2020 - Holmiensis 3

Nummer 3 2020. Sedan 1963. Stockholms nations tidning. 

Ring, klocka, ring Stocken Dam Stad i ljus

edaktionen 

REDAKTÖREN HAR ORDET 

Ur ett svenskt perspektiv är det svårt att förstå vilken 

oerhörd makt USA:s Högsta domstol och dess nio 

domare besitter. Den amerikanska maktdelningsprincipen 

tillskriver lika mycket makt till statens dömande (Högsta 

domstolen), lagstiftande (kongressen) och verkställande 

(presidentämbetet) organ, och Högsta domstolen har i 

praktiken makten att blockera eller begränsa lagar. 

Domarna i landets juridiska högborg, som sitter på 

livstid eller tills de väljer att gå i pension, utses av presidenten 

men måste godkännas av senaten. Trots att det 

federala domstolssystemet enligt konstitutionen ska vara 

frånkopplat politiken har tillsättningen av domare, och 

i viss mån även domstolsförfarandet i stort, politiserats 

över tid. Republikanska presidenter har en tendens att 

nominera domare med konservativ syn på rättsväsendet, 

medan demokratiska presidenter hellre nominerar liberalt 

inriktade jurister. Betydelsen av Högsta domstolens 

sammansättning kan alltså ha ett ansenligt inflytande på 

amerikansk politik, vilket förklarar varför tillsättandet av 

en ny medlem till domstolen betraktas som en mycket 

viktig fråga i landet. 

Den 18 september gick Ruth Bader Ginsburg ur tiden. 

Hon blev 87 år gammal, och lämnade jordelivet i sviterna 

av en mångårig kamp mot cancer. 1993 blev hon blott den 

andra kvinnan att utses till domare i Högsta domstolen, 

och var fram till sitt frånfälle en framstående figur i 

domstolens liberala falang. Hennes röst var av stor vikt i 

en mängd beslut rörande - i amerikansk kontext - kontroversiella 

frågor, såsom samkönade äktenskap och rätten till 

abort. Hon var otroligt populär, framför allt i progressiva 

kretsar, och på äldre dagar uppnådde hon en status som 

en sorts populärkulturell ikon. Hon tillgavs smeknamnet 

“The Notorious R.B.G”, taget från rapparen Biggie Smalls 

artistnamn “The Notorious B.I.G”, och syntes sin ålder till 

trots i virala träningsklipp på Youtube. 

Utöver att hon kommer att saknas av många ses hennes 

bortgång som en politisk bomb i USA. President Trump 

har under sin första mandatperiod redan tillsatt två 

konservativa domare, och lyckas han tillsätta ytterligare 

en kommer Högsta domstolen att ha en tydlig konservativ 

majoritet i flera decennier framöver. Bedömare tror att ett 

sådant scenario kan gynna republikanska ståndpunkter 

och leda till upphävanden eller inskränkningar av bland 

annat aborträtten och sjukförsäkringsexpansionen “the 

Affordable Care Act”, ofta kallad Obamacare. 

Det Demokratiska partiet anser att tillsättandet av 

Ginsburgs efterträdare bör vänta till efter valet den 

tredje november. Detta dels för att det enligt uppgifter 

var Ginsburgs personliga önskan, dels mot bakgrund av 

att den republikanskledda senaten år 2016 blockerade 

president Obamas nominering till en nybliven vakans, 

med motiveringen att domare till Högsta domstolen inte 

bör tillsättas under ett valår. Det var då nio månader 

kvar till valet - vid Ginsburgs bortgång var det mindre än 

två. Trots den knappa tidsramen har Republikanerna nu 

gjort klart att de avser att rösta igenom president Trumps 

kandidat utan att invänta valresultatet. Hur det går, och 

hur det påverkar valet, återstår att se. Klart är i alla fall att 

det kommer att bli en polariserande politiskt strid med 

betydande efterverkningar. 

Denna hösttermins första nummer – mitt första som 

redaktör – bjuder på mängder av intressanta texter. Sonya 

uppmärksammar Nationens damlag i fotboll, Markus 

skriver nyårskrönika, Lisa spanar in Stockholms nya 

bostadshus på Studentvägen och Simon kåserar om en 

särskilt omsjungen (och väl upplyst) stad. 

För första gången er redaktör, 

Ansvarig utgivare 

Marcus Hellgren 

1q@stockholmsnation.se 

Annonsförsäljning 

holmiensis@stockholmsnation.se 

Tryck 

Wikströms Tryckeri AB 

018-15 62 90 

Omslagsfoto 

Saga Edstam 

Fotograf 

- 

Kontakt 

Drottninggatan 11 

753 10 Uppsala 

072-964 75 50 

holmiensis@stockholmsnation.se 

Nils Norström 

Redaktör 

2

edaktionen 

Mest underskattade artisten? 

Joel Alme är bättre än Håkan! 

Mest underskattade resmålet? 

Norra Filippinerna 

Mest underskattade filmen? 

True Grit 

Andra medverkande: 

Carl Lidåker 

Gästskribent 

Ofelia Ghomri 

Gästskribent 


Redaktör 


Aries 


Jordanien 


Je ne suis pas un Homme Facile 


Dermot Kennedy 


Madesimo 


27 dresses 

Siri Österlund Björk 

Art Director 

Philippa Nilsson 

Art Director 

Markus Hällje 

Redaktionssekretarere 

Lisa Ljungberg 

Redaktionssekreterare 


Gula Gången 


Mantorp 


Skyddsfilmen 


Sheck Wes 


Oskarshamn 


Ice Age 3 

Simon Kristiansson 


Sonya Sammarco 



Kevin Walker 


Cape Cod 


The Darjeeling Limited 


Lov1 


Romme Alpin 


Lara Croft Tomb Raider 

INNEHÅLL 

Nummer 3 2020 

1Q har ordet 4 

Reccekrönikan 5 

Stocken Dam - Bland skålar och pokaler 6 

Stad i ljus 9 

Ring, klocka, ring 12 

Uppsalavyn 13 

Hedersledamoten 14 

Vinnaren av TK:s skrivartävling VT20 19 

Välkommen till Studentvägen 2b! 20 

Prefrontal Goretex 23 

Bilden av Stockholms nation 24 

Recept 28 

Kuratelet 29 

Kalendarium 32 

3

1q har ordet 

1Q HAR ORDET 

Kära Stockholmare, 

Hösten är kommen! Jag skanderar detta i all välvilja då jag 

stolt titulerar mig som en höstens vän. Hösten behöver 

verkligen vänner då det inte finns någon annan årstid som 

arbetar i sådan uppförsbacke som just den. 

Vad har hösten egentligen på sitt CV? Löven förmultnar, 

naturen dör, vinden tilltar, temperaturen sjunker och ljuset 

försvinner. Uppförsbacke, som sagt. Hösten står däremot 

utan den akilleshäl som övriga årstider dras med, och det 

är också där hela dess charm gömmer sig. 

Hösten är fri från förväntningar. Ingen förväntar sig 

någonsin någonting bra från hösten. Vintern skall vara 

rik på snö, men helst bara kopiöst mycket under vecka 

51, sedan får allt gärna bara försvinna. Våren får ju gärna 

bringa sommarvärme redan i mars, men Gud nåde våren 

om den ser till så att all flora passerat bäst föredatum innan 

juni! Sommaren är ju ett svenskt ångestkapitel i sig. Jag har 

nog aldrig varit nöjd med vädret en enda sommar i hela 

mitt liv. Är det inte för kallt så är det för varmt, och är det 

precis lagom temperatur ja då är det väl självklart historiens 

främsta fästingår. Hösten däremot är ju en succé så 

länge vi slipper istid i november. 

I somras bedrevs det sommarverksamhet på Nationen. 

Bakgården blev en succé! Det har testats med liknande 

satsningar tidigare men som ni vet, sommaren kommer 

med enorma förväntningar. Tur att förväntningarna besannades 

denna gång tack vare ett enormt ideellt engagemang 

av en tapper skara Ämbetsmän. 

Inskrivningen är nu över. Jag kan med glädje meddela att 

vi, tiderna till trots, fortfarande skriver in nya medlemmar 

i samma takt som föregående år. Jag är lite mindre ny på 

jobbet än för någon månad sedan och varje ny utmaning 

kan liknas vid ett tjurrus i Pamplona - underbart! Skämt 

åsido, jag älskar mitt nya ämbete och trivs som fisken 

i vattnet på Nationen, arbetandes nära alla våra flitiga 

Ämbetsmän och trofasta medlemmar. 

Valborgsplaneringen skall snart träda i kraft. Kuratelets 

ljushuvuden skall glödgas varma av idéer. Förhoppningsvis 

kan vi få möjligheten att ge Uppsala det femårsjubileum 

av Stocken Garden det förtjänar. Med hjälp av vår Andre 

kurator electus John Milton och Barmästare electus 

Zachary Dratwa tror jag verkligen att vi har potentialen, 

om världen så vill. 

Detta är verkligen, mer än någonsin för studenter, en höst 

fri från förväntningar. Uppförsbacken är brantare än på 

mycket, mycket länge. Om det inte var asienresan som 

ställdes in så var det massvarslanden på arbetsplatsen som 

lade grunden för en rekordmängd nya studenter i staden. 

Ingenting är just nu enligt förväntningarna, men det är 

också när förväntningarna är som lägst som överraskningen 

blir som störst. 

Jag och mina kollegor tillsammans med en sanslöst positiv 

ämbetsmannaskara gör allt i vår makt för att studenternas 

höst i Uppsala ska överraska. Låt oss sätta guldkant på den 

ram du som student sparat till denna höst. Låt oss försöka 

färglägga bilden du annars kanske lämnat grå. 

Hösten är kommen! Den bär bud om glädje och eufori, 

med förhoppning om att november mild må förbli. 

Hoppfulla hälsningar, 


Förste kurator 


Förste kurator 

4

Tryck ReccekrönikaN 

CMD+Shift 

för att ändra text 

RECCEKRÖNIKAN 

Av: Ofelia Ghomri 

År 2016 intog jag för första gången Stockholms 

nation, då som besökare. Jag var precis utsprungen 

från en gymnasieskola på Norrmalm och hade 

knappt satt min fot i Uppsala tidigare. Efter bara 

några timmar dansandes till Carola i Kakel visste 

jag att när det blir dags för att plugga, då är det till 

Uppsala jag ska. Även om tanken var drucken visade 

det sig att min nyktra avsyning fick samma slutsats: 

Stockholms nations värme och gemenskap vägde 

klart tyngre än allt vad de andra lärosätena hade att 

erbjuda. 

För mig tog det fyra hela år att välja program och 

den första april i år gick flyttlasset till Uppsala. Jag 

valde att flytta in några månader tidigare för att 

hinna bo in mig och lära känna staden. Lagom till 

första skoldagen var kylen, som planerat, fylld med 

matlådor och alkohol. Kurslitteraturen, som hade 

legat på nattduksbordet sedan juni, hade börjat samla 

damm för länge sedan. Jag kommer så väl ihåg när 

jag begav mig till Helga trefaldighets kyrka för att 

för första gången träffa några kursare. Efter vad som 

kändes som en evighet av promenerande såg jag dem 

till slut. Och de såg mig. Till min förvåning började 

mina ben skaka, jag blev varm och min andning blev 

tung. Jag som aldrig varit en särskilt ängslig person 

frågade mig själv hur jag möjligen kunde vara så 

här nervös. Jag kom snabbt på att det nog inte var så 

underligt ändå. Det var nämligen första gången på ett 

halvår som jag skulle träffa nya människor. 

”MEN UNDER ETT ÖGONBLICK, 

SKRÅLANDES ’JAG HAR ALDRIG VAR’T 

PÅ SNUSEN’, KÄNDES ALLT NÄSTAN 

PRECIS SOM DET SKULLE.” 

Under Stockholmsveckan blev mina sedan tidigare 

goda tankar om Stockholms nation minst sagt 

bekräftade. Det rådde inte bara mycket god stämning 

mellan alla nya studenter; de verksamma på Stocken 

visade på otroligt engagemang och välkomnade oss 

Recentiorer varmt. 

Det hade dock inte varit rätt att år 2020 skriva en 

text utan att nämna den globala kris som har präglat 

alla Recentiorers studiestart. Efter ett halvår av aktiv 

distansering har det lyckats bli en skrämmande 

naturlig del av livet. Självklart har det varit en 

underliggande oro att inte veta huruvida insparken 

blir av och i vilken utsträckning, men lyckan när 

det blev klart att den faktiskt skulle gå av stapeln 

var minst lika stor. Under Reccemottagningen och 

Bellmansgasquen var pandemins närvaro plötsligt 

inte lika emotionellt närvarande som den alltid 

annars är. Självklart var allt uppstyrt i linje med 

aktuella restriktioner och förbud, tro inget annat. 

Men under ett ögonblick, skrålandes “Jag har aldrig 

var’t på snusen”, kändes allt nästan precis som 

det skulle. Just där och då existerade inget ont på 

Stockholms nation, utan bara lycka. Timmarna jag 

hade lagt på att sminka mig, locka håret och att gräva 

fram en klänning i bakersta delen av garderoben har 

nog aldrig tillfört så mycket glädje i mitt liv. 

Slutligen, 

Högt ärade Inspektor och Proinspektor. 

Älskade kuratel och chefer, 

Hårt slitande Klubbmästare 

och Klubbverkare, 

Otroliga Landsmän och 

Landsmaninnor, 

Jag vill härmed framföra 

ett stort tack, å samtliga 

Recentiorers vägnar, för att 

vi fick stänga ner Zoom, om 

än bara för två kvällar, och 

välkomnas in i ert Uppsala! 

5 

5

NATIONEN 

nationen 

STOCKEN DAM - 

BLAND SKÅLAR OCH POKALER 

Av: Sonya Sammarco 

6

Tryck NATIONEN CMD+Shift 


En av de mest sjungna sångerna å Stockholms 

nation beskriver livet bland skålar och pokaler. Jag 

kan endast delvis känna igen mig i det. Oavsett om 

du som jag mest får medalj för deltagande, är lika 

oslagbar som Lewis Hamilton, eller bara medioker, 

så ska du få följa med på en framgångssaga utan 

dess like. Låt mig därför berätta om ett gäng som 

sannerligen lever bland pokaler: Stocken Dam! 

Det finns saker som är coola. Diskjockeys, offpistskidåkning, 

att ha en kompis som är med i en 

känd tv-serie, en skohylla full av Eytys, brytleg 

och Köpenhamn. Sedan finns det saker som är 

helt orimligt, ouppnåeligt, megajättecoolt, och på 

den listan finns det bara en sak. Fotbollstjejer. Det 

framstår nog som uppenbart för dig, kära läsare, att 

jag inte är en fotbollstjej själv. Undertecknad fumlar 

fram och siktar (läs: försöker sikta) på (ofta fel) 

mål. Detta har emellertid inte förtagit varken min 

lust eller fascination för sporten, men med detta 

förtydligande har vi pratat mer än nog om mig. Låt 

oss nu återgå till stjärnorna – fotbollslaget. 

”VI TYCKTE ATT DET VAR EN SJÄLV- 

KLARHET ATT DET LIKT KAKLETS 

VÄKTARE SKULLE FINNAS ETT 

DAMFOTBOLLSLAG PÅ NATIONEN.” 

Kerstin Blomqvist 

För cirka två år sedan drog ett par drivna tjejer med 

en vision igång fotbollslaget. Det var generellt svårt 

att få ihop tillräckligt med spelare för att lira match, 

och det administrativa i att jaga folk kunde ibland 

kännas som att skrapa ansiktet i grusplanen. Kerstin 

Blomqvist beskriver: 

- Damfotbollslaget drog jag och Clara Rehnman 

igång hösten 2017, vilket kort och gott grundades i att 

vi tyckte att det var en självklarhet att det likt Kaklets 

Väktare skulle finnas ett damfotbollslag på Nationen. 

Vi anslöt oss till Campus1477:s futsalserie och 

började ha lite träningar - men det var ärligt talat rätt 

kämpigt att få ihop tillräckligt med spelare i början, 

så en stor tid gick åt det. Men succesivt började mer 

och mer av ett ordentligt lag ta form. 

Från den briljanta idén som var 

fotbollslaget började fler spelare 

tillströmma, bland annat Madga 

Lundh som berättar att hon hittade 

Nationens damlag av en slump och började med att 

pröva spela med laget några gånger. Hon hittade en 

teammate i Karin Gyllander som delade Magdas 

vision. Magda beskriver att de hittade varandra på 

direkten och kände att de kunde forma laget till något 

riktigt bra. 

- Under 2019 började vi försöka få ordning på 

organisationen kring laget genom att boka bra 

träningstider, köpa nytt material och så vidare. Bland 

annat köpte vi in ett ordentligt matchställ som vi 

delvis finansierades av Shotluckan – en sponsor vi 

ordnade det året. Därifrån började folk rulla in och 

det blev en bra sammanslutning med många tjejer 

från olika utbildningar. Nu har vi ett riktigt järngäng 

som kommer på varenda träning och även hjälps 

åt med allt från att anordna lagfester till att ta hand 

om materialet. Dessutom har vi fått till en väldigt 

bra tillströmning av nya studenter som hittar till oss 

vilket är superroligt, säger Magda. 

En av de som kommer på varje träning är 

Frukostmästare tillika Stocken Dam-veteranen Moa 

Rihne som i princip har varit med sen det startade. 

Hon menar att hon fått rollen som lagets ”klant” på 

grund av en tendens att dyka upp på fel plats, på fel 

dag, med fel saker! Fotbollen betyder mycket för Moa 

då det ger utrymme för att tänka på annat. 

- Jag älskar att kunna koppla bort skolan, träffa andra 

människor och prata om andra saker och inte minst 

konditionsträningen. 

Malin Månsby har varit med i laget sedan dag ett. 

När man snackar fotboll med henne ser man att det 

glittrar till lite extra i ögonen, och det tar inte lång 

tid innan man inser att hon har riktigt många bra 

storys på lager. Frågar man västkustar’n om det bästa 

minnet med Stocken Dam har hon svar på rak arm. 

- Mitt bästa minne är helt klart när vi åkte till 

Göteborg för att spela student-SM i futsal. Det var 

precis som när man va liten - vi sov på madrasser i en 

iskall gymnasieskola, kickade boll hela dagarna och 

käkade frulle i bamba, drömliv! 

Okej, så vi har ett vinnarlag med en sjukt 

sammansvetsad grupp tjejer. Man kan ju faktiskt 

bli rätt nervös inför tanken av att bara stolpa in 

på en träning i nyinköpta pjucks från Facebook 

Marketplace utan en given plats på planen. Vilka är 

egentligen välkomna på träningarna? 

- Alla tjejer som är med i Stocken är välkomna. Det 

är ingen press på att man behöver engagera sig, 

7 

7



många kommer någon träning och sedan är de 

tillbaka efter ett halvår. Det är allt från tjejer som 

spelat i hela sitt liv till de som aldrig rört en boll! 

säger Moa. 

Magda fyller i: 

- Alla tjejer som vill spela fotboll är supervälkomna! 

Jag har förstått att vissa blir lite avskräckta av att vi 

är ett seriöst lag, men man är mer än välkommen - 

oavsett fotbollsbakgrund - så länge man är villig att 

ge allt på träningar och matcher. 

Har du också myror i brallorna? Känns det som att 

det är nästintill omöjligt att sitta still? Vill du som 

jag mingla, träffa folk från andra pluggprogram och 

framförallt spela fotboll? Ja då hoppas jag att vi ses 

på en Stocken Dam-träning, för den 

här amatören har suttit på bänken 

länge nog! 

Ses på träningarna! 

/Stocken Dams #1 fan 

VAD SER NI FRAM EMOT MEST I HÖST? 

MAGDA: Jag längtar verkligen tills vi börjar spela 

futsal igen! Våra futsalträningar piggar verkligen upp 

under vinterhalvåret och utöver träningarna är det 

också kul att delta i seriespelet på Campus1477. 

Förhoppningsvis genomförs student-SM i futsal även 

detta år, något vi verkligen ser fram emot! 

MALIN: I höst ser jag fram emot att inomhusserien i 

futsal ska dra igång, förhoppningvis kan vi hålla i vår 

winning streak mot Snerikes. 

MOA: Jag älskar att det är så högt tryck på träningar 

just nu, när jag började var vi helt nystartade och nu är 

det smockfullt. Förhoppningsvis blir student-SM av så 

vi kan dra in ytterligare ett guld! 

VEM ÄR DEN STÖRSTA VINNARSKALLEN 

I LAGET? 

MAGDA: Oj, det är en svår fråga då det finns rätt 

många vinnarskallar… Men jag måste nästan säga jag 

själv eller Malin Månsby, vi båda blir rätt griniga när 

vi förlorar och vi ger varandra en hel del tjuvnyp om 

vi är i olika lag haha! 

MALIN: Störst vinnarskalle - svårt, det finns många… 

men tror nog att Mikaela Moen tar priset! 

MOA: Underskatta inte Malin Månsby! 

GÅ MED I GRUPPEN ”STOCKEN 

DAM” PÅ FACEBOOK FÖR ATT 

HÅLLA DIG UPPDATERAD OM NÄR 

NÄSTA 

FOTBOLLSTRÄNING ÄR! 

8 

8



STAD I LJUS 

Av: Simon Kristiansson 

Året är 1988. Michail Gorbatjov väljs till 

Sovjetunionens ledare, Australien firar att det var 

200 år sedan britterna landsteg, Dalai Lama besöker 

Sverige, moralpanik och folkstorm bryter ut efter 

att SVT lanserar det lättsamma sexualprogrammet 

Fräcka Fredag och bakmaskinen utses till årets 

julklapp. 

27 februari samma år kliver en ung, nåja, Tommy 

Körberg upp på scen i Melodifestivalen och gör 

rent hus med balladen Stad i ljus, som både vinner 

spektaklet och flyger rakt upp på Svensktoppen. På 

valborgsmässoafton flyger Tommy Körberg till Irland 

för att tävla med låten i Eurovision Song Contest, 

där han placerar sig på en ärorik, nåja, tolfteplats. 

Svenska folket reagerar med vrede. Låten trillar ut 

från Svensktoppen och gör sig redo för att självdö i 

skivbolagets backkatalog. 

På Stockholms nation, och i resten av studentsverige, 

går det att konstatera att Stad i ljus aldrig gick sin 

profetia om självdöd till mötes, utan lever vidare 

med sådan elegans och odödlighet som föremål i 

studentlivet tenderar att göra. En relik från gamla 

DDR-Sverige som kvart-i-stängning, torsdag 

efter torsdag, spelas i Nationens Kakelbar. För att 

någonstans exemplifiera hur väl Stad i ljus har 

penetrerat livet på Stocken så hör det till historien att 

låten faktiskt petade Frank Sinatras New York, New 

York, som i början av 90-talet var stängningslåt på 

Torsdagsklubben. Bara det går nästan att betrakta 

som en större bedrift än att vinna Melodifestivalen. 

Eller inte. Hur som haver leder detta i alla fall oss in 

till frågeställningen: hur hamnade vi egentligen här? 

Hur blev Stad i ljus studentlivets eviga hymn? 

Vi reser med vår egensnickrade tidsmaskin tillbaka 

till valborgsmässoafton 1988. På Malmö nation kliver 

en gänglig lundensare, tillika journaliststudent, in 

på dansgolvet för att göra det man gör på Valborg. 

Träffa folk, dricka grogg, inte ha en tanke på första 

maj-tåget, och dividera över huruvida man ska gå 

fram till den där personen eller inte. Ett beslut som 

allt för ofta skjuts upp till förmån för en grogg till. 

Lundensaren i fråga heter Olof Lundh och är idag en 

av Sveriges främsta fotbollsjournalister. Den ödmjuka 

Olof kunde nog inte föreställa sig hur framgångsrik 

han skulle bli i sitt framtida yrkesliv, än mindre 

att han denna kväll skulle förändra studentlivet 

för evigt. Ryktet säger i alla fall att Olof Lundh vid 

något tillfälle under kvällen spatserar fram till DJ:n 

på Malmös och önskar Stad i ljus. Kanske för att 

han ännu inte vågade gå fram till den där personen. 

Kanske för att han helt enkelt, väldigt gärna, ville 

höra Stad i ljus. 

”SANNINGEN ÄR ATT LÅTENS 

UPPHOVSMAKARE INTE HETER 

TOMMY KÖRBERG” 

Discjockeyn vägrade. Olof Lundh drog då till med 

lögnen att Stad i ljus precis vunnit Eurovision Song 

Contest och därför måste spelas. Discjockeyn valde 

då att spela låten, inte bara en, utan två gånger i rad. 

Resten är historia. Tidningen Lundagård berättade 

den här historien 2014 som förklaring till hur Stad i 

ljus bet sig fast i studentlivet, och visst ska man aldrig 

ifrågasätta en bra historia? 

Men den intressanta historien om Stad i ljus slutar 

inte här. Frågan om vad låten egentligen handlar 

om är något som nyligen varit uppe för diskussion, 

och resulterat i en intressant alternativ teori som 

motsätter vad låtens moder påstår. 

För sanningen är att låtens 

upphovsmakare inte heter Tommy 

Körberg, utan Py Bäckman som 

enligt egen utsago skrev låten som 

en trosbekännelse. Låten är faktiskt 

den enda melodifestivallåt som tagit sig 

in i psalmboken. Och när man läser texten 

kan man tyda de religiösa undertonerna. Resan 

mot himlen och det oändliga, drömmen om att 

uppleva miraklet. Men under 2018 började 

9 

9

Tryck nationen CMD+Shift 


en teori sprida sig på Twitter om att Stad i ljus 

handlar om en stad i Makedonien. Och hur konstigt 

det än må låta vågar jag nästan tro att du kommer 

se det rimliga i teorin när jag nu presenterar 

bevisbördan. 

I Stad i ljus sjunger Tommy Körberg om ett “namn 

utan land”, och sanningen är att Makedonien 

faktiskt kallas för det “namnlösa landet” - något 

som bottnar i en långdragen konflikt om huruvida 

Makedonien är ett namn för ett land, en region eller 

yta. Tommy Körberg sjunger också om att han vill 

“se miraklet”. Träffande nog finns det en bok skriven 

av den brittiska författaren Nicholas G.L Hammond 

som heter The Miracle that was Macedonia. Ett annat 

starkt bevis för att platsen Tommy Körberg sjunger 

om är Makedonien, är att landets flagga betecknas 

av en sol. För visst sjunger den gode Tommy om att 

hans resa var mot solen? Är du ännu inte övertygad 

så finns det faktiskt en stad i Makedonien som heter 

Ohrid, vilket är ett namn som betyder - Stad i ljus. 

man kliver pådet timslånga städet. Vetskapen om att 

minnena från studentåren kommer vara för evigt. 

En påminnelse om att i varje ögonblick är vi 

fortfarande vid liv. 

Får jag killgissa mig till varför Stad i ljus lever vidare 

som studentlivets eviga hymn är det just för att låten 

ringar in den där magiska känslan man känner som 

student. 

Jag sitter på ett kafé i Stockholm när jag skriver 

den här texten. Jag lämnade Uppsala i somras för 

fortsatta studier i huvudstaden och sätter på låten 

för att slungas tillbaka till en svettig Kakelbar, 

tillsammans med mina bästa vänner, och känslan av 

frihet som jag så starkt kände som Uppsalastudent. 

Men någon melankoli känner jag inte. Allt jag 

tänker på är Makedonien. 

”ÖGONBILCKET NÄR MAN SOM 

KLUBBVERKARE SLÄPPER ALLT 

MAN HÅLLER PÅ MED FÖR ATT 

TILLSAMMANS BILDA SIN EGEN 

RING I KAKEL OCH VRÅLA UT 

TEXTEN, INNAN MAN KLIVER PÅ DET 

TIMSLÅNGA STÄDET.” 

Huruvida Py Bäckman skrev Stad i ljus som en 

trosbekännelse eller om Makedonien kommer vi 

nog aldrig få bekräftat. Tove Jansson skrev i sin 

roman Sommarboken “att söka och samla är en sak 

för sig därför att man inte kan se något annat än det 

man söker efter. Om man plockar lingon ser man 

bara det som är rött och letar man ben ser man 

bara det vita, var man än går ser man ingenting 

annat än ben”. Ett citat som passar rätt bra in på 

sökandet efter tecken på att Stad i ljus handlar om 

Makedonien. 

Och när allt kommer omkring, vad spelar det 

egentligen för roll? I min bok är Stad i ljus en vacker 

berättelse om gemenskap och pånyttfödelsen man 

kan känna när man flyttar till en studentstad som 

Uppsala. Ögonblicket när man som Klubbverkare 

släpper allt man håller på med för att tillsammans 

bilda sin egen ring i Kakel och vråla ut texten, innan 

10



STAD I LJUS 

Tommy Körberg 

Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum 

Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt 

suddats ut 

Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv 

Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat 

mitt motiv 

Stad i ljus, i ett land utan namn 

Ge mig liv, där allting föds på nytt 

Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns 

Så ser jag oss tillsammans, och då är resan slut 

Det enda som vi minns 


Ge mig liv, där allting föds på nytt 


Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt 

11 

11

nationen 

RING, KLOCKA, RING 

Av: Markus Hällje 

Jag kommer här med en allvarlig frågeställning som 

behöver avhandlas grundligt. Är det inte dags att vi 

slutar lura oss själva? 

Det har blivit möjligt att skönja sommarens utträde 

och dess ersättare, hösten, står och hänger på låset. 

Girigt spänd på att få komma in, beredd att ta första 

lilla chans som uppstår. Men ännu är den inte här. 

Ännu är det sommarens tid och den bjuder på 

briljant uppvisning i sitt sista finalnummer. 

Alla minnesvärda upplevelser från sommaren som 

varit ligger kvar synliga precis under vattenytan i 

ditt medvetande. Kanske tänker du allra främst på 

värmen, känner den fortfarande om du försöker. 

Och kanske på möjligheten att spontant dra ihop ett 

kompisgäng, ta cykel eller buss till närmaste badplats, 

och bara slå sig ner i gräset för att inte göra något 

som helst annat än att absorbera solljus. Du till och 

med svettas. 

Jämför nu detta med vad vi officiellt kallar årsskiftet. 

När du återvänder från julledigheten och allt är precis 

som det var när du gick, förutom möjligtvis ännu 

lite kallare. Det stressas ända fram till julafton, dels 

för att bli klar med höstens betingelser, dels hinna 

handla julklappar till alla som gjort sig förtjänta av 

dem. Tankarna sköljer över dig. Vad skulle jag köpa 

nu igen, var finns då detta? Hinner jag färdigt med 

plugget innan julafton eller kommer jag behöva sitta i 

mellandagarna? 

I början av januari återvänder du så med önskan om 

att få vila ett par dagar till och den charad som är 

nyårslöften. Hur länge orkar du framföra teatern för 

dig själv? 

Första januari är inte den egentliga nystarten. Det 

riktiga nyåret inträffar vid höstterminens början. 

”VID INGEN ANNAN TIDPUNKT PÅ 

ÅRET HAR MAN SAMMA KLIPP I 

STEGET SOM NÄR MAN ÅTERVÄNDER 

I SEPTEMBER UTVILAD OCH 

SOLBRÄND.” 

Men nu är det dags att återgå till vad du sysslade med 

före sommarledighetens ankomst – och du gör det 

minst sagt förändrad. Om inte annat så till det yttre. 

Vid ingen annan tidpunkt på året har man samma 

klipp i steget som när man återvänder i september 

utvilad och solbränd. 

Men troligtvis har det även hänt något på insidan. 

De stressmoln du gick på semester med har sakta 

skingrats från din himmel och nu betraktas allting 

i ett annat skimmer, med pigga och klarsynta ögon. 

Fräscha idéer bubblar upp inom dig och du är redo – 

sugen – på att ta dig an höstens uppgifter. Du går in 

i det nya året med energi och ambitioner. Taggad på 

livet. 

12

UPPSALAVYN 

UPPSALAVYN 

Av: Siri Österlund Björk 

13

hedersledamoten 



HEDERSLEDAMOTEN 

Peter Nobel, född 1931 i Stockholm, har varit advokat och är juris hedersdoktor vid Uppsala 

universitet. Han var den första personen i världen att inneha ämbetet som 

Diskrimineringsombudsman (DO), och har utöver det arbetat som generalsekreterare i 

svenska Röda korset, expert i FN:s kommitté mot rasdiskriminering, vägledare till över- och 

kvarlevande efter M/S Estonias förlisning och ledamot av Pressens opinionsnämnd, bland 

mycket annat. Men framför allt är han Hedersledamot av Stockholms nation. Det står skrivet 

att till Hederledamot kallas envar Nationen vill betyga sin högaktning. Det är med stor sådan 

jag lämnar över till Peter Nobel. 


Redaktör 

Sent hösten 1953 kom jag till Uppsala för att 

läsa juridik efter att ha vantrivts på dåvarande 

Stockholms högskola, med gott humör utfört 

militärtjänst och haft nytta och nöje av resor i 

Europa. Jag kom närmast från Göttingen, där jag läst 

filosofi och statsrätt, levt studentliv och lärt att öl är 

gott som dryck, men betänkligt som livsåskådning: 

”Bier als Getränk ist gut aber als Lebensanschaung 

bedenklich!” 

salen torsdag kl. 19.” Jag gick dit, träffade den långe 

Teaterföreståndaren Ulf G. Jonsson och den övriga 

spexensemblen. Bara en Landsman hade kommit för 

att provläsa. Ulf G. gav oss varsitt exemplar av den 

text vi skulle deklamera. Jamen, den kände jag ju 

till! Det var den scen ur Rostands komedi ”Cyrano 

de Bergerac”, där Cyrano, en briljant skald och 

värjfäktare läxar upp en borgare, som dristat sig att 

säga något om hans stora näsa: 

Så en kulen dag klev jag genom Nationens port 

Drottninggatan 11, såg rakt framför mig trappan 

som då ledde rakt upp och sedan delade sig samt 

till vänster skylten ”Kuratorsexpedition”. Jag klev 

på. Förste kurator och Andre kurator satt mitt emot 

varandra vid ett stort bord, Klubbmästaren och 

Sekreteraren vid var sitt mindre. Samtalet fördes helt 

på rim. När jag skrivits in reste de sig, tryckte min 

hand och önskade mig välkommen som ”Landsman 

i Stockholms nation där visar man skick och fason!” 

Här rådde trevnad! Jag frågade varför de rimmade 

hela tiden. ”För att komma i form och trivas, tills 

Marsspexet ska skrivas”, svarade Förste kurator Hans 

Ekelund. Jag kom inte genast in i gemenskapen. 

I salongen satt några dryga äldre typer, som läste 

tidningar eller spelade schack och bräde och knappt 

tittade upp. En dag skrev jag i almanackan: ”Rolig 

dag! Mötte en som sa hej.” Bekantskapskretsen 

växte. Så dök det upp i kapprummet ett anslag: 

”Provuppläsning för en roll i Marsspexet. Stora 

”Tyst! Min näsa är ofantlig i Paris 

finns inte maken! Men slik näsa är bevis 

på hjärta och på kraft, på huvud och på minne, 

på kvickhet och på vett, på fritt och ädelt sinne - 

just vad jag har, men ni herr dumbom, aldrig får! 

Nu har min näsas talt – och ni kanhända går!” 

Varpå han ger borgaren en örfil. (Ur översättningen 

från franska av Harald Molander, känd teaterman, 

aktiv på Nationen i slutet av 1800-talet och farfars 

farfar till den Harald Molander, som gjorde 

spexkarriär med sång och dans på Nationen 

omkring 2000.) Pjäsen var känd då, framfördes på 

Uppsalas stadsteater, är filmad och kanske mest känd 

för repliken: ”En kyss, en kyss – vad är han? Det 

stumma svaret på en lika stum begäran!” 

14




”MEN DET ABSOLUT MÄRKLIGA OCH 

EPOKGÖRANDE MED DETTA MARSSPEX 

1954 ÄR ATT DET VAR DET FÖRSTA I 

UPPSALA OCH SÅVITT JAG VET I VÄRLDS- 

HISTORIEN DÄR KVINNOR MEDVERKADE.” 

Min medtävlare läste klart och felfritt, men utan 

inlevelse. När det var min tur drog jag på ordentligt och 

höll nästan på att ge min konkurrent den föreskrivna 

örfilen. Det blev sångprov på flygeln, där någon spelade 

den då genom en film med Danny Kaye allmänt kända 

slagdängan ”Dejlige Copenhagen”. Jag klämde i med 

min baryton från skolkören. ”Han kan sjunga också!”, 

HEDERLEDAMOTEN 

sa någon och så blev jag antagen. Det var sista gången, 

som någon sa, att jag kunde sjunga, ty det blev snart 

under repetitionerna klart för alla utom för mig att jag 

inte kunde hålla tonarten – vad det nu var för något. 

Men jag fick behålla rollen. Det var att gestalta Kung 

Christian Tyvärr i spexet ”Hamlets son”, där jag i 

öppningsscenen med en hummer i handen utropade: 

”Kan du inte tiga dummer, nu när jag fått in min 

hummer!” Det var ett klassiskt spex med kupletter och 

helrimmad text, en parodi på Shakespeare. Hamlet 

själv deltog i form av sin vålnad. Huvudpersonen, hans 

son, kreerad av den gladlynte mästersångaren Bengt 

Linander sjöng: 

”Tacka vet jag gubben Far. 

Fast han på skuldran ej har huvet kvar, 

så har han ej förlorat vettet, 

ifrån skelettet 

man hör hans sanningar!” 

med rollfoto i en liten notis i SvD, vilket föranledde 

någon beskäftig person att ringa upp min mamma och 

säga: ”Peter blir länge i Uppsala.” (Ja då, 67 år hittills!) 

Teaterföreståndaren Ulf G. mötte mig med orden: ”Hur 

känns det att vakna och vara berömd?” Jo tack, det var 

en särskild känsla att sedan ridån gått ned, applåderna 

tystnat och ombyte av kläder skett gå omkring på 

nationsgasquen med sminkrest i skjortlinningen, leende 

på läppen, grogglas i handen och ta emot uppskattning. 

Mallig? Ja, men det värsta gick över så småningom, 

hoppas jag. 

Nationens största fest på 1950-talet var Höstfesten, 

som alltid hade ett tema såsom till exempel ”Fåhreum 

Romanum” (Inspektor då var Robin Fåhréus, en 

framstående medicinsk forskare), ”Brunkebergs Borg” 

– en medeltidsparodi, ”Vilda Festen” – Wild West, 

etcetera. Det är känt att de flesta blir spralligare av att 

klä ut sig, studenter ej undantagna, så alla deltagare var 

utklädda efter temat. Stora Salen och andra utrymmen 

gjordes om med kulisser och fondmålningar till 

romerskt forum, medeltida stad, vilda västernsaloon 

eller vad det nu var. Den konstnär som främst gjorde 

allt detta möjligt var Nationens vaktmästare Stig 

Oscarsson, ”Oscis”, inte bara vakt- och hustomte, en 

begåvad konstnär, som målade kulisser och scenerier 

för alla spex och fester och fanns bakom allt från 

välkomstdrink till nattsexa – nationsrallyt inte att 

förglömma – förutom hans magnifika sångröst vid 

behov bakom kulisserna och skicklighet att vissla på 

Men det absolut märkliga och epokgörande med detta 

Marsspex 1954 är att det var det första i Uppsala och 

såvitt jag vet i världshistorien där kvinnor medverkade. 

Dittills hade även kvinnoroller utförts av män, 

vilket tydligen ansågs komiskt. (Fram till 1900 tilläts 

kvinnor inte ens att se spex! Oanständigheter kunde 

ju förekomma.) Nu utfördes rollen ”Mopelia” av Karin 

Stenbeck med skarp diktion och klockren stämma i 

kupletterna. Det var ett traditionsbrott, som hette duga. 

Det hördes sura röster från många håll och kanter, 

men recensionerna blev lysande. Själv förekom jag 

15 

15




de mest skiftande sätt. Denne allkonstnär betydde 

oerhört mycket på Nationen, hans omtanke om oss 

personligen inte att förglömma. 

Till Marsspexet 1955 sökte vi ett nytt och annorlunda 

motiv än antikens ”lakanspex” där alla skulle 

ha vit toga eller ”medeltidens kalsongspex” där 

alla mansroller skulle ha färgade långkalsingar. 

Blicken föll på Latinamerikas ”bananrepubliker”, 

revolutionärer och palatskupper, export av sjöfåglars 

avföring, guano som gödsel, amerikanskt inflytande, 

politiska fångar, med mera. Så beslöts och så skrev 

vi spexet ”Viva Costa va de Villa”, som blev ett 

av de bästa. Redan innan ridån ens gått upp hörs 

en explosion, som – får man veta – tagit livet av 

ytterligare en president. Spelet om makten kan 

börja. Här fanns, inrikesministern, författare till 

handboken ”Albatrossens skötsel från födsel till 

gödsel”, den korkade polisministern, den grymme 

generalen Robinata med flera. Huvudrollen var 

den fattiga bonden och politiska fången Diego med 

välutförda vassa sångnummer av Bengt Linander, 

som vid en audiens hos diktatorn för tillfället 

anförde följande – ett axplock från dåtidens spextext: 

”Herr President och folkets ledare! 

Då jag sökt företräde hos era företrädare 

har jag mig muntligt liksom mutligt utbett 

en ringa lättnad i min tunga lott 

till dess mitt fall har blivit slutligt utrett 

och man förstått: Det var ett ringa brott! 

Viskande, suktande vi vid radbanden svälta, 

mens whiskyluktande statsråd på badstranden tälta!” 

I rollistan fanns den fångne svenska sjökaptenen Bo 

Sporensson (vid denna tid hade en svensk sjökapten 

vid namn Lorentzson hamnat i turkiskt fängelse 

sedan han i Bosporen lyckats kollidera med en 

turkisk ubåt) spelad av Ulf Jonsson; som med Bengt 

Linander framförde härliga duetter i fängelset, den 

amerikanska miljonärsdottern Doreen Spatenbräu 

van Potter framsjungen av Gunnel Rogberg, en 

giftblandande hovmästare Jan Sahlin med tonsäker 

stämma samt president Robinata, som efter en 

explosion gör entré i sotig, söndrig pyjamas med 

repliken: 

”I min säng jag låg och sov, 

då det small i min alkov: 

Rivna kuddar med fjädertecken 

med granatsplitter i vecken, 

men jag tappa’ inte hakan, 

fast det brann i mina lakan.” 

”PETER, KAN DU INTE TA DEN DÄR 

REPLIKEN IGEN LITET LÅNGSAMMARE. 

DEN ÄR ROLIG OCH DET SKULLE VARA 

BRA, OM ALLA HÖRDE DEN!” 

Tage Danielsson 

Det blev en stor succé och beröm från alla håll 

utom en surkål i för länge sedan nedlagda tidningen 

”Uppsala”, som ansåg att vi borde ha skrivit ett spex 

om skattesystemet istället! 

Året därpå framfördes Viva Costa va de Villa på 

Stadsteatern i Uppsala vid en soaré till förmån för de 

drabbade av en jordbävning i Peru. Vid en repetition 

där satt Tage Danielsson, då vice kårordförande, 

senare riksbekant humorist och parhäst med Hasse 

Alfredsson, i salongen och hörde på. Plötsligt sa Tage 

till mig: ”Peter, kan du inte ta den där repliken igen 

litet långsammare. Den är rolig och det skulle vara 

bra, om alla hörde den!” – ett gott råd, som jag haft 

nytta av i många sammanhang! Sedan engagerades 

vi för att framföra spexet i Sveriges Television. Det 

var det första året av dess existens. Allt var primitivt. 

För att våra repliker och kupletter skulle gå ut i etern 

till de få tittarnas små lådor hade man ställt upp 

tre mikrofoner på scenen. Talade eller sjöng man 

inte i någon av dessa, gick ingenting fram. Regin 

måste nu anpassas till detta krångliga förhållande. 

Timme efter timme repeterade vi i strålkastarljuset 

på studion i de gamla kasernerna på Narvavägen 

medan den legendariske TV-mannen Åke Stark 

i vit rock ålade runt där ute i mörkret ropande: 

”Mikron, nej, nej närmare, till vänster ja, just den! 

Micken rätt fram för faen, micken! Glöm inte 

mikron” och så vidare. Särskilt besvärligt var det de 

16

HEDERSLEDARMOTEN 

Tryck CMD+Shift 


gånger någon rollinnehavare döende dubbelböjd till 

följd av giftmord skulle nå upp till mikron, som satt i 

huvudhöjd på sin stång. Det är ett märkligt minne – 

TV:s barndom, min ungdom – pionjär! 

1956 var jag Teaterföreståndare och till 

Marsgasquen levererade vi ”Faust eller Spelet om 

envar eller Gamla Pudelberg”. Det var uppkörda 

hjulspår. Allt gick som smort: Ulf Jonsson som 

Mefisto, Bengt Linander som Faust och skönsjungande 

Karin Stenbeck i Gretchens roll. Kanske hade 

rimglädjen nått sin såväl höjd- som bottenpunkt, 

när Satan framsäger: ”Jag ska skratta, så min tron 

av porfyrsten välter, medan du under en tortyrscen 

smälter.” Detta spex innebar slutet för vår grupps 

spexinsats på Stockholms nation. Ulf G. Jonsson, 

Bengt Linander, Jan Sahlin och jag fick istället 

tillsammans med Moltas Eriksson, Sven Delblanc med 

flera händerna fulla med det spex, som JuvenalOrden 

skulle framföra vid sitt 50-årsjubileum 1957. På 

Nationen vårdades Thalia med den äran av Björn 

Barlach, Claes Grill med flera. 

Med JuvenalOrden gick det bra. Vi var med om 

skapandet och framförandet av spexet ”G III”, som 

gjorde succé med många års repriser på Uppsala 

stadsteater, Skansens friluftsteater, TV (som nu hade 

utvecklats nästan otroligt), Cirkus på Djurgården, 

Liseberg i Göteborg med mera. Vi blev ett 

sammansvetsat lag. När vi skulle resa hem efter det 

sista spexandet i Göteborg ville vi absolut sitta hela 

gänget i samma vagn. Hövligt gick vi runt och frågade 

olika passagerare om de kunde byta plats, hjälpte dem 

att flytta på bagage och ytterkläder, tills vi fått en halv 

vagn för oss själva. Sedan syntes vi aldrig mer i den ty 

vi gick till restaurangvagnen, där vi blev kvar till dess 

tåget rullade in på Stockholm C. 

Min aktiva tid på Nationen var slut. Jag hade varit 

Internationell sekreterare, Teaterföreståndare och 

utnämnts till Arkivarie. Som sådan gick jag igenom 

Nationens teaterarkiv och fann till min sorg ett totalt 

kaos med förlust av värdefulla manuskript och andra 

källor. Ändå gjordes några fynd varom jag skrivit i 

skriftserien Holmiana 1967 och boken ”Alla tiders 

Uppsalaspex” utgiven av Tom Lundin, Ingemar 

Perup och Christer Åsberg 2016. I dessa ruiner till 

arkiv påträffades belägg för att en Landsman, Erik 

Reinhold Lilliestjelke avliden 1806 skrivit ett spex 

för Nationen och att ett annat spex, ”Jag bedrar mig 

aldrig eller Rövarhövdingen”, med arkivnummer 

109 uppfördes 1829. Här återstår mycket att göra. 

Arkivresterna ordnades och registrerades så gott 

sig göra lät och deponerades sedan på Carolina, 

handskriftsavdelningen. 

Studenttiden var slut. De kommande 23 åren ägnades 

åt advokatyrket, flyktingproblem i Afrika, mänskliga 

rättigheter i Mellanöstern med mera. Men jag var 

Nationens juridiske rådgivare i cirka 20 år. Det var 

då någon gång jag hade den glädjefyllda äran att bli 

utsedd till Hedersledamot. Som juridisk rådgivare 

kunde jag väl någon gång hjälpa en Landsman, som 

blivit lurad vid köp av begagnad bil av någon firma 

på Sveavägen. Endast en sak var riktigt allvarlig. På 

Nationen fanns ett tag en klick nazister. De hade 

trakasserat en judisk Landsman och misshandlat hans 

flickvän när hon tappert gick emellan. Förmögna 

föräldrar till dessa sviskon ville köpa sönerna fria, men 

flickvännen tyckte att det på sikt skulle vara bättre om 

de åtalades, fick sina villkorliga straff och kanske lärde 

sig en läxa. Jag stödda denna orädda Landsmaninna 

helhjärtat i detta och så blev det. Hon hade rätt. Efter 

rättegången bad rötäggen henne om ursäkt, betalade 

skadestånd – med föräldrars hjälp? – och ställde så 

vitt jag vet inte till med mer ofog. Men de blängde 

otrevligt på mig, så länge de fanns kvar. 

Jag minns dock att jag en gång under Jan Ponténs 

inspektorat anmält mig till Majmiddag och träffade 

honom ett par dagar innan. Vi kände varandra och 

nu var han bekymrad över vad han skulle säga i sitt 

inspektorstal. Jag föreslog, att vi skulle hjälpas åt på så 

vis att han stannade mitt i en mening, som jag fyllde i 

och i min tur stannade mitt i och så vidare tills någon 

av oss tyckte att det var dags att sluta och utbringa 

skålen. Det blev helt förvirrat och ganska roligt. 

Arbete slukade allt mer tid. Besöken på Nationen blev 

glesare. Ideella engagemang med ringa eller ingen 

betalning hade också tärt på min ekonomi, så när det 

17

hedersledarmoten 

blev insamling till om- och tillbyggnad av Nationen 

bidrog jag med ett belopp ”vars blygsamhet jag delar”. 

1986 blev jag utsedd till Sveriges – och såvitt jag 

vet världens – förste ”Ombudsman mot etnisk 

diskriminering”, DO. Jag kunde nu säga: ”De 

tre internationellt mest kända svenska orden är 

Nobelpris, ombudsman och smörgåsbord. Jag har 

anknytning till dem alla!” (Jag härstammar från 

Alfred Nobels äldre bror Ludvig Nobel.) Sedan blev 

det mer äventyr: generalsekreterare för Svenska Röda 

Korset, rådgivare åt över- och kvarlevande efter M/S 

Estonias skeppsbrott, Pressens opinionsnämnd, 

European Human Rights Foundation, statlig 

utredning om religiösa sekter, FN:s kommitté mot 

rasdiskriminering, med mera. Har jag haft roligt? 

Ja! Några gånger i slutet av förra årtusendet höll 

jag föredrag/kåserier om ett eller annat av detta 

på Nationens torsdagskvällar. Nu är jag sällan där, 

men Nationen har danat mycket av det som är eder 

mycket förbundne, 

Peter Nobel, JDhc. 

18 

18 

Ur Svenska Dagbladet, 27/3-1954

TIDNINGSKONVENTET 

Tryck CMD+Shift 


VINNAREN AV TIDNINGSKONVENTETS 

SKRIVARTÄVLING VT20 

Jag tog din hand, vi kröp över linoleumgolvet. 

Vi kröp in under bordet, bordsduken hängde som 

mjuka murar runt oss. 

Utbrotten kom allt oftare, allt fler kvällar kom regnet. 

En tallrik slog mot väggen, skärvorna skallrade mot 

golvet. 

Jag viskade att det bara var en åskskräll, blunda, 

viskade jag. 

Du nickade, svalde, blundade. 

Jag höll din lilla hand som skakade. 

Du var så rädd för åskan. 

Sedan slog något annat, en handflata mot en kind. 

Så låter blixten, viskade jag. 

Jag förklarade för dig: 

Tor åker i sin vagn över himlen. 

Det är hans hammare som ljuder. 

Du kramade om min hand, så hårt som en femårig 

hand kan. 

Dina fingrar var bara fem år gamla. 

Jag höll ditt huvud mot min bröstkorg så du inte 

skulle öppna ögonen. 

Jag lade armarna runt dina öppna öron så att du 

skulle höra att åskan var dov, att den var långt bort, 

att du var trygg i mitt grepp. 

Ditt fågelhjärta pickade mot mitt och vi satt i vårt bo ’ 

och vi väntade på att stormen skulle dra förbi. 

Av: Tilda Boson 

19

nationen 

VÄLKOMMEN TILL STUDENTVÄGEN 

2B 

Av: Lisa Ljungberg 

20 20

nationen 

Studentvägen är minst sagt en institution bland 

Uppsalas studentboenden. I över 60 år har de 

anspråkslösa tegelhusen gett husrum åt studenter, 

men bortsett från några få stamrenoveringar har inga 

märkbara förändringar skett i kvarteret. Fram tills 

nu. Idag tornar sig ett nytt hus upp i det modernistiska 

funkis-området. Med sin mörkgråa fasad sticker 

det ut från mängden – lägenhetshuset är sprillans 

nytt och insidan är ljus och fräsch. Jag talar självklart 

om Stockholms nations nya studentbostäder på 

Studentvägen 2b. Holmiensis har varit på plats och 

rapporterat om bygget av det nya huset, där en ny 

generation av nationsmedlemmar nu ska sätta sin 

prägel på området. 

En ljummen morgon i slutet av augusti besökte jag 

det vita kontoret vid Studentvägen 2, redo att träffa 

projektgruppen för nybygget. Teamet som under fem 

år jobbat intensivt med planering och genomförande 

av bygget plockade fram bubbel och smörgåstårta 

i riktig Stockenaura för att fira att arbetet gått i 

mål. Mitt i minglet träffade jag Håkan Falk, VD för 

stiftelsen, och arkitekten Martin Hedin, och fick 

tillfälle att byta några ord. 

Håkan berättar om hur projektets födelse: 

– Projektet inleddes för väldigt många år sedan. Vi 

ville lösa dilemmat med att få till fler studentbostäder 

för Uppsalas nationer. 

Bostadsbristen är ett ständigt problem i Uppsala 

och projekt som dessa kräver samarbete mellan 

flera aktörer. Teamet bakom förtätningsprojektet på 

Studentvägen har därför startat en samarbetsgrupp 

med Uppsala kommun och Uppsala universitet och 

tillsammans hoppas de kunna få till fler nybyggen 

som det här i framtiden. Det är förstås lättare sagt än 

gjort. Tomtområdet är litet, och placeringen av de 

gamla husen och de kringliggande gatorna innebär 

utmaningar. Projektgruppen, med arkitekt Martin 

Hedin i spetsen, har därför fått laborera med 

många olika varianter av ritningar. Martin 

berättar: 

– Just på grund av att det är så pass trångt var 

placeringen den största utmaningen för oss, 

men det vi nu har skapat tycker jag är ett bra 

exempel på förtätning. Man bör inte bygga 

tätare än så här. Detta är absolut ett föredöme 

för framtida husbyggen. 

När framtidens studentboende byggs anser 

Håkan att ett utbrett miljötänk bör finnas med i 

bilden: 

– Vi satsar mycket på hållbarhet, till exempel 

använder vi oss av solenergi och bergvärme i alla 

nybyggda hus. Under projektet har vi dessutom drivit 

ett samarbete med Ångströmlaboratoriet, vilket 

har resulterat i en satsning på vindturbiner som nu 

sitter på husets sida och genererar energi från vind, 

berättar han. Projektet är dessutom finansierat av 

gröna lån, vilket innebär att pengarna kommer från 

verksamheter som banken klassar som miljövänliga. 

Håkan understryker åter vikten av hållbarhetsaspekten: 

– Ska vi tänka framtid och ett hållbart boende måste 

vi visa vägen. Särskilt viktigt är det för studenterna 

som är unga och får sitt kanske första boende. 

För att se om Håkans visioner matchar studenternas 

träffade jag Simon Strömbäck, juriststudent och 

medlem i Stockholms nation. Han flyttade nyligen in 

i Stockholms nations nya lägenhetshus. Han bjuder 

mig på kaffe i sann “hemma-hos-stämning” medan 

vi diskuterar allt från hållbarhet till bostadsbrist och 

inredning. 

Simon är mycket nöjd med sitt nya boende. 

– Det känns väldigt bra. Det är najs att det är helt 

nytt. Väldigt fräscht, trevliga grannar och kul att få 

inreda lite nytt. 

Simon bodde innan med två kompisar och är nu 

tillfreds med att få bo själv ett tag. När vi träffas hos 

honom har han bott där i knappt en vecka. Han 

berättar att han inte riktigt kommit i ordning ännu, 

men i själva verket står både säng, TV och soffbord 

framme. Det ligger ett fridfullt lugn över lägenheten 

VISSTE DU ATT? 

Stockholms nations nya studentbostäder består 

enbart av lägenheter. Majoriteten utgörs av ettor 

mellan 24 och 31 kvadratmeter, men det finns 

även några tvåor och ett par treor. Lägenheternas 

planlösning varierar men samtliga innehåller 

ett rymligt badrum, ett modernt och välplanerat 

kök samt gott om plats för att umgås med 

vänner. Detta är det första nybygget i området 

sedan 60-talet och är en del av ett bostadsprojekt 

infört av Stockholms nations bostadsstiftelse 

tillsammans med bostadsstiftelserna från Gästrike-Hälsinge 

nation och Norrlands nation. 

21 

21

22 

och från vardagsrumsfönstret breder Studentvägen ut 

sig framför oss. 

När jag frågar om det finns något med boendet som 

han tycker extra mycket om svarar han direkt: 

– Ja, fönstren, det är mycket ljus. Loftgången är också 

trevlig. Sedan uppskattar jag främst helhetsintrycket, 

jag gillar verkligen att komma hem. Även känslan att 

ingen har bott här innan är schysst. 

Simon upplever att hans bostadsbyte minst sagt 

inneburit en uppgradering. 

”FÖR DEN SOM VILL GÖRA SOM 

SIMON OCH KNIPA EN NYBYGGD 

LÄGENHET I FRAMTIDEN KOMMER 

DET GLÄDJANDE NOG SNART ATT 

BYGGAS ETT TILL HUS Å STOCK- 

HOLMS NATION I SAMMA KVARTER.” 

– Man kan nog få lite skeva bilder av hur ett studentboende 

är om man flyttar till det här först för att 

sedan flytta vidare till typ Flogsta eller liknande. 

Simons inre politiker har ingen bra lösning på hur 

man ska tackla bostadsbristen. Personligen lyckades 

han lösa ett boende fram till att han hade tillräckligt 

med poäng för att söka själv. 

– Jag är inte insatt i hur stor bristen är nu, men i 

Flogsta brukar det alltid finnas rum. Jag har inga 

jättebra förslag förutom att bygga mer, men det gör 

man ju redan. 



För den som vill göra som Simon och knipa en 

nybyggd lägenhet i framtiden kommer det glädjande 

nog snart att byggas ett till hus å Stockholms nation 

i samma kvarter. Men vad krävs egentligen för att få 

ett studentboende via Stockholms? Jo, till att börja 

med behöver man vara medlem i Stockholms nation. 

Alla medlemmar kan söka Nationens bostäder, 

som delas ut genom ett kösystem. För varje termin 

som medlem i Nationen får man en köpoäng, och 

dessutom belönas vissa ämbetsinnehav med extrapoäng. 

Även om Simon vill påstå att han ”haft lite 

väl slappa ämbeten” på Nationen fick han en sådan 

poängbelöning efter att ha arbetet en termin i lunchverket, 

som på den tiden hette dagverket. 

Simon kände till projektets hållbarhetssatsning innan 

han flyttade in. Han var ofta inne på Stockholms 

nations expedition och skvallrade med kuratelet, och 

fick då bland annat höra att projektgruppen tänkt 

till mycket på materialval samt att det skulle finnas 

solpaneler på taket. 

– Det känns modernt på något sätt att ha det tänket, 

säger han. 

Jag lämnar Simon och hans fina lägenhet och konstaterar 

att intrycket av det nya bygget gjort mig på gott 

humör. Med hållbarhetstänk, stilren inredning och 

en väl genomarbetad planering som ingredienser, 

har projektgruppen skapat ett välbalanserat recept 

för att kunna bygga attraktiva bostäder till Nationens 

medlemmar. Vem vet, kanske kommer du som läser 

kalla någon av dessa trivsamma lägenheter ditt hem 

en dag? 

O 

J 

F 

P 

B 

V 

T 

D 

I 

P 

J 

G

LJEROCKAR, PATAGONIAT 



OR, PUMPKIN SPICE LATT 

RÄKNAR, ÅRSBUNDEN DE 

PREFRONTAL GORETEX 

RESSION, REGNDROPPAR 

UCKETHAT FRÅN MORMO 

AXAD BOMULL, PREFRON 

AL GORETEX, LÖVFÄLLNIN 

UBBDÄCK, HÖSTDAGJÄM 

NG, DUGGOR, LERFLÄCKAR 

Å VITA SNEAKERS, REGN- 

ACKA PÅ TAMBURMAJOR 

Likt de nimbostratusmoln som breder ut sig över 

den uppländska slätten, har ett motsvarande 

hölje lagt sig över min stackars hjärna. Hösten är 

kommen, och det med besked. Oljerockar, patagoniatröjor 

i fleece, och pumpkin spice lattes murriga 

högtid av varma färger och kalla nätter. Min hjärna, 

som över sommaren sakta har komposterat ihop 

totalt, skall nu väckas till liv och börja prestera igen. 

Ytterst tveksamma resultat på just det åtagandet, 

men jag fortsätter att försöka kicka igång den likt jag 

brukade kicka igång min moped från 1964. 

Jag får fräknar på sommaren och årstidsbunden 

depression på vintern, och de kalla regndropparna 

äter sig in i min späda själ. Min gröna buckethat i 

vaxad bomull som jag stulit från mormor, utgör inte 

ett fullvärdigt skydd för att stoppa vätan, och det 

mentala mörker den anbringar; jag måste anskaffa 

en vattentät hinna att drapera min hjärna med. 

Prefrontal Goretex. 

Av: Carl Lidåker 

Lövfällning, dubbdäck, höstdagjämning, duggor, 

lerfläckar på vita sneakers, och att det alltid börjar 

regna när man lämnat regnjackan på tamburmajoren. 

Att stänga ute det, det kräver sin beskärda 

del GT-fryntligt mingel i Landskap, handstöpta 

stearinljus nedtryckta i en urdrucken spritflaska, 

jazz, ljusterapi, och mustiga grytor med abnorma 

mängder kalvfond och rödpang. Det, i kombination 

med en naiv futurospektiv förhoppning om 

Skvalborg, Kvalborg, och Valborg, kan hålla de flesta 

höstdeppiga flytande, även om man helst av allt vill 

hoppa ner i Fyrisån med en stor sten i famnen. 

Hösten må besitta vissa egenskaper som jag tycker 

om. Alla dess färger, en ursäkt att bära chelseaboots 

i mörkbrun mocka, en ursäkt att dricka alldeles för 

mycket konjak och röka alldeles för mycket cigarr, 

och en primordial drift att mysa ner sig under 

det tjockaste duntäcke på denna sida av kräftans 

vändkrets. Och där, på mjuka bolster, skall jag 

spendera ännu en höst med att försöka se hösten 

som ett nödvändigt ont, och göra den till min 

bundsförvant. 

T-FRYNTLIGT MINGEL, HA 

23 23

NATIONEN 

BILDEN AV STOCKHOLMS NATION 

Av: Markus Hällje 

24 24

NATIONEN 

Forskning bedrivs runt om i landet om hur Sverige 

porträtteras av omvärlden, inte minst här i Uppsala. 

Men går det att göra detsamma med nationer? 

Sverigebilden är just nu mer omförhandlad än 

på länge till följd av landets utstickande coronahantering. 

Därtill har Sverige väckt ilska i flera 

EU-länder då man under sommaren blivit en del 

av den grupp som kallas ”de sparsamma fyra” eller 

”snåla fyran” i frågan om stödpaket. 

Men då detta är en studenttidning bör vi angripa 

ett något lokalare perspektiv och istället diskutera 

bilden av en annan nation, nämligen Stockholms. 

Detta görs genom att träffa Uppsalastudenter - 

nuvarande och före detta, Stockenmedlemmar 

och icke, Recentiorer och kuratorer - och låta dem 

berätta om sina erfarenheter och upplevelser. 

”DE AKTIVA I STOCKHOLMS 

NATION MÅLADE UPP DEN SOM EN 

FANTASTISK PLATS MED MASSOR AV 

FESTER, MÄNNISKOR, KONTAKTER, 

NÄTVERKANDE OCH KOMPETENS.” 

Maximilian Haglund Holst 

Mitt första steg på resan som ska utforska Stockenbilden 

blir att träffa en kille vid namn Maximilian 

Haglund Holst. Han är uppvuxen i Stockholm 

men när det sedan blev dags att välja nation under 

studietiden föll valet på Östgöta. 

– Man hörde mycket ganska tidigt när man kom till 

Uppsala. De aktiva i Stockholms nation målade upp 

den som en fantastisk plats med massor av fester, 

människor, kontakter, nätverkande och kompetens. 

Medan de som var utanför snarare målade upp den 

som en elitistisk organisation med tydlig hierarki. 

Det kändes inte som den mest avslappnade platsen 

för en som bara ville ha kul. 

Har den negativa bild som människorna utanför 

Stocken förmedlade bekräftats? 

– Nu två år efter att man flyttade till Uppsala så har 

bilden av Stockholms nation blivit tydligare. Man 

har fått fler intryck och varit där själv flera gånger. 

Det är väl som med så mycket annat att det är lätt 

att ha förutfattade meningar om det som sticker 

ut. Stockholms nation är ett bra exempel på det, 

den sticker ut, men jag skulle inte säga på grund av 

nödvändigtvis negativa aspekter. Jag ser Stockholms 

nation som en av de mest välskötta organisationerna 

i Uppsala, med folk som uppenbarligen brinner för 

Nationen och lägger ner sin tid, själ och energi på 

att få det bra. Det gör man inte om man inte trivs på 

Nationen och har kul samtidigt. Sedan kan jag tänka 

mig att det finns en stor grupp människor som vill 

göra gott ifrån sig där och eftersom det finns en stor 

konkurrens är det de som gör sitt yttersta som får ta 

del av belöningen vilket kanske skapar en hierarki 

och elitism. Att de som jobbar hårdast också belönas 

för det. 

En tjej som däremot representerat Stockholms 

nation, först som Redaktionssekreterare och sedan 

Redaktör för Holmiensis, är Amela Muratspahić. 

Hon kommer från Uppsala men skrev som ny 

student in sig på Stockholms nation eftersom det var 

dit vännerna gick för att klubba. 

– Min bild av Stocken är att den skiljer sig från 

övriga nationer genom att snarare påminna om en 

Bistro i Stockholm, Bakfickan framförallt, än den 

klassiska sunkigare nationspubstilen. Detta är en 

otypisk nation. 

– Sedan är det många ekonomer, jurister och mediestudenter 

som hänger där. Jag har fått uppfattningen 

av att det är färre sjuksköterskor, lärare och ingenjörer. 

Men det är givetvis svårt att avgöra. Min bild 

påverkas av att jag hört att det är så det ligger till. 

Externa faktorer. 

– Det jag tänker rent spontant är att medlemmarna 

är mer dressade, kostymklädda, och ”preppy” i 

stilen än på andra nationer. Det är en mer formell 

klädkod här. 

Hon resonerar kring sina egna svar: 

– En del av min bild baseras samtidigt på externa 

stereotyper. Jag har klubbat mycket där och tillhört 

Redaktionen, men inte den allra innersta kärnan 

och fått se allt. 

Det Amela väljer att understryka här är intressant. 

En stor del av hennes bild har formats av röster 

utifrån – och då har hon ändå varit en stor del av 

Nationens tidning. 

Nationens Förste kurator Marcus Hellgren bygger 

vidare på Amelas resonemang genom att diskutera 

fördomar: 

– Av någon anledning finns det många fördomar om 

25 

25

nationen 

Stocken som sprids ryktesvägen. Men när jag pratar 

med andra märker man att ju högre upp i rang på 

nationerna du frågar, desto färre är de förutfattade 

meningarna. Stämningen blir godare, kunskapen 

högre och det känns som att fördomarna är en kultur 

som gror bland de arbetande. Vad det beror på vet 

jag inte. Sedan finns det ju rivalitet och gnabb mellan 

många nationer. 

Samtidigt är han hoppfull om att det är ett fenomen 

som är på väg att försvinna. 

– I regel känns det som det gamla börjar ebba ut 

lite, de här åsikterna som snarare blivit myter och 

studentsägner i staden är något som lever vidare för 

att någons lillebror börjar studera i staden och har 

hört hemifrån att Stocken är värst. Kommer man 

närmare oss och andra nationer finns det säkert 

många som inte håller med. En del saker kanske folk 

tyckte för tio år sedan men det är tveksamt om så är 

fallet idag. 

Håller de gamla fördomarna på att suddas ut? 

Johanna Andersson är Recentior på Stocken och ny 

i studentlivet. Hon menar att bilden av Stocken från 

början varit helpositiv. Då kommer hon från Uppsala 

och har haft nationerna som en ofrånkomlig fond i 

uppväxten. 

– Jag gick med i Stocken för att jag hört mest om den. 

Kompisar som börjat plugga före mig och gått med i 

Stocken rekommenderade den starkt och talade gott 

om den. 

Hade du bara hört positiva saker? 

– Ja, det är många som engagerar sig med en stark 

sammanhållning. Flera av mina kompisar jobbar där 

och jag blir själv sugen. Nationen är stor och det finns 

mycket att välja på. 

Hon säger att hon nästan bara träffat stockholmare 

men trivs bra med det. 

– Det är en härlig atmosfär, alla är trevliga och jag har 

träffat många nya vänner. Jag upplever att det varit 

öppnare och mer inkluderande än på andra nationer. 

Mindre grupper blir lätt slutna och stängda. 

Men samtidigt har många en tydlig bild av Stocken 

som ofta återkommer. Den exemplifieras inte minst 

när jag pratar med Elvira Zetterberg. Hon pluggar 

molekylär bioteknik och gör sin femte termin som 

ämbetsverkare på Värmlands. 

”JAG TROR OCKSÅ ATT DET KANSKE 

JUST FINNS EN TYDLIG KULTUR PÅ 

NATIONEN EFTERSOM STOCKEN ÄR 

ETT SÅ STORT OCH ETT SÅ ETABLERAT 

MASKINERI.” 

Elvira Zetterberg 

– Stocken är en stor och proffsig nation. Men jag vet 

inte om jag känner mig så hemma där. Många jurister 

och ekonomer skolas in i Stockholms. Jag som 

teknolog har aldrig upplevt det. Det är många där 

som pluggar samma och har stark gemenskap genom 

äldre engagerade faddrar som får nya att engagera sig. 

– De präglas definitivt av Stockholms krog- och 

uteliv. Bakfickan känns väldigt stockholmsk, de bär 

verkligen det sättet att vara vilket är ett härligt alternativ 

för de som önskar det. 

– Jag tror också att det kanske just finns en tydlig 

kultur på nationen eftersom Stocken är ett så stort 

och etablerat maskineri. Många stannar under 

lång tid och det byts ut relativt få kuggar i taget till 

skillnad från på mindre nationer där det går snabbare 

att byta ut allt. De är trögrörligare och stabilare. 

– Det ska vara cleant och stilrent, Bakfickan är 

till exempel väldigt snygg till skillnad från andra 

nationspubar som är lite mindre perfekta, mer 

defekta. Stockholmare är väldigt polerade. Inte falska 

men de har en tydlig fasad som de visar upp utåt, 

en förberedd presentation. Det kanske krävs för att 

sticka ut i Stockholm. Att man har en bild av sig själv 

som man vill förmedla. 

Förste kurator Marcus kring de konkreta uppfattningar 

som existerar: 

– Det är en homogen tillvaro här. Det är jag väl 

medveten om. Vi har inte jättemånga internationella 

studenter. Men eftersom vi inte har så många blir det 

svårare för fler att ta sig hit. Om man jämför med en 

del andra nationer där en stor del av ämbetsmännen 

är internationella så förstår jag att det blir naturligt 

för nästa grupp internationella studenter att söka sig 

dit. Det kan också bero på att vi ju verkligen inte har 

en brist på engagemang. 

– Sedan kommer väldigt många av de engagerade 

från Stockholmsområdet. För bara tio till femton 

år sedan var det obligatoriskt att vara medlem i 

26 26

Nationen 

endast en nation och medlemskapet baserades då 

på din härkomst. Detta gjorde att Norrlands och 

Stockholms, en stor region och en stor stad, per 

automatik fick väldigt många medlemmar. 

– Det är ett faktum att nya jurister och ekonomer 

slussas till Stocken av äldre jurister och ekonomer. 

Sedan ska vi komma ihåg när vi pratar medlemmar 

att vi i vanliga fall har en populär klubb på torsdagar 

vilken är anledningen till att väldigt många går med 

i Stocken. Det är av ekonomiska skäl för klubben. 

”DET VI VILL SE ÄR ATT EN 

MEDLEM FÖRR ELLER SENARE BLIR 

ENGAGERAD PÅ NÅGOT SÄTT” 

kultur som är väldigt stockholmsk. Men man är 

alltid lite föraktfull mot saker man inte förstår eller 

är van vid. Om Gotlands har en Lammskallegasque 

är inte det självklart för alla. 

Maximilian, som jag talade med först av alla, 

avslutade vårt samtal med en intressant reflektion 

som delvis var med glimten i ögat, delvis ärlig. 

– På ett sätt får stockholmare rätt i stereotypen att 

de tror att de är ”världens mittpunkt” eftersom alla 

bryr sig och har åsikter om dem. På samma sätt 

kanske det funkar i Uppsala. Stocken är en nation 

som många har tankar och åsikter om eftersom de 

är så stora och då är det lätt att prata om det, vilket 

kanske förklarar att vissa bilder målas upp och 

sprids. 


Förste Kurator 

– Men vi uppskattar också att ekonomer och jurister 

dras hit eftersom vi ser någon form av slutprodukt 

i engagemang. Det vi vill se är att en medlem förr 

eller senare blir engagerad på något sätt, och om 

man kan se en tydlig parallell mellan de här två 

programmen och engagemang så är det självklart att 

vi uppskattar det. Det har nog att göra med att den 

här nationen kräver väldigt mycket. Här duger det 

inte att bara komma in och jobba när man känner 

för det eller har tid. Eftersom konkurrensen är så 

stor har vi möjlighet att ställa krav. Det gör att man 

investerar mycket tid av sitt studieliv i Nationen 

och jag vet att läkare och teknologer med obligatoriska 

moment under dagarna inte har möjlighet 

att tillbringa en hel vardag i Bakfickan. Ekonomer 

och jurister har inte samma obligatoriska moment 

i sina scheman utan en mer flexibel tillvaro, med 

möjlighet att forma studietiden utefter nationslivet. 

Samtidigt är han insiktsfull kring att Stocken spelat 

på vissa tangenter som givit en viss klang i modern 

historia. 

– Vi har lite av ett arv, för sex år sedan brukade vi 

ha ”stektorsdag” där man kunde borda (att boka 

ett bord i klubben med förbeställd rusdryck, reds. 

anm). Det spelades mycket på stureplanifiering. Den 

kulturen var också väldigt stor då under ”Snabba 

cash-eran”. Det har Stockholm och Stocken gått ifrån 

nu. Jag tror det främst var ett marknadsföringsjippo. 

Vi hade många olika teman, däribland ”stektorsdag” 

som var väldigt populärt, och det kanske är en 

27 

27

ecept 

MARCUS VIDA BERÖMDA TBR 

DU BEHÖVER: 

8 tunnbröd 

8 merguezkorvar 

500 g mandelpotatis 

2 dl mjölk 

100 g smör 

400 g räkor utan skal 

1–2 silverlökar 

2 tomater 

Isbergssallad 

1 knippe dill 

1 knippe gräslök 

2 dl majonnäs 

1 citron, skalet 

Ketchup 

Senap 

Parmesan 

Salt 

Vitpeppar 

Av: Marcus Hellgren 

GÖR SÅ HÄR: 

Potatismos 

Skala och koka potatisen mjuk i saltat vatten (tips dela potatis för 

kortare koktid). Smält smör i kastrull på låg värme, tillsätt mjölk, salt 

och vitpeppar. Pressa potatisen och blanda i mjölk- och smörblandningen 

och vispa till önskad konsistens. Riv ner lite parmesan. Smaka 

av med salt och eventuellt mer vitpeppar. 

Räksallad 

Skala räkorna och hacka dill och gräslök. Blanda ner majonnäs och 

citron till en röra och smaka av med salt och vitpeppar. 

Servering 

Stek korven. Snitta den för att påskynda stekprocessen. 

Lägg isbergssallad, lök, tomat, potatismos, räksallad och korven i 

tunnbröd. Tillsätt önskad mängd ketchup och senap. Inga konstigheter 

eller nymodigheter. Klassisk svenskt gatukäk. 

Ät och njut! 

28

Kuratelet 

2Q 

Carl Fredrik Kjellberg 

Kära Stockholmare! 

Hösten är här! Och precis som under sommaren och våren före den är allt inte riktigt sig likt 

nu heller. Torsdagsklubben lyser alltjämt med sin frånvaro, men trots det så har Nationen 

återigen fyllts av glada gäster, lunchsugna Landsmän och ädla Ämbetsmän. Den kollektiva 

depressionen som inträffade i coronavirusets kölvatten har sedan några månader tillbaka 

förmildrats, och Nationen har repat sig något. Vi hade öppet under sommaren för första 

gången på länge, och lyckades genom det fina ideella engagemanget här på Nationen 

göra den lyckad. Stort tack till er alla som möjliggjorde det! Nationens alla vardagliga 

verksamheter har dessutom kommit igång och är hittills välbesökta. Eventuellt börjar vi se 

lite ljusglimtar i coronamörkret! 

Nu när mitt år som er Andre kurator har nått sitt sista kvartal vill jag göra det mesta av tiden 

som kvarstår. Jag ser helt klart fram emot att avsluta den på bästa sätt med en efterlängtad resa till 

Lund och slutna-sällskaps-sittningar i goda vänners lag, men ändå saknas något. Min allra högsta 

önskan för den resterande delen av året är att få se Torsdagsklubben öppna igen. Detta inte enbart för att kunna 

lämna över Nationen till min efterträdare i (någorlunda) samma skick som jag fick den, utan för att jag inser att 

jag tog den för given. 

Ses när vi ses, 

Carl Fredrik Kjellberg, 

Andre kurator 

3Q 

Sigge Paues 

Hej allihop! 

Jag heter Sigge Paues och klev den första juli på som Stockholms nations nya Tredje kurator. 

Nu har jag suttit på min post i ungefär tre månader och jag kan hälsa att corona inte är en kul 

grej när man ska planera olika tillställningar. Men vad som är roligt är att alla studenter har 

kommit tillbaka till staden. Staden fylls av liv och rörelse studenter besöker åter Stockholms 

nation. Jag får dessutom möjligheten att äta vår kock Anders lunch igen. Något 

som man inte vet att man kommer att sakna förrän den inte finns där. 

Men nu är hösten här och corona håller fortfarande ett fast grepp om Uppsala. Här på 

Nationen försöker vi göra vad vi kan av situationen och jag tycker att vi lyckas bidra med ett 

alternativ för Uppsalas studenter. Klubben må vara stängd men Nationens dörrar står öppna 

för alla som vill komma förbi för att äta, dricka och umgås med sina kompisar på våra olika 

verksamheter. Jag är även väldigt glad att vi kunde välkomna våra nya recentiorer med både 

Reccemottagning och Bellmansgasque trots de dåliga förutsättningarna. Jag hoppas innerligt att 

alla närvarande hade lika roligt som jag hade det. Med det sagt vill jag hälsa er alla varmt välkomna till Uppsala och Stockholms 

nation! 

Vänliga hälsningar, 

Sigge Paues 

Tredje kurator 

29

kuratelet 

Barmästare 

Tomas Haglund 

Kära Landsmän och Landsmaninnor! 

En ny termin har startat! Skillnaden från förra är väl att vi inte går in med inställningen att det 

kommer bli en problemfri och rolig termin, skonad från pandemier och annat elände. Visst 

finns det positivitet i det, verksamheten på Nationen har omstrukturerats och har nu ett 

relativt stabilt upplägg. Med After school på tisdagar och torsdagar kämpar vi för att täcka 

upp för Torsdagsklubbens bortfall och Sthlms bar är tillbaka bakom baren och svarvar 

landets snabbaste och godaste groggar, och sular ut Tuborg till törstande gäster som efterlängtat 

dess comeback. 

Recentiorveckan var mycket lyckad; det är viktigt att vi får lära dessa vilsna själar lite studentikost 

vett och etikett. Snart är det även dags för en mindre upplaga av den traditionsenliga 

Höstgasquen för ämbetsmännen på Nationen. Det är kul och viktigt att under kontrollerade 

former kunna ta del av det roliga nationslivet, när mycket/allt annat går åt skogen. 

Med de orden kryddade av passiv bitterhet, önskar jag er alla en mycket behaglig och mild höst, 

tillbringad här på Nationen. 

Eder Barmästare, 

Tomas Haglund 

Restaurangchef 

Hugo Söderlund 

Hej allihop! 

Efter en något hektisk upplärning där en månad komprimerades till en vecka till följd av 

mitt dåliga beslut att insjukna i corona så klev jag den 1 juli på som Stockholms nations nya 

Restaurangchef. Full av förväntan, nervositet och en idé om att jag skulle stenkoll på läget klev 

jag alltså in på mitt nya kontor och insåg snabbt att så kanske inte riktigt var fallet. Redan 

samma dag missade jag beställningsfönstret för Martin & Servera och jag har ringt min 

företrädare Felicia fler gånger än jag är villig att erkänna. Sedan dess har dock en hel del 

hänt. Terminen har dragit igång på riktigt och huset fylldes över en dag med både nya och 

gamla Ämbetsmän och huset kändes äntligen som vanligt. Terminen förde med sig Ämbetsmannadagar, 

städsexor, Reccegasque och även Nationens första uthyrning på länge. Nu sitter 

jag alltså här och inser att nästan hälften av min första termin har flugit förbi alldeles för fort och 

hoppas att fortsättningen kommer att bli lika fantastisk som de första tre månaderna har varit. 

Vänliga hälsningar, 

Hugo Söderlund 

Restaurangchef 

30

kuratelet 

Dagchef 

Elsa Kiljunen 

Ärade Stockholmare! 

Att det ska vara så svårt att skriva en spalt på 200 ord förstår jag inte. Vad ska jag skriva om? Ska 

jag presentera mig? Hej alla, Elsa heter jag och sitter som Dagchef för andra terminen. Jag är 

25 år och jag köpte en årsprenumeration av Disney+ så fort jag kunde. Eller ska jag skriva om 

mina verksamheter? Frukosten har kommit tillbaka och tacka gudarna för det! Det finns 

inget härligare än att komma till Nationen på morgonen när den är fylld av ämbetsmän, 

gäster och en fantastisk frukostbuffé. Dagverket jobbar också på flitigt. Sallader, soppor 

och paninis serveras i ett rasande tempo. Vi har även firat brunchens dag med ett storslaget 

brunchevent som slog en del rekord för Bakfickans dagverksamhet! Eller ska jag skriva något 

om hösten? Att hösten och det faktum att löven byter färg är en symbol för förändring. Med 

en ny termin kommer det nya studenter, nya ämbetsmän och nya kollegor till mig. Jag ser så 

otroligt mycket fram emot att få jobba med dem denna termin och allt vi kommer få göra, enligt 

konstens alla regler förstås. Jag tror att denna termin kommer att bli kul men framförallt rolig! 

Bästa hälsningar, 

Elsa Kiljunen 

Dagchef 

Kvällschef 

Jesper Flyckt 

Kära Landsmän, 

Det har nu gått nästan tre månader sedan jag klev på som ny Kvällschef efter att min företrädare 

Hugo Bluhme lämnat över stekspaden. Under sommaren har mina kollegor och jag drivit en 

sommarkrog under namnet Bakgården. Verksamheten lockade många besökare och vi fick 

chansen att själva bekanta oss ännu mer med stekbord och bardisk. Sommaren blev lite 

som en lång upplärning för min egen del, innan allvaret satte igång till höstterminen. Efter 

hektiska veckor kan jag konstatera att jag är väldigt tacksam för den upplärningsperioden. 

Som Hugo sa under sin tradering: ”Ramverket är nu klarsnickrat, men canvasen står blank 

för dig att måla din egen vision”. Min vision för Bakfickan har endast börjat ta form, men i och 

med att tiden alltid går lite för fort inser jag att det inte heller kommer bli lätt att hinna med allt. 

Att de förändringar som har genomförts faktiskt har varit möjliga har jag mina fantastiska Kvällsmästare, 

kvällsverket och även klubbverket att tacka för. Utan er hade Nationen inte haft Uppsalas 

bästa studentpub. Det är otroligt glädjande att så många studenter väljer att lägga ned så mycket av 

sin fritid på att göra Nationen till det bästa den kan vara. 

Världsfred, 

Jesper Flyckt 

Kvällschef 

31

KALENDARIUM 

Höstterminen 2020 

Frukost 

Dagverksamhet 

After School 

Kvällsverksamhet 

Brunch 

mån - fre 07:30 - 10:00 

mån - fre 11:00 - 17:00 

tors 17:00 - 01:00 

tis, ons & fre - lör 17:00 - 00:00 

lör 11:00 - 15:00 

stockholmsnation.se

2020 - Holmiensis 3

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?