan i Vimmerby samt bebyggelse i Ängsö (öster om 

Krön och Södra Vi) och Norra Storgatan i Södra Vi ligger inom stråket. I övrigt finns 

det endast ett fåtal fristående byggnader. 

Stångådalsbanan (järnväg mellan Kalmar-Linköping) ligger inom stråket norr om 

transformatorstationen i Vimmerby. Stråkavsnittet följer den befintliga luftledningen 

som korsar järnvägsspåret. 

Stråkavsnittet följer E.ON Elnäts befintliga ledning mellan transformatorstationen i 

Vimmerby till Kohagen. I Södra Vi ligger en av E.ON Elnäts befintliga luftledningar 

inom stråket. 

Stråket korsar länsväg 826 norr om Nybble och vid Sund. Länsväg 819 vid Sund 

korsas också av stråket. 

Två telemaster vid Kohagen ligger delvis inom stråket och säkerhetsavståndet till 

dessa måste beaktas. 


En sumpskog finns inom stråket vid Stångån norr om Nybble. Vid Broholm väster 

om sundet mellan Krönsjöarna finns sumpskogar och en nyckelbiotop inom stråket. 

Inga Natura 2000-områden, riksintressen och naturreservat eller 

biotopskyddsområden berörs av stråket. 

En ängs- och betesmark norr om Nybble ligger inom stråket. Ytterliggare tre ängsoch 

hagmarker ligger delvis inom stråket söder om Vennebjörke. Vid Ängsö ligger 

stora delar av två ängs- och betesmarker inom stråket. Betesmarkerna ligger på båda 

sidor om länsväg 826. Vid Broholm finns också två inventerade ängs- och 

betesmarker på var sida om länsväg 819. Ytterligare tre ängs- och betesmarker ligger 

inom stråket vid vandringsleden Sevedeleden norr om länsväg 819.

52 






har i kommunens naturvårdsprogram klass 3. 

Sjöstranden vid södra delen av sjön Krön har värderats till klass 2 enligt 

våtmarksinventeringen. Skvalbäcken/Segelbäcken norr om Nybble samt tre mindre 

bäckar som rinner ut i sjön Krön korsas av stråket. Bäckarna rinner ut i Krön vid 

Krönbadet, söder om Kvarnudden respektive vid Ängsö. 


Område KMK 1. Vid Nybble nordväst om Vimmerby finns ett större 

röjningsröseområde som sannolikt fortsätter mot norr, ost och sydost. Här ses minst 

200 rösen, flera troligen gravar. I området finns även en hällkista. Ett annat 

röjningsröseområde befinner sig till hälften utanför stråkets östra gräns. KMK 1 är 

mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt och värdefullt även genom sitt tätortsnära 

läge. 

Område KMK 2. Vid Sjöhagen strax norr om Vimmerby finns ett röse samt 

stensättningar. Därtill finns en tjärdal, ett röjningsröseområde, en äldre vägbank samt 

en restaurerad skvaltkvarn med damm vid Segelbäcken. Områdets nordligaste del 

ingår i BVP 19. Läget är naturskönt på en ås, i äldre betesmark. Det bedöms som 

mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt, se figur 6-7. 

Figur 6-7: Fornlämningskoncentrationen KMK 2 vid Sjöhagen norr om Vimmerby. Här finns flera 

stensättningar omgivna av ståtliga enar. I bakgrunden ses sjön Krön. Foto från öster, 2008, H 

Schulze, KLM.




53 

Område BVP 19 Vennebjörke, klass 3, högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Området består av välhållna byggnader på bytomt i 

naturskönt läge. Gravar finns från äldre järnålder i skogsmark. 






klockstapel, träkyrka från 1600-talets slut med samtida rik dekor. 

Område BVP 16 Karsnäs, klass 3, högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Ensamgård med välhållna byggnader. Stensättningar 

finns sydöst om gården, dock utanför stråket. Naturskönt läge. 

Område BVP 13 Sund, klass 3 högt bevarandevärde (Regionalt bevarandeprogram 

Kalmar län). Kyrkoherdeboställe vid sjön Kröns östra strand, med stor salsbyggnad. 

Stora åkermarker, beteshagar med röjningsrösen, stenmurar m m runt om. Liten 

öppen hagmark vid Kolmorör och liten äng, Sundsängen. 

Område KMK 3. Vid Sunds prästgård i Södra Vi socken finns stensättningar på ett 

impediment i en åker, ett område med röjningsrösen och tidigare odlade ytor, vissa 

med osäkra stensättningar, samt fyndplatsen för två stenyxor. Här finns även en äldre 

väg, (Vimmerby – Sund – Ålhult), en milstolpe av järn samt två sentida resta stenar. 

Området ligger inom H 82 och BVP 13. Detta ligger naturskönt där sjön Krön är som 

smalast, vilket med tanke på de medeltida befästningarna Krönsborg och Ivarsudde, 

1,5 km sydväst om KMK 3, kan ha haft en fortifikatorisk betydelse. Området bedöms 

som mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt. 


En vandringsled, Sevedeleden korsar stråket väster om Södra Vi. I övrigt omfattar 

stråket inga särskilt utpekade områden av värde för friluftslivet. 


Delar av det landskapsbildskyddade (fastställd gräns) området Juttern och sjöområdet 

Krön ligger inom stråket. De delar av stråkavsnittet som berörs är området söder om 

sjön Krön och ett område från Karsnäs till transformatorstationen i Södra Vi. Stråket 

går mestadels i skog parallellt med länsväg 826 som också korsas. Söder om Sund 

korsas också två länsvägar. Inom stråket finns inslag av gårdar med jordbruksmark.

54 




Figur 6-8: Landskapet sett från länsväg 826 ned mot sjön Krön. 


Påverkan på naturresurserna bedöms som måttliga för att luftledningen går genom 

skogsmark där marken inom ledningsgatan inte kommer att kunna användas som 

produktiv skogsmark. 

Luftledningen har beaktats i berörda detaljplaner i Vimmerby och Södra Vi. 

Utbyggnadsplan av bostadsområden vid Kohagsgatan och Nybbleområdet samt att 

befintlig bebyggelse berörs i några fall och medför att stråket bedöms ge en måttlig 

påverkar på planförhållanden och bebyggelse. 

De utpekade sumpskogarna bedöms kunna kringgås. De flesta av ängs- och 

hagmarkerna bedöms kunna undvikas men sannolikt inte alla. 

Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan infrastruktur, naturmiljön och 

friluftslivet. 

Stråket bedöms medföra måttlig även om lokal stor negativ påverkan på 

landskapsbilden kan uppstå vid gårdsmiljöer och i anslutning till sundet mellan 

Krönsjöarna. 

Stråket bedöms medföra måttlig till lokalt stor negativ påverkan på kulturmiljön.




55 

6.3 Luftledningsstråk, Avsnitt L2 (Södra Vi – Gullringen) 



Stråket börjar i den befintliga stationen i Södra Vi och går västerut över väg 34 i 

samma sträckning som den idag befintliga 40 kV ledningen. Stråket fortsätter sedan 

norrut till den befintliga transformatorstationen i Gullringen, även här i samma 

sträckning som den idag befintliga 40 kV luftledningen mellan Södra Vi och 

Gullringen. På hela denna sträcka är det tänkt att den befintliga 40 kV ledningen rivs 

och istället ersätts med den nya 130 kV ledningen.

56 





Marken är svagt kuperad med nivåer mellan 120-150 m ö h. 

I södra delen av stråket och vid Gullringen går stråket över en del av en mäktig 

ansamling av glacifluvialt material som sträcker sig från Vimmerby förbi Södra Vi 

och Gullringen ända till Björkhult vid länsgränsen mot Östergötland och Kinda 

kommun. I övrigt finns områden med morän eller omväxlande morän och berg. 


Marken används huvudsakligen för skogsbruk utom ett område runt Låxbo där det 

finns jordbruksmark. 

Områdena mellan Södra Vi och Forshult och mellan Låxbo och Gullringen har 

utpekats som mycket skyddsvärd (klass 2) i länsstyrelsens grusinventering. 


Området norr om transformatorstationen i Södra Vi är detaljplanelagt. I Gullringen 

korsar stråket ett kommunalt detaljplanelagt område de sista cirka 150 m in till 

transformatorstationen. 

Det norra alternativet av de tre alternativa vägkorridorer för en ny infartsväg till 

Södra Vi som har studerats, ligger delvis inom stråket. De planerade vägkorridorerna 

redovisas i figur 6-3. 

Det finns endast ett fåtal fristående byggnader inom stråket. 

Den planerade luftledningen är tänkt att byggas i en befintlig luftledningsgata som 

breddas något. Den befintliga luftledningen kommer sannolikt att kunna raseras 

innan den nya ledningen byggs. Förutom en mindre del av stråket vid Södra Vi 

mellan riksväg 34 och till den ansluter till befintlig luftledning norr om Hagadal, 

utnyttjas befintlig ledningsgata. 

Förutom några mindre vägar korsar stråket järnvägsspåret för Stångådalsbanan och 

riksväg 34 norr om Södra Vi samt länsväg 823 strax söder om transformatorstationen 

i Gullringen. 

Skyddsområdena för telemasten söder om Hagadal och för masten vid 

transformatorstationen i Gullringen ligger inom stråket. 


En ängs- och betesmark vid Ebbeshult och en sumpskog nordost om Låxbo ligger 

delvis inom stråket. Det finns inga Natura 2000-områden, riksintressen, 

naturreservat, nyckelbiotoper eller biotopskyddsområden inom stråket.




57 

Delar av den omnämnda sumpskogen (en svagt välvd mosse) ovan är också värderad 

till klass 3 i våtmarksinventeringen och den ligger delvis inom stråket. Rockebäcken 

väster om transformatorstationen i Södra Vi korsar stråket. Ett vattendrag med flera 

förgreningar rinner inom stråket mellan Slitshult och Låxbo. Söder om Gullringen 

korsas ytterligare ett vattendrag. 









Område KMK 4. Vid den lilla ”sjön” Kvarndammen ingår en mängd fornlämningar 

i KMK4. Förutom ett gravfält finns flera utspridda stensättningar, ett röse, samt fem 

långa stenhällar som kan ha varit resta. Vidare finns i området ett slaggvarp och två 

områden med röjningsrösen samt odlingsterrasser. Från senare tider är en 

torplämning, en kolbotten samt en 1,7 m hög sten, ”Resesten”. Den senare har 

möjligen varit en markör för infarten till kvarnen, belägen vid dammen. Yttergränsen 

för H 82 går öster om området. Genom KMK 4 går riksväg 34 och gravfältet öster 

om vägen kan ses. KMK 4 berörs endast marginellt av stråket. Området är komplext 

och mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt. 

Område KMK 7. Vid Norrhult, nordväst om Södra Vi, och norrut ligger en gles 

koncentration av lämningar. I den ingår en fångstgrop, två torplämningar, en 

kolbotten samt rester av 1-2 kvarnar. Fångstgropen är fast fornlämning och var 

föreslagen som vårdobjekt. Området är intressant ur kulturmiljösynpunkt. 

Område KMK 10. Området ligger på Låxbos mark sydväst om sjön Södra Linkaren. 

Stångådalsbanan går i områdets östra sida. Alldeles öster om stråkgränsen ligger här 

ett gravfält och innanför stråkgränsen en slaggförekomst. KMK 10 består av 

ytterligare fornlämningar och bedöms som mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt. 


Söder om Gullringen finns ett rekreationsområde med ett elljusspår som delvis ligger 

inom stråket, se figur 6-10. Stråket omfattas i övrigt inte av några särskilt utpekade 

områden av värde för friluftslivet.

58 




Figur 6-10: Elljusspåret går här parallellt med befintlig 40 kV ledning. 


Stråket går till större delen i befintlig ledningsgata där befintlig ledning raseras. 

Området som berörs utgörs huvudsakligen av sammanhängande skogsmark, men 

cirka 1,5 km av stråkavsnittet går i öppet jordbrukslandskap. 

Den nya ledningen kommer att ha högre stolpar och en annan konstruktion än den 

befintliga 40 kV ledningen. Detta medför att påverkan på landskapsbilden kommer 

att öka, om än måttligt, jämfört med dagsläget. 


Påverkan på naturresurserna bedöms som måttliga för att luftledningen går genom 

skogsmark där marken inom ledningsgatan inte kommer att kunna användas som 

produktiv skogsmark. 

Planer på ny infart till Södra Vi kan påverkas av luftledningen. Luftledningen har 

beaktats i berörda detaljplaner i Södra Vi och Gullringen. Påverkan på 

planförhållandena bedöms vara liten. 

Påverkan på utpekade ängs- och hagmarker samt våtmarker inom stråket bedöms 

som liten när luftledningen dras i befintlig ledningsgata. 

Rekreationsområdet söder om Gullringen berörs inte om befintlig ledningsgata 

utnyttjas för den nya luftledningen. Elljusspåret som sträcker sig längre väster ut än




59 

det som beskrivits som rekreationsområde i översiktsplanen ligger nära befintlig 

kraftledning. Den breddning av ledningsgatan som eventuellt blir aktuell bedöms inte 

påverka elljusspåret. 

Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan på bebyggelse, infrastruktur, 

naturmiljö och friluftsliv. 

Breddning av befintlig ledningsgata bedöms orsaka en liten påverkan på 

landskapsbilden. 

Stråket bedöms medföra liten negativ påverkan på kulturmiljön.

60 






Stråket börjar i befintlig station i Södra Vi och går norrut utmed riksväg nr 34 upp till 

Ålhult, för att på så sätt samla infrastruktur såsom vägar och kraftledningar. Från 

området söder om Ålhult går sedan stråket i västlig riktning till den befintliga 

transformatorstationen i Gullringen och passerar då mellan samhället och sjön Ören. 


Morän finns längs hela stråket. Norr om Södra Vi förekommer även lera-silt för att 

längre norr ut bytas ut mot torv och så småningom med inslag även av 

isälvssediment, berg och lera-silt. Nordost om Gullringen finns ett lite mer




61 

omfattande områden med berg och isälvsediment. Alldeles innan 

transformatorstationen i Gullringen passeras en utfyllnad av okänt slag. 


Jordbruksmark dominerar mellan Södra Vi och Sundholm och runt Vagelhem och 

Ålhult. I övrigt bedrivs det skogsbruk inom stråket. 

Flera områden inom stråket har utpekats som mycket skyddsvärda (klass 2) i 

länsstyrelsens grusinventering. 

Inom stråket finns fem områden som har identifierats av Vimmerby kommun som 

potentiellt förorenade. Det är bl.a. Rockebäcken vid transformatorstationen i Södra 

Vi och en nedlagd industrideponi norr om Gullringen. 


Områdena runt transformatorstationen i Södra Vi och Gullringen är detaljplanelagda. 

Endast några fristående byggnader ligger inom stråket. 

Länsväg 818 vid Södra Vi korsas av stråket. Genom en stor del av stråket passerar 

riksväg 34. I stort sett parallellt med riksväg 34 går en allmän väg och några mindre 

allmänna vägar korsas. Vid Gullringen korsas länsväg 822 på två ställen samt några 

mindre allmänna vägar. 

Öster om transformatorstationen i Gullringen korsar stråket järnvägsspåret för 

Stångådalsbanan. 

De första cirka 2,5 km från transformatorstationen i Södra Vi följer stråket E.ON 

Elnäts befintliga 20 kV luftledning. I denna del av stråket passerar stråket tre mindre 

befintliga 20 kV ledningar som ägs av E.ON Elnät. Ytterligare en av E.ON Elnäts 

befintliga 20 kV luftledningar korsar stråket norr om Sundsholm. När stråket viker av 

mot väster in mot transformatorstationen i Gullringen korsas flera av E.ON Elnäts 

befintliga 20 kV luftledningar och ytterligare en norr om Gullringen. 

Runt Gullringen finns skyddsområde för fyra telemaster inom stråket. 


Stångån och Krönsjöarna är riksintresse för naturvård (NRO08090). Området är 

också värderat till klass 1 i länets våtmarksinventering och klass 1 i naturvårdsplanen 

(Vi-15). Det är ett stort, mångformigt våtmarkskomplex med värdefulla sjömader 

och vegetationsrikt vatten och en viktig rastlokal för fåglar. Söder om Sundsholm 

ligger en liten del av riksintresset inom stråket. Vid Vagelhem tangeras riksintresset 

av stråket. Den befintliga luftledningen som E.ON Elnäts nya luftledning kan komma 

att parallellförläggas med går nära gränsen för riksintresset söder om Sundsholm. 

Strandskyddet på 100 m vid Stångån sträcker sig in i stråket vid riksintresset.

62 




I anslutning till riksintresset finns också ängs- och betesmarker söder om Näshultaån. 

Området har också en intressant kulturmiljö, se avsnitt 6.3.2.5. 

De motstående intressena söder om Sundsholm redovisas på kartan i figur 6-12. 

Figur 6-12: Karta med naturintressen söder om Sundsholm. 

Fem nyckelbiotoper finns inom stråket. Sydväst om Sundsholm finns en 

lövsumpskog, vid Cederberg (cirka 2 km norr om Sundsholm) finns en bergsbrant 

med grova träd. Vid Ålhult finns två nyckelbiotoper dels en lövängsrest med 

spärrgreniga grova träd mitt i stråket, dels örtrika bäckdråg delvis inom stråket. I 

bergsbranten på västra sidan om Skomakarberget finns en hällmarksskog med rikligt 

med döda träd och höga stubbar samt värdefull lägre fauna. 

De nyckelbiotoper och ängs- och betesmarker norr om Gullringen redovisas på 

kartan nedan.




63 

Figur 6-13: Karta med nyckelbiotoper och ängs- och betesmarker norr om Gullringen. 

Förutom sumpskogen vid Stångån i anslutning till riksintresset som beskrivits ovan 

så finns det 8 sumpskogar inom stråket varav våtmarken vid Varhem är en, se nedan. 

Ängs- och betesmarker finns förutom söder om Näshultaån också runt Skärstad, 

Vagelhem och Ålhult. 

Vervelåns bottenfauna bedöms ha ett högt naturvärde (klass 2 i Vimmerby kommuns 

naturvårdsprogram). Här häckar strömstare och forsärla och utter har observerats. 

Näshultån och en bäck norr därom korsar stråket söder om Sundsholm. Vervelån 

korsas av stråket två gånger nord och nordöst om Gullringen. Uvgölen nordöst om 

Gullringen ligger inom stråket. Ytterligare några mindre vattendrag finns inom 

stråket. En svagt välvd mosse nordost om Varhem är värderad till klass 2 i 

våtmarksinventeringen och ligger delvis inom stråket.

64 



















om vägen kan ses. Området är komplext och mycket intressant ur 

kulturmiljösynpunkt. 

Område KMK 5. Här finns ett skyltat och lättillgängligt gravfält med 20 synliga 

gravar, bl a fyra högar. Inom området finns även fem stensättningar och en hög. Intill 

högen finns lösa stenhällar från åkern. Från senare tider finns en torplämning och en 

källargrop samt en husgrundsrest (enligt tradition läge för gamla byn Skärstad). 

Området ingår i H 82 och ligger naturskönt med utsikt mot Krön. Området är 

komplext och mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt. 

Område KMK 8 och område VBK 20 Kåretorp (Vimmerby kommuns urval av 

bevarandevärda kulturmiljöer). I skog på Sundsholms ägor ligger talrika lämningar 

av lågteknisk järnframställning. Här finns en terrassering (husgrund), enligt sägnen 

platsen för socknens första kyrka. Vidare finns sju slaggvarp, slaggförekomster, 

röjningsrösen, kolbottnar, ugnsrester samt gropar. Området innehåller lämningar från 

såväl forntida ( 14 C-datering till cirka 150 f Kr) som senare järnframställning. 

Området bedöms som komplext och mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt. 

Område KMK 9 och område VBK 4 Kungsvägen (Vimmerby kommuns urval av 

bevarandevärda kulturmiljöer). Området ligger i skogsmark väster om riksväg 34. 

Häri ingår fyra resta eller kullfallna stenar, den märkligaste har ett inristat kors. 

Stenarna står invid en äldre väg, ”Kungsvägen” (Linköping-Vimmerby-Kalmar). Här 

finns också en stenmur med tradition knuten till sig, fyra kolbottnar samt lämningar 

av en skvaltkvarn. Område bedöms som mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt.




65 

Figur 6-14: Här i KMK 9 är inte bara de resta stenarna på ömse sidor om ”Kungsvägen” intressanta. 

Det är även den skylt som berättar att ett anglo-iriskt kors som ses på ena sidan av denna sten. På 

”Kungsvägen” som här kan följas cirka 1000 m drog sveakonungarna fram med sina följen. Foto från 

söder, 2008, H Schulze, KLM. 

Område BVP 11 Vagelhem, klass 2 mycket högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län) och område VBK 18 Vagelhem (Vimmerby 

kommuns urval av bevarandevärda kulturmiljöer). Större gård, tidigare under Ålhult, 

med vidsträckta betesmarker. I hagmark ligger lämningarna efter den gamla byn med 

husgrunder, brunn, hålväg m m. Järnåldersgravfält finns vid gården. 

Område KMK 12. I öppet odlingslandskap vid riksväg 34 ligger KMK 12. Häri 

ingår en stensättning, Vagelhems gamla bytomt med 30-talet husgrunder, 

källargropar, hålväg, källor, torplämningar, tjärdalar samt röjningsröseområden. 

Området är skyltat och utgör VBK 18 och ingår i BVP 11. Området bedöms som 

mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt.

66 




Figur 6-15: Den märkliga lämningen Vagelhems gamla bytomt, med medeltida rötter och avhyst på 

1700-talet. Bytomten utgör KMK 12 och anses som en av de största i södra Sverige med 30-talet 

husgrunder, hålväg, röjningsrösen och åkerlappar. På bilden ses ett spisröse samt en källargrop. 

Foto från norr 2008, H Schulze, KLM. 

Område BVP 7 Ålhult, klass 1, högsta bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län) och område VBK 17 Ålhults säteri (Vimmerby 

kommuns urval av bevarandevärda kulturmiljöer). Storgodskaraktär genom 

säteribyggnad från 1815, flankerad av två paviljonger. Stora ekonomibyggnader, allé, 

väl hävdade beten vid sjön, biologiskt intressanta hagmarker med stora solitärträd. 

Område KMK 14. I området ingår säteriet Ålhult med omgivningar, vackert beläget 

i odlingsbygd vid sjön Ören. Godset, med medeltida ursprung, har haft stor påverkan 

på bygden. Den värdefulla miljön med huvudbyggnad, stora ekonomibyggnader i trä, 

omgivande kanaler, två stenvalvsbroar, allé m m, är av stort intresse. I skogen i söder 

(inte medtagna i KMK 14) finns gravrösen. Området ingår i BVP 11 samt VBK 17. 

Det bedöms som mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt. 


En vandringsled är anlagd mellan dammen i Vervelån och runt Uvgölen. Stråket 

omfattar i övrigt inga särskilt utpekade områden av värde för friluftslivet.




67 


Ledningen parallellförläggs med befintlig luftledning norr om Södra Vi. I resten av 

stråkavsnittet planeras en ny ledning gå genom obruten mark. Luftledningen berör 

öppen mark i den del som parallellförläggs samt norr om Sundsholm och i några 

områden runt Ålhult. I det öppna landskapet kommer ledningen att medföra ett visst 

förändrat synintryck, se figur 6-16. I övrigt utgörs stråkavsnittet av sammanhängande 

skogsmark, där det kommer att tas upp en ny ledningsgata vilket ger en lokal 

påverkan på landskapsbilden, men däremot inte samma förändring av synintrycket på 

håll. 

Vid Sundsholm berör stråket ett område för riksintresse för naturvård, Stångån och 

Krönsjöarna, som också omfattas av landskapsbildsskydd. 

Figur 6-16: Det öppna landskapet söder om Ålhult vid väg 34.

68 





Påverkan på naturresurserna bedöms som liten. När luftledningen går genom 

jordbruksmark begränsas intrånget till området runt varje stolpe. Marken under 

ledningen kan fortfarande brukas. 

Luftledningen har beaktats i berörda detaljplaner i Södra Vi och Gullringen. 

Påverkan på planförhållandena bedöms vara liten. Stråkavsnittet bedöms ge en liten 

negativ påverkan på bebyggelse och infrastruktur. 

För att bevara våtmarkerna kring sjön Krön (Stångån och Krönsjöarna, riksintresse 

för naturvård) krävs att områdets hydrologi skyddas mot dränering, vattenreglering, 

dämning, torvtäkt och att avverkning av sumpskogar på fastmarksholmar och i 

kantzoner inte bör utföras. För att undvika att påverka riksintresset med våtmark eller 

strandskyddet bör eventuell framtida parallellförläggning ske väster om befintlig 

kraftledning, men hänsyn måste också tas till ängs- och betesmarker samt gravfält 

nära riksintresset för natur och befintlig luftledning. 

Några av nyckelbiotoperna kan bli svåra att kringgå. Det gäller den vid 

Skomakarberget och eventuellt en av dem vid Ålhult. 

Stråkavsnittet bedöms sammantaget ge en måttlig negativ påverkan på naturmiljön. 

Mellan Södra Vi och Sundsholm bedöms en parallellförläggning få måttlig negativ 

påverkan på landskapsbilden eftersom ett öppet mosaiklandskap i anslutning till 

Stångån och ett område med landskapsbildsskydd berörs. Resterande ny ledningsgata 

går i huvudsak i obruten skogsmark där den visuella påverkan bedöms bli liten. 

Lokalt kan måttlig negativ påverkan uppstå i det öppna landskapet runt Ålhult. 





69 

6.3.3 Länk L2 

Figur 6-17: Röd markering visar Länk L2, vilken utgör en möjlig passage mellan stråk L2A och L2B. 

Länk L2 beskrivs nedan. 

Stråket utgör en länk mellan stråk L2A och stråk L2B, som ett alternativ till stråk 

L2B, för att komma in till transformatorstationen i Gullringen söder om samhället 

istället för norr om. 


Marken inom området är svagt kuperad. I öster finns det en höjdrygg på 130 m ö h 

som sluttar ner mot sjön Södra Linkaren.

70 




Morän och berg, med inslag av torv, dominerar i den östra halvan av länken. I väster 

finns det framförallt glacifluvialt material samt en torvsamling i den sydvästra delen 

av området. 


Jordbruksmark finns runt sjön Södra Linkaren och vid by Näset. I övrigt bedrivs det 

skogsbruk inom stråket. 

Stora delar av stråket har utpekats som mycket skyddsvärd (klass 2) i länsstyrelsens 

grusinventering. 


Inga detaljplanelagda områdena ligger i stråket. 

Endast några fristående byggnader ligger inom stråket. 

Inga riks- eller länsvägar finns inom stråket men några mindre vägar korsas. 

Järnvägsspåret för Stångådalsbanan korsar stråket. 

En av E.ON Elnäts befintliga 20 kV luftledningar mellan Gullringen och byn Näset 

berör stråklänken. 


Inga Natura 2000-områden, riksintressen och naturreservat ligger inom stråket. 

Inte heller några nyckelbiotoper eller biotopskyddsområden finns inom stråket. En 

mindre sumpskog norr om Näset ligger inom stråklänken och två sumpskogar söder 

om Södra Linkaren ligger delvis inom stråklänken. Inga ängs- och betesmarker ligger 


Mader vid Vervelån och Norra Linkaren har värderats till klass 4 enligt 

våtmarksinventeringen. En mindre del av våtmarken ligger inom stråklänken. De två 

sumpskogarna söder om Södra Linkaren som omnämns ovan har enligt 

våtmarksinventeringen värderats till klass 3. Sjön Södra Linkaren ligger inom stråket 

och stråket passerar två mindre vattendrag 


Område KMK 10. Området ligger på Låxbos mark sydväst om sjön Södra Linkaren 

och utgörs av ett gravfält med 20-talet resta eller fallna stenar, troligen till en del 

bortplöjt. En sägen är knuten till platsen. Vidare finns en ”smörjartall”, 

torplämningar, kolbottnar samt slagg efter en överodlad tjärdal (utanför 

länkområdet). Stångådalsbanan går i områdets östra sida. Östra hälften av KMK 10 

berörs av stråket. Området bedöms som mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt.




71 


Länken omfattas inte av några särskilt utpekade områden med värde för friluftslivet. 


I öppen mark vid sjön Södra Linkaren kan exponeringen bli stor särskilt om ledning 

förläggs över sjön. När stråket går i sammanhängande skogsmark blir exponeringen 

mindre och påverkan på landskapsbilden mer lokal. 


Stångålandsbanan måste korsa. Stråklänken påverkar inga planförhållanden. 

Stråklänken bedöms ge en liten påverkar på planförhållanden, bebyggelse och 

infrastruktur. 

De utpekade sumpskogarna och våtmarkerna bedöms kunna kringgås. 

Lokalt bedöms den visuella påverkan på landskapsbilden bli måttlig i det öppnare 

landskapet vid Södra Linkaren. När stråket går i sammanhängande skogsmark 

bedöms den visuella negativa påverkan bli liten. 


kulturmiljön, friluftslivet och landskapsbilden.

72 




6.4 Luftledningsstråk, Avsnitt L3 (Gullringen – Horn) 



Stråket startar i den befintliga stationen i Gullringen och passerar på västra sidan om 

sjön Ören. Stråket går i huvudsak genom skogsmark fram till väg 34 som ledningen 

passerar i närheten av Bränntorp, där terrängen övergår till jordbruksmark. Öster om 

Bränntorp följer stråket i huvudsak väg 135 i skogsmarken på vägens södra sida fram 

till Sörby där det viker av åt norr för att ansluta till platsen för den nya planerade 

stationen i Horn, norr om Mjöla. Huvudtanken med den senare delen av stråket är att 

möjliggöra en parallellförläggning med väg 135.




73 


I början av stråket, norr om Gullringen, återfinns dess högsta punkt vid Örsåsa, 187 

m ö h, och stråkets lägsta markpartier finns vid sjöarna Ören, Glytten och Ärlånen. 

Däremellan är topografin kuperad med flera höjder på omkring 150 m ö h. 

Den dominerande jordarten är omväxlande morän och berg. I anslutning till 

vattendragen längs stråket finns glacifuvialt material, lera och silt. 


Marken används huvudsakligen för skogsbruk. Jordbruksmark finns runt Bosand i 

Vimmerby kommun och vid Bränntorp, Äpplerum/Ljungkullen samt Mjöla i Kinda 

kommun. 

Vid Bosand finns ett område som har utpekats som mycket skyddsvärd (klass 2) i 



potentiellt förorenade. Det är bl a en nedlagd industrideponi norr om Gullringen. 


I Gullringen ligger stråket inom ett kommunalt detaljplanelagt område från 

transformatorstationen och fram tills järnvägen (Stångådalsbanan) korsas, cirka 500 

m. 

Inre skyddsområde för vattentäkt i Gullringen ligger inom stråket. 

Inom stråket finns några fristående byggnader nordväst om sjön Ören (i Bosand, 

Sandbäcken och Dalstugan) i Vimmerby kommun. I Kinda kommun finns 

bebyggelse i Bränntorp och Branttorp (där väg 135 ansluter till väg 34) samt i Mjöla 

(väster om Horn) inom stråket. I övrigt finns endast ett fåtal glest spridda fristående 

byggnader. 

Några av E.ON Elnäts befintliga luftledningar ligger inom stråket men inga 

luftledningar från andra kraftverksbolag berörs. Stråket korsar järnvägsspåret för 

Stångådalsbanan och länsväg 822 norr om Gullringen. Riksväg 34 ligger delvis i 

stråket och korsas norr om länsgränsen. Länsväg 135 ligger också delvis i stråket och 

korsas väster om Horn. Även några mindre vägar korsas inom stråket. 

Skyddsområdet för två telemaster runt Gullringen ligger inom stråket. 


Ett större område kring Örsåsa är riksintresse för naturvård. I riksintresset finns 

också fyra Natura 2000-områden samt två naturvärden. Stråket tangerar 

riksintresseområdet och berör inte alls de övriga naturvärdena inom riksintresset.

74 




Inga Natura 2000-områden, naturreservat eller riksintresse för naturvård finns inom 

stråket. 

Mellan Örsåsa by och sjön Ören finns en nyckelbiotop i en blockrik bergbrant med 

ett ymnigt mosstäcke och rikligt med död ved. Nyckelbiotopen ligger inom stråket. 

Mellan Gullringen och länsgränsen ligger 10 mindre sumpskogar inom stråket. I 

Kinda kommun väster om sjön Glytten ligger en sumpskog inom stråket. 

Åtta ängs- och betesmarker ligger helt eller till större delen inom stråket. Det finns 

ytterligare några ängs- och betesmarker som tangerar stråket. 

Ett skogsbete (naturvärde) ligger inom stråket sydväst om Horn. Ytterligare ett 

naturvärde ligger delvis inom stråket vid Mjöla. 

Stråket korsar Vervelån norr om Gullringen, ett mindre vattendrag vid Bosand samt 

sjön Glytten och Ärlången (en bräddning av Stångån vid Äpplerum, sydväst om 

Horn). Väster om Horn korsar stråket Stångån. Denna del av Stångån ingår i 

våtmarksinventeringen och har värderats till klass 3 i Kinda kommuns 

Naturvårdsprogram. De varierade och stora maderna kring Stångån representerar en 

ovanlig naturtyp, som är av stort värde för en rad växter och djur. Området har få 

motsvarigheter i kommunen och har därför ett högt naturvärde i ett kommunalt 

perspektiv. Stångån är också ett nationellt värdefullt sötvatten och ett 

djurskyddsområde. 


Område BVP 2 Örsåsa, klass 1, mycket högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Väl samlad klungby med gårdarna grupperade vid 

fyrvägskorsning. Välbevarade ekonomibyggnader med delvis liggande timmer. Norr 

om byn finns ett stort röjningsröseområde, ytterligare ett mindre finns i söder. Stråket 

berör BVP 2 endast marginellt. 

Område KMK 26. Nordöst om Örsåsa ligger ett område med kvarnlämningar 

utefter ett vattendrag. Inom området finns lämningar efter minst åtta skvaltkvarnar. 

Kvarnstenar och stenkonstruktioner finns kvar i och invid bäcken. Området är 

intressant ur kulturmiljösynpunkt. 


bevarandeprogram Kalmar län). Storgodskaraktär genom säteribyggnad från 1815, 

flankerad av två paviljonger. Stora ekonomibyggnader, allé, väl hävdade beten vid 

sjön, biologiskt intressanta hagmarker med stora solitärträd. Godsets närområde 

påverkas inte av stråket. 

Objekt K 11 Bränntorp (Regionalt kulturmiljöprogram Östergötlands län, enskilt 

objekt). Bränntorp består av en by med två gårdar uppbyggda runt en gårdsplan. 

Bebyggelse är från 1800- och 1900-talet.




75 


I den norra delen av stråket, väster om Horn, finns en sträcka av Östgötaleden som 

passerar stråket. I övrigt omfattas inte några särskilt utpekade områden med värde för 

friluftslivet. 


Landskapbilden påverkas utmed en lång sträcka av stråket genom att en ny 

ledningsgata måste tas upp i skogsmark. 

Den största påverkan på landskapbilden inom landskapet bedöms vara i närheten av 

Bränntorp, där stråket passerar över öppen åkermark. Ledningen kommer även ha en 

viss visuell påverkan vid passagen av väg 34 samt väg 135. 


Påverkan på naturresurserna bedöms som måttlig då stråket går i huvudsak genom 

skogsmark. 

Stråkavsnittet bedöms ge en måttlig negativ påverkan på bebyggelse och 

infrastruktur. 

Naturvärdena i riksintresse för naturvård kring Örsåsa samt de fyra Natura 2000- 

områden och två naturvärden i området bedöms inte påverkas av en luftledning inom 

det föreslagna stråket. Nyckelbiotopen öster om Örsåsa bedöms kunna undvikas. 

Alla ängs- och betesmarker kommer inte att kunna undvikas men påverkan på dessa 

områden bedöms som liten. Naturvärdena vid Horn bedöms kunna undvikas. 


Påverkan på landskapsbilden bedöms som liten då stråket går i huvudsak genom 

skogsmark. 

Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan på kulturmiljön.

76 






Stråket börjar i befintlig station i Gullringen och går därifrån österut söder om sjön 

Ören. Vid väg 34 viker stråket av norrut. Inom stråket finns möjlighet dels att följa 

väg 34 norrut för att sen ansluta till stråk L3A eller att vika av österut för att passera 

över sjön Juttern och därefter norrut mot genom skogsmark mot Horn. 


Stråket börjar norr om Gullringen vid Örsåsa 187 m ö h. Nedre delen av stråket, som 

går runt sjön Ören och därifrån längs Stångån upp mot Lövstad, är i övrigt flackt och




77 

marknivån är cirka 110 m ö h. Vid Norra Flaka finns en höjdrygg på 150 m ö h. De 

lägsta partierna finns vid sjöarna Juttern och Ärlången. 

Söder om Ören finns en samling sandiga isälvssediment, men även omväxlande 

morän och berg. Uppemot Juttern dominerar torv, lera och silt och innan stråket 

passerar sjön finns det ett större område med morän. I den norra halvan av stråket, 

från Juttern upp till Horn, förekommer det flera olika jordarter såsom berg, morän, 

lera och silt. 


Marken används huvudsakligen för skogsbruk. Ett större sammanhängande område 

med jordbruksmark finns runt Ålhult norr om Gullringen och söder om Mjöla väster 

om Horn. 

På båda sidor om Vervelån, mellan Gullringen och sjön Ören, finns områden som har 

utpekats som mycket skyddsvärda (klass 2) i länsstyrelsens grusinventering. 


Inom stråket finns fyra områden som har identifierats av Vimmerby kommun som 



I Gullringen ligger stråket inom ett kommunalt detaljplanelagt område från 

transformatorstationen och fram tills järnvägen (Stångådalsbanan) korsas, cirka 500 

m. 

Inom stråket finns några fristående byggnader i Ålhult i Vimmerby kommun samt i 

Hällefors och Mjöla i Kinda kommun. I övrigt finns endast ett fåtal glest spridda 


Vid Gullringen korsas länsväg 822 på två ställen och cirka 3 km av riksväg 34 ligger 

inom stråket. Strax sydväst om Horn korsas länsväg 135. Några mindre allmänna 

vägar korsas också mellan Gullringen och Horn. 

Öster om transformatorstationen i Gullringen korsar stråket järnvägsspåret för 

Stångådalsbanan. 

I stråkets södra del från transformatorstationen i Gullringen och i höjd med Norra 

Flaka korsas flera av E.ON Elnäts befintliga 20 kV luftledningar. Väster om Horn 

korsas ytterligare en befintlig 20 kV som ägs av E.ON Elnät. 

Vid Gullringen finns tre telemaster inom stråket.

78 





Natura 2000-område Lönningehult (SE 0230165) söder om Horn ligger strax utanför 

stråket och kommer inte att beröras. Inga riksintressen för naturvård eller 

naturreservat ligger inom stråket. 

I bergbranten på västra sidan om Skomakarberget finns en nyckelbiotop i 

hällmarksskog där det finns rikligt med döda träd och höga stubbar samt värdefull 

lägre fauna. Vid Ålhult finns två nyckelbiotoper dels en lövängsrest med 

spärrgreniga grova träd mitt i stråket, dels örtrika bäcktråg delvis inom stråket. 

Vid Vervelån norr om Gullringen ligger två sumpskogar på var sida om 

järnvägsspåret inom stråket. Ytterligare två sumpskogar finns runt Uvgöl och vid 

Stampen norr om Gullringen. Norr om Lövstad ligger också en liten sumpskog . 

Flera ängs- och betesmarker ligger inom stråket bl.a. vid Ålhult, Strömmen/Lövstad 

samt väster om Forshult. 

Ett skogsbete (naturvärde) ligger inom stråket sydväst om Horn. Ytterligare ett 

naturvärde ligger delvis inom stråket vid Mjöla. 

Vervelåns bottenfauna bedöms har ett högt naturvärde (klass 2 i Vimmerby 

kommuns naturvårdsprogram). Här häckar strömstare och forsärla och utter har 

observerats . 

Stråket korsar Vervelån på två ställen och Stångån på flera ställen. Även Brännviken 

och Torsviken till sjön Juttern samt Ärlången (en utvidgning av Stångån) korsas av 

stråket. Den del av Stångån väster om Horn som ligger inom stråket ingår i 

våtmarksinventeringen, Kinda kommuns Naturvårdsprogram (klass 3) och är också 

ett djurskyddsområde. De varierade och stora maderna kring Stångån representerar 

en ovanlig naturtyp, som är av stort värde för en rad växter och djur. Området har få 


perspektiv. 


Område BVP 11 Vagelhem, klass 2, mycket högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Större gård, tidigare under Ålhult, med vidsträckta 

betesmarker. I hagmark ligger lämningarna efter den gamla byn med husgrunder, 

brunn, hålväg m m. Järnåldersgravfält finns vid gården. Kulturelement i 

odlingslandskapet berörs av stråket. 






Kulturelement i odlingslandskapet berörs av stråket.




79 







Figur 6-20: Ett utdrag från en karta över Ålhults säteri år 1660 (KMK 14). Namnet nämns första 

gången 1334 när kung Magnus Eriksson gästade godset. Under 1600-talet återfinns Axel Oxenstierna 

i ägarlängden och under 1700-talet ägs det av Carl Fredrick Pechlin. Denne var driftig i gårdens 

skötsel, bl a anlade han ett järnverk och tegelbruk, men känd som hård mot underlydande och en 

ränksmidare. Han dog på Varbergs fästning anklagad för inblandning i mordet på kung Gustav III. 

Kartan visar de många byggnaderna intill sjön Ören. Runtom låg stora ägor. Kalmar läns museums 

fotosamling. 







Område BVP 9 Venefall, klass 3, högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Ensamgård i öppet landskap utmed Stångån med 

hagmark. Dess västra kant ligger inom stråkgränsen. 

Område BVP 8 Flaka, klass 3, högt bevarandevärde (Regionalt bevarandeprogram 

Kalmar län). Tvådelad by belägen på öppen åssträckning. I norr ett stort område med 

röjningsrösen.

80 





Från Forshult och norrut sammanfaller stråket med en cirka 2 km lång sträcka av 

Östgötaleden. Två andra kortare sträckor av leden berörs även av stråket, en norr om 

väg 135 och en väster om Horn. En vandringsled är anlagd mellan dammen i 

Vervelån och runt Uvgölen. 


Stångån med tillhörande sjösystem passeras vid flera tillfällen av stråket, och i dessa 

öppningar i landskapet kommer påverkan på landskapsbilden att bli betydande. 

Vid Ålhult vid passagen av väg 34 består landskapet av öppen jordbruksmark där en 

ledning skulle medföra ett tydligt synintryck. Öppet landskap förekommer även i 

området kring Lövstad och Norra Flaka. 


Påverkan på naturresurserna bedöms som måttlig då stråket går i huvudsak genom 

skogsmark. 

Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan på planförhållanden, bebyggelse 

och infrastruktur. 

Några av nyckelbiotoperna kan bli svåra att kringgå. Det gäller den vid 

Skomakarberget och eventuellt en av dem vid Ålhult. Alla ängs- och betesmarker 

kommer inte att gå att undvika men påverkan på dessa områden bedöms som liten. 

Naturvärdena vid Horn bedöms kunna undvikas. Stråkavsnittet bedöms sammantaget 

ge en måttlig negativ påverkan på naturmiljön. 

Kulturvärdena vid Ålhult påverkas måttligt. 

Landskapsbilden vid Ålhult och väster om Juttern bedöms bli måttligt påverkade. 

Stråket bedöms medföra måttlig till lokalt stor negativ påverkan på kulturmiljön, 

särskilt i stråkets södra del.




81 

6.4.3 Länk L3 

Figur 6-21: Röd markering visar Länk L3, vilket beskrivs nedan. 

Stråket utgör en länk inom stråk L3A för att möjliggöra en alternativ passage av 

Bränna. 


Marken är flack på nivån cirka 110 m ö h. Kuperade partier finns längst upp i norr 

vid Glyttsbergen, 165 m ö h. En större torvsamling finns söder om Bränna och i 

övrigt förekommer omväxlande morän och berg.

82 





Marken används huvudsakligen för jordbruk. Ett större sammanhängande område 

med jordbruksmark finns från södra delen av stråket till Bränna. I norra delen 

används marken för skogsbruk. 


Inga detaljplanelagda områdena ligger i stråket. 

Endast några fristående byggnader ligger inom stråket framför allt vid Bränna. 

Inga riks- eller länsvägar finns inom stråket och endast några mindre vägar korsas. 

En av E.ON Elnäts befintliga 20 kV luftledningar går längs med en stor del av västra 

sidan av stråket. Ytterligare en av E.ON Elnäts befintliga 20 kV luftledningar korsar 

stråket norr om Bränna. 



Inte heller några nyckelbiotoper, biotopskyddsområden eller sumpskogar finns inom 

stråket. Några ängs- och betesmark ligger inom stråket runt Ängeryd och Bränna. 

Den norra delen av det område som i Naturvårdsplanen benämns Ålhult berörs av 

stråklänken. 

En liten del av Stångån ligger inom stråklänken som också korsas av några mindre 

vattendrag. 






påverkas inte av stråket, däremot kan kulturelement i dess nordligaste 

odlingslandskap komma att beröras. 






klockstapel, träkyrka från 1600-talets slut med samtida rik dekor. H 82 berörs endast 

marginellt av stråket.




83 


Stråket omfattar inga särskilt utpekade områden av värde för friluftslivet. 


I den öppna jordbruksmarken söder om Bränna kan exponeringen lokalt bli stor, i 

den sammanhängande skogsmarken längre österut bedöms exponeringen bli mindre. 


Stråklänken bedöms ge en liten påverkan på bebyggelse och infrastruktur. 

Stråklänken påverkar inga planförhållanden. 

Ängs- och betesmarken söder om Ängeryd bedöms kunna bli svår att undvika. 

Lokalt bedöms den visuella påverkan på landskapsbilden bli måttlig i det öppnare 

landskapet vid Bränna. När stråket går i sammanhängande skogsmark bedöms den 

visuella negativa påverkan bli liten. 


kulturmiljön och friluftslivet.

84 




6.5 Luftledningsstråk, Avsnitt L4 (Horn – Kisa) 



Stråket går från den nya planerade stationen i Horn i riktning mot sydväst. Sträckan 

fram till Bränntorp är densamma som den västra delen av stråk L3A och 

huvudtanken är att ledningen skulle kunna förläggas parallellt med väg 135. Från 

Bränntorp viker stråket av åt norr och följer väg 34 i princip ända fram till 

Gummetorpasjön. Söder om sjön viker stråket av från vägen och passerar på den 

östra sidan av sjön. Stråket fortsätter därefter rakt norrut mot stationen i Kisa.




85 


Från Mjöla ner till Bränntorp finns det framförallt omväxlande berg och morän, med 

inslag av mindre områden med torv, berg, lera och silt. Marken är här lätt kuperad 

med de högsta höjderna på omkring 170 m ö h. 

Norrut från Bänntorp till Kisa dominerar morän och samlingar med omväxlande 

morän och berg. Längs Hemsjön är terrängen flack för att därefter bli mer kuperad. 

Efter Stora Rothult, 177 m ö h, sluttar marken ner till Millingetorp på cirka 110 m ö 

h. 


Den mark som kommer att behövas tas i anspråk utgörs av både skog- och 

jordbruksmark. Jordbruksmark finns runt Mjöla, Äpplerum/Ljungkullen och vid 

Bränntorp samt vid Falla, Rothult och söder om transformatorstationen i Kisa 

(Millingetorp). 

Inom stråket finns fem områden som har identifierats av Kinda kommun (2005) som 

potentiellt förorenade. 


Inga detaljplanelagda områden berörs av stråket. Vid Ängstugan tangeras ett 

detaljplanelagt område. 

Inom stråket finns några fristående byggnader i Mjöla (väster om Horn) och i 

Bränntorp och Branttorp (där väg 135 ansluter till väg 34) samt i Falla/Njöhult och 

Stora Rothult. I övrigt finns endast ett fåtal glest spridda fristående byggnader. 


luftledningar från andra kraftverksbolag berörs. Stråket korsar inga järnvägsspår. 

Länsvägen söder om transformatorstationen i Horn korsas. Länsväg 135 väster om 

Horn och riksväg 34 ligger inom stråket och kommer att korsas. Länsväg 134 korsas 

söder om transformatorstationen i Kisa. Några mindre vägar korsas också inom 

stråket. 

Vägverket har planer på att bygga en ny förbifart öster om Kisa. Det två förslag till 

alternativa sträckningar ligger inom stråket, från Gummetorpasjön och fram till 

transformatorstationen i Kisa där vägen planeras att gå antingen väster eller öster om 


Skyddsområdet för tre telemaster ligger inom stråket (sydväst om St Rothult, öster 

om Gummetorpasjön och nordväst om transformatorstationen i Kisa). En telemast 

nordväst om transformatorstationen i Horn ligger delvis inom stråket.

86 





Njöhult, riksintresse för naturvård (NE39) ligger inom stråket. Området finns också 

med i länsstyrelsens naturvårdsplan från 1983 och i Kinda kommuns 

Naturvårdsprogram. Njölhultsdrumlinen är mycket välutbildade och utgör en mycket 

värdefull och skyddsvärd naturmiljö. Hela drumlinen upptas av odlingsmark. 

Området innehåller rikligt med odlingsrösen och stengärdsgårdar och är välhävdat. 

Inga Natura 2000-områden eller naturreservat berörs av stråket. 

Figur 6-23: Riksintresset för naturmiljö vid Njöhult. 

Två nyckelbiotoper vid Gummetorpasjön ligger inom stråket. Öster om sjön finns en 

blockrik hällmarkskog med en rasbrant ner mot sjön. Den andra nyckelbiotopen är en 

örtrik alskog kring en meandrande bäck som rinner ut i norra delen av 

Gummetorpasjön. Området är en viktig reproduktionslokal för groddjur samt har 

stort ornitologiskt värde och värdefull lägre flora. 

Området kring gårdarna runt Stora Rothult beskrivs i länsstyrelsens naturvårdsplan 

som ett lövrikt odlingslandskap som utgör en mycket värdefull och skyddsvärd 

naturmiljö.




87 

Figur 6-24: Naturintressen runt Stora Rothult. 

En sumpskog nordväst om sjön Glytten ligger inom stråket. Ett område med Mosippa 

norr om väg 135 vid Branttorpet har värderats till klass 1 i Kinda kommuns 

Naturvårdsprogram. 

Ett 20-tal ängs- och betesmarker ligger inom stråket. 

Flera av dem ligger i odlingslandskapet krig 

Rothultsgårdarna (se ovan). 

Ett naturvärde ligger inom stråket vid Mjöla och ett 

skogsbete (naturvärde) ligger också inom stråket 

sydväst om Horn. Väster om riksväg 34 i höjd med 

Falla finns en brant (naturvärde) precis utanför 

stråket. Norr om Stora Rothult och vid Skeppeberg 

finns ytterligare fem naturvärden (ädel- och 

lövskogar) inom stråket. 

Vid Skeppeberg finns ekoxe. 

Figur 6-25: Mosippa.

88 




Väster om Horn korsar stråket Stångån. Denna del av Stångån ingår i 


ett djurskyddsområde. De varierade och stora maderna kring Stångån representerar 



perspektiv. Stångån är också ett nationellt värdefullt sötvatten. Stråket korsar 

Ärlången (en bräddning av Stångån vid Äpplerum, sydväst om Horn) och sjön 

Glytten. Skjulån, norr om Glytten, är ett nationellt värdefullt sötvatten med bitvis 

mycket fina strömsträckor och förekomst av bäcköring. En del av ån ligger inom 

stråket och den har värderats till klass 3 i Kinda kommuns Naturvårdsprogram. Norr 

om Bränna finns några vattendrag och mindre gölar, och en del av sjön Velven inom 

stråket. En del av sjön Bjärken och vattendraget mellan Bjärken och Hemsjön samt 

sjön Roten ligger inom stråket. I stråket ligger också vattendragen runt 

Gummetorpasjön och en mindre göl norr om Sörtorp. 




Bebyggelse är från 1800- och 1900-talet. 

Område KMK 15. Vid byarna Njölhult och Falla finns ett odlingslandskap med 

fossila inslag så som röjningsrösen och åkermark. I södra delen av området finns 

stora röjningsröseområden där fossila åkerstrukturer går att urskilja med flera 

kronologiska faser. Inom området finns även ett fåtal förhistoriska gravar och 

boplatsspår med trolig datering till järnålder. Uppgifter finns även om ett bortaget 

gravröse. Området har beskrivits som arkeologiskt intressant vid en nyligen utförd 

utredning. Mindre forskningsprojekt har även utförts i området. Området är mycket 

intressant och komplext ur kulturmiljösynpunkt.




89 

Figur 6-26: Tydligt och välavgränsat röjningsröse i skogen vid Falla i Horns socken. Sannolikt 

många hundra år gammalt. Foto A Persson 2008, ÖLM. 

Område KMK 17. Inom området vid Skivermåla finns ett fossilt odlingslandskap 

med flera röjningsröseområden. Flera kronologiska faser går att urskilja bland 

röjningarna i området. Inom området finns även torplämningar, kolbottnar, en äldre 

färdväg samt en tjärdal. Området är intressant ur kulturmiljösynpunkt. 

Figur 6-27: Det småbrutna landskapet vid Skivermåla i Kisa socken med små flikiga åkrar. I och 

omkring åkrarna finns mängder av röjningssten upplagda som rösen och murar. Foto A Persson 

2008, ÖLM.

90 




Område KMK 22. Söder om Millingetorp ligger ett område med fossil åkermark i 

form av ett större röjningsröseområde. Fossila åkerstrukturer går att urskilja inom 

röseområderna. Inom området finns även en torplämning och en äldre färdväg. 

Området är intressant ur kulturmiljösynpunkt. 


En cirka 0,5 km lång sträcka av Östgötaleden berörs av stråket i närheten av Horn. 


Utmed stråket passeras flera kultur- och jordbruksmiljöer; de största ligger vid 

Njöhult, Bäckhult och Råstorp. Speciellt vid Njöhult, som är av riksintresse för 

naturvården, bedöms påverkan på landskapsbilden vid en förläggning bli betydande. 

Det finns dock en möjlighet att förlägga ledningen på andra sidan vägen och därmed 

undvika området. 

Generellt kan ledningen få ett ganska stort synintryck då långa sträckor är förlagda 

parallellt med befintligt vägnät. 

På flera sträckor utmed stråket kommer en ledningsgata att behöva tas upp i 

skogsmark, vilket medför en viss påverkan på landskapsbilden. 


Parallellförläggning med befintlig ledningsgata är endast aktuellt på några kortare 

sträckor. Påverkan på skogsbruket blir störst i de områden där ny ledningsgata byggs. 

Några av de identifierade förorenade områden bedöms kunna bli svåra att helt 

undvika. Stråkavsnittet bedöms sammantaget ge en måttlig negativ påverkan på 

markanvändning och naturresurser. 

Den planerade förbifarten öster om Kisa sammanfaller till stora delar med stråket, en 

samordning av projekten är viktig för att minimera den totala påverkan av hela 

området. 

Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan på planförhållanden och 

bebyggelse men en måttlig påverkan på infrastruktur. 

Förutsättningar för att riksintresset Njöhult naturvärde kommer att bestå är om 

odlingslandskapet även i framtiden hävdas och om området undantas från ingrepp 

som t ex täkt, barrträdsplantering och bebyggelse (i allt väsentligt). Påverkan på 

odlingsmarken bedöms bli begränsad men påverkan på landskapsbilden lokalt 

bedöms bli stor.




91 

De båda nyckelbiotoperna vid Gummetorpasjön bedöms möjliga att kringgå. Flera av 

ängs- och betesmarkerna kan komma att påverkas av luftledningen. Ett av 

naturvärdena norr om Stora Rothult är väldigt utsträckt och bedöms inte kunna 

undvikas vid en ledningsdragning i stråket. 


Lokalt kan den visuella påverkan bli stor där stråket går över Ärlången, en vik av 

sjön Glytten eller längs med stranden till Velven. Stråkavsnittet bedöms 

sammantaget ge en måttlig negativ påverkan på landskapsbilden. 

Stråket bedöms medföra liten till lokalt måttlig negativ påverkan på kulturmiljön.

92 






Stråket går från den nya planerade stationen i Horn och norr ut mot Kisa. Stråket 

innebär i huvudsak att sträckningen för den befintliga 20 kV luftledningen följs. 20 

kV ledningen kan rivas när den nya 130 kV ledningen tagits i drift. 


Från Horn upp till Åbyboda är terrängen flack och marknivåerna är runt 110 m ö h. 

Därefter blir landskapet mer kuperat med den hösta nivåerna på drygt 200 m ö h. I 

anslutning till vattendragen inom området finns det morän och vid Stångån även lera




93 

och siltigt älvsediment. Mellan St Gräverum, Aggarp och Slycke finns en samling 

lera. I övrigt är den vanligast förekommande jordarten omväxlande morän och berg. 


I den södra delen av stråket används marken huvudsakligen för jordbruk med inslag 

av skogsbruk. I den norra delen är det omvända, marken används huvudsakligen för 

skogsbruk med inslag av jordbruksmark runt Gatstugan/Axhult samt St 

Gräverum/Slycke. 

Öster om transformatorstationen i Kisa finns en nedlagd kommunal avfallsdeponi 

identifierat som ett förorenat område. 


Inga detaljplanelagda områden berörs av stråket. 

Inom stråket finns några fristående byggnader i Mjöla/Blomsfors (väster om Horn), 

Hopängen/Holmen, Larssvederna, Axhult/Vinstorp/Prästtorp och St 

Gräverum/Slycke/Solhaga. I övrigt finns endast ett fåtal glest spridda fristående 

byggnader. 

Flera av E.ON Elnäts befintliga luftledningar ligger inom stråket men inga 

luftledningar från andra kraftverksbolag berörs. Stråket korsar inga järnvägsspår. 

Stråket går längs med länsvägen söder om transformatorstationen i Horn och upp till 

Åbyboda. Länsväg 134 korsas söder om transformatorstationen i Kisa. Några mindre 

vägar korsas också inom stråket. 

Vägverkets två förslag till alternativa sträckningar för ny förbifart öster om Kisa 

ligger inom stråket. Vid transformatorstationen i Kisa planeras vägen att gå antingen 

väster eller öster om transformatorstationen. 

Skyddsområdet för två telemaster ligger delvis inom Stråket (nordväst om de båda 

transformatorstationerna i Horn och Kisa). 


Inga Natura 2000-områden, riksintressen och naturreservat berörs av stråket. 

Kulturlandskapet runt Skinnarsbo vid sjön Täftern ligger på krönet av en nord-sydlig 

moränhöjd och utgör en värdefull och skyddsvärd naturmiljö enligt länsstyrelsens 

naturvårdsplan. En nyckelbiotop vid stranden av Täftern väster om Skinnarsbo med 

värdefull kryptogamflora och stora ornitologiska värden ligger delvis inom stråket. 

Tre nyckelbiotoper med bl.a. värdefull flora ligger delvis inom stråket vid sjön 

Täftlången.

94 




Figur 6-29: Naturintressen vid passagen över Täftern och Täftlången. 

Norr om Prästtorp finns ytterligare en nyckelbiotop, en blockrik bergbrant med 

värdefull kryptogamflora och värdefull lägre fauna samt stora ornitologiska värden 

delvis inom stråket. Två mindre sumpskogar ligger inom stråket, en sydväst om 

Axhult och den andra öster om Prästtorp. 

Flera (17) ängs- och betesmarker ligger inom stråket företrädesvis i den södra och 

norra delen av stråket. 

Ett naturvärde, en lövskogslund nordväst om Mjöla ligger delvis inom stråket. 

Mellan Larssvederna och Prästtorp finns ytterligare sex naturvärden, en brant och 

lövskogar, inom stråket. Nordväst om Prästtorp ligger ett naturvärde (lövskogslund) 

delvis inom stråket. Sydost om Solhaga finns ett naturvärde, en brant inom stråket 

och norr om transformatorstationen i Kisa finns också ett naturvärde, en liten 

alsumpskog, delvis inom stråket. 

Väster om Horn ligger Stångån inom stråket. Denna del av Stångån ingår i 


ett djurskyddsområde. De varierade och stora maderna kring Stångån representerar




95 



perspektiv. Stångån är också ett nationellt värdefullt sötvatten. Stråket korsar sundet 

mellan Sandsjön och sjön Täftern samt norra delen av sjön Täftlången. Inom stråket 

finns också Gäddgölen och Axsjön. Stråket korsar också några mindre vattendrag. 


Område K 17 Orremåla (Regionalt kulturmiljöprogram Östergötlands län). Runt 

gården Orremåla finns ett kulturlandskap bestående av hagmarker och 

gårdsbebyggelse från första hälften av 1800-talet samt två torp. 

Område KMK 19. Sydväst om Rummemåla utmed ett vattendrag som löper mellan 

sjöarna Täftlången och Täftern ligger två kvarnlämningar och lämningar från en 

benstamp samt en oljekvarn. Utöver dessa lämningar finns även tre torplämningar i 

området. Området är intressant ur kulturmiljösynpunkt. 

Figur 6-30: Uppstaplade kvarnstenar invid borttagen kvarn mellan Orremåla och Rummemåla i 

Horns socken. Platsen är belägen mitt i den befintliga kraftledningsgatan. Foto A Persson 2008, 

ÖLM. 

Område KMK 20. Inom området finns gården Axhult med byggnader från 1700- 

och 1800-talen och fossil åkermark bestående av ett större röjningsröseområde. Flera 

kronologiska faser går att urskilja bland röjningarna i området. Området är intressant 

ur kulturmiljösynpunkt. 

Område K 35 Yxsmedshult (Regionalt kulturmiljöprogram Östergötlands län). 

Yxsmedshult utgörs av tre gårdar i en by med byggnader från 1800-talet. Gårdarna 

ligger uppradade på en kulle. Större delen av K 35 ligger utanför stråket.

96 




Område KMK 21. Inom området finns gården Prästtorp med en ålderdomlig 

bebyggelse samt fossil åker och en tjärdal. Området är intressant ur 


Område KMK 23. Vid Granstorp finns stensättningar, en torplämning och ett 

område med härdar. Härdarna har i bygden en tradition av att vara från Dackefejden. 

Härdområdet är idag till stora delar bortschaktat. Gravarna är troligen från järnålder 

medan en av härdarna är daterad till 1500-tal. Inom området finns även en hålväg 

och en kolningsanläggning. Inom delar av området har en arkeologisk utredning 

utförts. Området är mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt. 

Område E 25 V Eneby (Riksintresse kulturmiljö) och område K 34 V Eneby 

kyrkomiljö—Adelskog med flera (Regionalt kulturmiljöprogram Östergötlands län). 

Området ligger i en uppodlad bruten lerslätt med lång bebyggelsekontinuitet. Här 

finns bland annat gravfält och ett flertal ensamliggande stensättningar från järnåldern 

och en av länets största fornborgar. Här finns också bybebyggelse, kyrka, prästgård 

samt skolhus. Gravfälten, fornborgen och kyrkomiljön ligger dock utanför stråket. 

Området för E 25 är troligen större än det som redovisats i kartmaterialet. 

Område KMK 24. I området runt Slycke finns flera stensättningar med trolig 

datering till järnålder. Inom delar av området har en arkeologisk utredning utförts. 

Området ingår i E 25 och K 34. Området är mycket intressant ur 



Norr om Stångån, mellan Horn och Mjöla, omfattas en cirka 0,5 km lång sträcka av 

Östgötaleden. 


Stråket kommer att till stor del utnyttja en befintlig ledningsgata vilket medför att 

den tillkommande påverkan på landskapsbilden blir mindre än om en helt ny 

ledningsgata hade byggts. Den nya ledningen kommer dock att kräva såväl en 

bredare ledningsgata som högre stolpar, så synintrycket kommer att öka något. Det 

avskilda läget och skogsmarken bidrar dock till att minska stråkets synlighet i 

landskapet. Störst visuell påverkan av ledningen bedöms det bli längs med Sandsjön 

samt över Täftern och vid Täftlången. 


Ledningen kan till största delen ersätta en befintlig luftledning varför markanspråken 

blir något mindre jämfört med den del där ledningen går genom orörd mark. För att 

undvika att luftledningen går nära bebyggelse och öppen terräng kan det bli aktuellt 

att på kortare sträckor inte gå i befintlig ledningsgata utan ta ny mark i anspråk. Den




97 

nedlagda avfallsdeponin bedöms kunna undvikas. Påverkan på naturresurserna och 

markanvändningen bedöms som liten. 

Den planerade förbifarten öster om Kisa sammanfaller med stråket intill den 

befintliga transformatorstationen, en samordning av projekten är viktig för att 

minimera den totala påverkan. 

Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan på planförhållanden, bebyggelse 

och infrastruktur. 

Två av nyckelbiotoperna vid sjön Täftlången samt flera av ängs- och betesmarkerna 

ligger invid befintlig kraftledningsgata och kan komma att påverkas vid en 

parallellförläggning. Övriga nyckelbiotoper och många av ängs- och betesmarkerna 

samt sumpskogarna bedöms kunna undvikas. Naturvärdena inom stråket bedöms 

kunna undvikas. Stråkavsnittet bedöms sammantaget ge en måttlig negativ påverkan 

på naturmiljön. 

Stråkavsnittet bedöms sammantaget ge en liten negativ påverkan på landskapsbilden. 

Stråket bedöms medföra liten till lokalt måttlig negativ påverkan på kulturmiljön.

98 




6.5.3 Stråk L4C 

Figur 6-31: Röd markering visar stråk L4C, vilket beskrivs nedan. 

Stråket går norr ut från den nya planerade stationen i Horn för att efter några km vika 

av åt nordväst. Stråket går i huvudsak genom skogsmark och följer inte någon 

befintlig infrastruktur. Den nordligaste delen av stråket, från Prästtorp och norrut mot 

stationen i Kisa, ingår även i stråk L4B. 


Topografin varierar tämligen jämt över stråket, med marknivåer mellan 120-200 m ö 

h. Längst i söder är berg och morän de mest framträdande jordarterna, medan det




99 

lägre norrut framförallt finns omväxlande morän och berg. Mellan St Gräverum, 

Aggarp och Slycke finns en samling lera. 


Ledningen går nästan uteslutande genom skogsmark. 





Mycket få byggnader ligger inom stråket. Det är bara i Luma, Sundstorp och 

Svenstorp samt norr om Täftern och vid Lången och runt St 

Gräverum/Slycke/Solhaga som det finns bebyggelse. I övrigt finns endast ett fåtal 

glest spridda fristående byggnader. 

Några av E.ON Elnäts befintliga luftledningar korsar stråket men inga luftledningar 

från andra kraftverksbolag berörs. Stråket korsar inga järnvägsspår. Länsväg 134 

korsas söder om transformatorstationen i Kisa. Inga andra riks- eller länsvägar korsas 

inom stråket men några mindre vägar korsas också. 


ligger inom stråket. Vid transformatorstationen i Kisa planeras vägen att gå antingen 

väster eller öster om transformatorstationen. 

Skyddsområdet för två telemaster ligger delvis inom Stråket (nordväst om de båda 

transformatorstationerna i Horn och Kisa). 



Norr om Svenstorp finns en nyckelbiotop, en barrskog med värdefull kryptogamflora 

och värdefull lägre fauna som delvis ligger inom stråket. En del av området med 

äldre naturskogsartad skog är också biotopskydd. Endast en mycket liten del av 

biotopskyddet ligger inom stråket. En nyckelbiotop finns också i en bergbrant öster 

om Stadsberget. En mindre sumpskog ligger inom stråket öster om Prästtorp. 

Några ängs- och betesmarker vid Sundstorp/Svenstorp ligger inom stråket. Vid 

Lången finns två ängs- och betesmarker, en bara delvis inom stråket och i norra delen 

av stråket finns ytterligare några ängs- och betesmarker. 

Ett naturvärde, en lövskogslund nordväst om Mjöla ligger delvis inom stråket. Öster 

om Prästtorp ligger två mindre naturvärdesområden (en lövskog och en alsumpskog) 

och öster om Solhaga finns ytterligare ett naturvärdesobjekt, en brant inom stråket.

100 




Sydost om Solhaga finns ett naturvärde, en brant inom stråket och norr om 

transformatorstationen i Kisa finns också ett naturvärde, en liten alsumpskog, delvis 

inom stråket. Vid Sundstorp har fjärilen allmän bastardsvärmare påträffats. 

Stavsjön ligger inom stråket. I övrigt korsar stråket några mindre vattendrag. 


Område KMK 18. Norr om Åby ligger en fornborg belägen på södra delen av 

högsta partiet av en hög bergsrygg. Stråket berör KMK 18 marginellt. Området är 

mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt. 



















Stråket omfattas inte av några särskilt utpekade områden av värde för friluftslivet. 


Stråket medför att en ny 40 meter bred ledningsgata måste tas upp i skogsmark, 

vilket lokalt kommer att ge en viss påverkan på landskapsbilden. Det avskilda läget 

och skogsmarken bidrar dock till att minska stråkets synlighet i landskapet. 


Ledningen går huvudsakligen genom obruten skogsmark varför markanspråken blir 

betydligt större jämfört med fallet där en befintlig ledning rivs och ersätts av den nya




101 

130 kV ledningen. Den nedlagda avfallsdeponin bedöms kunna undvikas. Påverkan 

på naturresurserna bedöms som måttlig. 



minimera den totala påverkan. Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan på 

planförhållanden, bebyggelse och infrastruktur. 

Nyckelbiotoperna och biotopskyddet bedöms kunna undvikas. Några av ängs- och 

betesmarkerna bedöms inte kunna kringgås och kan komma att påverkas. Övriga 

ängs- och betesmarkerna samt sumpskogarna bedöms kunna undvikas. Naturvärdena 

inom stråket bedöms kunna undvikas. Stavsjön bedöms kunna undvikas. 

Stråkavsnittet bedöms sammantaget ge en liten negativ påverkan på naturmiljön. 

Stråkavsnittet bedöms sammantaget ge en liten negativ påverkan på landskapsbilden. 

Stråket bedöms medföra liten till lokalt måttlig negativ påverkan på kulturmiljön, 

särskilt i stråkets norra del.

102 




6.5.4 Stråk L4D 

Figur 6-32: Röd markering visar stråk L4D, vilket beskrivs nedan. 

Stråk L4D går norrut från den planerade nya stationen i Horn och ansluter sedan vid 

Kullstad till en befintlig ledningsgata från en redan nedlagd 20 kV ledning. 


Vid Mjöla ligger marken på nivån 170 m ö h och därifrån sluttar landskapet ner till 

Rumma, 90 m ö h. Längs med sjön Åsundens västra strand är det sedan relativt små 

variationer i topografin. Jordmånen består främst av berg och morän, men inslag av




103 

torv och lerigt till siltigt material. Mellan St Gräverum, Aggarp och Slycke finns en 

samling lera. 


Stråket går i huvudsak genom skogsmark men med några undantag av större 

sammanhängande partier med jordbruksmark. 





Mycket få byggnader ligger inom stråket. Det är bara i Kullstad, Rumma och 

Årtesmåla samt runt St Gräverum/Slycke/Solhaga som det finns bebyggelse. I övrigt 

finns endast ett fåtal glest spridda fristående byggnader. 

I hela stråket utom de första 2,5 km norr om Horn finns en befintlig ledningsgata där 

själva kraftledningen nyligen tagits bort. Några av E.ON Elnäts befintliga 

luftledningar korsar stråket men inga luftledningar från andra kraftverksbolag berörs. 

Stråket korsar inga järnvägsspår. Länsväg 134 korsas öster om 

transformatorstationen i Kisa. Inga andra riks- eller länsvägar korsas inom stråket 

men några mindre vägar korsas också. 


ligger delvis inom stråket. Vid transformatorstationen i Kisa planeras vägen att gå 

antingen väster eller öster om transformatorstationen. 

Skyddsområdet för två telemaster ligger delvis inom Stråket (nordväst om respektive 

transformatorstationerna i Horn och Kisa). En telemast söder om Enbäcken ligger 

utanför stråket. 



En nyckelbiotop, en bergbrant med värdefull kryptogamflora och riklig förekomst av 

vedsvamp och tickor ligger delvis inom stråket söder om Rumma. Inga 

biotopskyddade objekt eller sumpskogar berörs av stråket. 

En ängs- och betesmarker vid Långsbro ligger inom stråket. Öster och nordost om 

Killingevad finns två ängs- och betesmarker delvis inom stråket och i norra delen av 

stråket finns ytterligare några ängs- och betesmarker. Kring Framnäs finns många 

gamla ekar som hyser en värdefull lavflora med flera rödlistade arter. De är 

värderade till klass 2 i Kinda kommuns Naturvårdsprogram.

104 




Ett naturvärde, en lövskogslund nordväst om Mjöla ligger delvis inom stråket. Söder 

om Långebro (en brant) och sydväst om Gummingbo (ädellövträd) finns ytterligare 

två naturvärdesobjekt inom stråket. Sydost om Solhaga finns ett naturvärde, en brant 

inom stråket och norr om transformatorstationen i Kisa finns också ett naturvärde, en 

liten alsumpskog, delvis inom stråket. 

Togöl söder om Enbäcken ligger inom stråket. I övrigt korsar stråket några mindre 

vattendrag. 



högsta partiet av en hög bergsrygg. Stråket berör KMK 18 marginellt. Området är 


Område K 20 Långebro (Regionalt kulturmiljöprogram Östergötlands län). 

Långebro är en välexponerad bymiljö på en moränsluttning vid Åsunden. 

Bebyggelsen är från 1800-talet och framåt och ligger utmed en bygata. Utanför byn 

finns två utflyttade hemman. 

Område K 19 Killingevid (Regionalt kulturmiljöprogram Östergötlands län). 

Killingevid är en by belägen på flack moränrygg och ger ett oskiftat intryck. 

Bebyggelsen är från 1800-talet och framåt och ligger utmed en bygata. 








Område KMK 25. Vid Framnäs finns ett gravfält precis utanför stråket. Ytterligare 

gravar kan finnas inom stråket. Området ingår i E 25 och K 34. Området är mycket 







I höjd med Västergården och Långebro angränsar stråket till sjön Åsundens strand. 

Sjön Åsunden är upptagen som riksintresse för friluftsliv.




105 


En ledning i stråk L4D kommer bitvis att vara synlig från den natursköna väg 134 

mellan Horn och Kisa och medföra en stor påverkan i landskapsbilden. Ledningen 

som tidigare låg i ledningsgatan var 20 kV vilket innebär att för att möjliggöra för en 

130 kV ledning skulle en viss bredning och uträtning vara nödvändig, vilket skulle 

ge en viss ökad påverkan på landskapsbilden. 


Då ledningen dras i huvudsak i befintlig ledningsgata blir ianspråktagandet av ny 

mark begränsad. Påverkan på naturresurserna bedöms som liten. 

Den nedlagda avfallsdeponin bedöms kunna undvikas. 



minimera den totala påverkan. Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan på 

planförhållanden, bebyggelse och infrastruktur. 

Den nyckelbiotop som delvis berör stråket bedöms kunna undvikas. Några av 

naturvärdena inom stråket ligger nära befintlig ledningsgata varför det inte kan 

uteslutas att de kan påverkas. Togöl bedöms kunna undvikas. Stråkavsnittet bedöms 

sammantaget ge en liten negativ påverkan på naturmiljön. 

Stråkavsnittet bedöms sammantaget ge en måttlig negativ påverkan på 

landskapsbilden. 



106 




7 Beskrivning av markkabelstråk 

7.1 Läsanvisning och informationskällor 

Se kapitel 6.1. 

7.2 Markkabelstråk, Avsnitt M1 (Vimmerby – Södra Vi) 

7.2.1 Stråk M1A 

Figur 7-1: Röd markering visar stråk M1A, vilket beskrivs nedan. 

Stråket börjar i befintlig station i Vimmerby och följer väg 34, innan det cirka en 

kilometer söder om Södra Vi viker av och går öster om samhället fram till 

transformatorstationen i Södra Vi. På den första delen av denna sträcka planerar




107 

kommunen att bygga en ny vattenledning. Möjligheter till samordning av de två 

projekten kan eventuellt finnas. 


Marken är i södra delen flack men vid Södra Vi något mer småkuperad. Marknivån 

ligger i södra delen runt 125 m ö h för att öka till cirka 145 m ö h vid Södra Vi. 

En mäktig ansamling av glacifluvialt material sträcker sig från Vimmerby förbi 

Södra Vi och Gullringen ända till Björkhult vid länsgränsen mot Östergötland och 

Kinda kommun. Isälvsavlagringar dominerar i stråket med mindre områden med 

lera-silt, torv eller berg. Där Stångån korsas finns sand. När stråket böjer av mot 

nordost söder om Södra Vi består marken mer av morän och torv samt lera-silt. 

Mindre partier med berg finns inom stråket. 


Stråket går huvudsakligen längs med befintliga vägar men norr om Norra Fågelhem 

och öster om Södra Vi går stråket i orörd jordoch skogsbruksmark. 

Markanvändningen inom stråket domineras av hag- och jordbruksmark men har 

inslag av skogsbruk. 

Området mellan Vimmerby och Södra Vi har utpekats som mycket skyddsvärd (klass 

2) i länsstyrelsens grusinventering. 

Vattenskyddsområde för Vimmerbys vattentäkt, Västra Skogen, berörs av stråket 

väster om Stångån. 

Inom stråket finns sex områden som har identifierats av Vimmerby kommun som 


Vi. 


Stråket berör detaljplanelagt område, bostadshus längs Astrid Lindgrens Värld och 

Kohagsgatan nordöst om transformatorstationen i Vimmerby, ett detaljplanelagt 

område med bostäder vid Björkavägen samt ett område med bostäder och industrier 

(bl.a. Ljunghälls) i Södra Vi längs Norra Storgatan. 

I Vimmerby kommuns översiktsplan från 2007 (nedan kallat ÖP 2007)beskrivs två 


BU2 Kohagsgatan. Nybbleområdet planeras för utbyggnad av en förtätad 

bostadsbebyggelse fördelad över småhus och flerbostadshus. En exploatering 

förutsätter att Stångådalsbanan flyttas över Stångån mot Rv 34. På Kohagsgatan 

planeras för bostäder i anslutning till befintlig småhusbebyggelse och utbyggd 

infrastruktur, se figur 7-2.

108 




En detaljplan för Vimmerby 3:2 med flera-Krönsmon håller på att upprättas för ett 

nytt verksamhetsområde för industrier (VU1 – Krönsmonsområdet enligt ÖP 2007). 

Industriområdet planeras intill riksväg 34. I anslutning till detta område planeras 

också en ny av- och påfart till riksväg 34 (R5 – Trekanten enligt ÖP 2007). Enligt 

planprogram för området blir det också en väganslutning till Alv och Krönvägen. 

Den föreslagna rondellen vid riksväg 34 kan komma att bli en trafikplats (fyrklöver) 

vilket kommer att ta större markareal i anspråk. Det planerade industriområdet ligger 

väster om riksväg 34 och berör stråket endast marginellt medan den planerade 

trafikplatsen kommer att ligger inom stråket 

I ÖP 2007 finns ett järnvägsreservat (R1) beläget parallellt med riksväg 34 som 

sträcker sig från järnvägsövergången vid Vimmerbyallén och förbi Nybble. Reservat 

finns för framtida flyttning av del av Stångådalsbanan i syfte att skapa möjligheter att 

få ett vattennära bostadsområde i Nybble samt skapa en gång- och cykelväg från 

Vimmerby upp mot sjön Krön och fram till Vennebjörke/Kröngården. Ett 

genomförande kräver huvudmannens (Banverkets) medverkan. Järnvägsreservatet 

går förbi befintlig transformatorstation och ligger sedan inom stråket norrut från 

stationen. 

Figur 7-2: Karta med områden i Vimmerby där planering pågår.




109 

Tre alternativa vägkorridorer för en ny infartsväg till Södra Vi har studerats. Det 

norra alternativet ligger delvis inom stråket, se figur 7-3. 

Figur 7-3: Kartan visar alternativa infartsvägar till Södra Vi. 

Vid Södra Fågelhem planerar vägverket en rastplats vid riksväg 34. Två lägen är 

föreslagna. Det södra av dessa lägen ligger inom stråket. 

En överföringsledning för vatten planeras mellan vattentäkten i Södra Vi och 

Vimmerby. Ledningen är till större delen tänkt att förläggas längs med riksväg 34. 

Inga större koncentrationer av bebyggelse ligger inom stråket men i Nybble, Norra 

Fågelhem, Källenäs, Nylinge och Broholm finns samlad bebyggelse. 

Riksväg 34 och Stångådalsbanan (järnväg mellan Kalmar-Linköping) ligger längs 

med hela stråket mellan Vimmerby och Södra Vi. 

Några av E.ON Elnäts befintliga luftledningar finns inom stråket. 



Inga nyckelbiotoper eller biotopskyddsområden finns inom stråket. En sumpskog 

norr om Nybble ligger delvis inom stråket. 

Några ängs- och betesmarker ligger inom stråket.

110 







Stråket passerar Stångån, Högerumsån, Hjortbäcken, ett mindre vattendrag vid Södra 

Fågelhem samt Nylingsån och några mindre vattendrag mellan Södra Vi och sjön 

Krön. I Nylingsån finns mycket lämpliga lokaler för öring och vid ån nedströms 

riksväg 34 finns ett stort bestånd med strutbräken. I Vimmerby kommuns 

naturvårdsprogram har ån värderats till klass 2. 


Område H 83 Kroka kvarnar (Riksintresse kulturmiljö). Kvarnläge från 1400- 

talet vid Hägerumsån. Tre kvarnar nedanför varandra samt smedja, såg, 

snickeriverkstad, bostadshus och stenvalvsbro vid fallsträckning i Hägerumsån. 

Stråket berör H 83 endast marginellt. 






klockstapel, träkyrka från 1600-talets slut med samtida rik dekor. Stråkets 

nordligaste del berör H 82. Denna del finns omedelbart öster om Södra Vi, med 

industrier och reningsverk. Här torde en markkabel inte påverka riksintresset. 





Stråket följer till större delen mindre vägar och går genom till stor del öppet 

jordbrukslandskap. Bitvis kan det bli aktuellt att förlägga kabeln i åkermark eller 

längs med järnvägsspår. Stråket bedöms inte medföra någon betydande påverkan på 

landskapsbilden tack vare att terrängen är förhållandevis gynnsam för 

markkabelförläggning. 


Där stråket läggs vid sidan av vägen eller genom obruten mark kommer en kabelgata 

på 4 meter att behöva hållas trädfri varför skogsbruk kan komma att påverkas. 

Detaljplanelagt område i Vimmerby samt utbyggnadsplanerna av bostadsområden 

vid Kohagen och Nybble berörs av stråket. Detta medför att stråket bedöms ge en




111 

måttlig påverkan på planförhållanden och bebyggelse. Skyddsområdet för 

vattentäkten Västra Skogen bedöms kunna undvikas. 

De ängs- och betesmarker och sumpskogen som finns inom stråket bedöms kunna 

kringgås. 

Där kabeldiket korsar vägar och järnvägar eller vattendrag krävs särskild hänsyn. För 

att minska påverkan vid sådana passager kan speciella tekniker, till exempel styrd 

borrning, komma att användas där det är möjligt. 


kulturmiljön, friluftslivet och landskapsbilden.

112 




7.2.2 Stråk M1B 

Figur 7-4: Röd markering visar stråk M1B, vilket beskrivs nedan. 

Stråket börjar i befintlig station i Vimmerby och går i nordostlig riktning för att 

passera järnvägen och Stångån. Stråket går, där så är möjligt, sedan längs med 

befintliga vägar öster om sjön Krön upp till Sund. Här korsas sjön Krön och stråket 

går därefter fram till den befintliga transformatorstationen i Södra Vi.




113 


Marken är svagt kuperad med nivåer till en början runt cirka 145 m ö h för att vid 

sundet mellan Krönsjöarna ligga strax över 100 m ö h och vid Södra Vi cirka 120 m 

ö h. 

I stråkets södra del dominerar morän för att söder om Ängsö få inslag av berg. Öster 

om Segelbäck finns ett område med isälvssediment som delvis ligger inom stråket 

och vid Krönsbaden finns isälvssediment och lera-silt. När stråket viker av mot 

väster och passeras sundet mellan Krönsjöarna blir marken mer omväxlande morän 

och berg samt med inslag av sand, torv och lera-silt. Utmed sista sträckan fram till 

transformatorstationen passeras ett område med isälvsediment. 


Stråket går huvudsakligen längs med befintliga vägar. Markanvändningen inom 

stråket domineras av omväxlande skogs- och jordbruksmark. 



Vi. 


Stråket berör detaljplanelagt område, bostadshus längs Astrid Lindgrens Värld och 

Kohagsgatan nordöst om transformatorstationen i Vimmerby samt ett detaljplanelagt 

område med bostäder och industrier (bl.a. Ljunghälls) i Södra Vi längs Norra 

Storgatan. 

I Vimmerby kommuns översiktsplan från 2007 (nedan kallat ÖP 2007) beskrivs två 


BU2 Kohagsgatan. Nybbleområdet planeras för utbyggnad av en förtätad 

bostadsbebyggelse fördelad över småhus och flerbostadshus. En exploatering 

förutsätter att Stångådalsbanan flyttas över Stångån mot Rv 34. På Kohagsgatan 

planeras för bostäder i anslutning till befintlig småhusbebyggelse och utbyggd 

infrastruktur. De planerade områdena redovisas i figur 7-2. 

Den planerade bostadsbebyggelsen på Kohagsgatan ligger när en befintlig 

luftledning som E.ON Elnäts nya 130 kV ledning eventuellt parallellförläggs med. 

Bebyggelse längs med Kohagsgatan i Vimmerby samt bebyggelse mellan Sjöhagen 

och Vennebjörke ligger inom stråket. I Ängsö (öster om sjön Krön och Södra Vi) och 

Norra Storgatan i Södra Vi ligger också bebyggelse inom stråket. I övrigt finns 

endast ett fåtal glest spridda fristående byggnader. 

Stångådalsbanan (järnväg mellan Kalmar-Linköping) ligger inom stråket norr om 

Vimmerby transformatorstationen i Vimmerby.

114 




Inom stråket ligger E.ON Elnäts befintliga 40 kV ledning mellan 

transformatorstationen i Vimmerby till Kohagen. Till transformatorstationen i Södra 

Vi kommer E.ON Elnäts befintliga luftledning. 

Stråket följer länsväg 826 från Vennebjörke till Sund. Länsväg 819 vid Sund följs till 

Södra Vi där stråket följer länsväg 818. 



En sumpskog vid Stångån norr om Nybble samt tre sumpskogar vid sundet mellan 

norra och södra Krön öster om Södra Vi ligger inom stråket. Inga nyckelbiotoper 

eller biotopskyddsområden finns inom stråket. 

Naturvärdet alsumpskog vid sjön Krön söder om Vennebjörke ligger inom stråket 

men bedöms inte att påverkas om en kabel grävs ned i vägen väster om området. 

En ängs- och betesmark norr om Nybble ligger inom stråket. Ytterliggare tre ängsoch 

hagmarker ligger delvis inom stråket söder Vennebjörke. Vid Ängsö ligger stora 

delar av två ängs- och betesmarker inom stråket. Betesmarkerna ligger på båda sidor 

om länsväg 826. Vid Broholm finns också två inventerade ängs- och betesmarker på 

var sida om länsväg 819. Ytterligare tre ängs- och hagmarker ligger inom stråket vid 

vandringsleden Sevedeleden norr om länsväg 819. 




Skvalbäcken/Segelbäcken norr om Nybble samt tre mindre bäckar som rinner ut i 

sjön Krön korsas av stråket. Bäckarna rinner ut i Krön vid Krönbadet, söder om 

Kvarnudden respektive vid Ängsö. 


Område KMK 1. Vid Nybble nordväst om Vimmerby finns ett större 

röjningsröseområde som sannolikt fortsätter mot norr, ost och sydost. Här ses minst 

200 rösen, flera troligen gravar. I området finns även en hällkista. Ett annat 

röjningsröseområde befinner sig till hälften utanför stråkets östra gräns. KMK 1 är 

mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt och värdefullt även genom sitt tätortsnära 

läge. 

Område KMK 2. Vid Sjöhagen strax norr om Vimmerby finns ett röse samt 

stensättningar. Därtill finns en tjärdal, ett röjningsröseområde, en äldre vägbank samt 

en restaurerad skvaltkvarn med damm vid Segelbäcken. Områdets nordligaste del 

ingår i BVP 19. Läget är naturskönt på en ås, i äldre betesmark. Det bedöms som 

mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt.




115 

Område BVP 19 Vennebjörke, klass 3, högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Området består av välhållna byggnader på bytomt i 

naturskönt läge. Gravar finns från äldre järnålder i skogsmark. 







Område BVP 16 Karsnäs, klass 3, högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Ensamgård med välhållna byggnader. Stensättningar 

finns sydöst om gården, dock utanför stråket. Naturskönt läge. 









Området ligger inom H 82 och BVP 13. 

Figur 7-5: En flygbild från 1950 över Sund, prästgården i Södra Vi, inom KMK 3. Den ligger cirka 2 

km öster om kyrkan, på andra sidan ett smalt sund i sjön Krön. Runt gården ligger åkermark och 

beteshagar med stenmurar och röjningsrösen. Foto AB Flygtrafik. Kalmar läns museums arkiv.

116 




Detta ligger naturskönt där sjön Krön är som smalast, vilket med tanke på de 

medeltida befästningarna Krönsborg och Ivarsudde, 1,5 km sydväst om KMK 3, kan 

ha haft en fortifikatorisk betydelse. Området bedöms som mycket intressant ur 






Stråket följer till större delen länsväg 826 och mindre vägar och går genom till stor 

del öppet jordbrukslandskap. På kortare sträckor kan ledningen komma att förläggas 

genom skogsmark. En cirka 10 meter bred skogsgata kommer då att skapas där 

markkabel ska förläggas. Efter bygget kan mindre träd och buskar tillåtas att växa 

tillbaka, men en cirka 4 m bred ledningsgata kommer att kvarstå i skogsmark. Stråket 

bedöms som helhet inte medföra någon betydande påverkan på landskapsbilden tack 

vare att terrängen är förhållandevis gynnsam för markkabelförläggning. 


Där stråket läggs vid sidan av vägen eller genom obruten mark kommer en kabelgata 

på 4 m att behöva hållas trädfri varför skogsbruk kan komma att påverkas. 

Att detaljplanelagt område i Vimmerby samt utbyggnadsplanerna av bostadsområden 

vid Kohagen och Nybble berörs av stråket medför att stråket bedöms ge en måttlig 

påverkar på planförhållanden och bebyggelse. Skyddsområdet för vattentäkten 

Västra Skogen bedöms kunna undvikas. 

De ängs- och betesmarker och sumpskogar samt naturvärdet söder om Vennebjörke 

som finns inom stråket bedöms kunna kringgås om en kabel grävs ned i nära 

anslutning till väg eller vägområdet. 





friluftslivet och landskapsbilden. 





117 

7.3 Markkabelstråk, Avsnitt 2 (Södra Vi – Gullringen) 



Stråket börjar i den befintliga stationen i Södra Vi och fortsätter sedan i närheten av 

länsväg 818 i Södra Vi och korsar väg 34. Därefter gå stråket öster om Slitshult och 

genom skogsområdet väster om järnvägen fram till stationen i Gullringen.

118 





Marken inom stråket är svagt kuperad med nivåer mellan 120-150 m ö h. 

I södra delen av stråket och vid Gullringen går stråket över en del av en mäktig 

ansamling av glacifluvialt material som sträcker sig från Vimmerby förbi Södra Vi 

och Gullringen ända till Björkhult vid länsgränsen mot Östergötland och Kinda 

kommun. I övrigt finns områden med morän eller omväxlande morän och berg. 


Stråket går huvudsakligen längs med befintliga vägar men på några mindre avsnitt 

kan det bli aktuellt att gå i orörd jordoch skogsbruksmark. Marken används 

huvudsakligen för skogsbruk. Norr om transformatorstationen vid Skärstad och 

Näshult samt runt Låxbo finns jordbruksmark. 

En del av stråket berörs av Naturvårdsplan för isälvsavlagringarna mellan Björkhult 

och Vimmerby och vissa områden har utpekats som mycket skyddsvärd (klass 2) i 


Inom stråket finns fem områden som har identifierats av Vimmerby kommun som 

potentiellt förorenade. 


Området runt transformatorstationen i Södra Vi är detaljplanelagt. I Gullringen 

korsar stråket ett kommunalt detaljplanelagt område de sista cirka 150 m in till 


Inom stråket finns samlad bebyggelse vid Skärstad och Näshult samt Låxbo. I övrigt 


Länsväg 818 ligger inom stråket mellan transformatorstationen i Södra Vi och fram 

till riksväg 34. Förutom några mindre vägar korsar stråket järnvägsspåret för 

Stångådalsbanan och riksväg 34 norr om Södra Vi samt länsväg 823 strax söder om 

transformatorstationen i Gullringen. 

Några av E.ON Elnäts befintliga luftledningar finns inom stråket. 


En liten del av en nyckelbiotop vid Ebbeshult ligger inom stråket. Det är en 

lövängsrest med spärrgreniga grova träd och odlingsrösen. En mycket liten 

nyckelbiotop med spärrgreniga grova barrträd och värdefull lägre fauna finns också 

cirka 500 m öster om Slättefall. 

Ängs- och betesmarker finns inom stråket vid Skärstad, Näshult och Sjökullen samt 

vid Ebbeshult. Mellan Låxbo och länsväg 823 finns fyra sumpskogar helt eller delvis




119 

inom stråket. Ett litet naturvärde med ädellövträd ligger inom stråket söder om 

Slättefall. Det finns inga Natura 2000-områden, riksintressen, naturreservat eller 

biotopskyddsområden inom stråket. 

En svagt välvd mosse nordost om Låxbo ligger delvis inom stråket. Den är värderad 

till klass 3 i våtmarksinventeringen. Rockebäcken väster om transformatorstationen i 

Södra Vi samt Näshultån korsar stråket. Ett vattendrag med flera förgreningar rinner 

inom stråket mellan Slitshult och Låxbo. Ytterliggare ett vattendrag finns norr om 

Skönsborg. 








Område KMK 5. Här finns ett skyltat och lättillgängligt gravfält med 20 synliga 

gravar, bl a fyra högar. Inom området finns även fem stensättningar och en hög. Intill 

högen finns lösa stenhällar från åkern. Från senare tider finns en torplämning och en 

källargrop samt en husgrundsrest (enligt tradition läge för gamla byn Skärstad). 

Området ingår i H 82 och ligger naturskönt med utsikt mot Krön. Området är 

komplext och mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt.

120 




Figur 7-7: Inom KMK 5 finns ett gravfält (RAÄ 59) som ligger vackert beläget på en kulle i betad 

hagmark. Härifrån har man en vid utsikt mot Skärstads by med omgivande åkrar och sjön Krön. Foto 

från nordväst 2008, H Schulze, KLM. 








om vägen kan ses. Området är komplext och mycket intressant ur 


Område KMK 7. Vid Norrhult, nordväst om Södra Vi, och norrut ligger en gles 

koncentration av lämningar. I den ingår en fångstgrop, två torplämningar, en 

kolbotten samt rester av 1-2 kvarnar. Fångstgropen är fast fornlämning och var 

föreslagen som vårdobjekt. Området är intressant ur kulturmiljösynpunkt. 

Område VBK 20 Kåretorp (Vimmerby kommuns urval av bevarandevärda 

kulturmiljöer). I skog på Sundsholms ägor ligger talrika lämningar av lågteknisk 

järnframställning. Här finns en terrassering (husgrund), enligt sägnen platsen för 

socknens första kyrka. Vidare finns sju slaggvarp, slaggförekomster, röjningsrösen, 

kolbottnar, ugnsrester samt gropar. Området innehåller lämningar från såväl forntida 

( 14 C-datering till cirka 150 f Kr) som senare järnframställning. Stråket berör VBK 20 

endast marginellt. Området bedöms som komplext och mycket intressant ur 

kulturmiljösynpunkt.




121 

Område KMK 10. Det ligger på Låxbos mark sydväst om sjön Södra Linkaren och 

utgörs av ett gravfält med 20-talet resta eller fallna stenar, troligen till en del 

bortplöjt. En sägen är knuten till platsen. Vidare finns en ”smörjartall”, 

torplämningar, kolbottnar samt slagg efter en överodlad tjärdal. Stångådalsbanan går 

i områdets östra sida. Intill stråkgränsen ligger ett gravfält och inom stråkgränsen en 

slaggförekomst. KMK10 berörs endast marginellt. KMK 10 bedöms som mycket 


Område KMK 11. Området ligger i skogsmark och innehåller fyra relativt glest 

liggande kulturlämningar: ett röjningsröseområde samt tre torplämningar. Området är 





Stråket går både genom öppet jordbrukslandskap och genom skogsmark, dock följs 

småvägar större delen av sträckan. En cirka 10 meter bred skogsgata kommer under 

byggskedet att skapas i skogsmark där markkabel ska förläggas. Efter bygget kan 

mindre träd och buskar tillåtas att växa tillbaka, men en cirka 4 m bred ledningsgata 

kommer att kvarstå i skogsmark. På vissa sträckor i det aktuella stråket kan 

sprängning komma att krävas, vilket lokalt kommer att ge en tydlig visuell 

permanent påverkan. I de öppna landskapen i stråkets södra och centrala delar 

kommer kabeln att kunna grävas ner utan betydande påverkan på landskapsbilden. 


Stråket går till stora delar längs med befintliga vägar. Vid Skärstad och Näshult kan 

det bli aktuellt att gå i jordbruksmark. Längs delar av stråket kan kabeln förläggas i 

orörd skogsmark. Där kabeln läggs vid sidan av väg eller genom obruten skogsmark 

kommer en kabelgata på 4 m att behöva hållas trädfri varför skogsbruk kan komma 

att beröras. 

De nyckelbiotoper, ängs- och betesmarker och sumpskogar som finns inom stråket 

bedöms kunna kringgås. Påverkan bedöms därför bli liten. 




Stråket bedöms ge en liten negativ påverkan på naturresurser, bebyggelse och 

naturmiljön, friluftslivet samt landskapsbilden. 


122 






Stråket börjar i den befintliga stationen i Södra Vi och går österut till Sund för att 

sedan fortsätta norrut längs sjön Kröns östra sida hela vägen upp till Ålhult vid väg 

34. Från Ålhult och in till transformatorstationen i Gullringen är stråket mycket brett, 

för att möjliggöra alternativa sträckningar längs befintliga vägar genom samhället. 


Stråket följer sjöarna Kröns östra strand och det finns små variationer i topografin. 

Generellt är där marknivån 120 m ö h. Vid Gullringen ligger marken högre och den




123 

högsta punkten är vid Örsåsa, 187 m ö h. Längs med Krönsjöarna finns det 

framförallt morän. Där stråket viker av västerut hittas en större samling torv. 

Närmast Gullringen finns det även sandig isälvssediment. 



kan det bli aktuellt att gå i orörd jordoch skogsbruksmark. Markanvändningen inom 

stråket domineras av hag- och jordbruksmark men har inslag av skogsbruk framför 

allt i östra delen av stråket mellan Sund och Dabbetorp. 

På båda sidor om Vervelån, mellan Gullringen och sjön Ören, finns områden som har 

utpekats som mycket skyddsvärda (klass 2) i länsstyrelsens grusinventering. 


Inom stråket finns nio områden som har identifierats av Vimmerby kommun som 

potentiellt förorenade. Det är bl a en nedlagd industrideponi och en nedlagd 

kommunal deponi norr om Gullringen. 


Stråket berör ett detaljplanelagt område med bostäder och industrier (bl.a. 

Ljunghälls) i Södra Vi längs Norra Storgatan. I Gullringen ligger stråket inom ett 

kommunalt detaljplanelagt område norr om transformatorstationen. 

Inom stråket finns några byar med samlad bebyggelse (Sund, Älö, Dabbetorp, Ål, 

Kåreda och Ålhult). Bebyggelse i Gullringen inom detalplanelagt område, samt ett 

bostadsområde öster om Vervelån, berörs också. I övrigt finns endast ett fåtal spridda 


Stråket följer länsvägarna 818, 819, 826 och 822. Vid Gullringen korsas riksväg 34. 

Förutom några mindre vägar korsar stråket järnvägsspåret för Stångådalsbanan och 

riksväg 34 norr om Södra Vi samt länsväg 823 strax söder om transformatorstationen 

i Gullringen. 

En av E.ON Elnäts befintliga luftledningar med förgreningar finns längs med i stort 

sett hela stråket. 


Stångån och Krönsjöarna är riksintresse för naturvård (NRO08090). Området är 

också värderat till klass 1 i länets våtmarksinventering och klass 1 i naturvårdsplanen 

(Vi-15). Det är ett stort, mångformigt våtmarkskomplex med värdefulla sjömader 

och vegetationsrikt vatten och en viktig rastlokal för fåglar. Väster om Ål ligger en 

liten del av riksintresset inom stråket.

124 




En nyckelbiotop, med sekundär lövnaturskog och rikligt med död ved tangerar 

stråket vid Lillnäset nordost om Södra Vi. Tre små nyckelbiotoper med spärrgreniga 

grova ädellövträd ligger i stråket. En ligger söder om Hagen och de två andra vid Ål. 

Vid Ålhult finns två nyckelbiotoper dels en lövängsrest med spärrgreniga grova träd 

mitt i stråket, dels örtrika bäcktråg delvis inom stråket. I bergbranten på västra sidan 

om Skomakarberget finns en hällmarksskog med rikligt med döda träd och höga 

stubbar samt värdefull lägre fauna. 

Stråket berör norr om Gullringen isälvsavlagringarna mellan Björkhult och 

Vimmerby som är utpekat som ett värdefullt objekt i naturvårdprogrammet från 

1997, objekt 19 klass 1-2. 

Ängs- och betesmarker finns inom stråket mellan Hagen och Sörgården samt vid 

Kåreda och Rågran. Väster och norr om Broholm vid sundet mellan Krönsjöarna 

finns tre sumpskogar delvis inom stråket. Vid Ål finns också en lövängsrest utpekat 

som naturvärde. Det finns inga Natura 2000-områden, naturreservat eller 

biotopskyddsområden inom stråket. 


naturvårdsprogram). Här häckar strömstare och forsärla och utter har observerats. 

Stråket korsar sundet mellan Krönsjöarna. Vid Ål finns ett mindre vattendrag inom 

stråket. Stångån korsas mellan Kåreda och Ålhult. Här finns också några mindre 

tillflöden. Vervelån korsas av stråket två gånger, nord och nordöst om Gullringen. 

Uvgölen nordöst om Gullringen ligger inom stråket. I våtmarksinventeringen ingår 

Vervelån söder om länsväg 822. Våtmarken tangerar stråket. Inga andra utpekade 

våtmarker än det ovan nämnda området vid Stångån och Krönsjöarna ligger inom 

stråket. 
















Området ligger inom H 82 och BVP 13. Detta ligger naturskönt där sjön Krön är som 

smalast, vilket med tanke på de medeltida befästningarna Krönsborg och Ivarsudde,




125 

1,5 km sydväst om KMK 3, kan ha haft en fortifikatorisk betydelse. Området bedöms 

som mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt. 

Område KMK 6. I detta stora område finns en större mängd forn- och 

kulturlämningar; två gravfält med sammanlagt 20-tal synliga gravar samt 

stensättningar och ett röse. Därtill finns åtta röjningsröseområden, innehållande 

terrasskanter, äldre odlingsytor, stensträngar samt åkerparceller. Här kan även finnas 

forntida gravar. Utöver detta finns en sentida kvarn, dammanläggning, en 

torplämning och en vägbank. En skärvstenshög har undersökts inom området. 

Området ligger vackert utmed åsen öster om Krön. Det ligger centralt i H 82 och i 

BVP 12 i bevarandeprogrammet för odlingslandskapet. Området är komplext och 


Figur 7-9: Inom den stora koncentrationen KMK 6, centralt i riksintresseområdet vid Älö, finns en 

mängd forn- och kulturlämningar. En av de yngsta är detta mäktiga odlingsröse! Det är 40 m långt 

och 20 m brett och lades upp på 1930-talet av sten från kringliggande åkrar. Foto från nordnordöst 

2008, H Schulze, KLM. 

Område BVP 12 Älö, klass 3 högt bevarandevärde (Regionalt bevarandeprogram 

Kalmar län). Stor by, löst grupperad bebyggelse vid Kröns norra sida. Flera 

ekonomibyggnader i liggande timmer. Stora åkerarealer och beteshagar med 

odlingsterrasser, röjningrösen och stenmurar. Enstaka gravar och gravfält. 

Område KMK 13. Området ligger i odlingsbygd vid Kåreda nordöst om Krön och 

innehåller två rösen, en osäker stensättning med möjligen fler gravar intill. 

Ytterligare finns tre röjningsröseområden samt en tjärdal. Området ligger i H 82 och 

inom BVP 10. Det bedöms som mycket intressant ur kulturmiljösynpunkt.

126 




Område BVP 10 Kåreda, klass 3 högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Löst grupperad by vid Stångåns östra sida med 

stenbundna betesmarker. I hagmark finns talrika låga röjningsrösen. 


bevarandeprogram Kalmar län) och VBK 18 Vagelhem (Vimmerby kommuns urval 

av bevarandevärda kulturmiljöer). Större gård, tidigare under Ålhult, med vidsträckta 


brunn, hålväg m m. Järnåldersgravfält finns vid gården. 

Område BVP 9 Venefall, klass 3 högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Ensamgård i öppet landskap utmed Stångån, 

hagmark. 


















I början av stråket, nordväst om Södra Vi, innefattas en sträcka av Sevedeleden. 

Söder om Gullringen finns ett rekreationsområde med ett elljusspår som precis 

angränsar till stråket. En vandringsled är anlagd mellan dammen i Vervelån och runt 

Uvgölen. 


Stråket följer till större delen länsväg 826 och mindre vägar och går genom till stor 

del öppet jordbrukslandskap. På kortare sträckor kan ledningen komma att förläggas 

genom skogsmark. En cirka 10 meter bred skogsgata kommer då att skapas där 

markkabel ska förläggas. Efter bygget kan mindre träd och buskar tillåtas att växa 

tillbaka, men en cirka 4 m bred ledningsgata kommer att kvarstå i skogsmark. Stråket




127 

bedöms som helhet inte medföra någon betydande påverkan på landskapsbilden tack 

vare att terrängen är förhållandevis gynnsam för markkabelförläggning. 


Stråket går till stora delar längs med befintliga vägar. Där kabeln läggs vid sidan av 

väg eller genom obruten skogsmark kommer en kabelgata på 4 m att behöva hållas 

trädfri varför skogsbruk kan komma att beröras. En kabel längs med länsväg 822 

kommer att beröra bostadsbebyggelse i Gullringen. 

Riksintresset Stångån och Krönsjöarna kommer inte att påverkas. De nyckelbiotoper, 

ängs- och betesmarker och sumpskogar som finns inom stråket bedöms kunna 

undvikas. Påverkan bedöms därför bli liten. 




Stråket bedöms ge en liten negativ påverkan på naturresurser, naturmiljön, 

friluftslivet och landskapsbilden medan påverkan på bebyggelsen bedöms som 

måttlig. 

Stråket bedöms medföra stor negativ påverkan på kulturmiljön.

128 




7.4 Markkabelstråk, Avsnitt 3 (Gullringen – Horn) 



Stråk M3A startar i den befintliga stationen i Gullringen och passerar på västra sidan 

om sjön Ören. Stråket går i huvudsak genom skogsmark fram till väg 34 som stråket 

följer från Kamramåla till i närheten av Bränntorp. Öster om Bränntorp följer stråket 

i huvudsak väg 135 fram till Äpplerum där det viker av åt norr för att ansluta till 

platsen för den nya planerade stationen i Horn, norr om Mjöla. Huvudtanken med 

den delen av stråket är att möjliggöra en parallellförläggning med väg 135.




129 


I början av stråket, norr om Gullringen, återfinns dess högsta punkt vid Örsåsa, 187 

m ö h. Stråkets lägsta markpartier finns vid sjöarna Ören, Glytten och Ärlången. 

Däremellan är topografin svagt kuperad med flera höjder på omkring 150 m ö h. 

Den dominerande jordarten är omväxlande morän och berg. I anslutning till 

vattendragen längs stråket finns även glacifuvialt material, lera och silt. 



kan det bli aktuellt att gå i orörd jordoch skogsbruksmark. Markanvändningen inom 

stråket domineras av skogsbruk men har inslag av hag- och jordbruksmark framför 

allt kring Bränntorp och väster om Horn. 

Vid Bosand finns ett område som har utpekats som mycket skyddsvärd (klass 2) i 


Inom stråket finns fyra områden som har identifierats av Vimmerby kommun som 



I Gullringen ligger stråket inom ett kommunalt detaljplanelagt område norr om 



Inom stråket finns några fristående byggnader i Gullringen och nordväst om sjön 

Ören (i Bosand, Sandbäcken och Dalstugan) i Vimmerby kommun. I Kinda kommun 

finns bebyggelse i Bränntorp och Branttorp (där väg 135 ansluter till väg 34) samt 

vid Äpplerum och Mjöla inom stråket. I övrigt finns endast ett fåtal glest spridda 




Stångådalsbanan och länsväg 822 norr om Gullringen. Riksväg 34 korsas norr om 

länsgränsen. Stråket går längs med länsväg 135 mellan Bränntorp och Horn. Några 

mindre vägar finns också inom stråket. 


Ett större område kring Örsåsa är riksintresse för naturvård. I riksintresset finns 

också fyra Natura 2000-områden samt två naturvärden. Stråket tangerar 

riksintresseområdet och berör inte alls de övriga naturvärdena inom riksintresset. 

Inga Natura 2000-områden, naturreservat eller riksintresse för naturvård finns inom 

stråket.

130 




Tre nyckelbiotoper ligger inom stråket. Mellan Örsåsa by och sjön Ören i Vimmerby 

kommun finns en nyckelbiotop i en blockrik bergbrant med ett ymnigt mosstäcke 

och rikligt med död ved. Vid Äpplerum väster om Horn finns en rasbrant med 

värdefull kryptogamflora samt stora ornitologiska värden och vid Blomsfors finns ett 

litet område grova ädellövträd och värdefull kryptogamflora. 

Mellan Gullringen och länsgränsen ligger fem mindre sumpskogar inom stråket. 

Flera ängs- och betesmarker ligger inom stråket. 

Stråket korsar Vervelån norr om Gullringen, några mindre vattendrag vid Bosand 

och Bränntorp samt Skjulån vid Skjulefall. Skjulån är ett nationellt värdefullt 

sötvatten med bitvis mycket fina strömsträckor och förekomst av bäcköring. En del 

av ån ligger inom stråket och den har värderats till klass 3 i Kinda kommuns 

Naturvårdsprogram. Väster om Horn korsar stråket Stångån vid Äpplerum och vid 

Blomsfors. Stångån mellan Blomsfors och Horn ingår i våtmarksinventeringen, 

Kinda kommuns Naturvårdsprogram (klass 3) och är också ett djurskyddsområde. De 

varierade och stora maderna kring Stångån representerar en ovanlig naturtyp, som är 

av stort värde för en rad växter och djur. Området har få motsvarigheter i kommunen 

och har därför ett högt naturvärde i ett kommunalt perspektiv. Stångån är också ett 

nationellt värdefullt sötvatten. 


Område BVP 2 Örsåsa, klass 1, mycket högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Väl samlad klungby med gårdarna grupperade vid 

fyrvägskorsning. Välbevarade ekonomibyggnader, delvis liggande timmer. Norr om 

byn finns ett stort röjningsröseområde, ytterligare ett mindre finns i söder. Stråket 

berör BVP 2 endast marginellt. 

Område BVP 7 Ålhult, klass 1 högsta bevarandevärde (Regionalt 







Bebyggelse är från 1800- och 1900-talet. 


En liten del av Östgötaleden ligger inom stråket vid Mjöla väster om Horn. 

Vandringsleden går här delvis i allmän väg. I övrigt omfattar stråket inga särskilt 

utpekade områden av värde för friluftslivet.




131 


En cirka 10 meter bred skogsgata kommer under byggskedet att skapas i skogsmark 

där markkabel ska förläggas. Efter bygget kan mindre träd och buskar tillåtas att 

växa tillbaka, men en cirka 4 m bred ledningsgata kommer att kvarstå i skogsmark. 

På vissa sträckor i det aktuella stråket kommer sprängning att krävas, vilket lokalt 

kommer att ge en tydlig visuell permanent påverkan. I de öppna landskapen i stråkets 

centrala och norra delar kommer kabeln att kunna grävas ner utan betydande 

påverkan på landskapsbilden. 


De nyckelbiotoper och sumpskogar som finns inom stråket bedöms kunna kringgås. 

Påverkan bedöms därför bli liten. Kabelförläggningen kan komma att beröra några 

av de ängs- och betesmarker som finns inom stråket. 




Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan på naturresurser, bebyggelsen, 

naturmiljön, friluftslivet och landskapsbilden. 

Stråkavsnittet bedöms ge en liten negativ påverkan på kulturmiljö.

132 






Stråket börjar i befintlig station i Gullringen och går därifrån österut söder om sjön 

Ören. Mellan Gullringen och väg 34 finns dels en möjlighet att förlägga kabeln 

genom skogsmarken norr om samhället, alternativt att följa vägen ut till väg 34. Vid 

väg 34 viker stråket av norrut. Inom stråket finns möjlighet att följa väg 34 norrut för 

att sen vika av österut för att passera genom sjön Juttern och därefter norrut mot 

skogsmark och en del mindre områden med odlingslandskap finns innan stråket 

ansluter till den planerade stationen i Horn. 

Inom stråket finns möjlighet att vid väg 34 fortsätta norrut längs med väg 34 till stråk 

M3A via länk M3.




133 


Stråket börjar vid Örsåsa, 187 m ö h, norr om Gullringen. Nedre delen av stråket, 

som går runt sjön Ören och därifrån längs Stångån upp mot Forshult, är i övrigt 

flackt och marknivån är cirka 110 m ö h. Väster om Horn är marken mer kuperad 

med höjder på omkring 150 m ö h. 

Söder om Ören finns en samling sandiga isälvssediment samt omväxlande morän och 

berg. Uppemot Juttern dominerar sedan torv, lera och silt och innan stråket passerar 

sjön finns det ett större område med morän. I den norra halvan av stråket, från Juttern 

upp till Horn, förekommer det flera olika jordarter såsom berg, morän, lera och silt. 


Stråket går huvudsakligen längs med befintliga vägar men på några avsnitt kan det 

bli aktuellt att gå i orörd jordbruksoch skogsmark. Ett större sammanhängande 

område med jordbruksmark finns runt Ålhult norr om Gullringen. I Kinda kommun 

finns jordbruksmark runt Brunebo och Väsby (söder om Horn) samt söder om Mjöla 

väster om Horn. 

Delar av isälvsavlagringarna mellan Björkhult och Vimmerby som ingår i 

länsstyrelsens grusinventering, ligger inom stråket. Områdena runt Vervelån, mellan 

Gullringen och sjön Ören, har utpekats som mycket skyddsvärd (klass 2) i 


Inom stråket finns sju områden som har identifierats av Vimmerby kommun som 

potentiellt förorenade. Det är bl a en nedlagd industrideponi och en nedlagd 

kommunal deponi norr om Gullringen. Flera förorenade områden som har 

identifierats ligger också inom stråket söder om Horn. 


I Gullringen ligger stråket inom ett kommunalt detaljplanelagt område norr om 



Bebyggelse i Gullringen, inom detaljplanelagt område samt ett bostadsområde öster 

om Vervelån, berörs. Inom stråket finns fristående byggnader i Gullringen, Ålhult 

och Stång i Vimmerby kommun. I Kinda kommun finns bebyggelse i Forshult, 

Brunebo, Väsby och Björkhaga samt Mjöla och Blomsfors inom stråket. I övrigt 




Stångådalsbanan och länsväg 822 norr om Gullringen samt riksväg 34 nordost om 

Ålhult. Mellan Gullringen och riksväg 34 innefattas stråket av länsväg 822. Söder 

om Horn korsar stråket länsväg 135 och 661. Länsväg 657 och 658 ligger delvis

134 




inom stråket söder om Horn men bedöms inte behöva korsas. Några mindre vägar 

finns också inom stråket 


Inga Natura 2000-områden, riksintressen för naturvård eller naturreservat ligger 


I bergbranten på västra sidan om Skomakarberget finns en nyckelbiotop i 

hällmarksskog med rikligt med döda träd och höga stubbar samt värdefull lägre 

fauna. Vid Ålhult finns två nyckelbiotoper dels en lövängsrest med spärrgreniga 

grova träd mitt i stråket, dels örtrika bäckdråg delvis inom stråket. I Kinda kommun 

finns en nyckelbiotop söder om Forshult. Det är en lövskogslund med spärrgreniga 

grova träd, rikligt med död ved och värdefull kryptogamflora samt stora 

ornitologiska värden. I Norge söder om Horn, väster om Björkhaga finns en liten 

nyckelbiotop. Det är en blockrik lövskogslund med ymnigt mosstäcke och värdefull 

kryptogamflora. 

Figur 7-12: Naturvärden vid Forshult. 

Vid Vervelån norr om Gullringen ligger två sumpskogar på var sida om 

järnvägsspåret inom stråket. Ytterligare två sumpskogar finns runt Uvgöl och vid 

Stampen norr om Gullringen. 

Flera ängs- och betesmarker ligger inom stråket. Naturvärdena vid Horn bedöms 

kunna undvikas. 

Delar av isälvsavlagringarna mellan Björkhult och Vimmerby som ingår i 

Naturvårdsplanen för Kalmar län (nr 705, klass 2) samt naturvårdprogrammet (och




135 

länsstyrelsens grusinventering), ligger inom stråket. I naturvårdsplanen ingår också 

ett stort område norr om Ålhult (nr 709, klass 1) och Flaka-Vennafall (nr 712, klass 

3) samt sjön Juttern (nr 707, klass 2). I Juttern har glacialrelikta kräftdjur påträffats 

och gösfisket är bland Sveriges bästa med riktigt stora gösar. Utter förekommer 

regelbundet i sjön. 


naturvårdsprogram). Här häckar strömstare och forsärla och utter har observerats . 

Två fjärilslokaler vid Forshult ligger inom stråket samt en lokal med ekoxe tangerar 

stråket också vid Forshult. 

Stråket korsar Vervelån och två mindre vattendrag norr om Gullringen samt Stångån 

söder om Norra Flaka. Brännviken och Torsviken i sjön Juttern korsas av stråket vid 

länsgränsen. Vid Brunebo korsas några mindre vattendrag. Söder om Horn korsas 

Lillån och väster om Horn korsar stråket Stångån vid Blomsfors. Stångån mellan 

Blomsfors och Horn ingår i våtmarksinventeringen, Kinda kommuns 

Naturvårdsprogram (klass 3) och är också ett djurskyddsområde. De varierade och 

stora maderna kring Stångån representerar en ovanlig naturtyp, som är av stort värde 

för en rad växter och djur. Området har få motsvarigheter i kommunen och har därför 

ett högt naturvärde i ett kommunalt perspektiv. Stångån är också ett nationellt 

värdefullt sötvatten. I våtmarksinventeringen ingår också Vervelån söder om länsväg 

822 och ett område mellan Väsby och Horn vid Lillån. Stråket tangerar dessa 

våtmarken. 








bevarandeprogram Kalmar län) och VBK 18 Vagelhem (Vimmerby kommuns urval 

av bevarandevärda kulturmiljöer). Större gård, tidigare under Ålhult, med vidsträckta 


brunn, hålväg m m. Järnåldersgravfält finns vid gården. 









omgivande kanaler, två stenvalvsbroar, allé m m, är av stort intresse. I skogen i söder

136 












Område BVP 9 Venefall, klass 3 högt bevarandevärde (Regionalt 

bevarandeprogram Kalmar län). Ensamgård i öppet landskap utmed Stångån, 

hagmark. 

BVP 8 Flaka, klass 3 högt bevarandevärde (Regionalt bevarandeprogram Kalmar 

län). Tvådelad by belägen på öppen åssträckning. I norr ett stort område med 

röjningsrösen. 

Område K 12 Brunebo (Regionalt kulturmiljöprogram Östergötlands län). Byn 

ligger på en grusås och har radbyprägel. Karaktäristiskt för byn är den strikta 

uppdelningen mellan mangårdarna på östra sidan av vägen och fägårdarna på motsatt 

sida. Kulturlandskapet runt byn består av omväxlande åker och öppen hagmark. 

Område KMK 16. Väster om Väsby ligger Väsby gamla bebyggelseplats. Tomten 

var övergiven och gården flyttades redan före 1700. Gårdsnamnet Väsby har 

förhistoriska rötter och gården kan ha etablerats redan under yngre järnålder. I 

området kan det därför finnas gravar från denna period.




137 

Figur 7-13: 1705 års geometriska karta med dagens digitala fastighetskarta som bakgrund. Väsby 

bytomt är känd sedan tidigare och registrerad som RAÄ 75 i Horns socken. Under förstudiearbetet 

upptäcktes att positionen för RAÄ 75 inte överensstämde med platsen för gamla Väsby i det äldre 

kartmaterialet. Felet i det digitala fornminnesregistret kommer att åtgärdas. Det verkliga området för 

gamla Väsby har samma som utbredningen som KMK 16 och ses på bilden.

138 




Objekt K 15 Väsby (Regionalt kulturmiljöprogram Östergötlands län, enskilt 

objekt). Väsby är en större gård med herrgårdsprägel. Gården består av 

huvudbyggnad och två flygelbyggnader. 


Söder om Gullringen finns ett rekreationsområde med ett elljusspår som precis 

angränsar till stråket. Precis norr om Forshult sammanfaller stråket med en cirka 100 

meter lång sträcka av Östgötaleden. Två andra kortare sträckor av leden berörs även 

av stråket, en norr om väg 135 och en väster om Horn. En vandringsled mellan 

dammen i Vervelån och runt Uvgölen berörs av stråket. Juttern är en viktig 

sportfiskesjö med fiskevattnet upplåtet för kortfiske. 


Stråket passerar genom såväl skogsmark som odlingslandskap. Bitvis följer stråket 

småvägar. En cirka 10 meter bred skogsgata kommer under byggskedet att skapas i 

de avsnitt där markkabel kommer att förläggas i skogsmark. Efter bygget kan mindre 

träd och buskar tillåtas att växa tillbaka, men en cirka 4 m bred ledningsgata kommer 

att kvarstå i skogsmark. På vissa sträckor i det aktuella stråket kommer sprängning 

att krävas, vilket lokalt kommer att ge en tydlig visuell permanent påverkan. I de 

öppna landskapen som förekommer utmed stora delar av stråket kommer kabeln att 

kunna grävas ner utan betydande påverkan på landskapsbilden. 


Stråket går till stora delar längs med befintliga vägar. Där kabeln läggs vid sidan av 

väg eller genom obruten skogsmark kommer en kabelgata på 4 m att behöva hållas 

trädfri varför skogsbruk kan komma att beröras. 

De förorenade områdena i Horn bedöms kunna undvikas om kabel förläggs utanför 

samhället. 

En kabel längs med länsväg 822 kommer att beröra bostadsbebyggelse i Gullringen. 

Bebyggelsen i Horn bedöms kunna undvikas om kabel förläggs utanför samhället. 

Nyckelbiotoperna norr om Gullringen bedöms kunna kringgås. Om kabeln förläggs 

vid vägen nära den skyddade lövängsresten vid Ålhult bör förläggningen ske norr om 

vägen för att inte påverka nyckelbiotopens värden. Med de breda stråken förbi 

nyckelbiotopen söder om Forshult och den i Norge bedöms möjligheterna som goda 

att kunna undvika att påverka naturvärdena. De flesta ängs- och betesmarker inom 

stråket kan kringgås. 



borrning, komma att användas där det är möjligt.




139 


friluftslivet och landskapsbilden medan påverkan på bebyggelsen bedöms som 

måttlig. 


särskilt i stråkets södra del.

140 




7.4.3 Stråklänk till avsnitt M3 

Figur 7-14: Röd markering visar Länk M3, vilken beskrivs nedan. 

Stråket utgör en länk mellan M3B och M3A, är cirka 3 km lång och följer väg 34. 


Fram till Järpekullen är landskapet flackt med nivåer runt 110 m ö h. Därefter stiger 

terrängen upp mot Knallhatten. Marken i de centrala delarna består av lerigt till 

siltigt material, med inslag av torv och berg. I övrigt är den dominerande jordmånen 

omväxlande morän och berg.




141 


Stråket sträcker sig längs riksväg 34 men det kan bli aktuellt att gå i orörd jordbruksoch 

skogsmark i anslutning till vägen. Den södra delen av stråkavsnittet är 

huvudsakligen jordbruksmark medan den norra delen är skogsmark. 


Inga detaljplanelagda områden. 

Stråket berör endast bebyggelse i Järpekullen. 

Inga befintliga luftledningar eller vägar korsas. 


Inga Natura 2000-områden, riksintressen eller naturreservat ligger inom stråket. 

Inte heller några nyckelbiotoper, biotopskyddsområden, sumpskogar eller 

naturvärdesobjekt finns inom stråket. 

Ängs- och betesmarker ost och sydost om Järpekullen ligger inom stråket. 

Stråket korsar några mindre vattendrag 








Stråket omfattar inga särskilt utpekade områden av värde för friluftslivet. 


Stråket innebär i huvudsak förläggning utmed vägar. En del av stråket går i 

skogsmark och en del i öppet jordbrukslandskap. Utmed småvägar som går genom 

skog kommer antagligen skog behöva tas ner för att möjliggöra kabelförläggningen. 

Efter bygget kan mindre träd och buskar tillåtas att växa tillbaka, men en cirka 4 m 

bred ledningsgata kommer att kvarstå i skogsmark. På vissa sträckor i det aktuella 

stråket kan sprängning komma att krävas, vilket lokalt kommer att ge en tydlig

142 




visuell permanent påverkan. I de öppna landskapen i stråket kommer kabeln att 

kunna grävas ner utan betydande påverkan på landskapsbilden. 


Stråket går längs med befintlig väg. 

Ängs- och betesmarkerna bedöms kunna kringgås. 

Stråklänken bedöms ge en liten negativ påverkan på naturresurser, bebyggelsen, 






143 

7.5 Markkabelstråk, Avsnitt 4 (Horn – Kisa) 



Stråket utgår från planerad ny station i Horn, och följer därifrån befintligt vägnät 

förbi Mjöla, Åbyboda och Orremåla. Därifrån går stråket en sträcka på någon km 

genom obruten skogsmark innan det åter i huvudsak följer befintligt vägnät från och 

med Larssvederna fram till stationen i Kisa.

144 





Från Horn upp till Åbyboda är terrängen flack och marknivåerna är runt 110 m ö h. 

Därefter blir landskapet mer kuperat med den hösta nivåerna på drygt 200 m ö h. I 

anslutning till vattendragen inom stråket finns det morän och vid Stångån även lera 

och siltigt älvsediment. Längs väg 134 i stråkets norra del finns lera. I övrigt är den 

vanligast förekommande jordarten omväxlande morän och berg. 


Stråket går huvudsakligen längs med befintliga vägar. Den södra delen av stråket 

består omväxlande av jordoch skogsbruksmark. Norra delen av stråket består 

huvudsakligen av skogsbruk men med några undantag. Runt Axhult och Millingetorp 

dominerar jordbruksmark. 

I Blomsfors finns ett förorenat område som används för betning av säd. 

Verksamheten lades ned 1932 varför informationen anses osäker. Öster om 

transformatorstationen i Kisa finns en nedlagd kommunal avfallsdeponi som också 

identifierats som ett förorenat område. 



Stråket går genom Mjöla och Blomstorp samt nära Orremåla och Larssvederna. 

Några fristående byggnader ligger också inom stråket. 

Flera av E.ON Elnäts befintliga luftledningar korsas. Vägverket har planer på att 

bygga en ny förbifart öster om Kisa. Det två förslag till alternativa sträckningar 

ligger inom stråket, väster respektive öster om transformatorstationen i Kisa. Endast 

några mindre vägar korsas. 



En nyckelbiotop med grova ädellövträd och värdefull kryptogamflora ligger inom 

stråket söder om Åbyboda. Nyckelbiotopen sträcker sig över vägen där kabeln är 

planerad att förläggas. Ytterligare en nyckelbiotop norr om Rummemåla ligger inom 

stråket. Det är en torpruin med odlingsröse som har ett kulturhistoriskt värde. Det är 

en lövängsrest med rikligt av bärande buskar, död ved och ormbunkar. Inga 

sumpskogar eller biotopskyddsområden finns inom stråket.




145 

Figur7-16: Nyckelbiotop vid Åbyboda. 

Flera ängs- och betesmarker och naturvärdesobjekt ligger inom stråket. Vid Orremåla 

finns hagmarker och lövträd med högt bevarandevärde (klass 3 i Kinda kommuns 

Naturvårdsprogram), som tangeras av stråket. 

Väster om Horn korsar stråket Stångån vid Blomsfors. Stångån mellan Blomsfors 

och Horn ingår i våtmarksinventeringen, Kinda kommuns Naturvårdsprogram (klass 

3) och är också ett djurskyddsområde. De varierade och stora maderna kring Stångån 

representerar en ovanlig naturtyp, som är av stort värde för en rad växter och djur. 

Området har få motsvarigheter i kommunen och har därför ett högt naturvärde i ett 

kommunalt perspektiv. Stångån är också ett nationellt värdefullt sötvatten. I övrigt 

korsas endast mindre vattendrag av stråket. 


Område K 17 Orremåla (Regionalt kulturmiljöprogram Östergötlands län). Runt 

gården Orremåla finns ett kulturlandskap bestående av främst hagmark. 

Gårdsbebyggelsen är från första hälften av 1800-talet. I miljön ingår även två torp.

146 




Område KMK 19. Sydväst om Rummemåla utmed ett vattendrag som löper mellan 

sjöarna Täftlången och Täftern ligger två kvarnlämningar och lämningar från en 

benstamp samt en oljekvarn. Utöver dessa lämningar finns även tre torplämningar i 

området. Området är intressant ur kulturmiljösynpunkt. 



kronologiska faser går att urskilja bland röjningarna i området. Området är intressant 

ur kulturmiljösynpunkt. 

Område KMK 21. Inom området finns gården Prästtorp med en ålderdomlig 

bebyggelse samt fossil åker och en tjärdal. Området är intressant ur 




















Norr om Stångån, mellan Horn och Mjöla, omfattas en cirka 0,5 km lång sträcka av 

Östgötaleden. 


Stråket innebär i huvudsak förläggning utmed småvägar. En del av stråket går i 

skogsmark och en mindre del i öppet jordbrukslandskap. Utmed småvägar som går 

genom skog kommer antagligen skog behöva tas ner för att möjliggöra 

kabelförläggningen. Bitvis går stråket genom obruten skogsmark. En cirka 10 meter 

bred skogsgata kommer under byggskedet att skapas i skogsmark där markkabel ska 

förläggas. Efter bygget kan mindre träd och buskar tillåtas att växa tillbaka, men en 

cirka 4 m bred ledningsgata kommer att kvarstå i skogsmark. I stora delar av det




147 

aktuella stråket kan sprängning komma att krävas, vilket lokalt kommer att ge en 

tydlig visuell permanent påverkan. I de öppna landskapen i stråket kommer kabeln 

att kunna grävas ner utan betydande påverkan på landskapsbilden. 

Figur 7-17: Landskapsbild söder om Orremåla. 


Stråket går företrädelsevis längs med befintliga vägar men bitvis också i orörd jordoch 

skogsbruksmark. Där kabeln läggs vid sidan av väg eller genom obruten 

skogsmark kommer en kabelgata på 4 m att behöva hållas trädfri varför skogsbruk 

kan komma att beröras. 

I Blomsfors bedöms det förorenade området kunna undviks om kabeln förläggs i 

vägområde. Den nedlagda avfallsdeponin kan kringgås. 

Påverkan på nyckelbiotopen i Åbyboda bedöms bli ringa om kabeln förläggs nära 

vägområdet under förutsättning att rötter från lövträden kan undvikas. 

Nyckelbiotopen norr om Rummemåla bedöms kunna kringgås. 

De flesta ängs- och betesmarker bedöms kunna undvikas när kabeln förläggs vid 

sidan av befintliga vägar. Söder om transformatorstationen i Kisa finns en ängs- och 

betesmark som kan komma att påverkas av en kabelförläggning. 

Naturvärdesobjekten bedöms kunna undvikas när kabeln förläggs vid sidan av 

befintliga vägar. 








148 






Stråket går ut från den planerade nya stationen i Horn och norrut. Inom den första 

delen av stråket finns möjlighet till parallellförläggning med en mindre skogsväg. 

Vid Humlegården ansluter stråket till väg 134, som det följer till Årtesmåla. Där 

viker stråket av åt nordväst från väg 134 och följer befintliga småvägar förbi Jonsbo, 

Bännemåla och Axhult. Från Axhult går stråket norrut längs befintligt vägnät för att 

vid Slycke åter ansluta till väg 134 och följa den västerut mot befintlig station i Kisa.




149 


Topografin varierar tämligen jämt över stråket, med marknivåer mellan 120-200 m ö 

h. Längst i söder är de mest framträdande jordarterna berg, lerigt till siltigt material 

samt morän. Längre norrut längs stråket finns det framförallt morän med inslag av 

berg. Längs väg 134 i stråkets norra ände finns en lersamling. 


Stråket går huvudsakligen längs med befintliga vägar. Stråket består omväxlande av 

jordoch skogsbruksmark. 


identifierad som ett förorenat område. 



Stråket går nära bebyggelse i Greby, Årtesmåla, Jonsbo, Fyllingsbo, Axhult, Stora 

Gräverum samt Slycke. Några fristående byggnader ligger också inom stråket. 

Flera av E.ON Elnäts befintliga luftledningar korsas. Endast några mindre vägar 

korsas. 


Jonsbo, ett Natura 2000-område (SE0230304) tangerar stråket nordväst om sjön 

Täftern. Inga Natura 2000-områden, riksintressen och naturreservat ligger inom 

stråket. 

Mellan Jonsbo och Fyllingsbo finns två nyckelbiotoper inom stråket. Den ena är en 

naturlig bäck med meandrande sträckning med rikligt med ormbunkar, död ved och 

höga stubbar och värdefull kärlväxtflora samt stora ornitologiska värden. Den andra 

är en bäckdal med rikligt med död ved och värdefull kryptogamflora. Inga 

sumpskogar eller biotopskyddsområden finns inom stråket.

150 




Figur 7-19: Naturområden vid Jonsbo. 

Flera ängs- och betesmarker och naturvärdesobjekt ligger inom stråket. 

Endast mindre vattendrag korsar stråket. 



högsta partiet av en hög bergsrygg. Området är mycket intressant ur 




kronologiska faser går att urskilja bland röjningarna i området. Området berörs bara 

delvis av stråket. Området är intressant ur kulturmiljösynpunkt. 



Området ligger i en uppodlad bruten lerslätt med lång bebyggelsekontinuitet. Här




151 






datering till järnåldern. Inom delar av området har en arkeologisk utredning utförts. 












Stråket innebär i huvudsak förläggning utmed småvägar. En del av stråket går i 

skogsmark och en mindre del i öppet jordbrukslandskap. Utmed småvägar som går 

genom skog kommer antagligen skog behöva tas ner för att möjliggöra 

kabelförläggningen. Bitvis går stråket genom obruten skogsmark. En cirka 10 meter 



cirka 4 m bred ledningsgata kommer att kvarstå i skogsmark. I stora delar av det 

aktuella stråket kan sprängning komma att krävas, vilket lokalt kommer att ge en 

tydlig visuell permanent påverkan. I de öppna landskapen i stråket kommer kabeln 

att kunna grävas ner utan betydande påverkan på landskapsbilden. 


Stråket går huvudsakligen längs med befintliga vägar. Eventuellt kan det bli aktuellt 

att gå i orörd skogsmark en kort sträcka (cirka 700 m) mellan Jonsbo och Fyllingbo. 

Söder om transformatorstationen i Kisa går kabeln i orörd jordbruksmark. Där kabeln 

läggs vid sidan av väg eller genom obruten skogsmark kommer en kabelgata på 4 m 

att behöva hållas trädfri varför skogsbruk kan komma att beröras. 

Den nedlagda avfallsdeponin bedöms kunna kringgås. 

För att inte påverka Natura 2000-området vid Jonsbo föreslås kabeln förläggas i 

skogsmark istället för att följa vägen. Nyckelbiotoperna norr om Jonsbo bedöms inte

152 




bli berörda direkt men bäcken kommer att korsas. Påverkan bedöms bli liten om till 

exempel styrd borrning kan användas. 

De flesta ängs- och betesmarker bedöms kunna undvikas när kabeln förläggs vid 

sidan av befintliga vägar. Söder om transformatorstationen i Kisa finns en ängs- och 

betesmark som kan komma att påverkas av en kabelförläggning. 

Naturvärdesobjekten bedöms kunna undvikas när kabeln förläggs vid sidan av 

befintliga vägar. 



Stråket bedöms medföra liten negativ påverkan på kulturmiljön, förutom i stråkets 

norra del där påverkan bedöms som måttlig.




153 

7.5.3 Stråklänk i Avsnitt M4 

Figur 7-20: Röd markering visar Länk M4, vilken beskrivs nedan. 

Stråklänken M4 knyter samman stråk M3A med M4A och ger möjlighet till en 

alternativ sträckning mellan Horn och Kisa. Länken följer befintliga småvägar från 

Östergården vid väg 135 och vidare till Åbyboda. 


Längs med Skjulån, i länkens södra del, är landskapet flackt och marken består av 

galcifuvialt material. I övrigt är marken något kuperad och den dominerande 

jordarten är omväxlande morän och berg . De högsta kullarna i norr utgörs av berg.

154 





Den södra delen av stråkavsnittet är huvudsakligen jordbruksmark medan den norra 

delen företrädelsevis är skogsmark. 



Stråket går nära bebyggelse i Östergården, Skattesbo, Klinttorp och Nyhagen. 

Inga befintliga luftledningar eller vägar korsas. 


Inga Natura 2000-områden, riksintressen eller naturreservat ligger inom stråklänken. 

Inte heller några nyckelbiotoper, biotopskyddsområden, sumpskogar eller 

naturvärdesobjekt finns inom stråklänken. 

Ängs- och betesmarker sydväst om Östergården ligger inom stråklänken. 

Stråklänken korsar Skjuleån och ett mindre vattendrag. Skjulån är ett nationellt 

värdefullt sötvatten med bitvis mycket fina strömsträckor och förekomst av 

bäcköring. Ån har värderats till klass 3 i Kinda kommuns Naturvårdsprogram. 


Inga kulturmiljökoncentrationer finns inom länken. 




Inom stråkavsnittet förekommer såväl skogsmark som öppet odlingslandskap. 

Ledningen avses att i huvudsak förläggas i anslutning till väg 34. En cirka 10 meter 



cirka 4 m bred ledningsgata kommer att kvarstå i skogsmark. På vissa sträckor i det 

aktuella stråket kan sprängning komma att krävas, vilket lokalt kan komma att ge en 

tydlig och permanent visuell påverkan. I de öppna landskapen i stråkets södra del 

kommer kabeln att kunna grävas ner utan betydande påverkan på landskapsbilden.




155 


Stråket går till större delen längs med befintliga vägar. Mellan Östergården och 

Skattesbo går kabeln delvis i orörd jordbruksmark. 

Ängs- och betesmarkerna söder om Östergården bedöms kunna kringgås. 

Skjuleån bedöms inte påverkas om till exempel styrd borrning kan användas. 




156 




8 Transformatorstationer 

8.1 Om transformatorstationer 

8.1.1 Funktion i transmissionssystemet 

De fem stationerna i Vimmerby, Södra Vi, Gullringen, Horn och Kisa är till för att 

transformera ner spänningen för att kunna fördelas ut till abbonenterna på lokalnätet. 

Se figur 2-2. 

Figur 8-1: Bild över den befintliga transformatorstationen i Södra Vi. 

8.1.2 Generell påverkan 

Ytan för en ny station kommer att jämnas av och hårdgöras eller banas av med grus. 

En station har relativt liten utsträckning, varför påverkan på naturmiljön blir 

ytmässigt begränsad. 

En transformator av denna kapacitet innehåller cirka 10-20 ton transformatorolja. 

Utöver olja innehåller stationen inte några miljöfarliga ämnen som vid eventuella 

läckage kan antas vara skadliga för närmiljö eller grundvatten. För att säkerställa att 

de oljor som finns i transformatorn inte ska riskera att infiltreras i marken vid ett 

eventuellt läckage byggs en oljeisolerad transformator på fundament med 

oljeuppsamlingsgrop. Fundamenten med oljeuppsamlingsgrop utförs i betong, som är 

både vatten- och oljetäta. Fundamenten har inga ventiler eller kranar som kan orsaka 

läckage. Oljeuppsamlingsgroparnas volym dimensioneras för att rymma minst den 

totala mängd olja som finns i transformatorerna plus 30 mm regnvatten. Tömning på 

regnvatten sker genom pumpning av vattnet genom mobil utrustning som detekterar 

förekomst av olja.




157 

En station generar, precis som elledningar, ett 

magnetfält och en viss ljudnivå. Placeringen av Magnetfältet från en station 

stationen bör därför planeras så att påverkan av 

kan generellt sägas avta med 

ljud och magnetfält inte stör omgivande 

kubiken av avståndet. På 10 

meters avstånd minskar alltså 

bebyggelse. Magnetfältet från en station är 

magnetfältet 1000 gånger. 

svårberäknat, dels för att ingående och utgående Från en ledning gäller att 

ledningar bidrar till magnetfältet och dels för att magnetfältet minskar med 

det i stationen genereras magnetfält från olika kvadraten av avståndet. På 10 

punktkällor. Magnetfältet från en station avtar meters avstånd minskar alltså 

dock mycket snabbt, snabbare än från omgivande magnetfältet 100 gånger. 

ledningar. Ljudet från en station kan, förutom ett 

surrande/knastrande ljud, innehålla mindre smällar. Smällarna uppkommer då 

frånskiljare i stationen kopplar till och från olika ledningar. 

Beroende på hur stationen placeras kan landskapsbilden påverkas. I skogsmark blir 

påverkan normalt relativt liten och stationen kan lätt döljas med en trädridå. En 

trädridå kan även till viss del dämpa det surrande ljudet som en station alstrar. På 

öppen mark blir en station synligare och påverkan på landskapsbilden upplevs 

normalt som större. 

8.2 Stationer inom projekt Vimmerby – Kisa 

8.2.1 Vimmerby 

8.2.1.1 Alternativa lägen 

Inga alternativa lägen har studerats. 

8.2.1.2 Stationsbeskrivning 

Det alternativet som har studerats för stationen i Vimmerby är en utbyggnad av den 

befintliga stationen som ligger i anslutning till väg 34. Utbyggnaden är planerad att 

göras norrut med en flyttning av det norra staketet med cirka 10 meter för att få plats 

med den nya 130 kV facket.

158 




Befintlig station 

Figur 8-2: Lokalisering av befintlig station i Vimmerby. 

8.2.1.3 Områdesbeskrivning 

Området runt transformatorstationen ingår i ett bälte av isälvsavlagringar som 

sträcker sig mellan Björkhult och Vimmerby. Området har utpekats som ett 

värdefullt objekt i Vimmerbys naturvårdsprogram. Området består av åsbildningar 

(geologiskt intressanta strukturer). Samma område har också utpekats som värdefullt 

objekt i länsstyrelsens grusinventering, klass 2, mycket skyddsvärd, som omnämnts 

ovan. 

Inga andra naturmiljöintressen berörs av transformatorstationens nuvarande placering 

eller den planerade utbyggnaden. 

Inte heller några kända fornminnen berörs. 

Några potentiella områden med förorenad mark (MIFO-objekt) finns inte i närheten 

av befintligt station. 

Enligt översiktsplan 2007 för Vimmerby finns ett järnvägsreservat (R1) för framtida 

flyttning av del av Stångådalsbanan i syfte att skapa möjligheter att få ett vattennära 

bostadsområde i Nybble samt skapa en gång- och cykelväg från Vimmerby upp mot 

sjön Krön och fram till Vennebjörke/Kröngården. Genomförandet kräver 

huvudmannens (Banverkets) medverkan såväl praktiskt som ekonomiskt. 

Elektrifiering av järnvägen kan också bli aktuellt.




159 

8.2.1.4 Bedömning av stationen 

Området för järnvägsreservat (R1) går rakt över E.ON Elnäts fastighet och kan 

komma att påverka stationen framtida placering om det blir aktuellt att flytta 

järnvägen. 

8.2.2 Södra Vi 




Alternativet som har studerats i Södra Vi är en utbyggnad av den befintliga stationen 

som ligger i anslutning till väg 818 norr om Metallfabriken Ljunghäll AB. 

Utbyggnaden är planerad så det södra staketet flyttas cirka 10 meter söderut för att 

kunna ersätta 40/20 kV transformatorn med två nya 130/20 kV transformatorer. 


Figur 8-3: Lokalisering av befintlig station i Södra Vi.

160 





Inga naturmiljöintressen berörs av transformatorstationens nuvarande placering eller 

planerad utbyggnad. 

Befintlig station i Södra Vi ligger inom ett stort riksintresse för kulturmiljövård (nr 

82 Djursdala). Det gäller gravfält och områden med odlingsrösen, röjda ytor och 

bebyggelselämningar av ålderdomlig och sentida slag. Inga kända fornminnen finns 

vid stationen. 

För att höja trafiksäkerheten för såväl de oskyddade trafikanterna som de boende i 

Södra Vi planeras en ny infart till samhället. I en förstudie har kommunen bl.a. 

redovisat tre alternativa lägen, se figur 6-3 och figur 7-3. 

Stora grusförekomster finns inom Vimmerby kommun bl.a. i Stångåns dalgång. 

Stationen i Södra Vi ligger på en grusås med begränsat geologiskt värde (klass 3 i 

grusinventeringen). 

Vid stationen i Södra Vi är recipienten (Rockebäcken) förorenad genom att den 

avvattnar en pågående impregneringsanläggning. Industrin har behandlat med både 

CCA (koppar-, krom- och arsenikbehandlig vid tryckimpregnering av trä) och 

kreosot. Undersökningar pågår på impregneringsområdet och i recipienten. 

Impregneringsverket har riskklassats som 1, Rockebäcken riskklass 2. 


Inga naturmiljöintressen berörs av transformatorstationens nuvarande placering eller 

planerad utbyggnad. En utbyggnad av stationen bedöms inte påverka 

kulturintressena. 

En av de tre alternativa vägkorridorerna för en ny infart (korridor Norr) kan beröras 

av att befintlig station byggs ut. 

Naturgrusavlagringar med stort värde för dricksvattenförsörjningen och för naturoch 

kulturlandskapet ska bevaras enligt det nationella miljökvalitetsmålet ”God 

byggd miljö”. Intrång i grusåsen vid en utbyggnad av stationen bedöms inte påverka 

kommunens möjligheter att uppfylla målet. Befintligt vattenskyddsområde för Södra 

Vis vattentäkt berörs inte. 

En utbyggnad av stationen bedöms inte påverka några identifierade områden med 

föroreningar i den närliggande bäcken.




161 

8.2.3 Gullringen 


Två alternativa lägen har studerats 

Det ena alternativet är en utökning av den befintliga stationen väster om Gullringen. 

Det andra alternativet är ett helt nytt stationsläge öster om Gullringen vid Flaka. 

Alternativen har utvärderats och en utbyggnad av den befintliga stationen har ansetts 

vara det tekniskt och ekonomiskt mest fördelaktiga. 


Alternativt läge 

Figur 8-4: Lokalisering av befintlig station i Gullringen samt markering av ett utrett alternativt läge. 


Utbyggnaden av den befintliga stationen är planerad att göras norrut med en flyttning 

av det norra staketet med cirka 5-10 meter, för att få plats med att ersätta den 

befintliga 40/20 kV transformatorn med två nya 130/20 kV transformatorer. 


Området runt transformatorstationen ingår i ett bälte av isälvsavlagringar som 

sträcker sig mellan Björkhult och Vimmerby. Området har utpekats som ett 

värdefullt objekt i vimmerbys naturvårdsprogram. Området består av åsbildningar 

(geologiskt intressanta strukturer). Samma område har också utpekats som värdefullt 

objekt i länsstyrelsens grusinventering, klass 2, mycket skyddsvärd, som omnämnts 

ovan.

162 




Inga andra naturmiljöintressen berörs av transformatorstationens nuvarande placering 

eller den planerade utbyggnaden. Inte heller några kända fornminnen berörs. 

Befintlig station i Gullringen ligger intill en industrideponi, tillhörande före detta 

Gullringshus (Ålhult 2). Det identifierades 1984 av kommunen vid inventering av 

gamla avfallsupplag. På länsstyrelsen finns egentligen ingen kännedom om 

eventuella risker med objektet. 


Inga naturmiljö- eller kulturintressen berörs av transformatorstationens nuvarande 

placering eller planerad utbyggnad. 

Den förorenade marken på industrideponin kommer inte att beröras av en utbyggnad 

av stationsområdet. 

8.2.4 Horn 


Fyra alternativa lägen har studerats 

Alternativ 1 är beläget väster om Horn i anslutning till väg 135. 

Alternativ 2 är beläget norr om Horn. 

Alternativ 3 är beläget väster om Horn på näset vid Stångaån. 

Alternativ 4 är beläget Väster om Horn vid Mjöla 

Alternativen har utvärderats och alternativ 4 har ansetts vara det tekniskt, 

miljömässigt och ekonomiskt mest fördelaktiga.




163 

Figur 8-5: Lokalisering av alternativa stationslägen vid Horn. 


Transformatorstationen är planerad att uppta ett område på cirka 50 x 50 meter 

(yttermått för inhägnaden). Träd som är farliga (så kallade kantträd) för stationen och 

dess tillbehör behöver avverkas utanför det inhägnade området. Den totala ytan 

bedöms bli cirka 5 000 m². 

Inom stationsområdet kommer en byggnad om cirka 10 x 10 meter att uppföras. 

Vidare anläggs två transformatorer utomhus med en yta om cirka 10 x 10 meter 

vardera samt fyra 130 kV fack med brytare vilket har ett mått om cirka 5 x 8 meter. 

8.2.4.3 Områdesbeskrivning av förordad stationsplacering (alternativ 4) 

Naturmiljö 

En naturvärdesinventering av det aktuella området har genomförts av Calluna (2008- 

09-25). Inventeringen visar att området inte hyser några påtagliga naturvärden. Det 

finns dock ett visst naturvärde knutet till den döda veden i området då flera 

insektsarter och svampar utnyttjar död ved i olika nedbrytningsstadier. Exploatering 

av området anses inte medför några allvarliga konsekvenser för naturmiljön. Calluna 

har också varit i kontakt med Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och 

Länsstyrelsen i Östergötlands län för att få information om det finns ett örnbo i 

närheten av den aktuella platsen men några sådan uppgift har inte framkommit.

164 




Kulturmiljö 

Östergötlands länsmuseum har efter en besiktning av området (2008-10-03) bedömt 

att området inte är av arkeologiskt intresse och att inga vidare arkeologiska insatser 

är nödvändiga i det aktuella området. Den planerade exploateringen berör inga kända 

forn- eller kulturlämningar. 

Störning för närboende 

Närmaste bostadsbebyggelse ligger drygt 300 meter från föreslaget stationsläge. 

Transformatorstationen har lokaliserats så att buller dämpas av omkringliggande berg 

och skog. Skogsbilvägen 100 meter väster om stationen används av 

lokalbefolkningen bl.a. som promenadväg. Insyn från skogsbilvägen mot stationen 

kommer några år efter färdigställandet av stationen att helt begränsas av den unga 

granplantering som då har blivit tillräckligt hög. 

8.2.4.4 Bedömning av förordad stationsplacering 

Inga naturmiljö- eller kulturintressen berörs av den nya transformatorstationens läge. 

Byggnation av station och tillfartsväg kommer att innebära körning med maskiner 

samt schaktningsverksamhet inom stationsområdet och i vägområdet. Befintlig 

skogsbilväg kommer att brukas för transporter till området. 

För att säkerställa att de oljor som finns i transformatorstationen inte ska riskera att 

infiltreras i marken vid ett eventuellt läckage byggs de två oljeisolerade 

krafttransformatorerna på fundament med oljeuppsamlingsgrop. Fundamenten med 

oljeuppsamlingsgrop utförs i betong, som är både vatten- och oljetätt. Fundamenten 

är helt täta utan ventiler eller kranar som kan orsaka läckage. 

Oljeuppsamlingsgroparnas volym dimensioneras för att rymma minst den totala 

mängd olja som finns i transformatorerna plus 30 mm regnvatten. Tömning på 

regnvatten sker genom pumpning av vattnet genom mobil utrustning som detekterar 

förekomst av olja. 

Transformatorerna är även försedda med varningssystem som tidigt larmar om 

oljenivån i transformatorerna sjunker. Utöver detta besöks transformatorstationen 

regelbundet av E.ON Elnäts personal. De säkerhetssystem som kommer att 

implementeras i transformatorstationen medför att risken för läckage som kan orsaka 

skador på grundvatten bedöms som mycket liten.




165 

8.2.5 Kisa 




Det alternativet som har studerats för stationen i Kisa är en utbyggnad av den 

befintliga stationen som ligger vid Millingetorp öster om Kisasjön. Den planerade 

nya 130/20 kV transformatorn är planerad att rymmas inom det befintliga 

stationsområdet. Ingen utbyggnad av staketet är därför planerad. 

Figur 8-6: Lokalisering av befintlig station i Kisa. 


I anslutning till befintlig station finns en skyddsvärd ängsmark och norr om stationen 

finns ett gravfält och en alsumpskog. 

Några kända förorenade områden finns inte nära befintligt stationsområde. 

En ny förbifart planeras öster om Kisa. Föreslagen sträckning går nära befintlig 

station.

166 





Varken alsumpskogen eller några kända fornminnen berörs av placeringen av 

stationen. Ängs- och hagmarken (klass 3) söder om befintlig station bedöms inte 

heller beröras eftersom ombyggnaden kommer att rymmas innanför befintligt staket. 

Området är även med i ängs- och betesinventeringen 2002-2004. 

Den planerade förbifarten förbi Kisa bedöms inte påverka stationen. Däremot 

kommer en anpassning till den planerade vägen att krävas vid planering av 

anslutande ledning.




167 

9 Referenser 

Kartor 

Ekonomiska kartan, 1947. 7F 4j, Täften, Rak-id J133-7F4j48 

Ekonomiska kartan, 1946. 7G 3a, Horn, Rak-id J133-7G3a47 

Häradsekonomiska kartan, 1868-77, Horn, Rak-id J112-36-9 

Häradsekonomiska kartan, 1868-77, Västra Eneby, Rak-id J112-36-4 

Storskifte, 1799, Akt 05-HOR-43 

Geometrisk avmätning, 1703 (el 1705), Akt D35-48:1 

Karta över Ålhults säteri, 1660, Kalmar läns museums fotosamling, Foto 374 (438) 

Tryckta källor 

Axelsson, R & Rahmqvist, S. Det medeltida Sverige. Bd 4 Småland. Aspeland, 

Sevede och Tuna län. Riksantikvarieämbetet, Stockholm 1999 

Ett läns utveckling. Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1. Översikt. 

Länsstyrelsen Kalmar län. Kalmar 1985 

Klang, L & Norman, P. Fasta fornlämningar i Kalmar län. En sammanställning som 

underlag… Riksantikvarieämbetet, Arbetshandlingar och PM 1991:5 

Kulturmiljöer i Vimmerby. Utgiven av Utbildnings- och kulturnämnden i Vimmerby 

kommun. Vimmerby 1994 

Natur och kultur. 1986. Miljöer i Östergötland. Naturvårdsplan och 

kulturminnesvårdsprogram. Länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. Linköping 

Naturgas till Södermanlands och Västmanlands län, Naturgas Mellansverige – 

avsnitt mot Västerås. Stråkbeskrivning, underlag för samråd. Februari 2006. E.ON 

Gas Sverige AB 

Odlingslandskapet i Kalmar län. Bevarandeprogram. Vimmerby kommun. 

Länsstyrelsen i Kalmar län, Meddelande 1995:13. Kalmar 1995 

Olin, Per. The gamble säga om Söder Wÿ Sochn. Länsstyrelsen, Kalmar 1996 

Riksintressanta kulturmiljöer i Sverige. Riksantikvarieämbetet. Uppsala 1990 

Åhman, E. Vimmerby. Medeltidsstaden 55. Riksantikvarieämbetet, 1984

168 




Översiktsplan för Vimmerby kommun 2007 

Detaljplaneprogram för Vimmerby 3:2 med flera – Krönsmon 

Naturvårdprogram för Vimmerby 2007 

Översiktlig grusinventering för Vimmerby kommun; Länsstyrelsen i Kalmar län 

1985:5 

Översiktsplan för Kinda kommun 2004 

Naturvårdprogram för Kinda kommun 

Vägutredning Ny infart Södra Vi; Vägverket Konsult 

Övriga källor 

Informationssystemet om fornminnen (FMIS) 

Länsstyrelsernas GIS-databas, www.gis.lst.se/lstgis 

Policy för kulturarvet i Kisa kommun. Antaget av kommunfullmäktige 2003-12-15 

www.kulturarv.vimmerby.se 

Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv. Kisa och Horns socknar 

Vimmerby kommuns hemsida, www.vimmerby.se 

Kinda kommuns hemsida, www.kinda.se 

Länsstyrelsens GIS-databas; www.gis.lst.se 

Länsstyrelsen i Östergötland län; www.e.lst.se 

Länsstyrelsen i Kalmar län; www.h.lst.se 

Skogsstyrelsens digitala kartmaterial 

Naturvårdsverkets hemsida; www.naturvardsverket.se 

Miljöbalken (1998:808) 

Ellagen (1997:857) 

Elförordningen (1994:1250) 

Förordningen om elektriskastarkströmsanläggningar (1957:601)

Rapport strÃ¥kbeskrivning - E-on

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?