Hermansson, Klara: Bilder av våld mot kvinnor i nära relationer.

Detta leder till att männen ansvarsbefrias och till att kvinnors handlingar, exempelvis det motståndsom de bjuder männen, osynliggörs. Enligt Hydén är kvinnors motstånd ständigt närvarande mende antar inte kulturellt förväntade former vilket leder till att handlingarna inte uppfattas sommotstånd. Uppbrottet beskrivs som det yttersta motståndet då kvinnan bryter mannens maktsfär ochoffentliggör våldet. 72Förklaringen till varje enskild våldshandling måste enligt Hydén sökas i det specifikasammanhanget. Den ”scen” där våldshandlingarna utspelar sig är väsentlig för att förstå hur våldetkan äga rum och därmed blir relationens båda parter, relationen, och den situation då våldet uppstårintressanta studieobjekt. 73 Hydén delar in männens misshandel i tre steg; dess förhistoria, självavåldsakten och dess efterspel. Våldsakten beskrivs inledas med ett gräl. Trots att grälet oftast inledsmed en missnöjesyttring från någon av parterna utvecklas bråket strax därefter till en kamp om’rätten att tala’. Att ha kontroll och nedvärdera den andra blir det viktigaste och det ursprungligaproblemet passeras till det fördolda. 74 Under själva våldsakten sker en tydlig maktförskjutning ochoavsett tidigare rolluppdelning blir mannen förövare och kvinnan den som utsätts för mannensvåld. För att befria sig själva från ansvar tenderar männen att beskriva även denna akt som ett bråkmedan kvinnorna som Hydén intervjuat oftast anser att det rör sig om misshandel. 75 I våldetsefterspel har kvinnorna för en kort stund avgörandet huruvida relationen ska fortsätta i sin hand.Hydén menar att forskning om våld mot kvinnor i nära relationer felaktigt ofta utgår ifrån attkvinnor stannar kvar i relationen. Hon menar däremot att kvinnor lämnar männen i fråga varje gångde blir slagna, om än bara i tanken. Faktorer som antas hålla kvinnor kvar i relationen är ensamhet,rädsla, bilden av en ljus framtid med mannen samt en gemensam beskrivning av våldsakten somförändrar dess innebörd från misshandel till att handla om bråk. En förutsättning för att en relationska kunna fortsätta är enligt Hydén att paret omformulerar det våld som mannen i fråga utsatt denkvinna som han lever med för. Detta görs genom vad Hydén benämner ’ansvarsbefrielsens retorik’där kvinnans ursprungliga förståelse av händelsen i termer av misshandel omformuleras till atthandla om bråk. 76 På så sätt kan de ta avstånd från våldet men han görs inte ansvarig för det. Detfaktum att paret har behov av att bortförklara det som hänt ser Hydén som ett tecken på att våldetbäst förstås som en kulturellt oaccepterad handling. Exempel på frigörande faktorer är förlorat hopp72 Hydén (2001a), s. 92, Hydén (1995a), 66-6773 Hydén (2000), s. 214, Hydén (1999), s. 31. Enligt Hydén tenderar kvinnor att lägga vikt vid relationen då depratar om misshandeln medan män fokuserar den specifika situationen då våldet uppkom i större utsträckning.74 Hydén (1995a), s. 103-12475 Hydén (1995a), s. 124, 127, 129, 130 (125-164)76 Hydén (1995a), s. 178-18520