Correspondence of Marcel Riesz with Swedes. Part II. file: Riesz1.tex
Correspondence of Marcel Riesz with Swedes. Part II. file: Riesz1.tex
Correspondence of Marcel Riesz with Swedes. Part II. file: Riesz1.tex
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
0.12. SVEN BERTIL NILSSON 39<br />
0.12 Sven Bertil Nilsson 25<br />
0.12.1 Letter to Torsten Gustafson Zürich Nov 11, 1946<br />
Bäste Broder.<br />
Jag borde kanske svara tidigare på Ditt brev, som jag fick i torsdags, men<br />
de senaste dagarna har jag varit fullt upptagen med att förbereda ett seminarium<br />
om α-potentialerna, som jag höll idag. Från α-fronten är annars att<br />
rapportera en positiv och en negativ nyhet. Det visar sig att i egenuttryck<br />
rent allmänt alla slag av divergenser bli eliminerade utom just logaritmiska;<br />
och Pauli, som ursprungligen tänkte sig att metoden skulle ge exakt samma<br />
resultat som lamda-processen, är nu också på det klara med (bl. a. efter<br />
att ha studerat Ditt senaste arbete) att α-metoden kan åstadkomma mer<br />
än lamda-processen (utan neg, fotoner). Däremot har han en viss principiell<br />
invändning mot användandet av α-potentialer i kvantteorin, vilket han<br />
inte anser så fritt från invändningar som i den klassiska teorin. I denna<br />
blir ju allting mycket naturligt genom att man genomgående kan införa α-<br />
storheter (enl. Fremberg), t.ex. □A (α) = 4πs (α) etc., men att göra samma<br />
sak i kvantteorin innebär bl.a. att Hamiltonoperatorn kommer att innehålla<br />
en integral över tiden, något som Pauli inte anser väldefinierat i kvantteorin.<br />
Om man å andra sidan inte inför några andra storheter än A (α) , och<br />
funk. av denna inte att uppfylla den rätta ekv. □A (α) = s, vilket ej heller<br />
är fullt tillfredsställande. Så ungefär tycks Paulis resonemang vara – jag<br />
hoppas få frågan ytterligare belyst på ett seminarium som jag skall hålla<br />
om fjorton dar om tillämpningarna i kvantteorin (idag blev det huvudsakligen<br />
matematiskt och tillämpningar i klassisk elektronteori). Egentligen hade<br />
jag tänkt nöja mig med att i dag ge en kort översikt över de resultat som<br />
erhållits i kvantelektrodynamiken och mesonteorin, men Pauli och Wentzel<br />
m.fl önskade gärna en mera ingripande redogörelse, så det får tydligen bli<br />
ett föredrag till. – För att återgå till diskussionerna med Pauli, så föredrar<br />
han fortfarande att söka åstadkomma elimineringen av divergenserna genom<br />
omändring av ombytesrelationerna, (bl. a. anser han detta ligga bättre till för<br />
högre approx.) (något i stil med lamda-processen). Han arbetar därvid i en<br />
framställning där en del av beroendet är förlagt till potentialerna och en del<br />
till Schrödingerfunktionen (elektronerna behandlas i konfigurationsrymd), så<br />
25 Sven Bertil Nilsson, mathematical physicist (b. 1920), studied at LU, docent and<br />
assistant teacher in mechanics and mathematical physicics 1949, lecturer in mathematical<br />
physicics at LTH 1961, acting pr<strong>of</strong>essor <strong>of</strong> mechanics at LiH (until apointment <strong>of</strong> the<br />
ordinary pr<strong>of</strong>essor), retired 1985.