Arkeologiska undersökningar av stensättning och röse på Burholmen
Arkeologiska undersökningar av stensättning och röse på Burholmen
Arkeologiska undersökningar av stensättning och röse på Burholmen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Den gr<strong>av</strong>lagde/gr<strong>av</strong>lagda har ådragit sig sjukliga förändringar <strong>på</strong> några <strong>av</strong> kotorna. Två <strong>av</strong>kotkropparna uppvisar porositet <strong>på</strong> ledytorna vilket kan ha flera olika orsaker bl a pgaförslitningsskador eller skada. Dessutom uppvisar en kotkropp osteofyter (benutväxter), som bl aär kotkropparnas reaktion <strong>på</strong> skada eller <strong>på</strong>frestning <strong>på</strong> kotorna.Tre björnklor i materialet indikerar <strong>på</strong> att den döde/döda lagts <strong>på</strong> en björnfäll. Liksom för gr<strong>av</strong>125:2 finns benfragment <strong>av</strong> hund i materialet. Skelettdelarna har jämförts <strong>och</strong> stämmer i storlekmed Tysk schäfer <strong>och</strong> med ledning <strong>av</strong> att kotornas epifyser är sammanväxta, kan man draslutsatsen att hunden var vuxen.Det är känt att antalet djurarter samt frekvens <strong>av</strong> djurben i gr<strong>av</strong>ar från järnåldern indikerar enrelativ kronologi för gr<strong>av</strong>en, det vill säga gr<strong>av</strong>en kan förknippas med en viss arkeologisk period<strong>och</strong> även en lokal relativ kronologi, det vill säga att kronologiskt gruppera gr<strong>av</strong>arna inom ettgr<strong>av</strong>fält i förhållande till varandra. På <strong>Burholmen</strong> är ju dock landhöjningen en faktor som spelaren viktig roll för indelningen i period. Eftersom inte hela benmaterialet från gr<strong>av</strong>en analyserats<strong>och</strong> eftersom så lite benmaterial från järnåldersgr<strong>av</strong>ar i Norrland analyserats, är det svårt att dranågra slutsatser om en relativ kronologi utifrån djurbenen. Iregren (1972), har studerat kremeratmännisko- <strong>och</strong> djurbensmaterial från järnåldern i Mälardalen <strong>och</strong> menar att det är underövergången mellan folkvandringstid <strong>och</strong> vendeltid som djurben börjar ingå i större mängd igr<strong>av</strong>materialet. Runt vikingatid finns ofta mycket djurben i gr<strong>av</strong>arna liksom en mångfald <strong>av</strong> arter.Hund är det oftast förekommande djuret i gr<strong>av</strong>arna från hela järnåldern.REFERENSERIregren, E., 1972. Vårby <strong>och</strong> Vårberg I I. Studie över kremerat människo- <strong>och</strong> djurbensmaterialfrån järnåldern. Theses and Papers in Northeuropean Archaeology. Stockholm.Silver, I.A., 1969. The Ageing of Domestic Animals. I: Brothwell, D.R. & Higgs, E (red):Science inArchaeology. Thames & Hudson, London.ORDLISTADiafysDistalEpifysFusioneradLambdasuturProximalSagittalsuturUrsus sp.delen mellan två ledändar <strong>på</strong> rörbenden längst bort från kroppen belägna delen <strong>av</strong> ett benbeteckning <strong>på</strong> ledänden, den del <strong>av</strong> ett ben som under sintillkomst först sitter mjukt fästad vid benet med brosk <strong>och</strong>som senare fast förenas med benetsammanväxtnacksömmen mellan hjässben <strong>och</strong> nackbenden närmast kroppen belägna delen <strong>av</strong> ett benpilsömmen mellan hjässbenenBjörn, obestämd art26
Change language