Stiftelsen Seydlitz MP bolagen

stiftelsen seydlitz mp bolagen

Stiftelsen Seydlitz mp bolagen 

första utgåvan

SVANENMÄRKET 

Trycksak 

5041 0004 

Copyright © Stiftelsen Seydlitz mp bolagen, 2021 

Art Director: Bosse Lindqwist 

Copywriter: Lotta Fischerström 

Projektledning: Haidi Lindqwist 

Typografi : Adobe Jenson Pro, Niveau Grotesk 

Tryck: Stibo Graphic 

Papper: omslag Brillianta, inlaga Arctic Volume 150 g. 

wernerstiftelser.se 

Werner von Seydlitz fortsatta verk 

4

Framåt 

i Werner von Seydlitz anda 

et här är historien om hur en flykting kommer 

till Sverige med två tomma händer, startar vad som ska 

komma att bli en miljardindustri, och vid sin bortgång 

lämnar ett arv efter sig som fortsätter gynna tillväxten i det nya 

landet. 

Werner von Seydlitz är ett namn värt att lägga på minnet. 

Skog, lantbruk och verkstadsindustri var hans liv. På dessa grundvalar 

skapade han ett imperium – utan självklara arvtagare. 

‹Framåt› var hans valspråk och det märks i allt inklusive hans 

testamente. När han själv gick ur tiden 2016 önskade han att andra 

eldsjälar, som delar hans lidelse för det svenska samhällets basnäringar, 

skulle ta vid där han slutade. 

Därför grundade han en stiftelse, Seydlitz MP bolagen, tänkt att 

trygga ägandet av hans livsverk i åtminstone 100 år framåt i tiden. 

Avkastningen därifrån, som uppgår till mångmiljonbelopp, viks 

enligt Werners vilja åt forskning och utbildning inom det som låg 

honom närmast hjärtat: skog, lantbruk och verktygsteknik. 

Vetlanda var hans hemvist, Småland hans odlingslandskap, och 

södra Sverige hans huvudsakliga intressesfär. Projekt därifrån, 

gärna med långsiktigt perspektiv, har därför företräde. 

Du kanske vill dra ett strå till stacken? Eller ‹bara› låta dig inspireras 

av handlingarnas man? 

Oavsett vilket, välkommen att bläddra vidare och höra mer om 

Werner von Seydlitz – och de nytänkare som hittills förvaltat hans 

arv. 

För Stiftelsen Seydlitz MP bolagen i augusti 2021: 

Mats Landén, styrelseordförande Stiftelsen Seydlitz MP bolagen 

stiftelsen seydlitz mp bolagen 

5


6

Innehåll 

werner von seydlitz................................................................................................................8 

stiftelserna.......................................................................................................................................18 

mjölkproduktion, djur- och foderhållning..............................20 

skolan på gården......................................................................................................................................22 

ko och kalv tillsammans.........................................................................................................32 

effektivare ekologisk foderproduktion...................................................40 

skogsvård och skogsbruk i södra sverige....................................48 

framtidens chaufförer...............................................................................................................50 

det våras för björken.....................................................................................................................58 

när skogen blir digital................................................................................................................68 

verktygstillverkning......................................................................................................74 

Leaner Tools......................................................................................................................................................76 

Med verktygsteknik på schemat...............................................................................86 


7

Werner von Seydlitz 

Flyktingen 

Werner von Seydlitz livshistoria var unik. Han föddes i Ostpreussen, 

dagens Kaliningrad, som erövrades av ryssarna vid krigsslutet. När 

ryssarna konfiskerade von Seydlitz egendomar tvingades familjen 

fly till västra Tyskland. Där utbildade sig Werner, då 18 år, till 

ingenjör inom biokemi. Till Sverige kom han som flykting 

med två tomma händer 1949. På Träforskningsinstitutet 

i Stockholm fick han bruk för sina kunskaper om torv 

som isolermaterial och lärde känna bröderna Berth och 

Einar Järnland på Myresjöhus. På den vägen hamnade 

han i Vetlanda, där han 1953 startade sitt eget företag, som 

växte och blev till miljardvärden. 

Werner von Seydlitz, 1927–2016. 

Entreprenören 

MP bolagen i Vetlanda var Werner von Seydlitz livsverk. 

Vid hans bortgång 2016 värderades koncernen till 1,5 miljarder 

kronor. I bolagen ingick bland annat 4500 hektar 

skogsmark, 170 hektar jordbruksmark och 100 mjölkkor på 

godset Farstorps gård – oräknat hans personliga tillgångar. 

Ändå var han relativt okänd utanför hemstaden Vetlanda. 

Eftermälet i Dagens Nyheter sammanfattar det väl: 

«Werner von Seydlitz var en doldis för gemene man, men 

i skogsbranschen var han känd, aktad och respekterad.» 

«Han såg affärer i allt», säger hans efterträdare på vd- och styrelseordförandeposten, 

Peter Josephson. 

Det började med torv, som Werner i Myresjöhus regi förvandlade 

till vägg isoleringsplattor till 18 000 svenska egna hem. 

I kontakten med skogsindustrin såg han mängder av biprodukter 

från skogen gå till spillo. Eftersom byggmaterial var en bristvara på 

kontinenten gav det fröet till nästa affärsidé: export av träfiber till 

den tyska spånplatteindustrin, vilket bidrog till återuppbyggnaden 

av efterkrigstidens Tyskland. 

werner von seydlitz 

8

Werner von Seydlitz liv i revy 

1927 Född i Borkenwalde söder om Königsberg i Ostpreussen (idag ryska enklaven 

Kaliningrad). 

1939 Upplevde världskrigets början som 12-åring. 

1945 Ryssarna tog von Seydlitz egendomar som krigsbyte varpå familjen flydde till 

västra Tyskland. 

1949 Flydde till friheten i Sverige vid 22 års ålder (som diplomingenjör i biokemi) och 

kom genom Träforskningsinstitutet i Stockholm i kontakt med Berth och Einar Järnland 

på Myresjöhus. 

1951 Konstruerade torvisoleringsplattor (så kallade Myrboards) och byggde fabrik för 

Myresjöhus. 

1953 Grundade mp bolagen (då under namnet Metall & Plast) i Vetlanda och började 

exportera byggmaterial till spånplatteindustrin i det sönderbombade Tyskland. 

1953 Utvecklade mekanoprofilen i samverkan med Kvarnstrands Verktygsfabrik i 

Ekenässjön. 

1959 Bildade Nordholz GmbH med säte i Bremen för export av vedråvara (till Tyskland 

och Benelux-länderna). 

1967 Blev svensk medborgare och förvärvade (genom mp) Falsterbo bruk i Västerviks 

kommun och Farstorps gård. 

1970 Lät bygga mp-huset i Vetlanda som samlade alla verksamheter. 

1974 Sålde den del av rörelsen som rörde massavedsanskaffning och virkesterminaler 

till Stora Enso (då Papyrus) och vände export till import. 

1977 Startade ett transportsystem med carrierfartyg som fraktade massaved med 

mera mellan hamnarna i Östersjön. 

1977 Flyttade till Farstorp tillsammans med sin sambo Ragnhild Lagerstedt. 

1990 Nordholz bygger hamnanläggning i Ueckermünde. 

1992 Tog efter murens fall (och närmare 50 års exil) upp handelsförbindelser med 

Ryssland och Kaliningrad. 

1997 Fyllde 70 och lämnade över vd-skapet i mp bolagen till Peter Josephson. 

2000 mp bolagen Industri ab bildades och övertog de delar av Kvarnstrand som 

avsåg metallbearbetning. 

2004 Invigde nya ladugården i Farstorp. 

2016 Avled 10 maj vid 88 års ålder, varpå Stiftelsen Seydlitz mp bolagen med ett 

synligt eget kapital på 825 Mkr och marknadsvärde cirka 1500 Mkr tog över ägandet 

i mp bolagen. 


9

Samtidigt var ett Sverige på tillväxt i skriande behov av ny infrastruktur. 

Här såg han chansen att tillämpa sina ingenjörskunskaper 

på ett nytt material (metall). Den så kallade mekanoprofilen 

och senare kabelstegen, som Werner utvecklade tillsammans med 

Kvarnstrands i Ekenässjön, blev världsartiklar som snart kom att 

utgöra MP bolagens andra ben. 

I slutet av 50- och början av 60-talet investerades massivt i de stora 

svenska massafabrikerna. Därmed öppnade sig en ny marknad. 

Werner låg i framkant och anlade flera stora virkesterminaler och 

barkningsstationer för att möta efterfrågan. 

Under 70-talet drabbades Tyskland av flera stora stormfällningar 

som resulterade i ett överskott av virke. Den dominerande kundkretsen 

fanns nu i Skandinavien. 

MP bolagen anpassade sig snabbt till situationen och vände virkesströmmarna. 

Export blev import. 

All skogsråvara som skulle fraktas lade grunden till ännu 

mer affärer. 

Från 1977 och framåt lät Werner bygga sex stora carriers 

(pråmliknande fartyg), som gick i skytteltrafik mellan 

Östersjöns hamnar. 

Den del av bolaget som rörde massavedsanskaffning 

hade vid det laget avyttrats till Papyrus (idag Stora Enso). 

Betalningen skedde delvis i aktier, vilket bidrog till att 

Werner vid sitt frånfälle var den största privata aktieägaren 

i det Wallenberg-ägda bolaget. 

«Allt började med fisket. Det 

gjorde att han hade ett gott öga 

till mig», säger Peter Josephson 

(till höger i bild), idag styrelseordförande 

i mp bolagen). 

Skogsägaren 

I Werners ögon var skogen ovärderlig. Den stod för jaktmarker 

och fiskevatten, spänning och social samvaro, men 

framför allt för lugn och avkoppling i ett liv som sällan 

(eller aldrig) gick på tomgång. 

Under sitt långa liv förvärvade och förvaltade han flera 

stora skogsegendomar. Därmed fick han en kunskap och förståelse 

för skogsnäringen, som lade grunden till hans export- och 

importframgångar. 

«När vi pratade om testamentet, satte han värdet på jorden och 

skogen väldigt högt. Industribolaget var inte värt så mycket, sade 

han, vilket var lite märkligt med tanke på vilket resultat som redovisades 

därifrån», minns testaments exekutor Tomas Granlund. 


10

På tal om långsiktighet – en anekdot 

«Jaktmarkerna han ägde och sjöarna han fiskade i beredde honom en 

väldig glädje», säger Peter Josephson som från dess att han var barn fiskade 

med Werner nästan varje år. 

En episod från kräftfisket i sjön Bovrången på Falsterbo Bruks marker 

har särskilt etsat sig fast i Peters minne: 

«När han sorterade kräftorna kunde han slänga tillbaka honorna och 

säga saker som att ‹varje hona ger upphov till 200 yngel, fem honor ger 

alltså tusen nya individer till sjön.› Han tänkte på tillväxten och på att sjön 

skulle utvecklas, inte på att han skulle ha en fin middag med välfyllda 

kräftfat. Han såg nog bilden framför sig, att om han avstod i år så skulle 

han få tiofalt igen om tio år.» «Sådan var han i affärssammanhang också. 

Han ville att kapitalet skulle arbeta.» 

Falsterbo bruk, den stora skogsfastigheten i Västerviks 

kommun, köpte Werner för MP bolagens 

räkning så snart han blev svensk medborgare 1967. 

Samma år förvärvade MP bolagen Farstorps gård, 

som senare blev hans privata hemvist. 

Hur väl han skötte sina skogar kan man ana när 

man ser det diplom som Skogsvårdsstyrelsen i 

Jönköpings län delade ut 1989. Motiveringen löd: 

«Skogsbruket på Farstorps gård drivs mycket 

rationellt med väl anpassad mekaniseringsgrad. 

Omfattande investeringar i skogsvägarnas utbyggnad 

har underlättat utförandet av en aktiv skogsvård. 

Åtgärder sätts in i rätt tid, i rätt bestånd och 

på rätt sätt, vilket på sikt är mycket gynnsamt för 

såväl den skogliga produktionen som ekonomin i 

skötselåtgärderna.» 

Jägaren 

Vecka 42 – älgjaktsveckan i Småland – visste man var man hade 

Werner von Seydlitz. Varje höst bjöd han in vänner och affärsbekanta 

till licensjakt på egna eller arrenderade jaktmarker. 

Fiskaren 

Intresset för fiske tog sig bland annat uttryck i regnbågsodlingar 

och inplantering av kräftyngel i stor skala. 

Farstorp var Werners fasta 

punkt i tillvaron de sista 40 åren. 

Idag nyttjas mangårdsbyggnaden 

bland annat för kultur aktiviteter, 

som Stiftelsen Werner von Seydlitz 

ansvarar för. 


11

Mjölkbonden 

Alltsedan uppväxten i dåvarande Ostpreussen (dagens Kaliningrad), 

hägrade drömmen om en egen gård. 

När han 1967 blev svensk medborgare, fick förvärvstillstånd och 

kunde köpa godset Farstorp utanför Vetlanda, gick den i uppfyllelse. 

«Det första han gjorde var att återuppbygga ladugården och jordbruket», 

säger Tomas Granlund. 

Det skulle ta nästan tio år till innan gården blev hans – och 

sambon Ragnhild Lagerstedts – fasta punkt i tillvaron. 

«På Farstorp byggde han upp sitt liv precis som han ville ha 

det. Det var hans hem, dit han alltid ville tillbaka», säger 

Peter Josephson och tillägger: «Där blev han en helt annan 

människa. Ville man träffa en avslappnad Werner skulle 

man träffa honom där.» 

Idag omfattar fastigheten sydost om Vetlanda 720 hektar 

jord och skogsmark. Jordbruket, med inriktningen på 

mjölkproduktion, är den stora inkomstkällan. 

Den ursprungliga, sedan länge totalrenoverade ladugården 

rymmer 120 ungdjur i lösdrift. År 2004 kompletterades 

den med en ny, toppmodern anläggning dimensionerad för 

lösdrift med 100 mjölkkor. 

1960 levererade Werner von 

Seydlitz bolag 25000 järnvägsvagnar 

per år med massaved och 

kutterspån till den tyska boardindustrin. 

Här vinkar Werner och 

förvaltare Rune Axelsson (till 

vänster i bild) av ett godståg från 

bolagets barkstation i Mantorp. 

Redaren 

Från mitten av 1970-talet och framåt bedrev MP bolagen 

omfattande rederiverksamhet mellan framför allt fyra 

hamnar i Östersjön: svenska Ystad, tyska Ueckermünde, 

polska Szczecin och den ryska enklaven Kaliningrad. 

I begynnelsen handlade det om biprodukter från svensk skogsindustri, 

som exporterades till Tyskland och gjorde nytta i landets 

återuppbyggnad efter kriget. 

På 1970-talet, när svensk cellulosaindustri vuxit sig stor, och stormar 

samtidigt fällde enorma mängder virke i norra Tyskland, vände 

virkesströmmarna. von Seydlitz såg snabbt nya affärsmöjligheter, 

och export blev import. 

Till en början fraktades skogsråvaran per järnväg, sedan med 

inhyrda tyska fartyg, och till slut med egna carriers – stora pråmar 

som kunde ligga kvar i hamnarna för lastning och lossning. 

Skiftet från väg- och tågtransport till sjöfart grundade sig på 


12

enkel matematik. För samma peng som man kom 6 mil med lastbil 

kom man 160 mil med båt. 

Von Seydlitz tyska försäljningsbolag bolag Nordholz skötte virkeshanteringen, 

medan båttrafiken styrdes från huvudkontoret i 

Vetlanda. 

Idag är rederiverksamheten ett minne blott. 

«När Werner gick bort hade vi tre carrierfartyg. Styrelsen och 

jag ansåg att det inte gick att driva den delen av företaget med 

lönsamhet, så vi sålde carrierna. 

Även om Werner i grunden var affärsman, så var detta ett beslut 

han ogärna ville ta själv», säger Peter Josephson. 

Mats Landén minns Werner som värd 

«Han hade en stark vilja, men jag upplevde honom aldrig som svår. 

Kanske mjuknade han med åren. Den Werner jag lärde känna var oerhört 

generös och en fantastisk värd,» säger Mats Landén och erinrar sig en av 

de sista bolagsstämmorna: 

«Det var en sommarkväll på Vetlanda Stadshotell med mycket folk i 

rörelse. Vi från mp satt uppklädda tillsammans med Werner, som med sina 

85 eller 86 år var klart äldst i lokalen. Trots allt stök runtomkring styrde han 

middagen och skötte om oss med en sådan suverän skicklighet.» 

Människan 

Werner von Seydlitz hade inga egna barn eller nära anhöriga utan 

betraktade de anställda i företaget som sin familj. 

Förutsatt att man var lojal blev man som regel kvar och behandlades 

som en i ‹familjen› (och även som arvtagare, skulle det senare 

visa sig). 

Lojaliteten var ömsesidig. 

«Varsla och säga upp folk var inget han gjorde i första taget. 

Man skickar inte hem en familjemedlem, kunde han säga. Då får 

man tjäna lite mindre pengar det året», berättar Peter Josephson. 

Att Werner, som Tomas Granlund uttrycker det, «gärna internrekryterade 

och njöt av att få folk att lyfta» har antagligen också 

bidragit till MP bolagens låga personalomsättning. 

Iakttagelseförmåga och långsiktighet var några av de egenskaper 

som kännetecknade Werner. 

Uttrycket ‹Nu ska vi se hur haren hoppar› återkom titt som tätt. 


13

Bolagets första träflisanläggning 

uppfördes i Ystad hamn 1967. 

På 10 timmar kunde kranen där 

lasta ett fartyg med 2400 m 3 flis. 

«Det kunde betyda att man skulle iaktta och inte vara för snabb 

med beslut. I affärslivet inväntade han gärna motpartens drag och 

tog sina beslut utifrån det», säger Peter. 

Det kunde också vara ett tecken på att han ville se om någon var 

mogen ett uppdrag. Karakteristiskt var nämligen hur han 

testade tilltänkta medarbetare. 

«Han observerade och ställde testfrågor. Men aldrig 

nedlåtande, snarare nyfiket», säger Mats Landén. «Han 

ville se att det fanns en rejäl bas bakom ytan. ‹Ska ni vårda 

mitt så många år framåt så vill jag veta att ni håller måttet.›» 

Framsyntheten tog sig uttryck i långa relationer med 

anställda, kunder och leverantörer. Han bytte ogärna bank 

eller försäkringsbolag och stod för sitt ord. Handslag gällde. 

Skriftliga avtal var korta och egentligen bara intressanta 

när något gick fel. 

«En bra affär innebar att båda parter skulle vara nöjda», 

säger Peter. «Han sade att man ‹aldrig ska pressa russinsaft 

ur ett affärsavtal› och höll hög kvalitet på allt han 

levererade. Helst skulle kunden få en överleverans, för han 

ville göra fler affärer.» 

Kunskap och kompetens var hörnstenar i Werners värld. 

«Han förväntade sig att människorna runtomkring 

honom hade koll på alla detaljer, på samma sätt som han själv 

hade det på sina områden», säger Peter. 

Tomas bekräftar bilden: «Han var oerhört affärsmässig. Inför 

affärsförhandlingar koncentrerade han sig på sitt och förberedde sig 

genom grundlig research. Sedan förlitade han sig på att det fanns 

andra som höll ordning på siffror och annat, och som redovisade 

till honom.» 

Sådant han inte behärskade själv överlät han på andra. 

«Internet till exempel fick andra sköta. Men han stoppade ingen. 

Anställda som var tidigt ute fick det de behövde, men ifall de inte 

fick fram de uppgifter de skulle, kunde han säga: ‹Den där datorn 

kan du kasta ut genom fönstret!›» minns Tomas. 

«Han spånade långt fram i tiden hur han ville ha det», fortsätter 

han och ger som exempel hur Werner tidigt bekantade sig med, 

och alltid månade om, goda relationer med grannarna på Farstorp 

eftersom siktet var inställt på att så småningom förvärva grannfastigheten. 


14

Att betala skatt och hålla sig till regler var en hederssak – även om 

han kunde ha synpunkter på skattetrycket. 

«Förmögenhetsskatten tyckte han innebar att man fick betala 

skatt två gånger. Kanske var det därför han gillade Astrid Lindgren 

och hennes saga om Pomperipossa», säger Peter. 

«Investeringar var viktiga och skulle helst finansieras med eget 

kapital. Erbjudanden om leasingaffärer och placeringar i Lichtenstein 

var det aldrig tal om.» 

Mats Landén, revisor på den tid det begav sig, understryker Peters 

ord: 

«Man skulle absolut inte vidta åtgärder i bolag eller bokslut, som 

testade skatte systemet. Allt skulle hållas med god marginal. Inga 

skattemässiga dispositioner på gränsen till det tillåtna.» 

Successionen 

Peter Josephson, MP bolagens nuvarande styrelseordförande, och 

hans syster Lena var bara barn när Werner kom in i deras liv. 

Då (1966) hade fadern Håkan sökt och fått jobbet som kamrer/ 

kontorschef i MP bolagen, och kom snart att bli Werners högra hand. 

«Werner var affärsmannen, den utåtriktade som var ute och reste, 

medan far skötte saker och ting på hemmaplan. De kompletterade 

verkligen varandra. Far var kunnig, lojal och ställde alltid upp», 

berättar Peter. 

«Till en början lärde vi känna honom som en ganska sträng farbror. 

När vi blev hembjudna till honom, eller han till oss, uppmanades 

vi sitta tysta och bara svara på frågor. Men han var alltid väldigt 

generös och pratade med oss barn.» 

Med tiden utvecklades relationen till en livslång och ganska speciell 

vänskap. För Peters del började det med fisket. Det var ett intresse 

de delade. 

I 12-årsåldern blev han inbjuden till sin första jakt, och när han 

som tonåring fattade tycke för aktiehandel var Werner snabb att 

uppmuntra. 

«Vi handlade aktier tillsammans. Jag kom in på kontoret en gång 

i månaden och redovisade köp och sälj. Han satsade pengarna, vi 

delade vinst och förlust. Det var småpengar för honom, men stort 

– och lärorikt – för mig. 

För hans del handlade det nog om att testa och se vad jag gick för,» 

säger Peter. Uppenbarligen höll han måttet, för det var i den vevan 


15

Werner bestämde sig för att i sinom tid erbjuda unge Josephson en 

ledande befattning. 

Sagt och gjort. Inför 70-årsdagen 1997 utsåg han Peter till sin 

efterträdare på vd-posten, en roll denne behöll till 2020 då han 

axlade manteln som arbetande styrelseordförande. 

Werners grundmurade förtroende för familjen Josephson fick 

också andra långsiktiga följder. I sitt testamente utsåg han Håkans 

dotter Lena (gift Karlsson) till styrelseledamot i Stiftelsen Werner 

von Seydlitz. Tidigt kom han i kontakt med och rekryterade Lenas 

man Evert Karlsson till företaget. Även han infriade förväntningarna 

och är idag, nästan 30 år senare, koncernchef för MP bolagen 

– där parets barn (Håkans barnbarn) Erik och Viktor också är 

verksamma. 

Werner och Håkan Josephson. 

Gårdsskylten är en gåva från 

vänner i Tyskland i samband 

med köpet av Farstorps gård 1967. 

Välgöraren 

Ända sedan Werner von Seydlitz grundade sitt företag 1953 var 

målsättningen att sätta människor – och kapital – i arbete. 

Hans yttersta vilja var att ägandet i MP bolagen skulle övertas 

av en stiftelse och att företaget skulle drivas och utvecklas i hans 

anda och bestå i minst 100 år efter hans bortgång. 

Samtidigt ville han varaktigt bidra till samhällets utveckling, 

vilket han via sina stiftelser tog höjd för både under och efter sin 

levnad. 


16

En stor dag för MP bolagen och Nordholz var när den nya skeppningshamnen 

i Ueckermünde invigdes 2003. 


17

Stiftelserna 

arvet efter Werner von seydlitz 

Hela testamentet andas 

lång siktighet, att det ska 

fortsätta i hans anda, 

med betoning på 

investeringar i industrin. 

mats landén 

sedan Werner von seydlitz bortgång 2016 ägs hans livsverk, 

mp bolagen i Vetlanda ab, av Stiftelsen Seydlitz mp bolagen. 

«Hela modellen är uppbyggd så att en stor del av vinsten stannar 

i bolaget. Syftet med det är att säkra ägandet. Stiftelseformen gör 

att företaget kan bestå lång tid», säger Peter Josephson och jämför 

med familjeägda företag, som vid en generationsväxling riskerar att 

delas eller säljas. 

Koncern och dotterbolag drivs i Werners anda. Det vill säga, med 

betoning på kunskap och kompetens utifrån en tydlig värdegrund 

som bygger på hållbarhet och samhällsansvar. Finansiering sker i 

huvudsak med eget kapital. Långsiktighet och kvalitet är nyckelbegrepp, 

samtidigt som det råder balans mellan förnyelse och 

tradition. Arvet efter Werner von Seydlitz förvaltas i huvudsak 

av tre stiftelser: 

Stiftelsen Seydlitz mp bolagen (‹ägarstiftelsen›) 

mp bolagen i Vetlanda ab och dess dotterbolag drivs självständigt i 

förhållande till stiftelsen. Stiftelsens förmögenhet består av aktier 

i mp bolagen och uppgår år 2021 till ett värde av cirka 2500 Mkr. 

Enligt testamentet ska minst 15 procent årligen av mp bolagens 

koncernvinst efter skatt överföras till stiftelsen. 

Stiftelsens ändamål är att genom årligt finansiellt stöd främja: 

→ teknikutveckling, forskning och utbildning avseende verktygstillverkning. 

→ forskning och utbildning inom skogsvård och skogsbruk 

i södra Sverige. 

→ forskning och utbildning inom mjölkproduktion, djur- och 

foderhållning. 

Stiftelsen Werner von Seydlitz 

Stiftelsen är en privat och självständig stiftelse med säte i Vetlanda 

som varje år delar ut 5–10 miljoner kronor till föreningslivet 

stiftelserna 

18

i Vetlanda kommun. Stiftelsens förmögenhet uppgår till cirka 475 

miljoner kronor och dess ändamål är att vårda och bevara kulturmässiga 

värden på Farstorps Gård samt främja hembygds-, kulturell, 

utbildnings- och idrottslig verksamhet i Vetlanda kommun. 

Wernerstipendiet 

Stiftelsen som Vetlanda Rotaryklubb bildade 1998, på Werner von 

Seydlitz initiativ, delar årligen ut resestipendier (för närvarande på 

50000 kronor). Syftet är att stipendiaten genom en studieresa till 

andra länder ska få idéer om nya produkter eller tjänster, få kunskap 

om ny teknik, nya arbetssätt eller idéer om marknadsföring som i 

förlängningen stärker näringslivet i Vetlanda kommun. 

För att bli stipendiat krävs att man är folkbokförd i Vetlanda 

kommun, är i åldern 25–45 år och har en ledande ställning i näringslivet 

så att man genom resan kan utveckla sina ledaregenskaper och 

främja företagets produkter, arbetsmetoder och lönsamhet. 

Är du av rätta virket? 

De finansiella musklerna finns, som synes. Utmaningen är hur 

Werners anda ska föras vidare in i nästa generation. 

Bläddrar du vidare får du se några av de projekt som bedömts 

uppfylla kriterierna, och möta några av de nytänkare som till dags 

dato fått förtroende att förvalta hans arv. 

Välkommen att söka! 

Se det som inspiration. Du kanske själv driver eller har planer på att 

dra igång något liknade projekt? Eller bär på en idé som behöver mer 

eller mindre långsiktig finansiering för att kunna förverkligas? 

Läs mer på wernerstiftelser.se. Välkommen med en ansökan! 

stiftelserna 

19

Mjölkproduktion, 

djur- och foderhållning 

seydlitz 2020 

20

tillsammans utvecklar vi lantbruket 

Werner von Seydlitz intresse för djurhållning grundlades 

tidigt och bottnade i hans omsorger om verksamheten på 

Farstorps gård. 

Nu uppmuntrar han genom sitt testamente andra att satsa 

på mjölkproduktion och foderhållning. 

Att von Seydlitz gillade kor är lätt att förstå när man ser den 

toppmoderna anläggningen på Farstorp, dimensionerad för över 

200 mjölkkor och ungdjur i lösdrift. 

Engagemanget för foder- och mjölkproduktion gick hand i hand 

med djurhållningen. Följaktligen är det några av de forskningsoch 

utbildningsområden som stiftelsen idag prioriterar. 

Har du ett projekt i åtanke som tangerar dessa fält? I så fall 

ska du veta att Seydlitz MP bolagen är en av få finansiärer inom 

lantbrukssektorn som har vilja och resurser att ta sig an även långsiktiga 

projekt. 

Det viktiga är inte snabba resultat. Det viktiga är att det har ett 

värde för lantbrukarnas och de gröna näringarnas överlevnad och 

framtid. 

Stiftelsen Seydlitz mp bolagen stöder forskning och utbildning inom 

mjölkproduktion, djur- och foderhållning. 

Söker du finansiering till projekt, försök eller studier som berör mjölkproduktion, 

djurhållning eller framställning av foder? Välkommen med 

en ansökan. 

För mer information 

Besök wernerstiftelser.se och/eller kontakta Mats Landén, som är den i 

styrelsen som ansvarar för ärenden rörande djurhållning. 

Mats Landén. 

mjölkproduktion, djur- och foderhållning 

21

Skolan på gården 

Mjölkproduktion, djur- och foderhållning 

Projekt: 

Skolan på gården 

Syfte: 

Ge elever i åk 5 ökad förståelse för de gröna 

näringarna och för var maten kommer ifrån. 

Initiativtagare: Hushållningssällskapet Jönköping. 

Kontaktperson: Birgitta Andersson, landsbygdsutvecklare. 

Beviljat anslag: 600 tkr (2017–2021). 

seydlitz 2020 

22 

Farstorps Gård utanför Vetlanda är 

ett av de lantbruk som agerar värd för 

Skolan på Gården. I bakgrunden syns 

Werner von Seydlitz corpsdelogi. 

foto: Thomas Granlund

Birgitta Andersson, 

landsbygdsutvecklare 

på Hushållningssällskapet. 

Hushållningssällskapet sår frön på riktigt genom att ge 

femteklassare känsla för matens ursprung. 

Sedan 2008 har Hushållningssällskapet Jönköping dragit många 

strån till stacken för att länets femteklassare ska få jordnära undervisning 

– åtminstone en dag under sin skolgång. Nu kan de tack 

vare stöd från Stiftelsen Seydlitz MP bolagen få ut ännu fler barn 

i verkligheten. 

När barnen kommer till gården 

sprids de ut på fyra stationer. 

Det finns åtta stationer att välja 

mellan. ‹Djuren på gården› brukar 

hamna högt på önskelistan. 

Allt började egentligen med Potatisens år, 

som fn utlyste 2008 

«I samband med det bjöd vi ut femteklassare i länet till våra naturbruksskolor, 

där de fick gå igenom ett antal stationer och lära sig 

allt som är värt att veta om potatis. Det blev otroligt uppskattat, 

från lärare, pedagoger och barnen själva», berättar Hushållningssällskapets 

landsbygdsutvecklare Birgitta Andersson, som initierade 

projektet och än idag har det som sitt skötebarn. 

«Vi insåg snabbt att det är så man borde jobba för att kunskapen 

verkligen ska sätta sig: jordnära med upplevelser för alla sinnen. 

Men just då hade vi ingen finansiering så det rann ut i sanden.» 

Tids nog öppnade sig nya dörrar. 


23

Fröet grodde 

«Jag kunde inte släppa tanken. Jag tänkte att vi verkligen borde få 

ut barnen till en gård och så frön på riktigt, men också att det då 

borde handla om mer än bara potatis. Det ledde till att vi sökte 

medel från olika håll (bland annat eu:s Leaderprojekt) och jobbade 

upp ett koncept som inbegrep fler aspekter av livet på gården: 

spannmål, djuren, skogen, maskinerna, och så vidare.» 

Stiftelsen Seydlitz mp bolagen var en av de instanser som fick 

frågan och tackade ja till att finansiera projektet, som ju låg helt 

i linje med Werner von Seydlitz tankebanor. Därmed myntades 

konceptet ‹Skolan på gården›, som alltså vänder sig till femte klassare 

runtom i Jönköpings län. 

Varför just femteklassare? 

«Det är en smart ålder, när man börjar reflektera och förstå samband. 

I den åldern är det heller inte töntigt, 

vilket det mesta är när man kommer upp på 

högstadiet», säger Birgitta Andersson. 

Tanken är att dagens unga ska förstå 

sambanden mellan maten vi äter och sättet 

den produceras, och samtidigt få tillräckligt 

mycket på fötterna för att kunna göra medvetna 

val i framtiden. 

När barnen får klart för sig skillnaden 

på olika mjölsorter, väljer 

de ofta att baka ‹dagens› bröd 

på en lite grövre variant. 

Aha-upplevelser 

På ren svenska betyder det att de får byta 

klassrummet mot en dag på en bondgård 

och se med ögon hur djur och lantbrukare 

har det. 

«Förr hade man ofta en naturlig kontakt 

med landsbygden, kanske genom en mormor 

eller farmor som bodde på gård. Idag har 

många barn ingen naturlig koppling till lantbruk 

och saknar därför kunskap om djuren 

och maten som vi alla är beroende av», säger Birgitta. 

När eleverna kommer ut till gården delas de upp i fyra grupper 

och sprids ut på fyra olika stationer, där teori varvas med praktiska 

övningar. De får se och själva uppleva att klappa djur, sitta i maskiner, 

höra ljud de inte är vana vid och smaka på olika livsmedel.En av 


24

foto: Filip Borglin 

Det finns många gröna jobb. Att skogen är en av Sveriges viktigaste 

inkomstkällor vet varenda femteklassare som deltagit i projektet. 

Fotosyntes är kanske inte 

så enkelt, men det läser man 

i 4:an så det greppar de 

ganska bra. 

stationerna är alltid gårdens egen station, som varierar beroende 

på var man befinner sig. 

«Man tittar på platsen där man är, vilka fordon och maskiner som 

finns, och vilka djur. Bonden berättar om hur det är att vara bonde 

och om hur djuren har det. Det blir på ett helt annat sätt när man är 

ute i smeten. Mycket kunskap men också många aha-upplevelser.» 

«Första intrycket är kanske att det luktar, men det glömmer de 

precis lika snabbt», säger Birgitta och konstaterar att ju fler sinnen 

man aktiverar desto mer fastnar. 

Bonden är inte bara ute och kör 

på åkern för att det är kul. 

Nästa gång barnen ser en traktor 

vet de om det är skörd eller 

sådd eller harvning som pågår. 


25

Hands-on 

Varje station har ett tema som förklaras pedagogiskt av lantbrukarna 

själva. Allt som allt finns det åtta stationer, eller «lådor» som 

Hushållningssällskapet kallar det, att välja mellan: 

→ Gårdens egen station 

→ Spannmål 

→ Kon och mjölken 

→ Skogen 

→ Gröna lådan 

→ Hönan och ägget 

→ Bi och honung 

→ Djuren på gården 

De mest populära är Skogen, Spannmål och Kossan eller 

Djuren på gården. Men det finns också Gröna lådan, som 

handlar om grönsaker och rotfrukter, och bi och honung 

– där barnen får bygga ett bihotell och ta med sig tillbaka 

till skolan. 

Bäst före-datum och matsvinn är 

några av de begrepp som femteklassarna 

får bekanta sig med, 

bland annat i stationen som 

berör ‹Hönan och ägget›. 

Koppling till vardagen 

«Bonden gör väldigt mycket jobb för att vi ska få mat på 

bordet. Det är många olika moment, och vi går igenom en del 

av dem. Man är inte bara ute och kör på åkern för att det är kul. 

Nästa gång barnen är ute och åker med familjen kanske de känner 

igen maskinen och vet vad den gör: harvar, plöjer eller skördar till 

exempel», säger Birgitta. 

På köpet får de en baskunskap om alla djurslag som förekommer 

på svenska bondgårdar. De får lära sig att entrecôte kommer från 

kossan, och bacon från grisen. 

De vet också att det finns olika slags grödor. Att havre ger energi, 

foder och havredryck, att korn blir till öl, och att vete är det vanligaste 

sädesslaget. 

«Nästa gång de kommer till affären vet de varför det finns så 

många olika sorters mjöl i butikshyllan, att det är olika märken 

och olika produkter beroende på hur man har behandlat det. De 


26

vet att kärnvetemjöl är gjort på den innersta 

kärnan av vetekornet, att fullkorn är gjort på 

hela kornet, och att grahamsmjöl är osiktat 

fullkorn.» 

Allt sådant ingår i teoridelen, som utgör 

knappt hälften av det 50 minuter långa passet 

vid respektive station (i det här fallet 

spannmål). 

«När vi är klara med teorin så gör vi en 

deg tillsammans och bakar ett bröd. I och 

med att de fått lära sig skillnaden vill de ofta 

testa lite grövre mjölsorter. Varje barn får 

en degklutt att själv baka ut och grädda på 

elhäll. Har man varit på ko-stationen har 

man gjort sitt eget smör och kan äta brödet 

med smör.» 

Recepten är hett eftertraktade. 

«Får vi inte iväg det samma dag ringer läraren ofta och frågar 

efter det.» 

Hönan och ägget 

Begrepp som matsvinn, antibiotikaresistens, klimatpåverkan, 

fotosyntes och biologisk mångfald kommer naturligt in i samtalet. 

«Matsvinn försöker vi prata om på alla stationer», säger Birgitta 

och exemplifierar med hur vi hanterar ägg nuförtiden. 

«Vid kylförvaring har ägg normalt en hållbarhet på sex månader, 

men datummärkningen följer EU:s regelverk, som tar höjd för att 

man i varmare klimat ofta förvarar dem i rumstemperatur», säger 

hon och berättar hur man kan kolla om ägget är färskt genom 

att se hur det beter sig i ett glas vatten. Ligger det kvar på botten 

är det pinfärskt. Börjar det resa sig upp har det någon vecka på 

Stiftelsen Seydlitz MP bolagen 

är inte bara finansiär i projektet. 

Farstorps Gård, där Werner 

von Seydlitz verkade, är en av 

25 arrangörer i Jönköpings län 

som bjuder in femteklassare. 


27

Vi trodde inte att 

djuren hade det så bra, 

att de hade så stor frihet. 

nacken. Flyter upp till ytan tyder det på att luftblåsan inuti ägget 

vuxit, vilket indikerar att det var ett tag sedan ägget värptes. 

Matnyttig kunskap 

Kontentan av dagen – förutom att det är lustfyllt och roligt – är 

att barnen dels får en känsla för var maten kommer ifrån, och 

dels börjar förstå vilken betydelse deras egna val har. De 

börjar koppla sambandet mellan hållbarhet, miljö och det 

som Hushållningssällskapet kallar svenska mervärden, till 

exempel hur svenska kossor och grisar har det jämfört med 

djur i andra länder. 

«Det är jätteviktigt att de tycker att de livsmedel som 

produceras i Sverige är bra. Tonläget i media och sociala 

media ger många gånger en konstig och direkt felaktig bild 

av gröna näringarna. Vi vill på bidra till att sprida kunskap 

för att man som ‹konsument› ska kunna göra medvetna val 

grundade på kunskap och inte på något man sett eller hört 

och som kanske inte alls stämmer.» 

Som varenda femteklassare vet 

gör bonden mycket jobb för att 

du ska få mat på bordet. 

«Bästa skolresan ever!» 

Från början höll man alltså till på Hushållningssällskapets 

två naturbruksskolor, Tenhult och Stora Segerstad. 

Extra välkommet var det därför när stiftelsen slog upp dörrarna 

till Werner von Seydlitz forna hemvist, Farstorps Gård 

(som idag ägs mp bolagen), för de skolor i Vetlandatrakten som 

nappade på idén och ville släppa ut sina 11-åringar ‹på grönbete›. 

«Vi börjar alltid med att hälsa barnen välkomna, uppmärksamma 

dem på att gården är en arbetsplats, och berätta vilka det är som 

har sponsrat dagen. Vi har haft skolor i Vetlanda som inte vetat att 

det är Hushållningssällskapet som arrangerar utan som har ringt 

direkt till mp-bolagen och frågat efter Skolan på gården.» 


28

foto: Thomas Granlund 

foto: Bosse Lindqwist 

seydlitz 2020 

29

Ett år skulle alla 

skolklasser bräcka 

varandra och skicka 

dagens ros. 

Det blev mängder 

av dagens ros. 

Livsviktig sponsring 

Utan sponsorer hade det inte varit möjligt att få volym på projektet. 

Anslagen gör att Hushållningssällskapet kan ge en rimlig ersättning 

till gårdar och lantbrukare som engagerar sig. 

«Vi menar att de måste få någon slags ersättning. Det är inte 

någon speciellt stor slant per skoldag, men skolan har inga pengar. 

Det gör att vi är beroende av anslag och sponsorbidrag. Därför är vi 

otroligt tacksamma för Stiftelsen Seydlitz mp bolagen, som tycker 

det här är ett bra initiativ och gärna ser att vi fortsätter.» 

Medel från andra håll gör även att man kan utbilda fler lantbrukare 

som genomför skoldagar på egna (eller andras) gårdar. Målet 

är att kunna erbjuda skoldagar i alla länets kommuner. 

«Idag har vi 25 arrangörer, och så snart Corona-läget tillåter ska 

vi (med hjälp av medel från Allmänna Arvsfonden) utbilda tio till.» 

Därmed kan fler skolor delta, och många fler barn komma ut och 

få inblick i livet på en lantgård. 

Tacksamt uppdrag 

«Jag är glad för varenda unge som får vara med om en skoldag, men 

tyvärr är det inte alla femteklassare förunnat.» 

Inför 2020 planerade Hushållningssällskapet Jönköping för 25 

skoldagar, men i höstas kunde bara sju av dem genomföras på grund 

av pandemin, var och en med 50–55 barn (två skolklasser). 

Rent praktiskt är det lantbrukaren som tar initiativet, bjuder in 

en närliggande skola och syr ihop ett program. Fyra vuxna går åt 

för att genomföra dagen, en på varje station. 

Skolor som varit med om det en gång kommer gärna igen med 

nya årskullar, och responsen är överväldigande. 

«En skola i Jönköping har till och med skrivit in i sin verksamhetsplan 

att om de får en inbjudan till en skoldag så åker de på det. 

När man kommit så långt att man har ett gäng arrangörer som har 

kontakt med närliggande skolor, då rullar det på», säger Birgitta. 

Lyfta gröna sektorn 

Varför ligger detta Hushållningssällskapet så varmt om hjärtat? 

«Vi vill sprida kunskap om de gröna näringarna och om var maten 

kommer ifrån. Samtidigt vill vi visa vilka jobb som finns inom den 

gröna sektorn – lantbrukare, djurskötare, maskinskötare, skogen, 

veterinärer, myndigheter, miljösektor och så vidare – och höja 


30

statusen på yrkena. Skogen är ju också en av Sveriges viktigaste 

inkomstkällor.» 

«I min värld är bonden en fantastisk person med mycket kunskap 

och många strängar på sin lyra. Jag hoppas vi kan sprida en 

ödmjukhet och respekt för det.» 

I bästa fall kanske några så småningom väljer att vilja jobba inom 

de gröna näringarna. 

«Det är ju några år vi har hållit på nu. De barn som var med på 

den där första potatisdagen har hunnit börja på gymnasiet nu. En 

lärare på Stora Segerstad frågade sina elever hur det kom sig att de 

började på naturbruksgymnasiet, och en grabb angav potatisdagen 

som anledning.» 

Bara en sån sak! 

foto: Birgitta Andersson 

Ej klart! 

foto: Thomas Granlund 


31

Ko och kalv tillsammans 


Projekt: 

Syfte: 

Projektägare: 

Projektledare: 

Beviljat anslag: 

Ko och kalv tillsammans 

Att studera hur lönsamhet och hållbarhet 

i mjölkproduktion påverkas av att kalven går 

kvar med kon. 

Sveriges Lantbruksuniversitet (slu), Uppsala. 

Sigrid Agenäs, professor. 

4500 tkr. 


32

foto: Hanna Eriksson 

Sigrid Agenäs, slu. 

Tänk om kalven fick stanna hos kon! Vad skulle det betyda för 

kalvens tillväxt, hälsa och fertilitet? Och hur skulle det påverka 

mjölkavkastningen? De frågorna söker Sigrid Agenäs på slu 

svaren på i ett pågående forskningsprojekt, som Stiftelsen 

Seydlitz mp bolagen finansierar. 

«Fördelen forskningsmässigt 

med att använda mjölkningsrobot 

är att vi kan beskriva 

på individnivå och visa i 

mjölkmängdsdata vilka spenar 

kalvarna äter mest ifrån eftersom 

vi får fl ödet från varje spene 

separat.» 

i försöket som pågår sedan 2019 på slu:s försöksgård utanför 

Uppsala, undersöks möjligheten att hålla mjölkkor och deras kalvar 

tillsammans. Det man vill se är hur det påverkar djurens hälsa, 

beteende, foderintag, reproduktion, tillväxt och mjölkavkastning. 

Och i förlängningen vad det betyder för lantbrukets ekonomi och 

hållbarhet. 

Ansvarig för projektet är Sigrid Agenäs, som började studera på 

slu i Uppsala i mitten av 1990-talet i tanke att jobba med hästavel. 

Men den första årslånga praktiken på ett lantbruk utanför Enköping 

ledde in henne på andra spår. 

«Där fick jag träffa fantastiska bönder med en enorm spännvidd 

i kompetens. Och så fick jag jobba med mjölkkor, som sprider ett 

sådant lugn omkring sig. Det avgjorde mitt vägval», berättar Sigrid. 

Femton år senare handledde Sigrid en doktorand från Burkina 

Faso, i en kultur där mejerivaror inte var en naturlig del i kosten. 

Syftet var att identifiera möjligheter och begränsningar för mjölkproduktion 

i det västafrikanska landet, och på det sättet bidra med 

mer livsmedel till ett samhälle med undernärd befolkning. 

«Där och då fick jag lära mig om mjölkproduktion i länder som 

inte har tillgång till el och vatten – men där ko och kalv går till- 

Det är något med 

mjölkkor som är 

bra för människor. 


33

sammans. I det läget var det mest fysiologin som intresserade mig: 

vad gör det med mjölkbildning, juver, spenar och även kons och 

kalvens beteende?» 

Sedan dess har Sigrid i flera omgångar sökt forskningsmedel för 

att studera sådana frågor även i Sverige, men utan respons. Först 

en bit in på 2010-talet, när svenska lantbrukare började 

visa konkret intresse, fick ämnet prioritet. 

«En mjölkkalv på en bra gård i 

Sverige sköts om väldigt väl och 

verkar ha ett bra liv, även om 

den är separerad från mamman. 

Alla kalvar får den mat de behöver, 

en torr plats att vila på och 

har kontakt med andra kalvar». 

Tålamod och långsiktighet 

«Som professor är det lättare att nätverka och ta kontakt 

med finansiärer. Jag blev professor 2016 och det råkade 

sammanfalla med att Stiftelsen Seydlitz mp bolagen bildades. 

Deras styrelse räckte ut handen till flera fakulteter i 

Sverige, bland annat den där jag arbetar. Tillsammans med 

Stiftelsen utformade vi sedan det här projektet. Styrelsen 

var aktiv och kom med förslag på avgränsningar och fokus 

för att det skulle passa in i deras statuter.» 

«För dem är det jätteviktigt att forskningsresultaten 

kommer lantbruket till godo, och det är stimulerande för 

oss att arbeta med det i fokus», säger Sigrid och lovordar 

Stiftelsens långsiktiga förhållningssätt. 

Medfinansiär är slu:s största finansiär, det statliga forskningsrådet 

Formas. 

«Till dem måste jag ha mer specifika forskningsfrågor och 

snabbare kunna leverera svar. Kombinationen är jättebra för Formas 

och Stiftelsen kompletterar varandra både ifråga om tidsaspekten 

och i typ av frågeställningar.» 

En del av arbetet med sensorer i projektet medfinansieras av Kjell 

och Märta Beijers stiftelse, via ett projekt om precision i mjölkproduktion. 

Stiftelsen skapade möjligheten att 

komma igång och det är de som ger 

långsiktigheten i projektet. 


34

En ko som kanske ger 

60 liter mjölk vid högsta mjölkmängd 

kräver jättemycket vatten. 

Klartecknet kom 2019 

Inledningsvis fanns många frågetecken. Hur skulle ladugården 

anpassas? Hur skulle man få korna att förstå hur de ska röra sig? 

«Tack vare Stiftelsens medel kunde jag skicka mina medarbetare 

till en gård i Skottland där ko och kalv gick tillsammans. 

I två arbetsdagar fick de följa stallpersonalen där. Med 

sig hem fick de konkreta, praktiska tips. I och med det hade 

de en egen insikt och målbild av hur det skulle funka.» 

Först gällde det att lära korna vilka slingor de skulle gå, 

från bete till ladugård, för att hitta olika resurser. Tillgången 

till vatten är en nyckel eftersom kor dricker cirka 12 gånger/ 

dygn. Det användes som lockbete. 

«Kor är otroligt snabba att lära sig: snart vet de var vattnet 

är placerat, var de kan få kraftfoder och var det finns en bekväm 

liggplats.» 

Datainsamlingen pågår för fullt 

De data forskarna samlar in omfattar tiden från födsel till den 

första egna laktationen – en tidsrymd på cirka tre år. I skrivande 

stund har de första kvigkalvarna som föddes i projektet hunnit bli 

1½ år, och någon gång efter sommaren får de sin första kalv. 

«Hittills har vi haft tre så kallade batcher bestående av kor och 

kalvar med sex veckors spridning i ålder. Rekryteringen är klar nu, 

kalvarna är omkring tre månader gamla och är sedan några veckor 

tillbaka på bete», berättar Sigrid. 

Teamet för bok över mjölkproduktion, tillväxt och foderintag. 

De kollar hur spenarna blir av att både mjölkas och dias på. De tar 

blodprover på och ko och kalv och utför regelbundna hälsokontroller 

för att – om djuren blir sjuka – se hur fort de tillfrisknar. Med hjälp 

av sensorer, eller positionsmätare, som visar hur mycket kon rör på 

huvudet kan forskarna också skatta hur mycket hon har idisslat. 

Det forskarteamet studerar är 

tiden ko och kalv är tillsammans. 

Vad har det för betydelse 

för kon? Hur ska separationen 

se ut och hur påverkar det kon? 

Vad händer med de kvigor som 

föds i projektet? På sikt, finns det 

någon skillnad mellan dem och 

de andra nya korna? 


35

Vi kan konstatera att det varit 

väldigt få veterinärbehandlingar på kalvar 

som gått med sin mamma. 

«Det vi inte kan mäta är hur mycket mjölk kalvarna dricker. Däremot 

se vi hur mycket som hamnar i tanken och kan utifrån det 

bakvägen räkna ut hur mycket energi kalvarna fått av mjölken.» 

En svensk ko ger i genomsnitt ungefär 40 kg/dag, motsvarande 

12 tusen liter mjölk på ett helår. 

«Av det uppskattar vi att kalvarna, när de äter som mest, 

får i sig uppemot 16 liter mjölk per dag. Så länge ko och kalv 

går tillsammans går en ganska stor del av mjölken alltså till 

kalvarnas mage. Om man räknar på hela laktationsperioden 

är den mjölk vi kan sälja från korna i ko-kalv-gruppen 

ungefär 15 procent mindre.» 

«Projektet går enormt mycket 

bättre än jag vågat hoppas. Vi 

trodde vi skulle hålla på krångla 

med det praktiska nu, men i 

själva verket börjar vi kunna 

samla forskningsdata. Jag var 

också orolig för att kalvarna 

skulle bli sjuka, men det har inte 

blivit så.» 

Motståndskraftiga, friska och tåliga kalvar 

«Det man får för den mjölk som kalvarna dricker är en kalv 

som växer snabbare. Kanske också en kalv som är friskare, 

för får man äta ordentligt blir man mer motståndskraftig.» 

«Diarré och hosta är vanligt hos kalvar, men kalvar i 

försöket blir friska fortare och med mindre veterinärbehandling. 

Vi ser fram emot att få det bekräftat när vi får 

fram data från fler djur.» 

Preliminära resultat pekar också på att såren som blir när man 

avhornar kalvarna läker mycket snabbare hos kalvarna i projektet. 

Drivkrafter: hållbarhet och lönsamhet 

Fokus i försöket är hur det påverkar lönsamheten på gårdarna och 

hållbarheten i livsmedelsproduktionen. slu:s roll är vägledande. 

Forskningen syftar till att ge intresserade lantbrukare ett underlag 

som gör att de kan fatta väl underbyggda beslut. 

«Varje lantbruksföretag är så litet att utrymmet för innovation 

och för att testa något helt nytt är ytterst begränsat. Stora bolag 

som Volvo och Ikea kan kanske betrakta fem procent som riskkapital. 

En mjölkgård måste hela tiden se till att djuren mår bra, 


36

Ett sånt här projekt är dyrt och tar lång tid. 

Det kräver en finansiär som har tålamod. 

att människorna mår bra och att man kan ta ut lön. Där finns inga 

5 procent att riskera», säger Sigrid och fortsätter: 

«Mitt eget driv i projektet är att se vilken, om någon, betydelse 

det har för kon. Får hon ett rikare och bättre, eller ett mer stressande 

liv? Pysslar hon med kalven och glömmer bort att äta, eller 

blir hon mer aktiv även i andra beteenden?» 

«Sen ser jag hur debatten utvecklas, och hur hållbarhetstänket 

integreras mer och mer i alla beslut som fattas. Om 20 år tror 

jag svensk mjölkproduktion måste kunna erbjuda detta. För vissa 

grupper av konsumenter blir det frågan som avgör om man alls har 

mejerier i kosten. Så för mig finns det också ett engagemang i att 

svensk livsmedelsproduktion ska fortsätta vara aktuell, modern 

och uppdaterad.» 

Övervägande positiv respons 

Den initiala oron för kritik från branschen har visat sig obefogad. 

Projektet genererar väldigt mycket intresse, framför allt från lantbrukare 

som vill komma och titta. Reaktionerna i media är också 

mest positiva. 

slu:s i särklass mest spridda sociala mediainlägg var en film 

publicerad på hemsidan som genererat över 600 000 visningar. 

Kommentarsfältet flödar av kärlek och kommentarer i stil med 

«sån mjölk betalar jag gärna 50 öre mer per liter för», men det 

finns också många kommentarer som understryker att det ändå 

handlar om djur i fångenskap», berättar Sigrid. 

I samband med att svt:s Uppdrag Granskning sände sitt reportage 

om Arlagården, gjorde Epstein och Nordegren ett inslag om 

KoKalv-projektet i sitt radioprogram. Samma dag som ‹Arlagården› 

sändes kom svt till slu:s försöksgård för att göra ett reportage om 

KoKalv-projektet. 

«Jag var själv i lagården den dagen. Det kom en ensam journalist, 

som stannade i två timmar. ‹Du kan väl bara berätta lite om projek- 


37

tet så får kameran rulla›, sade hon. Det blev ett positivt reportage, 

men det visste jag ju inte när hon var på plats», erinrar sig Sigrid. 

«När sådant här händer är det väldigt bra att ha Stiftelsen Seydlitz 

MP bolagen i ryggen. Styrelsen tryckte tidigt på att de ville ha en 

strategi för hur vi berättar om projektet. Vi lade mycket tid på det i 

början och det har vi verkligen haft nytta av.» 

«Det är häftigt att se att de är så grundade i det här, att de förstår 

kommunikationsutmaningarna. För vårt projekt ska inte förstås 

som något fluffigt gullegull-projekt. Vi ställs ibland inför knepiga 

ställningstaganden. Ska vi till exempel acceptera att vissa kalvar 

inte får tillräckligt med mat? Ska vi mata kalven då, och förstör vi 

systemet i så fall?» 

Även kor har nämligen sina brister. 

Övertro på det «naturliga» 

«När man sätter ihop kalv och ko är det precis som med människor. 

En del kalvar har en mamma som mår bra och är väldigt omhändertagande, 

andra inte, och kalvarna till de senare får kanske inte 

tillräckligt med mat. Många konsumenter tror att bara kalven får 

gå med sin mamma så blir allt jättebra – men alla mammor inte 

lika bra på att ta hand om sin avkomma.» 

«Det finns en övertro i svensk kultur på att det som är naturligt 

också är det goda», konstaterar Sigrid och sammanfattar därmed 

också varför forskning av det här slaget behövs. 

foto: Jenny Svennås Gillner, slu 


38

Så går det till 

Kalvarna får dia fritt under cirka fyra månader. 

Korna mjölkas av en robot som känner av hur mycket mjölk som finns i de 

olika spenarna. 

Kalvarna har ett eget område, en kalvgömma, där de kan äta, vila och leka. 

Kor och kalvar kan träffas i kontaktytan. 

Korna kan också vila i en avdelning utan kalvar. 

Både kor och kalvar bär sensorer som mäter deras aktivitet, samtidigt som 

de observeras av forskarteamet. 

Slutsatser så här långt 

Skötselsystemet fungerar. 

Både mjölkningsmaskinen och kalven får mjölk. 

Kalvarna växer i genomsnitt 1,3 kg varje dag – jämfört med kontrollkalvarna 

som växer 0,9 kg/dag. 

Korna ger ungefär hälften så mycket mjölk till roboten som andra kor, men 

det är stor variation mellan kor. 

Fortsättning följer 

I slutet av projektet kommer kvigorna som föds nu att följas i sin egen första 

laktation. 

Efter det görs även en analys av ekonomi och klimatpåverkan med denna 

typ av system. 


39

foto: Andreas Svensson 

Effektivare ekologisk 

foderproduktion 


Projekt: 



Syfte: 

Metod: 

Effektivare produktion av ekologiska foderspannmål. 

Hushållningssällskapet Jönköping. 

Niclas Bengtsson, utvecklingsledare 

(Frida Carlsson tf utvecklingsledare och vd). 

Testa och se vilka sorter av ekologiska foder- 

spannmål som leder till bäst skörd vid småländska 

odlingsförhållanden. 

Fältförsök följda av aktiviteter för att sprida 

kunskapen. 

Anslag: 212 tkr (2018–2020). 


40

Frida Carlsson, vd för 

Hushållningssällskapet 

Att småländska bönder har ett tuffare utgångsläge än sina 

kollegor på slätten krävs ingen raketforskning för att konstatera. 

Däremot krävs forskning för att testa och se vilka 

foderspannmål som ger bäst utdelning för den småländska 

lantbrukare som vill odla ekologiskt. 

Var och en som sett en småländsk stengärdsgård eller upplevt en 

vinter på höglandet vet vad vi talar om. 

Det småbrutna landskapet, där gårdar ofta kombinerar skogsbruk 

med animalieproduktion, gör att odlingsförutsättningarna skiljer 

sig markant från omgivande slättlandskap: Vara- och Skaraslätten, 

Östgötaslätten och Skåne. Dessutom har de småländska bönderna 

större klimatvariationer att tampas med. 

Då är det också lätt att förstå att det ställs andra krav på utsädet. 

Århundradets torka försenade 

Den stora frågan är vilka sorters foderspannmål som ger bäst skörd 

när man vill utfodra sina djur ekologiskt. Det var det Hushållningssällskapet 

sökte svar på när de inledde sina fältförsök 2018. 

Dessvärre drabbades Sverige av århundradets torka den sommaren, 

så först 2020 kunde försöken genomföras ordentligt. 

«Ofta ser vi att vi behöver andra sorter i vår växtodling än vad 

som används i slättområdena. Därför har vi bedrivit fältförsöksverksamhet 

i väldigt många år, och fortsätter göra så», berättar Frida 

Carlsson, vd för Hushållningssällskapet Jönköping och tillförordnad 

projektledare för fältförsöken. 

«Nu fick vi tack vare Stiftelsens Seydlitz MP bolagen möjlighet 

stärka upp med ytterligare tre fältförsök för att visa på vad ekologiska 


41

spannmålssorter kan leverera under småländska förhållandena», 

fortsätter hon och konstaterar att det klockrent stämmer överens 

med det Stiftelsen vill satsa på: att främja forskning och utbildning 

inom djur- och foderhållning. 

«Så det kändes jättebra när vi fick det beviljat!» 

Frida är agronom, utbildad på Sveriges Lantbruksuniversitet 

(SLU) i Ultuna. Innan hon axlade rollen som vd för Hushållningssällskapet 

i Jönköping arbetade hon själv som rådgivare med fokus 

på växtodling och miljöfrågor. 

«Så jag har jobbat praktiskt i fältförsök många år och hjälpt till 

med mätningar, vägningar och dokumentation», säger hon. 

Annars är det Hushållningssällskapets utvecklingsledare Niclas 

Bengtsson som är projektledare för detta projekt – parallellt med 

att driva utvecklingsfrågor för Hushållnings sällskapet på nationell 

nivå. Det gör att de försök som bedrivs här också kommer övriga 

regioner till godo. Jan-Olof Storm är ansvarig för det praktiska 

utförandet av fältförsöken. 

Ömsesidig nytta 

Detta är inte det första, eller enda, av Hushållningssällskapets 

projekt som Stiftelsen Seydlitz MP bolagen stöttar. (Se till exempel 

reportaget om Skolan på gården.) 

«Stiftelsens namn kom upp när jag satt med på ett ledningsgruppsmöte 

för en YH-utbildning på Stora Segerstad Naturbruksgymnasium 

för ett antal år sedan», erinrar sig Frida. «Då tog jag 

kontakt och fick till ett möte där jag fick presentera vad Hushållningssällskapet 

står för och hur vi arbetar. Efter det har vi hållit 

kontakten. Senare har det utmynnat i en rad olika samarbeten 

– väldigt värdefullt för oss!» 

De nu aktuella fältförsöken (som Stiftelsen är 

den enda externa finansiären till) var det Niclas som 

initierade. 

«Han är den hos oss som formar olika projekt och 

uppdrag och ser om han kan hitta samarbetspartners och 

finansiärer», säger Frida. 

Fältförsök – utan fältvandringar 

Försöksodlingarna bedrivs på Riddersberg någon mil sydost om 

Jönköping, på mark som tillhör Tenhults Naturbruksgymnasium. 


42

«Tenhult har varit en viktig samarbetspartner i detta också. Naturbruksgymnasiet 

bedriver sin växtodling ekologiskt, så det stämmer 

väl överens med projektet. Eleverna där har möjlighet att ta del av 

alla våra fältförsök och har följt utvecklingen i försöken tillsammans 

med sina lärare», berättar Frida. 

Mer utåtriktade aktiviteter, som fältvandringar där elever och 

lantbrukare möts, har däremot pausats på grund av pandemin. 

«Så sent som i somras trodde vi det skulle gå att genomföra, men 

så kom nya restriktioner som tvingade oss att backa. Även i år lär 

det bli knöligt att genomföra fullt ut.» 

Havre, korn och vårrågvete 

Tre olika sorters foderspannmål, samtliga ekologiska, ingår i försöken: 

havre, korn samt en kombination av vårvete och vårrågvete. 

«Vad gäller det ekologiska havresortförsöket hade vi knappt tio 

sorter. Där har vi tittat på hur skördenivåerna ser ut för de sorter 

som kan tänkas vara intressanta i våra trakter.» 

Sortförsöket med korn följde samma princip: ett 10-tal sorter 

där avkastningen från de olika odlingsrutorna jämförs inbördes. 

Vad gäller vårvetet/vårrågvetet var det svårare att hitta ekologiska 

sorter som klarar småländska betingelser, så just i det försöket 

begränsades urvalet till fyra eller fem sorter. 

Rågvete är precis som det låter en korsning mellan två sädesslag. 

«Annars sår man vanligtvis råg och vete i augusti–september så att 

fröerna hinner gro och etablera sig inför vintern. När kylan kommer 

avstannar tillväxten och under vintern vilar allt under snön. Sedan 

till våren kommer det igång och börjar växa igen», förklarar Frida. 

«Numera finns även vårsorter av både rågvete och vete kan man 

hitta en del köldtåliga sorter, som går att så på våren direkt och 

som visat sig fungera bra här även i våra trakter.» 

Det är de sorterna som används i fältförsöken. 

Nej men den här sorten 

har ju visat sig i försök 

att den inte fungerar, 

den ska vi absolut inte 

lägga tid och kraft och 

pengar att så på fl era 

hektar av min mark. 

Då tar jag en sort som 

har gett bra resultat och 

som verkar fungera här. 

Olika utsäden och odlingsteknik 

Rent praktiskt går det till så att man att odlar varje gröda för sig i 

en ruta på cirka 4×12 m. Förutom att testa olika utsäden gör man 

försök med olika odlingstekniska metoder och miljöåtgärder. 


43

Det är mycket bättre 

att testa i liten skala 

och förmedla ut den 

kunskapen än att 

lantbrukare slösar 

tid och pengar på 

att testa själva. 

«Det kan handla om hur mycket man ska gödsla för att få optimal 

skörd, eller hur odlingen ska bearbetas för att få bort ogräs på ett 

effektivt och bra sätt», förklarar Frida. 

Sen mäts tillväxten och avkastningen i respektive ruta. 

«Allt handlar om att i liten skala testa nyheter inom växtodlingsområdet, 

för att sedan förmedla ut kunskapen till lantbrukare 

som de kan applicera i sin stora verksamhet. Vitsen är att enskilda 

lantbrukare slipper göra testerna själva, framför allt slipper göra 

de misstag som vi ibland ser att det blir», säger Frida. 

För den relativt lilla insats som ett fältförsök är, kan Hushållningssällskapet 

redovisa slutsatser som gör att småländska bönder 

kan fatta väl underbyggda beslut rörande det egna lantbrukets 

framtid. 

«I och med att de får hjälp att bestämma sig för vilka sorter som 

är bra för den egna produktionen, så besparar vi lantbrukarna 

mycket tid och möda och pengar», poängterar Frida. 

Ett djurtätt landskap 

Av Sveriges cirka 170000 mjölkkor finns runt 26 000 (motsvarande 

15–16 procent) i Jönköpings län – köttdjuren oräknade. 

«Generellt kan man säga att Jönköpingsregionen och hela Småland 

är väldigt djurtätt, både vad gäller mjölk- och nötköttproduktion. 

Det är det som är grunden i lantbruket här», säger Frida. 

Därför är det just foderspannmål Hushållningssällskapet intresserar 

sig för i nuläget. 

«I försöken har vi inriktat oss på framför allt grovfoderproduktion 

och spannmål som passar i Jönköpings län. Tidigare har vi även 

bedrivit majsförsök, som också passar som grovfoderföda i vårt län 

under vissa förhållanden.» 

Många vill vara självförsörjande 

Att frågan är högaktuell beror på att många bönder befinner sig 

i ett vägskäl. 

«Står man inför en investering i mjölkproduktionen, särskilt 

om man har en lite mindre gård, så har man att välja på att ställa 

om till köttproduktion eller på att bygga nytt och satsa på mjölkproduktionen, 

vilket kräver väldigt stora investeringar. Oavsett 

vilket måste man lägga mycket pengar och kraft på det för att ha 

en chans att lyckas», säger Frida. 


44

I samband med sådana omställningar behöver både mjölk- och 

köttproducenter se över sin foderförsörjning. 

«Många tycker det är viktigt att bli självförsörjande på foder, 

att kunna producera det de behöver på gården därhemma», säger 

Frida och fortsätter: 

«För ekologiska producenter är det helt avgörande, för enligt 

regelverket måste de producera sitt eget foder. Och då vill vi kunna 

visa på vilka sorter som är intressanta för våra lantbrukare.» 

Ekologisk mjölk eller köttproduktion? 

Håller man köttdjur finns det även andra saker att ta hänsyn till. 

«Då handlar det mer om hur man nyttjar befintlig mark. 

«Ofta försöker lantbrukarna 

odla så mycket de kan av det 

som behövs till de egna djuren, 

men långtifrån alla är självförsörjande 

på foder, i alla fall vad 

gäller spannmål och kraftfoder.» 



45

Ska man producera kött på ett miljöriktigt och hållbart sätt i vår 

bygd så måste man sköta sin naturbetesmark på rätt sätt.» 

Grovfoder utgörs främst av vall, alltså gräs som man gör ensilage 

av (en konserveringsprocess) och matar sina djur med på hösten 

och vintern. 

«Det brukar man försöka se till att vara självförsörjande på. 

Att köpa in från annat håll skulle medföra alltför stora kostnader. 

Foderspannmål däremot köper gårdarna runtom i Jönköpings län 

ofta in från andra delar av landet, där förutsättningarna för att odla 

spannmålsodling är gynnsammare.» 

Regelverk kring ekologisk odling 

För att bli ekologiskt certifierad har lantbrukaren hårdare krav på 

sig än andra odlare och djurhållare. Det är dels EU som stipulerar 

krav för ekologisk produktion, dels KRAV-föreningen (som även 

ombesörjer den ekologiska märkningen). 

«Där är det krav på att 75 procent av det foder som man utfodrar 

sina djur med ska vara odlat på den egna gården», säger Frida. 

foto: Andreas Svensson 


46

Hur kunskapen förmedlas 

Slutsatser och resultat av försöken som genomfördes under 2020 når 

lantbrukarna genom en rad olika kanaler: 

→ Rådgivningsbrev som Hushållningssällskapet ger ut ett antal av under 

året (till prenumeranter). 

→ Sociala medier – där man utöver resultat även sprider information om 

att försöken pågår). 

→ Rådgivare som jobbar med växtodlingsrådgivning och presenterar 

resultaten för våra kunder. 

→ Normalt även genom fältvandringar i grupp med en guide som pre- 

senterar resultaten. 

Respons och beslutsprocess 

Även om försöken faller väl ut är det långtifrån givet att lantbrukarna 

anammar resultaten på bred front. Det är många aspekter 

ska beaktas. 

«Man måste väga resultaten i förhållande till förutsättningarna 

på den egna gården. Vad det är för jordart. Vad man har fälten i 

för väderstreck. Om det är varma jordar eller inte. Men också vad 

man har för maskiner och utrustning för att så och skörda», säger 

Frida. 

«Därtill kommer kostnader både för inköp av fröer och anläggning 

så att man verkligen få en bra etablering av grödan ifråga.» 

I den processen har Hushållningssällskapet och dess rådgivare 

en nyckelroll. 

«Vi är en oberoende organisation som står för kunskap och fakta, 

och det är det allt handlar om egentligen. Att vi ska kunna leverera 

opartiska försöksresultat till lantbrukare i Sverige», säger Frida. 

Det har alltid varit 

viktigt att lyfta de här 

frågorna för att komma 

framåt inom mjölkoch 

köttproduktion. 

Och det kanske är 

ännu viktigare nu när 

konkurrensen inom 

lantbruket blir 

allt hårdare. 

Noggranna överväganden 

«Som lantbrukare behöver man noga sätta sig in i siffror och resultat 

och få en chans att resonera med sin rådgivare innan man kan 

fatta beslut om att verkligen satsa på en viss sort. Så det är framför 

allt genom vår individuella rådgivning som responsen kommer.» 

Huruvida vi får se ekologisk vårrågvete bölja på de småländska 

sädesfälten i framtiden är alltså fortfarande ett oskrivet blad. 

Det vi kan vara desto säkrare på är att varje lantbrukare har 

möjlighet att fatta väl grundade beslut. 


47

Skogsvård och skogsbruk 

i södra Sverige 

seydlitz 2020 

48

tillsammans utvecklar vi skogen 

Skogen låg Werner von Seydlitz oerhört varmt om hjärtat. Så 

till den grad att han genom sitt testamente såg till att ge fler 

aktörer chansen att forska fram nya metoder för att tillvarata 

och förnya de skogliga resurserna. 

Som skogsägare tänkte vår välgörare – som i allt annat – långsiktigt 

med fokus på återväxt. De egna skogarna sköttes föredömligt. 

Visst skulle de vara produktiva, men rekreationsvärdet var nog så 

viktigt. Jakt och fiske var en del av hans livselixir. 

I grund och botten såg han skogen som en form av kapitalplacering 

med potential att bidra till samhällsutveckling och framtida 

projekt. Därför faller det sig naturligt att avkastningen nu kommer 

dem till del som vill axla hans mantel och på ett eller annat sätt 

bidra till skogsnäringens förnyelse. 

Stiftelsen välkomnar projekt som berör beståndsanläggning, 

skötselfrågor och skogsskydd – men också kringliggande tjänster. 

Genetik, biodiversitet och klimat är tänkbara ämnen. Aspekter 

av skogsbruket som påverkar jakt, fiske och friluftsliv kan också 

komma ifråga. 

Kort sagt, allt som rör skogens värde för människor och djur. 

Stiftelsen Seydlitz mp bolagen stöder forskning och utbildning inom 

skogsvård och skogsbruk i södra Sverige. 

Söker du finansiering till projekt eller försök som berör skogsbruk eller 

skogsvård i södra Sverige? Välkommen med en ansökan. 


Besök wernerstiftelser.se och/eller kontakta Daniel Fellenius (marknadschef 

Sydved) eller Thomas Agrell (tidigare virkeschef Sydved), som ansvarar 

för skogliga frågor i stiftelsens styrelse. 

Daniel Fellenius. 

Thomas Agrell. 

skogsvård och skogsbruk i södra Sverige 

49

Framtidens chaufförer 

Skogsvård och skogsbruk i södra Sverige 

Projekt: 

Framtidens chaufförer till skogsnäringen. 

Syfte: 

Bidrag till anskaffning av timmerlastbil med 

kran och släp i syfte att öka attraktiviteten i 

yrkesutbildningen med slutligt mål att säkra 

fler skogstransportförare till skogsbranschen. 

Projektägare: Sunnerbogymnasiet i Ljungby. 

Projektledare: Mattias Arnesson och Andreas Dahl. lärare på 

Transport- och fordonsprogrammet. 

Beviljat anslag: 565,5 tkr (2020). 

seydlitz 2020 

50

Mattias Arnesson, Sunnerbogymnasiet 

i Ljungby. 

Svensk skogsindustri är en viktig bioekonomisk basnäring. 

Framtiden ser ljus ut. Likväl har skogsåkerierna svårt att rekrytera 

chaufförer. Sunnerbygymnasiet i Ljungby har sitt eget 

recept på hur de ska kunna utbilda fler skogstransportförare. 

Äntligen kan eleverna få skoglig erfarenhet! Och snart kan 

den småländska skogstransportbranschen få ett hett eftertraktat 

tillskott av timmerbilschaufförer! För samtidigt som skogsindustrin 

växer i betydelse är bristen på förare en flaskhals som gör det svårt 

att få fram tillräckligt med råvara. 

Sunnerbogymnasiet i Ljungby har sin egen lösning på dilemmat. 

En viktig pusselbit är en nyinförskaffad timmerbil med släp och 

kran – en investering som fordons- och transportprogrammet 

kunnat förverkliga dels tack vare Stiftelsen Seydlitz MP bolagen, 

dels med hjälp av en skara hängivna och målmedvetna lärare. 

Själva grundtanken – att säkra fler skogstransportförare till skogsnäringen 

– är helt i linje med Stiftelsens statuter. Därför kunde 

styrelsen med glädje bevilja ansökan och hjälpa till att finansiera 

inköpet. 

Unik skoglig erfarenhet 

Sunnerbogymnasiet i Ljungby är unikt i så måtto att fyra av sex 

lärare på fordons- och transportprogrammet har skoglig bakgrund. 

«Tillsammans har vi någonstans i storleksordningen 45–50 års 

erfarenhet av skogstransporter. Jag vill påstå att det är unikt att ha 

den erfarenheten på ett lärarrum», säger Mattias Arnesson, som 


51

tillsammans med lärarkollegan Andreas Dahl, tog initiativ till och 

driver projektet Framtidens chaufförer. 

Bristen på bilschaufförer är hög. 

timmer- 

Många pensioneras de 

närmaste tio åren. 

Rekryteringsbehovet 

uppskattas till ungefär 

150 nya förare per år. 

Ulric Långberg 

Sveriges Åkeriföretag. 

Yrket passar lika bra för tjejer 

som för killar, och antalet tjejer 

ökar. Vid spakarna: Isabell 

Fransson, som går andra året 

på Sunnerbogymnasiets fordonsprogram. 

Skogstransporternas epicentrum 

Sunnerbogymnasiet ligger strategiskt till för en sådan här satsning 

– mitt i Småland, med skogen inpå knutarna. 

«Vi bor verkligen i epicentrum. Ljungby med omnejd har mycket 

skogsåkerier, och det finns helt klart en brist på chaufförer med 

skoglig erfarenhet. Jag hör många åkerier som till och med fått 

ställa och sälja av bilar för att de inte hittar folk som kan köra», 

säger Mattias och berättar hur idén uppstod: 

«När jag började på skolan 2017 slogs jag av att det vi var så 

många på lärarrummet som tidigare hade kört timmerbil. Att man 

kommer från skogstransporter och utbildar sig till lärare är ju inget 

jättevanligt steg. Vi tänkte att det måste gå att dra nytta av den 

kompetensen.» 

När ett skogsåkeri kontaktade lärarna på fordonsprogrammet 

och efterlyste timmerbilsförare stod det klart 

att behovet på arbetsmarknaden är nästintill omättligt. 

Det var då Mattias och Andreas, som alltså båda har ett 

förflutet inom skogstransportbranschen, började klura. 

Hur skulle de kunna bredda utbildningen så att fler elever 

blir förberedda för skogstransporter? 

Någonstans i den vevan kom de i kontakt med Sydveds 

transportledare Anders Westström, som tipsade om att det 

gick att söka medel genom Stiftelsen Seydlitz mp bolagen. 

Första målsättningen – att hyra 

Initialt var förhoppningen att de skulle kunna få ett litet 

ekonomiskt bidrag för att kunna hyra en timmerbil till skolan. 

Eftersom skolledningen tyckte det tog för mycket tid att skriva 

ansökningar, så tog Andreas och Mattias saken i egna händer. Att 

sommarlovet redan hade börjat när de fick nys om möjligheten att 

söka finansiering var inget hinder. 

«Vi satte oss ner en helg, plitade ihop en ansökan, blundade och 

hoppades på det bästa.» 

Inför höstterminens start kom ett mail från stiftelsen med besked 

om att ansökan var beviljad. Det var 2018. 


52

Hyrde en timmerbil 

Sedan gick händelserna slag i slag. Eftersom de redan hade etablerat 

en kontakt med ett lokalt åkeri lyckades de till förmånligt pris få 

hyra en bil som åkeriet tänkt göra sig av med. 

«Det var jätteuppskattat bland eleverna för då 

kunde vi äntligen ut och köra i skoglig miljö och 

även prova på att köra kran.» 

Även Sydved bidrog på olika sätt. Ett studiebesök 

på Stora Ensos pappersbruk i Nymölla i nord östra 

Skåne till exempel gav eleverna en än djupare förståelse 

för skogstransporternas villkor. 

«Hela tiden hade vi en tät avrapportering till 

stiftelsen och berättade om arbetet, vad vi gjorde 

och hur det funkade», berättar Mattias. 

Ett litet aber var att det ingick drifttimmar i den 

hyrda bilen, vilket innebar att den inte kunde användas 

riktigt så mycket som lärarna hade önskat. 

«I det läget började vi prata med stiftelsen om en ny ansökan för 

att få hjälp att investera i en egen timmerbil. Med en sådan skulle vi 

kunna röra oss fritt och inte vara begränsade av några drifttimmar.» 

För närvarande utbildas cirka 

25 timmer bilsförare om året vid 

landets olika gymnasieutbildningar. 

Tillfälligt bakslag 

Så plötsligt gick allt i stå. 

Det visade sig att Skogsbruksgymnasiet i Ryssby (en och en halv 

mil från Ljungby), som drivs av skogsbolagen Vida och Södra tillsammans 

med maskintillverkaren Rottne, också fick för sig för sig 

att starta en transportutbildning nischad mot just skogstransporter. 

Så länge ansökan från Ryssbygymnasiet låg hos Skolverket tvingades 

de ligga lågt. 

«Det enda vi kunde göra från vårt håll var att försöka påverka kommunpolitikerna 

genom att förklara vad det skulle få för konsekvenser 

för vår skola om de skulle få starta. Andreas och vår fackliga företrädare 

lade åtskilliga timmar på att vara ute och prata med politikerna.» 

Ansträngningar ger resultat 

Efter många om och men lämnade kommunen ett yttrande till 

Skolverket, där man med en rösts marginal förespråkade avslag till 

Ryssby, varpå Sunnerbogymnasiet kunde börja blicka framåt igen. 

Den nya ansökan till Stiftelsen gick iväg. I november 2020 


53

eviljades den och fas två i projektet tog vid. Fyra månader senare 

var nytillskottet i fordonsparken ett faktum: en 22 meter lång, 

bättre begagnad timmerbil med släp och kran, godkänd för 64 ton. 

«När man jobbar i en kommunal verksamhet är det svårt med 

så stora investeringar.» 

Hela affären landade på cirka 1 885000 kronor, varav Stiftelsen 

Seydlitz mp bolagen finansierade 30 procent. 

«Att jämföra med en ny bil, som skulle ha kostat närmare fyra 

miljoner med släp och kran. Det är dyra grejer de här!» konstaterar 

Mattias och fortsätter: 

«Den är lite ombyggd för att passa våra ändamål. Normalt har 

lastbilar en originalmonterad säng bakom förar- och passagerarstolen. 

Den plockar vi ut och i stället ställer vi in två stolar för att 

kunna ta med tre elever plus lärare. Sen har vi en kamera på vänstra 

backspegeln och monitor på passagerarsidan så att vi lärare har full 

uppsikt på vänster sida av fordonet under övningskörning.» 

Det var ett riktigt 

glädjetjut när vi fi ck 

besked att vi kunde 

hämta den. 

Små marginaler 

Den måndag i mars 2021 när bilen anlände till skolan var stämningen 

hög på fordonsprogrammet. Elevernas körteknik sattes på 

prov på direkten. 

Utmaningen ligger i att kunna ratta ett tungt ekipage – med 

stora tågvikter som det kallas – på små, ofta sliriga och slingriga 

grusvägar i de mest växlande väderförhållanden. 

«Det är rätt stor skillnad på att ligga och köra på en stor riksväg 

mot att köra in i skogen där du har gräs utmed hjulen och kanske 

en grässträng i mitten av vägen. Det kräver rätt så mycket mer 

kunskap och känsla», säger Mattias. 

Ett traditionellt timmerekipage väger 64 ton, vilket med dispens 

kan utökas till 74 ton. Av det utgör själva bilen mellan 19 och 21 

ton beroende på byggnation (läs kran et cetera). 

«Det är ganska mycket på en liten skogsväg. Sen kan man lägga 

till tio cm nysnö och två plusgrader, då är det inte så roligt längre», 

säger Mattias. 

Skytteltrafik till och från skogen 

Timmerbilsförarjobbet är ett av de mest avancerade fordonsyrkena 

och kräver en hel del av föraren. Att kunna köra i olika typer 


54


55

Som nyutbildad kan 

man få jobb direkt med 

en förhållandevis bra lön. 

Ingångslönen för 

timmerbilsförare är 

cirka 28000 kronor 

i månaden inklusive 

ob-tillägg. 

av terräng är en bra början, men man måste också kunna räkna 

lastvikter och vara duktig på teknik och data. 

I regel börjar man antingen tidigt på morgonen, ofta redan klockan 

fyra, eller på eftermiddagen och kör till sen natt, allt för att nyttja 

bilens fulla kapacitet. Mattias beskriver arbetsgången: 

«Man åker ut till skogen till ett avlägg där skogsmaskinen och 

skotaren har lagt upp virket utmed skogsvägen. Så lastar man med 

kran och kör antingen till sågverk eller pappersbruk och lossar sin 

last. Sen tillbaka till skogen för att hämta ett lass till.» 

Beställningen kommer från skogsbolaget direkt in i bilens dator. 

Det kallas att ‹få en flagga› och innebär att man får information om 

virket, till exempel hur många kubik av varje sortiment, och vad det 

är för vägstandard. Det är baserat på ett siffersystem, där siffrorna 

till exempel kan indikera om det finns en vändplan eller inte. 

Kranförarkompetens ingår 

Kranen sitter monterad bak på flaket och kräver ytterligare en 

kompetens av föraren. 

När de tar examen får de med sig såväl yrkeskompetensbevis 

(ykb) som bece- körkort och kranförarbevis, vilket innebär att de 

har behörighet att köra kran. 

När eleverna inte är ute i skogen och kör med den nya timmerbilen 

kan de träna på skolans lastbilssimulator, som genom Sydveds försorg 

sedan i höstas är utrustad med spakar för att efterlikna en skogskran. 

Rekordstort söktryck 

Första året på fordon och transport går alla elever samma grundläggande 

kurser. Inför andra året väljer man inriktning, antingen mot 

fordonsmekaniker eller transport. Tack vare den egna timmerbilen 

kan Sunnerbogymnasiet nu erbjuda en fördjupning på 100 gymnasiepoäng 

(motsvarande 100 timmar) riktat mot skogstransporter. 

«De som väljer att fördjupa sig får god skoglig erfarenhet och 

en gedigen kunskap om yrket som skogstransportör, men även 

de andra får chansen att övningsköra i skoglig miljö, så projektet 

gynnar alla våra elever», säger Mattias. 

I dagsläget är det i storleksordningen 45 elever som får åtnjuta 

förmånen att ratta timmerbilen. Dels de elever som går andra och 

tredje året på gymnasiet, dels två grupper från Komvux som fordonsprogrammet 

ansvarar för. 


56

«Vi är i en uppåtgående spiral. I år har vi 24 elever i årskurs 1, 

och av dem har 20 stycken sökt till transport till hösten. Nu visar 

de preliminära ansökningarna från åk 9 att 44 stycken har valt 

fordonsprogrammet. Det är inte säkert att alla är behöriga. Man 

måste vara godkänd i svenska, engelska och matematik för att få gå 

fordon. Men det är ändå väldigt glädjande att ha ett sånt söktryck 

redan från årskurs 9. Det lär vara det högsta på många år, det tycker 

vi är jättekul.» 



57

Det våras för björken 


Projekt: 

Syfte: 



Anslag: 

Förädling, tillväxt och produktion av björk 

i Götaland. 

Se om förädlad björk kan vara ett alternativ till 

gran i södra Sverige. 

slu Alnarp, Institutionen för sydsvensk skogs 

vetenskap. 

Urban Nilsson (professor i skogsproduktion) 

med stöd av Andis Zvirgzdins (doktorand) 

och Karin Hjelm (universitetslektor/handledare). 

2300 tkr under 5 år. 

skogsvård och skogsbruk i södra sverige 

58

Urban Nilsson, 

Sveriges Lantbruksuniversitet, 

SLU. 

Björkskogar kan vi få se betydligt mer av i framtiden. Mycket 

talar nämligen för att förädlad björk kan vara ett alternativ till 

gran och tall i skogsbruket, inte minst i södra Sverige. 

men mer kunskap behövs, bland annat om plantering, skogsskötsel 

och genetik. 

Därför stöder Stiftelsen Seydlitz mp bolagen projektet, som 

professor Urban Nilsson på Sveriges Lantbruksuniversitet (slu) 

i Alnarp initierade 2019. 

Vi är farligt beroende 

av granen, vilket inte 

minst angreppen av barkborrar 

påminner om. 

Bryta granens dominans 

«Det är en viktig framtidsfråga. Vi behöver mer valmöjlighet i 

skogen i framtiden», säger Urban och fortsätter: 

«Naturligtvis ska vi fortsätta odla gran. Det är ett fantastiskt 

trädslag, som dels har en etablerad marknad och dels inte betas så 

mycket, men vi menar att björken ibland kan vara ett alternativ. 

För övrigt tror vi att det kan vara en dålig strategi att lägga alla 

ägg i samma korg, för det finns en risk i att vara alltför ensidigt 

beroende av ett trädslag.» 

Det som enligt Urban talar för björken som produktionsträd är 

att: 

→ det är ett etablerat träd i Sverige, 

→ det finns en upparbetad marknad för björk och björkvirke, och 

→ den är lättförädlad i och med att den blommar tidigt. 


59

Det går fort att få 

fram bättre björkar, 

mycket fortare än för 

tall och gran. 

«Ska man introducera ett främmande trädslag finns det jättemycket 

restriktioner, men i och med att björk är ett av våra inhemska trädslag 

– det tredje vanligaste efter gran och tall – finns inga sådana 

begränsningar», förklarar Urban. 

Idag avverkas ynka åtta miljoner kubikmeter björk per år i Sverige. 

Merparten blir massaved och förvandlas till bland annat finpapper. 

En mindre del blir sågtimmer och används i möbler, snickerier 

och golv. Många tycker det är synd och skam att det inte utnyttjas 

bättre. 

Snabbare tillväxt – kortare omloppstider 

Styrkan ligger i björkens oerhört snabba tillväxttakt. 

«I södra Sverige har vi björkplantor som växer väldigt mycket 

bättre än naturligt föryngrade björkar, faktiskt så bra att de redan 

nu konkurrerar med gran och tall i tillväxt på vissa marker», säger 

han. 

«Med hjälp av våra produktionsdata har vi gjort en tillväxtmodell 

som visar att den förädlade björken, under 

rätt förutsättningar, nästan har samma eller 

bättre tillväxt som granen per hektar och 

år. Det handlar om 80–90 procent av 

granens tillväxt. Och med mer förädling 

kan den på många ståndorter växa betydligt 

bättre än både gran och tall», säger 

Urban. 

Risk för viltskador? 

Men trots att björken är ett vanligt 

inslag i landskapsbilden, har 

vi ingen tradition i Sverige av att sköta planterad 

björk. Än återstår till exempel att se hur den förädlade 

björken klarar viltskador. 

«Det är fortfarande oklart i vilken utsträckning björk 

betas av vilt och vilka skydd man kan tänka sig för att skydda björkarna. 

Det är en av aspekterna vi tittar på», säger Urban. 

Med ‹vi› avses även doktoranden Andis Zvirgzdins, som under 

Urbans och universitetslektor Karin Hjelms handledning skriver 

en doktorsavhandling om produktion och skötsel av planterad 

björk. Där ingår en intervjustudie (klar för publicering slutet av 


60

Vi måste hitta metoder för att undvika 

att toppskotten betas. Att stängsla är inget 

realistiskt alternativ. 

2021) med skogsägare i södra Sverige som har planterat björk, för 

att höra vilka upplevelser de har av viltskador. 

Med start våren 2021 inleder Andis också en klippningsstudie 

för att simulera bete. 

«Sedan tittar vi på vad för det för effekter på björkens tillväxt, för 

ska man plantera björkskog så finns inga möjligheter att använda 

hägn», förklarar Urban. 

Frågan är om det går att utveckla andra skyddsmetoder, alternativt 

om björkarna kan klara sig utan skydd. Det tar nämligen 

bara tre–fyra år för den förädlade björken att nå ‹älgsäker höjd› 

– dubbelt så snabbt som för gran och tall. 

«Så det kanske bara handlar om de tre första åren. Då kanske 

djuren inte hinner göra tillräckligt mycket skada för att det ska bli 

allvarligt vid planteringarna. Det är vår hypotes, men det återstår 

att bevisa,» säger Urban. 

Skonsammare markberedning? 

En annan sak Andis tittar på är etablering och föryngring. Frågan 

är hur man ska föryngra björk för att träden ska etablera sig och 

växa så fort som möjligt i ungskogen. 

«Det främsta verktyget vi har är olika markberedningar. På vissa 

marker kan det vara så att man behöver ha radikalare markberedningsmetoder 

för björken än för gran och tall. Det vet vi väldigt 

lite om än så länge.» 

«Vad vi däremot vet är att björkar inte skadas lika mycket av 

snytbagge som gran och tall, långt därifrån. Ur den aspekten behövs 

mindre markberedning för björk. Samtidigt kan det vara så att 

vegetationskonkurrensen är allvarligare för björk än för gran och 

tall och att man behöver markbereda för det. Det är sådana saker 

vi ska titta på», säger Urban. 


61

foto: Pär Fornling 

Ju rakare träd desto 

bättre sågtimmer, och ju 

rätare grenvinklar 

desto mindre kvistmärken 

inne i virket. 

Det är en kvalitetsfråga. 

De björkar som levereras från 

Ekebo idag anses ge 15 procent 

högre produktion jämfört med 

lokalprovenienserna. 

Förbandsfrågan 

Förband är en annan stor fråga i skötseln. För att ta reda på hur 

tätt björkarna ska planteras beroende på vad man vill ha ut av 

beståndet, tittar Andis på olika förbandsförsök och ser vad de får 

för effekter för trädens långsiktiga tillväxt under olika betingelser. 

Av naturliga skäl går det inte att vänta på resultat tills träden 

är färdigvuxna. I stället förlitar de sig på tillväxtmodellen för att 

kunna prognosticera. Väsentligt att ta reda på är var man ska plantera 

björk. Och mer specifikt, på vilka marker den kan konkurrera 

med tall och gran. 

Varför förädla? 

Björk är ett så kallat pionjärträdslag och lägger gärna beslag på mark 

som blivit ledig efter avverkning av äldre 

skog. De lätta fröna sprids långt med 

vinden, och naturligt föryngrad björk 

växer i princip överallt. 

Därför är den kanske tuffaste utmaning 

Urban & Co ställs inför att motivera 

varför björken måste förädlas för att duga 

som produktionsträd. 

«Vi har ju så mycket björk i skogen, 

varför ska man då lägga pengar på att 

plantera björk – det är det många som 

undrar. Vår uppgift är att visa att det 

växer så mycket bättre i den planterade 

björken att det är värt att göra den investeringen», 

säger Urban. 

«Man kan nästan tala om två olika 

trädslag. Förädlingen ger bättre tillväxt 

och högre kvalitet, med raka stammar och bra grenvinklar.» 

Så går det till 

Själva förädlingen, som görs av Skogforsk i Ekebo, går till så att 

man väljer ut de individer som har den snabbaste tillväxten och 

bästa kvaliteten och plockar frön bara från dem. 

«För att göra det här måste man ‹tälta› träden, vänta på att de 

växer, och sen plocka eller klona fröna. Normalt sett tar det 15–20 

år. För att snabba på urvalsprocessen kan man i stället använda 


62

metoder som tittar på genetiska markörer. Då går 

förädlingen väldigt mycket fortare, ungefär 3 år för 

en generation», förklarar Urban. 

Jämfört med de resurser som läggs på gran så sker 

förädling av björk i relativt blygsam skala, men i 

dagsläget har Ekebo i alla fall hunnit fram till Ekebo 

5 och Ekebo 6 är på väg. De björkar som levereras 

från Ekebo idag anses ge 15 procent högre produktion 

jämfört med lokalprovenienserna. 

Hisnande resultat 

Att de förädlade plantorna skulle växa snabbare 

var förväntat, men kanske inte att skillnaden skulle 

vara så markant jämfört med resultaten från odling 

i andra trädslagsförsök. Efter fem år hade den förädlade 

björken samma höjd som hybridasp. Den var 

högre än poppel och mer än dubbla höjden jämfört 

med gran och tall. 

«Och metoderna förbättras hela tiden. För framtiden 

finns det nya sätt att förädla så att det går ännu fortare, bara 

vi får lite mer resurser till förädlingen. Då kan vi inom en 20-års 

period plocka fram björkar som växer kanske 30–50 procent bättre 

än dagens björkar», förutspår Urban. 

Marknaden väntar 

Att få avsättning för råvaran lär knappast bli något problem enligt 

Urban. «Får vi fram tillräckligt stora kvantiteter björk råvara av hög 

kvalitet, så finns det en väldigt stor marknad både för fanér och 

virke av björk», säger han. En annan produkt som har framtiden 

«En klar fördel är att de unga 

björkarna växer fort. Efter 

några år har de nått betessäker 

höjd, men fram till dess är det 

en kritisk period.» 

foto: Pär Fornling 


63

Viltbete är det största hotet mot 

björken, men det finns inga 

snytbaggar eller liknande hot 

vilket kan innebära en lätt och 

skonsam markberedning. 

för sig är dissolvingmassa, nära nog kemiskt ren cellulosa som man 

bland annat tillverkar viskos av, och som kan komma att ersätta 

bomull i textilindustrin. 

«De industrierna kommer att växa i 

framtiden om det blir mycket björkplanteringar. 

Dessutom kan det, när de första 

bestånden av förädlad björk avverkas om 

sisådär 30 år, finnas produkter som vi 

inte ens kan föreställa oss idag.» 

Förutsättningen är som sagt att den 

förädlade björken verkligen får ordentligt 

genomslag. 

«Det krävs volymer för att industrin 

ska ta hand om det. Det är lite moment 

22. Om ingen satsar på det så blir det 

ingenting, men om många hakar på tåget 

så kan det bli hur bra som helst», säger 

Urban. 

Fördelar med förädlad björk 

→ snabbare tillväxt 

→ kortare omloppstid (30–40 år/gen) (optimalt på för att binda in kol 

på kort tid) 

→ optimalt för biomassa och /massaved men också (sågtimmer kräver 

större träd) och faner 

→ eventuellt skonsammare markberedning (snytbaggar inget hot, ej 

heller granbarkborre) 

→ inhemskt trädslag – inga restriktioner mot odling 

Utmaningar: 

→ komma till rätta med viltskador 


64

Skogsfolket positivt 

Att döma av responsen de får från skogsfolk finns det skäl att vara 

optimistisk. 

«Jag har forskat på skog ganska lång tid, och jag har nog inte varit 

med om någonting som har mött så stort intresse. Det är väldigt 

många – både bland enskilda markägare och de stora skogsbolagen 

– som vill prova på och som inser vikten av en större variation 

i skogsbruket. Vi tror verkligen att björk kan bli ett stort trädslag 

för produktion i Sverige», säger Urban och påpekar att det skulle 

i så fall innebära en väldigt stor förändring för svenskt skogsbruk. 

«Idén är att björken ska vara minst lika ekonomisk som ett talleller 

gran alternativ. På vissa marker kan man tjäna mer pengar på 

björk och få betalt snabbare, mycket tack vare att det är kortare 

omloppstider.» 

Skyhöga målsättningar 

Syftet med projektet som helhet är att förädlad björk ska börja 

användas som produktionsträd i södra Sverige. 

«Att öka från dagens 1,5 miljoner till 40 miljoner plantor på 5–10 

år är den korta målsättningen. I framtiden, på 20–30 års sikt, är 

målet att björk ska vara ett lika stort trädslag som gran och tall i 

hela Sverige – och att vi då också har samma kunskap om björk 

som om gran och tall», säger Urban. 

Att nå dit kräver större forskningsinsatser än vad som ryms inom 

nuvarande projektramar. Därför har slu långt gångna planer på 

att lyfta frågan till ett rikstäckande plan, i syfte att skapa förutsättningar 

för att björk ska bli en betydande del av det planterade 

björkbeståndet i hela Sverige. I maj 2021 skickar de in ansökan till 

Energimyndigheten om ett bidrag på 85 drygt 90 miljoner kronor 

för ett nytt 5-årigt forskningsprojekt. 

Stiftelsen Seydlitz mp bolagens anslag må vara en bråkdel av det 

men spelar icke desto mindre en nyckelroll. 

«Det är inte så många som ger forskningsbidrag till tillämpad 

forskning utan det mesta går till mer grundläggande forskning. För 

oss som ‹bara› forskar på tillämpad och skogsskötsel är det fantastiskt 

bra med någon som är intresserad av det», säger professorn, 

som genom sin yrkesroll hade en naturlig ingång till Stiftelsen. 

«Jägmästarna är ett litet skrå. Thomas Agrell (styrelseledamot, 

red.anm) och jag känner varandra sen länge, dels från exkursioner, 

Målsättningen är att 

vi ska öka användningen 

från ungefär 

1,5 miljoner nu 

till 40 miljoner 

björkplantor 

om 5–10 år. 

Det är en otroligt 

snabb förändring. 


65

dels för att han varit ute och berättat om Stiftelsen på SLU och i 

andra sammanhang.» 

Miljö- och rekreationsvärden 

Ur miljösynpunkt finns det också en del att vinna. 

Det vi redan nu vet är att björken tack vare sin snabba ungdomstillväxt 

snabbt ger ett högt upptag av koldioxid. 

«Det är en fördel om vi ska vara koldioxidneutrala år 2050, men vi 

måste ändå veta mer om helheten. Det handlar också om hur kolet 

binds i marken. Det är inte självklart att de korta omloppstiderna 

är enbart positiva för vår biologiska mångfald. Och inte säkert att 

det blir väldigt mycket bättre för att man har björk i stället för gran. 

Men lite bättre kommer det bli», säger Urban och påpekar att de 

korta omloppstiderna i alla fall för en god sak med sig: 

«Det innebär att man har chans att förändra sig flera gånger. Om 

klimatet förändras i framtiden kan man om 30 år ta ett nytt beslut. 

Med talleller granskog får man vänta 60–70 år på att fatta nya 

beslut. Så en sak är säker – björkskogsskötsel ger i alla fall ökad 

flexibilitet för förändringar.» 

När granen avverkas har 

andra generationen björk 

kommit långt. 


66


67

När skogen blir digital 


Projekt: 

Syfte: 


Kontaktpersoner: 

Anslag: 

Digital transformation i svensk skogsindustri 

– fallet Sydved 

Att förstå organisationsförändringar i samband 

med förändringar i digital teknologi – med 

tonvikt på hur ett företag i skogsbranschen organiserar 

sig för att orkestrera ett digitalt ekosystem. 

Göteborgs Universitet, Institutionen för tillämpad 

it. 

Frida Magnusdotter Ivarsson (doktorand), 

Fredrik Svahn (docent och handledare). 

Stiftelsen har finansierat med 1 miljon kr/år 

mellan 2018–2022. 

seydlitz 2020 

68

Frida Magnusdotter Ivarsson, 

doktorand vid Göteborgs Universitet. 

Göteborgs Universitet driver genom sitt forskningscenter 

Swedish Center for Digital Innovation ett forskningsprojekt 

som tittar på hur skogsbranschens aktörer organiserar sig för 

att ta tillvara de möjlig heter som plattformssamhället erbjuder. 

forskningen pekar på att det är tufft för etablerade spelare att 

anpassa sig till nya teknologiska förutsättningar. Avsikten med 

projektet är dels att öka förståelsen för hur man skapar nya digitala 

värdeerbjudanden, dels att visa vilka anpassningar i organisationen 

som kan möjliggöra detta. 

Frida Magnusdotter Ivarsson är doktorand på Swedish Center for 

Digital Information vid Göteborgs Universitet och forskar om hur 

digitala plattformar skapar nya förutsättningar för organisering. 

Vad gäller skogsbruk är hon en outsider. Den som lotsade in henne 

på det spåret var hennes handledare, docent Fredrik Svahn, som 

i tidigare utbildningssammanhang hållit workshops med skogsbranschen. 

För Fridas del började historien 2018, då Göteborgs Universitet och 

Sydved tillsammans initierade ett ettårsprojekt – vilket sedan med 

hjälp av finansiering från stiftelsen Seydlitz mp bolagen förlängdes 

tre år (tillräckligt för att hon ska hinna skriva sin doktorsavhandling). 

«Längs vägen väcktes idén att vi skulle kunna jobba vidare med 

digitala plattformar och ekosystem i ett skogligt sammanhang», 

berättar hon. 

I rollen som forskare 

ligger att trigga fram 

nya tankesätt och idéer 

i syfte att identifiera 

tänkbara applikationer 

och tjänster, som kanske 

– eller kanske inte – 

går att jobba 

vidare med. 


69

Hur ska en etablerad mellanhand 

organisera sig i ekosystemet för att 

bli en digital orkestrator? 

Det är en av frågorna vi försöker besvara. 

frida magnusdotter ivarsson 

foto: Sara Landstedt 

Sydveds digitala tjänst Skogen 

Live låter skogsägaren följa 

arbetet i hans eller hennes skog 

på distans. 

Låt oss först reda ut begreppen 

→ En digital plattform rör digitala produkter och tjänster. Begreppet 

kan syfta på sociala media som YouTube och Instagram, på tekniska 

plattformar som smarta telefoner och läsplattor, men också 

på applikationer och tjänster som gör det möjligt för människor i 

olika sammanhang att göra saker: ta och för djupa kontakter, skapa 

innehåll, handla, eller interagera på andra sätt. 

→ Ett ekosystem är enligt forskarens sätt att tänka 

en innovationsmiljö där olika aktörer utvecklar 

värdeskapande relationer, som i dagens tekniklandskap 

ofta är branschöverskridande. 

→ Vissa aktörer har en koordinerande roll och fungerar 

som sammanlänkande noder. När en sådan 

mellanhand driver utvecklingen med hjälp av 

digitala tekniker kallas den i forskarkretsar för 

orkestrator och det den gör för digital orkestrering. 

Hur bär man sig då åt för att bli en digital orkestrator? 

Vilka utmaningar medför det? Och vad kan hota 

om man misslyckas? Kan ett etablerat företag rentav 

förlora sin dominerande ställning? 

Det är sådana frågor Frida genom sin forskning 

försöker besvara. 

Varför Sydved? 

Sydved passade av flera skäl bra som studieobjekt. 

För det första är de i egenskap av virkesköpande bolag en etablerad 

mellanhand, som förenar skogsägarnas intressen med industrins 

behov av råvaror och virke. Därmed är de en viktig nod i ett befintligt 

ekosystem, där digitala funktioner och tjänster börjar göra entré. 

För det andra var tajmingen optimal. Strax innan företagets och 


70

Sydveds digitala kanaler kan inte 

betraktas som separata projekt 

med start- och slutdatum. 

Kommunikationen måste hållas vid liv. 

daniel fellenius, marknadschef sydved 

forskarteamets vägar möttes hände det saker som 

riskerade att rubba balansen i det aktuella ekosystemet. 

För det tredje medförde ett sådant skifte utmaningar 

där forskarna kan bidra till att lösa praktiska 

problem samtidigt som de själva kan producera forskningsresultat. 

Vi återkommer dit om en stund. Först en rekapitulation 

av Sydveds historia: 

Bolaget tar form 

Startskottet går 1979 när fyra konkurrerande aktörer 

i svensk skogsindustri startar ett gemensamt bolag i 

syfte att köpa in virke och leverera till ägarnas bruk. 

Företaget förlitar sig på anställda inköpare för att 

bygga relationer med skogsägare och förmedla affärer 

– exempelvis i form av rådgivning, sociala evenemang 

(som jakt) och kompletterande skogsbrukstjänster. 

Över tid fördjupar virkesinköparna kontakterna 

med maskinoperatörer, transportörer och plantörer, 

för att fullt ut fungera som det Frida kallar en ‹naturlig matchmaker›, 

det vill säga en central mellanhand mellan skogsägare, skogsbolag, 

transportföretag och industri (läs pappersbruk och sågverk). 

Institutionen för tillämpad it 

vid Göteborgs Universitet är 

forskarnas akademiska hemvist. 

Jämvikten i svaj 

Så långt business as usual. Men i takt med att digitala teknologier 

gör entré förändras förutsättningarna. 

En av de första synliga signalerna på att jämvikten börjar rubbas 

är när det, en bit in på 2010-talet, dyker en ny aktör upp och lanserar 

en digital plattform, Virkesbörsen, för handel med virke. 


71

Snart står det klart att digitala applikationer både skulle kunna 

underlätta medarbetarnas vardag och skapa nya former för kontakter 

skogsbranschens aktörer emellan. 

Från millennieskiftet och framåt tar det sig för Sydveds del uttryck 

i nya, interna organisationsstrukturer, exempelvis projektgrupper 

för applikationsutveckling och ett online-team för att generera 

innehåll till digitala plattformar. 

Vissa idéer når bara 

konceptfas, medan 

andra implementeras 

och utvecklas vidare 

till prototyper, som 

efter hand kanske 

kompletteras med 

ny funktionalitet. 

Förändringsresan tar fart 

I samband med att Frida & Co kommer in i bilden initieras ännu 

en ny form för organisering: ett innovationsteam med uppgift att 

bredda perspektiven och utmana etablerade föreställningar. Det 

tvärfunktionella teamet arrangerar en serie Innovation Labs, där 

forskarna sitter med som observatörer och ‹provokatörer›, och dit 

även inköpare bjuds in. 

När den befintliga mobilappen kommer på tal sätter en inköpare 

fingret på pudelns kärna: 

«Vad vi har idag är ett ganska dött material, där skogsägaren kan 

läsa och titta på innehåll. Vad vi borde göra är att kommunicera. De 

borde få besked om när virket är inmätt och uppdragsredovisningen 

klar.» 

Självklart, kan tyckas i efterhand, men i stunden är det en nydanande 

tanke – som resulterar i en helt ny tjänst, Skogen Live, 

vilken innebär att skogsägaren numera kan följa arbetet i sin skog 

på distans och via sms få veta när till exempel avverkning eller 

bortforsling av virke inleds eller avslutas. 

Från idé till koncept och prototyp – en lärandeprocess 

Därmed inte sagt att tjänsten är ‹färdig›. Beroende på intresse och 

respons kanske den utvecklas så att skogsägaren i framtiden via 

drönare, webbkamera eller annat mobilt gränssnitt kan se vad som 

händer i hans eller hennes skog – och även påkalla eller få förslag på 

åtgärder i händelse av särskilda iakttagelser (som barkborreangrepp). 

«Det är så det går till», konstaterar Frida. «Vissa idéer når bara 

konceptfas, medan andra implementeras och utvecklas vidare till 

prototyper, som efter hand kanske kompletteras med ny funktionalitet.» 


72

Vidgade perspektiv 

En annan aspekt innovationsteamet belyser är skillnader i hur 

organisationer kan ‹skala› – det vill säga öka deltagande och engagemang 

i ekosystemet – beroende på om det sker traditionellt eller 

med hjälp av digital teknologi. 

En logisk följdfråga blir för vem – och tillsammans 

med vilka andra – företaget skulle kunna skapa digitala 

värdeerbjudanden. 

Forskarens perspektiv 

Det är tankeprocesser och omorganiseringar av det 

här slaget som i Fridas ögon gör projektet till «ett 

spännande forskningscase». 

«Det gör att vi förstår mer om vilka anpassningar 

som behövs i en organisation för att kunna initiera 

och vidareutveckla nya tjänster och nytt innehåll. 

Det är där mitt intresse bottnar – i att förstå organisationsförändringar 

i samspel med förändringar 

i digital teknologi», klargör hon. 

«Exemplen från Sydved visar hur organisationer 

löpande formar och omformar konstellationer av 

olika kompetenser, för att lära sig att orkestrera ett 

digitalt ekosystem.» 

Gränsöverskridande samarbeten 

Vad forskarteamet noterat så här långt är hur värdefullt 

det är med gränsöverskridande samarbeten för 

att lyckas med digital orkestrering. Det kan handla 

om att sammanföra olika funktioner (som marknad, 

inköp och IT) eller om att förena geografiskt åtskilda avdelningar, 

men också om att engagera externa partners på olika sätt. 

«Ett viktigt vägval för Sydved var när de valde att involvera inköparna 

i innovationsprocessen», konstaterar Frida mot bakgrund 

av hur en inköpare i varje distrikt fick egna inloggningsuppgifter 

och kunde börja bidra till att skapa innehåll på Sydveds digitala 

plattformar. 

Tillströmningen av följare till webbsida, Instagram-konto och 

Youtube-kanal visade att där fanns potential för fortsatt exponentiell 

tillväxt. 

Frida i fält tillsammans med 

virkesköpare och skogsägare. 


73

Processen genererar nya arbetssätt 

«Det är exempel på hur den digitala transformationen inbegriper 

nya typer av arbetssätt och uppgifter för medarbetarna», säger 

Frida – och flaggar i nästa andetag för de utmaningar det medför 

för den som ska koordinera processen (i det här fallet marknadsavdelningen). 

«Å ena sidan behövs arbetssätt som motiverar medarbetare och 

andra att bidra. Å andra sidan krävs tydliga riktlinjer för att bibehålla 

kontrollen över vilket slags innehåll och vilka typer av applikationer 

dessa individer genererar», säger hon. 

Mer möjligheter än återvändsgränder 

Andra frågor branschen och forskarna ställer sig är vad som är 

lämpligt att göra med de digitala teknikerna – och vad man ska 

avstå ifrån. 

«Arbetssättet vi tillämpat i det här projektet handlar om att 

öppna upp olika möjligheter. Att identifiera koncept, som kan bli 

prototyper, som kan bli teknologier, som sedan sjösätts», säger 

Frida och fortsätter: 

«Lika viktigt är, om man upptäcker senare i processen att något 

inte fungerar, att man har beslutsprocesser för att stänga de spår 

man öppnat.» 

Fortsättning följer 

Hur det går för Sydved som digital orkestrator och för ekosystemet 

som helhet återstår att se. I skrivande stund är det ett par år kvar 

till Frida lägger fram sin doktorsavhandling. Mycket kan hända 

längs vägen. 

«Många aktörer i branschen är i den fasen att de experimenterar 

med, och lanserar, nya typer av applikationer och tjänster. Vart det 

leder på sikt är för tidigt att uttala sig om. Sannolikt får vi se allt 

fler etablerade bolag ge sig in i matchen med start-ups, kanske till 

och med tillsammans med dem.» 

«Det jag nyligen börjat förstå i min forskning är vilka det berör 

och vilka förändringar det triggar i organisationen när man börjar 

experimentera med digital teknologi», säger hon. 

Det studien hittills kunnat bekräfta är att processen kantas av 

spänningar, och ibland av motsatsförhållanden. 

Tanken med orkestrering är att den digitala teknologin ska öppna 


74

upp för direktkontakt mellan olika aktörer i ekosystemet. Virkesinköpande 

bolag och andra tjänsteförmedlare har ett intresse av att 

fortsätta fungera som mellanhänder. Om allt skulle löpa på som 

hittills – med individer i bolagen som primära kontaktpunkter 

– finns en inneboende motsägelse som kanske står i kontrast till 

rollen som digital orkestrator. 

Samtidigt lämnar en sådan förändring fältet fritt för nya aktiviteter 

som kan möjliggöra digital orkestrering. 

«När man tänker i termer av digital innovation så behöver man 

ha i åtanke vilka aktörer som ingår i ens värdenätverk idag – samarbetspartners, 

konkurrenter, leverantörer. Samtidigt är det bra att 

vara medveten om hur deras beteenden kan tänkas förändras över 

tid, så att man fortsatt kan vara relevant med sina värdeerbjudanden.» 

Med de orden från Frida avrundar vi intervjun. 

Daniel Fellenius, marknadschef 

Sydved, Frida Magnusdotter 

Ivarsson, doktorand vid 

Göteborgs Universitet, Fredrik 

Svahn, docent och handledare 

vid Göteborgs Universitet 

samt Örjan Vorrei, IT-chef 

Sydved. Bilden tog i vid presentationen 

av projektet på Skogsindustriernas 

branschdag för 

skogens digitalisering. 


75

Verktygstillverkning 

verktygstillverkning 

76

tillsammans utvecklar vi verktyg 

för industriell produktion 

Werner von Seydlitz livsverk mp bolagen vittnar om vikten av 

verktygsmakandets konst. Genom sitt testamente tar han postumt 

chansen att bidra till yrkets fortlevnad och utveckling. 

Som industriman och entreprenör var von Seydlitz mån om 

att utveckla den teknik som en gång lade grunden till hans bolags 

framgångar. Den ambitionen kan man säga genererade stiftelsens 

grundplåt. 

Avkastningen är tänkt att fylla något av det glapp som uppstår i 

ett kommande generationsskifte – och även att utveckla yrket som 

sådant. Dels genom att bidra till att utbilda nya verktygstekniker och 

konstruktörer i Sverige. Dels genom att stödja forskning kring nya 

metoder, tekniker och teknologier. Men också genom att medverka 

i projekt som stärker samverkan mellan skola, näringsliv och andra 

aktörer. 

På sikt är målet att förbättra svenska företags konkurrenskraft. 

Stiftelsen Seydlitz mp bolagen stöder utbildning av verktygsmakare 

i Sverige samt teknikutveckling och forskning avseende verktygstillverkning. 

Söker du finansiering till forskningsprojekt eller studier som rör 

verktygs teknik eller teknikutveckling? Välkommen med en ansökan. 


Besök wernerstiftelser.se och/eller kontakta Mikael Ohlson eller Peter 

Josephson, som ansvarar för verktygstekniska frågor i stiftelsens styrelse. 

Mikael Ohlson. 

Peter Josephson. 


77


Projekt: 

Leaner Tools. 

Syfte: 

Bygga kompetens inom verktygskonstruktion 

och verktygstillverkning för att främja kompetensförsörjning 

och stärka företagens konkurrenskraft. 

Projektägare: Tekniska Högskolan i Jönköping. 

Projektledare: Fredrik Elgh (professor i produktutveckling), 

Roland Stolt (lektor) och Kalle Jonsson (doktorand). 

Beviljat anslag: 4000 tkr under 3 år (från 2020). 


78

Leaner Tools 

Fredrik Elgh, 

professor. 

Roland Stolt, 

lektor. 

Carl-Johan Jonsson, 

doktorand. 

Utveckling av verktyg till industrin är ett hantverk som kräver 

erfarenhet och skicklighet. Småland har av hävd briljerat på 

området. Men samtidigt som kompetensen är hett eftertraktad, 

är överförandet av kunskap till en ny generation verktygsmakare 

en tuff nöt att knäcka. Nu gör Tekniska Högskola 

i Jönköping med stöd av Stiftelsen Seydlitz mp bolagen en 

viktig insats för att stärka svenska företags konkurrenskraft. 

Werner von Seydlitz hade varit stolt. Hans livsverk MP bolagen 

vittnar om vikten av verktygsmakandets konst. Nu får han postumt 

chansen att bidra till yrkets fortlevnad och utveckling. 

De som håller i taktpinnen är Fredrik Elgh, professor i produktutveckling 

vid Tekniska Högskolan, och Roland Stolt, lektor. Tillsammans 

handleder de Carl-Johan «Kalle» Jonsson, doktoranden 

som står för merparten av det handfasta arbetet. Alla tre har stark 

koppling till näringslivet. 

Nära näringslivet 

«Jag drivs av att samarbeta med personer inom industrin och utmanas 

av att hitta nya möjligheter och vägar framåt, framför allt när 

jag ser hur industri, forskning och utbildning går hand i hand», 

säger Fredrik. 

Kalle å sin sida jobbade ‹kommersiellt› med CAD-program ett tiotal 


79

år innan han landade i högskolesfären. Först i återförsäljarledet, 

vilket gav insikt i många olika branscher och ett kontaktnät som är 

guld värt i projektet, sedan hos Thule i Hillerstorp, som nu är en 

viktig samarbetspartner. När han handplockades som doktorand 

hade han också hunnit med att vara programansvarig på 3D-teknikprogrammet 

på Tekniska Högskolans Campus Värnamo. 

«Det är en bredd och erfarenhet som inte så många andra har, 

i alla fall inte inom högskolevärlden», konstaterar hans professor 

och handledare. 

Ömsom CAD, ömsom hantverk. 

Modern verktygskonstruktion är 

ett mångfacetterat arbete. 

Nav i svensk industri 

Att ett projekt som det här tar form i Småland är fullkomligt 

logiskt. 

«Industrin i Jönköpingsregionen är extremt verktygsintensiv. 

Vi har mycket tillverkningsindustri, men också 

många underleverantörer och systemleverantörer med 

tillverkning i olika processer, och i alla de processerna 

behöver man verktyg», säger Fredrik. 

Att projektet realiseras just nu är heller ingen tillfällighet. 

Vi lever i en tid av stentuff internationell konkurrens, där 

kraven på kundanpassningar gör att variantfloran ökar, 

serierna minskar och det blir mer ställ i tillverkningen – 

vilket accelererar kraven på snabb produktutveckling. 

«Verktyg är en viktig och tidskritisk del i produktutvecklingsarbete 

och tillverkning.» 

Time to market 

Verktyg är en viktig komponent i det pusslet. 

«På en marknad där ledtiderna blir alltmer kritiska och kraven 

på kundanpassningar ökar kan innovativa lösningar bidra till bättre 

kvalitet, leveranssäkerhet och marginaler», säger Fredrik. 

Utmaningen ligger i att pressa ledtider – och därmed kostnader 

– för att snabbare få fram effektiva verktyg. Verktygen i sin tur bäddar 


80

‹Nybörjarna› har hållit på 10–15 år, 

de erfarna 30–40 år. Bara det säger 

en del om hur det funkar. 

för en effektivare produktion med högre kvalitet, 

snävare toleranser, högre materialutnyttjande och 

mindre spill, vilket är viktigt både av kostnads- och 

hållbarhetsskäl. 

Ett syfte med projektet är att stärka svenska företags 

konkurrenskraft. Därför är det en klar fördel om 

det här på hemmaplan går att utveckla bättre teknik, 

effektivisera processerna och nå högre kvalitet. Det 

är ett av syftena med projektet Leaner Tools. 

«Verktygen är ofta stora och tunga och måste provköras på plats. 

Då är geografisk närhet i sig en konkurrensfördel.» 

Kompetensförsörjning 

Dilemmat är att verktygsmakare är ett bristyrke med hög medelålder 

och låg återväxt. Inte bara här, situationen är densamma över hela 

världen. En hörnsten i projektet är således kompetensförsörjning. 

Eller rättare sagt: metoder för att överföra och återanvända kunskap. 

I den processen har doktoranden Kalle Jonsson en central roll: 

«Just det att yrket är så erfarenhetsbaserat, där har jag borrat in 

mig», säger han. «Det finns ett fåtal handböcker, begränsat med 

klassisk litteratur och få utbildningar, vilket gör det väldigt personberoende, 

och det är ett problem för branschen som helhet.» 

«‹Nybörjarna› har hållit på 10–15 år, de erfarna 30–40 år. Bara 

det säger en del om hur det funkar», fortsätter Kalle, som i projektets 

första fas intervjuat verktygsmakare runtom i Småland. 

MP bolagen är urtypen av ett 

tillverkande företag som både är 

produktägare och har stor egen 

konstruktionsavdelning. 

Tre slags aktörer i samverkan 

Verktygskonstruktörerna ifråga kommer från tre typer av företag, 

som alla ingår i det nätverk som Kalle, Roland och Fredrik samlat 

kring sig. 

Där finns rena verktygskonstruktörer som Östrand & Hansen 

i Bankeryd. Där finns typiska underleverantörer som Beslag & 

Metall i Ekenässjön, som tillverkar komponenter. Där finns också 


81

produktägare som Fagerhults belysning, Thule och MP 

bolagen, som företräder hela kedjan, från utveckling av 

produkter via konstruktion av verktyg till egen tillverkning. 

Modern CAD-teknik är ett hjälpmedel 

vid verktygsframställning. 

Kontakten med Stiftelsen 

MP bolagens inblandning förvånar knappast. Dels är de 

urtypen av ett tillverkande företag med stor konstruktionsavdelning 

som tillverkar egna verktyg och egna produkter. 

Dels är de själva upphovet till Stiftelsen Seydlitz MP bolagen, 

som stöder forskningsprojektet med fyra miljoner kronor. 

Fredrik Elgh berättar hur kontakten med Stiftelsen 

Seydlitz MP bolagen uppstod och framskred: 

«När Stiftelsen nyligen hade startat sökte de upp oss på 

Tekniska Högskolan och berättade om sina intentioner. Då 

hade vi på institutionen jobbat med verktyg under 10–15 

års tid. Pågående projekt rörde visserligen pressgjutningsverktyg, 

men vårt fokus på verktyg i tillverkningsprocesser 

stämde ändå väl överens med Stiftelsens inriktning.» 

Där och då uppstod en dialog, som efter en del bollande landade 

i en projekt ansökan. 

Leaner Tools fyra ben 

Projektet spänner över fyra områden: 

→ forskning och utveckling 

→ etableringen av ett verktygstekniskt centrum 

→ samverkan med andra utbildningsaktörer 

→ framtagande av utbildningsmaterial 


82

Vår förhoppning är att regionen 

i framtiden ska förtjäna ställningen 

som ett nationellt kompetenscentrum 

inom verktygsområdet. 

mats landÉn, ordförande i stiftelsen mp bolagen 

Koppling till gymnasie- och yrkesutbildningar 

«Bland annat resonerade vi oss fram till hur vi skulle kunna främja 

kopplingen mot utbildning på olika nivåer.» 

Som en konsekvens sitter Fredrik Elgh idag med i styr- och referensgruppen 

för den verktygstekniska utbildningen på Njudungsgymnasiet 

i Vetlanda – som du kan läsa mer om på sidan 87 i boken 

– där Stiftelsen Seydlitz mp bolagen har en drivande/stöttande 

roll. Inom projektets ramar har Tekniska Högskolan genomfört 

utbildningsaktiviteter för lärarna där, och på sikt räknar man även 

med att erbjuda studenterna vissa utbildningsmoment. 

Liknande samarbeten bedrivs med yrkeshögskolor, bland annat 

i Värnamo. 

Högskolans egna ingenjörs- och mastersprogram får givetvis också 

nytta av forskningsresultaten, inte minst i form av utbildningsmaterial. 

För på sikt lär projektet generera nya insikter, nya metoder 

och nya stöd inom verktygskonstruktion, som kan publiceras och 

spridas till en vidare målgrupp. 

Verktygstekniskt centrum 

Redan när Leaner Tools-projektet var i sin linda fanns i Vetlanda 

planer på ett regionalt teknikcentrum med arbetsnamn Teknikens 

hus (som Tillväxtverket finansierade förstudien till). Fredrik Elgh 

och Stiftelsens styrelse spann vidare på de tankarna. 

«Idén om att etablera ett verktygstekniskt centrum kom egentligen 

från styrelsen, men möjligheten att utveckla ett forum som 

kan samla akademi och näringsliv tilltalade även oss. Det måste 

inte vara en fysisk plats utan skulle till exempel kunna vara ett 

nätverk som hålls ihop virtuellt», säger Fredrik och jämför med 

Polymercentrum, som håller på att växa fram ur Västbos kluster 

av plast-, gummi- och kompositindustri. 


83

«För det finns ju fler tillverkningsprocesser där det behövs verktyg – 

pressgjutning, blåsning, extrudering, plåtformning, et cetera – och 

det är inte säkert man ska samla alla de processerna på ett ställe.» 

Även den mest 

erfarne konstruktör 

går tillbaka till sin 

pärm med bilder 

på gamla verktyg och 

försöker hitta idéer. 

Fokus på kunskapsåteranvändning 

Tillbaka till Kalle och hans handfasta arbete: 

Som alltid i forskningssammanhang är det viktigt att avgränsa 

sig. I utgångsläget fanns det också tankar på datorsimuleringar och 

att försöka tillämpa nya tekniker som 3d-printing, kylkanaler och 

inbyggda sensorer. Men varje sådant spår skulle som Kalle uttrycker 

det «kräva mer resurser och en egen doktorand.» «Av dessa spår 

har vi tillsammans med företagen i nätverket beslutat att fokusera 

på hur man kan återanvända kunskap.» 

«Det klassiska är att man konstruerar ett verktyg baserat på 

er fa renhet. Det tillverkas, provkörs och trimmas in. Beroende på 

verktygsmakarens erfarenhet och fingertoppskänsla kan intrimningen 

bli mer eller mindre resurskrävande.», förklarar Kalle. 

Tanken är snarare att försöka göra den kunskap som redan finns 

mer tillgänglig och automatisera processerna så att man systematiskt 

kan återanvända den. 

«Vi vill identifiera de där tillfällena som triggar en att återgå till 

ett redan konstruerat verktyg», säger Kalle och fortsätter: 

«Frågor vi ställer oss är vad vi behöver veta om våra befintliga 

verktyg för att kunna söka och hitta dem på smidigt sätt? Skulle 

vi rentav kunna beskriva dem på ett sånt sätt att vi kan hitta dem 

automatiskt utan att ens behöva söka? På så sätt skulle man kunna 

minska riskerna, snabba upp konstruktionsarbetet och få en mer 

förutsägbar process. Jag skulle säga att det är där möjligheterna 

ligger», säger han. 

En konkret lösning vore ett it-system eller datorprogram för att 

automatisera sådana sökprocesser (och slippa slå i pärmar). Att 

utveckla en prototyp eller demonstrator för ett sådant digitalt verktyg 

skulle möjligen kunna rymmas inom projektets ramar, men än är 

det lite för tidigt att sia om den saken. För som Kalle uttrycker det: 

«Det går inte att staka ut och ha ett tydligt mål från början när 

det gäller forskning. Då hade det inte vart forskning, då hade det 

varit utveckling.» 


84


85 

Geografisk närhet är en 

konkurrens fördel, för verktyg 

är ofta stora och tunga och 

måste provköras på plats.


Projekt: 

Verktygsteknisk gymnasieutbildning. 

Syfte: 

Främja utbildningen av verktygstekniker. 

Projektägare: Njudungsgymnasiet, Vetlanda. 

Kontaktpersoner: Mikael Lindén, rektor Teknikcollege. 

Anslag: 9250 tkr under 3 år (från 2020). 

Med verktygsteknik 

på schemat 

seydlitz 2020 

86

Mikael Lindén, rektor på 

Teknikcollege 

Industrin formligen skriker efter verktygstekniker. Njudungsgymnasiet 

i Vetlanda lystrar och startar en verktygsteknisk 

utbildning. Se där en solskenshistoria helt i Werner von 

Seydlitz anda – dessutom på hans hemmaplan och med hans 

postuma stöd. 

processen startade 2017 och är snart i hamn. Hösten 2021 

‹bänkar› sig den första omgången elever vid maskinerna som i flera 

fall införskaffats enkom för ändamålet. 

Mikael Lindén är rektor på Teknikcollege, som är en del av Njudungsgymnasiet, 

och ytterst den som håller i trådarna. Han är helt 

på det klara med varför satsningen på verktygsteknik landade just 

i Vetlanda: 

«Vetlanda kommun har en stor andel företag inom tillverkningsindustrin. 

Under flera års tid har det varit kompetensbrist just vad 

gäller verktygstekniker, eller verktygsmakare som man brukade 

säga. Näringslivet har uppvaktat skolan och påtalat behovet under 

säkert 10–15 års tid.» 

Idén till en renodlad verktygsteknisk utbildning väcktes och 

stärktes av Stiftelsen Seydlitz mp bolagen. Mikael, som var ny på 

sin rektorspost när det begav sig, erinrar sig upptakten: 

«När Stiftelsen just hade bildats tog styrelsen kontakt med oss 

och med Tekniska Högskolan i Jönköping. De uttryckte en önskan 

om en utbildning på gymnasienivå, helst med lokal förankring.» 

Njudungsgymnasiet 

uppfyller klockrent 

Stiftelsens syfte att 

främja utbildning av 

verktygsmakare 

i Sverige. 

Först en förstudie 

På den vägen är det. Ganska omgående skickade skolan in en ansökan 

till Stiftelsen för att kunna finansiera en förstudie, och nästan lika 


87

snabbt blev den beviljad av styrelsen. Sedan var det bara att kavla 

upp ärmarna. I förstone handlade det om att ringa in behoven. 

«Två personer jobbade under ett års tid, först och främst med 

att skapa sig en bild av vad en verktygstekniker faktiskt är och gör. 

Det kunde se lite olika ut beroende på företag. Ett företag kunde 

ha en verktygstekniker som konstruerade verktyg vid datorn (läs 

verktygskonstruktör). På ett annat företag var det en hantverkare 

som jobbade mer praktiskt och slipade på olika komponenter. På 

ett tredje var verktygsteknikern någon som mätte in med 

mätteknik, kvalitetsgranskadade och gjorde allt däremellan», 

erinrar sig Mikael. 

Samtidigt såg Mikael och hans kollegor över kursinnehållet 

och satte ihop ett curriculum. Det befintliga Industritekniska 

programmet låg till grund. Vad de gjorde var att byta 

ut några kurser och spetsa andra mot metallbearbetning, 

vilket dominerar Vetlandatraktens tillverkningsindustri. 

En lärare ger eleverna en fingervisning 

om hur man programmerar 

en CNC-maskin. 

Skarpt läge 

Med behoven kartlagda fick de klartecken att gå vidare och 

ny finansiering ordnad, återigen genom Stiftelsen Seydlitz 

MP bolagen. 

Nästa fas i förberedelserna handlade om att utveckla samarbetet 

med företagen, fortbilda lärare, ta fram läromedel, 

komplettera maskinparken och marknadsföra utbildningen. 

En liten nätt utmaning! 

«Genom Stiftelsens försorg har vi haft möjlighet skicka 

iväg lärare på fortbildning och även kunnat ta in lärarvikarier 

för att undervisa medan ordinarie lärare varit iväg», berättar 

Mikael. 

Det har gällt spetskompetens i karaktärskurser som Skolverket 

sällan bistår med. 

«Vi har skickat lärare till Göteborg på en utbildning i master-CAM, 

programmering av CNC-maskiner, och till Värnamo på CAD-utbildning 

i Solid Works – den typen av specialmoment som stärker 

deras kompetens», förklarar Mikael. 

Samverkan med Tekniska Högskolan 

De har god hjälp av professor Fredrik Elgh på Tekniska Högskolan 

i Jönköping – tillika projektledare för Leaner Tools, som du kan 


88

läsa mer om på sidan 79 – som sitter med i styrgruppen för det 

verktygstekniska utbildningen och i programrådet för teknikprogrammet 

på Njudung. 

«Hans engagemang ger oss möjlighet att bolla idéer och hitta 

gemensamma beröringspunkter med högskolan,» framhåller Mikael. 

Rimligtvis medför denna koppling också en mjukare övergång 

för den som vill gå vidare till högskolan efter examen och skaffa 

sig en ännu djupare kompetens. Institutionen för industriell produktutveckling, 

produktion och design på Tekniska Högskolan 

har nämligen verktygsteknik som ett av sina primära forskningsområden. 

Är man pionjär så är man 

Kurslitteratur är ett kapitel för sig. 

«Det finns inget», konstaterar Mikael krasst, «så vi får 

skapa våra egna läromedel.» 

«En sak lärarna gjort under året är att producera ett verktyg, 

enligt en metod som vi ska använda i utbildningen. 

Tanken är att eleverna sedan ska göra på samma sätt», 

säger Mikael. 

Även här har de glädje av kopplingen till Leaner Tools-projektet 

eftersom det lär generera nya insikter, nya metoder 

och nya stöd inom verktygskonstruktion, tänkta att publiceras 

och spridas till en vidare målgrupp – Njudungs - 

gymnasiet inräknat. 

Stora maskininvesteringar 

Inför uppstart har verkstaden på Njudungsgymnasiet fått sig en 

rejäl make-over. 

«Dels har vi flyttat om de maskiner vi har, dels investerat i en 

hel del nya som krävs för den här spetskompetensen. Däribland en 

hydraulpress och en planslip, två maskiner som en verktygstekniker 

måste kunna hantera.» 

Annars är största investeringen hittills en trådgnist, en specialmaskin 

som skär eller gnistar ut komponenter från ett material 

och formar olika komponenter/detaljer. 

«Det är få gymnasieskolor förunnat att kunna investera i en 

sådan,» säger Mikael med viss stolthet. 

Till terminsstart räknar de också med att hinna installera en 

Stödet från stiftelsen har möjliggjort 

flera nya maskininvesteringar 

– här en ny trådgnist 

av samma slag som används 

inom industrin. För, som Mikael 

Lindén uttrycker det: «Den 

som avslutat sin utbildning ska 

kunna gå direkt ut och köra en 

maskin på ett företag.» 


89

ny CNC-maskin. Den gemensamma nämnaren för hela 

maskinparken är att det inte handlar om några halvmesyrer 

utan om riktiga industrimaskiner med hög kapacitet, likt 

dem som används i modern tillverkningsindustri. 

«Det vi vill åstadkomma är att en student som avslutat 

sin utbildning ska kunna gå direkt ut och köra en maskin 

på ett företag.» 

Digital teknik ger dagens och 

framtidens verktygstekniker 

nya möjligheter att möta kundernas 

behov snabbare 

och mer effektivt. 

Teknikcollege – en kvalitetsstämpel 

Det nya, verktygstekniska programmet ingår i Teknikcollege, 

vilket lite förenklat kan ses som en samverkansplattform 

mellan skola och industri. 

I praktiken innebär det att gymnasieskolan för en kontinuerlig 

dialog och har nära samverkan med det lokala näringslivet, 

som i gengäld kvalitetssäkrar utbildningen. För elevernas del innebär 

det att de läser minst tre kurser mer än andra studenter och har 

fulla skoldagar med få håltimmar – just för att efterlikna arbetslivet. 

Ett kriterium för att få kalla sig Teknikcollege är att det finns ett 

programråd och en lokal styrgrupp, som träffas en gång per kvartal. 

Styrgruppen består av representanter från skola och kringliggande 

industri, men också av intressenter från Tekniska Högskolan i 

Jönköping (i det här fallet ovan nämnda professor Fredrik Elgh). 

«När grannkommunerna visade sig ha samma behov så bildade 

vi dessutom en regional styrgrupp på Höglandet, där även Nässjö 

och Eksjö ingår och där Sävsjö är på väg in», berättar Mikael. 

Första och enda utbildningen i sitt slag 

«Det finns kompetenser inom vår utbildning som man delvis kan få på 

andra orter: till exempel CNC, programmering och CAD. Men utifrån 

den spets och tydliga profil vi har mot verktygsteknik är vi ensamma 

i landet om att kunna erbjuda detta på gymnasienivå», säger Mikael. 

«Kravet för att bli antagen är att man antingen går Industritekniska 

programmet år tre eller har gått Produktionsinriktningen 

på Teknikprogrammet. I det senare fallet läggs det på som ett 

fjärde tekniskt år, vilket innebär att man tar examen som gymnasieingenjör», 

berättar Mikael. 

Om man vill byta till industrin från annan bransch, kan man 

också grunda med ett år på Komvux, kallat IndustriBAS. 

Fortsättningen på Industri Påbyggnad – Verktygsteknik som 


90

det kallas, är till för den som jobbat i industrin en längre tid och 

vill spetsa sig mot verktygsteknik. I praktiken betyder det att man 

samläser vissa kurser från tre olika urval. 

Dags att rekrytera 

Bortsett från kontakter med media, har marknadsföringen på grund 

av pandemin i huvudsak förpassats till den digitala arenan. 

«Det ställer till det när vi inte kan besöka andra skolor och informera, 

så kommunikationen sker mycket via vår hemsida och till 

viss del genom digitala möten. Tyvärr kan vi heller inte bjuda hit 

folk så att de får se hur vår verkstad och verksamhet ser ut», säger 

Mikael. 

Den matnyttiga hemsida de har skapat – verktygstekniker.se – tecknar 

en bra bild av utbildningen och yrket, men också av modern industri. 

Sidan är givetvis också matad med argument varför man ska 

utbilda sig till verktygstekniker: 

Det är en varierad och praktisk utbildning: 

→ Du får en bred kompetens som gör dig blir attraktiv på arbetsmarknaden 

– med spets inom verktygsteknik och erfarenhet 

CAD, ritningsläsning, inmätning med mera. 

→ Den låter dig prova på nya avancerade teknikområden, såsom 

3D-teknik och 3D-printning. 

→ Du får till exempel lära dig handha och programmera en CNC-fräs 

och får en god grund för att jobba som CNC-operatör om du vill. 

→ Du får god materialkännedom så att du till exempel vet vilka 

stålkvaliteter som används inom olika användningsområden. 

→ Du kan bli gymnasieingenjör. 

→ Du får som teknikelev en betydligt bredare och djupare grund 

för vidarestudier på högskola inom teknikområdet. 

Många morötter 

Att du med största sannolikhet blir erbjuden jobb efter godkänd 

examen är mer eller mindre underförstått. 

«Unikt är att vi kan erbjuda en påbyggnad med 6 månaders yrkesutbildning 

då du erhåller lön. Sköter du bara din närvaro, får goda 

vitsord och uppvisar bra studieresultat kan vi i princip garantera 

ett halvår på företag efter avslutad utbildning. Målsättningen hos 

våra tio samarbetsföretag är att vart och ett ska ta emot en av de 

tio studenterna», berättar Mikael. 


91

Som extra morot finns en stipendiefond, även den finansierad av 

Stiftelsen Seydlitz MP bolagen. 

«Alla som klarar av utbildningen med goda studieresultatet och 

förordas av företaget de praktiserar hos, får ett stipendium på 20000 

kronor. Med tio duktiga studenter kanske tio stipendier delas ut», 

säger Mikael. 

Ansökningar börjar droppa in 

Samma vecka som ansökan öppnade i februari 2021 började ansökningarna 

droppa in. Majoriteten av eleverna som läser produktionsinriktningen 

har sökt. 

Totalt finns tio platser att tillgå. Antalet styrs av hur många företag 

med egna verktygsavdelningar som kan ta emot praktikanter. 

«Vi dimensionerar utifrån hur många verktygsavdelningar som 

kan samverka med oss och börjar med de tio företag vi har ett tätt 

samarbete med. För när eleverna ska ut på praktik ska de ut på 

verktygsavdelningar och inget annat», förklarar Mikael. 

«Efter godkänd examen kan du få en sex månaders yrkesintroduktion 

med lön eller bli anställd.» 

Finansieringen tryggad 

Skolverket har beviljat utbildningen fyra miljoner kronor för en 

fyraårsperiod. 

«När vi väl får in elever kommer statsbidraget att bära kostnaderna. 

Men skulle vi bara få in fem elever till de tio platserna kan vi 

köra på ändå, för Stiftelsen står som garant ett par år inledningsvis 

och täcker mellankostnaden. Det gör att vi kan vara trygga och 

jobba på utan att känna oro», säger Mikael. 

Så här långt har Stiftelsen Seydlitz MP bolagen beviljat 9 253 000 

kronor till projektet för åren 2018–2023, varav nästan sex miljoner 

kronor täcker uppbyggnadsfas och uppstart. Medlen finansierar 

allt från maskininvesteringar till personalkostnader (inklusive 

vikarier) och marknadsföring. 

«Vi är otroligt tacksamma, inte bara för pengarna utan lika mycket 

för dialogen med styrelsen. Våra avstämningsmöten är alltid givande. 

De är väldigt professionella och kunniga, så vi får ett stort stöd 

därigenom också», avrundar Mikael Lindén intervjun. 

foto: Njudungsgymnasiet 


92

Stiftelsen Seydlitz MP bolagen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?