En bra ordningsvakt blir inte utsatt för hot eller våld, han löser ...

SAMMANFATTNINGOrdningsvakters hantering av olika situationer har återkommande uppmärksammats. Bilden av denvåldsamma ordningsvakten förekommer såväl i media som i olika filmklipp på internet.Ordningsvakten som offer för hot och våld förekommer dock mer sällan. Detta trots att detillsammans med polis och socialtjänst tillhör en utsatt yrkesgrupp. Samtidigt beskrivs hot och våldsom ett ökat problem som samhället skall hantera genom bland annat lagstiftning. Lagstiftaren sägeratt den som döms för våld mot tjänsteman skall tilldömas hårdare straff än vad som är skäligt iövriga misshandelsdomar, ordningsvakter har även ett förstärkt rättskydd. Ordningsvakter förväntasdock enligt en tingsrättsdom ha en mental beredskap för hot och våld, i domen menar man att hotoch våld ingår som en del av arbetet. Hur samspelar då samhällets föreställningar om hot- ochvåldsproblematiken med föreställningen om att ordningsvakter skall tåla hot och våld som en del avarbetet?Studiens syfte är att försöka förstå hur ordningsvakterna i min intervjustudie framställer att dehanterar sin utsatthet och hur de handskas med förväntningen om att ”våld är en del av jobbet”. Jagproblematiserar även ordningsvakternas framställning och konstruktion av sig själva somordningsvakter och brottsoffer samt den eventuella motsättningen där emellan.I en genomgång av tidigare forskning som gjorts på angränsande områden har jag även identifieratde centrala begrepp som jag använder som utgångspunkt i studien. Dessa begrepp är ”Coola offer”(Åkerström, 2007), Det ideala offret (Christie, 2001) samt rollblandning (Heber, 2008).Denna kvalitativa intervjustudie består av totalt sex stycken individuella intervjuer samt enfokusgruppsintervju. Studien har en socialkonstruktivistisk inramning. Min utgångspunkt är attkunskap är något som ständigt produceras mellan människor genom samtal, möten och diskurser.Detta är sedan något vi för håller oss till genom att konstruera identiteter med tillskrivna egenskapersom även får reella konsekvenser för hur vi tolkar och uppfattar oss själva och vår omgivning.Resultatet av studien visade att de intervjuade ordningsvakterna unisont framställde utsattheten förhot och våld som omfattande. De förhöll sig till risken att hot och våld kunde förekomma som endel av arbetet genom att bygga en mental beredskap för det. Denna process skedde i huvudsakgenom att tona ned våldet, både inför sig själva och inför andra. Enbart ett par av informanternakunde identifiera sig som brottsoffer. I de fall de gjorde det hade våldet ofta varit mycket grovt elleromfattande. De framhöll en motsättning mellan att vara vakt och offer, den grundades på att deegenskaper och de förväntningar som tillskrivs och ställs på ordningsvakter i hög grad inte ärförenlig med de egenskaper som tillskrivs en offeridentitet.

Bilaga .......................................................................................................................................................31

1. INLEDNINGEnskilda ordningsvakters hantering av olika situationer har återkommande uppmärksammats. Denvåldsamma ordningsvakten som tillsynes oprovocerat använder sig av oproportionerligt våldförekommer såväl i media som i filmklipp på olika hemsidor på internet. Ordningsvakten som offerför hot och våld förekommer dock mer sällan. Detta trots att de tillhör en av de mest våldsutsattayrkesgrupperna tillsammans med t.ex. polis och socialtjänst (Arbetsmiljöverket) 1 . Enligtkriminalstatistiken syns en relativt stabil ökning av anmälningarna av hot och våld motordningsvakter, dock tycks anmälningarna ha minskat något se senaste åren (Wikman, 2012:44).Vad denna utveckling kan bero på samt i vilken mån kriminalstatistiken speglar den faktiskautsattheten bland ordningsvakter är inget jag avser utveckla närmare i den här studien. Utsatthetenär så pass omfattande att den i sig är relevant att studera närmare – utifrån hur ordningsvakternasjälva ser på den.Det talas ofta om hot och våld som ett ökat problem som samhället skall hantera bland annat genomlagstiftning, men hur samspelar samhällets föreställningar om hot- och våldsproblematiken medföreställningen om att ordningsvakter skall tåla hot och våld som en del av jobbet och därmed intese problemet som ett problem? Nedanstående citat är hämtat från ett domslut i Stockholms tingsrätt.Den tilltalade stod åtalad- och dömdes för våld mot tjänsteman, dock nekades ordningsvakten(felaktigt omnämnd som väktaren i domslutet) skadestånd med motiveringen att yrket skall innebäraen mental beredskap för våld. Det våld som avses i det här specifika fallet var ett slag i ansiktet somorsakade en mindre sårskada.Tingsrätten konstaterar att N arbetar som väktare och att dennayrkesgrupp, enligt den praxis som finns i denna typ av mål, anses ha anledning atträkna med att mötas med visst våld och hot i arbetet och därmed ha en större mentalberedskap inför detta än folk i allmänhet. Tingsrätten anser med hänsyn till detsagda att det våld som N utsatts för inte är allvarligare än vad han somväktare, med mental beredskap att mötas av visst våld, haft att räkna med i sintjänsteutövning. N skadeståndsyrkande ska därför lämnas utan bifall.( Stockholms tingsrätt mål nr. B 7410-11)Ordningsvakter tillhör en yrkesgrupp där hot och våld förväntas tillhöra vardagen i så pass högutsträckning att den kräver en förhöjd mental beredskap. I en pilotstudie inför den här uppsatsenintervjuade jag två personer med stor insyn i ordningsvaktsyrket. Enligt mina intervjupersonerförekom våld och hot relativt ofta i arbetet som ordningsvakt men de framställde det inte som ett1 Arbetsmiljöverket: http://www.av.se/dokument/afs/AFS1993_02.PDF1

problem. Detta väckte mitt intresse. Vad är det som gör att de ordningsvakter jag talat med inteuppfattar våldet som ett problem när samhället i övrigt tycks göra det?2. BAKGRUNDOrdningsvakter och väktare har funnits sedan lång tid tillbaka med skiftande arbetsuppgifter och ärsåledes inga nya yrkeskategorier. Enligt 1964 års polisinstruktion kunde polismyndigheten geförordnanden till personer som inte var anställda inom polismyndigheten, dessa förordnanden gickvanligtvis ut på att den som fått förordnandet (ordningsvakten) skulle bistå polisen med bland annatordningshållning och fungera som ”polisens förlängda arm”. I och med polisens förstatligande år1965 blev polisens huvudsakliga uppgifter och avgränsningarna mellan dem, ordningsvakterna ochväktarna tydligare. Som en följd av detta har väktar- och ordningsvaktsverksamheten utvidgats tillatt avse nya uppgifter då detta innebär att man kan frigöra personal med polisiärutbildning frånuppgifter som kan utföras av personal utan denna utbildning (Munck, Vilgeus & Carlberg,2005:13f.).2.1 Ordningsvakters befogenheterEn ordningsvakt får omhänderta personer som på grund av t.ex. berusning inte kan ta hand om sigsjälva eller utgör en fara för sig själva eller för andra. En ordningsvakt får även avvisa elleravlägsna personer som stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, omdetta inte är tillräckligt får de omhänderta personen tillfälligt. Ordningsvakten ska i första handförsöka prata folk tillrätta, men får använda våld om uppgiften bedöms olöslig på annat sätt. Det fårinte vara fråga om mera våld än vad som är nödvändigt för att lösa uppgiften. Batong ochhandfängsel är vanlig utrustning som kan kompletteras med hund och i sällsynta fall skjutvapen(Polisen) 2 . Dessa befogenheter gäller dock endast på de givna platser där ordningsvaktsförordnandetär utfärdat, detta sker av länsstyrelsen och kan t.ex. vara en galleria eller en fotbollsmatch. Enväktare har inte samma befogenheter som en ordningsvakt men har dock precis somordningsvakterna ett förstärkt rättsskydd vilket rent juridiskt innebär att våldet klassas som våld mottjänsteman och inte misshandel om man som väktare eller ordningsvakt utsätts för våld i tjänsten(Rikspolisstyrelsen) 32.2 Våld i arbetslivetDe senaste åren har uppmärksamheten för våld i arbetslivet ökat kraftigt. Våld i arbetslivet beskrivssom ett samhällsproblem som fått ökad uppmärksamhet i forskning och media, både i Sverige och i2 Polisen: http://www.polisen.se/sv/Lagar-och-regler/Ordningsvaktvaktare/Ordningsvakter/Befogenheter/3 Rikspolisstyrelsen: http://www.sabo.se/SiteCollectionDocuments/RPS_Information_2009-07-15.pdf2

övriga Europa (Chappell & Di Martino 2006, Wikman, Estrada, Nilsson m.fl. 2010). Attarbetsrelaterat våld tycks ha ökat de senaste tio åren ser man bland annat i de offerundersökningarsom genomförts sedan 1990-talet och ser man till tidigare resultat och tolkningar har de ofta pekatpå flera orsaker till detta, bland annat anmälningsbenägenheten och förändringar i arbetsmiljön(Estrada, Nilsson och Wikman, 2007:15). I en skrift från justitiedepartementet (1993) står det attman ”Genom att straffa gärningsmannen ger staten brottsoffret upprättelse”. Upprättelsen kan beståav en rad komponenter, den kan vara känslomässig, emotionell upprättelse men även en ekonomiskupprättelse i form av skadestånd som i exemplet ovan. Därmed nekades ordningsvakten sådanupprättelse. I regeringens senaste budgetproposition ges även brottoffret ett tydligt fokus, man sägerockså att människor skall känna trygghet i sin vardag (Prop. 2011/12:1:11 f).Eftersom arbetet är en stor del av de flestas vardag bör denna trygghet således även innefattatrygghet på arbetsplatsen. Ser man till våra grannländer ligger Sverige högst i Skandinavien när detgäller hot och våld mot tjänsteman, betydligt högre än både Danmark, Finland och Norge. Entänkbar förklaring till detta är dock att man i Sverige även räknar in personal som arbetar inomprivata bevakningsbolag (så som väktare, ordningsvakter, butikskontrollanter) vilket man inte gör isamma utsträckning i övriga nordiska länder (Kruize m.fl. 2008:44 f). Arbetarskyddsstyrelsen 4 gavårligen ut en rapport som visar att utsatthet för hot och våld inte enbart ökar risken för fysiskaskador utan även för psykiska besvär och stress, däremot finns ingen mer djupgående studie gjordpå detta område (Menckel, 2000). De studier som finns visar dock på ett samband mellan attutsättas för någon form av aggressivt beteende och ohälsa i form av högre ångestnivå samtdepression (Björkqvist, 1994; Einarsen och Mikkelsen, 2003; Moayed, 2006). Hot och våldsammasituationer kan även orsaka en stress hos den utsatta, det är individens egen bedömning avsituationen och hur pass hotfull den är som avgör hur allvarlig situationen uppfattas och hurallvarliga konsekvenser den får (Lazarus och Folkman, 1984). En viktig parameter som påverkarhur individen upplever situationen är tidsaspekten, det vill säga hur länge och hur ofta man utsättsför hot och våld, vilket även påverkar konsekvenserna av den (Ibid). Eftersom upplevelserna är såpass individuella är denna studie inriktad på hur de enskilda ordningsvakterna uppfattar sinutsatthet. En annan intressant aspekt av detta är att ordningsvakter som grupp i hög grad är utsattaför hot och våld. Forskning visar att negativa beteenden kan smitta av sig i en grupp, därmed blirkonsekvenserna av ett negativt beteende mer negativa beteenden (Robinson och O’Leary-Kelly,1998¸ Glomb och Liao, 2003). Dessa negativa beteenden riskerar inte bara att drabbaordningsvakterna själva utan även andra i deras omgivning, därför är det viktigt att söka förstå hurde själva ser på och väljer att tala om sin utsatthet.4 Arbetarskyddsstyrelsen ombildades 2001 till Arbetsmiljöverket.3

3. PROBLEMFORMULERING OCH SYFTEDet talas det mycket om våld som ett ökat problem men sällan om dem som vi förväntar oss skalllösa problemet, i synnerhet inte om ordningsvakter. Det ligger en motsättning i att de som skall lösaproblemen inte skall uppfatta problemen som problem utan att inneha en mental beredskap för dem.Denna motsättning riskerar inte enbart att drabba de enskilda ordningsvakterna utan även personer ideras omgivning, därför är det viktigt att få kunskap om hur de själva ser på och väljer att tala omsin utsatthet.Syftet med denna uppsats är att försöka förstå hur ordningsvakterna i min intervjustudie framställeratt de hanterar sin utsatthet och förväntningen att ”våld är en del av jobbet”. Jag vill ävenproblematisera ordningsvakternas framställning och konstruktion av sig själva som ordningsvakteroch brottsoffer samt motsättningen där emellan.Frågeställningar:Hur framställer ordningsvakterna att de hanterar sin utsatthet för hot och våld och att detskulle vara” en del av jobbet”?Hur framställer och balanserar ordningsvakterna de dubbla rollerna vakt och brottsoffer i enintervjusituation?3.2 ForskarrollChristie menar att det inom samhällsvetenskap ofta är fruktbart att förlita sig på personligaerfarenheter och ha dem som utgångspunkt (Christie, 2007:46). Detta är något jag haft i åtanke införmitt ämnesval, i mitt val av metod samt i min analys. Med forskarroll menar jag min relationgentemot de personer jag intervjuat. Jag har inte presenterat mig som forskare inför dem jagintervjuat men jag har genom att berätta om syftet med studien även tydliggjort min roll undersamtalen, att försöka förstå och producera kunskap. Detta för att försöka bringa struktur i samtalen,få svar på mina frågor och undvika att samtalet glider in på stickspår. I intervjustudier använderforskaren sig själv som verktyg och bör således reflektera och redogöra för hur detta verktyganvänds, det vill säga vem jag är och hur jag har agerat i förhållande till dem jag intervjuat, samthur dessa intervjuer genomförts (Lander, 2003:8 f). De svar jag får från mina informanter beror påhur jag ställer frågan men också på vem jag är som ställer frågan och i vilket sammanhang fråganställs (Ibid.). Med detta perspektiv blir mina resultat och kunskapsproduktionen en del av densociala strukturen och socialt situationell (Ibid.). Mitt val av uppsatsämne grundar sig delvis på den4

förförståelse jag har efter fyra års arbete på en larmcentral. Jag anser mig veta att ordningsvakter ären utsatt yrkesgrupp och har varit med om flera våldsamma och hotfulla situationer i larmet.Däremot saknar jag kunskap om hur de själva upplever och talar om sin utsatthet. Min förförståelsebidrog till att jag utgick från att det fanns en utsatthet vilket även empiriska studier och tidigareforskning stödjer (Wikman, 2012).4. DEFINITIONERVåld kan definieras på olika sätt och ha olika innebörd beroende på vem som definierar det(Viitasara, 2004:13). Min definition tillika utgångspunkt i studien är att de tvångsmedel enordningsvakt kan behöva (och har befogenhet att) ta till för att upprätthålla allmän ordning kandefinieras som våld, liksom det motstånd den gripne eller omhändertagne utför mot ordningsvakten.Våldet i min studie avser därmed i förstahand våldet vid ett ingripande.Våld i arbetslivet kan innebära både psykiskt och fysiskt våld, uppsåtligt eller icke uppsåtligt. Imin studie har jag i stor utsträckning sökt ordningsvakternas egna definitioner av våld men äveneventuella nedtoningar av det jag som utomstående definierar som våld (exempelvis slag och”sprattel” vid ingripanden). Definitionen av våld i arbetslivet är således bred och består av ett flertaldefinitioner beroende på vem som definierar det. Uppfattningarna om vad som är att betrakta somhot och våld går även isär mellan olika yrkesgrupper (Wikman, 2012:13). Fackförbundensinternationella organisation (ILO) definierar hot och våld som:Varje handling, incident eller uppträdande som härrör från ett begripligt beteende och ledertill att en person misshandlas, hotas eller skadas som en direkt eller indirekt konsekvens avhans eller hennes arbete (Chapell & Di Martino, 2006:3).Identitet kommer jag i studien definiera utifrån hur man identifierar sig med något. Fokus kommerdock ligga på hur intervjupersonerna konstruerar och identifierar sig som ordningsvakter och hur deförhåller sig till en identitet som brottsoffer.Brottsoffer är ett begrepp som jag avser använda i de delar jag vill påvisa hur de intervjuadeordningsvakterna förhåller sig till brottsofferdiskursen och till en offeridentitet. Begreppet utsatt förbrott förekommer oftare i de delar där jag beskriver ordningsvakternas egna upplevelser. Det finnsen spänning hos de intervjuade ordningsvakterna mellan att vara utsatt för brott och att varabrottsoffer. Jag anser att det finns ett värde i att bena isär dessa begrepp redan innan jag redovisarmina resultat då dessa begrepp annars kan orsaka onödig förvirring för läsaren.5

5. TIDIGARE FORSKNING, CENTRALA BEGREPP OCH VETENSKAPSTEORETISKUTGÅNGSPUNKTI detta kapitel kommer jag att redogöra för tidigare forskning som anknyter till mittforskningsområde om hur utsatthet framställs och identiteter konstrueras. I den tidigare forskningenhar jag identifierat de tre centrala begreppen; ideala offer, coola offer och rollblandning. Jagkommer även redogöra för min vetenskapsteoretiska utgångspunkt för studien. Jag avser att ikapitlena resultat och analys vidare problematisera och knyta an de centrala begreppen med minaresultat.5.1 Ideala offer och icke ideala offerChristie (2001) sammanfattar några kriterier som ett offer bör uppfylla för att omgivningen skallbetrakta offret som ett äkta, idealiskt offer. Offret skall vara svagt, hon (för det idealiska offret börvara kvinna) skall också göra något respektabelt och befinna sig på en respektabel plats då honutsätts, detta sammantaget gör offret oklanderligt. Offret bör vara starkt men inte för starkt för attkunna föra sin talan och hävda in offerstatus (Christie, 2001:51 f). Ett icke-idealiskt offer borderimligtvis karaktäriseras med motsatta egenskaper t.ex. stark och i motsatts till kvinna är han enman och har på något vis bidragit till sin egen utsatthet. Jag anser mina intervjuade ordningsvaktertillhöra Christies kategori icke idealiska offer då de tillskrivs en rad av de egenskaper som hans teoribygger kring (Christie, 2001:51 ff.). Icke idealiska offer har svårare att i omgivningens ögon uppnåen status som brottsoffer trots att de själva identifierar sig som brottsoffer. En omvänd problematikuppstår när människor som utsätts för hot och/eller våld inte själva definierar sig som offer. Dettakan bero på en rad olika faktorer. Personen i fråga kan känna en delaktighet i det inträffade,händelsen i sig kan tyckas för banal för att vilja iklä sig en offerroll, alla uppfattar inte våld somvåld etc. (Åkerström, 2007:271 ff. Kruize m.fl. 2008:25).5.2 RollblandningPersoner som utsätter andra för våld blir ofta själva utsatta för våld skriver Edgar, O´Donnell &Martin (2003:64 ff.). Heber skriver att blandningen mellan brottsofferskap och gärningsmannaskap(den s.k. rollblandningen) ofta förklaras med livsstilsteorin, att människors val av aktiviteterpåverkar i vilken utsträckning de tenderar bli utsatta för brott (Heber, 2008:180). Hon skriver vidareatt det teoretiskt är mer intressant med teorier som hjälper till att förstå både offer och förövare ände som enbart riktar in sig på en av de två grupperna samt att det på många sätt kan varabetydelsefullt att lyfta fram att det inte bara är idealiska fläckfria offer som utsätts för brott (Heber,2008). Heber uppmanar även till att utforska de olika typerna av rollblandning mellan offer och6

förövare utifrån ytterliga aspekter, hon påtalar även att det finns få studier som lyfter fram hurpersoner som är både offer och förövare ser på sig själva och vad det kan ha för betydelse (Ibid).5.3 ”Coola offer”Det kan vara problematiskt att som icke-idealiskt offer att betrakta sig själv som offer och förlikasig med en offeridentitet, det framgår bl.a. av flera empiriska studier (Åkerström & Sahlin, 2001,Burcar, 2005, Åkerström, 2007,). Om offerrollen förknippas med egenskaper som personen inte kaneller vill identifiera sig med och som kan uppfattas som negativa t.ex. passivitet, svaghet ochhjälplöshet uppstår en situation där offret motsätter sig offerrollen. Så beskriver Åkerström själv detmotspänstiga offret (Åkerström & Sahlin, 2001, Åkerström 2007). Åkerström drar slutsatsen attidentiteterna offer och unga män inte är oförenliga utan att konstruktionen av identiteterna sker medhjälp av en balansering och balansakt.5.4 Studiens vetenskapsteoretiska ramKvale (2009) beskriver två konstrasterande metaforer – malmletaren eller resenären- som beskriverolika epistemologiska föreställningar om hur kunskap antingen samlas in eller konstrueras. Imalmletarmetaforen utgår man från att det finns en begravd kunskap som malmletaren skall bringafram i dagen medan resenärsmetaforen beskriver intervjuaren som en resenär på väg till ett avlägsetland där han eller hon på vägen utforskar landets regioner, samtalar och ställer frågor till de lokalainvånarna för att sedan kunna återge en berättelse vid hemkomsten (Kvale, 2009:64 f). Jag är uteefter att förstå och följa med i hur mina intervjudeltagare uppfattar och framställer sina erfarenheterdärför kommer jag utifrån en epistemologisk ståndpunkt anta det metaforiska resenärsperspektivet.Jag kommer att beskriva och analysera erfarenhetsberättelser återgivna av manliga och kvinnligaordningsvakter som arbetar i en miljö som innebär ordningshållning och en daglig kontakt medallmänheten. Min avsikt är att se hur samhällets föreställningar om hot- och våldsproblematikensamspelar med föreställningen om att ordningsvakter skall tåla hot och våld som en del av jobbet.Min teoretiska ram för studien är socialkonstruktionistisk (Sohlberg & Sohlberg, 2010:248 f). Jagkommer fokusera på vad som sägs men också hur det sägs, det vill säga hur man konstruerarofferidentitet och ordningsvaktsidentitet i förhållande till rådande föreställningar och diskurser.6. METODUnderlaget för den här studien är sju semistrukturerade intervjuer med totalt nio styckenordningsvakter. Två stycken orienterande intervjuer utfördes inledningsvis för att få en överblick7

över kunskapsområdet. Därefter genomfördes fyra individuella intervjuer samt enfokusgruppsintervju med tre intervjudeltagare. De två första (orienterande intervjuerna)genomfördes på intervjudeltagarnas arbetsplats inom ramen för den pilotstudie jag genomfördeinför uppsatsskrivandet. Resterande fem intervjuer ägde rum i bibliotekets grupprum på Stockholmsuniversitet. Att genomföra individuella intervjuer samt en fokusgruppsintervju var ett metodologisktval från min sida för att se om och i så fall hur konstruktionen av identiteterna vakt och offerpåverkas om personen intervjuas enskild eller om det är fler som deltar. Enligt Kvale (2009:18 ff.)är den kvalitativa intervjun bäst lämpad för att försöka förstå världen utifrån den intervjuadesperspektiv. Den kvalitativa metoden anser jag bäst motsvara mitt syfte och mina frågeställningar dåden fokuserar och utgår från ett inifrånperspektiv Jag avser fördjupa mig i ordningsvakternasupplevelser och erfarenheter av våld och utsatthet men även gå på djupet i hur man identifierar sigoch framställer sin identitet i förhållande till rådande förväntningar och diskurser, som t.ex. rådandeofferdiskurs om ideala offer (Christie, 2001) men även den diskurs som rör hur man är och bör varasom ordningsvakt. Ordningsvaktsdiskursen har inslag av olika maskulinitets göranden vilket ävenÅkerström (2007) har som utgångspunkt när hon beskriver sina ”Coola offer”.Då intervjuerna är relativt omfattande och till viss del komplexa i den mening att intervjupersonernaibland kommer in på stickspår eller till en början ”duckar” för vissa frågor angående den egnautsattheten har jag valt att använda mig av meningskoncentrering för att knyta ihop hela intervjunscentrala teman (Kvale, 2009:221 ff.). Meningskoncentrering innebär att långa uttalanden pressassamman till kortare stycken (Ibid). Detta har skett under själva intervjun i form att att jagsammanfattat och förkortat vissa uttalanden och skickat tillbaka dem till informanten för att fåkoncentreringen bekräftad och därmed minimera risken för missuppfattningar. Analysen skerlöpande både under intervjun och i utskriften av den. Efter intervjun och transkriberingen har jagläst igenom texten för att återgå till helheten och för att verifiera enskilda teman, på så sätt kan jagformulera de teman som dominerar och utkristalliserats ur intervjuerna, jag har letat efter naturligameningsenheter och sedan utvecklat deras huvudteman. Denna växelprocess mellan helhet ochvalda specifika delar återkommer jag till under rubriken intervjumetod.6.1 IntervjumetodMitt val att använda mig av semistrukturerade intervjuer gjordes efter en genomgång av tidigareforskning. I studier som angränsat till mitt område och som haft som syfte att undersökakonstruktioner och framställningar av identiteter har flera forskare använt sig av bland annatsamtalsintervjuer (Åkerström 2001, Åkerström, 2007, Burcar, 2005). I min pilotstudie testade jagatt genomföra en ostrukturerad intervju som mer kunde liknas vid ett samtal. Jag lät8

intervjupersonen tala och associera helt fritt och ställde bara ett fåtal frågor. Resultatet av intervjunblev tudelat. Jag fick med mig mycket kunskap och fick den kunskapsöversikt jag ville ha inför mittuppsatsskrivande men jag upplevde även att min intervjuperson ofta undvek att svara på de relativtkänsliga ämnen jag frågade om. En förklaring till detta kan vara att jag på grund av liten erfarenhetav intervjuer inte har de verktyg som krävs för att hantera så fria och flytande former. Därmedbeslutade jag mig för att återgå till en semistrukturerad intervju där de teman och frågor jag vill hasvar på ställs mer direkt till mina intervjupersoner. Jag valde dock att ha kvar det insamladematerialet från den ostrukturerade intervjun då jag anser att det utgör ett värdefullt ”råmaterial” somi hög grad bidragit till studiens utformande. Genom att genomföra en pilotstudie har jag även vidden andra orienterande intervjun (inom ramen för pilotstudien) testat min intervjuguide och kunnatmodifiera den. I de följande intervjuerna har jag haft min intervjuguide som stöd (se bilaga 1.1), denhar bestått av förhållandevis specifika teman som jag velat att min intervjuperson ska tala kring. Ien semistrukturerad intervju bör man låta intervjupersonen tala med stor frihet och frågorna behöverinte heller följa den ordning de har i intervjuguiden (Bryman, 2008:415). Det har även tillkommitfrågor från min sida under intervjun, dels följdfrågor på intressanta och/eller oväntade svar menockså frågor för att bekräfta att jag förstått min intervjuperson rätt.Mina intervjuer har fungerat som det första analysstadiet där jag tolkat in vad som sagts och hur detsagts. I det andra analysstadiet har jag bearbetat intervjuerna genom att transkribera dem ordagrantoch identifierat naturliga meningsenheter och deras huvudteman. Det tredje analysstadiet består avden teoretiska analysen där jag sorterat materialet från mina intervjuer efter de huvudteman somframkommit; hantering av hot och våld samt rollblandning. Hur man som ordningsvakt framställeroch hanterar sin utsatthet samt i vilken utsträckning det medför dubbla roller i att vara vakt ochoffer har utgjort stommen i analysen. Genom intervjuerna har jag analyserat ordningsvakternasidentitetsskapande genom hur de använde språket för att beskriva sig själva, uppkomna situationeroch erfarenheter.Några teman i meningsenheterna var desamma som mina på förhand givna teman i intervjuguiden.Att några teman befästes genom intervjuerna kan bero på att jag genom min förförståelse, somgrundar sig på egen yrkeserfarenhet samt tidigare forskning, på förhand kunnat identifiera en del avden problematik som finns inom yrket.6.2 Inspelning och transkriberingSamtliga intervjuer har med deltagarnas godkännande spelats in med hjälp av en diktafon och sedanskrivits ut ord för ord. I den mån icke verbala men betydelsefulla uttryck förekommit har jag tagitmed även dessa uttryck, men synliggjort dem inom en parantes. Att jag fått deltagarnas tillåtelse att9

spela in intervjuerna har bidragit till att jag under själva intervjutillfället varit mer närvarande ochuppmärksam på vad som sägs och hur det sägs. Det outtalade och det visuella i framställningarnaoch berättelserna har jag tolkat och analysera tillsammans med det som sägs explicit. Jag har ävenhaft möjlighet att lyssna på intervjuerna i efterhand för att säkerställa att jag fångat upp de centraladelarna i dem. De inspelade intervjuerna har alltså även utgjort ett valideringsinstrument för minatolkningar och analyser. Jag var medveten om att själva inspelningen kunde påverka minaintervjupersoner negativt (genom t.ex. nervositet) men att jag i så fall skulle bemöta detta med attsjälv utöka inledningen och redogörelsen av syftet med studien med bandspelaren på. Detta till syfteatt avdramatisera inspelningsmomentet. Annars har min avsikt varit att börja inspelningen efter attsyfte och etiska principer hade avhandlats.6.3 UrvalJag har använt mig av ett bekvämlighetsurval där jag genom kontakter i bevakningsbranschen blivittipsad om personer som kunde tänka sig att ställa upp på en orienterande intervju. Genom dessapersoner har jag sedan kommit i kontakt med ytterligare personer som velat delta i studien.Bekvämlighetsurval kan vara ett alternativ när de individer man söker till sin studie är svåra att fåtag i eller som i mitt fall när studiens syfte inte är att generalisera utan att göra en mer ingåendeanalys (Bryman, 2008:194 f; 433). Via dessa inledande kontakter har jag sedan fått kontakt med flerordningsvakter därmed blev mitt primära bekvämlighetsurval sedemera ett så kallat snöbollsurval(Bryman, 2008:196 f). När jag fått information om personer varit intresserade av att ställa upp på enintervju har jag själv tagit kontakt med dem via mail. Att kontakten skett via mail kan ha flerafördelar då personen som skall bli intervjuad på ett tydligt sätt får reda på syftet samt att all viktiginformation om studien och deltagandet på papper. Jag valde bort att ta kontakt med minaintervjudeltagare per telefon då detta kan upplevas mer påträngande och angeläget, jag ville inte attdetta skulle påverka frivilligheten att ställa upp i studien. Jag har även prioriterat dessa val ochtillvägagångssätt då jag anser dem gynna etiken och validiteten i studien.Det är totalt nio stycken ordningsvakter som medverkat i studien, de är mellan 23- 41 år. Samtligaarbetar i nära kontakt med allmänheten – dagligen. De har olika lång arbetslivserfarenhet avordningsvaktyrket, från ett och ett halvt upp till tjugo år. Detta har varit ett viktigt val för att både fåmed erfarenheter från ordningsvakter som arbetat en längre tid samt berättelser från dem som intearbetat lika länge och om eventuellt ser arbetet ur ett annat perspektiv. Jag har strävat efter att fåmed ett så brett urval som möjligt eftersom ordningsvakter ofta jobbar i vitt skilda miljöer sominnebär olika typer av utsatthet. De ordningsvakter jag intervjuat har bland annat erfarenhet av att10

arbeta i krogmiljö, i köpcentrum, tunnelbana och som skyddsvakt 5 . Sex stycken av de intervjuadeordningsvakterna är män och tre stycken är kvinnor. Jag har valt att inte utveckla eller gå på djupetöver eventuella skillnader mellan män och kvinnor utan främst se till hur framställningar ochkonstruktioner sker i förhållande till deras yrkesroll som ordningsvakt. Att närmare studera t.ex.kvinnor i en mansdominerad yrkesgrupp är dock väl motiverat och intressant men har av olika skäl(i huvudsak utrymmes- och tidsmässiga) fått utgå i just den här studien.6.4 Genomförande av de individuella intervjuernaInför intervjuerna såg jag till att ha intervjuguiden nära till hands, den följdes som sagt inte heltstrikt men fungerade i huvudsak som ett stöd och en säkerhet att de teman jag ville behandla kommed och att inget glömdes bort. Innan intervjutillfällena hade jag informerat mina intervjudeltagareom de forskningsetiska principerna och särskilt garanterat deras anonymitet. Jag såg även till att haderas godkännande för bandning av intervjuerna och testade diktafonen för att säkerställaljudupptagningen inför varje intervju. Under intervjuerna lät jag intervjupersonen få ett relativt frittutrymme för sin berättelse. I början av intervjuerna kunde jag uppleva att intervjupersonerna varnågot reserverade men i samtliga fall lossnade samtalet efter några minuter och svaren blev friareoch mer uttömmande. Varje intervju var unik, trots att jag utgick från samma intervjuguide ochavhandlade samma teman så ställdes olika följdfrågor och tonvikten lades på olika teman för deolika intervjuerna. Vissa gemensamma nämnare identifierades och kommer redovisas i den senareresultatdelen. Att intervjuerna skiljer sig åt är med tanke på mitt metodologiska tillvägagångssättofrånkomligt och bidrar till en bredd och en nyansering av ämnet. Viktigt att framhålla är dock attvariationen inte enbart kan tillskrivas intervjupersonerna då deras svar och framställanden kan hapåverkats av mig som intervjuare.6.5 Genomförande av fokusgruppsintervjunDeltagarna till fokusgruppsintervjun fick jag kontakt med genom en ordningsvakt som deltog i enindividuell intervju. Gruppen bestod av två kvinnor och en man som samtliga vid intervjutillfälletarbetade i ett köpcentrum 6 och kände till varandra sedan tidigare. Min tanke med detta var attfrämja ett så öppet samtal som möjligt vilket jag ansåg lättare om de kände varandra och enbart varobekanta inför mig. Inför fokusgruppsintervjun fick samtliga intervjudeltagare samma mail som depersoner jag genomförde de individuella intervjuerna med, något modifierat vad gälldetillvägagångssättet och tidsåtgången. Medan de individuella intervjuerna tagit mellan 40 minuteroch en timme avsatte jag en och en halv timme till fokusgruppsintervjun. De informerades även om5 En skyddsvakt bevakar skyddsobjekt, både militära och civila. Utöver väktarutbildning har de även utbildning förskjutvapen då det ofta ingår som en del i skyddsutrustningen.6 En informant arbetade även extra som ordningsvakt inom krogbranschen.11

de forskningsetiska principerna, att intervjun med deras godkännande skulle komma att spelas inoch att intervjun skulle äga rum i ett större grupprum på Stockholms universitet. Genom att tänjalite på min metodologiska utgångspunkt och använda en annan intervjuform ville jag medfokusgruppsintervjun se hur man i grupp förhöll sig till mina teman och frågor. Jag beslutade migför att inte ha en allt för stor fokusgrupp med tanke på att samtalet i en stor grupp riskerar att blispretande och svårt för mig med relativt liten intervjuvana att hantera, risken med en liten grupp ärdock att det inte uppstår någon gruppdynamik alls. Vissa forskare rekommenderar att antaletintervjupersoner i en fokusgrupp är minst fyra och som mest sex (Wibeck, 2002:51 f). Mitt urval tillfokusgruppsintervjun blev mer begränsat då jag såg fördelarna i att de kände till varandra sedantidigare och därmed sökte efter ordningsvakter som jobbade ihop och kunde intervjuas vid ett ochsamma tillfälle. Att mina intervjudeltagare var tre till antalet hade kunnat riskera attgruppdynamiken uteblev men detta anser jag vägs upp av det faktum att intervjupersonerna ärarbetskollegor och därmed redan har en etablerad relation.6.6 Etiska övervägandenEftersom jag använder mig av en intervjumetod där jag är ute efter att nå intervjupersonens egnaupplevelser och tankar har många av samtalen berört både känsliga och djupa ämnen. Därmed harjag både inledningsvis och fortlöpande i studien förhållit mig till vetenskapsrådets fyra etiskaprinciper och förklarade syftet med intervjun, informerade om att den var helt frivillig, attintervjupersonen garanterades anonymitet och att han när som helst fick avbryta eller låta bli attsvara om han kände för det (Vetenskapsrådet, 2002:.7;14). Kvale, 2009:87 ff.). När jaginledningsvis övervägde hur jag skulle ta kontakt med ordningsvakter till min studie reflekteradejag över olika tillvägagångssätt. Det hade baserat på min koppling till branschen varit lättare för migatt gå via en arbetsgivare för att nå ett flertal ordningsvakter men för att undvika att arbetsgivarensposition över medarbetaren styr deltagandet valde jag att använda mig av ett bekvämlighets- ochsnöbollsurval istället.6.7 Validitet och ReliabilitetMed valididet ställer man sig som forskare frågan om man verkligen mäter det man avser mäta(Bryman, 2008:352). Eftersom jag i den här kvalitativa intervjustudien inte avser att i ordetsfaktiska bemärkelse mäta något utan är ute efter att förstå, tolka och analysera olika framställningar,konstruktioner och berättelser måste jag ändå säkerställa att jag faktiskt undersöker det jag avserundersöka (Bergström & Boréus, 2005:34). I kvalitativa och konstruktionistiska studier somgrundar sig på människors erfarenheter, upplevelser och attityder kan validitetsfrågan även kommaatt röra forskarens tolkning av materialet och resultaten. Att vara tydlig och transparent med12

tillvägagångssätt, förförståelse och tolkningar är därför viktigt för att tillgodose kraven på validitetoch reliabilitet. Genom att arbeta växelvis fram och tillbaka mellan analys, tolkningar ochfrågeställningarna har jag försökt säkerställa att jag besvarar de frågor jag avsett att besvara. Då jagsom forskare utgör ett viktigt instrument i kunskapsproduktionen tillsammans med minainformanter riskerar min brist på erfarenhet som forskare och intervjuare att ha bidragit till att en delnybörjar misstag påverkat studiens riktighet. Min förhoppning är dock att detta tillviss delbalanserats upp av min erfarenhet inom bevakningsbranschen och det faktum att informanterna oftasett mig som en kollega och därmed känns ett visst förtroende att kunna öppna sig och dela med sigav erfarenheter, tankar och känslor. Det är även en fördel att jag sedan tidigare har en insyn och kantolka språk och uttryck som en forskare utan insyn kanske lätt missar.Den kvalitativa motsvarigheten till den kvantitativa forskningens reliabilitet kallas pålitlighet(Bryman, 2008:355). Den förutsätter att man som forskare antar ett granskande synsätt och skaparen fullständig och tillgänglig redogörelse för alla faser av forskningsprocessen (Ibid). Det kan varasvårt att få ett mått på tillförlitligheten inom kvalitativa undersökningar, jag har därför haft somavsikt att genomgående säkerställa en noggrannhet och transparens vilket skapar förutsättningar fören god tillförlitlighet. En del i detta är som jag nämnt ovan att transkriberingarna av intervjuernaskrivits ut ordagrant. Detta gjordes samma dag som respektive intervju genomfördes, detta för att påett korrekt sätt som möjligt kunna återge intervjupersonens berättelse medan intervjun fanns färskt iminnet. I intervjustudier påverkar intervjuaren medvetet eller omdevetet den som intervjuas, dettakallas intervjuareffekt. Beroende på hur intervjupersonen påverkas kan även validitet och reliabilitetkomma att påverkas både negativt och positivt. Jag har under flera intervjuer upplevt en starkkonsensus kring vissa teman, detta tolkar jag som ett tecken på riktighet tillförlitlighet.6.8 GeneraliserbarhetFöreställningen om att kvalitativ forskning inte är generaliserbar stämmer inte menar Bryman(2008:369). Han menar att resultaten från kvalitativ forskning bör generaliseras till teori och inte tillpopulation. Min avsikt har varit att gå på djupet genom att intervjua relativt få personer omuppfattningar och erfarenheter. Dessa uppfattningar är subjektiva och kan inte generaliseras elleröverföras till andra individer i samma kontext. Det som dock kan tala för en riktighet och engeneraliserbarhet är den konsensus kring vissa teman som jag nämnde ovan.7. RESULTATJag kommer i detta kapitel redogöra för de teman och kategorier som utkristalliserats och som varitcentrala i intervjuerna. Dessa teman och kategoriseringar är gjorda utefter mina tolkningar och13

epresenterar således en del av allt insamlat material. Jag avser framhålla de delar av mitt material(mina intervjuer) som bäst besvarar den här studiens specifika frågeställningar och motsvarandesyfte. Efter varje redovisat tema följer en koppling till ett eller flera av de centrala begreppen,Åkerströms ”coola offer” (Åkerström, 2007). Det ideala offret (Christie, 2001), samt rollblandning(Heber, 2008). Ja utgår från det socialkonstruktionistiska perspektivet för att få kunskap om hurordningsvakterna framställer att de hanterar sin utsatthet och hur de framställer, balanserar ochkonstruerar de eventuella motsättningarna i att vara vakt och offer i förhållande till rådandeförväntningar och diskurser. För att öka transparensen i min studie samt underlätta för läsaren attfölja med i mina tolkningar kommer jag på de ställen jag anser det befogat använda citat och utdragur intervjuerna. Intervjupersonerna har fått fingerade namn och för att kunna särskilja dem har jaglåtit första bokstaven i namnet få stå framför respektive citat.Den analytiska processen har pendlat mellan inläsning och analys av små valda delar och citat ochövergripande analyser över helheten i det empiriska materialet. Detta tillvägagångssätt har gynnatmin analys och tillåtit mig att växelvis stämma av mina tolkningar utifrån vad mina intervjupersonerhar sagt och värdera dessa uttalanden mot mitt syfte och mina frågeställningar men även mottidigare forskning.7.1 Bilden av den våldsamma ordningsvaktenMina intervjupersoner berättar att någonting hände med vakterna inom krogbranschen efter”Stureplansmorden” 1994. Det gamla vaktgardet byttes ut mot en ny typ av dörrvakter somförväntades lösa problemen med diplomati istället för muskler. I utdraget som följer syns fleraexempel på hur man tonar ned våldet och hoten genom att bland annat förminska hot till en”småsak” samt använda skratt för att avdramatisera, tona ned och distansera sig till enmisshandelssituation. Denna nedtoning och avdramatisering görs även av de kvinnligaordningsvakterna jag intervjuat. Detta tolkar jag som en del i det maskulinitetsgörande som jag seråterkommande från både de kvinnliga och manliga ordningsvakterna. Mot bakgrund avinformanternas egna berättelser samt siffrorna över könsfördelningen inom yrkenaordningsvakt/väktare ser jag att det finns en normativ bild av hur man är och bör vara somordningsvakt. Flertalet av dessa egenskaper är egenskaper som annars tillskrivs det kulturelltmanliga så som t.ex. styrka och rationalitet (Pettersson, 2003:142). Vikten av att betona kontrollenär också framträdande.14

Exempel 1.1 7S: Det blev ju en förändring där efter skjutningarna som var inne i stan mot dörrvakterna… såalla dom här anabolavakterna byttes ut litegrann och det blev mer dom här diplomaterna.Machostilen försvann litegrann. Annars var det typ ta killen runt hörnet och slå på honom ochkasta ut honom (skratt), jag har sett sånt också.J: Krögarna vill ha dom här som är… som inte ser så farliga ut men som ändå är vassa på attslåss om det skulle behövas.E: Krögarna vill ju inte gärna att det ska bli anmälningar från krogenssida för att det är krogensom kommer få stå för det, dom har ju sitt utskänkningstillstånd att tänka på. Dom försöker juundvika det och då blir det att i största möjliga mån föröka sopa under mattan. Men då pratarvi smågrejer hot och sånt, kommer det till skadegörelse eller liksom slagsmål då vill domliksom… då är de med på att det måste gå rätt väg.Deras berättelser innehåller även en annan typ av problematik. I en krogmiljö ställs höga krav påordningsvakterna att upprätthålla lag och ordning samt en bra atmosfär, något som även ligger ikrögarnas intresse. Upprepade våldsamheter ger myndigheter större anledning att granskaverksamheten. Därmed gynnar det arbetsgivaren och verksamheten att ordningsvakterna kan lösa desituationer som uppstår på ett sofistikerat sätt. Skuggsidan av detta är enligt flera intervjuadeordningsvakter att man i högre grad låter bli att anmäla hot och våld samt att stödet frånarbetsgivaren (som ofta är ett mindre bolag) är sämre än hos de stora bevakningsbolagen.Intervjupersonerna konstruera sin yrkesroll som ordningsvakt genom att framhålla egenskaper somkompetens och kontroll, något som jag återkommer till. Detta fungerar även som enmotkonstruktion till bilden av den våldsamma ordningsvakten.7.2 ”Man behöver ju inte ta minsta lilla för våld”- Definitioner av hot och våldSamtliga intervjuade ordningsvakter framhåller att hot och våld en är den av arbetet, och dessutomett vanligt inslag i vardagen som ordningsvakt. När jag ber dem att närmare förklara och definieravad de uppfattar som hot respektive våld möts jag av eftertanke och inte sällan får jag intrycket avatt detta inte är något man tidigare reflekterat över. Två av mina intervjupersoner svarar så här:Exempel 1.2M: Om jag är under ett ingripande så kan jag kanske få några slag emot mig sådär, kanskenågon halvknuff sådär och det kanske jag inte upplever som våld utan det ingår i självaingripandet och jag har valt att ingripa så då kanske jag är beredd på att få en arm ellernågonting som jag är förbered på… Men det beror på hur mycket den andra personen villskada mig också. Det blir ganska oklart ibland… vad som kan uppfattas som våld.V: Det förändras ju fler gånger man varit med om ingripanden, man behöver ju inte ta minstalilla för våld. Toleransen ökar och ju mer man jobbar desto mer känns det som man skiter idet.7 De exempel som benämns som utdrag är hämtade från fokusgruppsintervjun och återges således i den följd de hade isamtalet. I de exempel jag nämner enskilda citat syftar jag till vad enskilda ordningsvakter sagt under individuellaintervjuer.15

Inledningsvis i citatet tolkar jag formuleringar som ”så kan jag kanske få några slag (…) någonhalvknuff sådär” som att intervjupersonen tonar ner våldet. Personen som utdelar slagen beskrivsinte utan våldet avpersonifieras och avsändaren till slagen/knuffen ges inget utrymme. Detta sätt attförhålla sig till gärningspersonen beskriver även Åkerström (2007). I det andra citatet vägerintervjupersonen in en erfarenhetsaspekt i definitionen av vad som är våld. Intervjupersonenkonstruerar en bild av sig själv som erfaren och framhåller en tuffhet i att ”man skiter i det”. Attvara selektiv i vad man benämner som våld är något som återkommer i intervjuerna.Ordningsvakterna tonar ner det ”lindrigare” våldet och framförallt hoten, min tolkning är att de istörre utsträckning har svårare att se hot som en form av våld eller utsatthet. En tanke kring detta äratt ett större utrymme lämnas vid vad individer uppfattar som hot och vem som uttalar hoten. De ärmed andra ord svårare att definiera för att det är svårare att ”ta på”, det lämnar inga fysiska märkenoch kan ibland enligt de ordningsvakter jag intervjuat låta löjliga att återberätta trots att man självkänt ett obehag både när hotet uttalades och i efterhand.Definitionerna av vad som uppfattas som hot och våld varierar men beskrivs ofta samvariera medgärningspersonens uppsåt och huruvida man som ordningsvakt tar hotet och/eller våldet personligteller ej. Användandet av sin yrkesroll och sin uniform som ett skydd mot att inte ta hot och våldpersonligt beskrivs återkommande som viktigt och centralt. Jag har valt att utveckla detta undernästa rubrik.7.3 Hantering av hot och våldDe ordningsvakter jag talat med framställer sin identitet som ordningsvakt mot bakgrund av att manvill framställa sig som en kompetent yrkesperson och en stark individ samtidigt som man berättarom sin utsatthet, hotfulla och/eller våldsamma situationer. Intervjupersonen anstränger sig i minaögon för att övertyga mig om att det är framförallt han som innehar kontrollen över situationen (dekvinnor jag intervjuat har inte betonat vikten av kontroll i samma utsträckning som männen).Kontroll och kompetens framhålls som viktiga egenskaper i konstruktionen av en ”bra ordningsvaktsom löser situationen innan den uppstår” som en av mina intervjupersoner uttryckte det. Detuttalandet fick även bli rubriken på min uppsats då jag anser att den säger mycket om bilden somordningsvakterna i studien vill måla upp av sig själva samtidigt som den motsvarar samhälletsförväntningar på dem. Den ger även tillfälle att problematisera föreställningen om dessaordningsvakter.När ämnet våld behandlas utifrån ordningsvakternas användande av det vid olika ingripanden målasdet även upp en bild av dem som yrkespersoner, de beskriver våldet i termer som ”nödvändigt, ellersom en sista utväg”. Det ger även en bakgrundsram för framställningen av själva konflikten att det16

var för att ”skydda både sig själva och personen ifråga”. De placerar även ett visst ansvar hos sigsjälva och framställer sig som kontrollerade och kompetenta. På frågan om hur man somordningsvakt bearbetar en våldsam och/eller hotfull situation i efterhand svarade en av minaintervjupersoner genom att återigen belysa sin egen kompetens och erfarenhet samtidigt som han påett distanserat sätt normaliserar en händelse som inträffat tidigare i hans yrkesliv.Exempel 1.3K: Nu förtiden har man lärt sig att man måste hantera det, antingen genom att prata medpolare eller arbetskamrater, eller ta ett hårt pass på gymmet. Men förr så kunde man ta ettextra jobb pass och då vet jag gånger när kanske nån annan stackare fick ut för det där... Attnån hade varit med om nått, man tog han runt hörnet och spöar på han typ så liksom.Jag stannade under intervjun upp och återkom vid ett par tillfällen till ovan nämnda uttalande frånmin intervjuperson. Han var inte bekväm med det alla gånger och jag tolkade hans ovilja att talanärmare om dessa situationer som att detta inte var något han egentligen ville kännas vid eller varstolt över. Ur berättelserna växer två typer av situationer fram av när de intervjuadeordningsvakterna använder yrkesrollen (de beskriver det ofta som ”uniformen”) som skydd. Denena gången är när det skapas en spänning mellan agerandet i yrkesrollen och ”det civila samvetet”.I citatet ovan beskriver intervjupersonen en situation som förekommit men som han i intervjun medmig inte ställer sig bakom, motsättningen där emellan upplever jag hanteras på ett skickligt sättgenom att använda yrkesrollen och som ett skydd mot gärningen. Jag kan även se en motsättning iframställandet av situationen så yrkesförväntningarna innebär att man som ordningsvakt skall lösasituationen och att våld är en del av den men även att man misslyckats i att ”lösa situationen innanden uppstår” och där med brister i hur en ”bra ordningsvakt ska vara”. Den andra situationen är närde använder yrkesrollen som skydd mot att inte ta hot och våld personligt, de berättar att de ärmedvetna om att det är uniformen som folk skäller på men är osäkra på vad det egentligen beror på,en bidragande faktor tror de kan vara okunskapen hos allmänheten inför vad en ordningsvakt har förbefogenheter och vad som är den egentliga skillnaden mellan en ordningsvakt och en väktare. Dettavalde jag mycket baserat på intervjupersonernas berättelser att förtydliga i inledandet av uppsatsen.Att växla mellan identiteter förekommer i stor utsträckning bland de jag har intervjuat, man iklär sigen yrkesroll och när arbetspasset är slut beskriver de på varierande sätt hur de växlar identitet ocht.ex. aldrig tar tunnelbanan hem med uniformsbyxorna på eller som en av de kvinnligaintervjupersonerna uttryckte det:Exempel 1.4A: Alltså nu har jag ju inte blivit så utsatt (skratt) det är ju inte varje dag men det är klart attman har ju en roll och nu när jag jobbar med ordningshållning är jag väldigt noga med att inte17

åka hem i jobbarbyxorna, det låter kanske lite löjligt men man släpper ut håret när du åkerhem från jobbet och man har uppsatt när man är på jobbet så att. Jag vill försöka särskiljajobbet från privatlivet. Så när jag går hem vill jag inte ha något med ordningsvaktsjobbet attgöra.Citatet är talande för hur majoriteten av mina intervjuade ordningsvakter framställer att de hanterarsin egen utsatthet,. Intervjupersonen har i början av intervjun berättat om ordningsvakters utsatthetför hot och våld samt att det är vanligt förekommande. När jag börjar närma mig hennes egnaerfarenheter av hot och våld framställer hon detta som ett litet problem för just henne, hon betonar”jaget” (varför detta även är understruket). Det är intressant hur ”jaget” senare byts ut mot ”man”när hon berättar om hur man skiljer på yrkesrollen och det privata. Det är intressant för att honsnabbt letar sig tillbaka till den generella bilden och berättelsen av hur det är att vara ordningsvakt,hon avslutar återigen med att utgå från ”jaget” vilket stärker hennes ståndpunkt att hon tycker det ärviktigt att skilja jobb och privatliv. I berättelsen tonas våldet ned genom att intervjupersonen till enbörjan slår ifrån sig sin egen utsatthet (det framkommer senare i samtalet att personen varit utsattför både hot och våld som även polisanmälts) nedtoningen förstärks även genom skrattet.Genom mina intervjudeltagares nedtoning av våldet som ett problem får jag intrycket av att det ären viktig del i sättet de hanterar det, ett sätt som stämmer väl överrens med de förväntningar somställs på ordningsvakter från samhällets sida. Nedtoningen av hot och våld är gemensamt församtliga intervjudeltagare men det framställs på två olika sätt. Burcar beskriver dessa två sätt somnedtoning via normalisering (ordval, grammatik, skratt) och nedtoning via förstärkningar ochextremfallsformuleringar (Burcar, 2005:44 ff.). Beroende på vilka ord och uttryck somintervjupersonerna väljer återspeglas en specifik version av händelsen (Ibid). I en av Åkerströmsstudier om verksamma inom äldrevården visar hon på att personalen tonar ned patienternasaggressiva beteenden och väljer att inte klassa det som våld. Man drog en gräns mellan aggressivapatienter och våldsamma individer ”i allmänhet”. Här ser jag både skillnader och likheter iÅkerströms och mitt resultat. Skillnaden består i att ordningsvakternas definition av våld inte isamma utsträckning påverkas av individen som utdelar hoten, slagen eller sparkarna. Avgörandeblir istället våldets grovhet och gärningspersonens uppsåt att skada samt i vilken mån våldet upplevspersonligt eller ej. De likheter jag identifierar är dock rollförväntningarna som medföljerordningsvakterna och personalen inom vården, de förväntas hantera ”våldet” (beroende på hur detdefinieras) och problemen utan att se dem som problem.Det finns en spänning och en viss motsättning i det som sägs och det som görs under intervjuerna.Våld och hot är vanligt förekommande och innebär en utsatthet som ordningsvakt, detta uttalarordningsvakterna själva. Samtidigt som de ordningsvakter jag pratat med berättar att våldet ochhoten ökar och blir grövre så framställer de inte våldet och hoten som ett ökat problem. Orsaken till18

detta är enligt deras berättelser att de med hjälp av kontroll och kompetens kan hantera problemet.Konstruktionen av dem själva som kompetenta yrkespersoner hjälper dem att inte se problemet somett problem, en del av förväntningarna från samhälletsida samt från arbetsgivare och andra kollegorbidrar till den här konstruktionen av ordningsvakternas identitet. Genom att ordningsvakternaframhåller sin egen kompetens samtidigt som de tonar ned och neutraliserar våldet och hoten genomskratt, extremfallsformuleringar och attityder som speglar en viss nonchalans konstruerar man endistanserad bild av våldet och hoten som problem.Exempel 1.5L: Man glömmer att man är utsatt… det är mer så vi jobbar liksom.K: I början kanske man inte förstår vad som händer sen efter ett tag så tänker man, jamen hanslår mig bara på tisdagar, dom andra dagarna är han snäll. Man blir ju avtrubbad.Distansen tydliggörs med ordval som ”man” och ”vi”. De ordningsvakter jag talat med ger intrycketav att vara mer bekväma med det att tala om den generella utsattheten snarare än den individuelladirekta utsattheten. I framställningen av den egna utsattheten nämns oftast en brutal och allvarligincident, ”mindre allvarliga” incidenter (t.ex. hot) framkommer oftast först senare i samtalet. En avintervjupersonerna drar paralleller mellan att arbeta som ordningsvakt och leva i en våldsamrelation. Berättelsen går ut på att man i början blir chockad och inte uppfattar vad det är som skermedan man sedan efter ett tag tonar ned problemet inför sig själv och andra. Intervjupersonenbeskriver hur man anpassar sig och intalar sig att det inte är så allvarligt.7.4 Att bearbeta hot och våld i efterhandMina intervjupersoner är eniga i sin uppfattning om att våldsamma och/eller hotfulla situationerbehöver bearbetas. Antingen genom att konsultera kollegor eller sin närmsta chef. Deintervjupersoner som uppger att de arbetar för något av de större bevakningsbolagen säger att delitar på att det finns en bra krishantering inom organisationen men att det åligger dem själva i förstahand be om hjälp. På flera ställen i berättelserna om hur man hanterar sina upplevelser återkommererfarenhet som en viktig del, att ”man lär sig den hårda vägen”. Detta framställs ofta med exempelpå hur man som ny i branschen inte ännu hade utvecklat denna förmåga att hantera sina upplevelserpå ”rätt sätt”.Exempel 1,7J: Man har väl lärt sig hur man liksom ska bearbeta bort det… man tar ett extra passnågonstans och jobbar ännu mer (skratt) nej men man har väl kamrater man kan prata medliksom. Man lär sig hur man kan prata med varandra på det här lite grabbiga sättet liksom.Eller så går man ner och kör ett träningspass liksom och avreagerar sig på träningskamraten...Eller så går man och krökar men det händer inte mig så ofta.19

S: Första gången det hände mig… att jag blev knivhuggen, då blev jag chokad och vad är detsom händer? Sen efter en vecka kom det och jag satte mig ner i ett hörn och grät som ett litetbarn. Sen åkte jag på semester med en kompis och då släppte alla hämningar totalt och dåförstod jag att jag måste bearbeta det här…E: Det finns bara ett sätt att lära sig… den hårda vägen, man vet inte själv hur det blir liksom.Förhoppningsvis har man så mycket självbehärskning att det inte slår fel. Som att ta ett extrapass och slå på någon eller göra nått annat misstag.J: Som det första stora slagsmålet jag var med om, det var tre killar mot mig liksom och jagklarade det… jag löste problemet liksom. Men det var sen när chefen ringde och jag sa att detvar lugnt liksom som jag tänkte att det kunde gått riktigt åt helvete.Ovanstående utdrag är ytterligare ett exempel på hur personerna genom att använda ”man”neutraliserar och tonar ned våldet och hoten.7.5 RollblandningInledningsvis vill jag förtydliga att inga av ordningsvakterna i min studie har framställt sig somgärningsmän, jag har inte heller tolkat dem som det. Däremot vill jag tänja på begreppetrollblandning lite till att handla om mer än gärningsmän som brottsoffer. Jag anser att parallellerkan dras med det jag menar är rollblandningen med den rollförväntning Heber (2008) redogör för.Jag anser till skillnad från Heber inte att livsstilsteorin eller de sociala hinder som tas upp går attapplicera på min studie, eller på mina intervjupersoner. Enligt min tolkning utgår livsstilsteorin ochde sociala hinder från ett mer allmänt och civilt perspektiv medan min studie behandlarkonstruerandet och framställningen av ordningsvakten som yrkesperson. Med temat och mindefinition av begreppet rollblandning vill jag således tänja på ”ursprungs begreppet” och låta detbeskriva de dubbla roller som framställs och konstrueras av mina intervjupersoner när det kommertill att vara vakt och brottsoffer. I begreppet rollblandning väger jag även in underrubrikernaidealiska- och framförallt icke idealiska offer då jag anser att de är centrala och utgörbakgrundsramen mot vilken mina informanter konstruerar bilden av sig själva som ordningsvakteroch brottsoffer. Konstruktionen av sig själva som brottsoffer sker även i ljuset av den rådandeofferdiskursen.Åkerström (2007:265 ff.) menar att ett offer inte bara blir till genom vissa händelser utan attofferskapet gestaltas genom t.ex. människors agerande och genom samtal. Brottsofferrörelsen ochinte minst media har bidragit till bilden av offret för att framkalla sympati och medkänsla.Åkerström menar vidare att precis som offerskapet gestaltas kan icke offerskap vara föremål för enspecifik framställning, hur man framställer detta kan handla om berättarstil, ordval och poänger iberättelsen. (Ibid.) Min intention var att lösa den analytiska uppgiften att urskilja i vilka situationeroch på vilka sätt mina intervjupersoner förkastar respektive understryker sin offerstatus för attkunna urskilja om det föreligger en motsättning mellan att vara offer och vakt.20

Offerrollen är inte entydigt attraktiv, den implicerar till viss del ett skyddsbehov och en maktlöshet,ordningsvakterna i min studie önskar i väldigt liten utsträckning sympatier eller medlidande. De villses som (och framställer sig som) kompetenta yrkespersoner som har kontroll och förmåga att styraöver de situationer som uppkommer. De intervjuade ordningsvakternas berättelser följer i stort sättsamma mönster, oavsett om de suttit i en individuell eller fokusgruppsintervju. Till stor del handlardet om att intervjupersonerna förkastar offerstatusen medan de framhåller att det finns en utsatthet.Man beskriver återkommande hur man är utsatt för hot och våld men talar sällan om sig själv sombrottsoffer. Detta tolkar jag som att det råder en motsättning i att vara ordningsvakt och offer,Endast vid ett par tillfällen talar ordningsvakterna om sig själva som brottsoffer, då beskrivshändelsen som så pass allvarlig att den vunnit legitimitet hos omgivningen (ofta kollegor och polis)och det beskrivs som en uppenbar våldshandling som även krävt sjukhusvård. I de avseenden minaintervjupersoner faktiskt identifierar och framställer sig som offer sker det genom ett element somär idealtypiskt i en offerberättelse, förutom att våldet varit grovt har man t.ex. inte själv tagitinitiativ till situationen/händelsen och man har således inget ansvar (man är ansvarsbefriad).Ordningsvakterna understryker sin offerstatus när situationen upplevs ha blivit okontrollerbar, iberättelserna identifierar jag flera attribut hos gärningspersonen, gärningspersonen uppträder oftaaggressivt och är okontaktbar (oftast på grund av alkohol eller droger), ordningsvaktens egen rollhandlar till stor del om maktlöshet ”det fanns inget vi kunde göra”, intervjupersonerna använderåterigen ”vi” och ”man”. I likhet med Christies teori om ideala gärningspersoner och ideala offertillskrivs gärningspersonen egenskaper som okontrollerad, farlig och hotfull medanintervjupersonen själv framhäver sin kompetenta yrkesroll ”att bara hjälpa till och se så alla har detbra ”. De ordningsvakter jag intervjuat faller in under båda offerkategorierna på samma gång, (deicke-idealiska och de motspänstiga). Detta genom att de motsätter sig egenskaper som svaga ellersårbara. De balanserar det problematiska i att vara utsatt med att återkommande framhäva sinkontroll och kompetens.Exempel 1.6M: I början brukade jag ta åt mig men nu tar jag inte åt mig på samma sätt. Jag tror det har attgöra med att man inte bryr sig helt enkelt, sen beror det på hur pass skadad jag blir. Det låterkonstigt men en knuff är ingenting, det är en del av jobbet, men det beror på. Oftast 95procent av fallen ser jag inte mig själv som brottsoffer men sen om det skulle vara en riktigmisshandel eller typ på det sättet skulle jag vara brottsoffer. Det som är en del av jobbet ärden här biten att man inte blir skadad på samma sätt.21

7.6 AnmälningsbenägenhetGemensamt för de ordningsvakter jag intervjuat är att de sällan ser någon poäng eller vinst 8 i attanmäla hot och våld som de upplever som lindrigt. Problematiken och motsättningarna i attdefiniera och klassa våldet har jag påvisat ovan. En anledning till denna tveksamhet inför att anmälaär uppfattningen att en anmälan sällan leder någonstans, den läggs ner i brist ”eller vad som helst”.Inledningsvis tog jag med ett citat i studien där en ordningsvakt visserligen får rätt i sak (våld mottjänsteman) men där han nekas skadestånd. Här tycker jag mig tillsammans med berättelser frånmina intervjupersoner se det dubbla i lagstiftningen. Enligt lagstiftaren skall våld mot tjänstemantilldömas hårdare straff än en likvärdig misshandel på en civilperson. Däremot vittar domslutet ochintervjupersonernas berättelser om att våldet är en del av yrket och något som man somordningsvakt ”får räkna med”. Genom intervjuerna framhålls polisens bemötande som viktigt ochtill stor del avgörande för om en anmälan sker eller ej. Det faktum att man kan bära en offeridentitetutan att få någon legitim status som offer från omgivningen medför att ett negativt bemötande frånrättsväsendet (både polis och domstol) riskerar bidra till en sekundära viktimisering (Burcar,2005:133 f).7.7 Resultat av individuella- kontra fokusgruppsintervjuerI fokusgruppsintervjun finns det en spänning mellan det som sägs och görs. De förstaintervjupersonerna fick frågan om de föredrog att bli intervjuade individuellt eller i grupp, samtligasvarade att de föredrog att bli intervjuade individuellt. Skälen till detta varierade men i huvudsakframhölls det att de kände sig bekvämare att sitta enskilt med mig som intervjuare och tala om hotoch våld. En bidragande orsak var troligtvis att de till viss del såg mig som en kollega som redanhade insyn i branschen. Jag anser det ändå värt att poängtera då hot och våld som problem tonas nedmen av dem tillfrågade ändå upplevdes lättare att tala om enskilt. Även om det föreligger enmetodologisk skillnad mellan de individuella intervjuerna och fokusgruppsintervjun så skiljer siginte resultaten nämnvärt. Snarare är det så att de konstruktioner och framställningar som framgåttgenom de individuella intervjuerna förstärks i fokusgruppsintervjun då informanterna självaförstärker varandras bilder och uttalanden genom medhåll och ytterligare exemplifiering.8. ANALYSUnder denna rubrik avser jag koncentrera och framhålla det som varit mest meningsbärande ur minresultatdel. Jag har avsett tolka och analysera det som framställs både explicit och implicit. Jag8 Med vinst avses både ekonomisk ersättning i form av skadestånd men även upprättelse.22

kommer även i högre utsträckning analysera och problematisera hur samhällets förväntningarinteragerar med ordningsvakternas egna framställningar och konstruktioner av sig själva (både somvakter och brottsoffer). Samt lägga till en dimension av hur detta påverkar deras konkretaarbetssituation (arbetsmiljö).Samtliga intervjuade ordningsvakter framställer sin utsatthet som omfattande och svarar även ja påfrågan om hot och våld är vanligt förekommande i deras vardag 9 . Den generella utsatthetenåterkommer flera gånger under intervjuerna, då framförallt på informanternas egna initiativ. Jagtolkar detta som att det är något man vill prata om. Berättandet går ofta ut på att konstruera bildenav sig själv som en kompetent, erfaren och stabil yrkesperson. Denna konstruktion sker motbakgrund av beskrivningen av arbetsmiljön och vardagen som riskfylld. Arbetet som ordningsvaktbeskrivs innehålla både hotfulla och våldsamma situationer i hög utsträckning. Både på detgenerella och individuella planet framhåller man att det är en del av arbetet, att man gör det somförväntas av en ordningsvakt. På det individuella planet hamnar jag med mina intervjupersoner närjag mer specifikt vill förstå hur de ser på sin utsatthet. Jag tycker mig komma åt problematiken påett mer självreflekterande sätt genom att fråga om egna erfarenheter och den egna uppfattningen omvad som är hot och våld samt hur man som ordningsvakt hanterar detta utifrån rådandeförväntningar. Detta tydliggörs då flera av mina informanter i betydligt högre utsträckning tonar nedhot och våld som rör den egna utsattheten 10 .Ordningsvakterna framhåller att en central del i att hantera hot och våld som en del av arbetet är attinte ”ta åt sig” av våldet eller hoten. Ordningsvakterna berättar att uniformen (som ofta fårsymbolisera själva yrkesrollen) fungerar som ett skal och ett skydd. Hot och lindrigare våldförminskas och framställs av ordningsvakterna sällan som något man tar personligt eller för dendelen anmäler. Själva nedtoningen fungerar i mina ögon som en process som de intervjuadeordningsvakterna framställer indirekt. Att hot och våld är en del av arbetet betyder snarare att det ärnågot som man som ordningsvakt förväntas klara av. Flera informanter beskriver hur kollegor som”fått nog” eller ”inte klarat av det” slutat av sig själva, de uttrycker det som att yrket i sig är”självsanerande”. Nedtoningen som process kan ses utifrån berättelser från framförallt två avinformanterna som arbetat mellan ett och ett halvt och fyra år. De beskriver inledningsvis hur de ibörjan reagerade på hot och våld men inte kunde definiera eller placera det i kontext 11 . Inte sällansökte man reaktioner från omgivningen (arbetsgivare eller kollegor) när reaktionen uteblev9 Detta har blivit en naturlig följdfråga då informanterna i sina berättelser definierat hot och våld. Frågan harinte ställts fristående då jag inte velat riskera att den verkat ledande och finns således inte heller med iintervjuguiden.10 Se exempel 1.411 Informanten poängterade att händelsen hade polisanmälts om den inträffat utanför arbetet, han hade då ävenidentifierat sig som brottsoffer.23

skickades samtidigt signaler om att detta var att förvänta sig, som en del av arbetet. Med tidenbeskriver de hur hot och våld tonas ned allt efter som man i sin roll som ordningsvakt blir mer ochmer ”avtrubbad” 12 . Själva nedtoningsprocessen samt förmågan att ”inte ta det personligt” ses sombärande och mest centrala i hur de ordningsvakter jag talat med hanterar och förhåller sig till att hotoch våld är en del av jobbet.Motsättningen i att vara vakt och brottsoffer ligger i att de tillskrivna egenskaperna som respektiveidentitet innebär. Motsättningen är inte fullständig utan en offeridentitet kan accepteras när våldeteller hotet är så pass grovt/allvarligt att det inte råder någon tvekan om att det inte tillhör detnormaliserade våldet/hoten som man som ordningsvakt ”får räkna med” och ha ”mental beredskapför att klara av”. Således framställer ordningsvakterna i studien att det innebär dubbla roller att varavakt och brottsoffer men att detta inte är absolut och att tala om sin roll som vakt i förhållande tillen generell utsatthet tyck lättare och mindre problematisk. Informanterna balanserar mellan sin rollsom ordningsvakt, utsatthet och offerskapet genom intervjuerna. Ordningsvaktsidentitetenkonstrueras utifrån ovan nämnda begrepp som kompetens, erfarenhet och kontroll. Den generellautsattheten framställs som omfattande medan offerskapet i stor utsträckning förkastas genomneutralisering och ned toning av hot och våld 13 .En ordningsvakts vardag beskrivs av intervjupersonerna innehålla en rad riskfaktorer(ordningshållning, tillrättavisande, kontakt med allmänhet, nattarbete etc.) Som jag nämnde ovanbeskrivs utsattheten som omfattande av dem jag talat med och stämmer även väl överrens med denbild och förförståelse jag hade när jag gick in i arbetet med uppsatsen. Utifrån ordningsvakternasberättelser ser jag inte enbart hur samhällets förväntningar om att hot våld skall hanteras som en delav arbetet utan även hur arbetsgivare och kollegor tillsammans skapar en yrkeskutur som består avatt ”tåla” och ”klara av” hot och våld. En del av min slutsats blir att dessa två (samhället ochyrkeskulturen) påverkar varandra. Om ordningsvakter konstruerar och framställer en bild av sigsjälva som ”tuffa” och ”tåliga” påverkar givetvis detta även samhällets syn på dem ochförväntningarna kan komma att ställas därefter. Precis som att samhällets förväntningar påverkarhur ordningsvakterna och omgivningen ser på dem och vad de förväntas klara av och inte. Detmotstridiga i att samhället genom lagstiftningen erbjuder ordningsvakterna ett förstärkt rättskyddsamt en egen brottskategori (våld mot tjänsteman) samtidigt som de förväntas ha en beredskap förvåldet som en del av arbetet. Därtill utgör media en betydande roll, ordningsvakterna i studienmenar att medias selektiva rapportering bidrar till ett allt hårdare och mer ”svårjobbat klimat”. Ettsätt att konkretisera och beskriva detta orsaks-resonemang syns nedan.12 Se exempel 1.613 Se exempel 1.2 samt 1.524

Modell 1. Orsaks-modell över olika aktörers inverkan och påverkan på varandra.Det är svårt, för att inte säga omöjligt att utifrån den här studien avgöra vart dessa attityder ochförväntningar skapas. Jag kommer därmed nöja mig med att synliggöra och problematisera dessa iförhållande till varandra och i förhållande till rådande föreställningar om hur en ordningsvakt är ochbör vara.9. AVSLUTANDE DISKUSSIONMin förhoppning är att man genom att förstå hur ordningsvakterna själva ser på och talar om sinutsatthet samt förhåller sig till den aktuella offerdiskursen kan få en ökad förståelse och en annanbild av dessa ordningsvakter och deras vardag. Jag har med den här studien velat uppmärksammafrågan om hur attityder och förväntningar skapar en bild av verkligheten som får reellakonsekvenser. Ett arbetsklimat som uppmanar till rapportering av hotfulla och våldsamma händelserkommer med stor sannolikhet även generera fler rapporteringar och anmälningar. Detta leder till attproblemen synliggörs och kan börja åtgärdas. Det kan vara ett första steg till en förändring. I minaintervjuer har jag mötts av en stor öppenhet från mina intervjupersoner. Det var sällan ett problematt få dem att berätta om sitt arbete och sin utsatthet. Även om en viss tveksamhet uppstod till enbörjan när samtalet närmade sig den egna utsattheten släppte detta ofta en bit in i samtalet. Dennavilja att berätta vittnar om en yrkesgrupp som sällan ges den möjligheten. Istället vittnarordningsvakternas berättelser om att de ofta får försvara sin yrkesroll som fått en negativ stämpelhos allmänheten, mycket på grund av medias framställning av den våldsamma ordningsvakten.Jag inser att jag med min uppsats inte enbart belyser en utsatt yrkesgrupp utan att jag även bidrar tillen utvidgning av brottsofferperspektivet. Tham (2001:36 f.) menar att brottsofferperspektivet av25

olika skäl kan komma att utvidgas och att detta kan ha stora fördelar för en potentiellt bättre ochmer rationell kriminalpolitik där resurserna fördelas på ett bättre sätt för att hjälpa brottsoffretistället för att stjälpa gärningsmannen. Även om jag inte anser att en förändrad kriminalpolitik ärlösningen på ordningsvakternas problematik framhåller Tham även att den rådande synen på vemsom är ett brottsoffer är för snäv (Ibid.). Här försöker jag i min studie bidra till att vidga synen påbrottsoffer utan att ställa olika brottsoffergruppen mot varandra. Tham framhåller även risker medutvidgningen av brottsofferperspektivet. En utvidgning kan leda till en föreställning att om alla äroffer är ingen offer. Begreppet tunnas ut och om alla eller väldigt många definieras som offerkommer inte heller resurserna att räcka och hjälpen begränsas (Ibid: 38). Att offerkategorin utvidgaskan även innebära att människor stämplas som offer mot sin vilja vilket kan leda till en motsättningoch en utveckling mot minskat framhävande av brottsoffret (Ibid.:39).Kanske förhåller det sig så att alla inte kan vara brottsoffer, men vilka bör tillskrivas offerstatus ochvilka skall ställas åt sidan i den rådande diskursen? Min förhoppning är att man genom att utvidgaoffer-begreppet även kan vidga den rådande diskursen och få fler att tala om sin utsatthet på ett meröppet sätt. Därigenom går det att undkomma såväl direkta som långtgående konsekvenser avobearbetade hot- och våldshändelser. Detta anser jag applicerbart såväl i min studie omordningsvakters utsatthet men även för andra personer både i arbetslivet och i det privata.9.1 AvslutningEtt mer accepterande klimat där man tillåts prata om utsattheten på ett annat sätt än vad som görsidag skulle kunna tänkas gynna både den enskilda ordningsvakten och yrkeskåren. Det är viktigt attsynliggöra problematiken men också ge den enskilda arbetsgivaren en chans att ta sitt ansvar ochutarbeta kvalificerade och effektiva stödåtgärder för dem som behöver det. Oavsett om detta behovuttrycks explicit eller implicit så behöver såväl arbetsgivare som kollegor få upp ögonen för devarningssignaler som yttrar sig. Min förhoppning är att den här uppsatsen kan vara ett bidrag tilldetta genom att dels belysa hur lagstiftaren ger motstridiga signaler genom att straffa hårdare förvåld mot tjänsteman men inte ersätta den enskilda ordningsvakten för den kränkning som uppstår.Samtidigt som den belyser hur man som ordningsvakt talar om sin utsatthet och om de dubbla rollerdet innebär att vara ordningsvakt och brottsoffer. I den här studien har nio stycken ordningsvakter”ute på fältet” fått berätta sin version och dela med sig av sina erfarenheter, i en större och meromfattande studie vore det intressant att se hur bland andra arbetsgivarna skulle framställautsattheten och hanteringen utav den samma. Att göra en större studie och även ta in andrayrkesgrupper som har till uppgift att hantera hot- och våld som en del av arbetet vore intressant föratt se vad som skiljer dem åt och vad de har gemensamt.26

Studiens omfattning och uppbyggnad är inte avsedd för några generella slutsatser. Däremot anserjag mig ha påtalat och lyft fram en annan bild av ordningsvakterna. Genom att öppna upp för nyaframställningar, identiteter och attityder anser jag att man har mycket att vinna när det gäller attförbättra arbetsmiljön och belysa arbetssituationen för dem som är avsatta att hantera vad som avsamhället beskrivs som ett ökat problem.27

LITTERATURLISTA- OCH KÄLLFÖRTECKNINGBryman, A.(2008): Samhällsvetenskapliga metoder. Liber AB, Malmö.Bergström, G. & Boréus, K. (2010). Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskapligtext- och diskursanalys. Studentlitteratur AB: Lund.Björkqvist, K. (1994): Sex differences in physical, verbal, and indirect aggression: A review ofrecent research. Sex Roles, 30, 177-188.Burcar, V. (2005): Gestaltningar av offererfarenheter. Samtal med unga män som utsatts för brott.Lund Dissertations in Sociology.Chappell, D. & Di Martino, V. (2006): Violence at work. International Labour Office, Genève.Christie, N. (1993): Crime control as Industry. Routledge, London.Christie, N. (2001): ”Det idealiska offret”, I Åkerström, M. & Sahlin, I. (Red.), Det motspänstigaoffret. Författarna och Studentlitteratur AB, Lund.Estrada, F., Nilsson, A. Jerre, K. & Wikman, S. (2010): Violence at work - the emergence of asocial problem. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime prevention s.46–65.Edgar, K., O´Donnell, I. & Martin, C. (2003): Prison Violence -the Dynamics of Conflict, Fear andPower. Willan, Routledge.Einarsen, S. & Mikkelsen, E. G.(2003): Individual effects of exposure to bullying at work. In:Einarsen S., Hoel, H., Zapf, D. & Cooper, C. L. (eds.) Bullying And Emotional Abuse inthe Workplace: International Perspectives in Research and Practice. Taylor & Francis. New York.Glomb, T. M. & Liao, H. (2003): Interpersonal aggression in work groups: social influence,reciprocal and individual effects. Academy of Management Journal, 46.Heber, A. (2008): Brottslingen som brottsoffer. Kriminologiska institutionen, StockholmHultin, A. (2000): Lagar, föreskrifter och rekommendationer. Menckel, E. (red.) Hot och våld ivård och omsorg. Fakta, forskning och förebyggande arbete. Arbetslivsinstitutet s.148–156,StockholmJustitiedepartementet (1993): Att renovera en förfallen kriminalpolitik. Justitiedepartementet,Stockholm.28

Kruize, P., Sorensen, D. & Dreyer Lassen, D. (2008): Vold mod offentligt ansatte. Syddanskuniversitetsforlag & Rockwool fonden, Viborg.Kvale, B & Brinkman, S. (2009): Den kvalitativa forskningsintervjun. Författarna ochStudentlitteratur AB, Lund.Lazarus, R. S. & Folkman, S. (1984): Stress, appraisal and coping. Springer Publishing. NewYork.Lander, I. (2003): ”Att framföra sig som kvinna”. I avhandlingen ”Den flygande Maran”.Stockholms universitet, Kriminologiska institutionen, StockholmMenckel, Eva (2000). Hot och våld i vård och omsorg Fakta, forskning och förebyggandearbete. Stockholm: ArbetslivsinstitutetMoayed, F. A., Daraiseh, N., Shell, R. & Salem, S. (2006): Workplace bullying: a systematicreview of risk factors and outcomes. Theoretical Issues in Ergonomics Science, 7.Munck, J., Vilgeus, J. & Carlberg, L. (2005): Ordningsvakt och väktare: regler för ordningsvakteroch bevakningsföretag .Norstedts juridik AB, Stockholm.Pettersson, T.(2003): Våld som iscensättning av femininitet. I: Lander, I. Pettersson, T. Tiby, E.:Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet. Författarna och Studentlitteratur AB, Lund.Regeringens proposition (2011/12:1): Budgetproposition utgiftsområde 4: Rättsväsendet.Robinson, S. L. & O'Leary-Kelly, A. M. (1998): Monkey see, monkey do: The influence of workgroups on the antisocial behavior of employees. Academy of Management Journal, 41.Sohlberg, P. & Sohlberg, B.-M. (2008): Kunskapens former: Vetenskapsteori och forskningsmetod.Stockholm: Liber.Tham, H. (2001): Brottsoffrets uppkomst och framtid. Åkerström, M. & Sahlin, I. (red.) Detmotspänstiga offret. Författarna och Studentlitteratur AB, Lund.Vetenskapsrådet (2002): Forskningsetiska principer inom humanistisksamhällsvetenskapligforskning. Vetenskapsrådet: Elanders Gotab.Viitasara, E. (2004): Violence in Caring. Risk factors, outcomes and support. (Akad.avh.)Karolinska institutet, institutionen för folkhälsovetenskap. Arbetslivsinstitutet, rapport 2004:1.Arbetslivsinstitutet. Stockholm.29

Wibeck, V. (2000). Fokusgruppsintervjuer. Om fokuserade gruppintervjuer somundersökningsmetod. Lund: StudentlitteraturWikman, S. (2012): Våld i arbetslivet – Utveckling, uppmärksamhet och åtgärder.(Akad.avh.)Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet. Stockholm.Åkerström, Malin (2001) , ”Annie- en motberättelse”, I: Åkerström, Malin & Sahlin, Ingrid (red),Det motspänstiga offret, Författarna och Studentlitteratur AB, Lund.Åkerström, M & Sahlin, I (2001), ”Inledning”, I: Åkerström, Malin & Sahlin, Ingrid (red), Detmotspänstiga offret, Författarna och Studentlitteratur AB, Lund.Åkerström, M. (2007) Coola offer. Unga mäns balansering av brottsofferidentiteten. I: Festskrifttill Henrik Tham. Kriminologiska Institutionen, Stockholm.InternetsidorArbetsmiljöverket: http://www.av.se/dokument/afs/AFS1993_02.PDF, 2012-03-15Polisen: http://www.polisen.se/sv/Lagar-ochregler/Ordningsvaktvaktare/Ordningsvakter/Befogenheter/, 2012-04-03Rikspolisstyrelsen: http://www.sabo.se/SiteCollectionDocuments/RPS_Information_2009-07-15.pdf, 2012-05-0130

10. BilagorBilaga 1.1: Intervjuguide1) BakgrundÅlderUtbildningÅr i yrket2) Vad är hot och vad är våld?Hur definieras hot/våld?Hur förhåller man sig som ordningsvakt till risken att hot om våld och våld kan förekomma när manarbetar?3) Hantering av hot och våldFinns det strategier för att hantera hot och våld som en del av arbetet?Blir man med tiden mer tillåtande mot vissa hotfulla beteenden/situationer för att kunna klara avsituationen?4) AnmälningsbenägenhetVilka faktorer spelar in och blir avgörande för om man som ordningsvakt anmäler hot och våld?5) Stöd från arbetsgivarenÄr stödet från arbetsgivarenssida tillräckligt i förhållande till risken att hot och våld förekomer somen del av arbetet?Avslutande reflektioner:Har du några övriga tankar, erfarenheter eller reflektioner kring utsattheten i ditt arbete?Är det någonting jag glömt fråga dig om och som du skulle vilja tillägga?Får jag återkomma om jag undrar över något?31