Egen kraft - egen makt - Personligt ombud

Arbetsdagar och klienter i po-arbetettagit ett stort steg. Handläggaren krävde ett läkarintyg och i och med dettaså stod hon inte längre till arbetsmarknadens förfogande. Eftersom honär under 20 år så blev det kommunens ansvar att ordna en sysselsättning.Praktikplatsen ville gärna ha Lina kvar, men vem skulle stå för ansvaretoch finansieringen, hemkommunen eller vistelsekommunen? Då börjadebollandet. Många samtal och möten fram och tillbaka. Till och med Länsstyrelsenkopplades in. Det tog tre veckor innan man kom fram till attansvaret ligger på den placerande kommunen, alltså hemkommunens ansvar.Den som fick sitta emellan var Lina.Jag har vid några tillfällen haft förmånen att lyssna på psykologen ochforskaren Alain Topor när han föreläser om återhämtning. Han har intervjuatflera personer som berättat om sin återhämtning. Flera framhäverdå att det är det där lilla extra, utöver de vanliga, när personalen går övergränsen som betytt något. Han kallar det ”Regelbrottens verksamma beståndsdelar”.”Det stämmer så bra, man känner igen sig. En bekräftelsepå att vi personliga ombud jobbar rätt. Hur många gånger har man intet.ex. gett bort halva mat dosan eller halva frukostmackan, skjutsat efterarbetstid, sytt i en knapp. Man ger lite av sig själv, berättar något om sigsjälv eller något man varit med om. Det går att räkna upp hur mycket somhelst, ofta väldigt banala saker, man gör det inte till alla, men just då tilljust den här personen känns det så rätt. Och det visar sig att det är justdessa saker som betyder något.Jag har ett värde, jag är utvald, jag blir sedd”.Måndag morgon, TommyPå väg till kontoret får jag ett samtal från en person som ringer från Frälsningsarménsdaghärbärge. Han har sett ombudens broschyr som finns däroch ringer för att fråga om jag kan delta i ett möte som skall hållas halvnio på medborgarkontoret för hemlösa samma morgon. Personen sägeratt han är desperat han måste ha någon med sig på mötet och hänvisar tillbroschyren ”jag har psykiska funktionshinder och är hemlös! Du måstehjälpa mig!”Jag tittar på klockan, den är kvart i åtta, jag frågar klienten om vi kanträffas om en kvart så att vi kan gå igenom, åtminstone någotsånär, vaddet hela handlar om.Jag hör en suck av lättnad och den blivande klienten (som det visar sigatt det blir) tackar mig översvallande. ”du har fan räddat mitt liv, Tommyheter jag förresten”Vi kommer överens att träffas utanför natthärbärget och jag ändrar riktningfrån kontoret mot natthärbärget.35