Hermansson, Klara: Bilder av våld mot kvinnor i nära relationer.

’den misshandlade kvinnan’ har blivit en stereotyp. En alltför stereotyp bild av misshandladekvinnor kan skapa ett motstånd hos kvinnor att vilja identifiera sig med den bilden. 10 För att väckasympatier med brottsoffren lyfts ofta det grövsta våldet fram, vilket även kan förklaras med att detär det grövsta våldet som anmäls och alltså kommer till myndigheters och mediers kännedom.Också detta kan leda till att mindre grovt våld minimaliseras och inte definieras som misshandel. 11Fokuseringen av kvinnor som offer kan även tänkas förstärka en patriarkal samhällsordning därbilden av kvinnor som svaga och beroende av hjälp reproduceras. 12Förklaringar till våld mot kvinnor i nära relationerDagens forskning om våld mot kvinnor i nära relationer kan delas in i två kategorier: de som harden patriarkala strukturen som ansats för att förstå fenomenet och de som vill undersöka varförvissa män, men inte andra, utsätter kvinnor för våld 13 . Historiskt sett har fokus vidkvinnomisshandel legat på mannens eller kvinnans individuella egenskaper och det har varit dessasom setts som orsaken till att mannen brukat våld mot kvinnan. 1987 lades en akademiskavhandling om våld mot kvinnor i nära relationer fram, den första svenska avhandlingen påområdet, där författarens slutsats blev att orsaken till misshandeln var kvinnornas personligakaraktärsdrag 14 . Sedan dess har en ny förståelse av våld mot kvinnor växt sig stark. Genomkvinnojoursrörelsen, som är en framträdande aktör på området, har våld mot kvinnor i närarelationer lanserats som ett problem som har sina rötter i en könsmaktsstruktur som förtryckerkvinnor som grupp. De män som misshandlar beskrivs som vanliga män, utan psykiska eller socialaproblem, och därigenom ses våld som ett uttryck för makt och inte för vanmakt som ofta tidigarehävdats. 15 Denna förståelse har i stor utsträckning hämtats från Eva Lundgrens forskning. Det råderinga tvivel om att kvinnojourrörelsen varit viktig både för att stärka kvinnors rättigheter sombrottsoffer och för att förhindra fortsatt utsatthet för de många kvinnor som sökt skydd påkvinnojourer. Könsmaktsperspektivet har däremot blivit kritiserat antingen för att vara alltförensidigt eller för att vara direkt felaktigt. Den första kritiken har bland annat framförts avMargareta Hydén som förespråkar ett integrerat perspektiv på våld mot kvinnor i nära relationer där10 Hydén (2001a), s. 93, Hydén (2001b), s. 4711 BRÅ PM 1994:4, s. 1512 Hydén (2002), s. 28513 BRÅ PM 1994:4, s. 1614 Bergman (1987) Bergman delar in kvinnor som har blivit misshandlade av sina män enligt Gayfords (1982) trekategorier: den inadekvata hustrun, den provokativa hustrun och den högkompetenta hustrun. För kritik av dennahypotes se Hydén (1995), s. 30-33 samt Lundgren (2004), s. 6615 De kvinnorjourer som främst avses är de som tillhör den rikstäckande organisationen ROKS. NärverketSveriges kvinnojourers riksförbund (SKR) har en lite annan teoretisk utgångspunkt.7