LUM nr 9 - 24 oktober (PDF 1,3 MB - Nytt fönster) - Humanekologi ...

Internationalisering måste inte vara forskningsutbyte och nyasamarbetspartner utan kan även innebära att man ger sig ivägbortom Sveriges gränser för att få egen forskartid i lugn och ro.Malin Åkerström berättar om en ”sabbatstermin” med sin familj iNya Zeeland. Hon skriver om febril förberedelse, äventyr ochomväxling, och – inte minst – färdigskrivna dåliga samveten.Gästkrönikan”Slitet före äventyret är mödan värd””INTERNATIONALISERING” harunder något decennium varit ett slagordi svensk forskningspolitik.Som enskild forskare kan man meddess hjälp – idén har materialiserats genomgenerösa stipendier och möjligheteratt söka anslag – bjuda in gästforskare,men man kan också själv ge sigiväg utanför Sveriges gränser.Sådana vistelser kan ha olika syften.I internationaliseringens paroller ingår”att skapa samarbeten”. Framföralltgäller det att ha kontakt med ”spetsforskning”– ett annat av dessa tidstypiskauttryck.JAG HAR NYLIGEN återvänt från enlängre forskningsvistelse utomlands. Imitt fall stämde inte någon av dessa paroller.Jag vistades inte vid ett berömtuniversitet och resan har ännu inte resulterati något samarbete. Jag ville iställetfå egen forskningstid, komma iväg föratt skriva samman de utkast som samlatsunder flera år. Det kan man då tyckaatt man kan göra i sin egen miljö. Menhemma är det svårt att inte, som detheter idag, bli ”splittrad”. Det viktigasteskälet till att jag och min man bestämdeoss för att med alla fyra barnen ge ossiväg på en åtta månaders sejour till NyaZeeland var emellertid att vi, genomförmånen ”sabbatstermin”, kunde förverkligaen längtan efter omväxling ochäventyr.EN SAK ÄR SOM bekant att bestämmasig för att något är en trevlig idé, enannan att konkretisera den. Hur skullevi hålla verksamheten flytande härhemma – doktorandernas handledning,vad göra med våra löpande räkningar,vem ska passa katten? Skulle vi ha råd?Eftersom min man ägnar sig åt laborativvetenskap, som kräver ett närasamarbete, fick hans val av universitetscentrumbestämma. Själv lyckades jagbli inbjuden till en institution i sammastad; institutionen bjöd inte på någonspetsforskning men verkade välkomnandeoch erbjöd ett kontor, bibliotekskortoch tillgång till internet.UNDER DENNA TID av febril aktivitethände det att vi undrade om det helavar mödan värt. Med facit i handen kanvi konstatera att det verkligen var värtallt besvär. För min del innebar det attjag i stort skrev samman de halvfärdigautkast jag länge haft dåligt samvete över.Dessutom fick vi vårt äventyr. Nya Zeelanderbjöd tillräckligt av det annorlunda,som ett skarpt sociologiskt ögakunde iaktta, förbryllas över och roasav. Hur skulle t ex den svenska skolanställa sig till att anordna tivolin för attförbättra sin ekonomi, där ett av inslagenvar att den lokala mc-klubben skjutsaderunt barnen i livlig trafik på sinaHarley Davidsons?VI KOM OCKSÅ att uppskatta delar avdet svenska som vi förr tagit för givet.Nya Zeeland har ärvt mycket av det positivai engelsk kultur: artighet,konversationskonst och trevliga pubar.Men också oförmågan att värma sinahus: isolering är något rätt okänt och viförstod plötsligt vitsen med dessa underligaelektriska filtar, varmvattenflaskoroch nattmössor, när vindarna från Sydpolenblåste som snålast under höstenoch vintern.Vissa inslag utföll också till Sverigesnackdel. Husens utanverk – arkitekturen– var betydligt mer fantasifull, lekfulloch färgrik. Nya Zeelands bostadspolitikvar dessutom betydligt mer flexibel.Min nittonåring var grön av avundöver hur lätt hans jämnåriga kunde hittalägenheter eller hyra hus att dela medkamrater. Även arbetsmarknads- ochinvandringspolitiken tycktes mer flexibel;den gav inte intryck av samma”Generous Betrayal” som den norskaantropologen kallat vår politik.DET JAG KORT VELAT förmedla äratt ”internationalisering” på en mer vardagligicke-glamorös nivå än den där”spetsforskning” diskuteras också ärvärdefull. Att, som intellektuell, via konkretapersonliga erfarenheter få nya perspektivoch intryck där man tvingastampas med de egna fördomarna är berikande.Men det är också värdefullt attse hur forskningsområden färgas avsammanhanget ( i Nya Zeeland var t exrugby och frågor om maorier viktiga),att se vilken typ av seminarier som ges,hur anställningsprocedurer fungerarosv. Slitet före avfärden är med andraord, mödan värd!MALIN ÅKERSTRÖMPROFESSOR I SOCIOLOGI6