Hermansson, Klara: Bilder av våld mot kvinnor i nära relationer.

Kriminologiska institutionenBilder av våld mot kvinnor i nära relationerEn jämförelse av två teoretiska perspektiv utifrån en vinjettC-uppsats i kriminologiVårterminen 2007Klara Hermansson

SAMMANFATTNINGI min studie jämförs två teoretiska perspektiv på våld mot kvinnor i nära relationer. En företrädareför vartdera perspektivet får under en intervju kommentera en, av mig skapad, vinjett. Då deperspektiv som studien fokuserar har polariserats i debatter har min ambition varit att skapa engemensam tolkning av vinjetten. Genom att sträva efter likheter kan de skillnader som kvarstårmed större sannolikhet betraktas som verkliga skillnader. De teoretiska resonemangen som jagjämför har utvecklats av Eva Lundgren respektive Margareta Hydén. Hydén företräds av AnnWolmar medan Lundgren företräder sitt eget perspektiv.Analysen av intervjuerna är strukturerade utifrån fem teman: samhällets bild av våld motkvinnor i nära relationer, interaktionen med kuratorn, relationen, uppbrottet samt kvinnans tillståndefter uppbrottet. I den avslutande diskussionen fokuserar jag områden där de två perspektiven oftaanses skilja sig åt. Exempel därpå är huruvida våldet bör ses som en kulturellt accepterad ellerförbjuden handling. Min slutsats är däremot att skillnaden mellan perspektiven snarare ligger ihuruvida våldet uppfattas som en del av ett kvinnoförtryckande kontinuum, vilket leder till olikasvar på frågan om samhällets acceptans av våldet. Slutligen kopplar jag intervjudeltagarnastolkningar till en vidare samhällskontext. Nils Christies resonemang om ’det idealiska offret’ fårhär fungera som hjälp för att tolka och fördjupa förståelsen av resultatet.1

INNEHÅLLSFÖRTECKNINGINLEDNING .............................................................................................................................................. 3SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR .............................................................................................................. 5BAKGRUND .............................................................................................................................................. 6Våld mot kvinnor i nära relationer - dess politiska historia ............................................................... 6Förklaringar till våld mot kvinnor i nära relationer .......................................................................... 7Tidigare jämförelser ........................................................................................................................... 9Varför ’våld mot kvinnor i nära relationer’? ................................................................................... 11TEORI ....................................................................................................................................................... 12VETENSKAPSTEORETISK FÖRSTÅELSERAM OCH FÖRFÖRSTÅELSE........................................................... 12DET IDEALISKA OFFRET .......................................................................................................................... 13STUDIEN .................................................................................................................................................. 14METOD ................................................................................................................................................... 15En vinjettstudie med kvalitativa intervjuer ....................................................................................... 15Validitet och intrasubjektivitet .......................................................................................................... 16URVAL OCH AVGRÄNSNINGAR ............................................................................................................... 17Våldets normaliseringsprocess ......................................................................................................... 17Kvinnomisshandel som tvivelaktig äktenskaplig handling................................................................ 19Skillnader och likheter mellan Lundgren och Hydén utifrån den studerade litteraturen ................. 21TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ........................................................................................................................... 21Konstruerandet av vinjetten .............................................................................................................. 21Intervjuguide..................................................................................................................................... 22Urval av intervjudeltagare ............................................................................................................... 23Genomförande av intervjuer ............................................................................................................. 23Utskrift av intervjuerna .................................................................................................................... 24Strukturering inför jämförelse av intervjuerna ................................................................................. 24RESULTAT OCH ANALYS ................................................................................................................... 26SAMHÄLLETS BILD AV VÅLD MOT KVINNOR I NÄRA RELATIONER .......................................................... 26INTERAKTIONEN MED KURATORN .......................................................................................................... 28RELATIONEN .......................................................................................................................................... 31UPPBROTTET .......................................................................................................................................... 33KVINNANS TILLSTÅND EFTER UPPBROTTET ............................................................................................ 33DISKUSSION ........................................................................................................................................... 37TEORETISKA SKILLNADER ...................................................................................................................... 37SAMHÄLLSKONTEXTEN OCH KVINNORS OFFERSTATUS........................................................................... 40FRAMTIDA FORSKNING ........................................................................................................................... 42LITTERATUR ......................................................................................................................................... 43OFFENTLIGA TRYCK ............................................................................................................................... 46BILAGA .................................................................................................................................................... 471. VINJETT .............................................................................................................................................. 472. INTERVJUGUIDE .................................................................................................................................. 492

INLEDNINGDen 2 maj tar en kvinna kontakt med socialtjänsten i en förort till Stockholm. Under ettsamtal med en kurator framträder följande händelseförlopp. Kvinnan har sedan sju årtillbaka varit gift med en man som under de senaste fyra åren slagit henne. Hon beskrivermannens svartsjuka som ett stort problem i relationen.– Han är otroligt svartsjuk och nu har jag verkligen fått nog. Jag har försökt hjälpahonom tillräckligt länge nu men det blir inte bättre. I början tyckte jag nästan attsvartsjukan var gullig, som ett bevis på att han brydde sig om mig. Men nu känns detsom att den förstört oss båda. Jag kan helt enkelt inte stanna hos honom.Kvinnan beskriver sedan hur hon det senaste året börjat förlora hoppet om att våldetskulle upphöra.– Jag började distansera mig från honom känslomässigt, vilket ledde till att jagbörjade längta efter ett annat liv, ett liv utan våld. Jag började allt oftare tänka på attlämna honom. Men det är svårt. Han ville ju inte slå mig. Efteråt var han alltidotroligt kärleksfull, men ledsen över det han gjort. Han ångrade sig verkligen. Vibrukade kunna prata med varandra ganska bra dessa stunder och det gav en ju hoppom att det kunde bli annorlunda.Kvinnan fortsätter att berätta om vad som enligt henne ledde fram till uppbrottet.– Jag blev helt apatisk, kände mig dödad psykiskt. Han blev aldrig nöjd med mig. Hurjag än gjorde så blev det fel för honom. Jag kunde kanske ha anpassat mig elleransträngt mig mer…Kvinnan berättar att de bråkade ganska mycket redan i början av förhållandet i och medatt ”de båda har ganska eldigt temperament” som hon uttrycker det. Hon säger att detskulle ha varit lättare om hon till exempel låtit bli att prata med andra manliga bekantanär de var ute, men att hon inte ville låta sig styras av honom.– Trots att jag visste att han skulle slå mig kunde jag göra saker som jag visste retadehonom. Jag blev så arg när han skulle hålla på och bestämma över mig. På så sätt varjag rätt självisk och barnslig. Och det var ju då han slog, jag visste ju det. En annanperson hade väl försökt undvika våldet i stället. Jag försökte undvika det ibland mendet gick sällan. Det var som att han redan hade bestämt sig för att han var irriteradpå mig och ville ha bråk.Kuratorn frågar kvinnan hur hon gjorde för att försöka undvika misshandeln.3

– Misshandel, du får det att låta så… Det var ju inte bara så att det var han som slogoch härjade. Jag var ju också aktiv i det hela. Du tror säkert att jag bara var passivoch tog emot men så var det inte. Det var ju inte så att han slog utan vidare…Kvinnan fortsätter.– Misshandel ger en så missvisande bild av vår situation. Vi hade ju en vanlig relationockså. Jag trodde verkligen aldrig att något sådant skulle kunna hända mig. Eller oss.Kuratorn kommenterar att det ändå var mannen som slog och att det inte direkt var någotsom hände honom.– Men det var ju inte så att han ville göra mig illa. Kunde jag få honom att sluta slåskulle jag gå tillbaka direkt. Jag älskar honom fortfarande och jag har aldrig känt ensådan kärlek för någon annan förut. Jag skulle ju aldrig ha stannat om inte relationenvarit så fin i övrigt.I denna studie kommer två teoretiska perspektiv på våld mot kvinnor i nära relationer att jämförasutifrån den ovan presenterade vinjetten. Jämförelsen kommer att göras genom att en företrädare förvartdera synsättet intervjuas. Min ambition är att skapa mig en djupare förståelse för perspektivensteoretiska skillnader och likheter. För att kunna göra det är det avgörande att de skillnader ochlikheter som framträder kan härledas just till de teoretiska resonemangen och inte till utomståendefaktorer, som exempelvis att de förhåller sig till olika verklighetsbeskrivningar och därmeddiskuterar olika saker. I och med att de perspektiv som jag studerar har polariserats i debatter finnsdet en viss risk att skillnader överdrivs på bekostnad av likheter.På 1990-talet fördes en diskussion, bland annat i Kvinnovetenskaplig tidskrift, därskillnaderna mellan de två perspektiven fokuserades. En debatt, med polarisering som följd,blossade åter upp efter TV-dokumentären Könskriget, som kritiskt granskade Sverigeskvinnojourers verksamhet. 1 För några år sedan gavs en kunskapsöversikt om mäns våld motkvinnor ut av Socialstyrelsen med titeln Mäns våld mot kvinnor - ett diskursivt slagfält. 2 Titelnfångar träffande den debatt som ägt rum de senaste åren och därmed även mitt metodologiskaproblem. För att öka möjligheten till jämförelse och säkerställa att de två intervjudeltagarnaförhåller sig till samma historia har jag skapat en vinjett. Vinjetten syftar alltså till att nyansera deskiljaktigheter som beror på att perspektivens företrädare förhåller sig till olika1 KvT 1993 nr. 3-4, KvT 1994 nr. 3, KvT 1995 nr. 4, KvT 1996 nr. 1, Könskriget SVT2, sändes första gångenden 15/5 och den 22/5 2005 kl. 20.00. Det var närmare bestämt ett av de rikstäckande nätverk av kvinnorjourer,Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), som blev granskat.2 Steen (2003)4

verklighetsbeskrivningar. Fokus kommer att ligga på att skapa en gemensam tolkning av vinjettensamt att problematisera och ifrågasätta de skillnader som ofta tas för givna då de två perspektivendiskuteras. Genom att sträva efter likheter kan de skillnader som kvarstår med större sannolikhetbetraktas som verkliga skillnader.Avsikten med studien är alltså inte att ytterligare polarisera de två perspektiven utan snarareatt skapa en djupare förståelse av orsakerna till eventuella skillnader. Relevant blir då att analyseravilken samhällelig kontext de förhåller sig till samt utifrån vilken position de uttalar sig. De tvåperspektiv som jag avser jämföra har utvecklats av Eva Lundgren, professor i sociologi medinriktningen våld mot kvinnor, och Margareta Hydén, professor i socialt arbete med inriktningenbarn. Jämförelsen kommer att göras genom att Eva Lundgren och Ann Wolmar, som representerarMargareta Hydéns perspektiv, under en intervju får kommentera vinjetten.Syfte och frågeställningarSyftet med denna studie är att jämföra två teoretiska perspektiv på våld mot kvinnor i närarelationer. Jag har velat problematisera det som konstruktivistiskt betonade studier ofta utgår ifrån,nämligen att sättet man talar om ett fenomen får konsekvenser för hur vi tänker och handlar. I dethär fallet gäller det främst konsekvenser för kvinnor som brottsoffer. I stället för att fokusera påskillnader och eventuella konsekvenser som dessa skillnader kan tänkas få för de berörda parternahar mitt huvudsakliga intresse varit att skapa en gemensam tolkning av vinjetten. De skillnader itolkningar som intervjudeltagarna har gjort har jag under mitt analysarbete ifrågasatt snarare än attdess eventuella konsekvenser poängterats.De frågor som jag avser besvara under studiens gång är: Vilka är perspektivens likheter?Vilka är skillnaderna mellan perspektiven? Är de skillnader som uppmärksammas teoretiskaskillnader eller kan de vara orsakade av andra faktorer? En bakomliggande fråga som jag tror äravgörande för vilken tolkning man gör av vinjetten är: Sett utifrån de båda perspektiven, harkvinnor som blir misshandlade av sina män fått status som idealiska offer i dagens samhälle?Denna fråga är kopplad till den samhälleliga kontexten och påverkar vad man anser bör belysas ifrågan om våld mot kvinnor i nära relationer.5

BakgrundVåld mot kvinnor i nära relationer - dess politiska historiaFör att förstå den debatt som de senaste åren ägt rum om mäns våld mot kvinnor i nära relationerkrävs det att vi ser tillbaka på kvinnomisshandelns politiska historia. Före 1965 var våldtäkt inomäktenskapet inte straffbelagt och även övrigt våld som män brukade mot kvinnor inom äktenskapetsramar sågs som en personlig angelägenhet 3 . 1976 kom den offentliga utredningen Sexuellaövergrepp, där man bland annat föreslog lägre straff i de fall då kvinnan i fråga kunde anses habidragit till sin egen viktimisering 4 . Ett sådant exempel var när offer och gärningsman sedantidigare kände varandra. Utredningen mötte stark kritik från kvinnorättsgrupper vilka menade attkvinnor skuldbeläggs för det våld, i det här fallet sexuellt våld, som de utsätts för.En ny utredning tillsattes och de politiska förslag som sedan dess har presenterats harfokuserat på att öka stödet för kvinnor som utsätts för våld av sin partner och stärka deras rättsligaställning samt på att skärpa påföljderna för de män som misshandlar. 5 Sedan år 1982 fallermisshandel på enskild plats, alltså exempelvis i hemmet, under allmänt åtal. Det som tidigarebetraktats som ett privat problem börjar härmed ses som ett samhälleligt. 6 I 1997/98 års propositionKvinnofrid etableras en ny förståelse av kvinnomisshandel och brottsrubriceringen grovkvinnofridskränkning introduceras. Upprepade kränkningar som kvinnor utsätts för av närståendemän kopplas härmed samman och våld mot kvinnor i nära relationer förstås som en process därenskilda händelser måste kopplas ihop för att systematiken i misshandeln ska bli synlig. 7 Attprioritera kvinnor som brottsoffer har sedan 1995 varit ett direktiv från regeringen. Mellan perioden1994 och 2002 har drygt en tredjedel av Brottsofferfondens medel gått till forskningsprojekt sombehandlar kvinnor som brottsoffer. 8Mycket talar för att stödet för kvinnor som brottsoffer stärkts, vilket kan tänkas ökamedvetenheten både hos kvinnor som utsätts för misshandel och inom myndigheter och på så sättförhindra fortsatt utsatthet. Det våld mot kvinnor i nära relationer som resulterar i dödsfall har ävenminskat, förmodligen delvis som ett resultat av ovan nämnda samhällsförändringar 9 . Negativaaspekter av fokuseringen på kvinnor som brottsoffer har även uppmärksammats då man menat att3 BRÅ PM 1994:4, s. 134 SOU 1976:9, s. 60 ff, 135, 179 ff5 Tham (2001), s. 29, Steen (2003), s. 20 ff6 Steen (2003), s. 207 Den i juli 1988 (prop.1997/98:55) införs brottet grov kvinnofridskränkning i Brottsbalken, kap. 4 § 4a.8 Wergens (2002), s. 32 ff. Av de 57 forskningsprojekt som beviljades pengar av Brottsofferfonden underperioden 1994 och 2002 behandlade 21 våld mot kvinnor. Inkluderat är även våld mot kvinnor som inte skerinom ramen av en nära relation. Siffran talar för en ökad fokus på kvinnor som brottsoffer generellt.9 BRÅ-rapport 2001:11, s. 16 f6

’den misshandlade kvinnan’ har blivit en stereotyp. En alltför stereotyp bild av misshandladekvinnor kan skapa ett motstånd hos kvinnor att vilja identifiera sig med den bilden. 10 För att väckasympatier med brottsoffren lyfts ofta det grövsta våldet fram, vilket även kan förklaras med att detär det grövsta våldet som anmäls och alltså kommer till myndigheters och mediers kännedom.Också detta kan leda till att mindre grovt våld minimaliseras och inte definieras som misshandel. 11Fokuseringen av kvinnor som offer kan även tänkas förstärka en patriarkal samhällsordning därbilden av kvinnor som svaga och beroende av hjälp reproduceras. 12Förklaringar till våld mot kvinnor i nära relationerDagens forskning om våld mot kvinnor i nära relationer kan delas in i två kategorier: de som harden patriarkala strukturen som ansats för att förstå fenomenet och de som vill undersöka varförvissa män, men inte andra, utsätter kvinnor för våld 13 . Historiskt sett har fokus vidkvinnomisshandel legat på mannens eller kvinnans individuella egenskaper och det har varit dessasom setts som orsaken till att mannen brukat våld mot kvinnan. 1987 lades en akademiskavhandling om våld mot kvinnor i nära relationer fram, den första svenska avhandlingen påområdet, där författarens slutsats blev att orsaken till misshandeln var kvinnornas personligakaraktärsdrag 14 . Sedan dess har en ny förståelse av våld mot kvinnor växt sig stark. Genomkvinnojoursrörelsen, som är en framträdande aktör på området, har våld mot kvinnor i närarelationer lanserats som ett problem som har sina rötter i en könsmaktsstruktur som förtryckerkvinnor som grupp. De män som misshandlar beskrivs som vanliga män, utan psykiska eller socialaproblem, och därigenom ses våld som ett uttryck för makt och inte för vanmakt som ofta tidigarehävdats. 15 Denna förståelse har i stor utsträckning hämtats från Eva Lundgrens forskning. Det råderinga tvivel om att kvinnojourrörelsen varit viktig både för att stärka kvinnors rättigheter sombrottsoffer och för att förhindra fortsatt utsatthet för de många kvinnor som sökt skydd påkvinnojourer. Könsmaktsperspektivet har däremot blivit kritiserat antingen för att vara alltförensidigt eller för att vara direkt felaktigt. Den första kritiken har bland annat framförts avMargareta Hydén som förespråkar ett integrerat perspektiv på våld mot kvinnor i nära relationer där10 Hydén (2001a), s. 93, Hydén (2001b), s. 4711 BRÅ PM 1994:4, s. 1512 Hydén (2002), s. 28513 BRÅ PM 1994:4, s. 1614 Bergman (1987) Bergman delar in kvinnor som har blivit misshandlade av sina män enligt Gayfords (1982) trekategorier: den inadekvata hustrun, den provokativa hustrun och den högkompetenta hustrun. För kritik av dennahypotes se Hydén (1995), s. 30-33 samt Lundgren (2004), s. 6615 De kvinnorjourer som främst avses är de som tillhör den rikstäckande organisationen ROKS. NärverketSveriges kvinnojourers riksförbund (SKR) har en lite annan teoretisk utgångspunkt.7

åde individuella, relationella och strukturella faktorer tas i beaktande 16 . Brottsförebyggande rådetoch polisen är två instanser som stått för den senare kritiken. Forskning från Brottsförebygganderådet utgår ofta från riskfaktorer, i det här fallet sociala och psykologiska förhållanden som antaspåverka risken att våld i en relation ska äga rum. Alkohol och drogpåverkan är faktorer som ökarrisken för att våld ska äga rum i ett förhållande. Även män med någon form av psykisk störning äröverrepresenterade bland de män som blivit dömda för dödligt våld. 17 Detta har lett till attkvinnojoursrörelsens perspektiv uppfattats som felaktigt i och med att utgångspunkten där är att detär ”vanliga” män som slår och inte enbart socialt och psykiskt avvikande män. Orsaken till polisensoch kvinnojourernas skilda verklighetsuppfattningar är att de möter olika grupper av kvinnor.Kvinnojourer tar inte emot missbrukande kvinnor medan polisen kan antas komma i kontakt meddenna grupp i större utsträckning än vad de gör med socialt etablerade grupper. 18Brottsförebyggande rådet utgår i sin statistik ofta från domar, vilket sannolikt medför en visssnedvridning i resultatet på så sätt att det förstärker sambandet mellan riskfaktorer och våld. Deteoretiska perspektiv som jag valt ut för min studie strävar båda efter att förstå fenomenet våld motkvinnor i nära relationer snarare än att förklara det, även om Lundgrens könsmaktsteoretiskaresonemang ligger närmare en förklaringsansats än vad Hydéns perspektiv gör. Fenomenetskaraktär gör det svårt att förebygga med situationella åtgärder, något som ofta görs vid annanmisshandel 19 . Av den anledningen är det av vikt att studera teorier som kan öka förståelsen avfenomenet på ett djupare plan än vad studier av riskfaktorer gör.Det är lätt att tro att denna historiska tillbakablick syftar till att visa att utvecklingen gårframåt och att vår kunskap om våld mot kvinnor i nära relationer ständigt ökar. Det är till viss delfallet. Min konstruktivistiska utgångspunkt, som presenteras närmare i teorikapitlet, innebärdäremot en hållning där antagandet om en linjär utveckling inte är given. Detta är viktigt attkommentera då de två perspektiven på våld mot kvinnor i nära relationer som jag studerar kommeratt diskuteras i termer av vilket som är det dominerande perspektivet för tillfället och vilketperspektiv som kan antas vara på ingång. Denna diskussion görs alltså utan någon värdering avperspektiven.16 Hydén (2000), s. 213, Hydén (1999), s. 27, 2917 BRÅ- rapport 2000:11, s. 33 ff, BRÅ- rapport 2002:14, s. 28 ff, BRÅ- rapport 2007:6, s. 35 ff18 BRÅ PM 1994:4, s. 17, Lundgren (1992), s. 1619 BRÅ PM 1994:4, s. 138

Tidigare jämförelserFlera tidigare studier har gjorts av Margareta Hydéns och Eva Lundgrens perspektiv påkvinnomisshandel. En uppdelning som ofta görs är i individuellt, relationellt och strukturelltperspektiv där Hydén definieras som representant för ett relationellt perspektiv och Lundgren förett strukturellt. 20 Jag anser däremot att distinktionen utifrån olika samhällsnivåer är någotmissvisande då olika nivåer i samhället knappast kan skiljas åt 21 . Jag tror även att denna uppdelninglätt leder till att skillnader mellan perspektiven överdrivs 22 . Både Lundgren och Hydén användersig av socialpsykologiska resonemang för att förklara kvinnors agerande i en misshandelsrelation,något som även tidigare uppmärksammats 23 , men Lundgren relaterar resultaten till en samhällsnivåmedan Hydén relaterar sina resultat till en relationell och individuell nivå. En annan utgångspunktsom de delar är att den strukturella kontext där misshandeln äger rum, med de förväntningar somexempelvis följer på vardera kön, är nödvändig att analysera för att till fullo förstå hur våldet kanäga rum, men de lägger olika mycket vikt vid den strukturella kontexten 24 . Detta har i sin tur lett tillatt kritik riktats mot vartdera perspektivet där Hydén fått kritik för att hon ansetts tappa detkönsmaktsstrukturella perspektivet i analysen 25 . Lundgren har i sin tur fått kritik för att hon, genomsin strukturella fokus, missar nyanser och på så sätt reproducerar den könsmaktsordning som honkritiserar 26 .Steen urskiljer i sin kunskapsöversikt Mäns våld mot kvinnor - ett diskursivt slagfält treavgörande skiljelinjer i forskningen om mäns våld mot kvinnor som Lundgrens och Hydénsforskning relateras till 27 . Dessa tre områden är huruvida våldet bör förstås som ett uttryck för makteller vanmakt, om männen och våldsrelationerna bör analyseras som art- eller gradskilda från andramän och andra kärleksrelationer samt om våldet bör förstås som en av samhället accepterad ellerförbjuden handling. Hon menar att föreställningar om mäns våld som ett kontrollerat uttryck förmakt, nära förbundet med ett antagande om en förbindelse mellan mäns våld och sexualitet, ledertill att mäns våld ses som ett kulturellt accepterat beteende. Lundgren placeras i den nämndakategorin medan Hydén placeras med en fot i vardera kategorin då hon enligt Steen ofta intar enbåde-och-position som ibland blir motsägelsefull. 2820 Holmberg & Enander (2004), s. 17-24, Holmberg m. fl. (2005), s. 18-22, Steen (2003), s. 6521 Giddens (1984) i Meeuswisse & Swärd (2002), s. 10322 Steen (2003), s. 1523 Holmberg & Enander (2004), s. 2024 Holmberg & Enander (2004), s. 24, Steen (2003), s. 9225 Lundgren (2004), s. 88, Holmberg & Enanader (2004), s. 29, Holmberg m. fl. (2005), s. 22, Steen (2003), s. 80ff26 Steen (2003), s. 76, Hydén (2002), s. 28527 Även Eva Hedlunds forskning relateras till dessa områden men jag väljer att utesluta denna del här.28 Steen (2003), s. 93 ff, 97-999

Steen tar i inledningen upp att kategoriseringar av teorier ofta leder till att nyanser förbises ioch med att kategorierna beskrivs som uteslutande snarare än överlappande 29 . Att enbart studeratvå perspektiv minskar behovet av kategorisering och möjligheten att gå in mer nyanserat påperspektiven ökar. Holmberg och Enander har gjort en intervjustudie om varför kvinnor bestämmersig för att lämna sina män som misshandlar dem. En slutsats är att uppbrottet består av tre aktivaprocesser; att bryta upp, att bli fri och att förstå. De tre stegens ordningsföljd kan variera och deöverlappar ofta varandra. Det vanligast är dock, menar författarinnorna, att det sker i den ovannämnda ordningen. 30 I studien jämförs Lundgrens och Hydéns resonemang om uppbrott.Anpassning och motstånd ställs i den studien mot varandra där Lundgrens begrepp anpassningantas ha en kvarhållande effekt medan Hydéns resonemang om motstånd antas ha en frigörandeeffekt. Holmbergs och Enanders resultat visar däremot att kopplingen mellan anpassning ochmotstånd och de, av Lundgren och Hydén, förväntade konsekvenserna därav inte är så entydig. Dehandlingar som de definierar som motstånd visar sig även de kunna ha en kvarhållande effekt påkvinnorna i studien. 31En annan vanlig utgångspunkt då debatten om våld mot kvinnor i nära relationer diskuteras äratt den könsmaktsstrukturella förståelsen av våld mot kvinnor i nära relationer, som Eva Lundgrenrepresenterar, är den dominerande 32 . Margareta Hydéns integrerade perspektiv har däremot börjatfå genomslag inom flera myndigheter och jag anser att hennes perspektiv kan ses som en reaktionpå Lundgrens strukturella perspektiv på samma sätt som Lundgrens förståelse av våld mot kvinnorkan ses som en reaktion mot den individinriktade förståelsen som var den dominerandedessförinnan. 33 Utifrån de tidigare studier av perspektiven som jag tagit del av är samtligalitteraturstudier 34 . Det är problematiskt då forskarna explicit intagit kontrasterande positionergentemot varandra. Genom att utgå från en konstruerad vinjett och låta en representant för vartderaperspektivet kommentera vinjetten blir min jämförande studie förhoppningsvis ett tillskott tillförståelsen av de två perspektiven. Intervjuerna ger mig möjlighet att nyansera den förståelse avperspektiven som jag fått via litteraturen och vinjetten försäkrar mig om att intervjudeltagarnaförhåller sig till samma sak då de diskuterar våld mot kvinnor i nära relationer.29 Steen (2003), s. 1530 Holmberg & Enander (2004), s. 112 ff31 Holmberg & Enander (2004), s. 94 ff. Lundgren har i den senaste upplagan av Våldets normaliseringsprocess(2004), kommenterat deras bruk av begreppen anpassning och motstånd. Se s. 61. Jag återkommer till dettasenare i studien.32 Andersson & Lundberg (2001), s. 63 f, Steen (2003), 6533 Denna tolkning gör även Steen (2003), s. 6634 Enander och Holmberg utgår i sin intervjustudie Varför går hon? även de ifrån litteratur då de analyserarHydéns och Lundgrens perspektiv på våld mot kvinnor i nära relationer.10

Varför ’våld mot kvinnor i nära relationer’?I de texter jag läst under mitt uppsatsarbete används i vissa fall begreppet kvinnomisshandel medanman på senare tid kommit att tala om ’mäns våld mot kvinnor’ i allt större utsträckning. Begreppetkvinnomisshandel har ansetts vara något diffust då det döljer det faktum att det är män som ärförövare. Jag kommer av samma anledning att använda begreppet ’våld mot kvinnor i närarelationer’. Det våld som jag diskuterar i min uppsats skulle enligt en juridisk benämningkategoriseras som grov kvinnofridskränkning, i och med att det sker på ett upprepat ochsystematiskt sätt av en närstående man 35 . Brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning innefattarbåde fysisk och psykisk misshandel, sexuellt tvång och annat kontrollerande beteende 36 . Deteoretiska perspektiv som jag studerar skiljer sig i vilken typ av handlingar de inkluderar då dediskuterar våld mot kvinnor. Hydén fokuserar främst fysiskt våld som utövas inom äktenskapmedan Lundgren även inkluderar en rad beteenden, inom och utom kärleksrelationens ramar, somantas vara olika grova uttryck för mäns maktutövning över kvinnor. I och med attintervjudeltagarna i detta fall förhåller sig till vinjetten och det våld som beskrivs där råder detdäremot ingen tvekan om att våldet är av den arten att det enligt båda perspektiven bör inkluderas ibegreppet ’våld mot kvinnor’. Anledningen till att jag avstår från ordet ’män’ är att detsammankopplas med en könsmaktsförståelse av våldet. ’Våld mot kvinnor i nära relationer’ är attföredra då det enligt mig är mer teorineutralt.Då jag skriver ’nära relationer’ avser jag heterosexuella kärleksrelationer 37 i en svenskkontext. Det innebär att de bygger på en tanke om att grundpelaren i relationen ska vara de känslorman hyser för varandra och inte ett ekonomiskt eller socialt beroende. 38 Margareta Hydén skriverom äktenskapet som våldets scen men jag har valt att använda mig av ’nära relationer’ ochinkluderar då äktenskap i det begreppet.35 Brottsbalken, kap. 4 § 4a36 Både FN och WHO har liknande definitioner av våld mot kvinnor i nära relationer.37 För studier om våld i samkönade parrelationer se Holmberg, C & Stjernqvist, U (2005) Våldsamt lika ocholika – om våld i samkönade parrelationer.38 Holmberg & Enander (2004), s. 14. Någon analys av äktenskapet som patriarkatets grundpelare kommer inteatt ges plats här.11

TEORII teoridelen presenteras inledningsvis den vetenskapsteoretiska förståelseram inom vilken dennastudie bör förstås. Därefter presenterar jag Nils Christies teoretiska resonemang om ”det idealiskaoffret” som Lundgrens och Hydéns perspektiv på kvinnomisshandel kommer att relateras till ianalysdelen. Eva Lundgrens och Margareta Hydéns teorier utgör mitt material och redogörsdärmed för i kapitlet Studien.Vetenskapsteoretisk förståelseram och förförståelseDenna studie bygger på en konstruktivistisk ansats vilket innefattar min förståelse avsamhällsproblem såväl som av genus. Konsekvensen av en konstruktivistisk utgångspunkt blir attsynen på ett samhällsproblem inte är statisk eller har en direkt koppling till den empiriskaverkligheten. 39 Kvinnomisshandel i nära relationer existerade även innan det uppmärksammades påden politiska dagordningen. Från att ha benämnts och bemötts som ”lägenhetsbråk” harkvinnomisshandel blivit definierat som ett uttryck för ett ojämställt samhälle och därmed som ettsamhällsproblem som berör oss alla. Kvinnor som blivit misshandlade av sina män kan därmedsägas ha fått legitim status som brottsoffer, vars lidande enligt den samhälleliga uppfattningenförtjänar att bli taget på allvar. 40 Den bild som vi har av ett samhällsproblem kan sägas vara dendominerande diskursen på området vilken alltså ofta får direkta konsekvenser. Den diskurs somdominerar på ett område styr vilken kunskap som tillåts komma fram och det aktuellakunskapsläget skapar ramar för hur vi bemöter problemet och de inblandade parterna. 41 Denkunskap som presenteras på ett område kan enligt detta synsätt, och i enighet med Foucaultsresonemang om diskurser, ses som en form av maktutövning. 42 Det är enligt mig av vikt attanalysera olika perspektiv som erbjuds på ett socialt problem då de bidrar till att forma diskurseroch på så sätt utövar de makt genom att de styr vad vi uppfattar som sanning och kunskap på ettområde. Teoriers makt kan även skönjas på ett individuellt plan, då bemötandet av exempelvis enkvinna som blivit misshandlad av sin man kan tänkas bli olika beroende på vilket teoretisktperspektiv man utgår ifrån i sin verksamhet. I min studie kommer jag däremot att problematiserajust detta i stället för att utgå från att olika sätt att prata om ett fenomen självklart får olikakonsekvenser.39 Andersson & Lundberg (2001), s. 6440 Christie (2001), s. 4941 Sahlin (2002), s. 127 ff42 Sahlin (2002), s. 127 ff, Hydén (2001), s. 9212

Foucault representerar en poststrukturalistisk konstruktivism som utmärker sig genom sinavsaknad av handlande subjekt 43 . I min studie söker jag två personers förståelse av ett fenomen,vilket gör att jag närmar mig en hermeneutisk tradition av konstruktivism. Jag ser samtidigt derasförståelser och beskrivningar som uttryck för vidare diskurser, en hållning som snarare kankategoriseras som strukturalistisk konstruktivism. 44 Något speciellt för min studie är att minförförståelse är präglad av de objekt som jag studerar. Jag tror att det bidragit till att jaginledningsvis uppfattat skillnaderna mellan de två perspektiven som större än vad jag i studiensslutskede kom att göra.Det idealiska offretKriminologen Nils Christie utgår från att brottsoffret som kategori är en social konstruktion, enperson som bör vara och bete sig på ett visst sätt för att få status som brottsoffer och därmed få tadel av samhällets sympatier. Hur man definierar situationen antas även vara avgörande för huruvidaman själv ser sig som ett offer. Christie menar att det idealiska offret, alltså den kategori som lättastfår legitim status som brottsoffer, bör vara svagt, befinna sig på en klanderfri plats samt varaupptagen med ett respektabelt projekt då brottet äger rum. Gärningsmannen bör i sin tur vara stor,ond och okänd.När Christie 1986 utvecklade sina tankar om det idealiska offret tar han som exempel dengamla damen som blir överfallen av en okänd man. 45 Många menar däremot att kvinnor som blivitmisshandlade av sina män idag har kommit att få status som idealiska brottsoffer, förutsatt att deföljer förväntade mönster 46 . Ett förväntat beteende av ett offer är exempelvis att ge uttryck förlidande och att beskriva hur man blivit utsatt. En av anledningarna till att kvinnor som blirmisshandlade kan göra anspråk på att bli definierade som offer är att deras materiella och politiskaförhållanden förändrats. Det har blivit ekonomiskt möjligt för en kvinna att skilja sig från sin manoch kvinnans politiska status har förbättrats vilket gör att kvinnor kan tillgodose det sista kriterietför att vara ett idealiskt offer, att kunna göra sin röst hörd. Den politiska ställning som kvinnoråtnjutit ska däremot inte överdrivas som orsak till deras ”karriär” som brottsoffer. Som tidigarenämnts förutsätter denna position att gruppens politiska makt uppfattas som svag. Resultatet av att43 Kategoriseringen av Foucaults tankar har gjorts av nutida forskare, se exempelvis Lindgren (2005), s. 5.Foucault intog själv aldrig den positioneringen.44 Lindgren (2005), s. 545 Christie (2001), s. 46 ff46 Christina Ericson (2005) studerar motioner som behandlar kvinnor som brottsoffer under åren 1971- 2000 där84 % av motionerna med kvinnor som brottsoffer återfinns från 1986 och framåt, vilket tyder på en ökad fokuspå frågan från politiskt håll.13

inte bli betraktad som ett idealiskt offer kan vara att man skuldbeläggs och att man anses haframkallat sin egen viktimisering. Som nämndes tidigare har detta länge varit fallet för kvinnor somblivit utsatta för våld av närstående män. Det teoretiska resonemanget om det idealiska offret kanhjälpa till att tydliggöra eventuella skillnader i de tolkningar som intervjudeltagarna gör.14

JÄMFÖRELSENFör att läsaren ska kunna följa min arbetsprocess och de problem och val jag ställts inför underarbetets gång presenterar jag i kapitlet nedan utförligare hur jag gått till väga. Genom att ökatransparensen i studien har läsaren möjlighet att se hur tolkningar gjorts och mot vilken bakgrundslutsatser dragits. Inledningsvis diskuteras mitt metodval, kvalitativa intervjuer utifrån en vinjett.Därefter förhåller jag mig till några centrala metodologiska begrepp. I materialkapitlet presenterasde två teoretiska perspektiv på kvinnomisshandel som jämförs i studien. De olika stegen i mittgenomförande presenteras sedan i följande ordning: konstruerande av vinjetten och intervjuguiden,urval av intervjudeltagare, genomförande av intervjuerna, utskrift av intervjuerna och tematiskstrukturering inför analysen. Slutligen presenteras och diskuteras studiens resultat.MetodEn vinjettstudie med kvalitativa intervjuerDe två perspektiven som jag avser studera företräds av två intervjudeltagare. Genom att skapa envinjett, som de båda intervjudeltagarna får kommentera, kan jag tydligt se skillnader och likhetermellan de två tolkningarna 47 . Vinjetten försäkrar mig även om att de båda intervjudeltagarnaförhåller sig till samma sak, alltså den beskrivning som kvinnan i vinjetten ger. Valet av kvalitativaintervjuer som metod gjordes med två målsättningar i sikte. Den ena var att kunna göra en tydligoch djupgående jämförelse av de två teoretiska perspektiven på kvinnomisshandel som studienfokuserar. I intervjuer med en kvalitativ prägel strävar forskaren efter att nå djupare förståelse avett fenomen eller, som i det här fallet, av en persons tolkning av ett fenomen 48 . Min andramålsättning var att göra jämförelsen spännande för läsaren. En jämförelse mellan de två teoretiskaperspektiven skulle även kunna ha gjorts, och har gjorts, genom en litteraturstudie. Jag anserdäremot att intervjuer som fokuserar vinjetten bidrar till en mer nyanserad bild än om jag enbartskulle tolka den utifrån litteratur. Risken skulle då vara att jag skulle fortsätta att belysa deskillnader som har fokuserats i tidigare studier samt de skillnader som framstår som mest tydliga ilitteraturen. En nackdel med intervjuer är bristen på analytiskt utrymme för dem som ska svara.Intervjudeltagarna fick dock vinjetten skickad till sig ett par dagar före intervjun, något som bordeha förbättrat deras analytiska förutsättningar.47 För exempel på en annan studie som utgår från vinjetter se du Rées (2004), s. 8548 Kvale (1997), s. 3615

I och med den konstruktivistiska utgångspunkt som studien har tolkas det som sägs vidintervjutillfället som ett resultat av interaktionen mellan intervjudeltagaren och forskaren. Detinnebär i mitt fall att utformandet av vinjetten samt jag som intervjuare styr vilken information detär som kommer fram vid intervjutillfället. 49 I och med att jag i min studie gör en jämförelse mellantvå perspektiv är det rimligt att anta att de två intervjudeltagarna, i större utsträckning än när deannars diskuterar våld mot kvinnor, förhåller sig till varandras perspektiv. Det är däremot intesjälvklart att det innebär att intervjudeltagarna poängterar skillnader i större utsträckning än annarsutan effekten kan lika väl vara den motsatta. Tidigare studier har i stor utsträckning fokuseratskillnader mellan perspektiven vilket kan ha lett till ett ökat behov att poängtera likheter för att intemissförstås. 50Validitet och intrasubjektivitetKravet på objektivitet har kritiserats inom samhällsvetenskaplig forskning eftersom detvetenskapliga idealet utgår från att forskaren kan inta en objektiv hållning och att observationer kangöras oberoende av teori. Min utgångspunkt är att teori och observationer är starktsammankopplade på så sätt att teorin styr vad vi ser och vilka tolkningar vi gör av det vi ser. 51 Detforskaren bör sträva efter är i stället att göra studien transparent genom att tydligt presentera sitttillvägagångssätt och styrka sina tolkningar av exempelvis intervjuer med hjälp av citat. Vidintervjuer bör det inte heller vara önskvärt att som forskare inta en neutral position då ettfungerande samtal är beroende av bekräftande blickar och ord för att få intervjudeltagaren attberätta mer. 52 En systematisk analys av materialet bidrar till att höja intrasubjektiviteten i och medatt sannolikheten då ökar att jag, med samma material och teori, skulle göra samma analys avmaterialet även vid ett senare tillfälle 53 . Syftet med studien är att fokusera likheter mellan de tvåperspektiven i så stor utsträckning som möjligt. En risk som därmed följer är att nyansskillnadermellan perspektiven förbises. De skillnader som kvarstår kan däremot med större säkerhet betraktassom teoretiska skillnader.49 Kvale (1997), s. 3950 Lundgren har exempelvis poängterat att skillnader mellan motstånd och anpassning har fokuserats på ettfelaktigt sätt där Lundgrens begrepp anpassning har setts som något passivt medan motstånd har tolkats somtecken på aktivitet. Se Lundgren (2004), s. 22.51 Andersson (2002), s. 2752 Kvale (1997), s. 118, 13853 Bergstöm & Boréus (2005), s. 3616

Urval och avgränsningarDe teoretiska perspektiv som har valts ut för jämförelse och analys grundar sig båda på enfeministisk förståelse av våld mot kvinnor i nära relationer. Detta är för mig intressant eftersom enfeministisk förståelse ofta innebär att genus ses som en social konstruktion och att de förväntningarsom följer med vardera kön problematiseras. Att sociala relationer mellan könen, därmed ävenmisshandelsrelationer, kan analyseras i termer av över- och underordning var en av minautgångspunkter i studien. Individfokuserade perspektiv har sållats bort 54 , liksomförklaringsmodeller som studerar riskfaktorer till kvinnomisshandelns uppkomst 55 . Valet avteoretiska perspektiv har även gjorts utifrån det faktum att Hydén och Lundgren representerar tvåav de dominerande teoretiska perspektiven på området i Sverige. De har på så sätt stor makt attpåverka de diskurser som står till förfogande om våld mot kvinnor i nära relationer och därmedmöjligtvis även hur vi förhåller oss till problemet. I min studie begränsar jag mig till forskarnasteoretiska resonemang, Lundgrens och Hydéns metod och empiri kommer på grund av begränsatutrymme inte att diskuteras 56 . Därmed blir inte heller min avsikt med studien att värdera vilkengrund det finns för deras teoretiska antaganden.Mitt val att utgå från en vinjett och mitt urval av frågeställningar får konsekvenser förvartdera perspektivet. Margareta Hydén förordar ett integrerat perspektiv där både kvinnor somblivit misshandlade, män som misshandlar och barn som har bevittnat våldet uppmärksammas 57 .Fokus i denna studie är bilder av kvinnor som brottsoffer, vilket gör att en del av Hydéns poäng gårförlorad. Lundgren stärker sina argument om könskonstituering genom att exemplifiera från andraområden i samhället. 58 Genom att på så sätt synliggöra mönster får hon fram en poäng som inte blirlika kraftig då endast ett fall diskuteras. Nedan presenteras de teoretiska perspektiv som utgör mittmaterial.Våldets normaliseringsprocessEva Lundgren utgår ifrån att förklaringarna till mäns våld mot kvinnor måste sökas i etableradeföreställningar om könsskapande som finns i samhället. Relationer där kvinnor blir misshandladeav sina män beskrivs som en ”grövre variant” av vanliga kärleksrelationer mellan män och kvinnor54 Steen (2003) definierar Eva Hedlund som en representant för ett individinriktat perspektiv som samtidigt utgårfrån ett könsmaktsperspektiv. Även om Steen förhåller sig kritisk till många av Hedlunds slutsatser ärkombinationen individperspektiv och könsmaktsordning alltså möjlig.55 Estrada & Nilsson (2004) är ett exempel på en sådan studie. Även olika riskfaktorer skulle på ett fruktsamt sättkunna kopplas till könsmaktsteoretiska resonemang.56 För en sammanfattning av dessa områden se Steen (2003), s. 71 ff57 Hydén (2001b), s. 46 ff, 5658 Lundgren (2001)17

i och med att även relationer utan våld innehåller inslag av manlig maktutövning. 59 Män sommisshandlar använder sig av etablerade föreställningar om vad det innebär att vara mantillsammans med samhällets lika etablerade föreställningar om våld för att legitimera sinavåldshandlingar. 60 Exempel på de senare är att män slår på grund av frustration eller vanmakt.Lundgren menar däremot att mäns våld är kontrollerat och snarare ett uttryck för makt. Våld ochmanlig sexualitet ses som nära sammanlänkade och heterosexualitetens grundantaganden måstedärför dekonstrueras för att mäns maktutövning ska kunna synliggöras. Av samma anledning är detviktigt att våldsrelationer inte beskrivs som artskilda från andra kärleksrelationer. 61 Våld motkvinnor analyseras, i enighet med tidigare resonemang, som en av samhället accepterad handling.Mäns våld uppfattas som ett uttryck för kvinnoförtryck och därmed begränsar män sommisshandlar inte enbart de enskilda kvinnorna i fråga utan hela kvinnligheten. Lundgren menar attkön skapas i ett spänningsfält mellan stabila konstitutiva och mer flexibla regulativa kulturellaregler. De konstitutiva normsystemen anger villkoren för hur de regulativa normerna skapas ochanvänds. 62 Den patriarkala samhällsordningen analyseras som ett konstitutivt normsystem somalltså ligger till grund för analysen av regulativa normer.I misshandelsrelationer får männen, genom fysisk och psykisk isolering kombinerat med ettsystematiskt växlande av våld och kärlek, gradvis allt mer kontroll över kvinnorna. Han blir till sluthennes enda referenspunkt vilket leder till att hon tar över mannens definition av sig själv och avvåldet. Genom en ständig gränsförskjutning av vad han accepterar som kvinnligt beteende krympskvinnors handlingsutrymme ständigt och de upplever att de aldrig tillfredställer honom. Densystematiska växlingen mellan våld och kärlek intensifierar enligt Lundgren känslorna mellanparterna. De fina stunderna får en upphöjd betydelse då de sätts i relation till våldet.Misshandelsrelationer beskrivs som en process som förändrar bägge parter och som för demnärmare varandra. 63Kvinnors strategi för att undvika våldet delas upp i två faser. Under förhållandets första fas,då kvinnor fortfarande lokaliserar orsakerna till männens våld hos honom, gör kvinnorna motståndmot männens våld och försöker förändra männen. Under senare delen av förhållandet blir kvinnorsstrategi snarare anpassning. De inser då att våldet inte tar slut och börjar i stället förhålla sig till att59 Lundgren (2004), s. 18, 73 ff, För en sammanfattande beskrivning av Lundgrens teoretiska resonemang, seäven Lundgren (1992), s. 13-2560 Lundgren (2004), s. 1461 Lundgren (2004), s. 23 ff, I Lundgren (1993) utvecklas resonemanget om våld som manlig könskonstituering.s. 145-25162 Lundgren (1993), s. 170 f, 180,63 Lundgren (2004), s. 23-48, Lundgren (1993), s. 178 ff18

de lever i en våldsrelation. 64 Anpassning bör alltså enligt Lundgren inte tolkas som något passivtutan ett högst aktivt förhållningssätt som kan ta sig olika uttryck. 65 De har i detta skedeinternaliserat och normaliserat våldet i den meningen att de försvarar och minimaliserar det ochsöker efter våldets orsaker hos sig själva. Våldet kan i detta skede komma att uppfattas som befogatoch till och med som ett uttryck för kärlek. 66Att kvinnor som blir misshandlade skulle uppfatta våldet som något normalt och befogat harblivit kritiserat från flera håll. Detta då den kunskap som finns tillgänglig på området bygger just påatt kvinnor inte uppfattar våldet som normalt utan ifrågasätter och protesterar mot det. Begreppetnormalisering bör däremot förstås som ett svar på frågan varför kvinnor stannar kvar i relationermed misshandlande män.Kvinnomisshandel som tvivelaktig äktenskaplig handlingÄven Margareta Hydén menar att våld mot kvinnor i nära relationer måste förstås i sittkönskulturella sammanhang. 67 Våld som en man brukar mot den kvinna han lever med kan äga rumutan att relationen direkt upplöses, vilket visar att det i vår kultur finns ett visst spelrum för män attbruka våld inom ramen för en relation 68 . Hydén poängterar däremot att kvinnomisshandel i närarelationer inte bör förstås som en av samhället accepterad handling. Våld är inget som kvinnor sominleder en relation varken förväntar sig eller önskar bli utsatta för och handlingen anses enligtHydéns perspektiv inte kunna stärka parternas relation till varandra. 69 Det romantiska kärleksideal,som våra relationer i Sverige till stor del bygger på, ger inte utrymme för en man att slå den kvinnahan lever med menar Hydén. Däremot bör män kunna uppvisa styrka och kraftfullhet, fysiskt,ekonomiskt och psykiskt, vilket tilldelar kvinnan en komplementär position från vilken honförväntas bekräfta mannens förmågor. 70 På så sätt är han beroende av henne, vilket kan förklaravarför han inte lämnar henne.Hydén påpekar att ’det strukturella perspektivet’, som analyserar misshandelsrelationerutifrån dikotomin över/underordning, är alltför begränsat då man ska utforma ett lyckat socialtarbete då strukturella förklaringar tenderar att osynliggöra mannen och kvinnan som aktörer 71 .64 Lundgren (2004), s. 49-7665 Lundgren (2004), s. 22, 6166 Lundgren (2004), s. 54 ff67 Hydén (1995a), s. 968 Hydén (1999), s. 3069 Hydén (1995a), s. 970 Hydén (1995a), s. 8, Hydén (2001b), s. 4371 Hydén (2000), s. 213. Hydén (1999), s. 27, 29. Hydén hänvisar här till Eva Lundgrens könsmaktsteoretiskaperspektiv.19

Detta leder till att männen ansvarsbefrias och till att kvinnors handlingar, exempelvis det motståndsom de bjuder männen, osynliggörs. Enligt Hydén är kvinnors motstånd ständigt närvarande mende antar inte kulturellt förväntade former vilket leder till att handlingarna inte uppfattas sommotstånd. Uppbrottet beskrivs som det yttersta motståndet då kvinnan bryter mannens maktsfär ochoffentliggör våldet. 72Förklaringen till varje enskild våldshandling måste enligt Hydén sökas i det specifikasammanhanget. Den ”scen” där våldshandlingarna utspelar sig är väsentlig för att förstå hur våldetkan äga rum och därmed blir relationens båda parter, relationen, och den situation då våldet uppstårintressanta studieobjekt. 73 Hydén delar in männens misshandel i tre steg; dess förhistoria, självavåldsakten och dess efterspel. Våldsakten beskrivs inledas med ett gräl. Trots att grälet oftast inledsmed en missnöjesyttring från någon av parterna utvecklas bråket strax därefter till en kamp om’rätten att tala’. Att ha kontroll och nedvärdera den andra blir det viktigaste och det ursprungligaproblemet passeras till det fördolda. 74 Under själva våldsakten sker en tydlig maktförskjutning ochoavsett tidigare rolluppdelning blir mannen förövare och kvinnan den som utsätts för mannensvåld. För att befria sig själva från ansvar tenderar männen att beskriva även denna akt som ett bråkmedan kvinnorna som Hydén intervjuat oftast anser att det rör sig om misshandel. 75 I våldetsefterspel har kvinnorna för en kort stund avgörandet huruvida relationen ska fortsätta i sin hand.Hydén menar att forskning om våld mot kvinnor i nära relationer felaktigt ofta utgår ifrån attkvinnor stannar kvar i relationen. Hon menar däremot att kvinnor lämnar männen i fråga varje gångde blir slagna, om än bara i tanken. Faktorer som antas hålla kvinnor kvar i relationen är ensamhet,rädsla, bilden av en ljus framtid med mannen samt en gemensam beskrivning av våldsakten somförändrar dess innebörd från misshandel till att handla om bråk. En förutsättning för att en relationska kunna fortsätta är enligt Hydén att paret omformulerar det våld som mannen i fråga utsatt denkvinna som han lever med för. Detta görs genom vad Hydén benämner ’ansvarsbefrielsens retorik’där kvinnans ursprungliga förståelse av händelsen i termer av misshandel omformuleras till atthandla om bråk. 76 På så sätt kan de ta avstånd från våldet men han görs inte ansvarig för det. Detfaktum att paret har behov av att bortförklara det som hänt ser Hydén som ett tecken på att våldetbäst förstås som en kulturellt oaccepterad handling. Exempel på frigörande faktorer är förlorat hopp72 Hydén (2001a), s. 92, Hydén (1995a), 66-6773 Hydén (2000), s. 214, Hydén (1999), s. 31. Enligt Hydén tenderar kvinnor att lägga vikt vid relationen då depratar om misshandeln medan män fokuserar den specifika situationen då våldet uppkom i större utsträckning.74 Hydén (1995a), s. 103-12475 Hydén (1995a), s. 124, 127, 129, 130 (125-164)76 Hydén (1995a), s. 178-18520

om ett lyckligt äktenskap, längtan efter ett nytt liv och rädsla. Att mannen lämnar kvinnan kanslutligen även det föra kvinnan ur relationen. 77Skillnader och likheter mellan Lundgren och Hydén utifrån den studerade litteraturenFiguren nedan är hämtad från Steens litteraturöversikt av mäns våld mot kvinnor och defaktorer som fokuseras fastställer främst hur de två perspektiven förhåller sig till ettkönsmaktsperspektiv. Som framgår av tabellen följer Lundgrens perspektiv enkönsmaktsförståelse av våld mot kvinnor i nära relationer på samtliga uppmärksammadepunkter. Hydén är mer tvetydig förutom i frågan huruvida våldet bör betraktas som ett utryckför mäns sexualitet. Tvetydigheten hos Hydén beror möjligtvis delvis på att hon både förhållersig till sina informanters upplevelser och de analyser som hon själv gjort utifrån derasupplevelser, även om dessa oftast överensstämmer i hög grad. Jag problematiserar iresultatdelen de resultat som presenteras i Steens tabell.StrukturLundgrenRelationHydénVåldet sessomkontrolleratVåldet sessomokontrolleratUttryckförmaktUttryckför vanmaktVåldetsexuelltVåldetickesexuelltVåldetkulturellttillåtetx x x xVåldetkulturelltförbjudetx x x x x x xTabellen illustrerar Steens tolkning av Lundgrens respektive Hydéns syn på våld. 78TillvägagångssättKonstruerandet av vinjettenIntervjuerna strukturerades utifrån en vinjett med en komprimerad beskrivning av enmisshandelsrelation där en kvinna som blivit misshandlad av den man som hon levt ihop medunder flera år beskriver relationen för en kurator som hon sökt upp efter det att hon lämnat mannen.Vinjetten som mina informanter fick ta del av är den berättelse som inledningsvis presenterades förer läsare. Händelseförloppet i vinjetten är skapat av mig. Mitt mål har varit att skapa ett fall därdetaljer som kan tolkas som typiska för något av de två perspektiven finns representerade i lika storutsträckning. Min avsikt har alltså inte varit att skapa en ”teorineutral” berättelse. Jag lade medvetet77 Hydén (1995a), s. 165-16778 Steen (2003), s. 9321

in inslag som kan tolkas som att kvinnan gör motstånd mot en stereotyp offerroll och mot mannenmen också citat som kan ses som tecken på att hon skuldbelägger sig själv och har normaliseratvåldet. I vissa fall kan ett och samma citat tänkas kunna tolkas på olika sätt. Konstruerandet avvinjetten gjordes alltså utifrån min tolkning av litteratur från båda perspektiven. Jag skrev även nedhur jag trodde att intervjudeltagarna skulle tolka vinjetten. Det hjälpte mig att se om jag hade fåttmed passager som möjliggjorde både en ”Hydénsk” och en ”Lundgrensk” tolkning av vinjetten. Enkritik som kan riktas, och har riktats, mot att göra denna typ av prognos av intervjudeltagarnas svarär att risken finns att jag enbart lägger märke till det som jag trodde mig få höra. Jag skulle dockargumentera för det motsatta. Genom att skapa mig en tydlig bild utifrån litteratur om hur de bådaintervjudeltagarna skulle kunna tänkas förhålla sig till olika passager i vinjetten, kunde jag genomfrågor nyansera min bild av deras perspektiv och inte enbart sträva efter att förstå det mestgrundläggande i vartdera perspektivet. Jag upplever mig även ha kunnat gå ifrån min ursprungligatolkning i de fall då deras svar inte stämde överens med det svar jag hade trott att de skulle ge. 79Mitt intresse för perspektivens likheter var ett resultat av att jag blev tvungen att ifrågasätta minförförståelse efter att ha genomfört intervjuerna.IntervjuguideFrågorna i intervjuguiden såg lite olika ut i de två intervjuerna. Under intervjun med Eva Lundgrentillkom exempelvis frågor som jag ville ställa till Ann Wolmar. Vid båda intervjutillfällena varintervjuguiden uppbyggd i kronologisk ordning utifrån min vinjett. Jämförbarheten av de tvåperspektiven anser jag mig få genom vinjetten och att frågorna till de båda intervjudeltagarna skildesig åt en aning minskar därför inte validiteten utan höjer den snarare enligt min mening. Syftet medstudien är att göra en jämförelse men utifrån en så nyanserad förståelse som möjligt avperspektiven och inte utifrån skillnader som framträder på grund av slumpmässiga företeelser såsom glömska. Däremot var många frågor medvetet formulerade så att de gav utrymme förintervjudeltagaren att själv göra sin egen tolkning i så stor utsträckning som möjligt. Många frågorformulerades kring specifika passager i vinjetten. ”Hon säger här att... , hur ser du på hennesuttalande?” Intervjuguiden användes inte som en strikt mall. Frågornas form såväl somordningsföljd varierade, och vissa av frågorna fick jag svar på utan att jag behövde ställa frågan.Frågorna bör snarare förstås som min mall för vilken typ av kunskap om deras förståelse och ommin egen som jag ville åt i intervjun.79 Steen (2003) ger uttryck för en liknande ståndpunkt, s. 1322

Urval av intervjudeltagareInledningsvis var min tanke att intervjua Margareta Hydén och Eva Lundgren om deras respektiveperspektiv på våld mot kvinnor i nära relationer. Hydén kunde däremot inte medverka på grund avtidsbrist. Hydéns perspektiv kommer däremot att i stället representeras av Ann Wolmar,samordnare för verksamheten Utväg Skaraborg som arbetar för kvinnofrid utifrån ett så kallatintegrerat perspektiv 80 . Wolmar arbetar med individuella samtal och gruppsamtal med kvinnor somblivit misshandlade av sina män. Valet av intervjudeltagare gjordes på rekommendation av Hydéndå Wolmar i sin verksamhet utgår från Hydéns perspektiv på våld mot kvinnor i nära relationer ochkänner till det teoretiska resonemanget väl. En skillnad mellan Wolmar och Lundgren är alltså attWolmar arbetar praktiskt med frågan om våld mot kvinnor i nära relationer medan Lundgren har enmer teoretisk utgångspunkt vilket kan förklara hennes strukturella fokus. Att låta en annan personän Hydén representera hennes perspektiv, medan Lundgren representerar sitt eget, kan varaproblematiskt av flera anledningar. En risk är att Wolmar uppfattas som mer ”neutral” än Lundgreni och med att hon uttalar sig om en annan persons forskning och inte sin egen. I studien är detWolmars analys jag efterfrågar och inte Hydéns. Wolmar bör däremot ses som en företrädare fördet Hydénska perspektivet i och med att det var det hon blev kontaktad som.Genomförande av intervjuerBåda intervjuerna genomfördes på respektive intervjudeltagares arbetsplats i ett enskilt rum. Devarade i ungefär två timmar vardera. Intervjuerna bandades, något som gjorde att jag kundefokusera på lämpliga följdfrågor och validerande frågor för att försäkra mig om att jag uppfattatdem rätt. En ljudupptagning möjliggör även en noggrannare granskning av ordval. 81 Både AnnWolmar och Eva Lundgren är väl insatta i ämnet våld mot kvinnor i nära relationer och båda varlättpratade i den meningen. De hade även fått vinjetten skickad till sig ett par dagar föreintervjutillfället där det också klargjordes vilken deras uppgift skulle komma att vara underintervjun. Detta bidrog sannolikt till att intervjun flöt på smidigt. Jag behövde inte lirka fram svarutan de styrde båda i stor utsträckning vilken utgångspunkt de själva ville ha då de kommenteradevinjetten. Det var även tanken, då det är både vad de säger och vad de inte säger som kommer attstå i fokus i analysen av intervjuerna.80 Verksamheten arbetar utifrån ett helhetsperspektiv där flera myndigheter är inkopplade och arbetet riktar sigbåde till män som misshandlar, kvinnor blir blivit misshandlade och barn som bevittnat våldet. Hydén (2001b), s.39-5781 Kvale (1997), s. 147 f23

Utskrift av intervjuernaIntervjuerna spelades som ovan nämnts in på band och skrevs sedan ut. De lyssnades igenom enandra gång för att på så sätt höja intrasubjektiviteten i utskriften och vissa korrigeringar gjordes 82 .Pauser och tonläge markerades inte, vilket betyder att en närmare granskning av hur de pratade närde beskrev olika delar av vinjetten inte kommer att analyseras. Orsaken därtill är att detintervjudeltagarnas resonemang som jag är intresserad av, och jag anser det då vara mer fruktsamtatt fokusera på vad som sägs och vad som inte sägs. Att fokusera på pauser och trevandeformuleringar skulle bli något missvisande eftersom de båda är väl insatta i ämnet i fråga samt attde kunnat förbereda sig före intervjutillfället. 83 Vissa av Eva Lundgrens norska uttryck översattestill svenska för att meningen i det hon sa skulle framträda tydligare för en svensk läsare. Orsakentill översättningarna är även att mina bristfälliga kunskaper i norsk grammatik skulle kunna leda tillatt hennes citat uppfattades som inkorrekta grammatiskt. De norska uttrycken var däremot få ochinte så betydande att jag inte förstod sammanhanget. Exempel på ord som översatts är ‘måter’ till‘sätt’, ‘ha i mente’ till ‘ha i åtanke’ och ‘kjønnskærlighet’ till ‘könskärlek’. Det viktiga med minaöversättningar, för att de inte ska påverka utskriftens validitet, är att ordens innebörd inteförändras. 84 Att låta intervjudeltagarna ta del av utskrifterna och göra korrigeringar skulle ha höjtvaliditeten ytterligare. Det gjordes dock inte. Anledningen därtill är att min studie syftar till att göraen alternativ analys av intervjudeltagarnas teoretiska utgångspunkter, inte till att göra deras rösterhörda. Om intervjuerna i stället hade hållits med personer som inte själva på eget håll för fram sinståndpunkt i frågan hade intervjudeltagarnas godkännande varit viktigare. Risken finns även förmig att jag gör tolkningar som Lundgren och Wolmar själva inte känner igen sig i.Intervjudeltagarna är dock inte beroende av mig för att föra fram sin syn på våld mot kvinnor i närarelationer, vilket minskar den etiska problematiken.Strukturering inför jämförelse av intervjuernaUtskrifterna låg till grund för en tematisk strukturering av intervjuerna. De teman som strukturerarintervjudeltagarnas svar i resultatdelen är följande:82 Kvale (1997), s. 150. Man skulle kunna hävda att även reliabiliteten höjs genom dessa korrigeringar men i ochmed att jag vid båda tillfällena genomförde utskriften samt att begreppet reliabilitet utgår från en neutralforskarroll använder jag mig inte av det begreppet i denna studie.83 Kvale (1997), 151 f84 Kvale (1997), s. 151 f24

Samhällets bild av våld mot kvinnor i nära relationerInteraktionen med kuratornRelationenUppbrottetKvinnans tillstånd efter uppbrottetJag tror att dessa teman kan belysa viktiga inslag från båda perspektiven samt bakomliggandeorsaker till varför intervjudeltagarna förhåller sig till vinjetten på det sätt som de gör. Samtligafrågor som jag ställde under intervjuerna går att kategorisera in under ovanstående teman ochvinjettens olika stycken berör något eller flera av valda teman. Det var åtminstone min avsikt närjag skapade vinjetten 85 . Temat ‘kvinnans tillstånd efter uppbrottet’ kan ge intryck av att jag, liktWalker, vill skapa en psykologisk kategori där misshandlade kvinnor ingår 86 . Det är inte min avsiktutan det tillstånd som beskrivs av såväl Wolmar som Lundgren bör enligt min mening ses somföränderlig process och alltså inte som en stabil egenskap 87 . Jag menar däremot attintervjudeltagarnas beskrivning av misshandelsrelationen påverkar hur kvinnans känslomässigatillstånd uppfattas. Det får i sin tur konsekvenser för hur man uppfattar kuratorns roll och vaddenne bör fokusera i mötet med kvinnan.85 Se bilaga 1 för en tematisering av vinjetten utifrån min förförståelse.86 Leonore Walker (1984) har utarbetat en psykiatrisk diagnos som hon benämner Battered Women Syndrome.87 Hydén (2000), s. 21825

RESULTAT OCH ANALYSI resultatdelen skriver jag delvis i singularisform om kvinnan och mannen och syftar då direkt tillvinjetten. Anledningen till det är att intervjudeltagarna kanske hade gjort andra tolkningar omvinjetten sett annorlunda ut. Jag anser mig däremot kunna uttala mig mer generellt om vilken bildav våld mot kvinnor i nära relationer de ger genom att stödja mig på den litteratur och de teoriersom ligger till grund för deras uttalanden. Då jag talar om tolkningar som jag anser vara gällandemer generellt används pluralis; kvinnor och män. Detta för att undvika att stereotypisera bilden av”den misshandlade kvinnan” och ”den misshandlande mannen” som en viss typ av individer.Resultatet presenteras enligt de teman som jag nämnde i kapitlet ovan. Lundgrens och Wolmarssvar kommer alltså att sammanflätas under samtliga teman. Vem citatet är hämtat ifrån markeras ifotnoter då jag ansett det vara oklart utifrån textens sammanhang. 88Samhällets bild av våld mot kvinnor i nära relationerSamhällets bild av misshandelsrelationer är enligt Lundgren starkt förknippad med socialt ellerpsykologiskt avvikande grupper. Hon menar att det finns en monsterbild av både paret och derespektive parterna. Jag frågar vad monsterbilden av mannen skapar för bild av kvinnan ochLundgren förtydligar att bilden av avvikare gäller även kvinnan. Hon menar att vi fram tills ganskanyligen fortfarande pratade öppet om dessa speciella kvinnor och att det var deras speciellakaraktärsdrag som sågs som anledningen till att de blev utsatta för våld. Hon väljer ju att ta upp attkom inte och tro att det bara var hans ansvar. Jag hade eldigt temperament, jag var aktiv ... Ochdet ingår ju i en förståelse som vi hade för några år sedan... att våldet beror på att mannen är somhan är, att kvinnan är som hon är eller att familjen är som den är. Avvikande allihop. Detta pratarman inte öppet om idag enligt Lundgren men förståelsen är djupt rotad och lever fortfarande kvarnär det gäller exempelvis våldtäkt då man diskuterar hur kvinnor provocerat genom nakenhet.Också Wolmar menar att samhället ser på misshandelsrelationer samt kvinnor som blirmisshandlade som avvikande. Man vet egentligen inte vilka de är, de här misshandlade kvinnorna.Man vill helst att det ska vara en liten marginaliserad grupp kvinnor. Denna bild tar sig i uttryckdå kvinnan säger att hon aldrig trodde att det skulle hända henne. Det måste vara kvinnor som blirrejält misshandlade och har rejält med andra problem, så därför kan det inte vara jag. Densamhälleliga bilden av misshandelsrelationer går enligt Lundgren att utläsa i kvinnans beskrivningav sig själv i och med att kvinnan använder sig av tolkningsnycklar som vi alla delar för att tolka88 Utöver den litteratur som tidigare nämnts har min förståelse av Ann Wolmars intervjusvar fördjupats genomen av hennes egna texter. Wolmar (2001), s. 67-7926

och förstå det som hänt. När hon kallar sig själv egoistisk och barnslig är det enligt Lundgren etttecken på att hon tagit över mannens eller samhällets bild av henne själv. I meningen före sägerkvinnan att hon inte ville låta sig styras av mannen, något som Wolmar tolkar som att kvinnan vetatt ingen bör få slå henne. Samhällets bild stärker alltså kvinnan i sin självbild då den allmännauppfattningen enligt Wolmar är att våld är en oaccepterad handling.Monsterbilden tar sig också i uttryck då man beskriver misshandelsrelationer som artskildafrån ”vanliga” kärleksrelationer menar Lundgren. Det våld som förknippas med dessa relationer ärgrovt så som blåa och sönderbrutna ben och armar. Hon (kvinnan i vinjetten, min kommentar)associerar misshandel med en förståelse och det är en förståelse som hon inte vill dela. Hon hardenna monsterbild av misshandel ... men vi hade ju en vanlig relation också som hon säger.Wolmar menar att många kvinnor poängterar just detta som Lundgren nämnt, att de hade en vanligrelation också och de hade det ganska bra emellanåt 89 . Även Wolmar menar att denna bild avmisshandelsrelationer och dess parter bidrar till att försvåra för kvinnorna att se vad de blivit utsattaför. Kontrollerande beteende anser både Wolmar och Lundgren vara karaktäristiskt hos män sommisshandlar och de uttrycker båda att detta beteende felaktigt kan tolkas som uppvaktande och ettuttryck för kärlek av kvinnorna framför allt men enligt Lundgren även av samhället i stort.Kontrollerande beteende kan till och med kopplas till könskärlek där mannen förväntas uppvaktakvinnan med choklad och svartsjuka för att bevisa sin kärlek menar Lundgren. I och med att denrådande bilden av misshandelsrelationer särskiljer svartsjuka, som tolkas som ett tecken på kärlek,från signaler för framtida våldsbruk framstår det ännu mer som något som endast avvikande mänägnar sig åt. Wolmar uttrycker inte detta direkt men jag anser att hon ger uttryck för en liknandeförståelse. Visserligen gör hon skillnad på olika typer av svartsjuka och menar att en viss grad avsvartsjuka kan vara förståligt i början av en relation då man är förälskad och känner att man inteskulle kunna leva utan den andra. Men svartsjukan byts i de flesta relationer ut mot tillit och entrygghet i att känna sig älskad. På så sätt kan man säga att även Wolmar ser det som att de flesta avoss skulle tolka detta kontrollerande beteende som ett uttryck för kärlek och alltså bör detta äventolkas som en samhällelig bild av svartsjuka som fenomen.Orsaken till att samhällets bild av misshandelsrelationer är så starkt kopplad till avvikareskulle kunna tolkas på olika sätt. En skillnad mellan de två perspektiven som poängteras i denlitteraturen som jag utgår ifrån är att Lundgren utgår från att våld mot kvinnor i nära relationer ären av samhället accepterad handling medan Wolmar, som utgår från Hydéns perspektiv, ser detsom en kulturellt förbjuden handling. Wolmar säger att alla vet ju att man inte får slå den kvinna89 Citat från Ann Wolmar27

som man lever tillsammans med och hennes uppfattning är att man vill inte att det ska vara såvanligt och därför kopplar man det gärna till socialt avvikande grupper. Lundgren menar snarare attman inte vill att orsaken till våldet ska vara så nära kopplad till våra könsnormer och därförstuderar vi hellre våldet utifrån riskbenägenhet då det ofta leder till att psykiskt och socialtavvikande grupper pekas ut och på så sätt slipper vi ifrågasätta våra egna normer och handlingar.Allt detta annorlunda som gör att de som ändå håller på med det är inte som vi, de förklaras somdom och inte som oss.Det är enligt rådande föreställningar fult att vara ett offer enligt Lundgren eftersom det sätts imotsats till någon som är aktiv och som kan ta vara på sig själv. Det finns även ett krav på oss attvara jämställda i våra relationer, vilket förstärker det skamfulla i att identifiera sig med enofferposition. Det är däremot inte den stereotypa offerrollen som Lundgren anger som denhuvudsakliga anledningen till att kvinnor inte vill identifiera sig med en misshandlad kvinna, utanjag upplever det snarare vara monsterbilden som enligt henne är den främsta faktorn. Wolmarmenar också att man (hänvisar till de kvinnor hon möter i sitt arbete, min kommentar) sätter enmisshandlad kvinna i samband med, en kuvad kvinna, en förtryckt kvinna, ett offer. Och det villman inte identifiera sig med menar hon. Wolmar säger samtidigt att det inte direkt är något fult attvara offer, men det är enligt henne förknippat med någon som det är väldigt synd om. Det stämmerinte riktigt med deras (kvinnornas, min kommentar) självbild. De upplever sig inte vara några offerhelt enkelt, och vi vill inte vara några offer. Wolmar byter på slutet till ’vi’ då hon säger att ’vi villinte vara några offer’, något som jag tolkar som att hon ändå anser att offerrollen är en positionsom man gärna vill undvika. Här ger Wolmar liksom Lundgren enligt mig uttryck för attofferbilden är för stereotyp.Interaktionen med kuratornBåde Lundgren och Wolmar menar att det kvinnan strävar efter i mötet med kuratorn är att förståvad som hänt och genom att uppnå ökad förståelse stärks kvinnans självbild. Hennes förståelse avvåldet är präglad av mannen och det hon nu behöver hjälp med är att formulera sin egen tolkningav det inträffade. I mötet med kuratorn använder kvinnan sig enligt Lundgren av tolkningsnycklarsom hon plockar upp från samhälleliga diskurser. Hon vill förstå utan att hamna i alltför dålig dagerhos kuratorn. Därför hänvisar hon exempelvis till den unika kärlekshistorien som alla kan relateratill som något eftersträvansvärt. Anledningen till att hon hänvisar till deras starka kärlek är enligtWolmar snarare att hon vill förstå sig själv och varför hon stannade kvar så pass länge i relationen.Kanske är det just detta som Lundgren avser med en strävan efter att behålla sin självbild. Man kan28

se det som att hon plockar upp samhälleliga diskurser för att bemöta ett antaget skuldbeläggande,eller ett skuldbeläggande av sig själv, för att hon stannat kvar i relationen.Både Lundgren och Wolmar anser att en kurator måste börja där kvinnan befinner sig i sinförståelse. Man måste gripa situationen där den är och se om man kan förflytta kvinnan encentimeter eller två. Man kan ju inte dra hela könsmaktsstrukturen uttrycker Lundgren. Wolmargör detta mer direkt anser jag då hon tolkar kvinnans berättelse. Hon tar kvinnan på orden på ettannat sätt än vad Lundgren, som vid flera tillfällen går emot kvinnans egen förståelse avsituationen, gör. Detta är inte speciellt förvånande i och med att Wolmars yrkesverksamhet, där honhar terapeutiska samtal med kvinnor som blivit misshandlade av sina män, med stor sannolikhetpräglar det sätt varpå hon analyserar vinjetten. Lundgren har en strukturell förståelse av våld motkvinnor i nära relationer och använder sig av den för att tolka kvinnans berättelse. Att en personsuttalande tolkas som uttryck för ett strukturellt fenomen och inte enbart som ett uttryck för de egnakänslorna blir i det sammanhanget naturligt. Lundgren analyserar även kvinnans berättelse utifrånsin teoretiska modell normaliseringsprocessen, som bland annat innebär att kvinnan som enkonsekvens av våldet tar över mannens bild av henne och av våldet. Att ifrågasätta kvinnansförståelse, som ofta kan innebära att hon skuldbelägger sig själv för våldet som hon utsatts för,borde enligt denna förståelse vara en förutsättning för att bryta mannens påverkan på kvinnan.Wolmar menar att kuratorns roll är att hjälpa kvinnan att formulera sin egen berättelse och förlikasig med de svar som hon själv finner. Hon är samtidigt överens med Lundgren om att det är viktigtatt kuratorn presenterar ett alternativ till den bild som kvinnan har av vad som hänt i och med attmannen ofta fått henne att skuldbelägga sig själv. Wolmar berättar att hon generaliserar mycket isitt arbete för att se om det varit på liknande sätt för den kvinna hon pratar med. Enligt Wolmarupplever kvinnorna som hon möter ofta att de är väldigt ensamma om det som de upplevt, men attde genom att hon generaliserar och genom gruppsamtal upptäcker många likheter mellan sinrelation och andra misshandelsrelationer. Det blir så befriande, det blir så tydligt att det intehandlar om dem egentligen utan att det handlar om att mannen har problem. Lundgren sägerockså att det kuratorn måste göra är att plocka fram saker i hennes berättelse som visar att nutänkte du och agerade som de flesta kvinnor i din situation och det är fullt förståligt därför attvåldet har sådana mekanismer. Lundgren, liksom Wolmar, menar alltså att kvinnor som blivitmisshandlade kan ha tagit till sig männens bild av vad som hänt och därför är det viktigt att denbilden, som ofta innebär att kvinnan beskyllts för våldet, inte fortsätter att vara den gällandetolkningen för kvinnan. Jag anser slutligen att också Lundgren uppmärksammar betydelsen av attkvinnan får formulera sin berättelse själv. Lundgren poängterar att kvinnan gör en vändning i sinberättelse mot slutet då kuratorn kommer in och frågar hur hon gjorde för att undvika misshandeln.29

Hon blir upptagen av misshandel, alltså ordet. Hon associerar misshandel med en förståelse ochdet är en förståelse som hon inte vill dela. Lundgren menar att det är först där som kvinnanverkligen gör sig själv till deltagare i våldet vilket jag tolkar som att det är av vikt att kvinnan självfår formulera sin historia men med hjälp av kuratorn.Hittills har jag främst tagit upp likheter i synen på kuratorns roll och interaktionen mellankuratorn och kvinnan. Det går dock att urskilja en intressant nyansskillnad i vad de anser attkuratorn bör poängtera i mötet med kvinnan. Lundgren reagerade på kvinnans rationellabeskrivning av vad som kausalt ledde till vad och poängterade att ofta är det ganska fiktivt vad visjälva ser som orsaken till en viss händelse. I och med att vi alla tenderar att framställa oss självasom rationella varelser blir det irrationella extra skamfullt. Kvinnor som har levt med män sommisshandlat dem har enligt Lundgren ofta haft ett förnedrande sexualliv, något som är svårt ochskamfullt att prata om för kvinnorna. Enligt Lundgren bör man som kurator lyfta fram detirrationella, som känslor generellt samt de som är kopplade till sexualitet. För att kvinnor som levt ien misshandelsrelation ska kunna gå vidare krävs det att de förstår och kommer i kontakt meddessa irrationella skamfyllda känslor menar Lundgren. Wolmar utgår också, som jag ser det, frånatt vi vill framställa oss som rationella men att kvinnor som levt i en misshandelsrelation oftaupplever sitt agerande, exempelvis att stanna hos mannen, som väldigt irrationellt. Den skam somWolmar betonar är främst kopplad till att kvinnan inte lämnat mannen och på så sätt upplever atthon accepterat hans våld. Wolmar menar då att det en kurator bör betona är att kvinnan inte allsaccepterat våldet utan att hon förmodligen har gjort motstånd mot det på många olika sätt utan attdet lett till någon förändring i mannens beteende. På så sätt tolkar jag det som att Wolmar anser attdet är kvinnans rationella agerande som bör lyftas fram och på så sätt styrka henne som handlandesubjekt. Den skillnad som jag här lyft fram innebär inte att de två synsätten utesluter varandra.Även Wolmar anser att känslor som exempelvis rädsla och utsatthet bör lyftas fram och det finnsinget i Lundgrens beskrivning som utesluter att kvinnans rationella agerande även det börpoängteras.Det finns en risk att Wolmars uttalande om kvinnors beskrivning av sig själva somirrationella är en generalisering från de kvinnor som hon dagligen möter och inte direkt kopplat tillvinjetten. Lundgren säger också att arbetet med analytiska modeller lätt får människors agerande attframstå som väldigt rationellt, något som hon aktivt vill undvika genom att betona dekänslomässiga sidorna. Deras arbetserfarenhet kan alltså ha färgat deras svar i olika riktningar utanatt de för den skull skulle bemöta kvinnan i fråga på speciellt olika sätt. Det bör ävenuppmärksammas att Wolmar avgränsar bilden av kvinnans rationalitet genom att poängtera att detär mannen som har ansvar för våldet. Trots att kvinnan uppfattas som rationell är det även för30

Wolmar viktigt att framställa henne som utan ansvar och skuld. Lundgren och Wolmar enas alltsåkring att kvinnan av kuratorn bör ses som ett rent offer. Behovet av att framställa kvinnan som ettrent offer har setts som en skillnad mellan de två perspektiven. Antagna konsekvenser av detta äratt Lundgrens beskrivning av kvinnan blir alltför passiv då hennes handlingar inte uppmärksammasmedan Hydéns beskrivning av kvinnans förmåga att göra motstånd kan tänkas leda till att honskuldbeläggs för att hon inte lämnat relationen tidigare. Dessa konsekvenser kommer alltså inte tilluttryck i intervjudeltagarnas analys av vinjetten.RelationenBåde Lundgren och Wolmar anser att män misshandlar för att uppnå kontroll och att våldet alltsåbäst förstås som ett maktmedel. Wolmar menar samtidigt att många av de män som misshandlar harganska dåligt självförtroende och därför kanske upplever sig ha lite makt i relationen. Jag tänkeratt han vet ju att han gått över gränsen när han har varit våldsam mot henne... och då kanske hanockså kommer i kontakt med hur liten, hur svag han är. Jag uppfattar det däremot inte som attWolmar menar att mäns misshandel är ett uttryck för vanmakt utan hennes uttalande ser jag snararesom ett resultat av den definition av makt som hon använder sig av där den ständigt förhandlasfram, och som Wolmar säger att han på något sätt gett henne makten i det ögonblick han har valtatt slå henne. En skillnad mellan de två perspektiven har ansetts vara att Hydén inte kopplar våldettill sexualitet, vilket Lundgren gör. Wolmar säger däremot att våldet ger mannen en känsla av maktoch en känsla av att han är en viktig person, en hel person på något sätt, en vanlig man. Om våldetstärker männens bild av dem själva som män är en koppling till manlig sexualitet inte specielltlångsökt, även om våldet inte antas ge erotiska kickar så som Lundgren menar att det gör. Wolmarsanalys av mannen kan även kopplas till Hydéns forskning, som är inriktad på att förstå fenomenetvåld mot kvinnor i nära relationer utifrån parternas egen förståelse av det inträffade. Att utgå frånparternas förståelse av våldet är enligt både Lundgren och Wolmar, som tidigare nämnts, enönskvärd utgångspunkt i ett praktiskt socialt arbete. Detta borde rimligtvis även gälla männen. Manmåste då ta fasta på deras eventuella upplevelse av vanmakt och därifrån få dem att ta ansvar försina handlingar. Lundgren menar att konsekvensen av våldet, framför allt på längre sikt, är att hanfår kontroll över henne. Man måste sätta våldshändelserna i sammanhang med varandra, hur skaman tolka det att han säger att han ångrar sig och säkert tror på det också? ... Är det en effektfullstrategi att ångra? Lundgrens uttalande ser jag som ett resultat av en könsmaktsstrukturellfunktionalistisk analys av våld mot kvinnor i nära relationer, inte som ett uttryck för attmisshandeln nödvändigtvis sker beräknande från den enskilda mannens sida.31

Både Lundgren och Wolmar beskriver misshandelsrelationer som en process men Lundgrenmenar att det för kvinnan är en nedbrytningsprocess där hennes kapacitet försvagas som enkonsekvens av våldet, medan Wolmar benämner kvinnans process som en motståndsprocess därden slutliga motståndshandlingen är uppbrottet. Utifrån dessa två beskrivningar låter det som attperspektiven skiljer sig åt avsevärt. Ändå beskriver de kvinnans handlingar och uttalande påliknande sätt. De kommenterar att hon försvarar mannen, att hon tar fasta på det som var fint iförhållandet liksom de flesta av oss gör men att hon på så sätt tenderar att ta på sig egen skuld fördet inträffade. Det finns däremot även inom detta tema en skillnad i deras beskrivningar som kankopplas till den roll som de anser att kuratorn bör ha. De sidor av kvinnors berättelser som de anseratt en kurator bör belysa speglas i deras beskrivningar av relationen. Lundgren beskrivermisshandelsrelationer i två faser. Förhållandet som beskrivs av kvinnan i vinjetten har nått denandra fasen då våldet är systematiskt och kvinnan anpassar sig till att hon lever i en verklighet sominnefattar våld. Systematiken framgår av att hon sätter våldet i samband med svartsjuka. I och medatt svartsjuka uppfattas som en oföränderlig egenskap som dessutom anses vara kopplad till kärlekär det inget man tror sig kunna ändra på menar Lundgren. Kvinnor tenderar i den här fasen atttillskriva sig själva våldets orsaker. Hon kallar sig till och med barnslig när hon beter sig som envuxen människa och inte accepterar att han ska kontrollera hennes liv. I stället för att försöka fåvåldet att upphöra, vilket de insett att det inte gör, blir kvinnornas mål främst att överleva. Wolmarbeskriver inte misshandelsrelationer i termer av faser utan tar upp olika exempel på hur olikakvinnor förhåller sig till våldet och till mannen. Det finns ju olika grader av våld, säger Wolmaroch syftar då inte enbart på det fysiska våldet utan poängterar att många kvinnor upplever detpsykiska våldet som mest påfrestande. 90 Vissa kvinnor, menar Wolmar, är så rädda för mannen attde inbillar sig att det är säkrare att stanna hos honom och på så sätt ha kontroll över hans humör änatt lämna honom. Dessa kvinnors situation beskriver Wolmar i enighet med Lundgrens andra fas.De tenderar i större utsträckning än andra att beskylla sig själva för våldet och de har insett attvåldet inte kommer att upphöra. Vad det beror på att kvinnor förhåller sig olika tar Wolmar inteupp, men jag tänker mig att det skulle kunna relateras till Lundgrens faser då dessa inte ärtidsbegränsade utan bland annat definieras utifrån kvinnans förhållningssätt till mannen och våldet.Kvinnan i vinjetten beskrivs däremot av Wolmar snarare i enighet med Lundgrens första fas i denmeningen att hon ser våldet som hans problem och hon försöker få honom att sluta bruka våld mothenne. Wolmar framhåller att kvinnan verkar bjuda mannen ganska mycket motstånd trots att hon90 Hydéns forskning har blivit kritiserad för att i alltför stor utsträckning fokusera det fysiska våldet Holmberg m.fl. (2005), s. 22. Denna aspekt av Hydéns forskning verkar alltså inte få konsekvenser i Wolmars praktiskaarbete.32

kanske vet att det kommer att innebära att hon kommer att få ta emot mer våld. På så sätt har honganska gott egenvärde, säger Wolmar. Enligt Wolmars syn på kvinnor som lever imisshandelsrelationer kommer de flesta aldrig till Lundgrens andra fas, utan när de förlorar hoppetom att männen inte kommer att ändra på sig så lämnar de relationen. Däremot anser Wolmar attmånga kvinnor anpassar sig och försöker ändra på sitt eget beteende för att undvika våld i olikasituationer men att de samtidigt kan se våldet som männens problem.UppbrottetUppbrottet är enligt Wolmar, som tidigare nämndes, ett resultat av en motståndsprocess som inledsvid första slaget eller första kränkningen. Enligt Wolmar kan våldet aldrig föra parterna närmarevarandra känslomässigt då tilliten blir så pass skadad så motståndsprocessen bör förstås som enlinjär process där kvinnor från och med första slaget är på väg från sina män, om än bara i tanken.Uppbrottsprocessen är däremot inte slut bara för att kvinnan har lämnat mannen utan Wolmarmenar att hon alltid försöker att ta reda på och analysera var i uppbrottsprocessen de kvinnor somhon möter befinner sig. Lundgren menar att mannens växling mellan våld och kärlek för parternanärmare varandra. Våldslivet för med sig ett intensivt känsloliv även i övrigt och de fina stundernasbetydelse förstärks för paret. Att Lundgren beskriver uppbrottet som något dramatiskt är därmedinte förvånande. Om kvinnan knutits närmare mannen och hans förståelse av våldet och av hennesjälv måste det kanske till en dramatisk händelse som får kvinnan att inse att det är farligare att levamed mannen än att lämna honom. Ofta ska det till något dramatiskt ... eller att man tror att mankommer att dö fysiskt eller psykiskt som du säger. Samtidigt poängterar Lundgren att lämnandetkan ske på många olika sätt. Wolmar menar att kvinnor lämnar sina män när de inser att våldet intekommer att upphöra. De kvinnor som är för rädda för att lämna männen gör det när de inser att detär farligare att stanna hos honom än att lämna honom, vilket stämmer bättre överens medLundgrens teoretiska resonemang.Kvinnans tillstånd efter uppbrottetSom tidigare nämnts anser Wolmar att en kurator bör betona kvinnors rationalitet medan det enligtLundgren är de irrationella känslorna som behöver lyftas fram i ett terapeutiskt arbete. Derasutgångspunkter i det avseendet färgar den bild de ger av kvinnans tillstånd efter uppbrottet. I storadrag var tolkningarna dock samstämmiga. Lundgren och Wolmar tolkade det båda som attuppbrottet med mannen skett nyligen. Ja hon har ju lämnat honom men jag tänker i termer av33

uppbrottsprocess ... Jag tänker att hon har nog ganska nyligen lämnat honom för hon har ganskamycket ambivalens, säger Wolmar. Lundgren uttrycker detta: Min utgångspunkt är att hon harkommit dit men hon är inte ur relationen ... Jag tycker att när hon beskriver sin relation såbeskriver hon sig som en som framledes är i en relation. Att ta sig ur relationen är alltså enligt bådaen process, men enligt Wolmar inleds den då relationen fortfarande pågår medan Lundgren snarareverkar anse att den inleds efter uppbrottet. Båda kommenterar att kvinnan verkar ta på sig skuld fördet inträffade och att hon försvarar mannen, något som ses som ett tecken på att kvinnan befinnersig nära mannen känslomässigt. Ett exempel är att kvinnan kallar sig själv självisk och barnslig,något som hon förmodligen hört mannen säga. Wolmar säger att hon tror att mannen lätt skullekunna locka tillbaka kvinnan och att kvinnans känslor inte integrerats med förnuftet ännu. Jagtolkar uttalandet som att kvinnan har förnuftet att lämna mannen och har insett att hon inte vill havåldet i sitt liv, vilket kan kopplas till Wolmars strävan att se kvinnan som rationell. Hon älskarhonom däremot fortfarande, något som alltså inte bör förstås som att hon accepterar hansvåldsamma beteende. Mannen och våldet går alltså att skilja från varandra.I stället för ambivalens pratar Lundgren om kvinnans motsägelsefullhet som en konsekvensav våldet. Kvinnan har enligt Lundgren normaliserat våldet, det vill säga hon försvarar det och taransvar för det, vilket leder till att hon uppfattas som motsägelsefull då hon ändå sökt hjälp för att fåslut på det. Motsägelserna kan även vara ett resultat av att hon strävar efter att förstå vad som häntoch samtidigt inte framställa sig själv i alltför dålig dager. Av den anledningen är det viktigt förkvinnan att framställa mannen som i grunden fin och deras relation i enighet med ett jämställt ideal.Lundgren ser däremot kvinnans strävan att särskilja våldet från mannen som motsägelsefull.Genom att härleda våldet till utomliggande faktorer minimaliseras och omtolkas våldet till någotannat enligt Lundgren. En konsekvens av att hon inte vill sälja ut mannen är att hon är beredd attsjälv ta på sig ansvar för det inträffade. För att inse att det är mannen som bär ansvar för våldet ochinte hon själv måste kvinnan få hjälp att inse att våldet och mannen inte går att särskilja. Kvinnanbär alltså på en viss irrationalitet som en konsekvens av våldet. Hennes kapacitet är försvagad somLundgren säger. Lundgren poängterar emellertid att kvinnan hämtar sin förståelse från samhälleligatolkningsnycklar och därmed är det inte enbart kvinnan, utan hela samhället, som har en irrationellförståelse av våldet.Trots att både Lundgren och Wolmar tolkar relationen som nyligen avslutad och att kvinnanssjälvbild ses som påverkad av mannen, finns det i bådas analys tecken på att de anser att kvinnan ivinjetten kommit ganska långt i sitt uppbrottsarbete. Lundgren poängterar att kvinnan genom attuppsöka en kurator tagit ett stort initiativ och Wolmar ser inte kvinnan som oerhört traumatiserad ioch med att hon ser våldet som mannens problem. Wolmar beskriver hur hon i sitt arbete frågar sig34

var i uppbrottsprocessen kvinnan befinner sig och att kvinnan i vinjetten verkar ha kommit ganskalångt även om det inte har gått lång tid efter uppbrottet. Lundgren kommenterar att det att honblickar tillbaka på sin relation blir viktigt att ha i åtanke också för det att vi får en situationbeskrivet här där det framgår att hon vill lämna sin man och att det har med våldet att göra. Honhar alltså kommit en bit på väg i uppbrottsprocessen. Wolmar menar att kvinnan verkar ha ett gottegenvärde. Hon visste, hon blev arg när han skulle hålla på att bestämma över henne så hon vissteatt han hade fel där. Kvinnan verkar ha tagit strid i stället för att anpassa sig menar Wolmar ochförtydligar: många kvinnor kan säga att om jag skulle backa skulle jag göra våld på mig själv, påmin egenkänsla. Lundgren menar att kvinnan visserligen säger att hon inte anpassat sig men att detär omöjligt att tänka sig att hon inte har behövt förhålla sig till mannens kontrollerande beteendeoch anpassa sig eller göra motstånd i den mening Lundgren använder sig av begreppen. Attkvinnan kan distansera sig från mannen är enligt Lundgren det minst trovärdiga i vinjetten, vilket äri enighet med normaliseringsprocessen som menar att kvinnan närmar sig mannen ochinternaliserar våldet. Att hon är övertygad om det råder det inga tvivel om. Men jag vill inte görasamma tolkning som hon. Både för att hon är mitt i våldet ... men också för det hon säger efter.Han var så kärleksfull efteråt, då kunde vi prata med varandra och det gav hopp om något annat ...I och med att det kommer direkt efteråt så … känslomässigt distanserad är hon nog inte.Nedbrytningsprocessen som kvinnan genomgår under relationen får alltså inte som konsekvens attkvinnans känslor mattas av, något som man skulle kunna förvänta sig då kvinnan enligt Lundgrentill slut blir fysiskt eller psykiskt dödad. Lundgren ser det snarare som att man i det tillståndet ärväldigt mottaglig för bekräftelse, vilket är ett resultat av ’den växlande handen’. Wolmarkommenterar inte passagen i vinjetten där kvinnan säger att hon kände sig dödad psykiskt. Däremotanser hon att det är möjligt för kvinnan att distansera sig från mannen. Att distansera sig frånmannen psykiskt ser Wolmar som ett tecken på att kvinnan gör motstånd mot våldet, om än bara idet tysta. Wolmar menar att misshandlade kvinnor sammankopplas med en oälskad kvinna medanLundgren uttrycker har man blivit misshandlad, då är man inte så mycket värd. Trots Wolmarsståndpunkt att kvinnan i vinjetten verkar ha ett gott egenvärde finns det alltså delar i hennes analyssom tyder på att kvinnor, liksom Lundgren menar, får ett försvagat självförtroende och självkänslasom en konsekvens av våldet.Som jag skrev i inledningen av kapitlet kan skillnaderna i deras tolkningar delvis bero på denroll de anser att en kurator bör ha i mötet med kvinnor som blivit misshandlade av sina män. Manskulle även kunna tänka sig det motsatta, att bilden av kvinnans tillstånd efter uppbrottet påverkarvilken roll de anser att kuratorn bör ha. Trots att den senare ståndpunkten kanske framstår somrimligare, skulle jag vilja hävda att kuratorns roll snarare är kopplad till vad de anser får kvinnan att35

gå vidare i sitt liv och att det är där den centrala skillnaden finns. Även i detta fall kan deraspraktiska utgångspunkt tänkas spela en stor roll för deras tolkningar. Hur pass nedbruten mentalt enperson uppfattas är relativt, det är avhängligt vad man jämför med. Möjligen stöter Wolmar ofta påkvinnor som är mer nedbrutna än vad kvinnan i vinjetten verkar vara. Lundgren å andra sidan utgårmöjligtvis från den könsmaktsordning som påverkar oss alla och upplever att kvinnan i vinjettenuppenbarligen är påverkad av våldet i sin relation. Det återstår nu att diskutera vilka av skillnadernasom uppmärksammats i resultatet som är teoretiska skiljaktigheter.36

DISKUSSIONTeoretiska skillnaderI följande kapitel kommer jag att uppehålla mig vid några specifika frågor som uppkommitgällande skillnader mellan Lundgrens och Wolmars tolkning av vinjetten. Det som Ann Wolmaruppfattade som den största skillnaden mellan Hydén och Lundgren var frågan huruvida kvinnorsom levt i en misshandelsrelation till slut kommer att uppfatta våldet som något normalt ochbefogat, att de normaliserar mannens våld som Lundgren menar. Att Lundgren uppfattade kvinnansdistans som det minst sannolika med vinjetten medan Wolmar ansåg det vara möjligt för kvinnoratt distansera sig från männen i fråga indikerar även det en teoretisk skillnad mellan perspektiven.Wolmar framhåller att hon aldrig mött någon kvinna som uppfattat våldet som ett normalt inslag isitt liv. Däremot tar även Wolmar upp exempel där kvinnan i vinjetten försvarar mannen ochskuldbelägger sig själv för våldet, något som av Lundgren skulle tolkas som att kvinnannormaliserat våldet.I boken Gud och alla andra karlar skriver Lundgren att från att ha varit aktör i sitt eget livhar kvinnan genom misshandelsprocessen förvandlats till ett offer. 91 Under intervjun poängterarLundgren i stället att begreppen normalisering och internalisering är analytiska begrepp och alltsåinte innebär att människor inte är aktörer i sina liv. Om jag inriktar mig på den definition avnormalisering som framträdde vid intervjutillfället finner man likheter med vad Hydén benämner’ansvarsbefrielsens retorik’. Ansvarsbefrielsens retorik innebär att mannen, med hjälp av kvinnan,befriar sig från ansvar för att våldet äger rum. Detta menar Hydén är en förutsättning för attrelationen ska kunna fortsätta. De fördömer båda våldet men han ses inte som ansvarig för det. Debenämner båda händelsen som ett bråk och på så sätt blir båda ansvariga för det inträffade. EnligtLundgrens normaliseringsprocess normaliserar kvinnor orsakerna till våldet och våldet. Deskuldbelägger sig själva för att våldet äger rum och tar på så sätt ansvar för det. Normaliseringensyttersta konsekvens är däremot att våldet ses som ett tecken på kärlek, något som Wolmarförmodligen skulle tolka som orimligt, men detta betonar inte Lundgren då min vinjett diskuteras.Det kan däremot diskuteras huruvida man ser våldet som ett tecken på kärlek om våldet kopplas tillsvartsjuka som i sin tur kopplas till kärlek.Den skillnad som Lundgren poängterar mellan sitt och Hydéns perspektiv är att Hydén ser påvåldet mer episodiskt och att Hydén inte fokuserar på kopplingen mellan sexualitet och våld. Somjag uppfattar det sätter Hydén våldsakten i centrum med dess förhistoria och efterspel eftersom de91 Lundgren (1992), s. 2437

personer som hon intervjuar gör den uppdelningen. Det kan tänkas vara nödvändigt att förstå de tvåparternas syn på varför våldet uppkommer för att kunna förhindra det i fortsättningen och för attreda ut begrepp som ansvar. Om kvinnan skuldbelägger sig själv för våldet blir det däremotorimligt att paret ihop ska ange vad som är upphovet till våldet. Deras gemensamma svar riskeraratt bli att det är kvinnan som är orsaken till våldet. Det är svårt att avgöra om kvinnorsbeskrivningar av sig själva som ”bråkiga” är en konsekvens av att de tagit över mannens bild avdem eller om det är ett aktivt avståndstagande från ett fogligt kvinnoideal eller ett ömkansvärt, menomyndigförklarat, offer.Hydéns resonemang om bråket, liksom hennes definition av makt, har genererat kritik frånflera håll. Wolmar refererar till Walkers våldscykel och menar att vissa kvinnor kan uppleva tideninnan det första slaget kommer som så påfrestande att de säger eller gör något för att provoceramannen till att slå. Att makten är jämt fördelad i det läget är inte troligt och inte heller något somWolmar antyder. Att kvinnan antas vara den som har mest makt av parterna direkt eftermisshandelns upphörande har ansetts leda till att kvinnor skuldbeläggs om de inte lämnar männen.Wolmar säger även att kvinnans makt efter misshandeln att avgöra huruvida relationen ska avslutasövergår till mannen när hon förlåter honom och fortsätter relationen. Det blir däremot orimligt attundvika att tala om de situationer där kvinnor kan tänkas ha utrymme att förändra sin situation.Även om de inte har makt över mannen så har de åtminstone en viss makt över sitt eget liv, ävenom handlingsutrymmet är begränsat. 92 De mellanmänskliga maktförhandlingarna som Hydénbeskriver skulle kunna tolkas som det som av Lundgren benämns ’regulativa regler’. De’konstitutiva reglerna’ är däremot mer stabila enligt Lundgren, och karaktäriseras tydligare avmanlig överordning och kvinnlig underordning. Också Hydén skriver att ett utmärkande drag imisshandelsrelationer är just manlig överordning och kvinnlig underordning, vilket ger ett intryckav en mer stabil maktordning i grunden. Hydén är däremot mer mån om att tydliggöra att dennamaktordning hela tiden ifrågasätts. Lundgrens ’konstitutiva regler’ riskerar att uppfattas som stabiladå ifrågasättanden av könsmaktsordningen främst hänvisas till de ’regulativa reglerna’.Jag anser att det är en svår balansgång mellan att ta strukturell manlig dominans i beaktandesom en påverkande faktor i interaktionen mellan parterna och samtidigt nyansera bilden avkvinnors aktivitet. En definition av våld som inkluderar såväl fysisk och psykisk misshandel, somjag anser vara nödvändig för att förstå misshandelsrelationer, leder till att även kvinnors handlingarkommer att kunna kategoriseras som våld. Både Lundgren och Wolmar talar om våldetskonsekvenser, och jag anser att det är en rimlig väg att gå för att förstå våldshandlingar.92 Jämför med Meeuswisse och Swärds (2002) resonemang om möjligheten att göra val sett utifrån denstrukturella situation man befinner sig i. s. 100 f38

I resultatets olika delar förhöll jag mig till de teman som Steen lyfter fram som framträdande iforskning om mäns våld mot kvinnor. Det sista av dessa teman, huruvida våldet är kulturellt tillåtetkan framstå som en självklar teoretisk skiljelinje mellan de två perspektiven i och med att denverkar få konsekvenser för hur de resonerar på övriga områden. Jag skulle kunna argumentera föratt så är fallet. Lundgren har, med utgångspunkten att mäns våld är accepterat i samhället, ettkonfliktperspektiv. Olika grupper, i det här fallet kvinnor och män, har olika intressen i samhället.Genom våld får män som grupp kontroll över kvinnligheten, vilket ligger i mäns intresse men inte ikvinnors. Hydén och Wolmar utgår från att det råder konsensus kring frågan att våld äroacceptabelt. Våld mot kvinnor i nära relationer är ett socialt problem som inte gynnar någon gruppmänniskor. 93 Jag anser emellertid att skillnaden snarare ligger i huruvida våldet uppfattas som endel av ett kvinnoförtryckande kontinuum. Så är fallet med Lundgren, vilket leder till en förståelsedär ett accepterande av roller kopplade till könen innebär att man i förlängningen accepterar mänsvåld mot kvinnor. I enighet med ett konfliktperspektiv ses bristande åtgärder mot ett problem somett tecken på acceptans. 94 Även Hydén menar att det finns en koppling mellan våld ochkönsskapande och att könsnormer som finns i samhället kan hjälpa män att legitimera sinavåldshandlingar för sig själva. Däremot förhandlas strukturer hela tiden fram enligt både Hydénoch Lundgren. Detta möjliggör Hydéns ståndpunkt där mäns våld ses som en kulturellt förbjudenhandling samtidigt som andra handlingar, som även de är tecken på kvinnoförtryck, kan varakulturellt accepterade.På ett lite oväntat sätt visade sig även min studie resultera i en slutsats att de två studeradeperspektiven kan tänkas få konsekvenser för de berörda parterna, i alla fall för kvinnorna. Trots attmitt syfte var att sammanfläta två tolkningar av min vinjett och visa att olika sätt att prata om ettfenomen inte nödvändigtvis får konsekvenser för dem som berörs av det samma, visade sigintervjudeltagarna ha skilda uppfattningar om vad kuratorn bör betona i mötet med kvinnor somblivit misshandlade av sina män. En möjlig tolkning är att deras åsikter skiljer sig åt beträffandevari kvinnors skuldkänslor ligger. Synen på kuratorns roll är däremot inte självklart ett resultat avteoretiska skiljaktigheter. Som tidigare nämnts anser jag att denna skillnad kan bero påintervjudeltagarnas skilda praktiska erfarenhet.93 Meeuswisse & Swärd (2002), s. 104 f. Konsensusperspektivet kan gynna majoriteten av befolkningen i ochmed att fördömandet av vissa handlingar för den övriga ”normala” befolkningen närmare varandra och närmarenormaliteten.94 Meeuswisse & Swärd (2002), s. 10739

Samhällskontexten och kvinnors offerstatusVinjetten syftade till att säkerställa att intervjudeltagarna förhöll sig till samma sak. Jag anser detändå vara av intresse att diskutera de olika samhällsbilder som de kan tänkas ha förhållit sig till,speciellt i och med att de även gjorde mer generella uttalanden som inte enbart syftade till minvinjett. I teoriavsnittet skrev jag, med hänvisning till Christie, att en persons definition avsituationen avgör om man ser sig själv som ett offer eller inte. En möjlig situation att definiera förkvinnan är i detta fall relationen med mannen och det våld som mannen utsatt henne för. Men detär inte självklart att det är den mest relevanta situationen för kvinnan i vinjetten att definiera. Imötet med kuratorn träffar hon en representant för samhället och det kan då tänkas att det är i densituationen som hon tar ställning till huruvida hon ser sig som ett offer. Att kvinnan i vinjettendefinierar sig som aktör behöver i ljuset av det resonemanget inte ses som att hon anser att våldethon utsatts för varit befogat. Det kan vara samhället som hon interagerar med i det sammanhanget.Som jag skrev tidigare anser jag att Lundgren förhåller sig till en samhällsbild därindividinriktade förklaringsmodeller dominerar och där kvinnor skuldbeläggs för det våld som deutsätts för. 95 Lundgren menar att samhället har en monsterbild av kvinnomisshandel. Mannen sessom avvikande och våldet beskrivs som grovt. Om vi applicerar Christies analys på dettaresonemang skulle kvinnor ha en garanterad status som idealiska offer. Lundgrens definition avvåld ändrar däremot slutsatsen till att bli en annan. Mäns våld mot kvinnor bör enligt henne förståssom ett sammankopplat fenomen och som ett uttryck för mäns historiska dominans över kvinnor.Genom att inkludera fler handlingar, som sexuella trakasserier och överfallsvåldtäkter, i begreppetvåld blir kvinnors status som idealiska offer inte lika självklar. Sexuella trakasserier uppfattas intesom en speciellt grov handling vilket gör det svårare att utmåla gärningsmannen som ”ond”.Diskussionen om överfallsvåldtäkter genererar på somrarna ofta tips till tjejer och kvinnor om hurman bör bete sig för att undvika att bli utsatt. Dessa tips utgår implicit från en rationellgärningsman. En gärningsman som handlar efter rationella kalkyleringar är möjlig att skydda sigmot genom att själv handla rationellt och ansvarsfullt. På så sätt är den drabbades offerstatus intelika självklar heller i detta fall. Utifrån denna förförståelse hade jag förväntat mig att Lundgrenskulle beskriva kvinnor i enighet med ett idealiskt offer, mån om att inte riskera att skuldbeläggadem ytterligare.Lundgren ger själv uttryck för att kvinnor som blir misshandlade av sina män inte har uppnåttstatus som idealiska offer. Jag hade medvetet inkluderat meningar där kvinnan skulle kunnauppfattas som ett motspänstigt offer i den mening att hon gör motstånd mot att definiera sig som ett95 Lundgren (1992), s. 13 ff, Lundgren (2004), s. 8540

offer och inte enbart beskriver sitt lidande utan gör anspråk på att bli betraktad som aktör. Denvinjett som studien utgår ifrån tolkade Lundgren som trovärdig. Hon såg kvinnans motsägelser somnågot typiskt men menade att dessa motsägelser ofta orsakar svårigheter för kvinnor i mötet medsocialtjänsten. Hon tolkar snarare kvinnor som motspänstiga offer på så sätt. Då Lundgren menaratt offer är ett förlöjligat begrepp i dagens samhälle blir det en aning märkligt att diskutera huruvidakvinnor enligt henne uppnått status som idealiska offer i Christies mening. Han utgår nämligen frånatt denna position är önskvärd då den garanterar samhällets sympatier.Hydén förhåller sig till en samhällsbild där Lundgrens könsmaktsstrukturellaförklaringsmodell är den dominerande förståelsen, vilket jag förväntade mig se spår av i Wolmarsbeskrivning av kvinnan i vinjetten. Hydén har varit kritisk till det könsmaktsstrukturellaperspektivet då hon anser att det ger en alltför passiv och stereotyp bild av ”den misshandladekvinnan”. Risken enligt Hydén är numera inte att kvinnor skuldbeläggs utan snarare att deomyndigförklaras. Wolmars tendens att ta kvinnan i vinjetten på orden och tolka henne somrationell skulle kunna vara ett resultat av att hon inte vill omyndigförklara henne.Även Wolmar ger uttryck för att vinjetten är ett typfall. De inslag som jag avsåg vara uttryckför ”ett motspänstigt offer” tolkade Wolmar som att kvinnan gjorde motstånd mot mannen och motvåldet, inte mot kuratorn eller mot en stereotyp offerroll. Som jag ser det anser Wolmar attkvinnors ökade offerstatus är något positivt då det lett till att de får stöd och hjälp. Hon poängteraratt det har hänt mycket de senaste tio åren vad gäller synen på kvinnor som blir misshandlade avsina män, men menar att kvinnor skuldbeläggs på grund av att många har svårt att förstå varför deinte lämnar männen. Hon anser alltså att grunden i denna skuldbeläggning snarast är att man vändersig emot våldet som männen brukar och inte mot kvinnorna som utsätts. Att kvinnor skuldbeläggsbehöver med andra ord inte nödvändigtvis vara ett uttryck för att de inte uppnått status somidealiska offer enligt Wolmar.Det är inte omöjligt att den utveckling vi upplever idag, med kvinnors ökade stöd sombrottsoffer, kommer att mötas med någon form av motreaktion. Fokus på kvinnor som brottsofferkan leda till att uppmärksamheten och stödet uppfattas som överdrivet. Under mitt uppsatsarbetehar jag vid flera tillfällen mött kommentarer om att kvinnor utövar minst lika mycket psykiskt våldinom relationers ramar och att uppmärksamheten är överdriven då män är mer utsatta för fysisktvåld än kvinnor. Ifrågasättandet av kvinnor som brottsoffer skulle kunna vara ett resultat av attkvinnor ännu inte uppnått status som idealiska offer. Det skulle även kunna ses som ett resultat avatt kvinnor, på grund av sin offerstatus och det stereotypa bild det lett till, betraktas som passivaoch inkompetenta och därmed blir ifrågasatta. Slutligen kan ifrågasättandet ha sin grund i kvinnorsförbättrade ställning i samhället. Som tidigare nämndes bör ett idealiskt offer vara svagt, alternativt41

tillhöra en grupp som uppfattas som svag politiskt. Kvinnors tilltagande makt i samhället kanutmana deras möjlighet att tillskrivas ett rent offerskap.Framtida forskningLundgrens teori har fått kritik för att bli näst intill deterministisk där män inte har några, ellermycket begränsade, möjligheter att handla på ett sätt som inte förtrycker kvinnor. Hydén menar attmän på så sätt befrias från ansvar. Jag ser inte strukturella teorier som problematiska ur dennasynvinkel. Det problematiska är snarare om andra förklaringar avvisas. Steen har en poäng då honsäger att riskfaktorer snarare borde problematiseras och byggas vidare på ur ett könsmaktsteoretisktperspektiv än att avvisas helt. 96 Vad har exempelvis arbetslöshet och alkohol för betydelse förvåldets uppkomst sett utifrån könskulturella förväntningar? Männen, så som Hydén beskriver derasutsagor, förhåller sig enligt min tolkning till den struktur som Lundgren beskriver. En analys avparternas upplevelser ur ett könsmaktsteoretiskt perspektiv skulle också kunna utvecklaforskningsområdet om våld mot kvinnor i nära relationer.Jag efterlyser även en mer nyanserad diskussion inom den konstruktivistiskaforskningstraditionen. I stället för att ta för givet att det sätt varpå vi talar om ett fenomen fårkonsekvenser för hur vi tänker på och uppfattar detsamma, borde frågan oftare vara ställd ’om’ och’på vilket sätt’ det får konsekvenser.96 Steen (2003), s. 117 ff42

LITTERATURAndersson, B & Lundberg, M (2001) ”Kvinnomisshandel som kunskapsfält- att definiera, förklaraoch hantera ett socialt problem”. I: Åkerström, M & Sahlin, I (red), Det motspänstiga offret. Lund:Studentlitteratur. s. 63-91.Andersson, R (2002) Kriminalpolitikens väsen. Stockholm: Stockholms universitet.Bergman, B (1987) Battered Wives. Why are they beaten and why do they stay? Stockholm:Karolinska institutet.Bergström, G & Boréus, K (2005) Textens mening och makt- metodbok i samhällsvetenskaplig text-och diskursanalys. Lund: Studentlitteratur.Christie, N (2001) ”Det idealiska offret”, I: Åkerström, M & Sahlin, I (red), Det motspänstigaoffret, Lund: Studentlitteratur. s. 46-60Du Rées, H (2004) Miljöbrott, myndigheter och marknad - en studie om miljöstraffrätt ochallmänprevention. Stockholm: Kriminologiska institutionen.Ericson, C (2005) Kvinnor och män i kriminalpolitiska motioner 1971-2000- en analys i ljuset avtre feministiska perspektiv. Stockholm: Stockholms universitet.Estrada, F & Nilsson, A (2004) ”Exposure to threatening and violent behaviour among singlemothers”. British Journal of Criminology. Vol. 44 (2), s. 168-187Haavind, H (1994) ”Kvinnomisshandel som en tvivelaktig äktenskaplig handling”,Kvinnovetenskaplig Tidskrift, Nr. 3, s. 63-71Holmberg, C & Enander, V (2004) Varför går hon?– om misshandlade kvinnorsuppbrottsprocesser. Ystad: Kabusa böcker.43

Holmberg, C, Smirthwaite, G & Nilsson, A (2005) Mäns våld mot missbrukande kvinnor- ettkvinnofridsbrott bland andra. InternetupplagaHolmberg, C & Stjernqvist, U (2005) Våldsamt lika och olika – om våld i samkönadeparrelationer. Stockholm: Stockholms Universitet.Hydén, M (1995a) Kvinnomisshandel inom äktenskapet- mellan det omöjliga och det möjliga.Falköping: Liber Utbildning.Hydén, M (1995b) ”Mot en förståelse av kvinnomisshandel som en social process”,Kvinnovetenskaplig Tidskrift, Nr. 4, s. 67-74Hydén, M (1999) ”Mäns ansvar och kvinnors motstånd- fem teser om mäns våld mot kvinnor i närarelationer.”, Socionomen, Nr. 6, s. 27-36Hydén, M (2000) ”Att lämna den man som slår. Om misshandlade kvinnors rädsla efteruppbrottet”. I: Sahlin, I & Åkerström, M (red), Det lokala våldet- Om rädsla, rasism och socialkontroll, Stockholm: Liber AB. s. 210-236Hydén, M (2001a) ”Misshandlade kvinnors uppbrott: en motståndsprocess”. I: Åkerström, M &Sahlin, I (red), Det motspänstiga offret, Lund: Studentlitteratur. s. 92-118Hydén, M (2001b) ”Ett helhetsperspektiv”. Våga se, kunna handla- utväg Skaraborg, samverkanför kvinnofrid. Stockholm: Socialstyrelsen. s. 39-57Hydén, M (2002) ”Har sociala problem ett kön?”. I: Meeuwisse, A & Swärd, H (red), Perspektivpå sociala problem. Stockholm: Natur & Kultur. s. 274-292Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.Lindgren, S (2005) ”Social Constructionism and Criminology: Traditions, Problems andPossibilities.”, Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, Nr. 1, s. 4-2244

Lundgren, E (1992) Gud och alla andra karlar. Stockholm: Natur och KulturLundgren, E (1993) Det får da vaere grenser for kjonn- voldelig empiri og feministisk teori. Oslo:Universitetsforlaget.Lundgren, E & Mellgren, N (1993) ”Kvinnomisshandel som en äktenskaplig handling.”,Kvinnovetenskaplig Tidskrift, Nr. 3-4, s. 105-115Lundgren, E (1996) ”Goddag yxskaft”, Kvinnovetenskaplig Tidskrift, Nr.1, s.74-80Lundgren, E (2001) Ekte kvinne?- identitet på kryss og tvers. Oslo: Pax ForlagLundgren, E, Heimer, G, Westerstrand, J & Kalliokoski, A (2002) Slagen dam. Mäns våld motkvinnor i jämställda Sverige- En omfångsundersökning. Umeå: Brottsoffermyndigheten.Lundgren, E (2004) Våldets normaliseringsprocess. Lindköping: ROKS.Meeuswisse, A & Swärd, H (2002) ”Perspektiv på sociala problem- några positioner”. I:Meeuwisse, A & Swärd, H (red), Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur & Kultur. s. 97-108Sahlin, I (2002) ”Sociala problem som verklighetskonstruktioner”. I: Meeuwisse, A & Swärd, H(red), Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur & Kultur. s.109-129Steen, A (2003) Mäns våld mot kvinnor- ett diskursivt slagfält. Reflektioner kring kunskapsläget.Göteborg: Göteborgs universitet. Forskningsrapport nr 131Tham, H (2001) ”Brottsoffrets uppkomst och framtid”. I: Åkerström, M & Sahlin, I (red), Detmotspänstiga offret. Lund: Studentlitteratur. s. 27-45Wergens, A (2002) Ett viktimologiskt forskningsprogram. Umeå: Åströms Tryckeri ABWolmar, A (2001) ”Är det här något för mig?” Motivationsarbete med kvinnor. Stockholm:Socialstyrelsen. s. 67-7945

Offentliga tryckBRÅ PM 1994:4 Våld mot kvinnor i nära relationer.BRÅ- rapport 2000:11 Grov kvinnofridskränkning. En kartläggning.BRÅ-rapport 2001:11 Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer.BRÅ-rapport 2002:14 Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning.BRÅ- rapport 2007:6 Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer.SOU 1976:9 Sexuella övergrepp. Förslag till ny lydelse av brottsbalkens bestämmelser omsedlighetsbrott. Stockholm: Liber Förlag/Allmänna Förlaget.SOU 1982:61 Våldtäkt och andra sexuella övergrepp. Stockholm: Liber Förlag/Allmänna Förlaget.SOU 1995:60 Kvinnofrid. Huvudbetänkande av våldskommissionen. Stockholm: Fritzes OffentligaPublikationer.46

BILAGA1. VinjettDen 2 maj tar en kvinna kontakt med socialtjänsten i en förort till Stockholm. Under ett samtal meden kurator framträder följande händelseförlopp. Kvinnan har sedan sju år tillbaka varit gift med enman som under de senaste fyra åren slagit henne. Hon beskriver mannens svartsjuka som ett stortproblem i relationen.– Han är otroligt svartsjuk och nu har jag verkligen fått nog. Jag har försökt hjälpa honomtillräckligt länge nu men det blir inte bättre. I början tyckte jag nästan att svartsjukan var gullig,som ett bevis på att han brydde sig om mig. Men nu känns det som att den förstört oss båda. Jagkan helt enkelt inte stanna hos honom.I citatet ovan beskriver kvinnan relationen som hon hade med mannen. Intressant för mig är hur deanalyserar begreppet svartsjuka.Kvinnan beskriver sedan hur hon det senaste året börjat förlora hoppet om att våldet skulleupphöra.– Jag började distansera mig från honom känslomässigt, vilket ledde till att jag började längta efterett annat liv, ett liv utan våld. Jag började allt oftare tänka på att lämna honom. Men det är svårt.Han ville ju inte slå mig. Efteråt var han alltid otroligt kärleksfull, men ledsen över det han gjort.Han ångrade sig verkligen. Vi brukade kunna prata med varandra ganska bra dessa stunder och detgav en ju hopp om att det kunde bli annorlunda.Detta uttalande kan ses som att kvinnan interagerar med och påverkas av samhällets bild av våldmot kvinnor i nära relationer. Det kan även tolkas som att hon interagerar med mannen i och somatt hon ursäktar hans våldshandlingar. Det finns även utrymme att analysera vad som ledde framtill uppbrottet från mannen.Kvinnan fortsätter att berätta om vad som enligt henne ledde fram till uppbrottet.– Jag blev helt apatisk, kände mig dödad psykiskt. Han blev aldrig nöjd med mig. Hur jag än gjordeså blev det fel för honom. Jag kunde kanske ha anpassat mig eller ansträngt mig mer…Kvinnan berättar att de bråkade ganska mycket redan i början av förhållandet i och med att ”debåda har ganska eldigt temperament” som hon uttrycker det. Hon säger att det skulle ha varit lättareom hon till exempel låtit bli att prata med andra manliga bekanta när de var ute, men att hon inteville låta sig styras av honom.47

– Trots att jag visste att han skulle slå mig kunde jag göra saker som jag visste retade honom. Jagblev så arg när han skulle hålla på och bestämma över mig. På så sätt var jag rätt självisk ochbarnslig. Och det var ju då han slog, jag visste ju det. En annan person hade väl försökt undvikavåldet i stället. Jag försökte undvika det ibland men det gick sällan. Det var som att han redan hadebestämt sig för att han var irriterad på mig och ville ha bråk.Även ovanstående citat kan tolkas som att kvinnan är påverkad av mannens bild av henne. Enalternativ tolkning är att hon gör motstånd mot honom och mot våldet. Motståndet skulle ävenkunna tänkas vara riktat mot en alltför stereotyp offerbild som hon inte vill identifiera sig med. Detfinns också utrymme för att analysera våldets konsekvenser då hon både säger att hon är psykisktdödad och att hon distanserat sig från mannen.Kuratorn frågar kvinnan hur hon gjorde för att försöka undvika misshandeln.– Misshandel, du får det att låta så… Det var ju inte bara så att det var han som slog och härjade.Jag var ju också aktiv i det hela. Du tror säkert att jag bara var passiv och tog emot men så var detinte. Det var ju inte så att han slog utan vidare…Kvinnan fortsätter.– Misshandel ger en så missvisande bild av vår situation. Vi hade ju en vanlig relation också. Jagtrodde verkligen aldrig att något sådant skulle kunna hända mig. Eller oss.Kuratorn kommenterar att det ändå var mannen som slog och att det inte direkt var något somhände honom.– Men det var ju inte så att han ville göra mig illa. Kunde jag få honom att sluta slå skulle jag gåtillbaka direkt. Jag älskar honom fortfarande och jag har aldrig känt en sådan kärlek för någonannan förut. Jag skulle ju aldrig ha stannat om inte relationen varit så fin i övrigt.Här finns det utrymme att analysera kuratorns roll i mötet med kvinnan. Kvinnans bild av sig självoch av mannen kan även skönjas i denna del. Anledningen till att hon inte vill kalla det misshandelskulle kunna tolkas olika av de båda intervjudeltagarna.48

2. IntervjuguideHur tolkar du kvinnans möte med kuratorn?Vad är det viktigt för kvinnan att få fram?Hur långt ifrån förhållandet är hon, tids-, tolknings- och känslomässigt?På vilket sätt är hon påverkad av mannen?Varför slår han, på grund av svartsjuka? Kontroll?Varför lämnar hon?Kan hon distansera sig från honom?Beskyller hon sig själv för våldet? Varför i så fall? Tecken på internalisering?Varför vill hon inte kalla det misshandel?Hur ser du på frågan om motstånd? Bör det poängteras? Vad leder motstånd till? Tecken påmotstånd? Motstånd mot mannen? Mot en stereotyp offerbild?Vad är kommentaren eldigt temperament tecken på?Låter hon sig styras av honom?Vad är kommentaren ”självisk och barnslig” tecken på?Kan hon undvika hans våld?Hur påverkar våldet kvinnor som blir misshandlade på längre sikt?Hur förstår du kvinnomisshandel som en process?Psykisk misshandel?Vilken är kuratorns viktigaste uppgift? Få henne att förstå eller rädda hennes självkänsla?Behöver kuratorn presentera en annan bild än den kvinnan ger?Hur ser samhället på kvinnor som blir misshandlade av sin man, män som misshandlar?Är det fult att vara ett offer i vårt samhälle? Är det ett problem?På vilket sätt interagerar hon med samhällets bild av misshandlade kvinnor?Är detta ett typfall? Något som inte är trovärdigt/typiskt?Hur ser ditt idealfall ut?49