tema: JA till mångfAld - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

More documents

Recommendations

Info

det globala andliga äventyret The Search for Spirituality, our global quest for meaning and fulfilment, Ursula King (canterbury press norwich, london, 009) Vill ni läsa en äventyrsbok i spiritualitet? En bok om att uttrycka vår relation till det gudomliga? En bok om hur vi kan skapa mening i våra liv? The Search for Spirituality, Our global quest for meaning and fulfilment (Sv övers: Sökandet efter andlighet, vår globala strävan efter mening och förverkligande), är titeln på Ursula Kings senaste bok. Den ger både en översikt av vad spiritualitet innebär idag och utmanar vår tro ur ett globalt perspektiv. Ursula King har en gedigen bakgrund, med teologiska studier i Tyskland, Frankrike och England. Idag är hon professor emerita från Bristoluniversitetet där hon förestod institutionen för teologi och religionsvetenskap. Hon var den första kvinnliga studenten i teologi vid Institut Catholique i Paris och hon träffade Dalai Lama redan 1966 i Dharamsala, långt innan han började resa i västvärlden och bli en religiös ”kändis”. Hon har specialiserat sig på den franske jesuiten, paleontologen, filosofen och mystikern Pierre Teilhard de Chardin men är också framstående inom både feministteologi och religionsdialog. Kärnan i Ursula Kings budskap är att vi måste träna oss i global medvetenhet som grund för vår tro. Vi kan inte längre nöja oss med en historisk tradition, samtidigt som vi inte heller kan avskriva den, utan vi måste söka det gudomliga utifrån en helhetssyn på livet. King beskriver spiritualitet som något som måste knytas till livets alla erfarenheter och den är också bunden till vår fantasi och till våra relationer. Andlighet handlar också om såväl firande och glädje som kamp och lidande. Andlighet och materia hör intimt samman och den mänskliga kroppen, naturen och det politiska samhället är både källor till och kan vara uttryck för en äkta andlighet. King poängterar ett par nödvändiga förhållningssätt för all spiritualitet, inom såväl som utom de stora religiösa traditionerna. Hit hör att vara ärlig mot sig själv, att träna sig i uppmärksamhet och i att vänta, något inte minst den franska filosofen Simone Weil har reflekterat över. Hon citerar den vietnamesiske buddistmunken Thich Nhat Hanhs definition av ”mindfulness” som ”det under, då vi glimtvis kan återkalla vårt splittrade sinne till en helhet och så vara närvarande i varje minut i livet”. Utifrån dessa vardagsråd som hjälper oss att möta livet precis sådant det är och att i vardagen se det gudomliga, utvecklar hon en så kallad hushållsspiritualitet. Att mogna i en hushållsspiritualitet handlar om övning i öppenhet och ansvar. Öppenhet för mångfald, kulturellt, etniskt och religiöst, liksom för ett universum som expanderar och som vi lär oss alltmer om. Ansvar för samhällslivet, för fred och rättvisa, liksom ansvar för ett hållbart ekologiskt system. Att leva andligt handlar om ett kroppsligt engagemang med den materia som står till vårt förfogande här och nu för att förbättra mänsklighetens livsvillkor och är en oerhörd kallelse. Men det är också en gudomlig gåva när vi uppmärksamt urskiljer det förunderliga i tillvaron. I boken går King noggrant igenom kroppens betydelse för vårt andliga liv och talar om människan som en besjälad kropp. Hon tar upp hur vårt andliga liv uttrycks och får näring under olika skeden av vårt liv, där hon lägger stor vikt vid den tidiga barndomen liksom andligheten hos den döende personen. Hon visar på hur andlighet måste vara en del av all utbildning och undervisning samt relationen mellan andlighet och hälsa, andlighet och medicinsk vård. Vidare får vi översikter av andlighet och psykoterapi, andlighet och gender samt en interreligiös andlighet. Det finns flera avsnitt om relationen andlighet och allt det vi kan kalla ekologi, natur och vetenskap. Här framträder Teilhard de Chardin som hennes främsta inspirationskälla för vilken materien var andens form. King citerar Teilhard: ”I materiens hjärta finns världens hjärta, Guds hjärta.” Teilhards förståelse av materien som fylld av ande är en slags panenteism, där naturen och verkligheten i sin helhet ryms i Gud, där anden fyller allting. Gud är både immanent och transcendent. Teilhard talade om detta som ”le milieu divin”, ”den gudomliga miljön” där vi alla är kallade att bli gudomliggjorda. Andlighet, säger King, är jästen som ska få våra liv att blomstra och förvandlas, där också lidandet kan få en mening. Det är i högsta grad angeläget att vi stödjer människor i att få en ny aptit på livet, att se möjligheterna till förändring och utforska nya vägar till ett fredligt och jämbördigt samhälle. Det är bara en livsbejakande och handlingsorienterad andlighet som kan svara på den lidande världens förhoppningar och ångest, menar hon. Teilhard de Chardin har hävdat att vi har lärt oss att utnyttja rymdens, vindens, vattnets och gravitetens energier, men den dagen kommer då vi också lär oss att leva efter kärlekens energi – då kommer vi att ha upptäckt elden på nytt! Sr Madeleine fredell oP 8 elsA nr 4 010 KyrKA och sAmhälle ur Kvinnors perspeKtiv
vad är egentligen ondska? En liten bok om ondska Ann Heberlein Albert Bonnier förlag 010 Det sägs att skådespelare hellre gör onda karaktärer än goda, det är på något vis mer dynamiskt. Kanske är det också lätttare att skriva en bok om ondska än om godhet. Jag vet inte. Men det är någonting med det där mörka, det obegripliga, som kittlar. Ann Heberlein är en oerhört produktiv doktor i etik. Hon debatterar regelbundet och skriver böcker. Den senaste i raden är En liten bok om ondska, som på många sätt kan ses som en fortsättning på boken Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar (2008). Heberlein är influerad av New Cultural Studies: värderingar och normer återfinns inte bara i vetenskapliga sammanhang utan också, och kanske framför allt, i populärkulturen. Därför blandas ryska litteraturklassiker med journalistiska förklaringsmodeller, fiktion på film med tunga filosofer som Hanna Arendt och Immanuel Kant. I sig ett befriande grepp, som en del tycker är problematiskt. Men om man ska ta reda på hur samtiden förstår ”ondska” är det ett fruktbart grepp. Hennes ansats är också glädjande tydligt kontextuell: kön, klass och ålder är ständigt närvarande i diskussionen kring ondska. Det gör det extra intressant och relevant. Undertecknad tillhör den (lilla?) skara som helst undviker skräckfilmer och deckare. Det finns något i det där explicit våldsamma som jag finner svårt att härbärgera. Men här kommer jag inte undan. Detaljer kring Joseph Fritzl som höll sin dotter och deras gemensamma barn fångna i källaren i 24 år, 11-åriga Mary Bell som dödar två små pojkar och Adolf Eichmann som genomförde ”den slutliga lösningen på judefrågan” återges. Visserligen kort, men ack så illustrativt. Fasan mellan raderna drabbar med full kraft. Förmodligen är det nödvändigt. Om vi ska resonera kring ondska måste de exempel tas med där man idag placerar ondskan. Vi kan inte ”sticka huvudet i sanden”, som Heberlein skriver, för att vi inte orkar, vill eller vågar söka förklaringar till det obegripliga. Det är helt enkelt inte moraliskt försvarbart. Vad är då ont? Heberlein skriver: ”Ont är det som trotsar och spränger sönder den begriplighet som gör världen uthärdlig”, och vacker tänker jag. Det är en inte helt entydig definition. Men så ägnas också ytterligare ca 280 sidor till förklaring och specificering. Det behövs. Förklaringen av ondska har skiftat genom tiderna. För hundra år sedan begick en människa onda handlingar för att hon var under inflytande av Djävulen, under 1960 – 70-talet återfanns orsaken i totalitära system för att idag återigen anföra ”ondska” som förklaring till onda handlingar. I själva verket visar Heberlein hur vi idag kan se alla de olika förklaringarna i två spår: ondska som ”genetiskt” betingad, dvs onda människor finns, respektive ondska som socialt betingat, dvs människor blir onda av omänskligt bemötande. Relativt snart landar Heberlein i att onda handlingar förutsätter medvetenheten om att det man (tänker) gör(a) får dåliga konsekvenser för andra och att man faktiskt vill det. För att en människa ska kunna kallas ond krävs dessutom att hon njuter av att utföra handlingarna. Fritzl, Bell och Eichmann utförde med andra ord onda handlingar, men om de var onda går inte riktigt att besvara. Troligen inte, då Heberlein uppehåller sig relativt mycket vid deras sociala förutsättningar. Gräsliga uppväxtförhållanden i kombination med dåliga val, disciplin och tillfälligheter tycks ha lett till de fruktansvärda handlingarna som de utförde. Riktigt fångad blir jag i kapitlen om hämnd och om män och kvinnor. Förmodligen för att här utvecklas den strukturella problematiken, bland annat gruppdynamikens betydelse. Hur rädslan för det egna misslyckandet och den egna förgängligheten (både den fysiska döden och ”social död”, att inte bli accepterad och älskad) kan göra att jag som individ accepterar uttryck för förakt och förtryck. Och kanske rentav blir ledaren i övergreppen. Kanske är det just i det lilla som förutsättningarna för det otänkbara faktiskt möjliggörs. Så läser jag Heberlein. Därför är det här en bok för dig och mig, oavsett vad vi tänker om deckarböckernas ohejdade succétåg. Heberleins lilla bok om ondska har fått goda recensioner. Med rätta. Det här är en fängslande bok, en rik källa att återvända till vid olika tillfällen. Inte minst för att den är en lödig sammanställning av olika teoretikers tankar kring ondska. Det är också bokens akilleshäl. Det ständiga refererandet till andra bromsar läsandet. Och ibland funderar jag på vad Heberlein själv tänker. Men inte särskilt länge för till slut säger hon det, om än med hjälp av citat. ”Det enda vi har att frukta är fruktan själv” hävdar Franklin D. Roosevelt och Ann Heberlein. Här landar Heberlein, i rädslan som största och farligaste orsaken till onda handlingar. Därför krävs mod. Och det, tycker jag, sägs alltför sällan. Frågan är bara om jag alltid bör hävda min uppfattning. Ska min måttstock alltid gälla i alla grupper? Eller är det faktiskt rätt och riktigt att inordna sig ibland, överlämna beslutsrätten till någon eller några andra? Man ska protestera när någon människas unika värde kränks, menar Heberlein. Kanske är det inte svårare än så. Men jag har fått något att fundera vidare på. Helt klart står emellertid att jag inte kan göra det ensam i min kammare, det är en gemensam plikt. Det gemensamma skapar förutsättningar för det individuella och vice versa. Detta visar Heberlein med all önskvärd tydlighet. Du och jag, vi, kan göra skillnad. ulrika Svalfors elsA nr 4 010 9
Page 1 and 2: KyrKA och sAmhälle ur Kvinnors per
Page 3 and 4: margaret gärding, biståndsforskar
Page 5 and 6: ”Om SD får mer att säga till om
Page 7: möjligt, samt efteråt, försöka
Page 11 and 12: norma ulloa broderade bilden till v
Page 13 and 14: esolution 1325 - jubileumskonferens
Page 15 and 16: Lusten att leda - Förändringar f
Page 17 and 18: låt lena maria inspirera dig! Våg
Page 19 and 20: Kvinnor i metodistkyrkan, svenska B

tema: JA till mångfAld - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?