Kampen om Vindelälven - Västerbottens museum

JANNE HELLGRENNancy Eriksson vid Vindelälvens strand 1983.i utskottet – fått den uppfattningen att eftersom regeringenändå slutligt hade avgörandet i sin hand behövde inte reserverasig. Jag uppmanade dem, att åtminstone reservera sig blankt,det vill säga utan motivering. Det blev sex socialdemokratiskareservanter.När finansministern [Gunnar Sträng] fick höra talas om utgångeni utskottet blev han rent ut sagt rasande. Han sökte uppmig och sa med sin myndiga röst: ”Du är väl inte rädd för att fåett motförslag i kammaren?” ”Nej, och jag hjälper gärna till medatt formulera det.”/---/I första kammaren skulle avslagsyrkandet framföras av ingenmindre än förste vice talmannen Strand och i andra kammarenhelt självklart av Skoglund. Starkare än så kunde det inte laddas.I mitt stilla sinne tänkte jag att om så hårda bandage hade använtsmot en man, så hade han antingen fått hjärtinfarkt ellerblivit landshövding. Nu var jag bara ett fruntimmer och undgickbådadera.Debatten i andra kammaren varade i åtta timmar innan utgångenmitt i natten var klar. Men frågan var ändå inte avgjord.Riksdagen hade endast rekommenderat regeringen att avståfrån kraftverk och bollen låg nu hos regeringen, och där fick denligga i nästan tre år.Under denna tid kom jag att utsättas för ett besvärligt tryck.Professorer och annat lärt folk, fältbiologer, den så kallade Norrlandsgruppeni Uppsala, samer, folk som bodde kring Vindelälvenoch västerbottningar, som var spridda över landet men hade Vindelälveni blicken, hörde av sig. Den mest outtröttlige var nog professorGunnar Beskow från Göteborg, som ringde och skrev bådedag och natt./---/Ibland fick jag hålla tillbaka entusiasterna. Jag bad de skäggigasteVIndelälvsprofeterna att hålla sig undan riksdagen, om de villeräkna med sympati. Annars skulle föreställningen att det bara varoansvariga akademiker som ville hindra kraftverken få ytterligarenäring. Vid ett viktigt tillfälle fick jag på det bestämdaste avrådaframstående naturfrämjare från att starta en namninsamling.”Om ni gör det kommer ni att provocera tre eller fyra stora fackförbundatt på sina kongresser i höst anta uttalanden med krav påutbyggnad av Vindelälven. Och i jämförelse med dessa uttalandenväger en aldrig så stor namnhög lätt.”De följde mitt råd.Vid valet 1968 drogs frågan fram på sina håll i valdebatten.Folkpartiet försökte misstänkliggöra mig personligen och påstå attjag svikit. Skoglund påstod helt frankt i den lokala valrörelsen i Västerbotten,att en röst på socialdemokraterna var en röst för kraftverk.Erlander kände sig föranlåten att ta avstånd från detta i en radiointervjuoch sa att det möjligen var en röst på Skoglund, som varen säker investering i kraftverksbygge.De ivrigaste Vindelälvsanhängarna avlossade ju ibland oförskämdhetermot Sträng och Skoglund i politiskt syfte. Själv undgickjag oförskämdheter från dem som ville bygga. Det kom några allvarligabrev och kanske något uttalande med formuleringen: ”Avdelningx av Svenska byggnadsarbetareförbundet uttalar sig bestämtför en utbyggnad av Vindelälven.” Det var skillnad mot deslipprigheter jag fått utstå från dem som ville värna om monarkin.Efter valet blev aktiviteten större bland fackliga företrädare.Krister Wickman, då industriminister, tappade fattningen och yttradei teve, att det inte fanns någon anledning att spara älven.Sträng hade varit uppe i Västerbotten och haft ett större möte och50