Svenska highlights från ICOM:s generalkonferens - WordPress.com

Eva-Sofi Ernstell, Museichef Armémuseum och nyvald ordförande i ICOMAM.”Bubblan gav mig energi”Jag klev på pendeltåget till Arlanda med tvåusb-minnen, allt dubbelt sparat och allt utskrivetutifall att tekniken skulle strula. Varför skulle jag tillRio de Janeiro?Jag har en plats i styrelsen för ICOMAM. (Arms andMilitary History) och en gång per år arrangerar vi konferenser.Vart tredje år sammanfaller de med ICOM:sgeneralkonferens, som i år. ICOMAM:s tema för i årvar gallring. Från Armémuseum reste jag och PeterZander, som ansvarar för museets insamling och gallringsfrågor,och vi hade båda förberett föredrag. Jagskulle redogöra för ett projekt som jag drev för någraår sedan då vi gallrade 3 500 föremål ur samlingarnasamtidigt som vi gjorde oss av med ett magasin.Under fredagen valdes jag till ny ordförande, och det blevdags att lägga i en ny växel.ICOMAMKanske är det Museisveriges största gallringsprojektnågonsin? Dessutom skulle jag hålla en presentationfrån The Russian Museum of Armed Forces i Moskva.Det var förberett av min kollega Elena i Moskvasom själv inte kunde delta i konferensen. Andra målmed mitt Riobesök var att hitta ryska representanteroch komma vidare i planeringen av ICOMAM:s nästakonferens som ska hållas i Moskva 2014, samt att fåtill stånd ett arbetsplatsutbyte med något engelsktmuseum för en av våra pedagoger.Väl framme var konferensbyggnaden som en skulpturi betong med fantastiska vinklar och vrår som sersnygga ut på alla fotografier. Den var inte riktigt färdigbyggd,och det gick knappt att hitta dit eller att hittain. Den låg i en trafikkarusell utanför Rio, men kundelika gärna ha legat vid Arlanda.Om byggnaden var vettig eller inte blev en förenandelänk mellan alla som deltog. Alla åsikter framfördeshögljutt i pauser och matköer. Jag gillade huset, jagtyckte att det var häftigt. Folks mat blåste bort i deblåsiga, långa matköerna, en del hann aldrig framinnan rasten var slut och det kändes ibland som om vivar utsatta för dolda kameran. Den schemalagda tidenvar lång, i bland 16 timmarsdagar. Men samtidigt somjag blev jättetrött blev jag enormt uppiggad. Att varai en bubbla, utan privata förpliktelser eller att behövatänka på när man ska äta eller vad, ger mig energi.Jag blir fokuserad och lyckas koppla bort allt annat.Det blev väldigt sena kvällar. I mitt hotellrum gälldeatt ha kontakt med vissa viktiga personer hemma. Hasynpunkter på mail om upphandlingar och andra vardagsbestyrpå museet. Mail-jämförelser med kollegorgav insyn i hur snarlika museivärldens dilemman äroavsett var man jobbar.