tema: JA till mångfAld - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

More documents

Recommendations

Info

vad händer när varat blir en vara? Varat och varan. prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan Kajsa Ekis Ekman (leopard 010) ”Precis som mannen är kvinnan sin kropp, men hennes kropp är något annat än henne själv”, skriver Simone de Beauvoir i Det Andra könet från 1949 (2002, s. 64). Det här citatet har jag grunnat på ett antal gånger. Varför är inte kroppen kvinnan? Vad skapar denna klyvning av kvinnans existens där hon anses vara på ena sidan och hennes kropp på den andra? Ett svar går att finna i Beauvoirs beskrivning av följande situation. Mannen kan ha generella principer om det omoraliska i en abort samtidigt som han privat ser det som en bekväm och rationell lösning. Han talar principiellt om något som kvinnan ensam får omsätta i handling och erfara i sin egen kropp. ”Det ankommer på henne att förvandla dessa fraser till smärta och blod.” (2002, s. 586) Talet om abortens legitimitet och rationalitet får alltså en radikalt annorlunda betydelse när detta tal blir ensam erfarenhet i kvinnans egen kropp och existens. När jag läser Kajsa Ekis Ekmans bok Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan (Leopard 2010) står jag åter där vid denna smärtsamma och provocerande klyvning. Även om kvinnor i vår del av världen slipper det kvinnor i Frankrike 1949 riskerade vid illegal abort, pågår nu ett annat rationellt och legitimerade talande om kvinnokroppens eftertraktade funktioner. Vilka risker löper kvinnan och hennes förhållande till sin kropp i detta tal? Ekman ger ett ingående, omfattande och obehagligt övertygande svar på denna fråga. Hon gör det genom att noga kartlägga hur berättelsen om sexarbetaren ska- pats i kraft av vetenskapliga avhandlingar, forskningsrapporter, massmedial debatt, politisk lobbyverksamhet från både höger och vänster, fiktiva fackföreningar, vissa feminister, och inte minst i kraft av globala ekonomiska maktintressen. En huvudtanke i berättelsen om sexarbetaren är att inte se kvinnan som offer men som en fri, stark aktör, ett subjekt förmögen att fatta rationella beslut. Den prostituerade Eva Rosta beskriver följande: ”Man kan sälja sin hjärna, man kan sälja sin rygg, man kan sälja sina fingrar för att skriva maskin med. Vad man än gör säljer man en del av sin kropp. Jag har valt att sälja min kropp på det sätt jag vill och jag väljer att sälja min vagina.” ( s. 88) Ekman ser här ett exempel på en central tanke i berättelsen om sexarbetaren. Det finns två tydliga roller: ”( J)aget och vaginan. Jaget framställs som ett aktivt subjekt som väljer att sälja: en entreprenör, en driftig företagare som hittat en bra produkt. Men vaginan är tydligen inte del av detta aktiva jag, den är inte någon entreprenör – den är varan. Vaginan beskrivs som ett det, som bara ligger där helt passivt och får finna sig i att blir såld utan att tillfrågas. ” (s 88) I denna rollfördelning framstår bilden av den delade människan. Hon är ett vara samtidigt som hon också blir en vara. Vad händer när kroppen blir ett ting? Ekman uppmanar läsaren att fundera över vad som menas när vi säger att hon säljer ”sexuella tjänster” till honom. ”Sexet hänger och dallrar mitt mellan de två personerna, som om det var något fullständigt frikopplat, en produkt hon råkade vara i besittning av.” (s 93) Det sammanhangslösa sexet mystifieras, blir konvertibel valuta, utbytbart på marknaden, och maktförhållandet mellan den som säljer tjänsten och den som köper döljs. De två i baksätet på hans bil framstår som jämbördiga i en rent kommersiell akt. Men – det som sexarbetarberättelsen legitimerar verbalt ”måste den verkliga prostituerade göra i verkligheten”, skriver Ekman. För att få fram vad detta verkliggörande faktisk kräver av den enskilda behöver vi höra andra repliker än de som lyfts fram i sexarbetarberättelsen. Det är röster som beskriver två vitt skilda verkligheter. ”Delningen är så smärtsam tydlig, mer övertydlig än Descartes någonsin skulle ha kunnat beskriva den. Han föreställer sig den genom att blunda för ett ögonblick, medan kvinnor i prostitution försöker förverkliga den, till varje pris sära på kropp och medvetande, göra kroppen till något stumt, icke-kännande.” (s 96) Detta är en daglig kamp. ”Hon förvandlar sig till en vara, samtidigt försöker hon att förflytta sitt vara någon annanstans. Varje dag måste hon gå igenom processen att göra sin kropp till produkt, som ska känna så lite som 6 elsA nr 4 010 KyrKA och sAmhälle ur Kvinnors perspeKtiv
möjligt, samt efteråt, försöka väcka kroppen till liv, lära sig att känna.”( s 99) Skiljandet mellan jaget och kroppen är även en hörnsten i Berättelsen om den lyckliga avelskvinnan, menar Ekman. Denna berättelse rymmer i sig två parallella retoriker som vid närmare granskning visar sig ideologisk peka åt diametralt olika håll. Den ena handlar om familjelyckan där det barnlösa heterosexuella eller homosexuella paret äntligen blir en hel familj genom att få ett eget biologiskt barn. Inom denna konservativa familjenorm blir kvinnan som föder deras barn en madonna. Hon föder utan föregående samlag, gör det enbart för att glädja barnlösa par, kräver inget för egen del och är själv lyckligt gift. Denna berättelse är långt från den andra bilden av surrogatmamman som exempelvis filosofen Kutte Jönssons ser som ”en murbräcka mot den konservativa familjenormen”.(s 183) Genom att kvinnor föder mot betalning kan de utmana och överskrida de traditionella kvinnorollerna, något som ligger i linje med feminismens övergripande mål, enligt Jönsson, nämligen emancipation! Metaforiken inom denna rationalitet är uppenbar, skriver Ekman. Man talar om kvinnan som en ugn, behållare, gräsklippare eller borttappad plånbok. Det är externa förtingligande bilder av föderskan där ”människans ursprung illustreras med tillfälliga lån och ägodelar.” (s 157) Vem är då hon som madonnalikt och emanciperande är havande i nio månader och föder fram beställarnas barn? En fri jämlike med de som betalar varan som växer i hennes livmoder? En som kontrollerar sin kropp och är införstådd med de risker hon då löper? På grund av priset och problem med vårdnadstvister har handeln med surrogatmödrar mer och mer flyttats över till Indien. Lagarna där sägs vara surrogatvänliga, och det finns gott om fattiga kvinnor som står till förfogande för de stora pengar som inte minst deras män tjänar på affären. Det är en skrämmande historia där de havande kvinnorna tvingas bo på kliniken under hela graviditeten, medicineras och kontrolleras noga fram till den dag då barnet snittas fram och omedelbart tas från henne. Här står jag åter vid klyvningen som skiljer kroppen från kvinnan. I kraft av Ekmans rikhaltiga material och insiktsfulla, kritiska analyser hör jag rösten från en rationell patriark som menar det är etiskt legitimt att dessa fattiga mödrar hyr ut sina kroppar i nio månader för att efteråt kunna leva ett något lyckligare liv med sin familj. Det grundläggande villkor som döljs i denna nyttoetiska retorik är hur det är att vara den som i egen kropp skall ”en huvudtanke i berättelsen om sexarbetaren är att inte se kvinnan som offer men som en fri, stark aktör, ett subjekt förmögen att fatta rationella beslut.” Kajsa ekis ekman, författare till boken Varat och varan ”förvandla dessa fraser till smärta och blod.” Den prostituerade kan genom olika destruktiva flyktbeteenden skilja sitt personliga vara från den vara hon säljer. Hon kan fly med hjälp av droger och förmå sig växla snabbt mellan dubbla identiteter. Surrogatmodern har inte dessa flyktvägar. ”Hon måste leva för barnet, tänka på barnet i varje vardaglig handling… Hon måste bry sig om barnet, men hon får inte knyta an till det… Hon kan inte stänga av sin dotters sparkar – ändå får hon inte relatera till henne.” ( s 181) Skall beställarna få ett friskt, normalt barn måste hon klara av att leva i denna existentiellt ambivalenta situation genom hela graviditeten. Det är en kvalitet som ingår i affärsidén, och det ses som en självklarhet att hon mentalt och kroppsligt hanterar den uppgiften. Hur återförs kroppen till kvinnan när sådana krav i pågående debatt förs fram som rimliga? Ekman har skrivit en bok som oss ger en rad fakta att följa upp, många tankar att diskutera ingående och en påträngande, självrannsakande fråga: Kan vi acceptera de berättelser som förutsätter att människan kvinnan uppdelas; i ett vara och som en legal marknadsvara? kirsten Grönlien Zetterqvist elsA nr 4 010 7
Page 1 and 2: KyrKA och sAmhälle ur Kvinnors per
Page 3 and 4: margaret gärding, biståndsforskar
Page 5: ”Om SD får mer att säga till om
Page 9 and 10: vad är egentligen ondska? En liten
Page 11 and 12: norma ulloa broderade bilden till v
Page 13 and 14: esolution 1325 - jubileumskonferens
Page 15 and 16: Lusten att leda - Förändringar f
Page 17 and 18: låt lena maria inspirera dig! Våg
Page 19 and 20: Kvinnor i metodistkyrkan, svenska B

tema: JA till mångfAld - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?