Publik i perspektiv - Teaterdialog Øresund

na) publiken, över undersökningar av publikens förhållningssätt till den dominerande
ideologi som förmedlas via mediet, och slutligen till publikundersökningar i »a mediadrenched
society« där det blir allt svårare att dra en gräns mellan fiktion och verklighet,
åskådare och aktör, där alla betraktas och betraktar sig som »performers«.
Utöver överblicken över forskningsfältet definierar Abercrombie och Longhurst de
olika typer av publiker som denna forskning uppmärksammar. De talar härvidlag om
»the simple audience«, »the mass audience« och »the diffused audience«. I teaterns
fall är det den första kategorin som är mest aktuell och som utgör grundmodell för de
övriga. Här finns en direkt kommunikation som är knuten till en viss plats och som
oftast äger rum i offentligheten mellan några som skapar och andra som konsumerar.
Händelsen är exceptionell och har en viss ceremoniell karaktär. Som Abercrombie och
Longhurst poängterar: »Performances to simple audiences are noticed.« (Abercrombie
& Longhurst 1998: 44) Den inbegriper också förberedelser, både för dem som skapar
(repetitioner, scenbyggande osv.) och för publiken (som ofta klär sig speciellt för tillfället).
Det finns vidare ett föreskrivet avstånd i denna typ av publikupplevelse, en social
skillnad mellan dem som gör och dem som tittar på, och dessutom en närhet som bara
inkluderar dem som hör och ser och utesluter dem som befinner sig för långt bort för
att höra och se det som händer i denna i grunden oförmedlade upplevelse. Spelplatsen
används slutligen oftast bara för att spela teater och när man inte spelar teater där används
den inte alls.
Som Abercrombie och Longhurst påpekar har både avantgardeteatern och performanceteatern
bidragit till att utmana och omförhandla det kontrakt som reglerar
denna typ av kommunikation. Här finns det sällan en skarp gräns mellan dem som
skapar och dem som betraktar, mellan verklighet och fiktion. Här har det helt enkelt
blivit svårare att nagla fast teatern både som medium och som konstart. 7 Vi ska dröja
en smula vid den avvikande scenkonsten.
II. Förskjutningen mot publiken i samtida scenkonst
Medansvar och missnöje
Man kan beskriva den samtida scenkonsten och det som gör scenkonsten samtida på
en rad olika sätt. De som är intresserade av att förstå scenkonstens utveckling brukar
vanligtvis vara intresserade av att frilägga de faktorer och gemensamma nämnare som
förenar scenkonsten här och nu och skiljer den från scenkonsten där och då. Det är en
minst sagt prekär uppgift eftersom vår tid smickrar sig med att vara spretig, oförutsägbar
och eklektisk, och kanske är det just detta som skiljer nu från då: traditions- och
konventionsbrytandet har blivit norm.
39