Regler för arbete med djur och tillträde till djuravdelning

Vanliga allergenerDe allra flesta försöksdjursexponerade arbetar alltså med gnagare, och av dessa ärsensibilisering mot råttor vanligast, omkring dubbelt så vanligt som mot möss. De viktigasteallergenerna från gnagarna består av lipokaliner, proteiner eller glykoproteiner som utsöndrasfr a i urinen. Omkring 90% av dem som reagerar på råttor eller möss har specifikt IgE motdessa allergener. Proteinerna har feromonbärande funktion, och hangnagare utsöndrar upp till300 gånger högre halter i urinen än hondjur. Dessa allergener återfinns också i saliv och päls.Även andra agens kan ge besvär hos dem som arbetar med försöksdjur, t ex formalin ellerlatex (från gummihandskar).RiskfaktorerAtopiker löper en 3-5 gångers förhöjd risk att utveckla försöksdjursallergi. Symptomenuppträder vanligen inom de första tre åren av exponering, och snabbare hos atopiker. Tidigareastma eller pälsdjursallergi ger en ytterligare förhöjd risk för försöksdjursallergi. En förvärvadförsöksdjursallergi tycks kunna förvärra en befintlig pälsdjursallergi eller hösnuva.Hög exponering för allergener ökar risken för allergiutveckling. Kombinationen av atopioch hög exponering (t ex arbete med hangnagare) ökar risken för försöksdjursallergimångfaldigt. För redan allergiska personer kan en mycket låg exponering upprätthållasensibiliseringen.Vad säger lagen?Enligt Arbetsmiljölagen bär arbetsgivaren huvudansvaret för att tillhandahålla en godarbetsmiljö där ”arbetsförhållandena skall anpassas till människornas förutsättningar i fysisktoch psykiskt avseende”. Detta kan tolkas som att arbetsmiljön skall vara så god att dentredjedel av befolkningen som är atopiker även skall kunna arbeta med försöksdjur. Det ärdock tveksamt om det går att skapa en arbetsmiljö som är så god att en pälsdjursastmatikerkan arbeta med djur utan risk. Arbetsgivaren har därför ansvar för att avråda från arbete sominnebär uppenbar risk för hälsan för vissa särskilt känsliga personer. Det kan också övervägasom arbetsgivaren bör ha ett generellt ansvar att förhindra eller reducera exponering avatopiker för försöksdjursallergener.Oavsett vilken principiell inställning som intas vad gäller olika riskgrupper skallarbetsgivaren i enlighet med Arbetsmiljölagen tillse att arbetstagaren genomgått nödvändigutbildning och vet hur han/hon ska skydda sig mot risker i arbetsmiljön. Arbetstagaren är å sinsida skyldig att använda skyddsutrustningen och följa de regler som finns för att uppnå en godarbetsmiljö.Enligt arbetarskyddsstyrelsens författningssamling AFS 1990:11 gäller:§3 ”Arbetet skall planeras och bedrivas så att personalen inte utsätts för onödig kontakt medallergener”.§4 ”Arbetsgivare skall se till att arbetstagare har tillräckliga kunskaper om de risker somarbetet kan medföra. De skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner som behövs för arbetetskall finnas tillgängliga på arbetsplatsen.”§12 ”Arbetsgivare skall erbjuda arbetstagare läkarundersökning innan arbetet påbörjas. Om