Moa - verksamhetsberättelse 2011 [pdf 7066 kB] - Södertörns ...

Text och foto: Maria Makar»JAG HAR LÄNGTATSEDAN JAG VAR 22«Den 25 januari 2011 utbröt revolutionen i Egypten. Tiotusentals människor samlades på Tahrirtorgeti Kairo för att störta regeringen, stoppa förtrycket och förbättra levnadsvillkoren för de nästantvå miljoner egyptier som lever i e xtrem fattigdom. Efter 17 dagar avgick den 83-årige presidentenM ubarak, efter 30 år vid makten. I maj åkte journaliststudenten Maria Makar själv till Kairo och dokumenteradehändelserna på Tahrirtorget. Och på Södertörns högskola jublade Susanne Olsson.SUSANNE OLSSON, docent i religionsvetenskap,hade mycket att göra underrevolutionen. I januari och februari villei stort sett alla medier ha hennes expertkunskaperom Egypten och islamologi.Susanne Olsson fick också svara på frågorkring demokrati och kvinnors rättigheteri landet. Hon medverkade bland annat iSVT, P1 och DN.– Roligast var att vara med i DN­chatten,då vem som helst kunde ställa frågor.– Fast jag blev nästan överexponerad.Jag kände mig som en papegoja som fickupprepa samma sak om och om igen. Mensamtidigt är det ju intressant när ens egnasmala intressen blir stora världsnyheter.Egypten, som hon besökt ”minst tiogånger” ligger henne varmt om hjärtat.När Susanne Olsson var 22 år studeradehon och bodde i Kairo i ett år. Hon minnsåret i Egypten som ett av de bästa åren isitt liv.– Egypten känns som ett andra hem.Jag älskar landet för den sociala biten.Man träffas på ett fik och det är inga problematt lära känna nya människor. Folkdär är genuint intresserade av vem du är.Men hon märkte också att egyptiernavar förtryckta.– Jag såg hur rädda de var för att pratapolitik och öppet kritisera presidentMubarak.Susanne Olsson har många minnenfrån revolutionen och hon minns hur honspänt följde utgången framför tv­kanalenAl Jazeera.– Det var jobbigt att se alla döda människoroch jag var orolig att mina vänner,som var på Tahrirtorget och demonstrerade,skulle bli skadade.På Södertörns högskola hölls seminarierom revolutionen och tillsammansmed sina kollegor diskuterade SusanneOlsson revolutionen.– Fast helst av allt hade jag velat varapå plats. Men det är svårt när man harsmåbarn.HON SER revolutionen som något mycketpositivt och i framtiden hoppas hon attklasskillnaderna i Egypten ska jämnas utoch att kristna och muslimer kan leva i frid.– Jag har längtat efter revolutionensedan jag bodde i Egypten som 22­åring.Jag känner mig nästan också som enegyptier, nu när jag kan förhandla om”fluss” (pengar på arabiska) med taxichaufförernaoch påpeka att jag inte skabetala mer än en egyptier.32 | MOA MAJ 2012