p. 62: HEC SUNT NOMINA MILITUM ET ... - Medeltidsgotland

var Thidemannus och Nicolaus Unrowe 1348 10/3, då de delade sitt arv, löst och fast, som de hade i Reval(WSR 709). Sistnämnde var Visbyköpman ännu 1378 (RevPfz II 96) och 1381 (PfzB 1381). Jmf ocksåprästen vid Vårfrukyrkan, Hermannus Vnruwe 1319 (DS III 2211), Visbyköpmännen Herman Unrowe 1379-1384 (RevPfz II 585, 2228, 2398, PfzB 1381) och Radeke Vnrowe 1383 (PfzB 1383), samt DanzigborgarenStephan Unrowe, vilken 1443 1/8 haft ett kompanjonsskap med Visbyrådmannen Herman Bretholt (brev iStADzg).16) Hon var änka efter Johannes Paschedach, som 1290 2/4 var skyldig Rigaborgaren Fredericus Papendorp1 skippund smält vax (RS 563). Samma datum var han också skyldig borgaren i samma stad, WillekinusEstes, 8 viertung (RS 584). 1293 var han skyldig Rigaborgaren Fredericus de Woldemer 6 mark, minus 1viertung (RS 728). Rådman och kyrkvärd vid Vårfrukyrkan 1316 18/2 (DS III 2047), 1318 10/9 (DS III 2162)och 1322 18/11 (DS III 2362). Sonen Johannes nämns 1336 3/5, då han jämte Rigarådmannen ArnoldusLongus och en Hermannus Niger hade fordran på Rigaborgaren Conradus Smethusens hustru Tebele om 8mark rigiskt, minus 8 öre (RS 1515). Han tycks då ännu inte ha invalts i rådet. Jmf också VisbyköpmännenJohannes Paschedach 1369 3/5, då Revalrådet utfärdade ett pundtullskvitto för befraktarna på Hinricus Castorpsskepp (RevPfz I 105), och Hence Paschedach 1381-1383 (RevPfz II 968, 1928), samt Arnd Paschedaghe som1437 sänts av Visby som kapellan till Petershof i Novgorod (HUB VII 275).17) Omnämnandet med bara dopnamn antyder att han vid sin död varit borgmästare. Det förefaller ocksåtroligt att han tillhörde släkten Werle. Dels då detta namn förekommer hos en senare hos franciskanernabegravd rådmanshustru (IV nr 64), dels då namnet Egbert återfinns hos en medlem av släkten i Dortmund(Egbertus de Werle 1298, DUB I 279). Herr Egbert skulle då vara son till Visbyrådmannen Johanne van Werlesom 1298 var i Riga jämte Bertold Kruse, för att medla i stridigheterna mellan denna stad och tyska orden(Grautoff s 419). Två yngre bröder måste då ha varit Nicolaus de Werle i Reval 1318 (WSR 29) och Johannesde Werle 1320, från vilken Rigarådet tagit rent silver av 22 ½ mark rigisk vikt (RS 1907). (Samma år återbetaldedetta råd honom 15 mark rent silver där det gick 56 öre för marken, RS 1909). En son måste ha varitVisbyköpmannen Johannes de Werle 1368 (HPZ 91, 103, 642, 686, 854, 943, HPZ II Ssk 14) och barnbarntillika Visbyköpmännen Johannes van Werle 1380 (PfzB 1380) och Drewus de Werle 1383 (PfzB 1383). Hustruntorde ha varit IV nr 64. En syster var IV nr 157. Det är tänkbart att han varit en av de avrättade 1342 och attmodern, liksom hustrun för andra, placerats ihop med honom av skrivaren fast hon avlidit något tidigare.18) Jmf IV nr 17. Hon var sannolikt änka efter Visbyrådmannen Johanne van Werle som 1298 var i Riga jämteBertold Kruse, för att medla i stridigheterna mellan denna stad och tyska orden (Grautoff s 419).19) Sannolikt en son till ARNOLDUS STOLTE som avled 13/9 1314 (GG I 380) och bror till VisbyrådmannenSeghebodonus dictus Stolte, vilken 1350 24/7 utsågs till Dortmunds ålderman i Visby (HUB III 187) och IV nr175. Hans hustru var väl IV nr 157 och söner Visbyköpmännen Jan Stolte 1368-1371 (HPZ 390, 332, 339, PfzB1369 p 262v, 1370 p 577, ZESR 382) och Arnoldus Stolthe 1350 (PRS 4:VIII 392). Det är tänkbart att han varen av de avrättade 1342.20) Sannolikt är namnet missuppfattat från ett ursprungligt ”Dominus Sigfridus de Swerten”. JmfVisbyköpmannen Johannes de Sverethe som 1350 fick handelsborgen i Reval (PRS 4:VIII 392). Det är tänkbartatt han varit en av de avrättade rådmännen 1342.21) Han var son till Botollf Koringe, vilket framgår av ett norskt dokument 1320 4/2 då den norske frälsemannenBiørn Odensson på Gotland hade fordran på ”Peter Kollgard oc hans arffuinge Hans Botollf Korings[søne]”(DN XVI 2). Sannolikt var denne Botulf Kuringe också rådman, då hans fader i sin tur, Jacobe Curinge,tillhörde det gotländska rådet 1269 (HUB I 665). Ännu 1459 fanns släkten i staden, då Botolff Kuryng jämteskepparen Herman wan Northen vittnade inför rådet (B 15 fol 164). Han tillhörde möjligen de avrättaderådmännen 1342. En son (eller möjligen han själv?), JOHANNES CURINGUS, skänkte med hustrun BOTTAen kalk till kyrkan i Källunge (AGM II s 88) före 1352. Han ägde gård i samma socken, vilken efter honomsenare kom att benämnas ”Kuringsarve” (idag Kullsarve). Hustrun avled 1352 21/9 och kallas BOTTHIAUDISKURINGIS på gravstenen.22) Han tillhörde möjligen de avrättade rådmännen 1342. Hustrun har då avlidit före honom och av skrivarensammanfogats med honom i den nyupprättade begravningslistan.24) Hans hustru var änka efter en Tetteke och mor till Hinricus Tetteke, som var borgare i Borgå 1346 (SD V s574), och nämns i Reval för en vicaria han instiftat där med sin svärson Olavus, också kallad Tetteke, 1348(WSR 737, ZESR 129, 835). Han var avliden 1351 28/3 och (halv)bror till Jacobus Curo (WSR 807), vilken var