julforce2020

The Force
En norrlänning i Stockholm
12
Mats Wallin i Val di Fiemme nära målgången till Marcialonga som han har åkt några gånger.
21-faldig vasaloppsåkare, gitarrist
och professor i teoretisk fysik.
The Force har äran att presentera
Mats Wallin som vår senaste gäst
till “Profiler på KTH”. Vi träffade
honom över Zoom där han gavs
möjligheten att måla ett porträtt
av sig själv.
Vi börjar intervjun i Umeå.
Fastän Mats Wallin föddes i
Uppsala, där hans far verkade
vid universitet, flyttade familjen
redan under Wallins unga år
till Umeå, där det år 1965 hade
anlagts ett nytt universitet. Han
kommer från en Luleåsläkt,
så återflytten norrut tedde sig
naturligt. Om Umeå har Wallin
endast goda saker att säga. Det
var här han växte upp och gick
i skola, såväl grundskola och
gymnasium som universitet.
“Det är en fantastisk stad”, säger
han och beskriver universitetets
tillkomst som ett upplivande
tillskott till en tidigare sömnig
småstadsidyll.
Mats Wallin kommer från
en tydligt matematikpräglad
bakgrund. Hans far som är
matematiker hade ofta gästande
matematiker från när och
fjärran under Wallins ungdom
vilket gjorde att han fick
kontakt med akademin tidigt.
När jag frågar Mats Wallin om
det alltid var självklart att söka
sig till studier inom fysikämnet
så svarar han dock snabbt att
“ingenting är självklart”. Sedan
berättar han en liten anekdot
från sin barndom. Wallins farfar
arbetade som försvarsadvokat
och när han av sina barnbarn,
fick frågan om vad man skulle
studera svarade han tydligt. “Bli
inte jurister, det är bara bråk.
Studera stjärnorna i stället.”
Detta är ett av flera bidrag
som fick Mats Wallin att välja
fysikspåret. När jag frågar Mats
Wallin om det fanns något annat
särskilt som gjorde att det blev
just fysik nämner han en bok
av Tor Ragnar Gerholm, vid
namn “Fysiken och människan”.
Efter denna stora läsupplevelse
i slutet av gymnasiet skrev han
sitt specialarbete om relativitetsteori
för att därefter fortsätta
med högre fysikstudier.
“Bli inte
jurister,
det är bara
bråk. Studera
stjärnorna i
stället.”
Ganska snart in i intervjun når
vi fram till en av Mats Wallins
stora förebilder, hans pappa. Det
är med en varm och bestämd
stämma som han beskriver
fadern och dennes kapacitet att
föra vidare matematiken till sonen
Wallin. “Han lärde mig allt
jag kan”, säger han och tillägger
sedan ödmjukt “vilket visserligen
inte är särskilt mycket”. Han
nämner även en gymnasielärare
som satte intryck. Efter en lång
härledning på tavlan vänder sig
läraren mot klassrummet och
utbrister “det här blev inte till-