Kampen om Vindelälven - Västerbottens museum

Den uppslitande kampen om Vindelälvens vara eller ickevara som outbyggd älv under 1960-talet engagerade ochklöv en hel bygd. Det i sin tur gav eko i hela landet. Blandannat fick ett känslosamt telegram från diktaren Evert Taubetill statsminister Erlander stor uppmärksamhet. Taubeskrev senare visan ”Änglamark” till HasseåTages film ”Äppelkriget”1971, där särskilt den sista strofen ”Låt sista älvensom brusar i vår natur, brusa alltjämt mellan fjällar och granoch fur!” är inspirerad av den häftiga politiska debatten i slutetav 1960-talet.Frågan om utbyggnad togs upp i riksdagen 1967 och därspelade den socialdemokratiska riksdagsledamoten ochmotståndaren Nancy Eriksson en avgörande roll, trots attlandets kommunikationsminister vid den tiden hette GöstaSkoglund och var från Västerbotten. Riksdagsopinionen varemot en total utbyggnad av Vindelälven men faran var inteöver.De som var motståndare till utbyggnaden bildade i juni1969 Vindelådalens aktionsgrupp efter flera års kontakteroch diskussioner mellan engagerade längs ådalen.Ett knappt år senare, 1 april 1970, meddelade regeringenPalme att man inte ämnade föreslå riksdagen besluta om enexploatering. Motståndarna kunde andas ut och de hadedessutom indirekt satt igång en folkligt förankrad rörelsesom gjorde det allt svårare för kraftindustrin att fortsättabygga nya kraftverk.Ola kellgrenAktionsgruppens affisch från 1969 formgavsav konstnär Sven-Olof Ivarsson från Vindeln.bildtexten1

Vindelälven vid Nedre Framakselet i Sorsele. Vid utloppetvar det tänkt att en av dammarna skulle anläggas.LARS BYGDEMARK2

När föds en älv?Sverker sörlinÄnda fram till silurtiden, för 400 miljoner år sedan, täcktes Skandinavien av ett hav.Fossil av koraller och brachiopoder från den tiden påträffas ännu. Fjällkedjan lågveckad och klar. Stora sedimentpackar, gammal havsbotten, hade från väster trängtupp över Skandinavien och bildat överskjutande skollor, som Guongertjockostvärbrant vid Ammarnäs. Det var den baltiska plattan som kolliderade med dennordamerikanska. Ur detta mångmiljonåriga famntag växte den höjd över havetsom är älvens första villkor: att få börja högst upp. Att få omvandla lägesenergin tillrörelse. I detta villkor ryms alla senare möjligheter.Även det lägre landet hade ur samma processerfått sina karakteristiska rynkor där älvarnaskulle finna sina vägar, ständigt skiftande.Alltså, en älvs ålder? Några hundra miljonerår vore ett lämpligt svar.Det var grunden. Under de senaste hundraårmiljonerna har vulkanerna mullrat i Västerbottenoch höjt fjällkedjan ytterligare. Kvartärtidensnedisningar bildade rullstensåsarnaoch sandremmarna: planåsar under havsytan,getryggar vid utrasningarna ovanför högstakustlinjen. Kilometertjock is skavde sten moturberget, räfflade och nötte ned det. Orörligaisrester bildade dödismoräner, åsar och ryggarkors och tvärs, mellan dem djupa sänkor ochtjärnar. Så vid Laisälvens mynning, ett hemför sagoväsen och urtidsdjur, eller sportfiskare.På vissa ställen har det bildads hålsten, anhopningarav flyttblock som inte går att klättraöver, men vars mellanrum bildar gångar.Under glacialerna var Vindelälven frusenoch tyst, vid avsmältningarna var den destopiggare, rytande våldsam förde den vattenmassornatill havet, för det mesta till Bottenviken.Men under en period för ca 9 000 år sedanlåg en sista issträng kvar i Lappland ochblockerade framfarten. Vindelälven, då ännuodöpt, mynnade i Atlanten.Vindelälvens övre lopp ligger i dag i ett naturreservat,ett av Sveriges största. Där finnsAmmarfjällets is- och stenöken och underbaradalsänkor med toltor och trollius.En sensommardag i slutet av sjuttiotaletkom jag vandrande från järnvägen vid Atlan­3

ten över Nasafjäll, där svenska staten för trehundra år sedan bröt silver och dräpte samer.Jag smet in i Västerbotten genom länets nordvästligastehörn, några få kilometer under polcirkeln.Det var lämmelår. Jag hade aldrig förut setten fjälluggla, nu såg jag ett halvdussin. De sattvita och stilla på stenarna, lät mig komma nära,flög sedan i vida och ljudlösa bågar, till nyastenar längre bort.Kanske var det en lek, jag gladdes i alla fallåt den. Omgiven av ugglor följde jag smältvattnetfrån snölegorna. Det samlades till smårännilar, trängde ihop sig i smala passager tillhoppande fall, studsade mot skiffern.Det blev natt och månen blänkte i fuktmattahällar. Mitt ansikte stack ut ur sovsäcken,huden krympte i kylan. Jag somnade till ljudetav vattnets oavlåtliga arbete, ytterst drivet avsolen. En fondton, stämd efter årstiderna.Några år tidigare hade jag tolkat efter bandvagni samma landskap, fast då i slutet av mars.Tio minus och snöyra. Vid Vindelkroken hadevi grävt en grotta, flera meter djup, och sovit iden. Samma vatten, men inget ljud. På hemvägenvälte bandvagnen, jag tumlade blandgröna arméryggsäckar i det mjuka som skullebli älv.En älv är en samlare. Som idé är den genialisk:att ta reda på det kringspridda och diffusa,koncentrera det till ett användbart flöde.När blir den en älv? Kanske när de förstamiljarderna snövattendroppar bildat lugnarepartier, vid Framakselen och Aitelnas. Men älvensidé är större, omfattar hela avrinningsområdet.Vindelälven föds ur himlen och halva Västerbottenär dess barnbördshus.Jordens byggnad bildar arenan. Graniterav revsundstyp, porfyrit, fjälltoppar av amfibolit,hård grönsten. Söder om Fjosoken finnssparagmit. Längre ner efter älven dominerarmigmatiterna; slir eller ådergnejs av fyllitseriensbergarter.Ovanpå urberget ligger moränen och lerorna,som djupast vid Umeå; nästan 50 meter.Där älven rinner snabbt är jorden avskaladoch berget kalt. När en fors dämts upphar den ryckts miljoner år tillbaka, till tidenföre kvartärens glacialperioder, som skapadede lösa jordlagren, dem bonden och älvenplöjer.Över arenan: klimatet. Det är kärvt. I Ammarnäsär Potatisbacken – också en istidsprodukt– den enda plats där potatisen kan mogna;även där fryser den stundom. Dengenomsnittliga årstemperaturen vid Vindelstorsjöligger nära noll grader. Rik på sel ochforsar, krokig och bångstyrig, är Vindelälvenändå omkring halva året frusen.Men i det kärva ryms det mjuka och milda.En varm högsommardag i Tjulåns dalgångkan få en att tänka på tider, det är bara sex–sju tusen år sedan, då ek och andra ädla lövträdgick långt upp i Norrlands älvdalar.På flyggbergen, branta och i söderläge, vibrerarsolhettan. Kommer så det rätta kalkhaltigavattnet, bergsegan, fram ur klippan,kan naturen besluta sig för en avvikelse. Flyggbergsom Bjättarpakte, Runna, Peruken uppvisarbotaniska märkvärdigheter: stinksyska,toppdån, spädbräcka. Kramatjåkko, nästan4

tusen meter högt och inte långt från norskagränsen, hyser hallon och stenbär. På skifferhylloroch i klippspringor finner man densällsynta getväpplingen, och högre upp alprosen.Kärvt?Statistiken över klimatet ljuger kanske inte,men den säger föga om våra upplevelser. Vikom till Gargnäs i slutet av augusti, mitt ijordgubbsskörden. Vi plockade och betaladeför tre liter och satte oss på den övergivnacampingplatsen och njöt av dem. Myggenoch knotten hade gett sig av, bara enstaka getingaroch två polska familjer dröjde sig kvar.Och just denna dag: en värme som slog ut urden begynnande hösten som gentianan fören solstråle.En älvdal är en värld för sig. Att passeraöver vattendelaren är alltid en vändpunkt ochen förvandling: av mikroklimat, språk, mentalitet.Älvdalens inre kontakter är täta, vägarnaut är få.Grunden lades av vattendragens ådernät.Mellan fäbodar och bygd löpte stigar. De förstastegen blev långtidsverkande beslut; därmarken är trampad följer andra efter. Var väghade sin säsong. Till fäbodarna på sommaren,till kyrkbyn vid helgamäss, till fällorna omhösten.Blyga spår ledde samerna till njallor ochvisten. Flottarna hade sina passager mellansmåbäckarna, till gapaskjul och lästenar. Dagensälgjägare vandrar till passet, nyttjari bland de gamla stigarna, men skapar ocksåegna. Fjällturisterna söker sig längs gamla rösadeleder, men gör också nya till övernattningsstugoroch fiskesjöar.På bara att par hundra år av större fast bosättninghar spåren av mänsklig kommunikationlagt sig i skikt på skikt. Överlappandenätverk. De var framvuxna ur tvingande nödvändighet– krittrens sommarbete, växtplatsernaför carexgräsen man hämtade till skohö.Men de var också bärare av drömmar – på stigarnasnätverk vandrade ungdomen till logaroch vägskäl för dans och trevande möten.När stigen bröts av vatten blev allt lättare.Då kunde man ro, räta linjen, slapp gå hundstranden.Allt tungt försökte man få på vattenom det gick. På Storvindeln gick postbåtenmellan Örnäs och Hemfjäll och vidareinåt mot Jillesnåle. År 1921 började JohanKarlsson, Örnäsudden, köra ångbåten ”Älvkungen”mellan Sorsele och Jillesnåle tur ochretur. Två gånger i veckan med passagerareoch gods; trafiken höll på till 1938.Så kom enkronasvägarna, tvärbanorna, Inlandsbanan,de större landsvägarna, asfaltvägarna,skoterlederna. Så kom telefonen medtelefonledningarna. Så kom vattenkraftenmed de stora elkraftgatorna, sträckta frånnorr till söder, i rät vinkel mot älv och vägar.I denna riktning korsar även Kungsleden ochjärnvägen älven – som om riksintressets geografialltid varit en annan än naturens ochmänniskornas.Så kom radions och televisionens nätverk,osynliga vågor, men desto synligare mottagare,master, antenner. Så kom satelliterna ochförmedlade vågor som togs ner av paraboler,stora och små.5

Ammarnäs med delar av det vidsträckta deltat i förgrunden.8

Vindelälven – nationalälvenChrister Nilsson Text & fotoVindelälven är ett biflöde till den starkt utbyggda Umeälven. Den strömmar fritt i 453 kminnan den förenas med Umeälven omkring 40 km från havsbandet. Vindelälven avvattnarett 12 650 km 2 stort område, främst i Västerbottens län men en mindre del liggerockså i Norrbottens län. Vindelälven är sedan 1993 tillsammans med Torneälven, Kalixälvenoch Piteälven en nationalälv. Gemensamt för nationalälvar är att de är opåverkadeeller endast lite påverkade av vattenkraftsutbyggnad.Vindelälven blev allmänt känd under 1960-taletdå planen var att bygga ut den med vattenkraftverkoch magasin, bland annat det storaGautomagasinet som skulle dämmas upp 46m över Gautojaures medelvattenyta och dränkaen befolkad älvdal. Även Tjulträsken ochGranselet skulle dämmas kraftigt, 17 respektive24 meter. En stark opinion för bevarandeav älven och en tveksam lönsamhet påhela projektet ledde till att planen avstyrdes.Det var i april 1970. Det kom att bli börjantill slutet på den svenska epoken av vattenkraftsutbyggnad.Vindelälven har därefterfått ikonstatus bland Sveriges vattendrag ochtillskrivits ett successivt allt starkare skydd.Den är numera enligt miljöbalken skyddadfrån vattenkraftsutbyggnad och överledningav vatten, den är ett Natura 2000-områdeoch har utpekats som riksintresse för naturvård,fiske, friluftsliv, kulturmiljö och rennäring.Vindelälven innehåller dessutom fleranaturreservat och så kallade Ramsarområden(Ramsarkonventionen har fått sitt namn efterden iranska staden Ramsar där konventionenkom till stånd 1971 och det är en internationellöverenskommelse om skydd av våtmarksområden),den har föreslagits bli ett Ramsarområdei sin helhet och har också lanseratssom kandidat till UNESCO:s världsarvslista.Vad gör Vindelälven speciell? Här börnämnas dess täta förgreningsmönster medmånga biflöden och dess växlingar mellanforsar och sel – det finns närmare hundrataletnamngivna forsar och ett stort antal selsom avspeglas i byanamn med ordet ’sel’ (tillexempel Kraddsele, Sorsele, Sandsele, Vindelgransele,Rusksele, Åmsele och Rödåsel).Vidare bör omtalas dess mångfald av naturtyper,de många avorna, dess artrika växtochdjurliv samt dess kulturhistoria och9

Dunderforsen vid extremt lågvatten.av urberg, mest granit. Storvindeln däms aven bergtröskel vid Bräskaforsen. I denna tröskelhar sprängts en kanal för båttrafik. Denhar inneburit att Storvindeln sänks extramycket vid lågvatten vilket har skadat biologisktvärdefulla grundområden. NerströmsBräskaforsen övergår älven i Nedre Gautsträsket.Här mynnar Laisälven från norr. Laisälvenär här nästan lika stor som Vindelälven.Den har längs sitt lopp egenskaper som imånga stycken liknar Vindelälvens, bland annatmed små sjöar i de inre delarna av barrskogsbältet,den långsmala sjön Storlaisansom minner om Storvindeln samt långa partiermed omväxlande sel och forsar. VidMärkberget mellan Gautosjön och Storlaisanrinner älven genom en kanjon. Innan sammanflödetmed Vindelälven har Laisälven utvecklaten milsvid sandur av grus och sand.Storvindeln och Nedre Gautsträsket kantasav spridda bosättningar. En bit längre nerströmsbildar älven ett brett, sedimentriktselområde inom vilket Sorsele samhällebyggts upp. Stora ytor av dess flacka stränderanvändes tidigare för slåtter. Nerströms Sorselehar fjällterrängen upphört och landskapetövergått i bergkullslätt. I denna landskapstypsaknar älven tydliga dalsidor, med11

visst undantag för en sträcka vid Vindelgransele,och talrika moränavlagringar harstyrt bildningen av älven och gett den etti bland extremt oregelbundet lopp med tvärakrökar, småforsar och holmar. Olsselet somtar vid efter den långa Stensundsforsen utmärksav sandiga isälvsavlagringar, bland annaten sandslätt med välutbildade flygsanddyner.Mäktiga isälvsavlagringar med sandfinns också i ett stråk från Blattniksele motSandsjön. Från Råstrand till Vindelgranselehar älven sin mest koncentrerade forssträckamed åtta forsar på rad som tillsammans faller40 m. Här hade älven för länge sedan ett annatlopp genom Råstrandsavan via Rågoträsketut mot Lappvallheden strax uppströmsVindelgransele. Denna gamla älvfåra utgörsav ett omfattande isälvsstråk som kommerfrån Gargådalen i norr, korsar Vindelälvenoch sedan följer denna sydliga sträckning.Nerströms selet vid Vindelgransele liggerStorforsen som faller med flera småforsaröver fast häll av vulkaniskt ursprung, en utlöpareav Skelleftefältet. Vid forsens norrasida finns ruinerna av ett gammalt bygdekraftverk.Längre nerströms bildar älven milslångasel med forsar eller stryckor emellan.Många forsar är steniga och flacka. Vormforsenär en stark fors som går över grovbankadRevsundsgranit som delvis upplösts i storablock. Ett stråk av isälvsmaterial, till en delmed rygg- eller kullformer men mest som planafält, följer älven med vissa avbrott frånBjörksele till Vormseletrakten där det övergåri Ruskträskfältet som är ett randdelta vid högstakustlinjen. Vid Kittelforsen nerströmsBjörksele finns en glacifluvial bildning medhöga terrasser, en tydlig åssträckning samt enframträdande dräneringsfåra. Även i övrigtuppträder terrasser på många ställen nerströmsVindelgransele. Åssträckningarna ärofta kantade av långsträckta åsgravar. I skogsmarkdrabbas dessa ofta av sommarfrost ochförblir skoglösa men ibland är de också utbildadesom avor i älven. Tack vare den flackadalbottnen och det mäktiga jordtäcket har fleraav avorna blivit stora och långa, till exempelSappetavan och Råstrands avan. Längs sträckanfinns rikligt med sandigt-moigt materialsom bildat vidsträckta översvämningsmarkersom i hög utsträckning använts för slåtter.Goda exempel på sådana raningar finns vidVindelgransele och Björksele. Bondekulturen iområdet har anor från tidigt 1700-tal.Högsta kustlinjenNerströms högsta kustlinjen fortsätter bergkullslättenmot Åmsele och Ekorrsele därden övergår i vågig bergkullterräng. Dennalandskapstyp innebär att bergkullarna hängersamman med varandra utan mellanliggandeslättytor. Älvdalen har ett delvis mäktigt jordtäcke.Morän är vanlig men mängden glacifluvialaoch postglaciala sediment ökar nerströms.I byn Rusksele finns välbevarade lämningarpå ön Storholmen efter stenåldershussom bedöms vara omkring 5 000 år gamla. Isälvsstråkmed rullstensåsar finns bland annatvid Forsholm, uppströms Mårdsele, uppströmsMaltbränna, söder om Åmsele, i Hällnäsområdetoch vid Rödånäs. Särskilt vidMård sele och Hällnäs är isälvsbildningarna12

Renforsen i vinterdräkt.komplexa. Vid Hällnäs klyver älven åsstråketpå två ställen. Här liksom på flera andra platserdär älven tangerar isälvsmaterial kan manse hur åsstråket bestämt älvloppets läge. Viddet nerlagda flygfältet i Åmsele har de sandigasedimenten omlagrats av vinden och bildatett stort dynfält med huvudsakligen tvärställdadyner. Också på andra ställen finns betydandeflygsanddyner, till exempel uppströmsSiksele, vid Ekorrsele och i Hällnäsområdet. Iövrigt ändrar sedimenttäcket successivt karaktärlängre nerströms. De äldre deltaplanenblir bredare, materialet efter hand finkornigaremed sand, mo och även mjäla, och det blirvanligare med terrasser i olika nivåer. Älvensniplandskap tar vid.Det mest utpräglade niplandskapet mednipbranter och raviner finns kring Hällnäsoch vid Vindeln-Degerfors. Materialet ärsandigt-moigt och har här och där öppnaero sionssår. Liksom inom föregående älvavsnittväxlar selområden med forssträckor. Dehögsta fallhöjderna har Mårdseleforsen, Renforsen,Kvarnforsen och Långforsen. Mårdseleforsenlöper i ett förgrenat lopp över enbergtröskel med erosionsformer i fast berg.Flera fåror hålls avstängda av en betongmurfrån flottningstiden. Nerströms en del forssträckorförekommer utvidgningar av älven,exempelvis vid Ekorrsele och Hedlunda. Dessautvidgningar anses ha orsakats av erosion isamband med issörpebildning. Fria meandrar13

förekommer inte i Vindelälven men det finnstendenser till meanderbågar. Ganska vidsträcktaöversvämningsplan med raningsmarkerfinns inom selområdena, till exempelvid Åmsele, Strycksele och Mesele. NerströmsVännforsen påverkas Vindelälven avregleringen i Stornorrfors kraftstation ochvid Vännäsby möter Vindelälven Umeälven.Vattnets växlingarVindelälvens medelvattenföring är 190 m 3 /smen variationen över året är ansenlig. Detberor bland annat på att andelen sjöar är litenvilket gör att älven svarar snabbt på snösmältningoch regn. Flödet på senvintern iapril kan i älvens nedre lopp vara så lågt som15 m 3 /s för att under fjällflodens kulmen ettpar månader senare vara omkring hundragånger större. Under den högsta kända vårfloden1995 förde älven uppemot 2 000 m 3 /svid Vindeln och över 1 600 m 3 /s vid Sorsele.Det senare värdet var drygt 20% större ändet tidigare högsta uppmätta värdet från1938. Vid Sorsele och vid mynningsområdeti Spöland-Vännäsby gjordes stora invallningarsom begränsade skadorna. Speciellt i detnedre området har älven varit ordentligt invalladsedan 1938 års översvämning men vallarnahade därefter öppnats på många ställen.Byn Hjuken drabbades kraftigt av högvattnetoch flera hus fick evakueras. Variationerna iflöde innebär stora variationer i vattenståndoch därmed breda stränder. Storvindeln haren naturlig vattenståndsamplitud på närmare5 m. Det placerar den i topp bland nationalälvarnasfjällnära sjöar. I nedre delen av älven,i höjd med Hällnäs, är vattenståndsamplitudendrygt 6 m.Älvens naturVindelälven hör till de artrikaste naturområdenai norra Sverige. Det beror bland annatpå variationen i topografi, berggrund ochjordarter, de regelbundna växlingarna i vattenståndsamt på den gamla bondekulturensom bidragit till att många ängsväxter ökat imängd. På de breda stränderna finns landetsartrikaste växtsamhällen, ofta i tydliga zonersom svarar mot växternas reaktion på olikavattenstånd. En del lavar, till exempel vinterlav,liksom blåbär och revlummer klararknappast alls att stå under vatten. Dessa artersgräns mot älven visar hur högt upp denormala fjällfloderna brukar nå. I strandskogarnalängs större delen av älven växer oftastora tallar samt små träd och buskar avbland annat gran, björk, al, hägg och vide.Utanför skogsbrynet, särskilt på finkornigarematerial, blir videbuskagen landskapsfärgande.I Övre Norrland finns här de viktigastenaturliga vinterbetena för älg. Vid forsar ärstrandvegetationen särskilt artrik. Vid Linaforseni älvens mitt har till exempel uppmättsden högsta koncentrationen av kärlväxtarterlängs hela älven – 138 arter på en200 m lång sträcka av stranden – och då räknadesfibblor, maskrosor, daggkåpor med flerasom en art vardera. Detta värde gäller somsvenskt rekord.Blockmark som genomströmmas av vattenger näring åt en artrik och frodig ängsvegetation,så kallade skravelängar. Många hög­14

Jämtlandsmaskrosen är endemisk för mellersta Skandinavien.Den har flera rika förekomster vid bland annat Laisälven, somhär vid Hästskoforsen.vuxna örter som vänderot, älggräs, smörbollar,midsommarblomster och vitmåra växer här.I strandsnåren finns buskar som kanelros ochbrakved. En del fjällväxter följer älven nermot kusten, framförallt längs Laisälven ochvidare nerströms Vindelälven, bland annatkvanne, fjällviol, fjällvedel, fjällskära, kungKarls spira, smalfräken, svarthö och nordiskstormhatt. Motsatta fenomen förekommerockså. På de långa sandstränderna längs NedreGautsträsket och vid Blattnikselet förekommerexempelvis strandråg som är enhavsstrandsväxt. Vid Kvarnforsen i Laisälvenfinns ett litet bestånd av den sydliga ormbunkenörnbräken som är mycket sällsynt i ÖvreNorrlands inland.I klippspringor, särskilt vid forsar, växerofta norrlandsviol, dvärglummer och knutnarv.Längs selstränder står norrlandsstarr och vassstarri många gånger kraftiga bestånd, utåt avgränsadeav sjöfräken och inåt av styltstarrtuvor.På grunda finsedimentbottnar sombottenfryser på senvintern finns i selen enlågvuxen växtlighet av arter som klarar tjäleoch frosthävning i marken. Dit hör sylört,strandranunkel och taggsporigt braxengräs. Ivattnet har selen även hästsvans, sköldmöja,samt olika igelknoppar, bläddror och natearter.I Abborravan vid Rusksele finns vattenaloepå en av sina få växtplatser i norra Sverige.Denna ava torkar inte ut under lågvattenoch vattenväxterna skyddas mot frost. Enannan sällsynt växt är den endemiska jämtlandsmaskrosensom har sin huvudsakligautbredning i mellersta Skandinavien. Denhar flera växtplatser bland annat vid Storvindelnoch längs Laisälven.Särskilt i strömmade avsnitt är stenarna ivattnet klädda med mossor som ger skydd åtmånga vattenlevande smådjur. Block och hällari forsarna har täta bestånd av knottlarversom filtrerar näring ur det strömmande vattnet.I starkt strömmande avsnitt täcks stenaroch hällar vissa höstar av en gråvit filt av kiselalger.Sländlarver, fjädermygglarver, knottlarver,kräftdjur, vattendaggmaskar, musslor ochsnäckor lever särskilt tätt på strandnära bottnar.Bottendjur som fjädermygglarver och vissasnäckor och musslor är anpassade till attälvens låglänta stränder bottenfryser. Andrasom sländlarver drar sig ut från stranden ochövervintrar på frostfria djup. En grupp dag­15

På 1950-talet användes schaktmaskiner för att maka undan sten och jämna till bottnarna så att stockarnalättare skulle kunna flottas. Dessa stenmassor har styrts upp från Mattjokkbäckens bottnar.sländelarver vandrar upp på översvämmadestränder och utvecklas där till färdiga dagsländor.På sommaren stiger lax och havsöring tilllekplatserna i älven. Dessa fiskar måste passeraStornorrfors kraftverk i Umeälven vidNorrfors vilket många inte klarar. Nu pågårett arbete med att ta fram tekniska lösningarsom kan underlätta framförallt laxens vand­ring, såväl upp- som nerströms. Laxen lekerpå strömsträckor med bottnar av grovt grusoch småsten medan öringen väljer bottnar avnågot finare material. Leken sker i septemberoch oktober men rommen kläcks förstnästa år. De viktigaste lekplatserna för lax iVindelälven är de mellersta delarna, i höjdmed Gargåns utlopp, men laxen kan utnyttjahela älven, möjligen ända upp mot Laisäl­16

ven. Laxungarna stannar i älven i tre till fyraår varefter de som smolt vandrar ut i havet.Ungar av lax och öring utnyttjar olika delarav älven för sin uppväxt. Laxungarna återfinnsi partier med starkare ström medanöringungarna väljer mer strandnära områdenmed lägre strömhastighet. Det är inte ovanligtatt laxen och öringen använder biflödenför sin uppväxt. I älven finns även stationärabestånd av öring samt harr, gädda, abborre,lake, sik, mört och flera andra fiskarter. Harrenär Vindelälvens kanske vanligaste fiskmen på många sträckor har bestånden reduceratsav alltför högt fisketryck. I Storvindelnlever en unik sikart – storskallelöja – och fleraav älvens biflöden innehåller flodpärlmussla.Både utter och bäver har livskraftiga populationeri älvsystemet.Vindelälven är en viktig flyttled för renarmellan sommarbetet i fjällen och vinterbetetpå tallhedarna längs älvens nedre lopp. Skogarnai älvdalen öster om de fjällnära skogarnautnyttjas nästan överallt för skogsbruk ochälvnära rester av urskogsartad skog finns idagbara vid naturreservaten i Vormforsen ochMårdseleforsen. Redan i början på 1800-taletflottades timmer på älvens nedre delar, älvenblev allmän flottled 1877 och flottningenpågick ända till 1976. Under flottningsepokenutsattes älven för allt större påverkan. Särskiltpå 1930-talet och framåt byggdes stenkistoroch ledarmar i forsarna och block och hällarsprängdes sönder. Samtidigt byggdes mångadammar i biflödena för att hålla kvar vattenoch förlänga flottningssäsongen. På 1950-taletanvändes schaktmaskiner för att makaRester av urskogsartad skog är idag sällsynta längs Vindelälven men finns blandannat vid Mårdseleforsen.undan sten och jämna till bottnar så attstockarna skulle flyta utan att bröta sig i forsarnaeller fastna på stränderna. Sedan någraår tillbaka pågår ett stort arbete med att restaureraälven och dess biflöden efter flottningen.De gamla stenformationerna rivs, stenaroch block läggs tillbaka i strömfåran, ochavstängda sidofåror öppnas. Ett motiv för dettaarbete är att öka förutsättningarna förströmlevande fisk som lax och öring. Genomatt bromsa upp flödet bidrar insatserna ocksåtill att förbättra älvens vattenhushållningoch kanske till att förhindra de mest extremahög- och lågvattnen. Samtidigt läggs grundenför en mer uthållig utveckling av Vindelälvenmot något som framtida generationerkan vara stolta över att vi bevarade till dem.17

8sel nic langendoenMålningen Rusksele ur sviten 8sel 300x195cm (2003).Från fjällsluttningarna till kusten uppstår det på många platser i älven ett nästan stillaståendeflöde som ibland bildar en virvel, ett sel. Dessa sel har skapat ett eget rum, en specifik plats ilandskapet, en återvändsplats, en naturlig mötesplats.Efter att under flera år ha vistats i Vindelälvens dalgång, har jag ägnat många tankar åt demänniskor som bosatt sig vid dessa platser, de nybyggare som vandrade hit för första gången.Den betydelse det låg i att bosätta sig vid vattnet. Vilka riktmärken hade man då man söktesig sin plats för bosättningen?Dessa platser växte sig till byar och samhällen i det norrländska landskapet, och det ärplatser som i dag håller på att utarmas och tömmas på människor. Ändå är miljön ochlandskapet desamma som tidigare. Var söker vi våra riktmärken i dag?Längs Vindelälven finns ett flertal byar där sel ingår i ortnamnen. Målningarna har kommittill som en hyllning till åtta av dessa byar och jag kallar min svit 8sel.18

Björksele ur sviten 8sel 300x195cm (2003).Den givna rörelseni markenupphöjd genomett infallande ljusförändras infören flyendedimmaavtecknadiden våta sandenwww.niclangendoen.com19

lasse strömgrenUtloppet vid Nedre Framakselet i Vindelälven. Det var här dammen skullebyggas och därmed dämma upp stora ytor.20

Vattenfalls utbyggnadsplan 1962hans hedinVattenfall presenterade i juni 1962 en plan för vattenkraftutbyggnader i Vindelälvensom heter Vattenfall informerar: Vindelälven. I det följande redovisas ett koncentratav den 26 sidor omfattande planen, i direkt citerade avsnitt som här kursiverats.Artikeln avslutas med några kommentarer av författaren.Föreslagna anläggningar kostar 900 miljonerVindelälven beräknas fullt utbyggd producera2,8 miljarder kWh om året. Genom utbyggnadenfår Ume älv dessutom ett produktionstillskottpå ca 0,5 miljarder kWh.Kostnaderna uppskattas till 800 á 900 miljonerkronor.Uppströms Sorseleföretas huvudparten av regleringsåtgärderna.Där läggs även två kraftstationer med en produktionav 450 miljoner kWh per år. Möjligheternaatt skapa regleringsmagasin är sämre iVindelälven än i Laisälven. En överledning avvattnet från Vindelälvens övre delar till Tärnasjönskulle komma de färdiga kraftstationernai Ume älv till godo. Genom överledningen beräknasproduktionstillskottet i denna älv bli300–500 miljoner kWh årligen.Nedströms Sorselebyggs 10 kraftstationer vilka till största delenutnyttjar de till tillgängliga fallhöjderna medmycket begränsade dämningshöjder. Produktionstillskottetmellan Sorsele och Vindelälvensinflöde i Ume älv beräknas till närmare 2 400miljoner kWh per år. Stornorrfors kraftstationfår genom regleringarna ett årligt produktionstillskottpå 100 miljoner kWh.LaisälvenYraf– Mittisjön–Gautojaure höjs med en högdamm vid Gautojaures utlopp till 45 m överGa u tojaures medelvattenyta. Dämningen sträckersig upp till Laisälven till strax nedströms seletvid Plassavare.Regleringsmagasinet ger 1 300 miljoner m 3 .Gauto kraftstation som uppförs i anslutning tilldammen får 74 m fallhöjd och produktionsförmågan190 miljoner kWh/år.Vid Yraf–Gautojaure överdäms all jordbruksjord– 62 hektar. Samtliga 11 bosättningar(40 personer) måste inlösas. Hela Adolström– 6 bosättningar – försvinner vid en ut byggnadfrån kartan.21

Granselet däms till 24 m över sjöns medelvattenytaoch ger ett magasin på 450 miljonerm 3 . Vid utloppet uppföres Gransele kraftstationsom får en fallhöjd av 68 m och som ger 260miljoner kWh/år. Inverkan av dämningensträcker sig upp till närheten av Dellekjokks inflöde.Storlaisan berörs ej. 120 hektar jordbruksjordskadas. Samtliga 29 bosättningar(100 personer) erbjuds inlösen.VindelälvenTjulträskendäms till 17 m ovan Stora Tjulträsks medelvattenyta.Dämningen sträcker sig in över LillaTjulträsk och deltalandet uppströms. Dämningenger tillsammans med en mindre sänkning ettmagasin om 165 miljoner m 3 . All åker och 5hektar äng överdäms. Fjällägenheterna Rödingbäckoch Nuolpen är bebodda året runt. Avdess måste Rödingbäck inlösas.Storvindelnger ett magasin på 230 miljoner m 3 . En regleringsdammanläggs vid Bräskaforsen. Dämningsgräseni Storvindeln föreslås bli något över normalthögvattenstånd.Vid Storvindeln skadas 16 procent eller 54hektar av jorden. I byarna runt sjön finns 135bosättningar (500 invånare). Dämningen medföratt 15 bosättningar (70-tal personer) måsteinlösas. I Nedre Gautsträsk sker ingen dämning.Överledningen från Skånjavaretill Laivare uppströms Tärnasjön kan utnyttjasför befintliga och planerade kraftstationer iUme älv. Skånjavare-magasinet skall rymma75 milj. m 3 och däms till i nivå med Dalovardostormosses nedre del. Kring sjön finns ingenfast bosättning, ingen odlad jord eller någon produktivskogsmark. Åtta km 2 renbetesmark skadas.Väg saknas helt varför nybyggnad krävs.10 stationer nedströms SorseleÄlvsträckan nedströms Sorsele utbyggs med 10kraftstationer, varigenom större delen av dentillgängliga fallhöjden utnyttjas. På sträckanfrån Sorsele till inflödet i Ume älv faller Vindelälvenca 260 m.Utbyggnaderna mellan Sorsele och inflödet iUme älv beräknas ge ett produktionstillskott avnära 2,4 miljarder kWh/år. Det största tillskottetger Vindelfors kraftstation, som utnyttjaren fallhöjd på 53 m, med 630 miljonerkWh/år. Uppdämningarna vid de tio kraftstationernai älven nedanför Sorsele blir i allmänhetmåttliga. Skadorna på mark och bebyggelseblir därför förhållandevis små. Sammanlagtberäknas att ca 170 hektar åker kommer attöverdämmas och att ca 15 fastigheter (80-taletpersoner) skadas så svårt att inlösen kanifråga komma.Största ingreppet blir vid Vindelfors, 36 personerberörs av 6 inlösenfall. Största skadanför en enstaka station blir vid Vindelfors kraftstation,där 60 hektar däms över.Jordbrukethör till de dominerande näringarna inom Vindelälvensnederbördsområde. Inom de kommunerplanen berör finns totalt 24 400 hektar åker,varav 4 500 hektar inom uppströmsområdet.22

Vid nedre Vindelälven skadas 170 hektar åkergenom utbyggnaderna. Uppströms Sorsele skadasall åker vid Tjulträsken och Yraf–Gautojaure.Vid Granselet däms 85 procent och vid Storvindeln16 procent av jordbruksjorden över.FisketÄr en vanlig rekreationskälla och stödnäring förbefolkningen kring Vindelälven.En utbyggnad av älven blir i huvudsak tillnackdel för fisket. Dock kan framhållas att nästanhälften av fiskavkastningen (totalt 430 000kr/år) kommer på sikens konto och genom de utökadeutökade vattenarealerna vid kraftverksmagasinentorde fisksorter som sik, abborre ochgädda komma att öka i antal. Där emot totalskadasälvens laxbestånd och det lär inte gå attbehålla laxfisket i Vindelälven. Skadan på laxfisketvid kusten i Östersjön kan förhindras genomutsättning av smolt i älvens nedre del.Förutom de nämnda fisksorterna finns i Vindelälvenlaxöring och harr samt i fjälltrakterna röding.Skadan blir störst på strömfisket.Fiskerättsägarna fångar totalt 150 ton fiskårligen därav hälften nedströms Sorsele. Dessutomtillkommer årsfångster på mellan 15 och 30ton som tas upp av bl.a. sportfiskare.De växlande vattenstånden i regleringsmagasinenmedför en försämrad produktion av bottennäringenvilket främst påverkar öringens tillväxt.Dessutom befaras en stark decimering av öringoch då en del strömsträckor försvinner. Regleringsdammarnahindrar även dessa fisksorterslekvandringar.Nät och notfiske försvåras i regleringsmagasinenoch efter utbyggnaden kommer fisket tillstor del att få ske på överdämda områden.SkogsbrukFlottning530 00 hektar produktiv skogsmark finns inomdrivningsområdet till Vindelälven med biflöden.Den årliga produktionen är i runt tal 1,1 miljonerskogskubikmeter.Genom utbyggnaden överdäms en del skogsmarkoch vissa skogspartier tas i anspråk föranläggningar, kraftledningsgator mm.1,5–2 procent produktiv skogsmark (7 250)hektar skadas. Därav äger kronan och bolag5 410 hektar, enskilda 1 840 hektar. Produktionsminskningenblir uppskattningsvis 1,2–1,5procent. Skadan drabbar huvudsakligen partiermed lägre produktionsförmåga än genomsnittetför hela området. I de planerade regleringsmagasinensänks vattenståndet under drivningssäsongenvarför det blir gott om avläggsutrymmenför timret. Nedströms magasinen ökarvattenföringen vintertid vilket medför försämradeisar i vissa områden, där isförstärkandeoch andra underlättande åtgärder vidtas.Flottningen kan praktiskt taget ske som hittillsefter utbyggnaden. Timret går förbi anläggningarnagenom särskilda utskov eller i rännor.På torrlagda älvsträckor släpps erforderligt vattenfram vissa tider.23

Illustrationen är hämtad ur Vattenfall informerarVindelälven (1962) och den visar alla de platsersom skulle blivit mer eller mindre påverkade aven satsning på vattenkraftsutbyggnad.25

I Laisälven där virkesmängderna är små blirdet aktuellt med kombination av landtransportoch flottning.Renskötseln förändrasFjällrenskötseln förändras successivt. Familjernaföljer numera i allt mindre utsträckninghjordarna till de olika betesmarkerna. I denmån familjerna fortfarande flyttar sker dettamed bil där det finns vägar och i väglöst landemellanåt med flyg.Tre lappbyar inom Vindelälvsområdet och treinom Laisälvsområdet berörs av utbyggnaderna.Runt Laisälven har Svaipa, Maskaure ochSamisjaur-Njarg (Tjallasgruppen) sina betesmarkeroch i Vindelälvsområdet betar renarnafrån Ran, Gran och skogslappbyn Malå. Videnstaka tillfällen utnyttjar Umbyn vinterbetesmarkervid Vindelälvens nedre del.Inom området fanns 64 husbönder och 164 övrigapersoner under 1961. Det verkliga renantaletvar ca 24 000 varav ca 3 600 skötesrenar.Hela renbetesområdet uppgår till 19 200 kvadratkilometer.Av detta skadas sammanlagt110 kvadratkilometer eller 0,6 procent.Förutom betesförlusterna blir det i vissa älvavsnittförsvårade renflyttningar genom försenadisläggning och svagare isar. De tider på åretvattenföringen är liten ökar renströvningen påen del platser.De renbetesmarkar som kommer att skadasligger huvudsakligen ovanför odlingsgräsen.Som vid tidigare utbyggnader kommer Vattenbyggnadsstyrelsenatt underlätta renskötselnsanpassning till de nya förhållandena. De nyavägarna som tillkommer i samband med anläggningsbyggenablir till fördel för renskötseln.TurismTuristnäringen inom Vindelälvens flodområdehar hittills inte haft så stor betydelse som imånga andra ådalar. Någon vinterturism atttala om finns inte. Sommartid däremot lockarframförallt många och goda fiskevatten i älvensövre delar sportfiskande turister. Inom berörtområde i Arjeplogs och Sorsele kommuner finnsett 40-tal inkvarteringsställen.På senare år har den genomgående turisttrafikenpå länsväg 343 ökat kraftigt sommartid.Om den påbörjade vägen genom Laisälvsdalenbyggs vidare upp mot norska gränsen fårturismen inom flodområdet sannolikt sin tyngdpunktförlagd kring Laisälvens övre delar.Inom fjällvärlden finns ett flertal vandringsleder.Sålunda utgör Ammarnäs sydlig utgångspunktför Kungsleden, där Adolfström utgör ettetappmål.De planerade anläggningarna överdämmernågra turistleder vid Yraf–Gautojaure, Tjulträskenoch Skånjavare, bl.a. Kungsleden somkorsar Laisälven vid Yraf och Tjulån vid Tjulträsken.26

Vattenfall har för avsikt att i samråd med Turistföreningenlägga om de skadade lederna ochvidta andra skadeförebyggande åtgärder.FritidHöjd levnadsstandard, ökad fritid och därmedstörre krav på fritidssysselsättning skapar behovav stegrad fritidsbebyggelse, för Vindelälvsområdetsdel särskilt för de sysselsatta inom gruvindustrin.Ett 70-tal sportstugor finns redan inomblivande dämningsområden. En planerad fritidsbebyggelseom 57 tomter på Gautojaures norrastrand däms helt över av Gautojaures regleringmen Vattenfallsstyrelsen är helt naturligt bereddatt i samråd med länsstyrelsen söka ett likvärdigtersättningsområde, liksom att ersätta desportstuguägare som dämningarna berör.KRAFTKOMMUN vetenskapligt belystKraftverksbyggen betyder stegrade inkomsterför såväl invånarna i de kommuner som arbetenasom för kommunerna själva. Docent ErikBylund och fil.Mag. Maj Ohre vid geografiskainstitutionen inom Uppsala universitet har studeratinverkningen i en Norrlandskommun ochfått fram åtskilliga intressanta uppgifter. Forskarparetvalde att analysera utvecklingen inomJokkmokks kommun, som varande ett lämpligtobjekt. De fem år som undersökningen omspände,1956–60, pågick byggen i Porsi och Messaureinom kommunen.Vattenfall bidrog med 29 miljoner kronor i arbetslöner1960 och totalt 85 miljoner kronor1956–60. Av samtliga anställda var 73 procentmantalsskrivna i Jokkmokk.Medelantalet invånare steg de fyra åren från9 450 till 11 617. Antalet anställda i Vattenfalli Jokkmokk steg samtidigt från 86 (1956) till1 209 (1960). 3 308 var personer var direkt beroendeav Vattenfalls byggen för sin utkomst mot229 personer fem år tidigare.Av lönerna hamnade 2,5 miljoner kronor somskatt hos kommunen, 2 miljoner kronor gick tilllandstingsskatten.Utbetalningar till entreprenörer som flyttat inutifrån uppgick 1956 till 37 000 kronor. 1960hade motsvarande summa sprungit upp till 5miljoner.Lönerna cirkulera ett otal gånger mellan olikahänder. För varje gång pengarna använts gav30 procent en inkomst som använts till nya köpi all oändlighet. Vattenfallarens medellön på16 00 kronor före skatt gav en totalinkomst ikommunen på omkring 20 000 kronor!Många inom kommunen lämnade sina gamlayrken för anställning hos Vattenfall. Från jordbruk,skogsbruk, fiske och renskötsel kom 650personer (40 procent). Industrin ökade med 350personer (20 procent) och servicenäringarnamed 400 personer (33 procent) mellan 1955–60.27

300 000 arbetstimmar bakom planenHösten 1958 drog de första projektörerna ivägtill Vindelälven för att börja det arbete som nunärmare fyra år senare gett en regionplan. Frångeneralstabskartor, vattenfallsförteckningar ochgeologiska utredningar som enda källmaterialhar bilden sedan successivt vuxit fram till ettdetaljerat helt, rymmande resultat av 300 000arbetstimmar.De många undersökningarna skall ge svar påett otal frågor. Ett urval kan se ut så här: Hurser terrängen ut? Vilka jord- och bergarter finns.Hur stor är vattentillrinningen? Blir det storaskadeverkningar? I vad mån påverkar en utbyggnadbefolkningen, renskötseln, jordbruketosv.? Hur stora blir kostnaderna? Finns det billigareoch bättre alternativ?Med alla de mest moderna hjälpmedel somstår till buds börjar arbetet med kartläggningav området för att få en preliminär bild somrent generellt ger en bedömning av olika utbyggnadsmöjligheter.Fältmätningar ligger som grundför en karta i skala 1: 10 000 och flygfotograferingöver området skänker en bättre uppfattningom de olika objekten.Alternativen jämförs, det blir ett växelspelmellan fältarbete, undersökningar och det renträknemässiga arbetet bakom skrivbordet. Närförberedelserna kommer så långt att man på ettpar decimeter när kan ange dämningsgränsernatar arbetet med skadeberäkningarna vid.Med hänsyn tagen till samtliga faktorer (befolkning,renskötsel, jordbruk, fiske, flottning,skogsbruk, kommunikationer, turistväsende)slås fast om det överhuvudtaget är möjligt attdämma och där det är möjligt den högsta dämningsgränsenenligt vattenlagens bestämmelser.När bilden av utbyggnadsförslaget börjar klarnaär det dock mycket som återstår innan detöverhuvudtaget kan bli fråga om att sätta grävskopornai marken.Planen tänjer över ett minst 10-årigt utbyggnadsprogrammed allt vad detta medför av tekniskutveckling inom vattenkraftens och atomkraftensområde. Därför måste en regionplanses som dagslägets riktmärke mot framtiden.Kommentarer till regionplanenFörst ska sägas att den 1962 presenterade regionplanenska ses som Vattenfalls ”önskelista”över vad man ville göra med Vindelälven.Det är en mycket översiktlig och förenkladpresentation av ett sammantaget stort ochomfattande projekt. De olika anläggningarnaredovisats så summariskt att det är svårt attgöra sig uppfattning om deras inverkan på liveti de två ådalarna. Med ett undantag. Arbetenai Laisälven skulle ha lämnat en i stortdöd älvdal med undantag för området vidStorlaisan.Vid ett eventuellt genomförande medstart under 1970-talet hade säkert krävtsändringar för att få projekten tillåtna av vattendomstolen.En betydligt starkare och kunnigareopinion, med bättre insikt om vad exploateringav vattenkraften innebar än vadsom mött tidigare decenniers storskaliga utbyggnader,hade troligen kunnat framtvingaändringar.28

LARS BYGDEMARKBosättning vid Aitenjas vid Vindelälven i Sorsele. Foto 2006. Vid branta, skyddande bergväggar trivs växterna och hitkommer också människor och djur. Här kan värmekrävande växter som röda vinbär och hallon odlas. År 1885 bosattesig Anders Sjulsson i Aitenjas. Familjen hade getter, en ko och odlade potatis och senare röjdes slåtterraningar här.29

Men att få gehör för några större ändringarpå de anläggningar, som skulle ha gettmest skador på natur och för befolkningen,de två kraftstationerna med magasin i Laisälvenoch Vindelfors kraftstation med magasini Vindelälven i direkt anslutning till Vindelnstätort, framstår som osäkert då de anläggningarnatroligtvis var helt avgörande för planensekonomi.Vad gäller hur Vattenfall presenterat hurolika verksamheter i älvarna skulle påverkasav utbyggnaden, kan med erfarenhet av tidigareutbyggnader påstås att skadorna/nackdelarnabeskrivits som mindre och fördelarnasom större än vad skäligen kunde förväntas.Det gäller till exempel i avsnittet om fisketdär man får känslan av att det inte skrivitsav fiskesakkunnig eller fiskebiolog. Deolika arterna beskrivs som sorter, en benämningsom hör hemma hos en försäljare vidfiskdisken i en affär. ”Dessutom befaras enstark decimering av öring och harr då en delströmsträckor försvinner”. En del är långtfrån sanningen. Av de 31 forsar som finnsnerströms Sorsele finns anledning att tro attminst 80% skulle ha blivit förstörda för fiskensreproduktion och för fisket. För det20-tal forsar som finns i Laisälven har ingensom helst inverkan beskrivits; men där hadeskadan troligen blivit minst av samma omfattning.I avsnittet om skogsbruk och flottningskrivs:I de planerade regleringsmagasinen sänksvattenståndet under drivningssäsongenvarför det blir gott om avläggsutrymmenför virket. Flottningen kan praktiskt skesom hittills efter utbyggnaden. Timret gårförbi anläggningarna genom särskildautskov eller i rännor. För torrlagdasträckor släpps erforderligt vatten framvissa tider.Att strandplanen i avsänkta regleringsmagasininte var några bra avläggsplatser fanns detkunskap om när planen gjordes, och att flottningi en reglerad älv kräver stora ingrepp iälvmiljön för att minimera behovet av det dyrbaraerforderliga vattnet var också väl bekant.För renskötselns del får man lätt den uppfattningenatt skadan är liten:Hela renbetesområdet uppgår till 19 200kvadratkilometer. Av dessa skadas sammanlagt110 kvadratkilometer eller 0,6procent.” Vissa andra nackdelar redovisasmen som plåster på såren serveras slutklämmen;”de nya vägar som tillkommer isamband med anläggningsbyggena blir tillfördel för renskötseln.Turismen avhandlas sparsamt:Turistnärningen inom Vindelälvensflodområde har hittills inte haft så storbetydelse som i många andra ådalar.Någon vinterturism att tala om finns inte.Sommartid däremot lockar framföralltmånga och goda fiskevatten i älvens övredelar. Om den påbörjade vägen genomLaisälvsdalen byggs vidare upp motnorska gränsen får turismen inom flodområdetsannolikt sin tyngdpunkt förlagdkring Laisälvens övre delar.30

LARS LÖVGRENÅr 2005 restes en minnessten vid Renforsen i Vindeln för att uppmärksammaatt 35 år passerat sedan regeringen meddelade sitt beslut i april 1970.32

många kraftverk men, kritiken från oss somville rädda älven kvarstod och det blev någotav ”tänk att förstöra så mycket för så lite”.Regeringsledamöterna hade fått ta del avflera skrivelser från den blivande aktionsgruppenoch 28 april 1969 uppvaktades jordbruksministerni s-regeringen Ingemund Bengtsson,av sju representanter från Vindelådalen.– Det ska sägas att utbyggnadsförespråkarnainte satt overksamma. Redan innan vi varpå plats för uppvaktningen hade telegramskickats, där det noga påpekades att vi somuppvaktade inte representerade kommunerna.Nå ja, vi hade inte heller seglat under någonfalsk flagg, utan var där som lobbygrupp.– Vid uppvaktningen ville vi också träffaNancy Eriksson som var ordförande i Allmännaberedningsutskottet som skulle beredafrågan om Vindelälvens utbyggnad, mendet verkade kärvt till en början.– Vi saknade också en i gruppen helt plötsligt.Sigvard Långberg var borta, men kom såsmåningom med andan i halsen och sa: Jaghar ringt till karn’ hennes n’ Torsten och hansa att hon fanns i sommarstugan och hadehemligt telefonnummer. Förhandlingarnaledde till att Sigvard fick numret och Nancykom snabbt in till mötet.Den profilstarke sorselebon Långberg varrätt så envis, men på en punkt fick han lov attbacka och det var, när han ville vidga uppvaktningentill att också gälla ett flygfält iSlagnäs.– Vi gjorde klart att det här gällde Vindelälvenoch ingenting annat, så han plockadealdrig fram den imponerande kartrullen.– Det var onekligen en spännande tid eftersomutgången var så oviss men 1 april 1970meddelade Olof Palme: Regeringen kommerinte att föreslå riksdagen en utbyggnad av Vindelälven.Däremot kommer andra alternativatt skyndsamt utredas i syfte att skapa sysselsättningstillfälleni Övre Norrland samt att ersättaen del av den energiproduktion som enutbyggnad av Vindelälven skulle medfört.Aktionsgruppen, som formellt bara hadeverkat i tio månader, kunde givetvis glädjas åtbeslutet, men det betydde inte att kritikenmot gruppen upphörde, menar Björne Persson.– Nej, nu började debatten handla om ersättningsjobbenoch dessa dröjde som bekant.Det tog åtta år innan det blev något Vindelälvspaketoch då fanns många lagrade behov. År1978 gick 40 miljoner av paketet på totalt 100miljoner till upprustning av Ammarnäsvägen.Idén om ett strömakvarium som Björne varitmed och vaskat fram blev visserligen ettströmakvarium, men i Lycksele!!När han beskriver kompensationssatsningarnapå just Vindeln, anar man besvikelse.Hälsocentret, med journalisten Bertil Olssonpå Västerbottens-Kuriren som idégivare, varbra och fungerade i åtta år men sedan klaradeinte landstinget av driften. Cirka 15 miljonerkronor av Vindelälvspengarna hade anvisatsav staten till bygget.Som kommunpolitiker har Björne Perssonfått erfara att det gått lite tungt att föra framturismen som skapare av sysselsättning ochjust den var ju ett av argumenten för att bevaraVindelälven.35

CURT DAHLGREN/VÄSTERBOTTENS-KURIRENÄlven vindlar fram i landskapet i mjuka böjar som här i Hällnäs, Vindeln.– Jag kan säga att under alla mina år i kommunpolitikenär det en enda handlare, nämligenTore Eklund, konsumföreståndare iÅmsele, som en gång sade: Om inte Åmselehade turister på sommaren kunde vi inte hanågon butik alls, för då åker ortsborna på semester.Björne Persson är stolt över Hotell Forsenvid Vindelälven. Det vållade visserligen segslitnastrider men satsningen var rätt. Ettvackert läge vid en levande fors med ett intressantNaturum, som informerar om denräddade älven.Kapaciteten, både vad gäller rum och konferensutrymmeni hotellet måste bli större,men jag är optimist på den punkten, sägerBjörne Persson, som en gång stod på barrikadernaför att rädda Vindelälven.OWE ELIASSON36

Namn bertil Öhman, Västomån, Vindeln f. 1933Utbildning Folkskola, yrkesutbildningArbeteFiskeritekniker i 40 år hos Vattenfall, varav 36 år i NorrforsUppdrag Ledamot i fiskenämndenFamiljSonen RobertBertil Öhman var sekreterare i Vindelådalens aktionsgrupp som bildades 1 juni 1969.Han bor nära den pulsåder som vållade så mycket strid och han känner sin älv under allaårstider. Hans naturintresse är stort och tidigare var han också hängiven sportfiskare.– Men om man har hanterat 50 000 levandelaxar med händerna i sitt jobb har man kanskenått en viss fiskemättnad, säger han ochskrattar.– Det var i slutet av 1940-talet som minfar ställde frågan till en man från Norrfors,N.G. Andersson, som arbetade med utsättningav laxyngel i älven när Vindelälven skullehamna i farozonen för utbyggnad. Svaretblev att det skulle dröja minst 20 år.Bertil Öhman hade ett säkert jobb somfiskeritekniker i Norrfors hos Vattenfall närstriden om Vindelälven tog sin början i slutetav 60-talet.– Alla visste att jag var sekreterare i aktionsgruppennär den sent omsider startade,men det ska jag säga att jag åtnjöt full respektpå min arbetsplats på alla nivåer.Bertil Öhman menar att det fanns ettmotstånd mot utbyggnaden men det var dåligtkartlagt. Det hävdades i debatten frånutbyggnadsivrarna, att i princip alla markägarevar för en utbyggnad. Därför lät vi genomföraen enkät bland de privata markägarnafrån Vännfors upp till Stensund. Totalt blevett drygt 50-tal skifteslag med nära 800 enskiltägda fastigheter tillfrågade.– Det ska sägas, att vi inom aktionsgruppenhade väntat en överväldigande majoritet fören utbyggnad, som ryktena hade gått efter olikabyastämmor, men så var det inte. På självahuvudfrågan om ja eller nej till utbyggnad svarade261 ja och 250 nej och 15 avstod från attta ställning. Det fanns alltså bara en liten överviktför ja hos denna stora markägargrupp.– Naturligtvis gav det oss i aktionsgruppenmed ordföranden Ivan Sundberg, Vindeln,ytterligare kämpaglöd.– Det kom motståndare mot utbyggnadfrån hela älvdalen till våra möten, både markägareoch andra.Bertil Öhman erinrar sig också motståndetmot en utbyggnad av Vindelälven från Adolfströmi Norrbotten.37

– Där var motståndet så starkt att jag troratt man bland politikerna befarade upploppoch det är min bestämda uppfattning att detvar det som fick Olof Palme att inse allvaret.Palme var inte mera naturvän än genomsnittetmen han hade känsla för vad som var politisktmöjligt och inte.– Ett scenario med polisingripanden var ingenfjäder i hatten för ett regeringsparti.Fanns det någon tidpunkt före beslutet somdu kände att det kunde gå vägen ur er synvinkelsett?– Egentligen inte. Jag var då, liksom nu, varkenoptimist eller pessimist men realist.Vattenfalls inställning, sporrad av tidigareälvutbyggnader, präglades inte av någon försiktighet,menar Bertil Öhman. Han erinrar sigbonden i Renfors, som fick se en av projektörernastövla iväg rakt igenom hans kornteg.Bonden härsknade till och undrade vad i detglödheta det handlade om, att ha mage att slåner käppar och trampa på korn som snart skulleskördas.Svaret blev: Här ska turbinerna snurra!Uppvaktningar och skurar av telegram tilldepartementen från aktionsgruppen om atträdda Vindelälven skulle det ge resultat?– Vi skulle ha ett sammanträde i aktionsgruppennågra dagar före beslutet om älvensöde, alltså under vårvintern 1970. Inför sammanträdetfick jag ett oväntat samtal från enman i Stockholm som artigt presenterade sigsom arkitekt, namnet minns jag inte, men däremotvad han hade på hjärtat, säger Öhman.– Jag är god vän med Olof Palme och jagkänner till länet och vad ni kämpar för, jag kansäga att det blir ingen utbyggnad av Vindelälven!– Vid den här tiden var man väldigt luttrad,ibland utskälld och ibland hyllad och jag tänktedet är väl en i raden som vill trösta oss.– Jag sade inte ett knyst om detta på mötet.Bertil Öhman reagerade som en ärrad militär,att varje uppgift om att kampen är över skabetraktas som falsk.– När beslutet så kom 1 april 1970 att älvenskulle räddas från utbyggnad betraktade jag dentidigare telefonuppgiften med mera eftertanke.Det kanske var en avsiktlig läcka om ett kommanderegeringsbeslut, säger Bertil Öhman.Att älven räddades är han glad för, att sedanpolitiker inte levt upp till de ersättningsjobbsom skulle komma längs Vindelådalen ger ingaglada miner.– Nej, verkligheten är den att en stor del avde satsningar som skulle ske längs Vindelälvenistället hamnade i projekt längs den regleradeUmeälven. Det som skulle bli riktade insatserlängs Vindelälven myglades, enligt min mening,bort till någon slags länsplan, därför harjag väldigt svårt att lita på politiker, säger BertilÖhman.Men ett antal EU-stödda projekt för Vindelälvenär dock på senare år ljus i mörkretoch älven kan med relativt rimliga medel blien livsnerv för den vilda laxen, säger den pensioneradefiskeriteknikern.Om elenergin i framtiden säger han: Användde kärnkraftverk som finns, satsa ocksåpå vindkraftverk och solenergi men rör inga älvar.OWE ELIASSON38

OKÄND FOTOGRAF/VÄSTERBOTTENS-KURIRENBertil Öhman som var engagerad i Vindelådalens aktionsgrupp tog initiativet till en enkät som riktadesig till alla enskilda markägare längs älven, från Vännfors till Stensund. Bilden från Vännforsen i Vännäs.39

LASSE STRÖMGRENVindelälven vid Grans samebys sommarviste i Vindelkroken. Här där älven rinner upp är den inte särskilt bred eller imponerande.40

Opinionsmätningen vintern 1970bertil öhmanAv olika skäl var åsikterna skiftande mellan befolkningsgrupperna vid Vindelälven omVattenfalls planerade kraftutbyggnad. Under den långa och omfattande debattenhävdade många, att motståndet främst fanns hos dem som inte bodde vid älven ellerens i länet. Det odlades hos en del debattörer en myt om att motståndet styrdes frånStockholm. Kanske beroende på att det vid Uppsala universitet bildats en grupp avnorrländska studenter, som agerade i norrländska problemfrågor. Uppsalagruppen togställning emot en kraftutbyggnad eftersom den ansåg att redan företagna exploateringari andra älvdalar inte långsiktigt gynnat bygderna.Några personer från företags-, fackföreningsochmarkägarsidan inom Vindelns kommunanordnade bystämmor på vissa orter efternedre älvdalen. Sedan man vid stämmornafått gott gensvar spred man i pressen uppfattningen,att det fanns en mycket stark majoriteti byarna för en exploatering. Det varendast vid en extra bystämma i Vindeln – iDegerfors och Renfors skifteslag – som utbyggnadsvännernamötte kraftigt motstånd.Vindelådalens aktionsgrupp diskuteradedetta och fann dessutom att det i vissa fallverkade som om endast de markägare sombodde i byarna kallats till stämmorna. Därförfattades beslut om en skriftlig enkät riktadtill alla enskilda markägare i berörda byarfrån Vännfors till Stensund. Den nederstabyn Spöland utelämnades eftersom den redanpåverkats i sin helhet av dämningen frånStornorrfors i Umeälven. Vad Vattenfall slutligenskulle föreslå för åtgärder i Vindelälvenuppströms Sorsele var ovisst, varför även dendelen utelämnades, och att höra markägarnai Norrbotten, det vill säga längs Laisälven,var på grund av tidsbrist inte möjligt. Totaltblev ett drygt femtiotal skifteslag med nära800 enskilt ägda fastigheter tillfrågade. Domänverketoch övriga skogsföretag liksomkommunerna och kyrkan lämnades utanför.Här gällde att söka efter den faktiska uppfattningenhos enskilda ägare av jord- ochskogsfastigheter.Vi förstod att just markägarna och vissaentreprenörer och byggnadsarbetare, var den41

kategori av befolkningen som hade de störstaekonomiska intressena knutna till en kraftutbyggnad.Rimligen borde därför ja-sidandominera bland markägarna. Men var den såkompakt som gjordes gällande i pressen? Detville vi kontrollera för att få till stånd en sakligdebatt. Debatten hade varit lång och omfattandeoch till inte så ringa del hätsk ochosaklig. Troligen har ingen annan fråga varkenföre eller efter striden om Vindelälvenupptagit så stort och långvarigt utrymme pålokaltidningarnas debattsidor.MetodenArbetet med opinionsmätningen inleddesmed att aktionsgruppen uppdrog till en personatt gå igenom fastighetsregistret för byarnaoch förteckna namn, fastighetsbeteckningoch ägare. En del fastigheter var samägda avflera personer medan vissa enskilda personerägde flera fastigheter. Därför beslöt vi tillämpasamma praxis som vid omröstningar inomorganisationer (exempelvis fiskevårdsområden)där medlemmarna utgörs av fastigheter;att varje fastighet oavsett ägarbilden har enröst och att den som äger flera fastigheterockså bara får avge en röst.Sedan fastighetsförteckningen var klar beställdestryckning av material för utskicket.Först en blankett med tre frågor, där det gavstvå svarsmöjligheter på varje fråga. Förutomfrågan om Vindelälven borde byggas ut ellerej, vilken givetvis var den viktigaste, ställdesäven frågor om åtgärder för väg 363 och omstatliga satsningar på industriella investeringar.Anledningen till sidofrågorna var att det idebatten ofta hävdats att väg 363 automatisktskulle komma att upprustas av kraftföretagetom en utbyggnad kom till stånd. Manskulle få en ny väg gratis, sades det. Den andrafrågan utgick från det förord för industriellasatsningar i Lycksele, Storuman och Vilhelmina,som en statlig utredning gjort med hänvisningtill att Vindelådalen skulle få sitt i formav kraftverk och regleringsmagasin.Blanketten med kryssade svar skulle sändastillbaka senast den 20 februari 1970. Regeringensbeslut, som avgjorde den mångårigaVindelälvsstriden, kom som bekant den 1april detta år. Vi förstod att vi var sent ute eftersomdet sagts att ett regeringsbeslut kundeväntas under våren 1970.Omröstningarna vid bystämmorna varöppna och gjorde att det kunde vara känsligtatt stå upp för en åsikt som avvek från enstark majoritet. Dessutom var det tveksamtom alla ägare nåtts av kallelserna. I varje falltorde de som inte bodde i älvdalen eller kanskeutanför länet knappast haft tillfälle attyttra sig förrän vi nådde dem med enkäten.Vi ansåg att det var viktigt att rösten kundeavlämnas anonymt. För att göra det möjligtskulle blanketten förslutas i ett medföljandekuvert utan påskrift, därefter i ett ytterkuvertmed avsedd plats för namn och fastighetsbeteckning.Ytterkuvertet gick med svarstillståndvarför ingen frankering krävdes.God svarsfrekvensDet fanns en risk att enkäten skulle mötasmed misstro bland dem som önskade en utbyggnad.Vindelådalens aktionsgrupp var de­42

as motståndare och kunde misstänkas styraundersökningen i egen favör. Visst förekomdet, sedan enkätsvaren publicerats, vissa påhoppi debattinläggen och även telefonsamtalmed beskyllningar om fusk. Men i huvudsakblev enkäten mottagen på ett sakligt och korrektsätt. Svarsfrekvensen var tillfredsställandeoch gjorde det möjligt att fastställa opinionslägetbland markägarna i de flesta byarna.På blanketten angavs att svaren skulle kontrollerasoch sammanräknas av Kronofogdemyndigheteni Vindeln. Så skedde också den25 februari 1970 under ledning av kronoassistentenGöte Forsgren och med undertecknadoch Rune Bard som representanter för aktionsgruppen.Totalt inkom 583 svar vilket betyder nästan74% av de tillfrågade. Av dessa saknade 57 svar(nära 10%) avsändare på ytterkuvertet. Dessalades åt sidan, förklarades ogiltiga och öppnadesaldrig. Så skedde också med ett fåtal svarsom inkom efter stoppdatum.Landskapsgränsen mellan Västerbotten och Lappland passeras vid Ekorrträsketi Vindelns kommun.ResultatPå den viktigaste frågan, Vindelälvens utbyggnadeller ej, svarade 250 att älven inte skullebyggas ut medan 261 önskade en utbyggnad,15 avstod från att ta ställning. Det fanns såledesendast en mycket svag övervikt för en utbyggnadhos denna stora markägargrupp. Går mansedan in och ser på opinionsläget i några av destörre byarna finner man andra skillnader.I exempelvis Degerfors (Vindeln) sade 34st nej och 11 ja, Hjuken visade endast 10 nejmedan 34 svarade ja. I Ekorrsele ville endasten att älven skulle byggas ut medan 11 svaradenej. Gargnäs var delad i två lika stora läger,13 nej, 13 ja och 2 blanka röster. Sammabild visade Björksele där 18 svarande fördeladeslika på ja- och nejsidan.SammanfattningEnkäten visade alltså att det hos ägare tilljord- och skogsbruksfastigheter fanns enmycket svag övervikt för dem som önskade enexploatering, men att den inte alls var så dominantsom gjorts gällande i pressdebatten efterett antal bystämmor. Skulle en liknandeenkät ha gjorts bland resten av ådalsbefolkningen,som inte hade samma ekonomiskaförväntningar på en utbyggnad, torde nejsidanha kraftigt övervägt. Utan tvivel var det såatt det beslut som regeringen tog, efter myckenvånda och många års tvekan, stod i överensstämmelsemed vad merparten av lokalbefolkningeni Vindelådalen önskade.OKÄND FOTOGRAF/VÄSTERBOTTENS-KURIREN43

I Övre Laisdalen bjöds riksdagsledamöterna på fiske i sjön Yraft. I det vackra vädret blev den lyckadefisketuren en succé som utbyggnadsmotståndarna inte var sena att utnyttja till sin fördel.Övre LaisdalenGösta Laestander TEXT & FOTOEn strålande vacker dag i slutet av augusti 1967 kom riksdagens allmänna berednings utskotttill vägs ände i Adolfström och där möttes de av befolkningen från Övre Lais dalen. Riksdagsledamöternasuppgift var att bilda sig en uppfattning om planerna på en total vattenkraftsutbyggnadav Laisälven och Vindelälven. Byarna Bäverholm, Adolfström och Gauto skulleutplånas helt och hamna 30–40 meter under vatten. Området skulle avfolkas.44

Planerna hade presenterats i Sorsele av Vattenfallfem år tidigare, men inte väckt någon störreuppmärksamhet. Men nu blev det allvar ochden stora striden rasade sedan oavbrutet i treår. ”Striden om Vindelälven” blev landets förstastora miljödebatt och den gällde i lika hög gradden långa och forsrika Laisälven.Miljöstriden delade befolkningen för ochemot, och tog sig ibland obehagliga uttryck.Men i Övre Laisdalen var enigheten mot enutbyggnad total. Arjeplogs kommun, som områdettillhör, ville bygga ut Laisälven. Majoritetenav kommunpolitiker menade att detrilskande laisdalingarna kunde tjäna pengarpå att sälja sina fastigheter och flytta någonannanstans. Där uppe fanns i alla fall ingenframtid, hette det.I den inflammerade debatten sades till ochmed att de gjorde motstånd för att få mer betaltför att flytta. Men budskapet från särskiltden yngre befolkningen i dessa småbyar varklart: ”Får vi behålla detta, så skall vi visa att vikan utveckla området och stanna kvar!”Det beskedet fick även de riksdagsledamötersom kom på besök den där vackra augustidagen1967. Och byborna hade förberett signoggrant.Nancy Eriksson (s) var ordförande i beredningsutskottet.I Adolfström fick hon poseravid ett stort plakat som traktens ungdomarhade gjort. På plakatet citerades Regeringsformelnsparagraf 16: ”Kungen bör ingen från orttill annan förflytta.” Det var någonting för riksdagensutsände att tänka på.Det var turismen som särskilt de yngre iområdet ville utveckla för sin framtid om degavs chansen. Och för att visa på områdetsmöjligheter och kvalitéer i den sköna naturen,hade de gjort ett särskilt arrangemang.De hade lagt ut flera nät i sjön Yraft och bjödnu riksdagsfolket ut i roddbåtar från den naturligahamnen för att vittja näten. Det varstilla lugnt på sjön, solen strålade och detblev en succé. Det var gott om fisk, mångavackra rödingar hade fastnat. Att de användenät i stället för fiskespön för detta är enkeltatt förstå i sammanhanget. De fick visa upprikligheten av eftertraktad fisk som en stortillgång för att utveckla turismen.Som avslutning när alla kommit i landsamlades de kring Arnold Sundquist från Bäverholm.Han klev upp på en gammal träbåtoch höll ett lysande tal på vers. Det handladeom Laisdalens skönhet, om befolkningensstarka vilja att få bo kvar där samt deras kompaktamotstånd mot kraftverksplanerna somskulle förstöra alltihop.Detta motstånd kom också till uttryck fleragånger när vattendomstolen besökte områdetför sammanträden. Det är nog mycketmöjligt att insatserna från befolkningen iÖvre Laisdalen även på andra sätt genomuppvaktningar på regeringsnivå hade stor deli att kraftverksplanerna skrotades.Engagerade ungdomarDet var mitt första besök i området för över40 år sedan och från den tiden minns jag destarkt engagerade ungdomarna Jan Thorfve,Kjell Johansson och Rolf Sundqvist samt naturligtvisArnold. Det tog sedan några år,men därefter har besöken blivit många.45

Nattfiske i Laisälven.De fick behålla sina hemställen, de fickchansen att utveckla sina företag där och detog den.De har visat att vad de ville var möjligt.Gauto, Adolfström och Bäverholm är strålandeexempel på hur ett område vid vägsände kan utvecklas när de som bor där är bereddaatt satsa och ta i för att överleva.Stor del i den fina utveckling som skett,särskilt gällande Adolfström, har ju även dekvinnor som kom från andra håll i landet,gifte sig med pojkarna i Adolfström och bildadefamilj. Marianne Thorfve, Karin Johanssonoch Karin Sundqvist hör till dem. I Gautoblev Marklunds kvar. Berit gifte sig medBernt Wennström som flyttade in. Berit ärför övrigt dotter till den legendariske fjälljägarenGunnar Marklund. I Gauto finns äventuristföretagaren Anders Marklund vars farfarRagnvald tidigt började satsa på turism.Arnold Sundquist och hans Lisa satsade påBäverholm och det återkommer vi till.Det har varit både intressant och inspirerandeatt under dessa årtionden färdas upplängs Laisälvens dalgång och se hur förändringarhar skett i de nämnda byarna. Tidenhar aldrig stannat där. Minnet av Gautosjöfrån förr är ett par röda gårdar. Nu ser manen restaurang, en stor kiosk och en imponerandemängd turiststugor för uthyrning. EnbartGauto erbjuder 150 bäddplatser. Lägetär läckert intill sjön med samma namn. I närhetenfinns även många privata fritidshus.På liknande sätt har utbyggnader efterhandskett i Adolfström för logi och annatJan Thorfve fiskar med isnät.46

Marianne Thorfve har inrättat en högst personlig handelsbod.som turister efterfrågar. Gemensamt är attnär fjälljordbruket inte längre gav tillräckligtunderlag och måste överges, så byggdes ladugårdarnaom för att passa in i den nya verksamheten.Det ges även ett starkt intryck attde olika familjerna anpassat sina satsningarså att de skall komplettera varandra. Exempelvishar Karin och Rolf Sundqvist inriktatsig på husvagnsplatser, uthyrning av snöskotrar,drivmedel samt att ta emot gruppersom vill ut på längre guidade fjällfärder. Debyggde om sin ladugård så smart till samlingslokal,att den enkelt kan ändras till billigtlogi för grupper av skoterförare på långfärder,eller fjällvandringar.Hos Karin och Kjell Johansson blev ladugårdslänganen fin restaurang och servicehusför många turiststugor. Kjell gjorde ju ocksåbragden att från ingenting bygga upp ettfjällflyg med helikopter och sjöflygplan somerbjuder en enastående service inte minst förturister och renskötande samer.Marianne Thorfve, som kom från ett jobbi Stockholm, ändrade livsstil helt och skötteunder flera år djur i ladugården. Samtidigtbyggde hon en liten kiosk. När allergi sattestopp för djurskötsel inrättade hon i ställeten handelsbod som är helt makalös. Ladugårdengjordes om till en tekniskt väl utrustadkonferenslokal med servering. Jan byggdeunder tiden upp flera större och mindreturiststugor. Men Jan Thorfve ville inte hellersläppa greppet om det arv han fått somgenuin fjällbo. Nämligen att vintertid jaga ripori fjälldalen och sätta ut nät under isarnapå fjällsjöar för att fånga fisk till hushålletoch till försäljning. Hans bror Walter Thorfveblev kvar som fjällbevakare för Länsstyrelsenoch byggde även upp en anslående restaurangi fint läge vid sjön.Lisa och Arnold Sundquist slutligen byggdeom den gamla ladugården i Bäverholm tillvärdshus. Vintertid kan läget inte vara bättreför där strålar Kungsleden samman med fleralånga skoterleder från andra håll. Det är femmil över fjällen längs Kungsleden till Ammarnäsoch det händer ofta att gäster kör tiomil av och an över det granna landskapet föratt äta hos dem. Sommartid är det mångafjällvandrare som färdas där och då kan deäven bli skjutsade med taxibåt längs sjön tilleller från Adolfström. Naturligtvis finns detäven många fina turiststugor för uthyrningäven i Bäverholm.Många sevärdheter…Alltihop är en behagligt vacker bygd medståtlig urskog, skulpturala gamla furor, höjder,berg och fjäll. Det räcker i sig för att trivas.Men det finns ju även andra sevärdheter.47

Det var vid den mäktiga Merkforsen medutlopp i Storlaisan som jag för första gångensåg Lapplands landskapsblomma fjällsippaväxa. I den fantastiska Märkklyftan intillfinns en otrolig rikedom av fjällväxter, varavflera är rariteter som man ytterst sällan harturen att få se i de riktiga fjällen.Stora sevärdheter som kulturminnen iAdolfström är Hyttruinen och Majorsgården.Under åren 1634–59 pågick gruvdriftpå Nasafjäll vid Laisälvens källflöden och dåfanns smältverket för silvermalmen i Silbojokkvid Sädvajaur i en annan dalgång. Drygthundra år senare återupptogs gruvdriftenigen och då byggdes anläggningarna upp ivad som senare blev Adolfström. Där pågickverksamheten fram till 1810. Resterna efterdenna historiska epok var i relativt bra skickoch har under senare år upprustats genomNorrbottens museum i Luleå. Det är nu enstor attraktion för besökare sommartid. Bybornasintresse avspeglas i att de bildat ensärskild bruksförening för detta och att deäven sommartid har öppet för besökare påden tillhörande Majorsgården som ett hembygdsmuseum.Fjällsippor vid Märkforsen i Laisälven. Fjällsippa karaktäriseras av de små ekbladslikabladen, de stora vita blommorna och de håriga fruktställningarna. Den kanknappast förväxlas med andra arter. Den är ganska vanlig i högfjällsområdenoch växer på kalkrik mark.… och fint fiskeSportfisket lockar många till området och förmin del gäller det särskilt pimpelfiske efterröding vintertid. Det finns tre mycket bra fiskevatteni närområdet, dit man kan åka skidoreller gå. Det är Yraft, Mittisjön och Gautosjön.Men det är ju extra spännande med litemer avlägsna fjällvatten och det vet turistvärdarna.Så de brukar gemensamt hålla skoterlederupp mot olika färdmål i bra skick.Från Gauto färdas gästerna gärna till Bäversjönoch Loppsjön för att fiska. Från Adolfströmfinns norrut Lutaure och Tjallasjaurepå cirka en mils avstånd.Många söker sig också söderut efter Kungsledenupp på kalfjällen för att fiska i sjöarsom Gavas, Suolojaur, Djerbme och andrahögklassiga rödingvatten. Även sommartidfinns en riklighet av sjöar, tjärnar och strömmandevatten för de som har det intresset.48

Riksdagsman Nancy Erikssonom VindelälvenGÖSTA LAESTANDERNär riksdagens allmänna beredningsutskott kom till Sorsele 1967 möttes ordföranden NancyEriksson (s) av bland andra Klas-Einar Jonsson, Torsten Andersson och Egon Emanuelsson frånAmmarnäs. Längst till höger norrbottningen Jan Thorfve från Adolfström.VindelälvenVid voteringstavlan i riksdagens andrakammare den 6 december 1967 fanns det106 ja, 86 nej och 12 avstår. Så hade dåandra kammaren liksom första kammaren(73 ja, 58 nej, 1 avstår) godkänt Allmännaberedningsutskottets utlåtandenr 55 om ”att riksdagen må anse motionernabesvarade med vad utskottet i detföregående anfört”. Vad utskottet i det föregåendeanfört var ”att med hänsyn tilldet material, som för närvarande föreligger,någon utbyggnad av Vindelälven ejbör komma till stånd”.Jag såg bort mot västerbottensbänkenefter den person som hårdast drivit fråganom att bygga kraftverk i Vindelälven, nämligenförre statsrådet Gösta Skoglund. Vihade kommit överens om att dricka kaffeihop efter voteringen, hur den än gick. Vivar gamla vänner och båda övertygadeom att vinna. Men klockan var över ett pånatten. Så dags fanns inget kaffe att få ochSkoglund var försvunnen.Det var ingen triumfkänsla som fylldemig. Jag hade vunnit med hjälp av deborgerliga och tillsammans med en mindregrupp egna partivänner. Majoritetenav den socialdemokratiska gruppen hadejag emot mig. Jag visste, att det fannsmänniskor i arbetslöshetstyngda kommunerlängs älven, som kände sig luradepå en utkomst, och som kanske genombeslutet tvingades flytta från hemorten.Och likväl ansåg jag det riktigt, främst avvetenskapliga skäl, att förhindra kraftverki landets nordligaste älv, som ännuvar outbyggd och hade sin naturliga floraoch fauna kvar. Detta så mycket mer somuniversitetet i Umeå hade fått en ekologiskinstitution, där studium av älvars livkunde genomföras./---/När ett ärende är färdigbehandlat i ettriksdagsutskott går det med motiveringtill tryckning, för att sedan delas ut till allaledamöter av riksdagen. Efter två bordläggningari kammaren antas det i riksdagsplenum.När Allmänna beredningsutskotteti det närmaste hade enats omutlåtandet och det var dags att justeradet, fanns inga reservationer. Jag vissteemellertid, att det fanns ett par socialdemokraterfrån Västerbotten, som inte allsville förhindra en utbyggnad. De hade eftersamråd med Skoglund – som inte satt49

JANNE HELLGRENNancy Eriksson vid Vindelälvens strand 1983.i utskottet – fått den uppfattningen att eftersom regeringenändå slutligt hade avgörandet i sin hand behövde inte reserverasig. Jag uppmanade dem, att åtminstone reservera sig blankt,det vill säga utan motivering. Det blev sex socialdemokratiskareservanter.När finansministern [Gunnar Sträng] fick höra talas om utgångeni utskottet blev han rent ut sagt rasande. Han sökte uppmig och sa med sin myndiga röst: ”Du är väl inte rädd för att fåett motförslag i kammaren?” ”Nej, och jag hjälper gärna till medatt formulera det.”/---/I första kammaren skulle avslagsyrkandet framföras av ingenmindre än förste vice talmannen Strand och i andra kammarenhelt självklart av Skoglund. Starkare än så kunde det inte laddas.I mitt stilla sinne tänkte jag att om så hårda bandage hade använtsmot en man, så hade han antingen fått hjärtinfarkt ellerblivit landshövding. Nu var jag bara ett fruntimmer och undgickbådadera.Debatten i andra kammaren varade i åtta timmar innan utgångenmitt i natten var klar. Men frågan var ändå inte avgjord.Riksdagen hade endast rekommenderat regeringen att avståfrån kraftverk och bollen låg nu hos regeringen, och där fick denligga i nästan tre år.Under denna tid kom jag att utsättas för ett besvärligt tryck.Professorer och annat lärt folk, fältbiologer, den så kallade Norrlandsgruppeni Uppsala, samer, folk som bodde kring Vindelälvenoch västerbottningar, som var spridda över landet men hade Vindelälveni blicken, hörde av sig. Den mest outtröttlige var nog professorGunnar Beskow från Göteborg, som ringde och skrev bådedag och natt./---/Ibland fick jag hålla tillbaka entusiasterna. Jag bad de skäggigasteVIndelälvsprofeterna att hålla sig undan riksdagen, om de villeräkna med sympati. Annars skulle föreställningen att det bara varoansvariga akademiker som ville hindra kraftverken få ytterligarenäring. Vid ett viktigt tillfälle fick jag på det bestämdaste avrådaframstående naturfrämjare från att starta en namninsamling.”Om ni gör det kommer ni att provocera tre eller fyra stora fackförbundatt på sina kongresser i höst anta uttalanden med krav påutbyggnad av Vindelälven. Och i jämförelse med dessa uttalandenväger en aldrig så stor namnhög lätt.”De följde mitt råd.Vid valet 1968 drogs frågan fram på sina håll i valdebatten.Folkpartiet försökte misstänkliggöra mig personligen och påstå attjag svikit. Skoglund påstod helt frankt i den lokala valrörelsen i Västerbotten,att en röst på socialdemokraterna var en röst för kraftverk.Erlander kände sig föranlåten att ta avstånd från detta i en radiointervjuoch sa att det möjligen var en röst på Skoglund, som varen säker investering i kraftverksbygge.De ivrigaste Vindelälvsanhängarna avlossade ju ibland oförskämdhetermot Sträng och Skoglund i politiskt syfte. Själv undgickjag oförskämdheter från dem som ville bygga. Det kom några allvarligabrev och kanske något uttalande med formuleringen: ”Avdelningx av Svenska byggnadsarbetareförbundet uttalar sig bestämtför en utbyggnad av Vindelälven.” Det var skillnad mot deslipprigheter jag fått utstå från dem som ville värna om monarkin.Efter valet blev aktiviteten större bland fackliga företrädare.Krister Wickman, då industriminister, tappade fattningen och yttradei teve, att det inte fanns någon anledning att spara älven.Sträng hade varit uppe i Västerbotten och haft ett större möte och50

då lovat, att här skulle bli en annan ordning och kraftbyggen sättasigång.Debatten togs nu upp i den socialdemokratiska riksdagsgruppen.Jag hade gjort egen prognos över hur många i gruppensom kunde tänkas gå på min linje. Jag vågade inte fråga var ochen. Riksdagsmän är faktiskt så rädda om sin integritet, att manknappast vågar fråga sin bästa vän innan beslutet är fattat ochalla fortfarande värjer sin frihet att ta ställning. Min prognos lödpå trettiosju röster. Tillsammans med de borgerliga och kommunisternaskulle det bli en klar majoritet mot utbyggnad. Jag meddeladeIngemund Bengtsson, då jordbruksminister, vilka jag räknadesom anhängare i gruppen. Erlander fick bara veta antalet.En partiledare bör faktiskt hållas en aning kort.På gruppmötet föreslog jag att vi skulle företa en röstning istället för att ha en meningslös debatt. Vi hade aldrig haft bundnamandat i den socialdemokratiska riksdagsgruppen utan varoch en väntas rösta efter egen uppfattning. Självklart måste mani en fråga, där man avviker från majoriteten och kan tänkas kullkastapartimeningen, anmäla detta för gruppledningen. Mendet här var första gången under mina tjugofem år som riksdagsmansom vi röstade internt. Även de som inte var närvarande fickavge sina röster. Det blev precis trettiosju avvikare, så som jag intuitivttrott. Regeringen kunde alltså inte räkna med att få igenomen proposition i riksdagen. Det hade sports att man inomregeringen hade skilda meningar. Erik Holmqvist, förre jordbruksministern,och Ingemund Bengtsson, dåvarande jordbruksministern,var båda på min sida. Dit hörde också Torsten Nilsson,Sven Andersson och Alva Myrdal. Erlander lutade åt det hållet.Palme var osäker. Bestämt emot mig var Gunnar Sträng, KristerWickman, Svante Lundqvist och Hans Gustafsson.Den första april meddelade Olof Palme, som då blivit statsminister,att regeringen beslutat att icke lägga fram något förslag omkraftverk i Vindelälven. När han först meddelade detta till den socialdemokratiskagruppen rådde förstämning. Regeringen hade jugått emot en klar majoritetsmening hos den egna gruppen. MedPalmes kompletterande upplysningar om arbetslöshetsåtgärdermed mera godkände gruppen regeringens handlande.Diktaren Evert Taubes telegram till statsminister Tage Erlander.Ur Nancy – Nancy Eriksson minns (1985).51

52LARS BYGDEMARK

Debatten om VindelälvenEVA SOFIA JOHANSSONRedan 1970 utkom Macke Nilssons bok Striden om Vindelälven: Makten, människornaoch verkligheten kring ett beslut. I hans bok görs ett försök att reda ut de kompliceradeturerna i det föregående decenniets debatt om Vindelälvens eventuella utbyggnad ikraftutvinningssyfte. Artikelförfattaren återger här kortfattat några av de turer somledde fram till beslutet att inte exploatera Vindelälven.Nilsson menar i sin bok att det var en debattdär båda sidor hade rätt. Och visst är det avden anledningen som frågan aldrig slutar attvara infekterad, men därmed förblir den ocksåintressant. När frågan 1967 bollades övertill regeringen hamnade den i ett svårt dilemma.Skulle regeringen välja ett ekonomisktoch arbetsmarknadspolitiskt intressantalternativ eller ett medmänskligt och miljövårdandesådant?Vindelälvsdebatten var starkt kopplad tillnågra av tidens viktiga samhällsfrågor. Arbetsmarknadeni Norrlandslänen stod exempelvisunder 1960-talet inför stora utmaningar dåGargnäs i Sorsele är en naturskönt belägen by, omgivetav vatten. Här finns rika möjligheter till högklassiskt fiske iGargån och Vindel älven – två fiskevatten som är vida kändaute i landet.flera basnäringar såsom flottning och jordbrukvar på upphällningen. Kraftverksförespråkarnamenade bland annat, att en utbyggnad avälven skulle ge 830 människor jobb i tio år alternativt550 människor i 15 år, samt attkraftstationer skulle ge skatteintäkter somindirekt skulle komma bygden till godo. Dettavar förvisso en tid av framstegsoptimism,men flera forskare och författare skrev underdetta decennium också artiklar och böcker íreaktion mot vad de upplevde som ett ansvarslöstförhållningssätt till naturen. NordamerikanskaRachel Carson utkom till exempel1963 med boken Tyst vår där honkritiserade jordbrukets ökade användning avmiljögifter. I Sverige kom Hans Palmstiernasbok Plundring, svält, för giftning ut 1967. Dentydliggjorde miljöför störingens konsekvenseroch bidrog till att trappa upp en nyväckt miljövårdsdebatt.Fram stegsoptimismen födde53

land annat en ny industri som var beroendeav ökad elproduktion. Detta hoppades kraftverksförespråkarnahämta från Norrlandsälvarna,medan motståndarna bland annat föreslogen vidare satsning på kärnkraft. Att miljövårdsanhängarnai debatten här förespråkadekärnkraft kan tyckas underligt, men samtidigtär det en argumentation som i dag återigenförekommer i energidebatten. Fokus för utbyggnadsmotståndarnalåg snarare på de storaingrepp som skulle ske i naturen. Dessaskulle rubba befintliga ekosystem och medföraatt områdets samer förlorade viktigt renbetesland.Dessutom ifrågasattes om statenhade rätt att tvångsavhysa de människor somskulle hamna i utbyggnadens väg.Massmedia intresserar sigRedan 1945 fanns Vindelälvens projekteringmed i Vattenfalls budget, men först under1950-talet upprättades en regionplan för Vindelälvenoch Laisälven. Professorn i geologi,Gunnar Beskow och licentiat Gunnar Rasmussonfick vid samma tid i uppdrag att åstadkommaen värdegraderad lista över lämpligautbyggnadsprojekt i Norrland. År 1959 ladede fram sin förteckning och förespråkade medden att Vindelälven borde förbli orörd. Meddetta omdöme med i beräkningarna kom Vattenfalloch Naturvårdsdelegationen 1961överens om vad som brukar benämnas Fredeni Sarek. I denna stipulerades att Vindelälvenskällflöden ovanför Storvindeln skulleundantas, men att Laisälven, som är en nordliggren av Vindelälven, samt nedre delen avVindelälven kunde exploateras. När regionplanenför kraftverksbyggen och dämningarpresenterades året därpå blossade dock starkakänslor upp. Ingreppen kring Laisälvensövre del visade sig nämligen innefatta att sjöarnaYraf, Mittisjön och Gautojaure skullebli ett tre gånger en mil stor insjö, vilkenbland annat helt skulle täcka Adolfströmsby.Adolfström blev en symbol för Vindelälvsstridensmotstånd på gräsrotsnivå. NärVattenfall den 17 augusti 1966 kallade tillmöte med adolfströmsborna för att övertaladem att sälja sina gårdar kom visserligen bybornadit, men de manifesterade sitt missnöjegenom att unisont resa sig upp och lämnalokalen när Vattenfalls representantbörjade tala. Detta väckte medias uppmärksamhet,och Nilsson uppmärksammar i sinbok hur just massmedier börjar spela en alltstarkare roll i opinionsbildandet. Vissa begreppsåsom ”vår sista outbyggda älv”, vilketi sitt ursprungliga sammanhang förmodligensyftade på Västerbottens sista, fortplantadesig exempelvis oredigerat till riksmedia ochfick Vindelälven att framstå som rikets sistaoutbyggda älv, som därför måste räddas. Nilssonmenar att pressdebatten i vissa fall förmodligenvar avgörande för politikers beslut.Inte minst därför att politiker som ville gåemot opinionen hade svårt att nå ut, då derasperspektiv inte föreföll intressant för medierna.Nilsson beskriver vidare hur delegationerförsökte påverka makthavare, och hurgräsrötter genom manifestationer och utspellyckades väcka opinion.54

År 1965 lämnade Vattenfall in en ansökantill vattendomstolen om att få anlägga Långforskraftstation ca 15 km uppströms Vindelälvensoch Umeälvens sammanflöde. Efternya överläggningar gick Naturvårdsnämnden1966 med på att låta Vindelälven exploateras,på villkoret att inget arbete fick sättas igång förrän dämningen av Gautosjön bedömts.Efter påtryckningar från Länsstyrelseni Norrbotten tog regeringen 1967 på sigansvaret att besluta om Vindelälven skullebyggas ut eller inte. Länsstyrelserna i Västerbottenoch Norrbotten var nämligen heltoense i Vindelälvsfrågan. Detta berodde medall sannolikhet på att de grövsta ingreppen inatur och bebyggelse, den ovan beskrivnaGautodämningen, skulle hamna i Arjeplogskommun som ju ligger i Norrbottens län, tillskillnad från resten av kraftverksprojektetsom skulle ligga i Västerbottens län. Arjeplogskommun bytte dock själva ganska snabbtståndpunkt från att ha varit mot en utbyggnadtill att istället förespråka den, förmodligenmed utökade arbetstillfällen i åtanke.Flitig debatt i riksdagenUnder höstriksdagen 1967 debatterades Vindelälvensöde flitigt. Allmänna beredningsutskottetmenade efter sin utredning att Vindelälveninte borde byggas ut ”med kännedomom det material, som f.n. föreligger”. I novemberoch december samma år röstade debåda riksdagskamrarna igenom denna formulering.Trots markeringen fördjupades debattenoch konflikterna under de närmastpåföljande åren. År 1968 förklarade VattendomstolenGauto-dämningen tillåten enligtvattenlagen, men de remissutlåtanden sominkom var negativa.Efter valet 1968 ombildades regeringenoch bland statsråden gick åsikterna isär i Vindelälvsfrågan.Eftersom regeringen inte varenig bad man den nya riksdagsgruppen omen så kallad rådgivande omröstning. Införriksdagsgruppssammanträdet skrev Arne Nygren,journalist på Västerbottens Folkblad iUmeå, tillika socialdemokratisk riksdagsman,ett utförligt brev där han förespråkade en utbyggnadav älven samt bemötte motståndarnasargument. I den efterföljande omröstningenröstade 146 för en utbyggning och 37emot. Regeringen beställde också en faktasammanställningav Jordbruks- och industridepartementen– där Torneälven och Kalixälvenavfördes från diskussionen om utbyggnad.De älvar som kom i fråga var justVindelälven och Piteälven. Man konstateradedels att en utbyggnad av Vindelälven skullekunna komma igång flera år tidigare än enav Piteälven, och dels att Vindelälvens geografiskaläge var mer intressant ur sysselsättningssynpunkt.Vattenkraftsutbyggnaden uppbars framtill 1960-talet av en politisk enighet överpartigränserna, men i och med Vindelälvsdebattenuppstod vad flera författare kallar ”besynnerligaböjningsmönster” inom partipolitiken.Skilda allianser skapades och deltagarnatvekade inte heller att byta sida, inte minstinom partierna. Tre socialdemokratiska politikersom flitigt argumenterade från raktmotsatta ståndpunkter var riksdagsledamot55

JANNE HELLGRENNancy Eriksson uppvaktar sin gamle meningsmotståndare Gösta Skoglund påhans 80-årsdag 1983.Nancy Eriksson, som argumenterade för ettbevarande av älven, och kommunikationsministerGösta Skoglund från Västerbottensom tillsammans med partiledaren Olof Palmeargumenterade för en utbyggnad. Den10 maj 1969 skrev Palme till exempel en debattartikeltill utbyggnadens försvar i DagensNyheter. Artikeln var en reaktion emot LarsGyllenstens påstående att regeringen villeoffra älven för att ge ett litet antal vattenrallarejobb. Palme skrev bland annat:Ni säger att det ’bara’ är 5–600 ambulerandevattenrallare som skulle få jobb i tioår tills de får pension. Ni kanske tycker attde kunde ambuleras iväg till Sydsverigeistället. Men de har ju levt och arbetat iNorrland i hela sitt liv. Det finns en nedlåtenheti ert sätt att tala om dessa människorsom vi upplever som kränkande.Regeringsbeslut 1 april 1970Regeringens slutgiltiga beslut att Vindelälvenska bevaras kom den 1 april 1970. MackeNilsson menar att riksdagsbeslutet från 1967var en sådan kraftfull opinionsyttring att regeringenknappast kunde bortse från det, ochatt detta påverkat beslutet som togs 1970om att inte bygga ut älven. Jalle Henrikssonutser i sin C-uppsats i historia, Striden omVindelälven (2004), Vindelälvsdebatten tilldet som markerade slutet för vattenkraftsutbyggnadsepoken.Den som inleddes vid1900-talets början och som gått hand i handmed Sveriges industrialisering. Henrikssonhåller dock inte med Nilsson om den vikthan tillskriver opinionens inverkan på regeringsbeslutet.Han framhåller istället att projektetinte hade tillräckligt kraftekonomiskbärkraft, vilket han dels visar genom att citeraVattenfalls egna uppgifter från 1960-talet,och dels genom att jämföra liknande kraftverksutbyggnaderi Norge. Varken Nilssoneller Henriksson utesluter förstås att detfinns fler förklaringar. Kanske har det betydelseför författarnas skilda positioner attNilsson skrev boken under brinnande debatt,och upplevde att mediala utspel och politiskapåtryckningar spelade stor roll, medanHenriksson skrev sin uppsats mer än trettioår senare med ett mer distanserat historisktekonomisktperspektiv.År 1993 utsågs Vindelälven, Torneälven,Kalixälven och Piteälven till nationalälvar isyfte att bevara dess biologiska mångfald ochvärdefulla naturmiljöer samt sörja för människansbehov av friluftsliv. Det innebär att56

LASSE STRÖMGRENHöst vid Dalavardoforsen i Vindelälven. Här finns en bro över älven.de är skyddade mot ingrepp såsom kraftverksutbyggnadmed mera. I Vindelfjällenfinns dessutom ett 550 000 ha stort naturreservat.Debatten om skyddade naturmiljöerfortgår än idag. För många är det självklartatt bevarandet av natur- och kulturmiljöer ärnågot positivt. Men för de människor sombor i berörda kommuner är frågan inte alltidsjälvklar. Kommun- och landstingspolitikernLaila Borgström i Sorsele kallade till exempelnaturreservatet för ”en död hand som liggeröver kommunen” i Joar Tibergs reportagebokIngenting händer: en resa genom Sverige(2002). För trots den naturrikedom som frodasi denna skyddade miljö så har den ocksåförsvårat nysatsningar som skulle kunna fåkommunen på stadigare fötter. Till exempeltycks nu den väg över fjället som Sorselekommun önskat sig otänkbar att dra genomnaturreservatet.57

LARS BYGDEMARKFlygbild över Luspeforsen i Laisälven. Här syns tydligt spåren efter timmerflottningen i form av olika flottnings -ledarmar som hade till uppgift att styra virket i rätt riktning, förbi grundområden och förgreningar.58

Jakten på den ”orörda” älvenErik törnlundSkall vi se på Vindelälven som en naturälv, en kulturälv eller rent av någonting annat?Debatten kring vattenkraftsutbyggnadens vara eller inte i Vindelälven handlade under1960-talet nästan uteslutande om naturvård och bevarandet av en ”orörd” älv. Det varden vilda, otämjda och fria älven som fångade opinionen. Samtidigt handlade det omett älvlandskap och en kulturälv som präglats av mänskliga aktiviteter från stenåldernfram till nutid. Men det var inte bevarandet av ett särpräglat kulturlandskap, format ochbrukat under århundraden, som avgjorde frågan.I sitt klassiska telegram till statsminister TageErlander från 1967 berör samtidigt EvertTaube just kulturlandskapet. Vattenkraftsutbyggnadenhandlade ju även om att:…dränka bygderna i dess älvdalar liksomalla våra andra älvdalar med deras långtmer än tusenåriga i svenska folkets allrainnersta rotade kultur…Att bygga ut och reglera en älv för vattenkrafthandlar inte bara om att effektivt förstöraett naturligt älvlandskap, det handlaräven om att i ordets rätta bemärkelse sättaett historiskt landskap under vatten. Planernapå att bygga ut Vindelälven för vattenkraftsändamålstoppades genom beslutet i april1970.Indirekt hamnade Vindelälven återigen iskottgluggen för utbyggnadsplaner under1970­ talet. Nu handlade det om att byggaöverledningar för vattenkraftsändamål av vattentillgångenfrån Piteälven och Laisälven,den sistnämnda Vindelälvens största biflöde,till de redan utbyggda Skellefteälven ochTimmerflottare i sina roddbåtar, en lugn rodd med att styraen timmerbom i rätt riktning. Bilden är tagen strax nedanförRenforsarna i Vindeln. Året är 1926.OKÄND FOTOGRAF/FOLKRÖRELSEARKIVET, UMEÅ59

OKÄND FOTOGRAF/FOLKRÖRELSEARKIVET, UMEÅNaturälven rinner och forsar alltjämt frånfjäll till hav, kulturälven likaså. Om vi blickarut efter älvlandskapet och snabbspolar genomVindelälvdalens historia upptäcker vi stenåldernsfångstgropar och boplatser intill vattendragenliksom spår efter samisk historia. Lämningarnaefter kolonisations- och nybyggartidenser vi tydligt i brukade landskap som exempelvisraningar där små hölador fortfarande stårkvar. Efter de mindre vattendragen återfinnsskvaltkvarnar och vattendrivna sågar. Vid forsaroch fall ser vi tydliga spår efter timmerflottningi form av vällbyggda och imponerande stenarmaroch andra flottledsbyggnader. Listan kangöras längre. Det var alltså dessa historiska spåroch lämningar som hotades av vattenkraftsutbyggnaden.Bäckflottning efter Gargån, ett biflöde till Vindelälven. Bilden från 1950-talet.Ume älven. I samband med detta tillsattes ettflertal utredningar om olika konsekvenser förkultur- och naturmiljöer efter berörda älvdalar.En av utredningarna genomfördes av Riksantikvarieämbetet.Här undersöktes effekternapå det historiska kulturlandskapet. Utredningensresultat var entydigt: Älvdalarna som helhetansågs ha en sådan stor betydelse för arkeologiskoch etnologisk forskning, liksom för attgöra kulturarvet levande för allmänheten, atten överledning inte var att tänka på. Det handladeom att ”behålla ett levande kulturlandskap”och att det ”bör bevaras i så ursprungligttillstånd som möjligt”. Även planerna på dessaöverledningar skrinlades.Spåren efter timmerflottningenMen vänta! Något händer i dessa dagar och änen gång står den ”orörda” älven i fokus. Problemetmed vår naturälv är att den samtidigt är enkulturälv. Det som nu står i skottlinjen är epokensom återspeglar timmerflottningen från tidigt1800-tal till slutet av 1970-talet. Borta ärpåståendet om den ”orörda” älven. Nu handlardet om en i allra högsta grad påverkad naturmiljövilket restaureringsarbeten, eller ”miljöåterställning”som det även benämns, står somuttryck för. I praktiken handlar det om att rivaut flottningslämningar och avlägsna stora delarav ett kulturarv. Den här typen av naturmiljövård– här har sportfiskeintresset en centralplats – uppvisar alltså andra frågor, problem ochaktörer jämfört med den tidigare debatten omvattenkraftsutbyggnaden.60

Brötlossning i Beukaforsen i Vindelälven, ett femtiotal km sydost om Sorsele.Det var detta inslag i timmerflottningen som var farligast. Det krävde storyrkesskicklighet och det har blivit vår sinnebild av timmerflottarnas vardag.För att undvika att virket brötade sig på detta sätt anlades flottningsledarmarav olika slag. Bilden är från juni 1947.Utvecklingen av timmerflottningen i landet,en förutsättning för skogsbrukets genombrottoch expansion under 1800-talet, innebar en nyfas i bruket och omformningen av älvlandskapet.Likt en röd tråd genom flottningsepokengår utbyggnad och ständiga förbättringar avflottlederna. Det handlade om att spränga ochrensa sten i strömmande partier, anlägga stenarmari forsande partier och uppföra dammari biflöden och så vidare. Lite förenklat skulleman kunna säga: Utan flottleder, ingen skogsindustri.Utan skogsindustri, ingen industrialiseringoch ekonomisk och social utveckling enligtdet mönster vi i dag känner.Vi kan fortfarande se spåren efter flottningsepoken,och de negativa ekologiska effekternaför fisk och fauna är vi väl medvetna om. Lekbottnarför vandrande fisk har rensats bort,hinder i form av flottningsdammar begränsarfiskarnas rörlighet och ringlande strömmarhar kanaliserats. Metaforer och smått remarkablaparalleller saknas inte heller i dagens naturvårdsperspektiv:Flottledsutbyggnaden liknasvid en ”våldtäkt på naturen” och har enligtvissa inneburit ”nästan lika kraftiga ingreppsom vattenkraftsregleringar”. Inte minst detsistnämnda har just använts som argumentför att riva ut flottningslämningarna.Faktum är att sedan framförallt år 2003/2004har så kallade miljöåterställningar efter Vindelälveninneburit stora utrivningar av lämningarfrån flottningsepoken. Det finns faktiskt fåjämförbara exempel på hur en specifik grupphistoriska lämningar har utsatts för en så passomfattande och snabb utrivning. Dagens utrivningargenomförs med praktiska och finansiellaresurser som tidigare inte varit möjligt.Framförallt finansieras det med EU-medel.Hur länge till?Än finns det kvar lämningar efter timmerflottningen,men hur många flottledsbyggnaderhar funnits och sedermera rivits ut efterVindelälven? Det brukar framhållas från miljöå terställningsarbetet – vilket i sig är helt riktigt– hur svårt det är för oss i dag att förståflottledsutbyggnadens omfattning och negativainverkan på fisket. Här betonas längdenOKÄND FOTOGRAF/FOLKRÖRELSEARKIVET, UMEÅ61

OKÄND FOTOGRAF/FOLKRÖRELSEARKIVET, UMEÅflottleder efter Vindelälven som uppgick tillomkring 150 mil! Det handlade alltså om ettomfattande transportsystem som brukats.Men vi måste samtidigt ha klart för oss att detdefinitivt inte handlar om en sträcka på hela150 mil som påverkats av flottledsarbeten.Långt därifrån. Ser vi till tätheten av olikaflottningsbyggnader, uppförda som rösademurar, välhuggna kilstensmurar, enklare upprensadestenvallar med mera efter Vindelälvenshuvudled och biflöden, återfanns det vidtiden för utrivningens början i genomsnittdrygt 70 meter byggnader per kilometer vattendrag.I dag återstår motsvarande ca 35 meterflottledsbyggnad per kilometer. Ungefärhälften av lämningarna har alltså rivits ut underde senaste fem–sex åren. Det räcker intemed det. Målet är att riva ut motsvarande ytterligare25% de närmaste åren. Det innebär iFlottarläger vid Rågoliden, Vindelälven. Stekt fläsk, kolbullar och kaffe stod somregel på flottarnas meny. Login var som synes i det enklaste laget. Foto i juni 1926.så fall att det bara kommer att återstå i genomsnittknappt 20 meter flottledsbyggnaderper kilometer.Påståendet om att det finns väldigt mycketlämningar och spår efter flottningsepokentorde behöva en rejäl omskrivning redan idag: Snarare blir det allt svårare att finna representativaflottledsbyggnader som återspeglarflottningsepoken efter Vindelälven.Bakom siffrorna om allt mindre förekomstav flottledsbyggnader efter Vindelälvens vattendragryms samtidigt en bild av hur utrivningarnaslagit hårt mot tidigare sammanhållnaoch intakta kulturmiljöer.Konsten att avlägsna ett kulturarvRedan innan utrivningarna startade på allvarkring 2003/2004 framkom det från återställningsprojektetskrav, framförallt gentemotLänsstyrelsen/kulturmiljö i Västerbotten, attbestämma vilka flottledslämningar som skullesparas eller inte. Förslag till bevarandestrategilades fram som byggde på att spara sammanhållnaflottningsmiljöer. Detta var en modellför att betona och illustrera sammanhangethos olika typer av flottledskonstruktioner iform av flottningsdammar, stenarmar, timmerrännormed mera. Dessa uppfördes nämligenmed olika teknik och material underhela flottningsepoken. Intill dessa återfinns iblandäven kringbyggnader, exempelvis flottarkojor,stigar och båtdrag. Förutom poängenmed att kunna bevara och visa eftervärldenflottningens innehåll och helhet innebar modellenatt flottningslämningar utanför dessasammanhållna miljöer helt och hållet kunde62

ivas ut och underställas naturvård.I praktiken har resultatet blivit något annat.I stället för ett mindre antal sammanhållnamiljöer har olika flottningslämningarrivits ut lite varstans vilket i praktiken omöjliggjortbevarandet av en helhet – några fåundantag ska nämnas – liksom att återställningsprojekteni vissa fall helt enkelt harstruntat i överenskommelser med kulturmiljövården.Det sistnämnda är fallet med Trollforsenefter Gargån, ett biflöde till Vindelälvendär bäckflottning bedrevs under helaflottningsepoken. Här föreslog återställningsprojektetsjälvt, innan utrivningarna påbörjades,att olika flottningslämningar efter ensträcka av ca en kilometer skulle sparas i ensammanhållen miljö. Det handlade om olikatyper av flottningsledarmar, bland annat uppfördasom kilstensmurar och träkistor, menäven exempelvis en flottningsdamm och spårav dragbana för flottningsbåtar förbi denkraftigt fallande Trollforsen.Projektet åtog sig även att rusta upp dengamla cykelstigen, vilken en gång i tiden använtsav skogs- och flottningsarbetare, somgår efter sträckan. Det handlade således omen mycket illustrativ och representativ flottningsmiljösom återspeglade bäckflottningenefter Vindelälven. Tillsammans med Länsstyrelsen/kulturmiljöoch Västerbottens museumsattes ett antal informationsskyltar upp,de ingick i serien Sevärt i Västerbottens län föratt visa på den historiska miljön. Trots egetförslag om bevarande, finansiering och genomförandeav upprustningar och informationstavlor,rev återställningsprojektet ändå utstörre delen av flottningslämningarna! Någonliknande välrepresentativ och bevarad flottningsmiljöefter bäckflottningen finns intelängre kvar efter Vindelälven. En epok harformligen gått i graven.Laisälven – vår sista orörda kulturälvDet finns dock fortfarande en bit kulturälvkvar, perifert belägen långt upp efter Vindelådalenoch intill odlingsgränsen vid fjälltrakterna,nämligen Laisälven. Den här älven klaradesig också undan vattenkraftsutbyggnadenoch endast en ringa mängd flottledslämningarhar rivits ut, än så länge. Laisälven stårsom bra exempel – ett av ett fåtal kvarvarandei vårt land av den här storleken – på hurmänniskan under olika historiska skeendenanpassat sig till och brukat det omgivande naturlandskapet.Resultatet har blivit att detsuccessivt förskjutits mot ett utpräglat kultur­Forsrodd i Holmforsen, Vindelälven. I bakgrunden håller några flottare på attlossa en timmerbröt. Att flottningsarbetet i många fall var synonymt med godförmåga att ro i forsande vatten syns tydligt. Foto 1956.OKÄND FOTOGRAF/FOLKRÖRELSEARKIVET, UMEÅ63

Natura 2000-området Yraftär beläget där Laisälvenmynnar i sjön Yraft vidAdolfström i Arjeplogskommun. Området är ävenskyddat som naturreservatunder namnet Yrafdeltat.Laisälven har i sjön Yraftskapat ett delta av näringsriktslam från fjällen.Området översvämmasmer eller mindre årligen.Här finns ängsmarker, starrängar,viden och enstakafjällbjörkar samt tidvisunder vatten liggandesand- och grus bankar. Ettkaraktäristiskt kulturelementär det stora antaletlador som finns inomområdet (ca 70 stycken).Deltats ängsmarker harbrukats sedan 1770-taletoch utnyttjades somängsmark fullt ut ändafram till 1950-talet.GÖSTA LAESTANDERlandskap där älven utgjort grundackordet ihistorien. Laisälven är sedan tidigare klassatsom en kulturmiljö av riksintresse och längsälven präglas landskapet av en mosaik av olikamiljöer: För 6 000–4 000 år sedan uppstod deförsta bosättningarna här. Fysiska spår fråndenna tid finns kvar, bland annat Västerbottensläns längsta fångstgropssystem. Förutomövergången från jägar- och samlarsamhällettill mer bofasta förhållanden finns spår av samiskhistoria.Under 1600- och 1700-talet etableradesgruvdrift vid Nasafjäll för utvinning av silver,längst upp vid Laisälvens dalgång. Spår avverksamheten återfinns i dag exempelvis iform av en hytta vid Adolfström, strax nedanYrafdeltat. Vid samma tidpunkt tog kolonisationenefter älvdalen fart och med den ett tilltagandebruk av markerna. Det som framföralltpräglade jordbruksformen efterLaisälvdalen var kombinationen boskapsskötseloch ängsbruk. Klimat och begränsade odlingsmöjlighetervar orsaken till den dominerandeinriktningen mot djurhållning,kompletterat med andra näringar, framföralltfiske och jakt.64

LASSE STRÖMGRENAmmarnäs med deltalandskapet.66

näranotiserUnder denna rubrik är korta notiser från länetshembygdsföreningar och museer välkomna.Program, projekt och initiativ är spännandeoch viktigt för andra att ta del av. Skicka notisereller idéer för nästa nummer till redaktörensenast den 20 augusti 2008.Hembygdsföreningar och byggnationerOm föreningen planerar nybyggnation eller en större ombyggnation är detviktigt att vara rätt försäkrad.Byggherre- & miljöansvarFörsäkringsbehovet varierar beroende på om man bygger i egen regi ellerhar hel/delad entreprenad. Det varierar också beroende på hur omfattandebyggnationen är. Mycket kan hända vid byggnads-, anläggnings- installations-och montagearbeten som inte ryms inom den vanliga byggnadsförsäkringen.Såsom byggherre har föreningen också ett miljöansvar. Ett ansvar för attinte grannarnas hus och mark påverkas av byggnationen. Riskerna förskador är speciellt stora om man vid byggnationen behöver schakta, pålaeller spränga.ByggprojektförsäkringI grundförsäkringens ansvarsdel är miljöskade- och byggherreansvaretundantaget. Detta måste man alltså försäkra sig för genom att teckna entilläggsförsäkring som gäller under den tid som byggprojektet varar.Anmälan till försäkringskanslietOavsett om ni behöver en tilläggsförsäkring eller inte är det viktigt attanmäla till försäkringskansliet att man skall börja bygga.Kontakta försäkringskansliet så skickar vi en lite mer utförlig folder vad gäller”Hembygdsföreningar & försäkring vid byggnationer”Hembygdsförsäkringen, Box 25, 432 03 Träslövslägehembygdsforsakringen@hembygd.se 0200-22 00 55Nytt distributionssystemSom den uppmärksamme läsarensäkert redan sett distribueras tidskriftenfrån och med detta nummer utankuvert direkt från vårt tryckeri i Lund.Det är klimatsmart, både för att vi intebehöver framställa kuvert i sammautsträckning och att transporternaminskar – till museet sänds bara de exsom skall lagerhållas och säljas överdisk.Mot slutet av 2008 inför vi ocksåfakturering av våra prenumeranter istället för att som nu skicka med ettinbetalningskort. Det innebär i sin turatt en utebliven betalning inte gällersom uppsägning utan man måste självaktivt frånsäga sig. Mer information omförändringarna kommer senare i år.69

anders k jonssonSällskapetSune Jonssons VännerFotografen, filmaren och författaren Sune Jonsson, Umeå,drabbades 1999 av en stroke som avbröt hans fortsattaverksamhet som fotograf. Dock medverkar han aktivt vidden pågående uppbyggnaden av Sune Jonsson-arkivet vidVästerbottens museum och i fortsatt publicering av bilderoch texter.Från 1950-talet fram till sekelskiftet 2000 har han utförten oförliknelig dokumentär gärning. Den belönades 1993med det internationella Hasselblad-priset. Så sent som i fjoltilldelades hans senaste bok Och tiden blir ett förunderligtting Svenska Fotobokspriset 2007.En stor del av hans arbete har utförts vid Västerbottensmuseum i Umeå, där hans negativ och fältmaterial finns.Museet har dessutom genom inköp förvärvat hans privataarkiv med negativ, diapositiv och av honom själv utfördaoriginalkopior från uppdrag utanför Västerbotten. Helaresul tatet av Sune Jonssons verksamhet finns nu samlat imuseet.Sällskapet Sune Jonssons Vänner vill därför medverka tillatt arkivet utvecklas och att dess material görs tillgängligt.Samtidigt vill Sällskapet uppmuntra en utveckling avdokumentär fotografi i Sune Jonssons anda!Alla som delar uppfattningen om Sune Jonssons betydelseär välkomna att bli medlemmar. Medlemsavgiften är150:– för år 2008. Den kan insättas på pg 46 49 21 – 6.Styrelsen planerar ett ’värvningsmöte’ i september iUmeå, då det första numret av Sällskapets medlemsbladska föreligga. Alla som då blivit medlemmar och betalt årsavgiftenför 2008 får delta i ett lotteri med en originalkopiaav Sune Jonsson, samt ett antal böcker som vinster.För ytterligare upplysningar kontakta sekreteraren Per-Uno Ågren tel. 090/13 88 66, e-post: puagren@mariehem.net70

Upplänningen Svante Lundgren(1913–88) har antagligen betyttmer än någon annan för efterkrigstidensnaturfotografer. Handebuterade 1946 med bokenSarek – färder och iakttagelseri fjällen mellan luleälvarna ochutgav genom åren ett 25-talböcker med motiv från norraSverige eller Gävlebukten. Hanskrev flera läroböcker i ämnetnaturfotografi. De fotografer somsenare utvecklade den dokumentäraavbildningen och även tillätsubjektiva tolkningar av naturupplevelsenhar i Svante Lundgrensin huvudman.Lundgrens efterlämnade fotosamlingkommer under 2008 attövertas av Västerbottens museumsom därmed gör ännu ett betydelsefulltförvärv till sina samlingar.Den genre som Lundgren representerarhar hittills saknats imuseets alltmer heltäckandefotoarkiv.Fåglar – här en skräntärna – var ett kärtmotiv för Svante Lundgren.71

Annons i Umebladet 3 mars 1934.I nästa nummer…tänker sig redaktionen närmare studera ideologiernas trettiotali Västerbotten. Jonas Sjöstedt, fd eu-parlamentarikerskriver om de länsbor som kämpade mot fascisterna i spanskainbördeskriget. Journalisten Per Runesson berättar omsyndikalisterna engagemang för bättre arbetsvillkor blandflottningsarbetarna. Etnolog Lars-Olov Sjöström skriver omsocialdemokratins definitiva genombrott i politiken och Stig-Henrik Viklund om nazistiska aktiviteter i Skelleftetrakten.VK:s kulturredaktör och teaterkritiker Leif Larsson studerarnazisternas korta och rätt patetiska historia i främst Umeå. År1933 fanns i Västerbotten 3 lokalavdelningar av NationalsocialistiskaArbetarpartiet/Svensk Socialistisk Sam ling (NSAP).Samma år bildades Nationalsocialistiska Blocket under ledningav en Martin Ekström. Umeå var ett av det partietsstarkaste fästen och 1933–34 utgavs partiorganet Vår Fronthärifrån med museiintendenten Holger Möllman-Palmgrensom redaktör. Han var också redaktör för Västerbotten dehär åren vilket ger en olustig brun biton till tidskriftens ochhembygdsföreningens tidiga historia. Huruvida detta gåratt belägga i tidskriften eller hembygdsföreningen återståratt beforska och redaktionen ber att få återkomma om detmed hjälp av Eva Sofia Johansson.”Västerbottniskt trettiotal” utkommer i höst.72

OKÄND FOTOGRAFFotbollslegenden Gunnar Nordahlfrån Hörnefors. ”Il bisonte”, här iträningsoverall på San Siro i Milano,inledde sin karriär i FC Milan 1949och han är ännu oöverträffad sommålskytt. En utställning om Nordahlssmått otroliga fotbollskarriär finnssedan i april 2008 i kommunhuset iHörnefors. I utställningen som är produceradav museet finns fotografier,landslagsflaggor, pokaler och mycketannat att titta på även för den som ärmåttligt idrottsintresserad.Omslagets framsidARävfallet i Vindelälven. Rävfallet är den största forsen i älven uppströms Ammarnäs.Foto Lasse Strömgren.Redigeras vid Västerbottens museumi samarbete med Skellefteå museum.Chefredaktör & ansvarig utgivareOla Kellgren, 090-17 18 02Grafisk formKikki LundbergPrenumeration och distributionReceptionen, 090-17 18 01 ochLena Bertilsson, 090-17 18 05Telefax 090-77 90 00Redaktionens adressTidskriften VästerbottenVästerbottens museumBox 3183, 903 04 UmeåTelefon 090-17 18 00Telefax 090-77 90 00E-post: ola.kellgren@vbm.sewww.vbm.seRekvisitioner och prenumerationVästerbottens läns hembygdsförbundPostgiro 6 26 22-6.TryckWallin & Dalholm boktryckeri AB, Lund 2008.Tryckeriet är miljöcertifierat enligt ISO 14001.Tidskriften är Svanen-märkt.PrenumerationÅrets nummer 250:–Årets nummer i en bok 265:–Årets nummer och bok 350:–Medlemmar i en västerbottnisk hembygdsförening,ansluten till Västerbottens läns hembygdsförbund, får20% rabatt på prenumerationen.ISSN 0346-4938Tidskriften utkommer med fyra nummer per år.Lösnummerpris 75:–Omslagets baksidaTorbjörn Jakobssons suggestiva bild av de sammanfösta renarna på väg in irengärdan i Kraipe några mil söder om Ammarnäs fick ett andrapris i klassen Natur iÅrets bild 2008. Det är sarvslakt och värmen från renarna bildartillsammans med avgaserna från motorcyklarna de suggestiva ångmolnen.Foto Torbjörn Jakobsson/Västerbottens-Kuriren 2007.

Tidskriften produceras av Västerbottens museumför Västerbottens läns hembygdsförbundPris: 75:–