Hermansson, Klara: Bilder av våld mot kvinnor i nära relationer.

Tidigare jämförelserFlera tidigare studier har gjorts av Margareta Hydéns och Eva Lundgrens perspektiv påkvinnomisshandel. En uppdelning som ofta görs är i individuellt, relationellt och strukturelltperspektiv där Hydén definieras som representant för ett relationellt perspektiv och Lundgren förett strukturellt. 20 Jag anser däremot att distinktionen utifrån olika samhällsnivåer är någotmissvisande då olika nivåer i samhället knappast kan skiljas åt 21 . Jag tror även att denna uppdelninglätt leder till att skillnader mellan perspektiven överdrivs 22 . Både Lundgren och Hydén användersig av socialpsykologiska resonemang för att förklara kvinnors agerande i en misshandelsrelation,något som även tidigare uppmärksammats 23 , men Lundgren relaterar resultaten till en samhällsnivåmedan Hydén relaterar sina resultat till en relationell och individuell nivå. En annan utgångspunktsom de delar är att den strukturella kontext där misshandeln äger rum, med de förväntningar somexempelvis följer på vardera kön, är nödvändig att analysera för att till fullo förstå hur våldet kanäga rum, men de lägger olika mycket vikt vid den strukturella kontexten 24 . Detta har i sin tur lett tillatt kritik riktats mot vartdera perspektivet där Hydén fått kritik för att hon ansetts tappa detkönsmaktsstrukturella perspektivet i analysen 25 . Lundgren har i sin tur fått kritik för att hon, genomsin strukturella fokus, missar nyanser och på så sätt reproducerar den könsmaktsordning som honkritiserar 26 .Steen urskiljer i sin kunskapsöversikt Mäns våld mot kvinnor - ett diskursivt slagfält treavgörande skiljelinjer i forskningen om mäns våld mot kvinnor som Lundgrens och Hydénsforskning relateras till 27 . Dessa tre områden är huruvida våldet bör förstås som ett uttryck för makteller vanmakt, om männen och våldsrelationerna bör analyseras som art- eller gradskilda från andramän och andra kärleksrelationer samt om våldet bör förstås som en av samhället accepterad ellerförbjuden handling. Hon menar att föreställningar om mäns våld som ett kontrollerat uttryck förmakt, nära förbundet med ett antagande om en förbindelse mellan mäns våld och sexualitet, ledertill att mäns våld ses som ett kulturellt accepterat beteende. Lundgren placeras i den nämndakategorin medan Hydén placeras med en fot i vardera kategorin då hon enligt Steen ofta intar enbåde-och-position som ibland blir motsägelsefull. 2820 Holmberg & Enander (2004), s. 17-24, Holmberg m. fl. (2005), s. 18-22, Steen (2003), s. 6521 Giddens (1984) i Meeuswisse & Swärd (2002), s. 10322 Steen (2003), s. 1523 Holmberg & Enander (2004), s. 2024 Holmberg & Enander (2004), s. 24, Steen (2003), s. 9225 Lundgren (2004), s. 88, Holmberg & Enanader (2004), s. 29, Holmberg m. fl. (2005), s. 22, Steen (2003), s. 80ff26 Steen (2003), s. 76, Hydén (2002), s. 28527 Även Eva Hedlunds forskning relateras till dessa områden men jag väljer att utesluta denna del här.28 Steen (2003), s. 93 ff, 97-999