Arkeologiska undersökningar av stensättning och röse på Burholmen

kvinnorna fr.a. av dräkttillbehör och redskapsuppsättningar. Den förmodade stensättningen RAÄ233:8 blott ett stenkast söder om och på samma nivå som RAÄ 126 skulle således möjligen kunnatolkas som en samtida mansgrav. Den fasta bondebygdens uppkomst i Mellannorrland underromersk järnålder, ser dock ut att ha större samband med västnorskt område än medmellansvenskt (t.ex. Baudou 1989b).På den finska sidan av Bottenviken, i Österbotten, finns åtskilliga rösegravar på järnåldersnivåeroch – till skillnad mot den svenska sidan – också stora gravfält från förromersk järnålder.Gravskicket förändras dock under romersk järnålder och blir glesare än tidigare, men större rundarösen uppförs i kustlandet under denna och den efterföljande tidsperioden. Endast några få gravari Österbotten har dock kunnat dateras till den äldre delen av romersk järnålder (Meinander1977:23ff; Miettinen 1989; Baudou 1991:165ff).Var de gravlagda människorna har bott är svårt att säga, eftersom Burholmen sannolikt fungeratsom en "begravningsö" utan fast bebyggelse – i synnerhet under romersk järnålder, då endast"toppen" av det nuvarande berget stack upp ur fjärdens vatten. Av allt att döma bör boplatsernasökas i någon eller några av fjärdens vikar och dalgångar, men med detta är dock inte sagt attbosättningen måste ha sett ut och fungerat på samma sätt som de stora gårdskomplexen av "Genetyp".Att människor bott i kustområdena under järnåldern såväl i norra Ångermanland som i ÖvreNorrland, framgår förutom av rösegravar och lösfynd även av säsongsmässigt utnyttjadesälfångstboplatser – så kallade tomtningar – som finns i stort antal i det yttersta kustbandet.Undersökningar i Norr- och Västerbotten visar att merparten av dessa tillkommit mellanfolkvandringstid och vikingatid (Broadbent 1989). Även vid Risöfjärdsprojektets undersökningarav sådana tomtningslokaler runt Skagshalvön har dateringar till yngre järnålder erhållits, bl.a. tillvendeltid, vilket innebär att dessa boplatser delvis är samtida med de närbelägna gravarna påBurholmen. Det finns således anledning att förmoda ett samband mellan dessa delvis samtida ochnärbelägna fornlämningstyper.Lillian Rathje (2001:199 ff) menar att det finns ett samband mellan övre Norrlands nykuströsenoch de samtida tomtningarna i ytterskärgården. Hon menar att de vittnar om en ”relativt sedentärbefolkning” med en ”förhållandevis egalitär social struktur”.18