488 VÄSTERGÖTLANDär fullständig och rekapituleras i a. a. 1966 som alternativ 1: )>SÏB alu h 'Mögest du (das Steinchen) ein Schutz(für das Grab) sein! Hagel (= Verderben)!' sin ( =aisl. sér) wäre eine lautliche Nebenform, die im Altschwedischenfür mehrere Dialekte, darunter auch für das Westgötische, bezeugt ist (Noreen, Altschwed. Gramm.§ 565) ... — Die schliessende A-Rune wäre dann eine Begriffsrune ... Der Wunsch 'Hagel' = 'Verderben'würde sich auf die den Grabfrieden bedrohenden Mächte beziehen. Bei dieser Deutung wäre allerdings dieAnrede des Runendenkmals selbst in der 2. Person höchst auffallend, weil im Bereich der älteren Runeninschriftensonst nicht bezeugt.» I sitt alternativ 2 ansluter sig Krause till Jungners senaste uppslag, att inskriftenär stympad: »Vor der s-Rune können eine oder mehrere Runen weggebrochen sein. So erwog Jungnerspäter, jedoch ohne nähere Begründung: '(Stilla?) må du vara; jag har värn.'» Men i det förlorade partiet, därJungner supplerar en predikatsfyllnad 'stilla' är Krause benägen att i stället antaga början av ett substantiv— vars bevarade slut är SIR — avseende runristaren-magikern: »Doch besteht wohl auch die Möglichkeit,dass man bei Annahme noch urnord. Sprachform -ÍR für die Endung des N. Sg. eines i-Stammes hält und inErinnerung an Ausdrücke wie unwödiR (oben Nr. 12 [Gårdlösa]), ungandin (unten Nr. 65 [Nordhuglo]),glïaugÎR (unten Nr. 133 [Nebenstedt 1]), aljamarkiR (unten Nr. 53 [Kårstad]) an einen Beinamen des Runenmagikersin Form eines Bahuvrihi-Kompositums denkt. Die Ergänzung im einzelnen ist selbstverständlichwillkürlich; immerhin könnte es sich um eine Bildung vom Typus *ungausiR 'einer, der nicht hervorsprudelt,schwatzt' handeln ... Bei dieser oder einer ähnlichen Ergänzung wäre das Täfelchen um etwa 5 cm längergewesen, was durchaus annehmbar erscheint. Bei einer derartigen Deutung hätte also der Runenmagikerzunächst seinen wirkenden Beinamen genannt und diesem noch das Zauberwort alu und die verderbenbringendeHagel-Rune hinzugefügt.»Bärkraften i Krauses senaste uppslag är givetvis i första hand beroende av i vilken utsträckning mananser att föremålet är skadat. Den kant vid vilken inskriftens början finns, är fasad, och förutsatt att inskriftentillkommit efter denna avfasning kan före 1 s ha rymts endast en runa (eller möjligen ramlinje). Voreavfasningen sekundär i förhållande till inskriften, kunde åtskilliga runor ha gått förlorade. Av allt att dömaär emellertid avfasningen primär i förhållande till inskriften.135. Kinneve sn, Hassla byöversättningen lyder: »Brand reste denna sten efter Åsmund(?), sin broder. Han blev dräpt i österväg(?).»Runstenen flyttades 1964 in i vapenhuset.155. Hols sn, kyrkan168. Södra Vings sn, HökerumRunstenen har med Riksantikvarieämbetets tillstånd år 1961 flyttats ca 700 m i västlig riktning till fornlämningsområdetKungshögen i Hökerums samhälle. Fornlämningsområdet är beläget vid det vägskäl, där detre vägarna mot S. Vings kyrka, mot Härna kyrka och mot Hällstads kyrka mötas. Stenen står rest ca 10 mÖSÖ om Kungshögens krön nära den plats, där den enligt äldre uppgifter tidigare skall ha stått.176. Dalums sn, Vedåsla, Ostergården. Nu i Blidsbergs kyrkaRunstenen flyttades 1966 in i Blidsbergs kyrkas vapenhus.
TILLÄGG 489200 och 201. Börstigs sn, kyrkanVid en granskning av inskrifterna 1966 kunde jag konstatera, att runan 3 i <strong>Vg</strong> 200 är stungen med en tydlig,huggen punkt i utrymmet mellan huvudstav och bistav. Runan utgör därmed ytterligare ett belägg till de fåtidigare kända på bruket av stungen u-runa för v. Denna typ av v-runa förekommer också i Yg 227; se vidaredetta nummer. En tolkning David Erici är väl inte helt utesluten — framför allt med tanke på majuskelinskrifteni kyrkan. Dock torde inskriften snarare vara en signatur, Davider gæ[rð]i. Försvenskade nominativformerav namnet äro kända från medeltida källor (Dauidhir 1361 Sm., Dafwidher 1377 Ög.) liksom ävenvästnordiska. En motsvarighet till den i så fall starkt förkortade verbformen har <strong>Vg</strong> 251.<strong>Vg</strong> 201 innehåller synbarligen två namn, Ylva(?), sällsynt under medeltiden, och Abraham.257. Tumbergs sn, kyrkoruinen. Nu i Kullings-Skövde kyrkaPl. 195Litteratur: Fyndnotis i Fornvännen 1966, s. 191; E. Svärdström, Runfynd 1967 (i Fornvännen 1968, s. 281).I samband med undersökning av resterna av Tumbergs gamla medeltidskyrka, belägen i Tumbergsby ca 1,5 km NÖ om Kullings-Skövde kyrka, som nu är gemensam för de båda församlingarna, påträffadesi juli 1966 ett runstensfragment. Runstenen låg i långhusets mitt, i rasmassorna från de båda långhusmurarna.I någon av dessa bör alltså fragmentet en gång ha varit inmurat. Kalkbruk täckte så gott som hela stenytan,och det var en tillfällig belysningseffekt, som avslöjade ett par av runtecknen. Efter avlägsnandet av kalkbruket,vilket skedde på Statens historiska museum 1967, framträdde runinskriften i sin helhet. Fragmentetförvaras nu i Kullings-Skövde kyrkas vapenhus.Ljusröd granit. Höjd 51 cm, största bredd 63 cm, tjocklek 28 cm. Fragmentet utgör ett mellanparti avden ursprungliga runstenen. Framsidan med runinskriften är välvd. Stenen har ellipsformig genomskärning.Baksidan är icke ristad. I den högra runslingan är ristningen grund genom vittringsskador. Detsammagäller delvis det ornamentala flätkorset i utrymmet mellan de båda runslingorna. Runornas höjd är 8-10 cm.Inskrift:... esþi : sen : ... ír : tufa : ma...5 10 15»... reste (denna) sten efter Tove, (sin) frände ...»Till läsningen: 1 e är tydligt stungen liksom 6 e. 2 s och 5 s ha stolsform. 4 i är icke stungen. Sk efter 4 iliksom efter 9 R och 13 a består av två punkter. 7 n har dubbelsidig bst. Endast nedre punkten i ett sk kannu iakttagas invid brottytan efter 7 n. Av r. 8 återstår övre hälftenav en hst; resten av runan har gått förloradi brottet; inga spår av biståvar, runan är säkerligen i. I 11 u är bst ansatt strax nedanför huvudstavenstopp. 13 a har liksom 15 a dubbelsidig bst.Det förekommer ett och annat exempelpå utelämnad t-runa i ordet stæinn, så i <strong>Vg</strong> 37, 153 (den sistnämndavid Fölene kyrka en knapp mil ÖNÖ om Tumberg) samt sporadiskt även i runinskrifter från andra landskap.Ingenting talar dock för att <strong>Vg</strong> 153 och <strong>Vg</strong> 257 skulle vara verk av samma ristare.Mansnamnet Tofi, kortnamn till sådana namn som Þorfastr, Þorfinnr, är icke tidigare belagt i någonvästgötsk runinskrift. Det är dock välkänt från ett tiotal svenska runinskrifter i andra landskap, ett femtontaldanska men bara en norsk.
- Page 1 and 2:
Viste härad221. Flakebergs sn, kyr
- Page 3 and 4:
221. FLAKEBERGS SST, KYRKAN 222. MA
- Page 5 and 6:
223. ÖNUMS SN, GAMLA KYRKAN 425Sto
- Page 7 and 8:
Vilske häradUllene sn, gamla kyrka
- Page 9 and 10:
Äldre avbildning: SHM foto 1937 (A
- Page 11 and 12:
226. HÖMBS SN, PÅVARP — 227. SU
- Page 13 and 14:
Yäne härad258 och 259. Norra Bjö
- Page 17 and 18: 228. TROLLHÄTTAN 437M-St. zu N. la
- Page 19 and 20: 229-231. S:T PEDERS SN, LÖDÖSE 43
- Page 21 and 22: 231-233. S:T PEDERS SN, LÖDÖSE 44
- Page 23 and 24: 2 3 3 . s : t P E D E R S SN,l ö d
- Page 25 and 26: 233-234. S:T PEDERS SN, LÖDÖSE 44
- Page 27 and 28: 234-237. S:T PEDERS SN, LÖDÖSE 44
- Page 30 and 31: 450 VÄSTERGÖTLAND. ALE HÄRADInsk
- Page 32 and 33: 452 VÄSTERGÖTLAND. ALE HÄRADvilk
- Page 34 and 35: 454 VÄSTERGÖTLAND. ALE HÄRADen u
- Page 36 and 37: 456 VÄSTERGÖTLAND. ALE HÄRADFig.
- Page 38 and 39: 458 VÄSTERGÖTLAND. ALE HÄRADFör
- Page 40 and 41: Kullings häradAlingsåsAv rektor S
- Page 42 and 43: 462 VÄSTERGÖTLAND, KUXLINGS HÄBA
- Page 44 and 45: 464 VÄSTERGÖTLAND. KULLINGS HÄRA
- Page 46 and 47: 466 VÄSTERGÖTLAND. RULLINGS HÄRA
- Page 48 and 49: Gäsene häradBroddarps sn, kyrkanF
- Page 50 and 51: 470 VÄSTERGÖTLAND. BEDVÄGS HÄRA
- Page 52 and 53: 472 VÄSTERGÖTLAND. BEDVÄGS HÄRA
- Page 54 and 55: Bollebygds härad248. Bollebygds sn
- Page 56 and 57: 476 VÄSTERGÖTLAND. BOLLEBYGDS HÄ
- Page 58 and 59: 478 VÄSTERGÖTLAND. VEDENS HÄRADI
- Page 60 and 61: Kinds härad251. Finnekumla sn, kyr
- Page 62 and 63: 482 VÄSTERGÖTLAND. KINDS HÄEADta
- Page 64 and 65: 484 VÄSTERGÖTLAND. KINDS HÄRADsa
- Page 66 and 67: 486 VÄSTERGÖTLANDkennzeichnende B
- Page 70: 490 VÄSTERGÖTLANDBjörketorps sn,