Hermansson, Klara: Bilder av våld mot kvinnor i nära relationer.

I resultatets olika delar förhöll jag mig till de teman som Steen lyfter fram som framträdande iforskning om mäns våld mot kvinnor. Det sista av dessa teman, huruvida våldet är kulturellt tillåtetkan framstå som en självklar teoretisk skiljelinje mellan de två perspektiven i och med att denverkar få konsekvenser för hur de resonerar på övriga områden. Jag skulle kunna argumentera föratt så är fallet. Lundgren har, med utgångspunkten att mäns våld är accepterat i samhället, ettkonfliktperspektiv. Olika grupper, i det här fallet kvinnor och män, har olika intressen i samhället.Genom våld får män som grupp kontroll över kvinnligheten, vilket ligger i mäns intresse men inte ikvinnors. Hydén och Wolmar utgår från att det råder konsensus kring frågan att våld äroacceptabelt. Våld mot kvinnor i nära relationer är ett socialt problem som inte gynnar någon gruppmänniskor. 93 Jag anser emellertid att skillnaden snarare ligger i huruvida våldet uppfattas som endel av ett kvinnoförtryckande kontinuum. Så är fallet med Lundgren, vilket leder till en förståelsedär ett accepterande av roller kopplade till könen innebär att man i förlängningen accepterar mänsvåld mot kvinnor. I enighet med ett konfliktperspektiv ses bristande åtgärder mot ett problem somett tecken på acceptans. 94 Även Hydén menar att det finns en koppling mellan våld ochkönsskapande och att könsnormer som finns i samhället kan hjälpa män att legitimera sinavåldshandlingar för sig själva. Däremot förhandlas strukturer hela tiden fram enligt både Hydénoch Lundgren. Detta möjliggör Hydéns ståndpunkt där mäns våld ses som en kulturellt förbjudenhandling samtidigt som andra handlingar, som även de är tecken på kvinnoförtryck, kan varakulturellt accepterade.På ett lite oväntat sätt visade sig även min studie resultera i en slutsats att de två studeradeperspektiven kan tänkas få konsekvenser för de berörda parterna, i alla fall för kvinnorna. Trots attmitt syfte var att sammanfläta två tolkningar av min vinjett och visa att olika sätt att prata om ettfenomen inte nödvändigtvis får konsekvenser för dem som berörs av det samma, visade sigintervjudeltagarna ha skilda uppfattningar om vad kuratorn bör betona i mötet med kvinnor somblivit misshandlade av sina män. En möjlig tolkning är att deras åsikter skiljer sig åt beträffandevari kvinnors skuldkänslor ligger. Synen på kuratorns roll är däremot inte självklart ett resultat avteoretiska skiljaktigheter. Som tidigare nämnts anser jag att denna skillnad kan bero påintervjudeltagarnas skilda praktiska erfarenhet.93 Meeuswisse & Swärd (2002), s. 104 f. Konsensusperspektivet kan gynna majoriteten av befolkningen i ochmed att fördömandet av vissa handlingar för den övriga ”normala” befolkningen närmare varandra och närmarenormaliteten.94 Meeuswisse & Swärd (2002), s. 10739