UROLOGIDAGARNA 2010 / Abstracts

21
TIO ÅRS ERFARENHET AV ÖPPNA URETRASTRIKTURPLASTIKER I GÖTEBORG
T. Ekerhult ; K. Lindqvist ; L. Grenabo
Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Verksamhet Urologi
Bakgrund: Sedan 1998 har all öppen uretrstrikturkirurgi på Sahlgrenska utförts på urologkliniken.
Verksamheten har hela tiden uttökats till en aktuell nivå på drygt 50 operationer/år.
Material och metod: Under 1998-2008 opererades sammanlagt 289 patienter som nu följts upp med en
observationstid på minst ett år. Samtliga operationer har utförts av två operatörer: LG och KL. De flesta
patienter, 191, opererades för bulbära strikturer. Penila strikturer förelåg hos 89 medan 9 patienter hade
membranösa strikturer sekundära till bäckentrauma. Många, speciellt i början hade ett långt
strikturlidande bakom sig innebärande ett flerat uretrotomier, sonderingar, suprapubisk urinavledning
mm. Failure klassificeras som behov av kompletterande åtgärder såsom RID, uretrotomia interna eller
ny uretraplastik. I början av serien gjordes ventrala fria transplantat på de bulbära strikturerna för att mot
slutet nästan helt ersättas av resektion plus direktanastomos. Alla membranösa strikturer har åtgärdats
med resektion plus direktanastomos. De penila strikturerna har huvudsakligen genomgått plastik med
stjälkad hudlambå. I en del fall har ett två seansförfarande tillämpats utnyttjande munslemhinna.
Resultat: Sammantaget har följande failure frekvens registrerats för penila-, bulbära- samt membranösa
strikturer respektive: 43, 20 samt 22%. Bästa resultatet har erhållits efter resektion plus direktanstomos
av bulbära strikturer : 14 failures på 90 patienter (15%). De flesta failures på penila strikturer kom under
de första åren då vi bl.a hade flera fall av postoperativa uretrocutana fistlar. Generellt sett har resultaten
gradvis förbättrats.
Konklusion: Öppna uretraplastiker bör erbjudas alla patienter med komplicerade uretrastrikturer. Att
inte vänta för länge underlättar rekonstruktionen och skapar bättre förutsättning för ett lyckat resultat.
Om resektion plus direktanastomos är möjlig är detta största möjlighet till bot för patienten.
22
CELLPROLIFERATIONENS BETYDELSE FÖR ÖVERLEVNAD EFTER CYSTECTOMI
K. Falkman 1 ; U. Norming 1 ; C.R.N. Nyman 1 ; B. Tribukait 2
1 Urologiska kliniken, Södersjukhuset; 2 Institutionen för Onkologi och Patologi, Karolinska
Universitetssjukhuset, Solna
Målsättning: Att studera proliferationens betydelse för sjukdomsspecifik överlevnad efter cystectomi.
Material och metod: Av 2200 patienter med nydiagnosticerad urinblåsecancer på Södersjukhuset
mellan 1980-2009 cystectomerades 309 patienter. Medianåldern var 66 år (41-84) och 23 % var kvinnor.
Förutom tumörernas stadium och grad bestämdes DNA-ploidi och S-fasfraktion genom flödescytometri.
S-fas är ett mått på cellproliferation. 64 % av tumörerna var muskelinvasiva.
Resultat: Den tumörspecifika dödligheten var 37 % efter en medianuppföljningstid på 5,2 år (0,1-29).
Mortaliteten vid låg, medelhög och hög S-fas var 4, 32 och 53 %. Andra signifikanta prognostiska
faktorer var stadium, storlek, solid växt och ploidi samt förekomst av lymfkörtelmetastaser. I
multivariatanalys var lymfkörtelmetastaser den starkaste prognostiska faktorn, följd av S-fas. Övriga
faktorer uppnådde ej signifikans. När patienter med lymfkörtelmetastaser exkluderades var endast S-fas
(p