2017 - Holmiensis 1

HOLMIENSIS 

Nr 1 2017. Sedan 1963. 

RECCEVECKAN MARSSPEX MY SWEDEN

R e d a k t i o n e n 

Redaktören har 

ordet. 

Bästa läsare, 

Tänk att allt går så fort när man har roligt! Som kvällen då 

klubben hann stänga innan man hann fatta mod till sig att 

prata med personen man spanat på, eller semestern som tog 

slut just när man lärt sig hantera valutan och beställa en Coca 

Cola på vietnamesiska. Eller varför inte exemplifiera med min 

egen studietid som håller på att springa om mig med annalkande 

livsångest. Men låt oss lägga det åt sidan så länge. 

Till alla nya studenter vill jag säga att det är en epok i livet ni 

har att vänta. Livet kommer att gå upp och ned i maxfart och 

det enda ni ska göra är att njuta av resan och låta håret fladdra 

i vinden. Ni kanske tittar under lugg på alla gamla rävar som 

rör sig hemvant i nationslandskapet, sjunger snapsvisor utantill 

och dricker Bäska droppar utan bittra miner. Men det är 

vi, med några terminer i bagaget, som förstulet sneglar på er 

med nostalgi i blicken. En helt ny och magisk värld står inför 

era fötter. Recentioren Annie Pettersson tycks ha fått en försmak 

av den magin och har skrivit en fantastisk krönika om sin 

första upplevelse här på nationen som ni kan läsa längre fram. 

Själv drömmer jag mig tillbaka till när vardagsrutin var ett 

främmande koncept och varje sliten nationslokal sågs genom 

ett rosa skimmer. Tänk när man fortfarande hade energin att 

harva sig igenom en pubrunda, och ohämmat kunde spatsera 

runt på stan iklädd toga. 

Till dig som nyss flyttat hit bjuder Holmiensis på några 

praktiska överlevnadstips om du bläddrar vidare. Till dig vill 

Ansvarig utgivare 

Adam af Ugglas 

1q@stockholms.se 

Annonsförsäljning 

Marcus Laurén 


Tryck 

Wikströms Tryckeri AB 

tel: 018-15 62 90 

Omslagsfoto 

Nils Weber 

Fotograf 

Henric Mörch & 

Nils Weber 

Kontakt 

Drottninggatan 11 

753 10 Uppsala 

tel: 0729647550 

holmiensis@stockholm.se 

jag också förmedla: ta väl vara på din tid i Uppsala. Livet i en 

studentstad är så mycket mer än studier. Tacka ja till allt som 

verkar roligt, allt som verkar läskigt eller svårt – du kommer 

att lista ut allt efter hand. Vad som än får det att fladdra till i 

din mage går med största sannolikhet att leva ut i den här stan. 

Sedan kan du blicka tillbaka på studentåren som en rosaskimrande 

epok i livet då allt var möjligt medan framtiden ännu 

hägrade i horisonten som ett avlägset hot och frälsning. 

Skolan är viktig, men den är som sagt inte allt. Jag älskar exempelvis 

att skriva, men inte om det innefattar fotnoter och 

sidhänvisningar. Det fick mig att börja som skribent för Holmiensis, 

för att skriva om det som får det att fladdra till inom 

mig. Om någon har läst vad jag skrivit är fantastiskt men 

sekundärt, att få ett forum att skriva i och gemenskapen som 

kommer till utgör själva motivationen. 

Fyra terminer senare och jag håller på att avsluta min tid som 

ansvarig redaktör. Får jag också tilläga att jag älskar att läsa alla 

smarta, roliga och intressanta artiklar mina redaktionssekreterare 

producerar. Och att sedan efter tusen vändor med korr, 

och grym insats från AD, se den fysiska produkten dimpa ned 

i brevlådan. 

Jag avser inte att skriva en självbiografi här, och inte heller är 

det mitt avskedsbrev. Vad allt detta leder fram till är att uppmuntra 

dig som också vill skriva att höra av dig till holmiensis@stockholms.se. 

Snart är det dessutom dags för val av nya 

redaktionsmedlemmar inför kommande läsår, så håll utkik på 

anslagstavlan! Jag ska lämna över stafettpinnen som redaktör 

och hoppas att någon likasinnad där ute vill styra denna skuta 

vidare mot nya vatten. 

Hej så länge! 

Clara Monserrat Forssén 

Redaktör 

2

R e d a k t i o n e n 

Vad ser du mest fram emot i vår? 

Känslan av att livet kommer tillbaka till en. 

Och på nationen? 

Marsspexet utan tvekan! 

Exempel från din slangvokabulär: 

“Solisar”, för soltorkade tomater såklart. 

Älskarom! 


Att träffa någon och bli kär... 


Att träffa någon och bli kär... 


YOLO!! 

Clara Monserrat Forssén 

Redaktör 

Hanna Bäärnhielm 

Skribent 

Linn Ansved 

Art Director 


Att få fräknar på näsan. 


Marsspexet!!! 


Lurre! 

Fredrika Lundh 

Skribent 

Vad ser du mest fram emot i vår?1: 

Alla blommor!! 


Definitivt valborg, och vårbalen! 


Casa har jag börjat säga ganska ofta sen jag 

flyttade till Lund haha. 

Gabriel Norman 

Art Director 


Valborg alla gånger! 


Det får bli Stocken Garden. 


“Tagga”, eftersom det kan betyda så mycket! 

Klara Printz 

Skribent 


Att börja använda solglasögon igen! 


Öppnandet av innergården 


Hälsar gärna med ett “what up dawg”. Jag 

vet, det är pinsamt. 

Katarina Budrik 

Skribent 


Eating ice cream outside. 


Using my lunch coupons. 


“To Bounce” as “to depart; to leave; to majesticaly 

exit the room while contemplating 

the meaninglessness of existence”. 

NATIONEN 

4 1Q HAR ORDET 

5 RECCEKRÖNIKA 

6 RECCEMOTTAGNING 

8 BELLMANSGASQUE 

10 MARSSPEXET 

NUDLAR, STUDIER OCH STÅLAR 

13 FLYTTA TILL UPPSALA, A COPING GUIDE 

14 OM KRITIK OCH ATT SUPA KÅL 

15 GUILTY PLEASURES 

17 SOM MAN ÄTER FÅR MAN SÅ 

18 LUNDH I LUND 

KULTUR OCH NÖJE 

19 KÄRLEK BRUTAL - DET DU INTE VILL LÄSA 

OM DU ÄR LYCKLIG OCH KÄR 

22 MY SWEDEN 

24 ARTIKELSERIE - SLANGEN GÖR REVOLT 

27 THE LAST PLACE I THOUGHT I WOULD BE 

28 SLANGKORSORD 

29 MVH, KURATELET 

3

N a t i o n e n 

1Q har 

ordet 

K 

ÄRA LÄSARE, 

Vårterminen är i gång här och precis när vi trodde att våren 

stod runt hörnet kom två decimeter snö. Men det gör oss ingenting, 

vi har redan avverkat en lyckad inskrivningsperiod 

med en fartfylld Bellmansgasque och ser med glädje fram emot 

vårens tillställningar! 

Husbandet som kom till under höstterminen har 

fått namnet Vibrato och har förutom vid premiären på Luccegasquen 

även underhållit oss under Bellmanssläppet, och det 

gjorde de bra. Landskapssalen förvandlas till dansgolv med 

scen och där dansar sig gästerna riktigt svettiga till tonerna 

från de begåvade musikerna vi har under ledning av vår fenomenala 

kapellmästare Dylan Holtlind. 

Missa inte årets Marsspex! Produktionen, ca 100 

personer stark, har den senaste tiden slitit med vad som verkar 

bli en riktig toppenföreställning. Den heter “Menigheten med 

livet” och föreställningarna går från 18 till 25 mars. Biljetter 

säljs precis som förra året nu också via internet på Billetto.se. 

Premiären 18 mars följs som kanske bekant av Marssgasquen 

med ett fartfyllt 04-släpp. 

Förra året satsades det större än vanligt på dagarna 

före Valborg med en tvådagars musikfestival. Stocken Garden 

kommer som tidigare nämnt tillbaka även 2017 och vi vill 

uppmana er att hålla utkik på våra sociala kanaler efter årets 

artistsläpp. På Stockengarden.se kommer information om festivalen 

uppdateras kontinuerligt en tid framöver. Vi kan nästan 

utlova ett av Uppsalas mest händelserika firanden och artister 

som kommer hålla pulsen och stämningen på topp. 

Vid årsskiftet tillträdde Marcus Laurén som Andre 

kurator, André Lerdell som Barmästare och Lisa Olofsson som 

Restaurangchef. En riktig powertrio som tillför så väl bra energi 

som roliga idéer för det kommande året. Vid första Lagtima 

Vårlandskap 13 februari valde vi också till vår stora glädje Edward 

Nehlbäck till Förste kurator och Hanna Skarin till Tredje 

kurator för perioden VT 17 - HT 18. Vi ser fram emot en 

trevlig överlämning under våren! 

Vårbaler! Helgen 7-9 april åker 25 ämbetsmän till 

vår vännation Malmö Nation i Lund för 30-årsjubileumsvårbal 

med inspektorsskifte. En tillställning som vi verkligen ser fram 

emot. Senare under våren håller vi i vanlig ordning egen Vårbal 

20 maj. Missa inte den heller! 

Biblioteket och arkivet som drabbades av vattenskada 

under hösten är snart återställt vilket naturligtvis också är 

ett glädjeämne. 

Avslutningsvis kan jag berätta att vi med medlemsrekord 

och inskrivningsrekord fortsätter jobba hårt på att vara 

just “Primus Inter Pares”. Har ni några frågor och funderingar 

kan ni alltid nå mig på 1q@stockholms.se! 

Allt gott! 

Adam af Ugglas 

Förste kurator 

www.stockholmsnation.se 


4


RECCE- 

KRÖNIKA 

TEXT ANNIE PETTERSSON 

For me there was never any doubt as to which nation I 

was going to join. Being born and raised in Stockholm, it 

seemed like the obvious choice. I did not even have the 

patience to wait until the spring semester started; I signed 

up online several weeks before my first day in Uppsala. 

When I found out about Stockholm 

Week, I instantly knew I had to go. 

Finding out that there were a limited 

number of tickets made me a bit 

anxious that I would miss out; yet it 

still took me a week of passing the 

building twice everyday on my way to 

and from the English Park to muster 

enough courage to walk inside. I had 

no clue what lay inside, or where to 

go. My heart was pounding hard in 

my chest as I followed the signs. This 

was, of course, completely unnecessary, 

as the people sitting in the enrollment 

were among the nicest people I had 

ever met. I walked away feeling giddy, 

proudly flaunting my blue tote, and 

the excitement of what was to follow 

already bringing a smile to my face. 

Three weeks passed in a boring 

blur, and then February 7 rolled up. 

Going with a friend offered a sense of 

security, which then was completely 

lost when we were separated into different 

groups (Stadshuset for life!). Being 

fashionably late, I did not expect to be 

standing there awkwardly, being introduced 

to “ekonom” after “ekonom”, 

no-one quite knowing what to say after 

asking for name and study subject. 

But with time (as well as some alcohol) 

people - myself included - lost their 

typical Swedish stiffness. The most 

probable reason for this was likely our 

visit to the library; both the best and 

worst part of “Reccemottagningen”. 

The mentors hushing us, telling us that 

once we had entered, it was crucial that 

we be respectful, immediately piqued 

my interest. I instantly loved what lay 

inside; the suspenseful music filling the 

dark room, a mysterious fog crawling 

over the floor, three people behind the 

table set for a fancy occasion, illuminated 

solely by candelabras. Singing our 

first nation song, being told that we 

were horrible, and having to try again – 

these things were all fine. But what was 

not, however, was the “snaps” after the 

song. Here, my inexperience with alcohol 

came to bite me in the butt, because 

apparently you are not supposed to 

drink “Beska droppar” like a shot. Thank 

God for the beer, which I gracefully 

chugged down to get rid of the unbelievably 

disgusting taste in my mouth. 

“Reccemottagingen” was one of 

the most fun experiences of my life; 

singing poorly, but loudly, writing in 

the Song Book (only to later find on 

Facebook that the guy who wrote his 

name and number has a girlfriend). 

The “Reccegasque” was a blast as well, 

and could probably be summed up 

as: aching feet, an aching butt, the 

choir making you consider for the second 

time that week if you might be 

a lesbian, shots, future lawyers everywhere, 

and then some more shots. 

I am incredibly grateful of 

Stockholm Week, not only because 

it introduced me to how the nation 

works, or because I met some really 

nice people, but also because it helped 

me cope with leaving home for 

the first time. As I stood in Kakelbaren 

that Tuesday night, I closed my 

eyes, my heart finding the beat - of 

the music, of the nation, of Uppsala 

- and a grin spread over my face as I 

realised that this is my life now. That 

now is when my real life finally starts. 

5


RECENTIOR- 

MOTTAGNING 

Terminen drog i vanlig ordning igång med ett hejdundrande tempo 

och den så kallade Sthlmsveckan. Under denna vecka fick våra 

ärade recentiorer ta del av bland annat Reccemottagningen och 

Reccepubrundan. Under Reccemottagningen fick alla chansen att 

träffa nationens olika verksamheter och förhoppningsvis få lite inspiration 

till vad de själva kan engagera sig i inför framtiden. Detta skedde 

såklart under lite tävlingsinriktade former där olika delar av Stockholm 

slogs om den prestigefyllda vinsten. Kvällen avslutades med en första 

sittning där fokus låg, inte bara på att ha trevligt, utan också på att 

lära sig hur man skålar och dricker snaps. Stockholms nation i all ära, 

men under pubrundan visade även fler av de andra nationerna upp 

sig. Självklart avslutades kvällen ändå i vårt älskade hus och Kakel 

gungade under fötterna på taggade reccar. 

6


BELLMANS- 

GASQUE 

Sthlmsveckan avslutas alltid med den traditionella Recentiorsgasquen, 

eller Bellmansgasquen som den också kallas. Som så 

många före dem, samlades terminens recentiorer för att tillsammans 

tåga till Slottet där en ceremoni hölls. Under sittningen senare 

på kvällen sjöngs och skålades det i bästa manér samtidigt som 

grunden för ett rikare studentliv lades. På släppet flockades fler nykomlingar 

tillsammans med mer erfarna nationsmedlemmar, samt 

en och en annan räv – allt för att hälsa våra reccar välkomna! 

7


m 

TEXT CLARA MONSERRAT 

FORRSÉN 

MARSSPEXET 

– Menigheten med livet 

Vi befinner oss i Svea rike. Stämningen mellan Sverige och den nygamla ärkefienden 

Ryssland är minst sagt ansträngd. Då krig för första gången på över två hundra år kan 

bli verklighet för lilla landet Lagom återinförs värnplikten – panikartat. Till det dysfunktionella 

regementet i Boden kommer ett gäng förvirrade rekryter, som nu måste lära sig 

att samarbeta. I Boden finns ett politiskt parti. Nere på stan gormar de att Boden tillhör 

bodensarna. Men vad vill de egentligen med sin politik? Är det sant som ryktet säger, 

att en spion läcker information till ryssen? Vad händer egentligen med människor när 

allting ställs på sin spets, med liv och död och allt vad det innebär? 

Nu var det väl ingen som drog några 

förhastade slutsatser om att det är 

skarpt läge kring Östersjön, eller att 

Boden helt plötsligt satts på kartan. 

Det du precis läste utgör nämligen 

intrigen för Marsspexet 2017 – Menigheten 

med livet. 

Marsspexet som sätts upp varje 

år på Stockholms nation i, ja, mars, är 

ett kulturevenemang med gamla anor 

som varje år lockar en stor publik av 

både studenter och Uppsalabor. Har 

du ännu inte sett en Marsspexuppsättning 

har du en häftig upplevelse runt 

hörnet. Mellan 18 och 25 mars går 

föreställningen på nationen och vi har 

hört rykten om att årets uppsättning 

är något alldeles extra, så det vill du 

med andra ord inte missa. 

Marsspexet som startade på 

40-talet är ett av Uppsalas största 

studentspex och har anor ända tillbaka 

till 1850-talet. Flera idag kända 

kulturpersonligheter har startat sin 

bana på Marsspexscenen, och till dessa 

stjärnskott hör bland andra Henrik 

Hjelt. 

Marsspexet är helt och hållet 

arrangerat av studenter och engagerar 

varje år ca hundra produktionsmedlemmar. 

Som del av produktionen 

kan man hålla på med allt från att 

skådespela och stå på scen till att vara 

med och måla kulisser, sy kostymer 

och sälja biljetter. Många återkommer 

år efter år för att vara med och skapa 

denna upplevelse, och det sägs även att 

festerna är legendariska. 

Men för att backa bandet lite, 

vad är egentligen ett spex? Det är kanske 

inte helt självklart. Ett spex är helt 

enkelt en form av amatörteater uppfört 

av studenter, med tradition i Sverige 

och Finland. ”Spex” som egentligen 

är slang för ”spektakel” kommer 

från latinets ”spectaculum” vilket i sig 

betyder skådespel. Sveriges spexscen är 

idag utbredd till att innefatta de flesta 

universitets- och högskolefästen men 

sägs ha uppstått på vår egen nation 

med spexet ”Rudolf eller blodbadet på 

Sicilien”. Enligt traditionen uppförs 

detta urspex varje år på Stockholms 

nations Majmiddag medan Marsspexet, 

som är en hel pjäs i två akter, alltid 

gör premiär i samband med den så 

kallade Marssgasquen. 

De spex som till en början 

ofta bestod av parodier på klassiska 

latinska och grekiska dramer, har idag 

utvecklats till att bli färgsprakande 

shower med sång- och dansnummer i 

toppklass. En sak kan man dock alltid 

vara säker på, att man kommer att 

skratta. Ordvitsar varvas med fyndiga 

skämt och populärkulturella referenser 

– igenkänningshumor mixat med lite 

skämshumor och det brukar bli succé 

varje år! Många spex är kända för att 

innefatta så kallade omstarter vilket 

innebär att publiken kan skrika ut 

uppmaningar till skådespelarna att ta 

om en scen med en twist, exempelvis 

omstart på värmländska. Marsspexet 

har dock slopat omstarterna till förmån 

för en sammanhållen historia och 

en föreställning som alltid levererar 

jämn och hög kvalitet. 

Så om du inte har fattat 

galoppen än är Stockholms nations 

Marsspex något alldeles unikt som 

numera också går under benämningen 

”komikal”. Om det ännu inte gjorts 

tydligt nog är det alltså starkt rekommenderat 

att köpa sig en biljett. Eller 

strunt i rekommendationen, det är 

obligatoriskt! 

För mer information om Marsspexet 

i allmänhet, besök Stockholms 

nations Marsspex på Facebook och följ 

med behind the scenes på Instagram, 

@marsspexet, så missar du inget skoj! 

8

stockholms nations SPEXARCORPS GER 

marsspexet 2017 

MENIGHETEN 

pREMIAR 

18 mars! 

FORESTALLNINGAR 

19/3 - 25/3 

kop biljett! 

120 KR 

9

10

N u d l a r , s t u d i e r & s t å l a r 

FLYTTA TILL UPPSALA, 

A COPING GUIDE. 

TEXT KLARA PRINTZ 

För vissa är flytten till Uppsala och flytten från föräldrahemmet detsamma, för andra 

är det bara ännu en ny stad och för några är det knappt en flytt alls. Gemensamt för 

alla dessa är att etableringen till ett nytt boendearrangemang kan innebära många 

prövningar. Nedan följer ett par iakttagelser och förhoppningsvis lite tips och tricks. 

DET HÄR MED KOSTCIRKELN 

Du kanske är van att ha grönsaker till 

varje måltid och att äta en balanserad 

kost, men antagligen försvann det i 

samma takt som du fyllde frysen med 

fryspizzor under nollningen. För att 

försöka återta din hälsosamma livsstil 

är det en bra idé att ha en påse morötter 

i kylen. Dels är det ett enkelt sätt 

att inkorporera grönsaker i din mat, 

och dels ser det väldigt vuxet ut. 

DET HÄR MED ATT STRYKA 

Antingen har du skjorta till vardags, 

eller bara när det vankas sittning, oavsett 

är det viktigt att få känna sig lite 

krispig. Du kanske inte vet hur man 

använder ett strykjärn, eller så är ditt 

korridorsrum för litet för en strykbräda, 

men frukta icke! Häng dina kläder 

på galgar vid duschen och dra vinst av 

ångan när du själv ska göra dig fräsch. 

DET HÄR MED ATT SKAFFA NYA 

VÄNNER 

Oavsett om det gäller folk i klassen, 

på gymmet eller på nation är det 

alltid skönt med en gammal hederlig 

isbrytare. En komplimang är nog det 

mest effektiva sättet, men vågar man 

inte berömma någons snygga sneakers 

är erbjudandet om ett tuggummi alltid 

ett vinnande koncept. Se bara till att 

ta ett själv också så det inte verkar som 

att du antyder att personen har dålig 

andedräkt. 

DET HÄR MED KAFFE 

DET HÄR MED VÄXTER 

Dricker du inte redan kaffe är det dags 

att börja nu. Du behöver det för att 

värma upp dig i grupprummen på eko, 

du behöver det för att hämta energi 

inför sista tentapluggsruschen och du 

behöver det för att bekräfta din identitet 

som hårt arbetande student. För 

dig som inbiten kaffedrickare finns det 

ett ord som kommer rädda din redan 

ansträngda studentbudget, det stavas 

termos. Se till att investera i en som 

håller tätt och rymmer mycket. 

Få saker kan pigga upp så mycket, och 

samla vuxenpoäng, som ett fönsterbleck 

fyllt av prunkande grönska. 

Tyvärr är det lättare sagt än gjort att 

hålla dessa plantor levande. Plastväxter 

är i mångas ögon ett big no no, 

så om du lutar åt det hållet kanske 

du helt enkelt borde strunta helt i 

växter. Däremot kan det vara värt att 

införskaffa tjockbladiga plantor, de 

tenderar att överleva även om man 

skulle glömma vattna i både en och 

två veckor. 

11


Om kritik 

och att supa kål 

För inte alltför länge sedan stötte jag på en Kritiker. Det var nattetid på en nation som inte var 

Stockholms, och jag halkade runt på uteplatsen i mina converseskor (som har blankslitna sulor 

och därför lämpar sig särskilt väl att fuldansa i). Jag var inte ensam om att halka runt, och på grund 

av det här landets säreget likformiga mode, inte heller ensam om skorna. Med mig var två 

kamrater som själva, intet ont anande, var på väg att utsättas för Kritikerns allra hårdaste kritik. 

D 

et hela började med en enkel fråga: ”vad 

blir man egentligen av att studera det 

ni studerar?”. ”Man blir det vi studerar”, 

svarade S. ”Men vad jobbar man med?”, 

fortsatte Kritikern enträget. ”Man kan 

jobba med väldigt många olika saker. 

Det är väldigt brett” bröt M in. Så gick 

det vidare. Kritikern var väldigt kritisk 

mot vårt val av studier. Kritikern var 

väldigt kritisk mot ämnet vi studerade 

överhuvudtaget. Kritikern var faktiskt 

väldigt kritisk mot det mesta, däri inte 

inkluderat min karaktärisering av nationalekonomi. 

Skämtsamt definierade 

jag en nationalekonom som någon som 

enbart var intresserad av att utarma resurser 

ur andra människor. Det var precis 

vad Kritikern tyckte var den sanna 

beskrivningen av dessa, tydligen hemska, 

människor. Mitt skämt flög högt 

över huvudet, som en svala i juni, eller 

så var det kanske inte särskilt roligt. 

Ni ser hur synd det är om mig. 

Att bli ifrågasatt! Att folk har mage! 

Det är något oerhört. Jag som är så förträfflig. 

Mja, jo. Det kanske jag är, men 

det är inte poängen. För jag tror nämligen 

att jag är en lika god kålsupare, fast 

med udden riktad mot andra ämnen än 

de just jag studerar. Kanske än värre; 

jag anklagar dig, läsaren, för att med 

en viss sannolikhet också supa kål. Jag 

TEXT MATTIAS FORSGREN 

”Visst skulle det 

kunna vara så 

att alla utom 

”vi” är dumma 

i huvudet, men 

jag har träffat 

oss vid flera 

tillfällen och är 

inte så säker.” 

tror alla, eller åtminstone många av 

oss, är Kritiker vad gäller ett kurspaket 

eller ett annat. Oresonligt negativt inställda 

till det där hokus-pokuset som 

de, till skillnad från oss, pysslar med. 

Jag har kvar gamla kursböcker 

där det står att det här inte enbart 

drabbar studiebidragstagare, utan är 

ett allmänmänskligt fenomen, men jag 

upplever det oavsett som att det antar 

särskilda proportioner när vi kommer 

in på allt studentikost. Tänk att ”de” 

där borta inte fattar att ”de”, åtminstone 

på pappret, ägnar åtta timmar 

om dagen åt trams. Vad bra ”vi” måste 

vara i jämförelse med sådana tomtar. 

Det Kritikern inom oss inte 

tänker, och kanske inte heller vill tänka 

på, är att vi sällan har den blekaste 

aning om vad ”vi” pratar om. Eftersom 

”vi”, varken på pappret eller någon an- 

nanstans, inte ägnar åtta timmar om 

dagen åt att lära oss om det ämne vi 

recenserar är det tveksamt hur ofta ”vi” 

har på fötterna att ge ett utlåtande. 

Visst skulle det kunna vara så att alla 

utom ”vi” är dumma i huvudet, men 

jag har träffat oss vid flera tillfällen och 

är inte så säker. Kritikern på en nation 

som inte var Stockholms kanske hade 

rätt. Jag, M och S kanske slösar bort 

våra liv på att lära oss en massa trams. 

Det vet jag helt enkelt inte. Jag vet bara 

att jag tror att Kritikern inte heller vet. 

Vi kan vara försiktiga och nyanserade i 

vår kritik av andra människor. Vill vi? 

12


Guilty 

PLEASURES 

TEXT KLARA PRINTZ 

I en värld vars bästa sida alltid visas upp på Instagram är det lätt att förledas. I lunchrum 

runt om på institutioner där klassisk musik som pluggsoundtrack diskuteras är det lätt att 

låta sig luras. I kön till drickfontänen på gymmet där senaste dieterna jämförs är det lätt 

att känna sig utanför. Det räcker dock att bara skrapa lite på ytan innan den mindre 

smickrande sanningen blottläggs och människor börjar visa sig vara, ja, lite mer mänskliga. 

Läs dessa bekännelser från Uppsalas alla hörn och gläds åt tanken på att du inte är 

den enda som inte är så perfekt hela tiden. 

”Mina dagar går ut på att vaka över 

människor, mest irriterande studenter 

men också en och annan vresig gubbe. 

Ändå älskar jag mitt jobb, lukten, de 

ekande ljuden, känslan av att här vilar 

enorma mängder kunskap, erfarenheter 

och livsöden. Därför är det ju 

ännu viktigare att hålla på reglerna. 

Ingen mat, ingen dricka, tala med små 

bokstäver och så vidare. Det är kanske 

just därför som det känns så himla 

härligt efter stängning. Då kan jag 

i lugn och ro gå och köpa en riktigt 

stökig kebab på Slottsgrillen, ta med 

den tillbaka, och smaska i mig den i 

den tysta läsesalen med One Direction 

i högtalarna.” 

- Anonym anställd på Carolina 

Rediviva 

Jag vet att mina 

grannar ser mig, 

men jag bryr mig 

aldrig om att 

dra ned gardinerna, 

det tillför 

på något sätt. 

”När jag kommer hem från praktiken 

och har haft en dålig dag finns det en 

sak som får mig att må bättre. Powerballader 

från 80-talet och nakendans i 

vardagsrummet. Jag vet att mina grannar 

ser mig, men jag bryr mig aldrig 

om att dra ned gardinerna, det tillför 

på något sätt.” 

- Läkarstudent termin 7 

”Man får se så mycket när man 

kränger falafel runt 01.30, kanske för 

att många inte reflekterar över att det 

är en annan människa som serverar 

deras fyllekäk. De bråkiga får generellt 

en falafel mindre i sina rullar, och de 

ensamma själarna kan istället få en 

extra. Men min favoritgrej är nog att 

få servera ett par, och helst ett sådant 

som träffats under kvällen. Det är lite 

tafatt, lite nervöst och det är väldigt 

lätt att se vilka de är. Av en outgrundlig 

anledning gillar jag att ösa ner lite 

extra vitlökssås i deras rullar, och jag 

fnissar för mig själv när jag ser dem gå 

vidare hem tillsammans.” 

- Skiparen av rättvisa 

13


”Jag kan lätt köpa en Daimtårta från 

Almonde och äta upp den helt själv 

medan jag sitter och pluggar hemma 

en tisdag. Dock måste jag se till att 

göra mig av med bevisen innan min 

sambo kommer hem, hon tror nämligen 

att vi är ett par som äter nyttigt 

och ekologiskt.” 

- Smygätaren 

”När jag började gymma för tre år 

sedan öppnades en ny värld. Jag 

kände mig inte längre som den lilla 

spinkiga, hjälplösa människan jag 

brukade känna mig som. Tyvärr är 

det fortfarande så många ser mig. 

Gymmet där jag tränar befolkas, som 

de flesta gym, av ett gäng spännisar. 

De ser gymmet som sitt eget vardagsrum 

och går med breda, självklara steg 

fram till maskinerna de vill använda. 

När frågan ”är du klar snart” kommer 

blir jag alltid lika irriterad. Jag ser som 

sagt kanske inte speciellt stark ut, men 

jag är seg som få. Bara för att jävlas 

brukar jag svara ”nej” och dra igång 

ett set med sjukt många reps, fast inte 

så tunga vikter. Jag älskar att se dem 

stå och trampa medan jag ockuperar 

deras älskade cable cross i ytterligare 

20 minuter.” 

- Gymmyran 

”Alla tror att jag bara läser Dostojevskij 

på fritiden, dricker dyrt rött vin 

och har djupa diskussioner om polsk 

arkitektur från 1800-talet. Jag gillar 

den bilden av mig, och går gärna runt 

i polotröjor och känner mig kulturell. 

Vad ingen vet är att mina kvällar 

snarare spenderas framför Youtube 

och videos med namn som ”How to 

get the perfect Kylie Jenner make-up 

look” och ”5 things guys hate about 

girls’ fashion”. Jag skulle hellre dö än 

att erkänna det här för mina kursare, 

så nästa dag berättar jag glatt om den 

fantastiskt obskyra dokumentär om 

indiska hemmafruar jag såg.” 

- Den okulturella kulturevetaren 

”Jag vet inte hur många gånger jag 

fått ta stora steg över en gammal spya, 

plocka fimpar på innergården eller 

bytt trottoar då ett gäng dårar i lakan 

kommit frammarscherande. De tror 

att de äger den här stan. Men dröm 

om deras ångest när de, morgonen 

efter, kommer för att hämta upp sina 

cyklar utanför nationen, och ”någon” 

har flyttat på dem.” 

- Förbittrad trebarnsfar 

14

K u l t u r & N ö j e 

SOM MAN ÄTER FÅR MAN SÅ 

TEXT FREDRIKA LUNDH 

Nu när allt känns grått och trist ute kan man passa på att kompensera det genom att 

skapa sin egen djungel i studentrummet. Som student är inte riktigt växter det man prioriterar 

att lägga pengar på dock (man vill ju kunna köpa många PO på torsdagarna). 

Men många frukter går lätt att plantera och blir utmärkta krukväxter. Ett plus är att det 

både är billigt och att du får lyxa till det med goda frukter. 

CITRUS 

Citrusfrukter är väldigt lättodlade och 

det är i princip omöjligt att misslyckas. 

Du kan plantera alla sorter du hittar 

i mataffären och alla har lite olika utseende 

på plantan så testa gärna flera! 

Ta frön av den sort du vill 

plantera, skölj dem i ljummet vatten 

och låt dem sedan torka i någon dag. 

Därefter är det bara att peta ner dem 

ca en cm djupt i en kruka fylld med 

jord. Vattna rejält och sätt sedan på en 

plastpåse eller plastfolie med lufthål 

för att behålla fukten. Placera sedan 

varmt och soligt. Inom någon vecka 

kommer plantan att titta fram och då 

tar du bort plasten och låter den stå så 

att den får mycket solljus och kan växa 

sig stark och fin. 

AVOKADO 

Avokado är relativt lätt att odla och 

plantan är mycket fin med stora, 

vackra gröna blad. Dock så kan det 

ta lång tid att få en kärna att gro så 

det gäller att ha tålamod. Man kan 

antingen sätta avokadokärnan direkt 

i jord eller låta den gro i ett glas med 

vatten. Oavsett vilket är det bra att 

låta kärnan torka någon dag och sedan 

försiktigt pilla av skalet, då minskar 

risken att kärnan börjar mögla. 

Om du väljer att plantera i jord 

bör du täcka ungefär halva kärnan 

med jord och ha den ”spetsiga” sidan 

uppåt. Vattna och ställ sedan krukan i 

en plastpåse som försluts. Kärnan trivs 

nämligen bäst när det är fuktigt. Det 

är dock viktigt att lufta den då och då 

och se till att den inte står blött utan 

enbart fuktigt. 

Om du istället väljer att gro 

kärnan i vatten kan man lägga den i 

ett vattenglas så att ungefär hälften av 

kärnan är under vatten. Ett tips är att 

sticka nålar eller tandpetare i kärnan 

så att den kommer upp lite och roten 

kan få plats att växa. Sätt tre nålar 

kring mitten av kärnan så att nålarna 

kan vila på kanten av glaset. Däremot 

gäller det att vara försiktig så att man 

inte råkar skada kärnan för mycket. 

Byt vatten 1-2 gånger i veckan och se 

till att den aldrig torkar ut. Efter några 

veckor bör du ha ett alldeles eget 

avokadoträd på tillväxt. 

MANGO 

Mango är lite svårare att lyckas med 

så ett tips är att sätta fler kärnor på en 

gång för att öka chanserna. Plantan är 

väldigt fin med stora, smala och lite 

glansiga blad. Det kan ta lång tid för 

mango att gro så även här måste man 

ha tålamod! 

Här finns det flera olika metoder 

man kan testa. Oavsett vilken metod 

du väljer bör du börja med att skrubba 

bort allt fruktkött som är kvar på kärnan. 

Om du vill testa att gro kärnan i 

glas kan du stoppa ner den direkt efter 

att du skrubbat av fruktköttet. Sen är 

det bara att vänta. Byt vatten ofta och 

plantera kärnan i jord när den börjat 

gro. 

För att få plantan att gro direkt 

i jord bör man försiktigt bända upp 

skalet. Plocka sedan ur själva kärnan 

som ser ut som en stor böna och 

plantera den horisontellt. Täck kärnan 

med ett tunt lager jord och vattna. 

Sätt på en plastpåse eller plastfolie 

med lufthål för att hålla jorden lagom 

fuktig. Ställ krukan varmt, till exempel 

på ett element. 

En tredje metod man kan testa 

är att först låta kärnan stå i vatten i 

2-3 dagar för att sedan plantera den 

vertikalt med den tjockare delen uppåt 

och med det hårda skalet kvar på. 

Förslut och placera sedan på samma 

sätt som i alternativ två. 

Några andra frukter som man 

kan testa att plantera är passionsfrukt, 

kiwi, granatäpple och papaya. En 

bra sak att tänka på är att ekologiska 

frukter oftast har lättare för att gro 

men det kan fungera även om de inte 

är det. Glöm bara inte att låta fröna 

torka i några dagar innan du planterar 

så att de inte börjar mögla. 

Nu har du något att göra nästa 

gång du behöver prokrastinera tentaplugget! 

15

N u d l a r , s t u d i e r o c h s t å l a r 

L 

L 

UNDH I UND 

Efter tre terminer vid Uppsala universitet tog jag mitt pick och pack och lämnade 

Uppsala för Lund, och Stockholms nation för Malmö nation. Under 

två av mina terminer i Uppsala var jag klubbverkare här på nationen. I 

Lund är jag både engagerad och bor på Malmö nation, så under året kommer 

jag att jämföra de två städerna och vad deras studentliv har att erbjuda. 

TEXT FREDRIKA LUNDH 

Älskade Uppsala, 

Jag är hemskt ledsen, men jag måste 

berätta en sak. Det är bättre uteliv i Lund. 

Så, nu var det sagt. Hoppas ni inte blir 

alltför arga. Anledningarna är många. 

Här nere kan man i princip 

gå ut varje dag i veckan och faktiskt ha 

kul. Det finns till och med flera alternativ 

att välja på de flesta dagarna. Det 

är inte så bra för studierna dock (sorry 

mamma och pappa, jag lovar att jag 

pluggar lite ibland också). Drinkarna 

är även mycket billigare, en GT kostar 

ynka 45kr (!). Kan ni förstå hur mycket 

pengar man sparar? Emellertid slutar 

det alltid med att man lägger dem på 

några extra shots senare samma kväll. 

Men man hade kunnat spara pengar 

om man hade haft någon form av självdisciplin 

(vilket jag absolut inte har). 

Klubbarna är dessutom alltid öppna 

till minst klockan 02, vilket betyder 

”Storstock” varje vecka! Det är även en 

härligare stämning. Folk är gladare (läs 

fullare) och går ”ål in” varje utgång. En 

annan stor fördel är att jag bor i samma 

hus som klubben, tre trappor ner 

och jag är där. Mycket smidigt i början 

och slutet av kvällen måste jag säga. 

Jag borde kanske skriva något 

som Uppsala är bättre på också så att ni 

inte hatar mig. Och det finns faktiskt 

en sak där Uppsala utklassar Lund. 

Det är gasquer. Jag tror inte riktigt att 

Lund har förstått grejen med sittningar. 

På en gasque ska det vara ordning 

och reda. Man ska klä upp sig. Man ska 

skåla med sina bordsgrannar efter sången. 

Man ska sitta tyst under tal. Inget 

av detta är studenter i Lund särskilt bra 

på, och liksom fester är traditioner viktiga. 

Det kanske har att göra med att 

deras motsvarande 3Q inte har någon 

stav att banka med. Jag får sno med 

mig den nästa gång jag är på besök och 

se om det blir någon skillnad! Eller så 

kanske Felicia i egen hög person kan 

komma hit och styra upp det hela (vad 

sägs om en utbytestermin som 3Q i 

Lund?). En annan sak Uppsala är bättre 

på, eller framförallt Stockholms 

nation, är drinkutbudet. Här nere har 

du i princip fem drinkar och fem shots 

att välja på. På Stockholms nation är 

möjligheterna oändliga, även om man 

köper samma varje gång så finns ändå 

möjligheterna där. För att inte nämna 

lokalerna. Uppsalas nationer är extremt 

mycket vackrare, inga fula tegelbyggnader 

från 60-talet inte. Lund har 

visserligen AF-borgen, men det är 

inte alls samma sak som ett eget litet 

slott. En sittning i Landskap kommer 

alltid att slå en sittning i Malmö nations 

källare hur mycket de än försöker. 

Men trots Lunds många fördelar 

har Uppsala och Stockholms nation 

ändå en speciell plats i mitt hjärta. 

Vänliga hälsningar 

Er Lundakorrespondent, 

Fredrika ”Freddie” Lundh 

16


KÄRLEK 

BRUTAL 

- det du inte vill läsa om 

du är lycklig och kär 

Jag tänker väldigt mycket på kärlek, jag gillar verkligen kärlek, 

men det är ett ganska svårt ämne att skriva om. Var börjar 

man ens? Rosor är röda, violer är blå…? Eller ska man skriva om 

hur kärlek är på internet, hur det har tänkts om kärlek genom 

tiderna, i Sverige? Varför inte bara baka ihop allt! Välkommen 

in till min skalle och dess spretande tankar om detta ämne. 

TEXT HANNA BÄÄRNHIELM 

17


I mitt lägenhetshus finns det fyra 

våningar. På varje våning finns det fyra 

dörrar. Dessa dörrar är alltid stängda, 

eller ja, ibland kan en stå på glänt, men 

det är inte en medveten gest mot mig 

att stiga på. Istället kan jag komma på 

mig själv med att kika in och konstatera: 

”se där! Vilken ful skohylla”, inget mer. 

Jag tar hissen upp till mig och stänger 

min egen dörr. I mitt lägenhetshus 

finns det 16 dörrar som nästan alltid är 

stängda och det är så vi vill ha det. Det 

är så jag och de andra 40 procenten av 

den svenska befolkningen som bor i 

singelhushåll vill ha det. Vi gillar vår 

självständighet, vi gillar att vara oberoende 

individer. Om du säger något 

annat är du inte riktigt svensk (jag vill 

inte ha det så här, snälla rädda mig). 

Jag blir ständigt påmind 

om min ensamhet. När mjölken är 

slut kan jag inte skylla på någon annan 

än mig själv, jag kan inte be 

någon annan att ta ut soporna, bädda 

sängen, byta toarullen, hämta 

posten, laga middag, klia mig på ryggen, 

klia mig i håret, prata med mig. 

Jag blir även ständigt påmind 

om att jag söker efter kärlek. 

Tinder är min näst mest använda applikation, 

jag gillar inte ens Tinder, 

men jag har inget val – det finns inga 

killar i min lägenhet. Ibland undrar jag 

varför så mycket av min tankeverksamhet 

går åt till detta sökande, jag menar, 

finns det ens ”en andra hälft”? Här och 

nu, klockan 21.51 en måndag när ingen 

har sms:at, skrivit på Tinder eller ringt, 

skulle jag förmodligen svara ”nah”. 

Den antika komediförfattaren Aristofanes 

skulle däremot säga ”eh jah” 

och sen skulle han dra denna historia: 

För länge sedan fanns det tre kön: 

manligt, kvinnligt och androgynt. Dessa 

människor hade fyra ben, fyra armar, 

ett huvud och två ansikten. Eftersom 

de var alldeles runda, som sfärer, kunde 

de hjula mycket bra och mycket fort. 

De var starka varelser. En dag försökte 

de ge sig på gudarna. Det gick inte så 

bra och som straff för sin hybris blev de 

kluvna i två delar. Det är därför vi nu 

har två ben och två armar, och naveln 

vår är ett minnesveck från denna delning. 

Nu när vår natur var kluven rusade 

halvorna längtansfullt mot varandra, de 

slog armarna om varann, klamrade sig 

samman i sin längtan efter att bli ett 

och dog av hunger och allmän passivitet 

eftersom de inget ville göra utan varandra. 

Guden Zeus greps av medlidande 

och flyttade könsorganen till framsidan 

på dem. De tvåbenta människor som 

härstammade från de androgyna var 

nu varsin hälft som kunde förenas och 

skapa nya människor. De som härstammar 

från enkönade fyrbentingar blir 

homosexuella och söker likasinnade. 

Och är vi inte snälla blir vi nog delade 

en gång till och får hoppa runt enbenta. 

Kids, detta är en skröna, ni 

får vara hur elaka ni vill mot gudarna, 

vi kommer förbli tvåbentingar som 

desperat söker efter vår andra halva. 

Kärlek och äventyr är en lyckad 

kombination. Kärlek ska vara ett 

äventyr. Se bara på Tristan och Isolde, 

Werther och Lotte, Heathcliff och 

Cathy eller Christian Grey och Anastasia 

Steele. Stormande romanser där 

dagarna blir till år medan de tänker på 

varandra, vill vara med varandra, beror 

på varandra, älskar varandra, eller så 

blir det bara dödsdöd. På min Tinder 

kan det gå månader innan någon ens 

skickar den vinkande handen, jag får 

inte ens ett ”hej”. Uppenbarligen har 

vi gillat något hos varandra, men vi 

kan inte sätta fingret på vad, så vi leker 

tysta leken tills att någon kommer på 

det. Och de få gånger då jag faktiskt 

börjat en konversation så dör den 

oftast efter några meddelanden. För 

“För min del eftersom jag tröttnat 

på att självförfatta vår episka 

kärlekshistoria.” 

18


min del eftersom jag tröttnat på att 

självförfatta vår episka kärlekshistoria. 

Den första kärleken, den 

stora kärleken, kärleken som ska vara 

för resten av ens liv, var är du? Det 

sjungs och skrivs mycket om denna 

kärlek. Lisa Ekdahl tycker att jag 

ska öppna mitt fönster och ropa till 

honom, för jag kommer aldrig glömma 

honom i mitt hjärta. Goethe lät sin 

Werther skjuta sig i skallen för att han 

aldrig fick sin. Jag själv, jag irrar mest 

runt efter denna kärlek och jag har 

lärt mig att det kallas för den flygande 

holländaren. Kärlek ska upplevas 

som unik och den älskande människan 

ryggar inför tanken på att upprepa 

den någon annanstans senare. Men 

då och då märker hon inom sig själv 

en slags spridning av kärleksbegäret. 

Hon förstår då att hon är dömd att irra 

intill döddagar, från kärlek till kärlek. 

Jag är inte ensam om detta 

irrande, känns mest som att alla i 

hela Sverige går omkring planlöst. Vi 

är alldeles för oberoende, alldeles för 

individuella för att kunna ta ett beslut 

om tvåsamhet. Kanske var det detta 

Trump tänkte på när han sa ”look 

at what happened last night in Sweden”. 

Han syftade säkerligen på alla 

tusentals svenskar som svepte vänster 

och låste sin dörr till singelhushållet. 

Han menade nog inte alls detta, men 

jag passar på att be om ursäkt till alla 

ni killar jag har svept vänster på. Jag 

är ledsen att jag inte gillade era magrutor/katter/hundar/djungeldjur/ 

toalettselfies/längder/beskrivningar, 

jag är ledsen att jag inte gav er en 

ärlig chans att bli min andra hälft! 

Visste du att var fjärde människa 

i Sverige dör ensam? Alltså sådär 

ensam så att ingen vet att den dog, inte 

ens morgonen efter, eller morgonen 

efter den. Kanske efter två veckor, då 

grannarna börjar klaga på dålig lukt, 

då förstår man att någon har dött bakom 

den stängda dörren. Jag kan inte 

tala för hela Sverige när jag skriver 

det här, men min absoluta rädsla är 

inte längre att tala inför människor. 

Min absoluta rädsla är att dö ensam 

i denna lägenhet, sätta middagen 

i halsen och kvävas till döds, utan att 

någon fattar att det händer. Jag bor- 

Kanske var det 

detta Trump 

tänkte på när 

han sa ”look 

at what happened 

last 

night in Sweden”. 

de nog skriva någon typ av ”möjligt 

död-manual” och ge till mina vänner. 

Kan i alla fall glädja mig åt att Inkasso 

troligen kommer upptäcka det relativt 

snabbt om jag dör, eftersom jag inte 

använder autogiro - kan väl vara det 

enda positiva med att inte använda det. 

Det är inte säkert att man 

behöver känna lycka när man är kär. 

Att gå runt och ha känslor för någon 

kan ibland mest bara vara skitjobbigt. 

Det är skitjobbigt att magen ska pirra 

varje gång något händer på telefonen, 

och ännu värre när det visade sig 

onödigt – det var bara en notis om att 

Stina har lagt ut en trästol på ”Köp, Sälj 

och Skänkes i Uppsala”. Det är heller 

inte säkert att vi känner lycka i Sverige. 

Den polska sociologen Zygmunt Bauman 

ser att ett lyckligt liv är ett liv där 

man övervinner bekymmer och löser 

svårigheter. Lyckan infinner sig när 

man ser att man har löst svårigheterna. 

Men denna lycka försvinner när 

välfärden ökar. Arbete, pengar, mättad 

hunger, några faktorer som gör oss lyckliga, 

några faktorer som är ”hanterade” 

i detta land. Men något som staten, 

något som politikerna inte kan hjälpa 

dig med är att vara med människor, 

att vara en i gruppen. Det får du klara 

själv. Och människor som har tränats 

i att vara självständiga (hela Sverige) 

förlorar förmågan att leva tillsammans 

med andra människor. För du har redan 

berövats förmågan att umgås. För 

ju självständigare du är, desto svårare är 

det att släppa oberoendet och ersätta 

det med ett mycket behagligt ömsesidigt 

beroende. Med andra ord: vi är 

troligen inte så lyckliga och vi kommer 

troligen aldrig hitta kärlek på riktigt i 

Sverige… Jaha, det här blev ju ett rätt 

så pissigt avslut på denna kärleksstory. 

Rosor är röda, violer 

är blå, det här sög, hejdå! 

Hanna Bäärnhielm 

Om ni vill bli lite mörkrädda, och förstå vart många av 

dessa tankar och siffror kommer ifrån, ska ni sätta er ner 

och se på Erik Gandinis dokumentär The swedish theory 

of love (SVT play). 

19


“My Sweden” 

as seen by (very introverted) outsiders 

TEXT KATARINA BUDRIK 

In the Autumn of 2015 the literature landscape of Estonia was dominated by quite a 

peculiar book titled My Sweden – a Society Without Birth Pains? written by Charlotte Lii 

Tipp. Part autobiography, part integration manual to Swedish society, the book offered 

the rarest perspective on Sweden and Swedes and here are three main traits as seen by 

introverted Northerners. 

What is the first thing that comes to 

your mind when you think about how 

Swedes are described by foreigners? 

Blond, beardy Vikings? Hard on the 

outside, soft on the inside? Reserved, 

calm and emotionless? 

Well, to be fair I heard all of them 

and I – in solidarity with the book’s 

author - could not disagree more. The 

reason for such a clash with “typical 

outsider” perspective stems from 

very simple truth – the description 

provided above is how an average extroverted 

Southerner would describe a 

Swede. Introverted Northern siblings 

– Finland and Estonia - on the other 

hand, beg to differ. 

“HOW ARE YOU DOING?” 

Me and the author share a common 

ground – we come from a society 

where the question “how are you doing?” 

is considered a very personal one 

and is usually asked only by the people 

you either share a bed, a couple of 

embarrassing stories, or both of those 

things in whatever order. In Sweden, 

on the other hand, this HAYD-questions 

pop out of everywhere and everyone 

as it is considered a polite way 

of starting a small talk. As a result, an 

Estonian that is greeted like that goes 

through all five stages of shock while 

desperately searching for the nearest 

emergency exit, and due to that forgets 

to answer altogether. The Swede, in 

turn, suspects that his conversation 

partner is either deaf or raised by a 

pack of wolves – both options do not 

encourage further contact. 

Additionally, and this is something 

that causes Finns and Estonians an 

existential crisis, the how are you 

doing question is not supposed to be 

answered in detail. Here our introverted 

nature cannot understand why to 

ask a question if you are not interested 

in hearing about the rough dietary 

plan of our pet moose. And how “fine, 

thank you, what about you?” can be 

considered a polite and appropriate 

answer if it does not provide the listener 

with information on current life 

status of the respondent? 

Charlotte Lii Tipp offers the 

first rule of integrating into Swedish 

society – always ask the “how are you 

doing?” question first. Then repeat 

whatever was the first word of your 

partner’s answer. NB! If the first word 

is “bad” or “not okay” do not repeat it, 

because… 

THE SOCIETY OF HELPERS 

Because then you will get a character 

from every introverts deepest and 

darkest nightmares. A very concerned 

Swede who apparently harboured 

dreams of becoming a Superman since 

childhood. Coming from suspicious 

Soviet Union mentality, displays of 

care and concern are immediately 

distrusted by any Estonian. Why 

should anyone outside the family and 

two closest friends care? Charlotte 

”Asking a Swede for 

help is like using 

a flamethrower – 

good for big tasks, 

not so good for 

minor light-thecandle 

kind of 

activities.” 

Lii Tipp answers laconically “because 

Swedes are like that, they care about 

20



everything and everyone in the most 

sincere manner”. 

Apart from shocking Estonian to 

the edge of heart attack, such helpful 

attitude brings forward another 

personality trait of Swedes – if they 

decided to help you, they will help 

you, even if the help was not asked 

for. The author tells a story of how her 

colleagues at the hospital found out 

she is not doing any sports (the reason 

for that being simple lack of interest 

in any kind of extra movement). The 

crowd went mad. Meetings were held, 

and proposals of all sorts of activities 

and clubs to join were offered – from 

jogging to horseback riding. The work 

of Swedish comrades was seriously 

halted by the need to help an Estonian 

woman out to find the way to enjoy 

sports once again. The fact that the 

Estonian did not ask for guidance 

nor displayed any signs of interest did 

not stop the brave missionaries. The 

situation resolved when Charlotte in 

the purest desperation mentioned that 

she likes to take walks in the evening, 

which, coincidentally, is not considered 

a sport in Estonia. Local Swedes 

screamed Heureka!, named her habit 

“powerwalking” giving it a legit sports 

title, and finally went on with their 

lives. Swedes were happy, Estonian 

confused, balance in the universe 

restored. 

Therefore, the second rule of integration 

- asking a Swede for help is like 

using a flamethrower – good for big 

tasks, not so good for minor light-thecandle 

kind of activities. 

TRYGGHETSNARKOMANI 

Originally a concept developed by 

David Eberhard, yet Charlotte Lii 

Tipp provides almost a whole chapter 

on the need of feeling safe in Sweden, 

which so drastically differs from the 

introverted Northern perspective. 

Basically, here we see the clash of 

modus operandi – in Sweden you have 

the right to be safe. In Estonia and 

Finland (and mainly due to neighbour 

Russia) safety is something you 

actively fight for. Living VS Survival, in 

other words. 

On the bright side, obsession with 

safety and safe spaces makes Sweden 

perfect for any kind of otherwise 

oppressed minorities, creating a small 

Paradise on Earth. On the negative 

side, it tends to make people too soft 

and thin-skinned, unable to resist long 

periods of stress. This is exactly where 

the problems start. Raised for survival, 

yet thrown into a “living” environment 

makes Estonians and Finns appear as 

too tough, rude, and perhaps aggressive, 

as we could clearly see form show 

Partaj (Kanal 5) sketch about Jarmo 

(just youtube it). 

To illustrate, I remember being asked 

on the streets of Uppsala about how I 

felt about a problem of being inappropriately 

touched in the nightclub. I 

honestly answered that this occurrence 

is not my problem, but the person’s 

who decided to grab something not 

meant for him. Shocked, I was asked 

to clarify my position. “Simple,” said 

I in the most Sherlockian manner, “a 

person who would do that will have 

a broken nose afterwards. Perhaps 

couple of missing teeth too.” 

21


ARTIKELSERIE: SPRÅKETS MAKT - DEL III 

SLANGEN 

GÖR 

REVOLT 

TEXT CLARA MONSERRAT FORRSÉN 

”Chilla lide, ooaaah, ta det launa.” Så har det låtit när hiphopgruppen Labyrint satt Uppsalaslangen 

på kartan, och kanske är jag inte den enda som behövt gissa sig fram för 

att dechiffrera en del av deras låttexter. Bland studenter och inom nationen etableras 

egna slangord, det pratas om ”korren”, ”tentafekke”, ”rävar” och ”bambis”. Nästan alla 

områden och kretsar har sina interna uttryck i syfte att skapa en känsla av gemenskap, 

men det är också ett sätt att bryta mot en språklig norm. Just slang som fenomen är 

starkt förknippat med ungdomsrevolt och jag har grävt lite djupare i hur det också kan 

användas som strategi för att utöva motmakt. 

22


På universitetet 

fostras vi in i det 

vetenskapliga, 

formella och 

”korrekta” språket. 

I verkligheten 

ligger dock språket 

i händerna, 

eller munnen, på 

språkbrukarna och 

kan skifta enormt. 

Slang är ett talspråkligt 

fenomen 

som existerar 

världen över och 

består av lokala eller sociala versioner 

av det vardagliga språket. Slangspråk 

etableras ofta inom ungdomskretsar 

och yrkesgruppen men existerar till 

och med i teckenspråk. Slang kan 

bland annat bestå av kortformer 

eller ordförvrängningar, nyskapande 

benämningar och metaforer, eller lån 

från andra språk. ”Korre” är just en 

kortversion av korridor precis vad 

”bambi” blivit för ”barmästarbiträde”. 

”Räv” som i andra fall brukar beteckna 

en listig person, används här på 

nationen som metafor för en veteran i 

sammanhanget. 

Att använda sig av interna 

uttryck och omskrivningar har olika 

funktioner. En anledning kan vara 

detsamma som användandet av 

smeknamn. Precis som att vi använder 

smeknamn för de personer vi har en 

nära relation till, fungerar också slangord 

för att uttrycka en närhetsrelation 

och skapa emotionella band. Att på 

så sätt kalla korridoren man bor i för 

”korren” laddar ordet med bibetydelser 

som gör ”korren” mer personlig. 

I vissa fall får slangord sådan 

spridning att de till slut plockas upp 

av standardspråket. Exempelvis hade 

du kanske ingen aning om att ord som 

”tjej”,”jycke” och ”att kirra” ursprungligen 

kommer från romani. I dagens 

mångkulturella samhälle plockas 

många uttryck in från framförallt 

engelska och i Sverige mycket från 

turkiska, arabiska och spanska. Idag 

får slangord stor spridning globalt via 

sociala medier. 

Slangen utgör ofta en del av 

en jargong till för att skapa gruppgemenskap 

och distansera sig mot 

andra. På så sätt är det inte så konstigt 

att ungdomar och socioekonomiskt 

utsatta grupper är flitiga brukare av 

slangspråk. Slangen blir ett sätt att 

skapa sig en identitet och ett sätt att 

uttrycka sig på. Det är inte för inte 

som det ibland kallas ”gatans poesi”. 

Slangen är kreativ, lekfull, nyskapande 

”Det är inte för inte 

som det ibland kalllas 

”gatans poesi”. 

Slangen är kreativ, 

lekfull, nyskapande 

och politisk.” 

och politisk. Ordens karaktär kan 

variera i styrka, från lätt vardagligt till 

vulgärt, vilket såklart också är en fråga 

om status och vem som bestämmer 

hur man bör tala. 

Om man citerar Nationalencyklopedin 

är slang rent definitionsmässigt 

ett ”vardagligt språkbruk som 

ligger på en stilistisk nivå under det 

neutrala språket”. Om man stannar 

upp lite vid det påståendet kan man 

börja ställa sig ett par frågor. Vad är 

ett ”neutralt” språk? Kan ett språk någonsin 

vara det? I så fall, vad innebär 

det att stilistiskt befinna sig ”under” 

den standarden och vem avgör det? 

Om slangen är det neutrala språkets 

motsats är det alltså per definition 

alltid laddat. 

Akademin står för den intellektuella 

eliten och präglar det språkbruk 

som har hög status och därmed ger 

makt i vårt samhälle. Som princip 

lånar vi in ord i språket från grupper 

och kulturer med prestige. När det 

kommer till slang däremot är principen 

den motsatta: prestigen återfinns i 

det låga och vulgära och ofta grundar 

sig slangen i värden som styrka, tuffhet 

och ibland även kriminalitet. 

Slang är det som inte är accepterat 

som vårdat språk. På så sätt kan 

slangspråk användas som en rebellisk 

akt – ett sätt att ta avstånd från vuxenvärlden 

eller etablissemanget. Att 

utmana språkstandard, den ”neutrala” 

uttrycksform som är den norm som 

är kopplad till nationen, blir på så 

sätt politiskt. Det sticker i ögonen på 

språkvårdare och de som tillskansat sig 

status i samhället genom en allmänt 

ansedd ”hög” språkstil. Slang handlar 

med andra ord om omvänd prestige. 

Maktförhållandena kastas om och 

helt plötsligt är det eliten som erfar 

utanförskap, de besitter inte längre 

det kulturella kapital som är relevant i 

sammanhanget. 

Communication accomodation 

thory är en teori som kommer från 

språkvetenskapen. Enligt den teorin 

anpassar vi oss språkligt i ett kommunikationstillfälle 

beroende på vem vi 

talar med. Underbegreppet convergence 

består av en vilja att efterlikna 

samtalspartnern. Motivationen bakom 

det kan ligga i ett försök att effektivisera 

kommunikationen eller för att 

erhålla social bekräftelse. Maintainence 

innebär att bibehålla sin vanliga stil 

och divergence står för den kommunikationsstrategi 

där man förstärker 

de lingvistiska skillnaderna gentemot 

samtalspartnern. Divergence indikerar 

att talaren inte behöver eller 

vill bli bekräftad. Inom grupper kan 

23


KORRE 

BAMBI 

LAUNA 

divergence ha funktionen att etablera 

gruppidentitet. Att på så sätt använda 

sig av en slang som inte passar in i 

sammanhanget kan alltså ses som ett 

uttryck för divergence: att insinuera att 

man inte söker social bekräftelse utan 

snarare ta avstånd. 

Att använda sig av ett kodat, 

internt språk bjuder in till en värld 

som inte är åtkomlig för alla, att 

fjärma sig mot något och samtidigt 

skapa samhörighet invärtes. Kanske 

kan du relatera till en plötslig känsla 

av utanförskap när ett samtal blivit 

allt för internt och det är som att de 

andra pratar över huvudet på en. Slang 

används identitetsskapande genom 

att på olika sätt markera tillhörighet, 

avståndstagande och gränsdragningar 

grupper emellan. Språket blir en 

symbol för gruppens existens och plats 

i världen. 

Slang kan alltså användas i 

många olika syften: för att etablera 

en avslappnad samtalsnivå, markera 

grupptillhörighet eller utestänga 

andra. För att provocera, uttrycka sig 

kreativt, eller för att skapa sig en persona. 

Många kan nog känna igen sig 

i att vara del av ett sammanhang där 

en slags jargong används men aldrig 

utanför. Eller att man pratade på ett 

helt annat sätt som tonåring jämfört 

med nu. Man uttrycker sig vårdat i 

klassrummet men skulle bli utskrattad 

om man använde samma språkbruk 

bland sina vänner utanför universitetet. 

Genom slangen skapar vi sociala 

band. Det fungerar inkluderande åt 

ett håll och exkluderande åt ett annat. 

På så sätt blir det ett sätt att uttrycka 

motstånd, egenmakt, solidaritet och 

uteslutning. 

Slang är en naturlig del av alla 

språk och kan alltså fungera som en 

förhandlingsstrategi om maktpositioner 

och identiteter. Att slang kan 

provocera är också en fråga om en 

vilja hos etablissemanget att bevara 

det språk man skapar mening med. 

Ibland assimileras slangord i standardspråket 

men för det mesta är 

slangen den snabbast föränderliga 

delen av språket. Vissa ord trendar för 

att sedan snabbt gå ur tiden. När jag 

var yngre var det till exempel lame att 

säga ”ball”, medan det nu verkar mer 

ballt än att säga ”lame”. Som jag själv 

förmodligen nyss statuerat exempel på, 

är strategin att använda slang i hopp 

om att låta cool ett säkert sätt att få sig 

själv att framstå som just motsatsen. 

Visserligen finns det slang som står 

sig över generationsgränserna, men de 

flesta slanguttryck lever bara några år i 

den lokala språkmiljön. När pappa väl 

snappat upp en slangfluga har ungarna 

med största sannolikhet redan övergett 

det och gått vidare till andra uttryck. 

För när gemene man tagit in ordet i 

sin vokabulär är det förmodligen för 

att det har förlorat sin särskiljande 

eller provocerande funktion – det 

upprör inte längre. 

Nu tänkte jag gå och kirra lite 

käk och ta det launa. Vill du testa dina 

egna slangkunskaper? Bläddra då vidare 

till sida 28 och försök lösa korsordet 

med Stockholmsslang. 

24

K u l t u r o c h n ö j e 

The Last Place I thought I 

would be 

It was New Year’s Eve, in which I found myself in Riga, Latvia. It was also the last place on Earth I thought 

I would ever be. Originally, I wanted to join some of my classmates that traveled to Lapland but the tickets 

sold out. So, I started looking for a trip anywhere. Then I saw I could be in Riga for New Year’s. I committed 

to go and when the day finally arrived I was excited. Let me tell you that I have been to many 

European cities, from Venice to Stockholm, Rome and Lourdes, and Riga was my favorite. The reason is 

because it is not a stereotypical city that is hailed as beautiful, like Paris or Barcelona, yet it still is. At least 

to me it was. Plus, they have really, I mean really cheap alcohol, and on New Year’s it is just beautiful. 

The city were lit with Christmas 

lights, similar to that of Gamla 

Stan, but Old Town Riga is much bigger 

so they had more lights and it made the 

buildings look amazing. The history of 

the city is also, just as long as Stockholm’s. 

For example, when the Swedish 

occupied it, and the Soviet Union occupied 

it, parts of the city were created, in 

which the architecture is incredibly different 

from another. Being from California, 

I am not accustomed to seeing 

different types of buildings all at once 

and when this happens, I think that it 

gives the city character. Meaning that 

this city is truly unlike no other in the 

world because of the history that is has. 

However, Riga is also modern 

with a variety of events that one 

can attend, especially on New Year’s 

Eve. For example, there was a two-story 

restaurant and bar that had amazing 

food, right across from a good rock 

club where I spent most of the night. 

I won’t give names because you should 

find them on your own. I don’t mean 

TEXT JOHNATHAN SANCHEZ 

to be rude but there are certain things 

in life people should figure out alone, 

and also I don’t remember the names 

of the places or where they were. Did 

I mention alcohol was really cheap? 

Anyway, there was another 

“I won’t give names 

because you should 

find them on your 

own. I don’t mean 

to be rude but there 

are certain things in 

life people should 

figure out alone.” 

aspect as to why I loved Riga. The people 

were so friendly, now whether that is 

because of the alcohol I will have to find 

out. Whenever my friends and I had a 

question for directions or which local 

places were best to eat in, the Latvians 

were incredibly friendly every single 

time and would point us to all the small 

and unknown places. Also, while walking 

in the streets during New Year’s, 

everyone were friendly and showed 

us good places to go while we were 

searching for somewhere to go dance. 

For very little money I was 

able to take a ferry to Riga, spend New 

Year’s and come back to Uppsala for 

about 1,000 kr. It was a strange experience 

being in Riga, because never in 

my life had I made a plan to visit that 

city. I expected nothing from it, yet it 

left such an impression that I wonder 

how I could of not have ever planned 

to be there. If you have not visited 

Riga yet you should definitely consider 

it, especially as a New Year’s Eve 

destination. Plus, really cheap alcohol. 

25


12 

15 

7 

10 

6 

1 

9 

13 

2 

3 4 

5 

8 

11 

14 

16 17 

SLANGUTTRYCK - KORSORDET 

VÅGRÄTT 

5. Ett annat ord för att “springa” som ofta används i 

förorten 

7. Detta ord kan bland annat betyda liten kärra, sex, fladdrande 

känsla, pizza och i Stockholm kan det även betyda 

krokben 

8. Ett förstärkande prefix som kan slängas på vilket adjektiv 

som helst! 

9. När någon/något är schysst eller bra 

10. Väldigt liten summa pengar 

12. Att ha tur 

14. Detta ord syftar inte på att personen har en mage, utan 

att den är kaxig 

15. När du sitter och bajsar och förevigar det på bild 

16. Övernatta improviserat, sova över på soffan/golvet hos 

någon (gammalt slanguttryck från 1920-talet) 

LODRÄTT 

1. När man går tillbaka till bilderna från Spanien 2011 på 

någons Instagram så gör du detta 

2. Ett ljudligt utsläpp av gaser i magen 

3. Hand 

4. När man bara feströker 

6. Ett annat ord för polisbil 

9. (uttalas som morrande “åh”) Ett morrande ljud som görs 

vid svår irritation/frustration 

11. Detta och mello är en given kombination 

13. Stockholmare kan kalla råvaran som räddade oss från 

svälten för detta 

17. Svarttaxi 

1. LURKA. 2. BRAKARE. 3. HUMMER. 4. KALASPUFFAR. 5. AXA. 6. DISCOTAXI. 7. PIRRA. 8. AS. 9. HYVENS. 10. KORVÖRE. 11. CHIRRE. 12. FLAX. 

13. PLUGG. 14. KAGIG. 15. SKITSELFIE. 16. KINESA. 17. APA. 

26


2Q 3Q BM 

RC 

Hej allihopa, vare sig ni är 

medlemmar, ämbetsmän 

eller gamla stockholmare! 

Så var det dags för min första 

spalt här i tidningen och vad 

ska man då skriva..? Ja, bra 

fråga… Hur som helst hoppas 

jag att alla ni läsare, vare sig 

ni är ämbetsmän eller gamla 

stockholmare har haft en bra 

start på detta år! För min egen 

del har jag äntligen börjat 

känna mig ordentligt hemmastadd 

på kontoret och första 

månaderna på Stockholms 

nation har varit minst sagt 

fartfyllda! Även om det är vitt 

ute när jag skriver detta, tycker 

jag att det börjar kännas 

som om våren är på väg, och 

våren 2017 i Uppsala, på den 

främsta av nationer, är något 

att se fram emot! Hoppas att 

ni alla får en fin mars månad 

och ser till att inte missa årets 

Marsspex som står för dörren! 

Bästa stockholmare! 

På kontoret letar sig solen in 

medan vi ägnar nästan all vår 

tid åt att planera årets valborgsfestival 

Stocken Garden. 

Jag vet att vi tjatar om den, 

men det är verkligen så stort. 

Att få leda förberedelserna 

och se hur alla lägger ner sin 

själ i detta projekt tillsammans 

får allt att falla på plats. 

Det är något alla borde få uppleva 

men är få förunnat. 

Dessutom jobbar 

vi med den mycket viktiga 

frågan om tryggheten på nationen 

och i klubbklimatet 

samt utvecklingen av den så 

kallade Trygghetsgruppen. 

Denna intressegrupp startades 

på initiativ av våra ämbetsmän 

och jobbar just med 

trygghet och jämställdhet, 

både på Stocken men också 

genom en nystartad arbetsgrupp 

i Kuratorskonventet för 

att vidga arbetet även till de 

Kära landsmän, men framförallt 

bästa ämbetsmän! 

Vårterminen har rivstartat. 

Många torsdagar och 

en gasque har passerat och 

det känns som igår jag klev 

på som Barmästare. Första 

tiden som kurator har varit 

som talesättet ”tiden går 

fort när man har roligt”, och 

ibland går tiden lite för fort. 

Först och främst vill jag rikta 

ett stort tack till mina ämbetsmän 

– ni gör dagen möjlig 

för många utav våra gäster. Jag 

vill också passa på att tacka 

mina eminenta bartenders. 

Utan er skulle mitt jobb vara 

så mycket svårare! 

I skrivande stund 

sitter er Barmästare med stora 

bekymmersrynkor i pannan. 

Hur många flaskor skumpa 

ska vi egentligen beställa till 

valborg? Ja, det är en bra fråga. 

Ni får helt enkelt vänta och se. 

Jag kan bara säga att jag ser 

Kära Stockholmare! 

Kära Stockholmare! 

Vi har kommit en bit in på 

vårterminen, och trots att det 

i skrivande stund är snöstorm 

ute, är våren och alla dess 

härligheter på intåg. Vi har 

avverkat ännu en inskrivningsperiod 

och hyrt ut nationen till 

glada gäster varje helg. Efter att 

ha blivit inkastad i restaurangchefsjobbet 

börjar jag äntligen 

bli varm i kläderna. Tack till 

min företrädare Ludvig Eby 

som peppat, haft ett tålamod 

som jag inte har och guidat mig 

till att känna mig mer självsäker 

i mitt arbete. Kontoret och nationen 

har kommit att bli mitt 

andra hem, och mina kollegor 

nära vänner. Jag arbetar med att 

driva nationens restaurangverksamheter, 

både kortsiktigt och 

långsiktigt, tillsammans med 

duktiga mästare, uthyrningsansvarig, 

ämbetsmän och nissar. 

Det är ni som gör mitt jobb 

Andre Kurator 

Marcus Laurén 

andra nationerna. 

Det var allt för mig! 

enormt mycket fram emot de 

tre dagarna nu. 

Känner ni yran? Jag 

så otroligt roligt! Nu blickar 

vi framåt, mot fågelsång, vita 

sneakers och en Valborgshelg 

Tredje Kurator 

känner den, låt våren starta! 

som heter duga! 

Felicia Enequist 

André Lerdell 

Lisa Olofsson 

Barmästare 

Restaurangchef 

27

stockholms nations SPEXARCORPS GER 

marsspexet 2017 

MENIGHETEN 

KALENDARIUM VT17 

Fre 17 mars 

Lör 18 mars 

Mån 27 mars 

Tor 30 mars 

Fre 28 april 

Lör 29 april 

Sön 30 apr 

Mån 1 maj 

Mån 8 maj 

Fre 19 maj 

Lör 20 maj 

Sön 21 maj 

Tor 25 maj 

Tor 1 juni 

Marsslabb 

Marsgasque med Marsspexpremiär 

Andra Lagtima Vårlandskap 

STOR-torsdag 

Skvalborg - Stocken Garden 

Kvalborg - Stocken Garden 

Valborg 

Majmiddag 

Tredje Lagtima Vårlandskap 

Vårbalsslabb 

Vårbal 

Vårbalsbrunch 

STOR-torsdag 

Sista Torsdagsklubben öppet till 02 

pREMIAR 

18 mars! 

FORESTALLNINGAR 

19/3 - 25/3 

kop biljett! 

www.stockholmsnation.se 

120 KR

2017 - Holmiensis 1

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?