HavsUtsikt nr 1,2008 - Havet.nu

HavsUtsikt 1/2008Syrebristi Östersjön– vad kan vi göra?4Foto: Martin Almqvist/JohnérKan konstgjord syresättning vara ett sätt att lösa Östersjöns problem med syrebrist?Knappast, med tanke på de tjugo tusen järnvägsvagnar med flytande syresom skulle behövas – årligen.Stora delar av Östersjöns djupvatten lider av syrebrist. Problemetberor i grunden på övergödningen av våra vatten, men det kommeratt ta lång tid innan åtgärder för att minska näringstillförselnfår märkbara effekter. Därför har många funderat över om detinte finns några snabbare sätt att åtgärda syrebristen. Ett forskningsprojekthar tittat närmare på saken.Syrebristen i Egentliga Östersjön har de senasteåren varit den värsta som registrerats. Över hälftenav bottenytan och allt vatten djupare än 80 metersaknar helt bottendjur och fisk. Delvis är syrebristen enföljd av havsområdets naturliga förutsättningar, menproblemen har snabbats upp och förvärrats av övergödningen.Olyckligtvis orsakar syrebristen i sin tur förändringari näringsämnenas kretslopp. Med ökande syrebrist återförsfosfor ur sedimenten till vattenmassan, vilket bidrartill ökade blomningar av kvävefixerande cyanobakterier.Även sedimentens förmåga att omvandla kväve till kvävgaspåverkas. Fortsatt syrebrist i Östersjön förstärker alltsåövergödningens negativa effekter i en ond cirkel.Radikala simuleringarAnledningen till att Egentliga Östersjön drabbas så hårtav syrebrist är att vattenmassan är permanent skiktad. Detutsötade ytvattnet blandas inte med det salta djupvattensom mycket sällan lyckas ta sig in genom de danskasunden. Ofta framkastas därför, halvt på skämt, förslagenatt antingen göra sunden mycket större eller stänga demhelt som en radikal lösning på problemet.Nu har man gjort ordentliga datasimuleringar över vadsådana drastiska åtgärder egentligen skulle få för effektpå syresituationen under de närmaste hundra åren. Omman dubblerar djupet i Öresund så förbättras syresituationenförst. Men eftersom salthalten i bottenvattnetökar så förstärks skiktningen och efter ungefär femtioår är syrebristen tillbaka, värre än någonsin. Om manistället stänger till sunden så blir ytvattnet ganska snartbetydligt sötare, men det salta djupvattnet blir kvar ochsyrebristen förvärras dramatiskt. Först efter mer än trettioår skulle situationen bli bättre. Men då skulle EgentligaÖstersjön vara söt som nuvarande Bottenhavet med alltvad det skulle innebära för växt- och djurlivet…Tekniska lösningar som påverkar salthalten bör nogundvikas. De strider mot EUs habitatdirektiv och ärtroligen varken politiskt eller juridiskt acceptabla.Syresättning och omblandningEtt annat förslag som undersökts närmare är aktiv syresättningav djupvattnet. Det krävs dock enorma mängdersyrgas för att motverka syrebrist i Östersjön. Minst tvåmiljoner ton syrgas måste tillföras varje år. Det motsvarartjugo tusen järnvägsvagnar med flytande syre. Om syresättningenav någon orsak skulle utebli en period, skulleproblemen med stor sannolikhet återkomma. Dessutomvisar erfarenheter från sjöar att konstgjord syresättningpåverkar näringsämnenas cirkulation på ett annat sätt änvad naturlig syresättning av bottenvattnet gör.Mer lovande verkar idén med att röra om vattnetrunt salthaltsskiktningen. Om man på något sätt skullekunna blanda om vattnet mellan 50 och 125 meters djupförbättras syrekoncentrationen i djupvattnet utan attförändra salthalten vid ytan. Detta är den enda tekniskalösningen som inte kan uteslutas, men även här stöterman på stora praktiska, juridiska och etiska problem.Fäll fosfor som i reningsverkFlera förslag börjar i andra änden av syrebristproblemet.Då vill man snabba på minskningen av mängdennäringsämnen i havet för att på så sätt bryta den ondacirkeln.I avloppsreningsverk används aluminium och andrakemikalier standardmässigt för att fälla ut växtnäringsämnetfosfor från vattnet. Istället hamnar det i fast formi sedimenten och är inte längre åtkomligt för växter.Metoden har också använts i övergödda sjöar. Skulledet kunna fungera även i Östersjön?Svaret är att vi inte vet. Det salta vattnet påverkarden kemiska bindningen och vad som händer över tidär oklart. Dessutom kan möjligen kisel, ett annat viktigtnäringsämne, påverkas på ett oönskat sätt. Mer forskningbehövs och metoderna behöver prövas både i laboratorietoch i storskaliga försök. Ett varningens finger dock; harman väl tillsatt en kemikalie så kan den inte tas bort - det