Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2015

Ungdomsbrottsligheten i Sverige
Figur 9. Antal misstänkta brottsdeltaganden för personer i åldern 15–20 år per
1 000 i åldersgruppen, åren 2000–2015. Källa: Kriminalstatistiken.
30
25
20
15
10
5
0
Antal
00 01 02 03 04
Tillgreppsbrott
Skadegörelse
05 06 07 08
Misshandel
Trafikbrott
09
10 11 12 13
Narkotikabrott
14
15
Färre 15–17-åringar lagförda för stöld
Redovisningen ovan har rört ungdomar som misstänkts för brott.
I detta avsnitt redovisas utvecklingen av antalet lagföringsbeslut
gällande ungdomar. Att lagföras innebär att man konstaterats
vara skyldig, genom fällande dom, godkänt strafföreläggande eller
åtalsunderlåtelse utfärdad av åklagare. Denna statistik påverkas
därför inte av de tidigare nämnda förändringarna i LUL.
Figur 10 och 11 visar antalet lagföringar totalt samt antalet lagföringar
där huvudbrottet 18 avser brott mot förmögenhet (innefattar
stöldbrott, bedrägeribrott av olika slag samt skadegörelse), brott
mot person (innefattar våldsbrott som misshandel, olaga hot och
sexualbrott) samt brott mot trafikbrottslagen respektive narkotikastrafflagen.
För att undersöka om utvecklingen ser annorlunda ut
för yngre respektive äldre ungdomar (dessa åldersgrupper hanteras
något annorlunda i fråga om påföljder för brott), särredovisas
lag föringarna för ungdomar i åldern 15–17 år respektive 18–20 år.
En person kan lagföras vid flera tillfällen under samma år. I figur
8 och 9 redovisas antalet lagföringar per 1 000 personer i åldern
15–17 år respektive 18–20 år, för att på så sätt teckna utvecklingen
oberoende av ungdomskullarnas storlek.
När det gäller 15–17-åringar minskade det totala antalet lagföringar
fram till 2005 (se figur 10). En uppgång skedde från 2005, men
sedan 2009 har lagföringarna åter minskat. Detta främst till följd
18
En lagföring kan innehålla flera olika brott. I sådana fall är huvudbrottet det
brott som har den strängaste påföljden.
298
brottsutvecklingen i sverige fram till år 2015