Moa - verksamhetsberättelse 2011 [pdf 7066 kB] - Södertörns ...

»ENLIGT RYKTEN SKA DET FINNASETT VÄXTHUS, ETT AKVARIERUMOCH EN HEMLIG TUNNEL.«”TVAGNING WUDO” står det på väggen.Jag föreställer mig några män i tajtatrikå er som ligger och brottas på en mattadärinne. Wudo låter väl lite som judo,eller? Med darrande hand grabbar jag tag ihandtaget, blundar för ett ögonblick, öppnardörren och slår sedan upp ögonlocken.BAM! Istället för muskulösa män i tajtatrikåer finner jag ett slags plåtkar och enkran. Besvikelsen sköljer över mig. Mennär jag får syn på Majeed Lawal som sitteroch tvättar sina fötter före bönen blir jaggenast på bättre humör. Jag frågar Majeedom han vill följa med på jakt efter högskolanshemliga rum.Men först får han visa mig ’’Stillhetensrum’’. Ett rum med en blå heltäckningsmattaoch takbelysning i form av en rundring. Rummet kan användas för bön ellervila och är som ett slags oas, där själen fören stund kan finna ro.– Hit kan jag komma och be. I Sverigeär det ingen självklarhet att det finnsbönerum, säger Majeed Lawal, som är en27­årig internationell student från Ghana.– Här kan jag träffa andra som delarmin tro och att få vara tillsammans medandra är alltid bättre än att vara ensam.Enligt rykten ska det finnas ett växthus,ett akvarierum och en hemlig tunnelnågon stans i högskolan. Det är becksvartute och det finns knappt några studenterkvar i lokalerna längre. Vi undersökervarenda vrå och rycker i vartenda handtag,men vi kommer inte in någonstans.MEN NÄR en lärare längre bort i korridorenöppnar porten till garagetsmiter vi in efter honom. Han känner vårnärvaro och undrar troligtvis om vi skaråna honom, vänder sig om och tittarförskräckt på oss. Vi förklarar vårt ärendeoch han berättar att man inte kommer utfrån garaget utan kort och kod. Vi hadealltså kunnat få tillbringa natten i garaget.På plan fem tar vi oss in i medie ­teknikens korridor. I slutet av den hittarvi en stor spelmaskin à la spelhall fråndåtiden. Majeed försöker sig på ett spel,men efter diverse knapptryckningarslocknar skärmen.VI TAR OSS istället ner på våning två ochjag öppnar en datorsal där det finns ettljudisolerat inspelningsbås. I båset finnsen telefon och som journaliststudent harman vissa rättigheter, vilket innebär gratissamtal (endast i studiesyfte såklart). Jagsäger åt Majeed att han kan få ringa ettsamtal om han vill. Han lyfter luren, menlägger snart på.–Jag har ändå ingen att ringa.– Inte jag heller, svarar jag.Vi inser att vi inte har några vänner,men blir på bättre humör när vi kommerpå att vi i alla fall funnit varandra.Vi travar vidare och sneglar på de olikalärarnas kontor. Det spritter i våra bennär vi tänker på hur spännande det skullevara att gå igenom lärarnas rum ochtillhörigheter. Men vi inser att vi intekommer in på så många ställen och bestämmeross för att kontakta någon medtillgång till högskolans alla vrår.EFTER LITE FIXANDE och trixande mötervi veckan därpå Peter Malmkjell som ärintendent på Avdelningen för husservice.En man som var med redan från startenoch planerade hur Södertörns högskolaskulle se ut. Han tar med oss till det somhan kallar för ”Ingentingrummet”, eftersomdet egentligen inte har något namnoch egentligen inte är ett rum. Det är ettdriftutrymme där högskolans vatten­ ochelförsörjning sköts. Där finns ventilationsrörsom sträcker sig från ena sidantill den andra.– 4 500 studenter och lärare kansamtidigt sitta i Moas båge. Det är som enmindre stad. Och då är det ju klart att detbehövs mycket luft, säger Peter Malmkjell.Luften förs in genom pelare som står utanförbyggnaden. På vintern värms luftenupp innan den fyller klassrum och kontor.– Det känns som att vara med i enJames Bond­film när man går här, sägerPeter Malmkjell.Han berättar att Liza Marklunds s enastefilm, Nobels testamente, spelades in ischaktgångarna.Vi tar oss vidare upp på aulascenvinden.Däruppe kan vi titta ner på pro fessornsom håller en klimatföreläsning. Jag blirlite sugen på att slänga ner ett suddgummipå någon av åhörarna. Det gällerju att ta vara på tillfällena där man kanagera osynligt.Vi tar oss ner till plan ett, där vi finner”Akvarierum 1” och ”Akvarierum 2”. Därinnepågår forskning om hur p­pillerrester,som via kiss förs ut genom avloppen,påverkar fiskar. Teorin är att även fiskarfår svårt att leka på grund av p­pillerresteri vattnet. Jag tycker lite synd om de småfirrarna som kanske inte kan leka. Jagfrågar om fiskarna har namn. Det har deinte. Så jag döper min favoritfirre till Herbert.På väg ut från akvarie rummen hittarvi ett rum som heter ”Rum för frysar”.På en av frysboxarna står det minus 180grader. I USA finns det folk som fryst nersig själva i hopp om att i framtiden kunnaåterupplivas. Man får hoppas att det inteligger några döda människor här inne.PETER MALMKJELL tar oss med tillvilorummen, som finns för både studenteroch lärare, ifall de skulle få plötslighuvudvärk eller må illa.– Men det är ju pinsamt att de heter vilorum.Vilorum placerar man döda människori. Vilrum borde det ju heta, säger han.Vi avslutar vår rundtur med att besökamassagerummet. Där får sig Majeeddiverse knådningar av massagestolen somtack för att han följt med på jakt efterhögskolans hemliga rum.MOA MAJ 2012 | 11