Kampen om Vindelälven - Västerbottens museum

kategori av befolkningen som hade de störstaekonomiska intressena knutna till en kraftutbyggnad.Rimligen borde därför ja-sidandominera bland markägarna. Men var den såkompakt som gjordes gällande i pressen? Detville vi kontrollera för att få till stånd en sakligdebatt. Debatten hade varit lång och omfattandeoch till inte så ringa del hätsk ochosaklig. Troligen har ingen annan fråga varkenföre eller efter striden om Vindelälvenupptagit så stort och långvarigt utrymme pålokaltidningarnas debattsidor.MetodenArbetet med opinionsmätningen inleddesmed att aktionsgruppen uppdrog till en personatt gå igenom fastighetsregistret för byarnaoch förteckna namn, fastighetsbeteckningoch ägare. En del fastigheter var samägda avflera personer medan vissa enskilda personerägde flera fastigheter. Därför beslöt vi tillämpasamma praxis som vid omröstningar inomorganisationer (exempelvis fiskevårdsområden)där medlemmarna utgörs av fastigheter;att varje fastighet oavsett ägarbilden har enröst och att den som äger flera fastigheterockså bara får avge en röst.Sedan fastighetsförteckningen var klar beställdestryckning av material för utskicket.Först en blankett med tre frågor, där det gavstvå svarsmöjligheter på varje fråga. Förutomfrågan om Vindelälven borde byggas ut ellerej, vilken givetvis var den viktigaste, ställdesäven frågor om åtgärder för väg 363 och omstatliga satsningar på industriella investeringar.Anledningen till sidofrågorna var att det idebatten ofta hävdats att väg 363 automatisktskulle komma att upprustas av kraftföretagetom en utbyggnad kom till stånd. Manskulle få en ny väg gratis, sades det. Den andrafrågan utgick från det förord för industriellasatsningar i Lycksele, Storuman och Vilhelmina,som en statlig utredning gjort med hänvisningtill att Vindelådalen skulle få sitt i formav kraftverk och regleringsmagasin.Blanketten med kryssade svar skulle sändastillbaka senast den 20 februari 1970. Regeringensbeslut, som avgjorde den mångårigaVindelälvsstriden, kom som bekant den 1april detta år. Vi förstod att vi var sent ute eftersomdet sagts att ett regeringsbeslut kundeväntas under våren 1970.Omröstningarna vid bystämmorna varöppna och gjorde att det kunde vara känsligtatt stå upp för en åsikt som avvek från enstark majoritet. Dessutom var det tveksamtom alla ägare nåtts av kallelserna. I varje falltorde de som inte bodde i älvdalen eller kanskeutanför länet knappast haft tillfälle attyttra sig förrän vi nådde dem med enkäten.Vi ansåg att det var viktigt att rösten kundeavlämnas anonymt. För att göra det möjligtskulle blanketten förslutas i ett medföljandekuvert utan påskrift, därefter i ett ytterkuvertmed avsedd plats för namn och fastighetsbeteckning.Ytterkuvertet gick med svarstillståndvarför ingen frankering krävdes.God svarsfrekvensDet fanns en risk att enkäten skulle mötasmed misstro bland dem som önskade en utbyggnad.Vindelådalens aktionsgrupp var de­42