PROGRAM UPPÃ KRA ARKEOLOGISKA CENTER STAFFANSTORP ...

32OMRÅDET SOM HELHETSäkerställande av fornlämningsområdetStiftelsen har för avsikt att förvärva jordbruksmarken inom boplatsområdet.Därigenom är det möjligt att införa vissa restriktioner förmarkanvändningen, t ex förbud mot plogning och trädplantering, föratt undvika att fornlämningen skadas. Ett sätt att undvika skador avfortsatt odling är att marken i framtiden utnyttjas som betesmark.Detta kan gälla hela boplatsområdet eller delar därav.HelhetenDet är av stor vikt att synliggöra fornlämningens utbredning i landskapet.Eftersom lämningarna inte manifesterar sig ovan markblir tydliggörandet av järnåldersstadens omfång till ytan en viktigdel i att skapa en förståelse för och bild av Uppåkras storlek ochbetydelse. Ytan omfattar 40 ha och sträcker sig framför allt västeroch söder om dagens by. Gränsen följer topografin kring en svaghöjdrygg, och har en oval form.Uppåkras omgivningar av idag är ett högintensivt och rationellt jordbrukslandskap.Åkrarnas rutiga lapptäcke ger långa vyer men lågtillgänglighet för till exempel rekreation och friluftsliv för invånarnaHjärup, Staffanstorp eller Lund.Genom att ställa om markanvändningen på fornlämningen får manen visuell markering av området med den ovala formen i det annarsrätlinjiga landskapet. Fornlämningen som yta blir synlig från exempelvisE22. Att skapa tillgänglighet till fornlämningen som helhetstärker Uppåkra som besöksmål och skulle vara av stort värde förrekreationen i regionen, en fornlämningspark. Givetvis ska pågåendearkeologiska grävningar vara avspärrade av säkerhetsskäl. Attfreda fornlämningen från jordbruk med plöjning skyddar dessutomfynden i jorden från ytterligare skador.Alternativ markanvändning till åkrar kan vara bete eller vall. Betehar fördelen att marken är tillgänglig året runt men nackdelen attytan måste hägnas in. Man kan tänka sig att hägna in hela områdetoch anlägga färister och låta betesdjuren röra sig fritt. Färisterskapar också tydliga gränsmarkeringar när man rör sig in och ut urområdet.Iögonfallande grödor som tex lin och solrosor har föreslagits för attskapa en stark och poetisk bild av området. Att kontinuerligt odlasådana skulle innebära att man fortsätter med jordbruk med plöjning,och tillgängligheten till området skulle vara fortsatt begränsad.Den visuella effekten är också kortvarig. Ett blommande fält ger enså stark och viktig mental bild att det skulle ha stor betydelse förlanseringen av UAC om det åstadkoms exempelvis vid tidpunktenför invigningen. Vallmo är en effektfull pionjärart skulle ge en överväldigandeblomning, för att sedan låta ytan övergå till bete ellervallodling.Hur järnåldersstaden Uppåkra avgränsades mot utmarkerna vetvi inte idag, även om det är troligt att något slags hägn höll ute debetande djuren. En markering av gränsen bör inte kunna förväxlasmed en rekonstruktion, vilket en palissad eller en jordvall skullekunna antas för. En trädrad skulle kunna sammanblandas medandra ägogränser eller stråk i landskapet och skulle dessutomkraftigt påverka landskapets rumslighet och siktlinjer.Genom att anlägga en sk beträda (smala stråk längs ägogränser,diken och vegetationsridåer som gör jordbrukslandskapet tillgängligtför promenader och ridning) i områdets ytterlinje skapas entydlig gräns mot åkerlandskapet och en möjlighet för besökare atttill fots uppleva järnåldersstadens utbredning. Slingan kan få ettrekreationsvärde i sig själv och bredda målgruppen för besökare tillUppåkra, tillsammans till den befintliga beträdan vid Hjärupsbäckenoch en eventuell koppling / processionsväg till Gullåkra mosse. Detfinns också en möjlighet att anlägga beträdan före det att markenställs om från plöjande jordbruk. Då skulle man gå en grön promenadslingaöver åkrarna.Entréerna eller portarna till området ska markeras så att det blir tydligtnär man träder över gränsen. Dessa bör vara symboliska ochinte rekonstruktioner. Eventuella färister skulle förstärka entréeffekten,alternativt kan gränsen markeras i vägbeläggningen.I söder, där gränsen ligger i anslutning till Hjärupsbäcken, skulleentrén kunna utgöras av en tydligare bro, och en koppling till beträdan.Hjärupsbäcken kan återställas till det flacklare, mer meandrandevattendrag som det troligen var förr. Detta skulle utöver ökadeupplevelsevärden och tydligare historia på platsen även förbättrafördröjningen av ytvatten och skapa utökade möjligheter för växtochdjurlivet.Dagens vägnät är inte samma som i järnåldersstaden. De gamlavägdragningarna kan markeras i marken exempelvis genom klipptastråk. Gamla entréer eller stadsportar kan markeras. Den viktigahistoriska kopplingen, processionsvägen, till Gullåkra mosse börockså tydligöras, även om det är osäkert var den har gått exakt.Processionsvägen till Gullåkra skulle kunna bli en viktig länk förvandringar från Staffanstorp.Sammanfattning programförslag för helheten:- Fornlämningens yta markeras visuellt och ställs om från åkertill bete eller vall- Ett blomsterfält med tex vallmo första året kan stärka denmentala bilden av fornlämningens utbredning- Fornlämningens gräns markeras med en sk beträda- Entrépunkterna markeras- Gamla vägdragningar och gamla entréer eller portarmarkeras- Tillgängligheten till hela fornlämningen för rekreation är viktigför att bredda besöksunderlaget till centret och för regionensfriluftliv.PROGRAM UPPÅKRA ARKEOLOGISKA CENTER STAFFANSTORP