Kampen om Vindelälven - Västerbottens museum

tusen meter högt och inte långt från norskagränsen, hyser hallon och stenbär. På skifferhylloroch i klippspringor finner man densällsynta getväpplingen, och högre upp alprosen.Kärvt?Statistiken över klimatet ljuger kanske inte,men den säger föga om våra upplevelser. Vikom till Gargnäs i slutet av augusti, mitt ijordgubbsskörden. Vi plockade och betaladeför tre liter och satte oss på den övergivnacampingplatsen och njöt av dem. Myggenoch knotten hade gett sig av, bara enstaka getingaroch två polska familjer dröjde sig kvar.Och just denna dag: en värme som slog ut urden begynnande hösten som gentianan fören solstråle.En älvdal är en värld för sig. Att passeraöver vattendelaren är alltid en vändpunkt ochen förvandling: av mikroklimat, språk, mentalitet.Älvdalens inre kontakter är täta, vägarnaut är få.Grunden lades av vattendragens ådernät.Mellan fäbodar och bygd löpte stigar. De förstastegen blev långtidsverkande beslut; därmarken är trampad följer andra efter. Var väghade sin säsong. Till fäbodarna på sommaren,till kyrkbyn vid helgamäss, till fällorna omhösten.Blyga spår ledde samerna till njallor ochvisten. Flottarna hade sina passager mellansmåbäckarna, till gapaskjul och lästenar. Dagensälgjägare vandrar till passet, nyttjari bland de gamla stigarna, men skapar ocksåegna. Fjällturisterna söker sig längs gamla rösadeleder, men gör också nya till övernattningsstugoroch fiskesjöar.På bara att par hundra år av större fast bosättninghar spåren av mänsklig kommunikationlagt sig i skikt på skikt. Överlappandenätverk. De var framvuxna ur tvingande nödvändighet– krittrens sommarbete, växtplatsernaför carexgräsen man hämtade till skohö.Men de var också bärare av drömmar – på stigarnasnätverk vandrade ungdomen till logaroch vägskäl för dans och trevande möten.När stigen bröts av vatten blev allt lättare.Då kunde man ro, räta linjen, slapp gå hundstranden.Allt tungt försökte man få på vattenom det gick. På Storvindeln gick postbåtenmellan Örnäs och Hemfjäll och vidareinåt mot Jillesnåle. År 1921 började JohanKarlsson, Örnäsudden, köra ångbåten ”Älvkungen”mellan Sorsele och Jillesnåle tur ochretur. Två gånger i veckan med passagerareoch gods; trafiken höll på till 1938.Så kom enkronasvägarna, tvärbanorna, Inlandsbanan,de större landsvägarna, asfaltvägarna,skoterlederna. Så kom telefonen medtelefonledningarna. Så kom vattenkraftenmed de stora elkraftgatorna, sträckta frånnorr till söder, i rät vinkel mot älv och vägar.I denna riktning korsar även Kungsleden ochjärnvägen älven – som om riksintressets geografialltid varit en annan än naturens ochmänniskornas.Så kom radions och televisionens nätverk,osynliga vågor, men desto synligare mottagare,master, antenner. Så kom satelliterna ochförmedlade vågor som togs ner av paraboler,stora och små.5