Skolinformationsmanual_20120907 (pdf) - RFSL

HeteronormenHeteronormen är (i korthet)1. Antagandet att alla är heterosexuella tills något annat bevisas2. Uppfattningen att heterosexualitet och traditionella könsroller är det som är normalt, givet ochförväntat (allt annat ses som onormalt och konstigt)3. Antagandet att alla är det kön som de ser ut att vara och att alla trivs i den kropp de fötts i4. En norm som vi uppfostras i och som samhället upprätthållerHeteronormativitet är en omedveten föreställning om att heterosexualiteten är den önskvärdasexualiteten och den leder till att alla andra former av sexuella läggningar ses som ”avvikande”.Heteronormen innebär att alla människor blir bemötta som om de vore heterosexuella och att detär det mest ”naturliga” sättet att vara. Den är så självklar att den blir osynlig och få tänker ens påheterosexualitet som en sexuell läggning. Heteronormativiteten tar sig uttryck i samhällets allamiljöer – i arbetslivet, skolan, vardagens samtal, i sex- och samlevnadsundervisningen och i hälsoochsjukvården.Heterosexuella reflekterar sällan eller aldrig över sin egen eller sina skolkamraters sexuellaläggning; de flesta utgår helt enkelt från att alla är just heterosexuella. Man kan säga att det är endel av det heteronormativa tänket: vårt samhälle bygger på en livsstil med tvåsamhet mellankvinna och man, som lever i kärnfamilj – det är det som är normalmönstret och allt det andra ärosynligt. Det betyder att heterosexualitet och homo-/bisexualitet inte är jämlika läggningar, utanhierarkiskt ordnade. Därmed betraktas personer som är homo- eller bisexuella som ”avvikande”– och det kan leda till utestängning och diskriminering.Heteronormen innebär att man är heterosexuell tills motsatsen är bevisad: man måste ”kommaut”. För icke-heterosexuella och/eller transpersoner innebär det hela tiden en avvägning om manska vara öppen eller inte med sin läggning. Det är en bedömning som behöver göras inte bara engång i livet utan ständigt, kanske flera gånger om dagen. (Ur: Det syns inte, HomO, 2006)Det är vanligt att normen hela tiden upprepas, men utan att benämnas. Tänk till exempel påreklam. Vad som helst kan säljas med vita, heterosexuella par utan funktionsnedsättningar, alltifrån resor till soliga stränder till vitamintillskott, deodoranter och smör. Paret får representera detvanliga, det normala. Kanske är det också vanligare att höra om kvinnliga chefer än manligachefer, då ordet chef i sig själv brukar förutsätta en man. Det är inte förrän det är en kvinna somär chef som det blir tydligt att det till synes neutrala ordet ”chef” också är könskodat. Kanske ärdet också troligare att vi förknippar ”chef” med en särskilt etnicitet, vissafunktionsförutsättningar, eller en viss bakgrund?Inom heteronormen ingår också att alla förutsätts känna sig bekväma med och identifiera sig meddet kön en fötts med, samt att det bara finns två kön. Är du man förutsätts du uppträda”manligt” och är du kvinna förutsätts du uppträda ”kvinnligt”. På grund av att det som uppfattassom ”manligt” är högre värderat än det som uppfattas som ”kvinnligt” är det lättare för enkvinna som har ”manliga” egenskaper än tvärt om. Detta innebär att även personer som bryternormer kring kön, exempelvis många transpersoner, påverkas på samma sätt som personer sombryter mot heteronormen på andra sätt.9