Svenska highlights från ICOM:s generalkonferens - WordPress.com

Peter Zander, Intendent, Armémuseum.”Frosseriet kan börja”Redan på flygplatsen i Frankfurt kändes det attdet inte var en vanlig resa. Vi museimänniskorhar en tendens att nicka, på ett deltagande ochlite bekymrat sätt. Här nickades det både till höger ochvänster och efter bara några timmar uppstod spontanaarbetsgrupper. Som en liten förfest inför vad som kommaskulle kan man säga.Efter tolv timmar landade vi i Rio och tillsammansvar vi 3 000 förväntansfulla konferensdeltagare påväg in i en veckas totalt yrkesfrosseri. Själv tillhör jagICOMAM, en kommitté för armémuseer världen över.Vi överöstes av våra brasilianska värdars omtanke.Övriga konferensdeltagare kunde med viss oro seoss bli bortförda till små bussar av personer i vitauniformer. Bussarna skumpade sedan fram genom ettoändligt stadslandskap där spontana urbanisationerblandades med mer uppradad höghusbebyggelse.Som en svensk förort med palmer, så såg det ut därbussen släppte av oss. Låt oss kalla det Solfittja. Precissom hemma i Snöfittja fanns det en strand. Menden här var mycket, mycket längre och vi hade en idéom att gå sköna promenader där varje morgon.Redan klockan 07.00 varje morgon bussades vi tillkongresscentret. Det var så modernt att vi först intehittade ingången. En högtidlig känsla av FN infann sigvid åsynen av alla simultantolkar och hörlurar underinvignings- och öppningsceremonin.Sen inleddes frossandet. Vi vältrade oss i museisamlingar.Vad gör man när det är något mer än fullt imagasinen samtidigt som man vill förvärva fler föremål?Person efter person trädde fram och kom ut somsamlare. Alla hade någon gång försökt att sluta samlamen stött på patrull. Några var föst avvaktande ochhävdade i flera dagar att det mest var de andra påmuseet som samlade. De skulle lätt kunna göra sig avmed alltihop i morgon om så vore.En genomsnittsdag i Rio innehöll tre seminarier,fyra guidade turer, tre timmars bussresor och någotlitet coctailparty. Ibland bestod lunchen av en liten filialcoctaildär allt fler erkände sitt samlarproblem. Denlilla bussen bromsade i allmänhet in utanför hotelletklockan 23. Promenaderna i sanden förblev en idé.Under den sista natten med ICOM-gänget gungarfunderande folklorister runt med garnerade generaleri ett sambacrescendo. De som ännu inte hade pratatfärdigt om museer gjorde sig här intet besvär. Vikände det som om vi varit på det stora taberraset iKatthult där vi sen flög på kälken, eller om det var enbuss, hem från sambaskolan.Lika stilla som vi en gång börjat resan rullade vi senhem med våra resväskor. Var och en till sitt museum.Och det värmer som solen i Rio att tänka på allaengagerade människor som lärde känna varandra därborta. Att det finns fler som har svårt att sluta samla!Hur ska det gå för oss? Jag hoppas snart att vi fårfortsätta samtalen.peter.zander@armemuseum.seICOMAMPeter Zander ochEva-Sofie Ernstellpresenterar Armémuseumsgallringsprojekt.TILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLAD