Svenska highlights från ICOM:s generalkonferens - WordPress.com

seer att lära så måste vi koppla den kunskap vi har tillderas behov. Något som är helt centralt för att vara ettmuseum som bidrar till positiv förändring i samhället.Vi måste tala med människor på deras villkor, förstås.”Det var uppenbart attmänniskorna i favelan sågmuseet som en resurs”Eller Filippa Alves de Sousa från V&A i Londonsom bjöd oss på en regelrätt checklista för hur vi kanarbeta när vi vill engagera ungdomar i våra museer.Den unga målgruppen som inte är barn och inte vuxnaupplever nog många pedagoger som lite knepig ochsvår att nå och sedan att behålla intresset hos. Filippadelade med sig av till synes självklara tips, men somtillsammans utgör en sorts verktygslåda för att drivaprojekt med den här målgruppen: involvera dem iarbete med innehåll, marknadsför dig där de finns,håll kontakten – dela med dig av täta uppdateringar,håll projektets fana högt – unga personer är viktiga,involvera övrig personal på museet, lyssna på ungdomarna,var intresserad, känn dig ung.Jag blev sugen på att använda Filippas checklista iett eget projekt och det är just så som jag tycker atten internationell museikonferens ska fungera; du skakomma därifrån med nya idéer, inspiration till nya tagoch med en lust att prova sådant du inte gjort förut.Så kan ICOM främja kreativitet inom museivärldenoch arbeta för positiva samhällsförändringar.Den mest minnesvärda upplevelsen från konferensenvar besöket som jag fick möjlighet att göra tillsammansmed COMCOL, kommittén för samlande, påMuseu da Maré. Museet ligger i favelan (slumområdet)Maré och finns till för att dokumentera, diskuteraoch utveckla berättelser om livet i favelan, nu och då.Museet arbetade i en sorts helhetgrepp med favelanshistoria och engagerade lokalbefolkningen både iutställningsproduktion och i insamling och gallring avsamlingar. All verksamhet som museet bedriver vartill för den befolkning för vilka museet finns; favelansinvånare. Effekten blev väldigt stark och övertygandeoch det var uppenbart att människorna i favelansåg museet som en resurs för dem och som derassjälvklara arena. I museets arbete engagerades bådevuxna och barn. Ett pedagogiskt projekt som vi fickhöra särskilt om utgjordes av en insamling av kulhålfrån favelans husfasader. Ungdomar engagerades avmuseet för att gjuta av hålen i gips. Projektet ingåri den utställningsproduktion som pågår och där ettav temana handlar om rädsla. I favelan är människorrädda för våldet det här var ett sätt för museet attdiskutera det med ungdomar i favelan och samtidigtsamla in något som kommer att ingå i samlingen ochutställningen.Ett pedagogiskt projekt som vi fick höra särskilt om utgjordesav en insamling av kulhål från favelans husfasader. Ungdomarengagerades av museet för att gjuta av hålen i gips.Besöket på Museu da Maré påverkade mig väldigtstarkt. Museer världen över har liknande uppdrag,men deras förutsättningar ser väldigt olika ut. Museetdär jag arbetar har ett statligt anslag, personalen harfem veckors betald semester och min arbetsplatsligger i en stad där jag inte behöver vara rädd för attbli skjuten på gatan på väg till jobbet. Ändå kan jagkänna mig lite avundsjuk på personalen i Maré ochden närhet med en engagerad publik och omvärldsom de upplevde. De lyckas i sin strävan att involverasina besökare och få dem att själva ta ansvar för vadmuseet berättar. Något som vi i mitt museum pratarofta om att vi skulle vilja uppnå.Li.Kolker@historiska.seTILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLADFOTO: LOTTA FERNSTÅL