Länk till publikation i fulltext - Trafikverket

otrygghet (jfr också Kuo et al. 1998 och Nassauer 1995). Hälsa och välbefinnande kan ocksåpåverkas av den omgivning där man går. Så konstaterar till exempel Jacobsson (2009) att enmiljö som varar över tiden, som har en historia, ger upplevelser av välbefinnande. I en studie avEnköping och Västerås (Berglund och Jergeby 1998) resonerar författarna kring fördelarna meden tät stad med korta avstånd. De boende uppfattade det som en definitiv kvalitet om det gickatt uträtta de flesta vardagliga ärenden inom gång‐ eller cykelavstånd. I den mindre stadenEnköping liksom i halvcentrala delar av Västerås uppgav invånarna att det fanns gott om trevligaplatser att stanna till vid, som gav tillfällen till möten och var viktiga för intresset att görapromenader för nöjes skull. Det var stadsmiljöer med stor variation och måttlig skala, med enblandning av livliga och lugna gator och grönska i olika former – som gatuträd, i trädgårdar etc.och med parker som gav möjlighet till genvägar. I den mer rationellt planerade ytterstadsdelen iVästerås saknade man däremot attraktiva platser för vila eller möten med andra människor.Gehl och Gemzoe (2006) beskriver betydelsen av sådana platser också utmed gågatan i centrum.Motsvarande resonemang om miljöns betydelse för socialt utbyte finns också i Sauter et al.(2008).Avstånden till olika aktiviteter i staden och möjligheten till upplevelser och socialt utbyte harstor betydelse för människors val att förflytta sig till fots, men för många människor spelar denfysiska utformningen av den direkta gångmiljön en avgörande roll. Southworth (2005) betonarvikten av god vägkvalitet med avseende på bredd, beläggning etc. och att detta är av särskilt storbetydelse för äldre och funktionshindrade liksom personer som bär och drar (barnvagnar,bagage osv.). I en studie av Wennberg (2009) gjordes bland annat promenadstudier tillsammansmed äldre personer som redogjorde för olika barriärer för att gå. Otrygghet kopplad till rädslaför brott och till andra trafikanter som rör sig fortare (t ex bilister och cyklister) var exempel påmobilitetsbarriärer, men särskilt de äldre med rullatorer poängterade betydelsen av vinterväghållningpå gångnätet samt hinderfria gångvägar och övergångsställen. Den fysiska ochhälsofrämjande aktiviteten i sig liksom upplevelsen och det sociala utbytet var viktigt för många,oavsett om man gick till affären eller bara gick ut för en promenad. I en studie av äldre iStockholm (Berglund och Jergeby, 1988) rapporterades otrygghet av exakt samma orsaker som iWennbergs studie. Många strävade också aktivt efter att kombinera nytta med nöje när de gickut i staden: att få frisk luft, rörelse och upplevelser på vägen till ett nyttomål. Det var en viktigstrategi för att orka med i vardagen.Man kan konstatera att de kriterier för en gångvänlig stad som Southworth listat (se ovan) hargott stöd i forskningen. Men vi kan lägga till betydelsen av att se och möta människor, att haplatser att stanna till på för vila och socialt utbyte samt att miljön uppfattas som välskött. Alla treär faktorer som också påverkar upplevelsen av trygghet. Mycket beror också på människorsinställning till att gå. Så fann till exempel Frank et al. (2007) att de som uppskattade en mycketgångvänlig miljö och bodde i en sådan rörde sig mer till fots än de som hade samma inställningmen bodde i en mindre gångvänlig miljö. De som däremot inte uppskattade gångvänlighet somkvalitet gick lite till fots oavsett i vilken slags miljö de bodde. Aktiviteten att gå tycktes alltsåhårdare knuten till människors miljöpreferenser än till den faktiska miljön. Den faktiska, mätbaramiljön påverkade däremot bilåkandet i större utsträckning. En slutsats blev därför: “Strategies topromote compact environments may be more effective at reducing per capita vehicle emissions,12