Hermansson, Klara: Bilder av våld mot kvinnor i nära relationer.

BILAGA1. VinjettDen 2 maj tar en kvinna kontakt med socialtjänsten i en förort till Stockholm. Under ett samtal meden kurator framträder följande händelseförlopp. Kvinnan har sedan sju år tillbaka varit gift med enman som under de senaste fyra åren slagit henne. Hon beskriver mannens svartsjuka som ett stortproblem i relationen.– Han är otroligt svartsjuk och nu har jag verkligen fått nog. Jag har försökt hjälpa honomtillräckligt länge nu men det blir inte bättre. I början tyckte jag nästan att svartsjukan var gullig,som ett bevis på att han brydde sig om mig. Men nu känns det som att den förstört oss båda. Jagkan helt enkelt inte stanna hos honom.I citatet ovan beskriver kvinnan relationen som hon hade med mannen. Intressant för mig är hur deanalyserar begreppet svartsjuka.Kvinnan beskriver sedan hur hon det senaste året börjat förlora hoppet om att våldet skulleupphöra.– Jag började distansera mig från honom känslomässigt, vilket ledde till att jag började längta efterett annat liv, ett liv utan våld. Jag började allt oftare tänka på att lämna honom. Men det är svårt.Han ville ju inte slå mig. Efteråt var han alltid otroligt kärleksfull, men ledsen över det han gjort.Han ångrade sig verkligen. Vi brukade kunna prata med varandra ganska bra dessa stunder och detgav en ju hopp om att det kunde bli annorlunda.Detta uttalande kan ses som att kvinnan interagerar med och påverkas av samhällets bild av våldmot kvinnor i nära relationer. Det kan även tolkas som att hon interagerar med mannen i och somatt hon ursäktar hans våldshandlingar. Det finns även utrymme att analysera vad som ledde framtill uppbrottet från mannen.Kvinnan fortsätter att berätta om vad som enligt henne ledde fram till uppbrottet.– Jag blev helt apatisk, kände mig dödad psykiskt. Han blev aldrig nöjd med mig. Hur jag än gjordeså blev det fel för honom. Jag kunde kanske ha anpassat mig eller ansträngt mig mer…Kvinnan berättar att de bråkade ganska mycket redan i början av förhållandet i och med att ”debåda har ganska eldigt temperament” som hon uttrycker det. Hon säger att det skulle ha varit lättareom hon till exempel låtit bli att prata med andra manliga bekanta när de var ute, men att hon inteville låta sig styras av honom.47