Kampen om Vindelälven - Västerbottens museum

När föds en älv?Sverker sörlinÄnda fram till silurtiden, för 400 miljoner år sedan, täcktes Skandinavien av ett hav.Fossil av koraller och brachiopoder från den tiden påträffas ännu. Fjällkedjan lågveckad och klar. Stora sedimentpackar, gammal havsbotten, hade från väster trängtupp över Skandinavien och bildat överskjutande skollor, som Guongertjockostvärbrant vid Ammarnäs. Det var den baltiska plattan som kolliderade med dennordamerikanska. Ur detta mångmiljonåriga famntag växte den höjd över havetsom är älvens första villkor: att få börja högst upp. Att få omvandla lägesenergin tillrörelse. I detta villkor ryms alla senare möjligheter.Även det lägre landet hade ur samma processerfått sina karakteristiska rynkor där älvarnaskulle finna sina vägar, ständigt skiftande.Alltså, en älvs ålder? Några hundra miljonerår vore ett lämpligt svar.Det var grunden. Under de senaste hundraårmiljonerna har vulkanerna mullrat i Västerbottenoch höjt fjällkedjan ytterligare. Kvartärtidensnedisningar bildade rullstensåsarnaoch sandremmarna: planåsar under havsytan,getryggar vid utrasningarna ovanför högstakustlinjen. Kilometertjock is skavde sten moturberget, räfflade och nötte ned det. Orörligaisrester bildade dödismoräner, åsar och ryggarkors och tvärs, mellan dem djupa sänkor ochtjärnar. Så vid Laisälvens mynning, ett hemför sagoväsen och urtidsdjur, eller sportfiskare.På vissa ställen har det bildads hålsten, anhopningarav flyttblock som inte går att klättraöver, men vars mellanrum bildar gångar.Under glacialerna var Vindelälven frusenoch tyst, vid avsmältningarna var den destopiggare, rytande våldsam förde den vattenmassornatill havet, för det mesta till Bottenviken.Men under en period för ca 9 000 år sedanlåg en sista issträng kvar i Lappland ochblockerade framfarten. Vindelälven, då ännuodöpt, mynnade i Atlanten.Vindelälvens övre lopp ligger i dag i ett naturreservat,ett av Sveriges största. Där finnsAmmarfjällets is- och stenöken och underbaradalsänkor med toltor och trollius.En sensommardag i slutet av sjuttiotaletkom jag vandrande från järnvägen vid Atlan­3