Hermansson, Klara: Bilder av våld mot kvinnor i nära relationer.

RESULTAT OCH ANALYSI resultatdelen skriver jag delvis i singularisform om kvinnan och mannen och syftar då direkt tillvinjetten. Anledningen till det är att intervjudeltagarna kanske hade gjort andra tolkningar omvinjetten sett annorlunda ut. Jag anser mig däremot kunna uttala mig mer generellt om vilken bildav våld mot kvinnor i nära relationer de ger genom att stödja mig på den litteratur och de teoriersom ligger till grund för deras uttalanden. Då jag talar om tolkningar som jag anser vara gällandemer generellt används pluralis; kvinnor och män. Detta för att undvika att stereotypisera bilden av”den misshandlade kvinnan” och ”den misshandlande mannen” som en viss typ av individer.Resultatet presenteras enligt de teman som jag nämnde i kapitlet ovan. Lundgrens och Wolmarssvar kommer alltså att sammanflätas under samtliga teman. Vem citatet är hämtat ifrån markeras ifotnoter då jag ansett det vara oklart utifrån textens sammanhang. 88Samhällets bild av våld mot kvinnor i nära relationerSamhällets bild av misshandelsrelationer är enligt Lundgren starkt förknippad med socialt ellerpsykologiskt avvikande grupper. Hon menar att det finns en monsterbild av både paret och derespektive parterna. Jag frågar vad monsterbilden av mannen skapar för bild av kvinnan ochLundgren förtydligar att bilden av avvikare gäller även kvinnan. Hon menar att vi fram tills ganskanyligen fortfarande pratade öppet om dessa speciella kvinnor och att det var deras speciellakaraktärsdrag som sågs som anledningen till att de blev utsatta för våld. Hon väljer ju att ta upp attkom inte och tro att det bara var hans ansvar. Jag hade eldigt temperament, jag var aktiv ... Ochdet ingår ju i en förståelse som vi hade för några år sedan... att våldet beror på att mannen är somhan är, att kvinnan är som hon är eller att familjen är som den är. Avvikande allihop. Detta pratarman inte öppet om idag enligt Lundgren men förståelsen är djupt rotad och lever fortfarande kvarnär det gäller exempelvis våldtäkt då man diskuterar hur kvinnor provocerat genom nakenhet.Också Wolmar menar att samhället ser på misshandelsrelationer samt kvinnor som blirmisshandlade som avvikande. Man vet egentligen inte vilka de är, de här misshandlade kvinnorna.Man vill helst att det ska vara en liten marginaliserad grupp kvinnor. Denna bild tar sig i uttryckdå kvinnan säger att hon aldrig trodde att det skulle hända henne. Det måste vara kvinnor som blirrejält misshandlade och har rejält med andra problem, så därför kan det inte vara jag. Densamhälleliga bilden av misshandelsrelationer går enligt Lundgren att utläsa i kvinnans beskrivningav sig själv i och med att kvinnan använder sig av tolkningsnycklar som vi alla delar för att tolka88 Utöver den litteratur som tidigare nämnts har min förståelse av Ann Wolmars intervjusvar fördjupats genomen av hennes egna texter. Wolmar (2001), s. 67-7926