MAKE BUTTER OR LEAD A HORSE AT WILL

och på något sätt fångat upp ett nytt uttryck. Eller helt enkelt
ett uttryck. Det var något med hur det våta blänkandet
spred sig över ansiktet som ett flugnät eller en slöja och som
släppte igenom den underdåniga blicken färgad av chock
och indignation som fick honom att likna en komisk blandning
av kränkt hundvalp och en sån där lite kladdig sten man
finner i trädgården efter kraftig nederbörd ofta med ett par
sniglar fastklamrade på den hårda våta huden i ett okomplicerat
försök att rädda det som rädda går.
Jag var så irriterad och sur att jag med ett våldsamt ryck
måste resa mig upp ur fåtöljen och spotta honom i ansiktet
men eftersom mina lemmar var immobiliserade av förolämpning
så fick jag tänka om.
Jag fokuserade alla mina krafter på att dra en gräns, på att
vända mig bort, på att vända ansiktet till sidan bort från
honom. Tyvärr fick en övernaturlig magnetism fatt i mig och
vred min kropp som en kökshanduk hela vägen runt tills dess
att jag var tillbaka i min förödmjukande utgångsposition; i
den allt för långa halsen och i de ostoppbart växande öronen.
Jaha, tänkte jag. Då var vi här igen. Dinglandes ute på
kanten som en glänsande tjock sickelsträng i mungipan på
en korkad hund. Händerna åkte per reflex upp i håret igen.
Hur jag skulle kunna ta makten tillbaka och bli slemmet hos
ett lite mer autonomt djur eller kunde jag kanske bara bli ett
djur själv? Ett lite mindre patetiskt djur i så fall.
Den fläckiga hyenan till exempel.
Hade inte jag redan några likheter med denna blodtörstande
best som lever på andra rovdjurs rester and don’t give a fuck?
Det är det i alla fall någon som menar.
Det jag tycker mest om med den fläckiga hyenan är att honan
inte har en vagina utan en gigantisk penisliknande klitoris
som den penetrerar hanarna med. Jag inser att det finns