HavsUtsikt nr 3,2003 - Havet.nu

HavsUtsikt 3/2003HavsUtsikt 3/2003OM SVENSK HAVSFORSKNING OCH HAVETS RESURSERHavsUtsikt ges ut av Göteborgs universitet, Ideella Föreningen Västerhavet och Sveriges tre marina forskningscentraMinken–utböling och marodör.Havet kan inte vänta Grönalger täcker grunda vikar AncylussjönVästkustkrabban modell för framtida fiske Hornsimpan i fokus..1

HavsUtsikt 3/2003Innehåll nr 3/20033. Krönika: Havet kan inte vänta4. Minken hotar skärgårdsfåglar6. Grönalgsmattor i grunda vikar8. Ancylussjön10. Framtidens fiske11. Notiser12. Fokus: HornsimpaHar vi nått vägs ände?Havsmiljökommisssionen har kommit med sitt slutbetänkande,och där ges en allvarlig bild av situationen i havsmiljön.Vi har, enligt utredningen, nått vägs ände när det gäller hurvi hanterar vår havsmiljö. I detta nummer av HavsUtsikt gerKerstin Johannesson, en av ledamöterna i Havsmiljökommissionen,sin bild av läget.Havsmiljökommissionens betänkande (Havet–tid för enny strategi, SOU 2003:72) finns att beställa eller ”tankahem” under adressen:http://miljo.regeringen.se/propositionermm/sou/index.htm.Läs den, den ger mycket att fundera på kring havsmiljöfrågor.I detta nummer av HavsUtsikt får ni några konkretaexempel på hot mot havsmiljön. I en av artiklarna beskrivsden till Sverige införda minkens härjningar vid kusten. Ni fåräven läsa om problemet med algmattor, orsakade avövergödning.Trevlig läsning!RedaktionenHavsUtsikt är en tidskrift om havsforskning och havsresurserUtkommer med tre nummer per år. Upplaga ca 7000 ex.UTGIVARESveriges tre marinaforskningscentra vid universiteteni Göteborg, Stockholm och Umeå,Ideella Föreningen Västerhavetsamt Göteborgs universitetREDAKTIONUlrika BrennerLena BrodinAnders CarlbergRoger LindblomAnnika TidlundKristina Wiklund2ADRESSERGMF, Göteborgs universitetsmarina forskningscentrumFakultetskansliet för naturvetenskapGöteborgs universitetBox 460, 405 30 GöteborgTel: 031-773 10 00 Fax: 031-773 48 39E-post: roger.lindblom@science.gu.seInternet: www.gmf.gu.seIFV, Ideella Föreningen VästerhavetStora Badhusgatan 2a403 40 GöteborgTel: 031-60 50 49Fax: 031-60 52 46E-post: anders.carlberg@o.lst.selena.brodin@o.lst.seInternet: www.vasterhavet.tmbl.gu.seSMF, Stockholms MarinaForskningscentrumStockholms universitet106 91 StockholmTel: 08-16 36 37Fax: 08-16 16 20E-post: ulrika@smf.su.seannika@smf.su.seInternet: www.smf.su.seUMF, Umeå Marina ForskningscentrumUmeå universitet910 20 HörneforsTel: 090-786 79 73Fax: 090-786 79 95E-post: kristina.wiklund@umf.umu.seInternet: www.umf.umu.sePRENUMERATION/ADRESSÄNDRINGFör en kostnadsfri prenumeration, kontaktanärmaste marina forskningscentrum, ellergör en anmälan på adressen:www.umf.umu.se/ASP/prenumerant.asp. Föradressändring, kontakta något av de tremarina centra.OMSLAGSBILDSimmande minkFoto: Louis Gagnon BBC/NaturbildGRAFISK FORM Grön Idé ABLAYOUT OCH ORIGINAL Kristina WiklundISSN 1104-0513TRYCK Grafikerna Livréna i Kungälv 2003

HavsUtsikt 3/2003KRÖNIKA Havetkan inte väntaAv Kerstin Johannesson, professor imarin ekologi vid Göteborgsuniversitet och aktuell som ledamotav Havsmiljökommissionen, somnyligen avgett sitt slutbetänkande(SOU 2003:72).Havsmiljökommissionen tillsattes av regeringen för ett drygt år sedan på initiativ av dåvarandemiljöminister Kjell Larsson, främst därför att han var orolig för att de av riksdagens miljömål somberör havet aldrig skulle uppnås. Kommissionens uppdrag var att sammanfatta kunskapsläget,föreslå åtgärder och definiera behov av ytterligare kunskapsinhämtning. Det unika var att uppdragetsträckte sig över departementsgränser, och inkluderade både miljö, sjöfart och fiskefrågor. Ett gammaltproblem för havsmiljöarbetet är att fisken oftast separeras ifrån andra miljöfrågor genom att den som basenför en areell näring hanteras av Jordbruksdepartementet medan övriga miljöfrågor ligger på Miljödepartementet.Kjell Larsson märkte att flera av havets miljöfrågor inte verkade få en lösning genom deåtgärder som redan vidtagits. Han indikerade också att en helhetssyn, en ekosystemansats, behövdes föratt lösa problem som innefattar olika sektorer av samhället.I den andan arbetade Havsmiljökommissionen under ett intensivt år, och resultatet presenterades förLena Sommestad strax efter midsommar i år. I korthet var kommissionens slutsats att det finns en rad storaproblem där Sverige kan agera. Dock krävs både omfattande insatser på hemmaplan och ett intensivtinternationellt lobbyarbete för att få med länder på åtgärder som inget land klarar ensamt. I flera fallhandlar det också om stora kursändringar inom jordbruk, fiske, sjöfart och kemikalieindustri. Havsmiljökommissionenställde sig frågan om det saknas kunskap. Svaret blev inte helt oväntat att det oftast finnsbåde kunskap och förslag till åtgärder men istället råder ett genomförandeunderskott. Varför?Trots att situationen för våra omgivande hav är allvarligare än någonsin så är det svårt att få även demest centrala miljöfrågorna att bli någonting annat än just miljöfrågor. Som sådana kan de i bästa fallhamna högst på den politiska agendans B-lista, men där stannar de. På A-listan ligger ekonomi,utrikespolitik och sociala frågor, de politiska tungviktarna. Men hänger inte ekonomi och miljö ihop pånågot sätt?Miljöfrågor är nästan aldrig så viktiga på kort sikt att de genererar omedelbar uppmärksamhet ochdirekta politiska insatser. Istället är de viktiga på lång sikt, och är då mycket tydligt länkade till ekonomi,sociala problem och till och med utrikespolitik. När all torsk är slut och havsytan höjts någon meter p.g.a.koldioxidutsläpp så kommer detta naturligtvis att påverka vår ekonomi, människors livsbetingelser ochrelationer mellan länder. Vårt nyttjande av haven och dess resurser är dock inte långsiktiga. Och det ärkanske detta som är pudelns kärna – vi klarar inte att prioritera långsiktiga vinster över kortsiktiga.Ett hållbart nyttjande av havens resurser, inklusive fisk, ger både en god miljö och en varaktig utkomsttill kustbefolkningen genom fiske, fisketurism och annan besöksnäring. Det är enkelt att inse att ett havmed torsk ger betydligt mer inkomster för kustbefolkningen än ett hav utan torsk, så kopplingen till ekonomiborde vara lätt att göra. Social utveckling handlar om livskvalitet och hälsa, så även här är kopplingen tillen ogiftig och fungerande natur ganska uppenbar. Miljöministern har insett detta, och arbetar med enmiljöpolitik som ska leda till en hållbar utveckling och ett hållbart nyttjande av naturens resurser. Dettaär helt rätt, men tyvärr har inte de andra politikområdena förstått att hållbar utveckling inte bara är enmiljöfråga.I en förhoppningsvis snar framtid skulle miljöfrågorna i princip kunna strykas ifrån dagordningen.Miljö, liksom jämställdhet skulle då vara så integrerade i alla andra frågor att speciella dagordningar förmiljöfrågor inte behövde finnas. I den framtiden ligger torsken på A-listan, och det är ekonomerna som isamarbete med fiskeribiologerna arbetar med frågan om hur en näringsgren ska utvecklas så att man kangarantera framtida konsumenter torsk på matbordet, kustbefolkningen utkomster och turisterna blåstångi strandkanten. Det krävs både politisk styrka och mod att lyfta miljöfrågorna till den nivå de förtjänar pånationella och internationella arenor. Och havet har inte tid att vänta!3

HavsUtsikt 3/2003Minken– hot mot skärgårdens fåglarMinken är en främmande art i vår miljö, som infördes frånNordamerika till Östersjöområdet under 1960- och 1970-talet.Arten påverkar fågelsamhällets mångfald och fåglarnas antaloch beteende i våra skärgårdar. En undersökning i Skärgårdshaveti Finland visar att en utrotning av minken inom ett områdesnabbt får en stor positiv effekt på fågelpopulationerna. Samtidigtär en total utrotning över mycket stora områden, t.ex. över helaSkärgårdshavet, en utopi – vi får även i fortsättningen leva medminken som en del av faunan i skärgården.Minken är en utböling i den svenska faunan. Efter att ha importerats från Nordamerika under 1920-talet etablerade densig snabbt. Under 1970-talet hade den spritt sig till stora delar av Östersjöns kuster.Foto: Leif Östergren/NorrlandiaAllt sedan minken under 1960- och 1970-taletspred sig till Skärgårdshavet i sydvästra Finlandhar man varit oroad över dess negativa inverkanpå fågelpopulationerna. De flesta arter av skärgårdsfåglarhäckar på små trädlösa skär och kobbar, alltså på ställendär naturligt förekommande landlevande rovdjur, såsomräv, endast mycket sällan finns. Eftersom minken är ensåpass skicklig simmare når den mer eller mindre alla öaroch kobbar i Skärgårdshavet. Resultatet blir ödelagdafågelkolonier, dödade fågelungar, och även dödadefullvuxna fåglar. Minken är dessutom känd för att kunnadöda mer än vad den förtär.Hösten 1992 påbörjade den finska Forststyrelsen ettförsök i Trunsö skärgård i Nagu kommun, och senare iKorpo, där man kraftigt decimerade minkpopulationeni två områden i den yttre skärgården. Fågeltaxeringarutfördes i dessa två områden samt i två kontrollområdendär minkstammen fick leva fritt.Decimering gav stor positiv effektPopulationerna av ett stort antal skärgårdsfåglar ökadeefter decimeringen av mink. Även diversiteten, d.v.s.antalet arter ökade efter att minken försvunnit. Det serdärför ut som om minkdecimering ger det bästa resultatetMINKEN- EN GENERALIST OCH SIMEXPERTMinken (Mustela vison) hör ursprungligen hemma iNordamerika. I Europa, precis som i Nordamerikaär minken bunden till vatten. Den lever längs floder,åar och bäckar samt sjöar och havskuster. Födan iEuropa liknar den i Nordamerika: fisk, små däggdjur,kaniner och harar, fåglar, insekter, kräftdjur, groddjuroch växter. I Östersjöns skärgårdar utgör fisk, fåglaroch sorkar minkens viktigaste föda. Under sommarendomineras födan av fåglar, medan den under vinterndomineras av fisk.Till Europa importerades minken under1920-talet, främst för att födas upp på pälsfarmer. Förrymdaindivider började snart dyka upp i naturen,och i Skandinavien förekom förvildade populationerredan fr.o.m. mitten av 1900-talet. Minken etableradesig snabbt, och under 1970-talet hade arten spritt sigöver stora delar av Östersjöns kuster.Det finns egentligen tre huvudorsaker till varförminken klarat sig så bra i Östersjöns skärgårdar. Fördet första är den en utomordentligt god simmare,som väl klarar av simuturer på några kilometer. Fördet andra är minken mångsidig då det gäller födovalet,ochnöjer sig med den föda som är lättasttillgänglig. För det tredje saknar minken så gott somhelt och hållet naturliga fiender i Östersjöns ekosystem.4

HavsUtsikt 3/2003FRÄMMANDE ARTER I VÅR MILJÖMänniskan har, endera oavsiktligt eller avsiktligt,fört in ett stort antal nya arter till Östersjön. Typisktför de främmande arter som lyckas etablera sig i nyaområden är att de klarar sig bra i konkurrensen medandra arter. De förökar sig snabbt, har en snabbförmåga att sprida sig och har anpassat sig till ett livi omväxlande miljöer.De främmande arter som lyckas etablera vildapopulationer har oftast effekter på de ursprungligaorganismerna. Det kan ske genom predation, som ifallet med minken. Det kan även handla om enöverlägsen konkurrent, som kan erövra en annanarts levnadsmiljö eller konkurrera om föda. Det harvisat sig svårt och ofta omöjligt att utrota eller överhuvudtagetkontrollera en främmande arts populationdå den fått fotfäste i sitt nya hemland.Då det gäller introducerade rovdjur, har följdernai den ursprungliga faunan ofta varit förödande. Iområden där det inte tidigare funnits landlevanderovdjur har faunan varit speciellt känslig i och medsaknaden av både försvarsmekanismer och flyktbeteende.i områden där fågelstammarna i början är små, kanskedär minkens inverkan ursprungligen varit allra störst.Det verkar dock krävas en relativt lång tid för att förändringari den häckande fågelfaunan ska uppstå.Arter på väg tillbakaDe arter som ökade snabbast och mest i antal efter minkdecimeringenvar vigg, svärta och roskarl. Viggen ökadei Trunsöområdet från 0 par till som mest 29 par, svärtanfrån 1 till 40 och roskarlen från 8 till 48 , allt inom loppetav 5–6 år. Även andra arter ökade efter att minkdecimeringenkommit igång. Exempel på detta är gräsand (1Foto: Håkan Klang/NorrlandiaMinken är en så pass skicklig simmare att den når öar ochkobbar dit andra landlevande rovdjur inte når. Den kan görastor skada på de fågelpopulationer som häckar där, eftersomden till stor del lever på fågel under sommaren.Silvertärnan är en av de fågelarter som kraftigt gynnades av endecimering av minkpopulationen. I försöksområdet ökadeantalet häckande par från 89 till 309 på några år. Även mångaandra fågelarter gynnades av minkdecimeringen.till 20 par), större strandpipare (3 till 15 par), labb (2 till10 par), fiskmås (50 till 125 par) och silvertärna (89 till309 par). Två arter som försvunnit från Trunsö-områdeti och med minkens invasion, tobisgrisslan och tordmulen,återkoloniserade glädjande nog området efter några minkfriaår.Minkdecimeringen gav alltså stora positiva effekterpå fågelpopulationerna i de undersökta skärgårdsområdena.Att utrota minken inom stora områden ärdock tyvärr helt orealistiskt. Vi kommer även i framtidenatt få leva med minken som en del av vår fauna i skärgården.Foto: Mikael NordströmTEXT Mikael Nordström, Avdelningen för ekologi,Institutionen för Biologi, Åbo universitet, Finland.TEL +358-2-3335756E-POST miknor@utu.fi5

HavsUtsikt 3/2003Grönalgsmattor– ett växande problemAlgerna täcker sedimentet och ålgräset i Rågårdsvik vid Skaftö. Ammoniumkoncentrationen inne i en algmatta kan bli såhög att den skadar nya skott på ålgräset.Foto: Anna EngelsenEn ökad tillväxt av fintrådiga alger i grunda havsvikarobserverades under 1970-talet och har sedan 1980-talet varit ettproblem, som bl.a. lett till syrebrist i grunda områden och sämreförutsättningar för fisk längs kusten. I skyddade vikar, d.v.s.vikar som inte berörs av vind och vågor, har man sett hurkompakta mattor av alger täckt både bottensediment ochålgräsängar. Kunskap om omvandlingen av näringsämnen kringalgmattor är avgörande för att kunna motverka problemet medden ekologiska förändring som självgenererande näringstillförseli våra grunda havsvikar kan innebära.6Mängden fintrådiga alger brukar vara störstmitt på sommaren, trots att koncentrationenav näringsämnen då är låg i vattnet. Förklaringenkan vara att näringen kommer från sedimentet.I näringsrika system, som kustnära vikar ofta är, byggshöga koncentrationer av näringsämnen upp i sedimentetnär organiskt material bryts ner, t.ex. när döda alger sjunkertill botten. Omvänt, när koncentrationen avnäringsämnen är låg i vattnet och hög i sedimentet, driverskillnaden i koncentration, tillsammans med aktivitet avbottenlevande djur, näringsämnen från sedimentet tillvattnet ovanför. Denna transport av näringsämnen tillvattnet kan vara tillräckligt för att upprätthålla tillväxt aven algmatta.Algmattor "lägger locket på"Algmattorna påverkar det lokala ekosystemet på olikasätt. Dels fungerar algerna som filter för larver som skallslå sig ner på sedimentet, larverna fastnar helt enkelt ialgmattan, dels bildar algmattorna ett "lock" översedimentytan vilket minskar vattenomsättningen, hindrartillförsel av syre och borttransport av giftiga ämnen.Exempelvis minskar antalet fiskarter i vikar med storförekomst av algmattor.De fintrådiga grönalgerna har stor yta i förhållandetill sin volym. Detta gör dem bra på att ta upp näring.Finns det gott om näring växer de därför fortare än andraalger. Långsamväxande fleråriga alger kan bli heltövervuxna och därmed skuggade. Nya skott på ålgräs tarskada av de höga ammoniumhalterna som bildas inne ien algmatta, och därmed minskar ålgräsängarnas tillväxt.

HavsUtsikt 3/2003Pyttesmå alger tar upp stridenGenom att förbruka all näring kan kraftiga algmattorkonkurrera ut växtplankton. Men det finns små, småalger (mikroalger) som lever på och i sedimentet som intetycks påverkas av algmattorna utan kan leva vidare underdem, trots att ljuset är reducerat. De klarar sig därför attde är bra på att anpassa sig till nya ljusförhållanden samtatt de får sin näring från sedimentet. De kan till och medkonkurrera med grönalgerna om näringsämnen från sedimentetoch eventuellt förhindra eller försena att algmattoruppstår.Lång tid att återställaTrots att man under ett antal år med olika åtgärderförsökt att minska tillförseln av näringsämnen från landtill hav tycks inte utbredningen av algmattor har minskat.Tvärtom har det denna sommar (2003) konstateratsalgmattor i fler grunda vikar än tidigare. Förklaringenkan vara att det sedan lång tid tillbaka har lagrats uppnäringsämnen i sedimentet. Näringen används avalgmattorna, och vid nedbrytningen av algerna går dentillbaka till sedimentet. Det blir som en ond cirkel och detkan därför komma att ta lång tid innan vi kan se effektenav åtgärderna.Algmattorna är som störst mitt i sommaren. De kan täcka en helvik om den är tillräckligt skyddad.Foto: Anna EngelsenVid stora förekomster bildar fintrådiga alger ett lock över sedimentytan vilketreducerar vattenomsättningen och tillförsel av syre.TEXT Anna Engelsen, doktorand i Marin ekologi, Göteborgsuniversitet, Kristinebergs marina forskningsstation. I projektetdeltar även Leif Pihl,Kristina Sundbäck och Stefan Hulth,Göteborgs universitet.TEL 0523-185 38E-POST anna.engelsen@kmf.gu.seFoto: Anna EngelsenGRÖNALGSMATTORAlgmattor består av fintrådiga alger. De algmattorsom vi talar om i texten är grönalgsmattor, som ihuvudsak består av arter av tarmtång (Enteromorphaspp.) och grönslick (Cladophora spp.). De bildar tätamattor i skyddade vikar, där vind och vågor intekommer åt att störa dem.Alger växer till och bryts ner enligt bestämdamönster under året, huvudsakligen kopplade tilltemperatur, ljus och tillgång på näringsämnen. Destartar som små filament (trådar) eller som propaguler(sporer som ger upphov till nya alger) som legat kvaröver vintern på sedimentet.När algerna vuxit sig stora under sommaren skerutbyte av näringsämnen mellan alger, sediment ochvatten. Algerna flyter upp från botten och bildaralgmattor, som i början är vackert grönfärgade mensom med tiden gulnar. På hösten bryts algmattornaner och organiskt material lagras i sedimentet. Dennanäring kan sedan användas nästa vår för tillväxt avnya algmattor.För att motverka uppkomsten av algmattor ochde problem de för med sig har man dels genom olikaåtgärder reducerat avrinningen av näringsämnenfrån land, dels försökt att ta upp alger ur vikarna föratt få bort de näringsämnen som bundits i algerna,och på så sätt få bort en del av näringen.7

ÖSTERSJÖNS HavsUtsikt 3/2003 HISTORIA, DEL 3Ancylussjön– fortfarande ettmysteriumI strandförskjutningsdiagram gjorda över södra Östersjön kanman se att dess yta började stiga hastigt för 10 700 år sedan.Detta är början på det Östersjöstadium som kom att kallasAncylussjön. Det var en uppdämd sjö med en nivå högre änvärldshaven. Henrik Munthe, som förespråkade teorin om enuppdämd Ancylussjö, var i början på 1900-talet fortfaranderelativt ensam om sin uppfattning, men tiden skulle visa att hansidé var den riktiga.En satirisk teckning gjord av E. Erdman, 1896, föreställandeHenrik Munthe i färd med att förvandla Östersjön till världensstörsta insjö, Ancylussjön. Ur boken "Det upphöjda landet" avChrister Nordlund, Umeå universitet, 2001.Illustration: E.Erdman, bearbetad av Robert Kautsky8Vid undersökningar på Gotland i slutet på 1800-talet fann geologen Henrik Munthe fossil avsötvattenssnäckan Ancylus fluviatilis i sedimentlagerbelägna mellan lager från det svagt bräckta Yoldiahavetoch det bräckta Littorinahavet. Detta gav honombevis för ett nytt sötvattensstadium i Östersjöns utveckling.Det var dock Gerard De Geer som senare gav dettastadium namnet Ancylussjön.På senare tid har ytterligare analyser gjorts på desedimentlager som innehöll Ancylus fluviatilis. Man harfunnit även andra sötvattenarter, exempelvis kiselager,vilket bekräftar sötvattensteorin. Både Ancylus fluviatilisoch de funna kiselagsarterna förekommer än idag, snäckani åar och kiselalgerna i sjöar, exempelvis Mälaren.Ancylussjön är än idag det Östersjöstadium som är minstkänt och svårast att förstå utvecklingen av.Ny forskning hittar nya utloppI början av 1900-talet upptäckte man vad som antogsvara Ancylussjöns utlopp västerut och benämnde detSvea älv. Genom att studera äldre, av landhöjningenupphöjda strandlinjer antog man att Ancylussjöns yta lågmellan 15 och 30 m högre än Vänern i väster. Man drogdå slutsatsen att älven avslutades med ett mäktigtvattenfall, Sveafallet, vid Degerfors i Vänerns nordöstrahörn. Modernare forskning har dock hittat leror avYoldia-ålder i utloppsområdet, och följaktligen kan ingenerosion ha skett under Ancylustid. Vattendjupet iDegerfors-området bör därför ha varit betydande viddenna tid. Detta betyder att Vänern utgjorde en del avAncylussjön och blev isolerad från Västerhavet vid ungefärden tidpunkt då Ancylussjöns yta började stiga.Således var Ancylussjön dämd över Västerhavets ytamen dess utlopp måste sökas väster om Vänern. Numeratror vi oss veta att utloppen var lokaliserade till Göta älvoch Steinselva/Otteidsundet, och att Ancylussjöns ytabörjade stiga när landhöjningen gjorde dessa utlopp bådesmalare och grundare.Snabb höjning dränkte skogBeroende på att landhöjningen var kraftigare i de områdeni norr där inlandsisen just smält bort kom Ancylussjönsyta att stiga kraftigt i söder där landhöjningen inte var likastor. Höjningen av ytan kan ha varit så snabb som 5-10cm om året i södra Östersjösänkan. Den totala höjningeni detta område uppgick till 25 m. Höjningen fortgick tillför ca 10 300 år sedan, då dess högsta nivå nåddes.Ett resultat av denna snabba höjning var t.ex. atttallskog som växte i Hanöbukten kom att dränkas på baranågra hundra år. Vi kan fortfarande finna rotfastatallstubbar och stockar på vattendjup ner till åtminstone35 m i detta område. Norr om en tänkt linje från södraVänern via södra Östergötland och vidare över Östersjönmot den finska sydkusten registrerades ingen höjning avAncylussjöns yta eftersom effekten av landhöjningenövervägde i dessa områden.

HavsUtsikt 3/2003Ytan sänks snabbtAncylussjöns yta kom till slut att i södra Östersjösänkanvara minst 10 m över Västerhavets nuvarande nivå.Under mindre än 200 år sänktes sedan nivån ner tillhavsytan. Hur gick då detta till?Den traditionella uppfattningen har varit att en sydligtröskel i Darss Sill-området, söder om Skåne, översvämmadesoch började eroderas. Ancylussjön kunde dådräneras ut i Kattegatt via Stora Bält och ytan sänktes tillVästerhavets nivå. Detta dräneringssystem har kallatsDana älv. Orsaken till att man trodde detta är att skillnadeni landhöjning mellan Öresund, som ju fungerat somutlopp tidigare, och Darss Sill-området förskjutit denlägsta punkten söderut till norra Tyskland. Man harvidare ansett att när utloppet i söder startade var utloppenvia Mellansverige fortfarande aktiva men dessa bör hastängts relativt snabbt då sänkningen av ytan var såsnabb. Ju grundare dessa utlopp blev desto mer vattenmåste ha dränerats via Dana älv. Det finns ocksåavsättningar på havsbotten i Stora Bält som indikerarbåde stor materialtransport och höga strömhastigheter.Frågor kvar att besvaraDe allra senaste forskningsrönen från tyska och danskakolleger som gjort undersökningar i Darss Sill-områdetvisar dock att tröskeln här ligger på en för grund nivå. Detfinns dessutom indikationer på att området under dennatid dominerades av lugnvattenmiljöer och inte avströmmande vatten. Detta faktum, i kombination medandra svårtolkade data, är för närvarande mycketirriterande, då vi vet att Ancylussjön otvivelaktigt var inivå med Västerhavet för 10 100 år sedan och att utloppenvia Mellansverige inte kunnat eroderas eftersom de bestårav urberg. Här finns alltså fortfarande frågor för framtidensÖstersjögeologer att besvara!Helt klart är dock att sänkningen av Ancylussjöns ytakom att innebära två saker. För det första så avslutadesden danska s.k. fastlandstiden och för det andra torrladessunden i Närke. Det senare innebar att för första gångensedan inlandsisen smält bort bildades en landförbindelsemellan södra och norra Sverige. Detta resulterade ocksåi att Vänern kom att isoleras från Östersjösänkan.Illustration: Grön Idéinflödesperiod har också registrerats i sediment frånöstra Gotlandsdjupet men med mycket svagare signaler.Detta talar för att inflödet skedde i södra Östersjön. Isödra Östersjön markerar dessa inflöden början på nästautvecklingsstadium i Östersjöns historia. För centralaoch norra Östersjön skulle det komma att dröja ytterligare1000 år innan saltvattensinflödena blev så kraftiga ochvaraktiga att även dessa områden påverkades.Ancylussjön som den såg ut då dess yta stod som högst förca 10 500 år sedan. Notera utloppen västerut, Steinselva/Otteidsundet och Göta älv.Spår av saltvatten igenTrots att vi idag inte är helt klara över var Ancylussjönsutlopp var beläget så vet vi att dess yta var i nivå medVästerhavet ca 10 000 år före nutid och att utloppetmåste ha funnits någonstans i söder. Vid denna tid börjarnämligen kontakten med Västerhavet för första gångengöra sig gällande i form av svaga och sporadiska inflödenav saltvatten. Detta har man kunnat se i den fossilakiselalgflorans sammansättning i sediment både frånBornholmsbassängen och längs Blekinges kust. SammaDetta var den tredje delen av fyra om Östersjönshistoria. De två första finns att läsa i nummer1/2003 och 2/2003. I nästa nummer kan du läsa omLittorinahavet.TEXT Thomas Andrén, Institutionen för geologi och geokemi,Stockholms universitetTEL 08-16 48 78E-POST thomas.andren@geo.su.se9

HavsUtsikt 3/2003Västkustkrabbanmodell för framtidens fiskeSelektivitet är ett ledord i diskussionerna om framtidens fiske. Imiljömålet ”Hav i balans” är ambitionen att "bifångsterna avoönskade fiskarter ska ha minimerats till nivåer som inte harnegativ påverkan på populationerna". Det innebär att redskapmåste utformas så att de fångar rätt fisk. Fiskungar måste kunnaväxa upp och svaga bestånd skall kunna återhämta sig utan attriskera att fångas i trålar, garn eller burar.Foto: Anette Ungfors10Arbetet med det miljöanpassade fisket har justkommit igång. Trålbinderierna sätter inselektionspaneler och ändrar maskstorlekar.Visionen är att framtidens fiske är ett precisionsarbete;selektivt och anpassat efter vad bestånden tål.Problem med halvfulla krabborMen i vissa fisken kommer man alltid att fånga individersom inte håller måttet, kvalitetsmässigt eller med hänsyntill regelverket. Krabbtaskan (Cancer pagurus) är en sådanart. En yrkesfiskare med ett tränat ögat kan ibland avgörahur mycket krabbkött som döljer sig innanför skölden,men ofta misstar man sig vid en okulär besiktning. Manupptäcker inte att krabban är halvfull förrän den hamnari fiskauktionen eller hos fiskhandlaren. En kund somdragit en nitlott i form av en stor krabba med lite köttväljer ett annan delikatess nästa gång.Men om man kan reducera antalet otjänliga krabborsom landas kan man bygga upp en stabil marknad medpriser som stiger i takt med att köparen får en garanteradkvalitet. Dessutom kan man återbörda den halvfullakrabban till havet där den kan växa till sig. Med ett sådantsystem blir både fiskaren och bestånden vinnare; ökadproduktion och stigande priser, samtidigt som manhushållar med krabbeståndet. Hallands Skaldjursutveckling,en sammanslutning av kustfiskare från Kungsbackatill Halmstad, har tagit fasta på dessa principer i ettnystartat projekt; Västkustkrabban. Målet är att ta andelarav den svenska marknaden för krabba som idag består avimporterade produkter till 85 procent.Genomlysning avslöjarSyftet med utvecklingsprojektet är att konsumenternaskall erbjudas krabbor som fångats med miljöanpassademetoder. Med hjälp av en specialutvecklad ljusapparatkan krabborna genomlysas så snart de bärgats ombord.De halvtomma går tillbaka oskadda till havet vidfångstplatsen, medan de välfyllda krabborna som betingarett högt pris på auktionen landas. Idén med projektet äratt bygga upp ett uthålligt och långsiktigt regionalt fiske.”Volymerna av krabba tål ett intensivare fiske än idag,men det måste göras med metoder som hushållar medbestånden” säger Viking Bengtsson, ordförande i Hallandsskaldjursutveckling och i Hallandsavdelningen av Västkustfiskarna.Gott om krabbaBiologerna ger Viking Bengtsson och de andra krabbfiskarnarätt. Idag finns det gott om krabba i havet, anserAnette Ungfors som om både forskar om krabbansbiologi i SUCOZOMA-programmet och samarbetar medyrkesfisket i projekt Västkustkrabban. Anette är doktorandi marin ekologi och verksam vid Tjärnö marinbiologiskalaboratorium.”Vår bedömning är att krabbestånden har ökat iBohuslän och även i Kattegatt, men där har detförmodligen varit stabila bestånd en längre tid” sägerAnette. ”Men vi har inte tillräcklig kunskap för attrekommendera ett visst uttag. Istället vill vi att ett växandefiske skall följas noga, med minimimått och flyktöppningar,och med ett loggbokssystem som innebär attman snabbt märker om fångsterna minskar”, fortsätterhon.Projekt Västkustkrabban, med praktiker och teoretikersom arbetar tillsammans för att både utveckla fångstteknikoch öka den biologiska kunskapen, är ett bra exempel påsamarbete mellan fiskare och forskare. KRAV haruppmärksammat det skonsamma fisket och när krabbornakommer ut på marknaden i större skala kan en KRAVmärkningvara klar.TEXT Anders Carlberg, verksamhetsansvarig för SUCOZOMAsamt informationsansvarig för projekt Västkustkrabban.TEL 031-60 50 49E-POST anders.carlberg@o.lst.se

1HavsUtsikt 3/2003notiserNy rödalg på västkusten?Under september 2003 hittade vi en över 60 cm lång rödalgmycket grunt i kanten av ålgräsängar på två olika lokaler iGöteborgs skärgård. I vattnet ser den ut som mycket stora"lösperuker" med runda, förgrenade skott, i basen upp till5 mm breda. Algen är dessutom mycket brunaktig och gårlätt av när man försöker nysta ut de intrasslade grenarna. Attarten tillhör familjen Gracilariaceae är klart. Men är detjätteexemplar av Gracilaria gracilis som finns här och somvanligen bara blir ett par dm stor, eller är det en introduceradart?Släktet Gracilaria, som odlas i många länder för attframställa agar, är mycket artrikt och svårt att artbestämma.I Frankrike har professor Jan Rueness, Oslo universitet,hittat en Gracilaria som enligt DNA-analyser troligen kommitfrån Asien. De vi hittat liknar mycket den arten i utseende ochfortplantningskropparnas uppbyggnad. Jan Rueness kommeratt undersöka DNA-sekvenser hos våra plantor för attundersöka om det är samma art. Våra plantor har fertilastadier vilket man inte hittat i Frankrike, men fått fram ilaboratoriet och den kan växa i en salthalt på 10 ‰.På Rivö har vi sett den i en vik som är öppen mot farleden.Har den kommit med fartyg? I de uppspolade tångvallarnafanns nästan bara dessa stora plantor. Gamla urblektaexemplar såg efter regnväder ut som kall spagetti - och varnästan lika sega! Vi letade förgäves i över tio vikar runtomkring, utan spår av den. Men vi har också hittat den i tvåskyddade vikar på Stora Amundön, ca 10 km därifrån!Frågan är om den finns på fler lokaler och hur länge den harfunnits här. Hör gärna av dig om du tror du sett den!Östersjö 2003Östersjörapporten i sin nya tappninghar åter kommit ut. Härskriver forskare och miljö-övervakareom sina studier avmiljötillståndet i Egentliga Östersjön,på ett sätt som tilltalaräven dem utan specialistkunskaper.I Östersjö 2003 kan du läsaen polemisk artikel mellan miljögiftsövervakareoch Livsmedelsverkom huruvida dioxinernaminskar eller ej. Där finns ocksåbl.a. nya fakta om blågrönalger, en artikel om spökfisketsomfattning samt det engagerade talet om vår havsmiljö somordföranden för Havsmiljökommissionen höll vid sluthearingen.Rapporten kan beställas från SMF och finns som pdffilerpå vår hemsida www.smf.su.seHavsmiljön 2003Du som prenumerarar på Havsmiljönkommer snart att få åretsnummer i brevlådan. Andra somvill ha den (utan kostnad) kankontakta GMF.Ur innehållet kan nämnas enöversiktsartikel av året som gått,vilket kan karakteriseras som ettvarmt år med lite vindar och normalväxtplanktonförekomst. Du kanockså läsa om växtplankton somproducerar nervgifter. Läs ocksåHAVSMILJÖNAktuell rapport ommiljötillståndet i Kattegatt,Skagerrak och Öresundseptember 2003om den rika algvegetationen på utsjögrundet i Kattegatt, ochom det marina reservatet Knähaken i Öresund. Du får ocksåveta hur forskarna räknar fram hur stora fångster ett fiskbeståndtål. I en artikel berättas om massdöden av säl iKattegatt sommaren 2002.Finns det fler som sett denna rödalg på västkusten?Inger WallentinusInst. för Marin ekologi, Marin botanikGöteborgs universitetE-mail: Inger.Wallentinus@marbot.gu.seFöreningen Västerhavet samarbetarmed Banco ideell miljöIdeella Föreningen Västerhavet har ett samarbete medBanco ideell miljö, Sveriges ledande ideella och etiskafondförvaltare. Fondsparare över hela Sverige erbjuds attplacera en mindre del av avkastningen på aktiesparandet iFöreningen Västerhavets miljöprojekt.Ur föreningens synvinkel är syftet med samarbetet attöka resurserna som satsas på forskning och utveckling kringhavsmiljön, särskilt åtgärder som förbättrar miljön iVästerhavet. I dagsläget domineras föreningens verksamhetav forskningsprogrammen SUCOZOMA och Marine Paint,som bägge är inriktade på lösningsorienterad miljöforskning;selektiva och skonsamma redskap till kustfisket samtmiljöanpassade båtbottenfärger, för att ta två konkretaexempel.Genom att spara i Banco ideell miljö kan man satsa endel av sin avkastning på Föreningen Västerhavets miljöarbete.11

HavsUtsikt 3/2003AVSÄNDAREFakultetskansliet för naturvetenskapGöteborgs universitetBox 460405 30 GÖTEBORGFOKUS ISHAVSRELIKTERHornsimpan–Sverigesfulaste fisk?Foto: Rejo Turinen/NaturbildFiskar inom familjen simpor utmärks av ettstort, platt huvud, rundade bröstfenoroch avsaknad av simblåsa. I Norden förekommeråtta olika arter. Hornsimpan(Triglopsis quadricornis) kännetecknas avfyra skrovliga benknölar på huvudetsovansida och rader av små rundade benutskottlängs sidorna.Hornsimpan fiskas inte i kommersielltsyfte men betraktas som en god soppfisk,och rommen används ibland till kaviar.Den trasslar ofta in sig i nät och förstördem, och har dessutom utsetts till Sverigesfulaste fisk.I Sverige finns hornsimpan i Östersjönner till Bornholm i söder. Den finns ocksåi många små och stora sjöar i mellerstaSverige, men trivs inte i för salt eller förvarmt vatten. De olika populationerna hartroligtvis ett gemensamt ursprung. Hornsimpanär ursprungligen en arktisk kustfisk.Förmodligen blev några hornsimporisolerade från Norra Ishavet av den framryckandeisen när den senaste istidenbörjade. Dessa tvingades retirera via Onegadalenför att till sist bli fast i den isdämdaOnegaissjön. När isen senare började smälta12av, öppnades passagen via Ladogasjönoch Finska viken in till den forna Östersjön,vars vatten på den tiden täckte storadelar av Mellansverige.Hornsimpan är en bottenlevande fisk.Den förekommer främst i djupa och kallavatten, ned till ca 100 meter under sommaren,för att under hösten förflytta sigtill grundare vatten. Den är nattaktiv påsommaren och dagaktiv på vintern ochlever av skorv, pungräkor och märlkräftor.Den äter även andra fiskar somt.ex. strömming, nors, gärs och storspiggoch rom från alla fiskarter.Den är självbytesdjur för bl.a. torsk.Leken sker på grunt vatten från mittenav december till slutet av januari. Hanenhåller ett revir som han försvarar motandra hanar. Han uppvaktar honornagenom att spärra ut fenorna och utföra en"parningsdans". Honan lägger sina ägg ien grop på botten som hanen har grävt.Sedan vårdar hanen dem genom att fläktasyrerikt vatten över dem och ta bort sjukaoch döda ägg. Äggen kläcks i april ochynglen söker då föda i den fria vattenmassan.Framför allt insjöbestånden av hornsimpabedöms som missgynnade enligtArtDatabanken. Kunskapen om hur storabestånd som finns är dålig, men många avsjöarna är påverkade av både försurningoch jordbruksföroreningar. I djupa ochkalla partier kan det uppstå syrebrist pågrund av övergödning under sommaren dåbåde vuxna fiskar och yngel är somkänsligast. Östersjöpopulationen minskadestarkt under 1980-talet men verkarha återhämtat sig något under 1990-talet.Man har också sett en hög frekvens skelettdeformationerhos simpor från Bottniskaviken, vilket verkar ha samband medutsläpp av tungmetaller.TEXT Maria Lissåker, Zoologiska institutionen,Stockholms universitetTEL 08-16 48 96E-POST maria.lissaker@zoologi.su.seHornsimpan är den tredje arten i enserie om ishavsrelikter. Dessa presenterassamtidigt som du kan läsa omÖstersjöns historia inne i tidningen.