Utredning och bevisning i tvistemålsliknande förvaltningsmål

intresse skall vara enbart rättskipning. Domstolens roll skall därmed vara renodlat rättskipande.24Genom införandet av en obligatorisk tvåpartsprocess har också beslutsmyndigheten givitsmöjlighet att överklaga i det fall ett domstolsavgörande upplevs som materiellt oriktigt. 25 Pådetta sätt får de allmänna intressena en företrädare i myndighetsparten vid domstolsprövning.Domstolen avlastas därigenom från uppgiften att tillvarata det allmännas intresse och kankoncentrera sig på att skipa rättvisa. 26Härtill kommer även att det skyddsintresse som kan göras gällande i förvaltningsdomstol inteär så mycket starkare för ett stort bolag i ett förvaltningsmål än för en enskild privatpersonsom i dispositivt tvistemål i allmän domstol står mot ett stort bolag. Skyddsintresset iförvaltningsdomstol är för ett stort bolag snarare rättskipning. I detta bör ingå rättssäkerhet,förutsebarhet och likabehandling. 27 Samtidigt är ett skyddsintresse av samhällets tillgång tillde tjänster bolaget erbjuder ständigt närvarande i förvaltningsmål, på ett liknande sätt somallmän domstol upprätthåller ett dispositivt intresse i exempelvis konsumentmål.Förvaltningsdomstolarna har ansetts vara oklara i utformningen av sina resonemang, därrättsliga frågor inte tydligt skiljs från bevisfrågor. En oklar skiljelinje går också mellan rättsfrågoroch lämplighetsfrågor. 28 Förvaltningsdomstol hanterar vid rättskipning ärenden där derättsliga frågorna dominerar. 29 Att domstolarna trots detta samtidigt ägnar sig åt att tillse attutgången blir riktig i det enskilda fallet, kan i vissa fall utgöra en kvarleva från den traditiondär domstolarna ses som en högre myndighet.Dessa olika uppfattningar om förvaltningsdomstols roll står i kontrast till varandra, vilket kanförmodas skapa en spänning där bevisfrågorna hamnar i ett sådant läge att det blir svårt attvara säker på vad som gäller för domstolens funktion och krav i fråga om utredning ochbevisning.2.1.1 Rättskipning och bevisningEn ökad klarhet i förvaltningsprocessrättens bevisfrågor skulle kunna bidra till en betoning avdomstolens rättskipande funktion, alltmer fjärran från den svenska administrativa traditionsom har saknat en klar skiljelinje mellan rättskipning och förvaltning. Hur skulle då en störreklarhet i just bevisfrågor kunna bidra till att förvaltningsdomstols rättskipande funktion förstärks?Om domstolen liksom parterna har större klarhet i vad som gäller för att utredningenskall kunna läggas till grund för det som yrkas, får domstolen förmodas kunna på ett tydligaresätt skipa rätt genom att fatta det beslut som utredningen faktiskt ger stöd för, istället för att24 Se von Essen i FT 2003 s. 513-514, Wennergren s. 113, 145 samt jfr. Dahlgren i SvJT 1994 s. 402. Se ävenDahlgren i JT 1991/92 s. 244-245 och Wennergren i SvJT 1995 s. 70, 72.25 Prop. 1995/96:22 s. 75, 80. Se även prop. 1971:30 s. 689.26 Lavin i FT 1992 s. 101. Se även Dahlgren i JT 1991/92 s. 243.27 Jfr. Dahlgren i SvJT 1994 s. 400 ff.28 Se Diesen s. 14 och Petrén i FT 1977 s. 154 ff.29 Ragnemalm s. 38, 46.11