2020 - Holmiensis 2

Nummer 2 2020. Sedan 1963. Stockholms nations tidning. 

T 

I 

L 

L 

S 

A 

M 

M 

A N S 

ÄVEN NÄR VI ÄR ISÄR . 

Att gräva där man står 

Welcome to my crib 

Zoom-edition @ Studentvägen 

Anything for Sweden

edaktionen 

REDAKTÖREN HAR ORDET 

Kära läsare, 

Jag inser att det här är första gången jag vänder mig direkt 

till Dig, vem du än är. Jag vet inte vem Du är, och jag vet 

inte hur väl du vet vem jag är, men jag vill att Du ska veta 

att det har varit ett privilegium att få den här möjligheten 

att vara Redaktör, att få det här utrymmet, att få min röst 

hörd i detta format. Det här är min sista ledare och den 

sista av totalt tio publicerade texter i åtta nummer av 

Holmiensis. 

Ärligt talat var det inte så här jag föreställde mig att mitt 

sista nummer som redaktör skulle se ut. Visst har vi 

kämpat med tidningens digitaliseringsprocess, men inte 

trodde jag att det här numret skulle tryckas i blott tjugofem 

pappersupplagor, och då främst i arkiveringssyfte. 

Vilken tur att Holmiensis numera också går att läsa på 

Stockholms nations hemsida, så att alla kan få ta del av vårt 

hårda arbete med det här numret av tidningen. 

Låt mig nu adressera den enorma elefanten i rummet. I 

skrivande stund är det april och vi är fortfarande mitt uppe 

i en världsomfattande pandemi som förändrat vardagen 

mer eller mindre radikalt för de flesta av oss. Självklart är 

allt detta ytterst tråkigt, och självklart är det okej att känna 

sig nedstämd och besviken över saker som inte blir som 

man förväntat sig. Samtidigt försöker jag stanna upp och 

se mig omkring. Det är sannerligen en historisk tid vi 

just nu genomlever. En tid vi kommer minnas långt 

framöver. En av få tider då mänskligheten får en kalldusch 

och försöker visa sig från sin bästa sida. Det värmer hjärtat 

varje gång jag ser unga människor hissa upp välfyllda 

matkassar till äldre pars balkonger eller familjer som 

samlas utanför äldreboenden för att gratta sina mor- eller 

farföräldrar på födelsedagen. Det värmer också hjärtat att 

se hur de flesta försöker ta sitt ansvar trots att 

deras liv vänts upp och ner. 

För min del har den här tiden varit mestadels rofylld 

(förutom paniken som uppstod när korridoren förlorade 

internet precis innan en viktig deadline). Jag har haft 

möjligheten att studera på distans, och göra saker jag 

annars skjutit upp eller inte haft tid för (förutom att 

tvätta fönstren. Karantän eller inte, det kommer inte 

att hända). Jag såg till exempel de tre fantastiska 

Kieślowski-filmerna i Trikoloren och jag uppmuntrar alla 

till att göra detsamma. Dessa fantastiska konstverk står var 

och ett för de tre franska slagorden: frihet, jämlikhet och 

brödraskap (eller systerskap, reds. anm.). Tre ord som på 

något sätt klingar än viktigare i tider som dessa. 

Men tiden (och utrymmet) börjar rinna ut och därför 

vill jag slutligen tacka alla fantastiska skribenter och art 

directors som sannerligen förgyllt min tid i Holmiensis 

redaktion. Det har varit en ynnest att få lära känna er, 

skapa tillsammans med er och få ta del av era fantastiska 

alster. Och det här numret är knappast ett undantag. 

Markus intervjuar Nationens damkör Erato och turistar 

i Uppsala, Sven filosoferar över värdeomdömen och 

Kerstin tillämpar social distansering genom hembesök via 

Zoom. Vi har även äran att ha med tre (!) gästskribenter, 

nämligen Mireia, Lisa och Kseniya, som vardera skriver 

om studentkost, hur man kan roa sig i karantäntider och 

hur livet i Uppsala kan se ut för en utbytesstudent. 

Avslutningsvis... har jag inget mer att tillägga. Tack 

Holmiensis, för att du hjälpt mig sätta ord på mina tankar 

och förvandla abstrakta idéer till ord. Tack för utrymmet, 

tack för privilegiet. Nu lämnar jag över stafettpinnen. 

För sista gången er Redaktör, 

Amela Muratspahić 

Ansvarig utgivare 

Erik Lidén 

1q@stockholmsnation.se 

Annonsförsäljning 

holmiensis@stockholmsnation.se 

Tryck 

Wikströms Tryckeri AB 

018-15 62 90 

Omslagsillustration 

Anna Woodcock 

Kontakt 

Drottninggatan 11 

753 10 Uppsala 

072-964 75 50 

holmiensis@stockholmsnation.se 


Redaktör 

2

edaktionen 


Redaktör 

Vilken låt tröttnar du aldrig på? 

Pale Blue Eyes eller vad som helst av 

Velvet Underground. 

Den ultimata Spotify-listan? 

“Runner’s Club 160BPM” för en nostalgifylld 

löprunda. 

Har du någon guilty-pleasure-låt? 

Beethovens nionde. 

Vilken låt tröttnar du aldrig på? 

Säg mig var du står, Carola

1q har ordet 

1Q HAR ORDET 

Kära Stockholmare, 

Nu börjar mitt år som Förste kurator lida mot sitt slut. 

Vilken spännande och annorlunda vår det har varit. 

De här två terminerna har varit väldigt händelserika på 

olika sätt. Med en invigning av Bakfickan i höstas till en 

coronapandemi på våren. Det har garanterat varit det mest 

lärorika året av mitt liv hittills. 

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. När jag läser 

igenom förra numret av Holmiensis står det om den 

fantastiska våren som vi hade framför oss. Dessvärre blev 

det inget Valborgsfirande i år och när ni läser denna spalt 

har jag förhoppningsvis försonats med det. 

Innan coronastormen blåste in över vårt kära hus på 

lut hann vi ändå med en hektisk STHLMS-vecka och 

inskrivningsperiod, där jag med glädje kan konstatera att 

vi skrivit in flest nya studenter även denna vårtermin. En 

stor eloge ska riktas till alla inblandade! 

Sedan hade vi äran av att genomföra en storslagen Skottårshelg 

med Skottårsslabb, bal samt brunch. Grattis till er 

som lyckades knipa en plats eller biljett till någon av dessa 

evenemang. Till er som inte deltog i evenemangen, synd! 

Ni får vänta till nästa skottår för att få uppleva en lika 

storslagen fest. 

Innan restriktionerna till följd av coronaviruset blev för 

stränga genomfördes en otroligt trevlig Marsgasque och 

fyra uppsättningar av årets Marsspex Godset, skrivet av 

Teaterföreståndarna Isabelle Billstein och August Mether. 

Tack till hela produktionen som trots flertalet motgångar 

av olika slag lyckades genomföra detta fantastiska spex. 

Just nu söker vi två nya teaterföreståndare som ska skapa 

nästa års Marsspex. Är du den vi söker? Hör av dig! 

Resten av våren är i skrivande stund oviss. Kommer 

restriktionerna lätta eller tynga? Hur kommer det bli i 

höst? Det är ingen som vet, inte ens våra statsepidemiologer. 

Därför hoppas vi på det bästa och förbereder 

oss för det värsta. Oavsett fallet är jag stolt över alla 

ämbetsmän som får Nationen att fungera och extra stolt 

över de som visat sann nationsanda och hoppat in och 

jobbat i verksamheterna vi fortfarande håller öppna. Utan 

er hade det inte varit möjligt att hålla igång Nationen. 

Som tidigare nämnt har det varit ett väldigt lärorikt år och 

jag är otroligt stolt över kuratorerna och cheferna som 

genom vått och torrt gjort sitt yttersta, oavsett situation. 

Ständigt hittat på innovativa lösningar och alltid hållit 

modet uppe. Och därför, oavsett coronapandemi eller 

inte, anser jag att vi fortfarande är primus inter pares. 

Nu är det dags att lämna över stafettpinnen till Marcus 

Hellgren, som tillsammans med resten av kuratelet och 

cheferna kommer att göra ett toppenjobb kommande 

läsår. Ni kommer att befinna er i en annorlunda situation 

som kommer att kräva annorlunda lösningar, men jag är 

övertygad om att ni kommer att sköta det med bravur! 

Kära Stockholmare, för sista gången. 

Erik Lidén 

Er Förste Kurator 

Erik Lidén 

Förste kurator 

4

UPPSALAVYN 

Av: Amela Muratspahić 

5

NATIONEN 

BÖR VI FORTSÄTTA ÄTA 

ANDERS KÖTTRÄTTER? 

EN REFLEKTION OM VÄRDEOMDÖMEN 

Av: Sven Wilson 

Ofta när jag talar med människor i min perifera 

omgivning (läs outforskade själar) om moralfrågor 

slås jag av skepticismens dragningskraft. Ett 

påstående som: ”Det finns inga moraliska fakta” får 

många gånger inställsamma nickar och okultiverade 

applåder. Det är så, har jag fått lära mig efter att ha 

blivit uppläxad, ”eftersom alla kulturer har olika 

idéer om moraliska fakta och olika moraliska läror”, 

alltså: det finns ingen universell objektiv moral 

och inga moraliska fakta. Detta argument är dåligt. 

Det grundar sig i en begreppslig missuppfattning. 

Moraliska fakta, är precis som ”vanliga” fakta, 

oberoende om folk tror på dem. Precis som jorden är 

rund, även om folk inte tror att jorden är rund, anser 

många att egenskaper som rättvisa, felhet och godhet 

existerar oberoende om människor väljer att tro på 

dem. 

”PRECIS SOM JORDEN ÄR RUND 

ANSER MÅNGA ATT EGENSKAPER 

SOM RÄTTVISA, FELHET OCH 

GODHET EXISTERAR OBEROENDE 

OM MÄNNISKOR VÄLJER ATT TRO PÅ 

DEM.” 

Sven Wilson. 

I denna text skall jag fokusera på den sistnämnda 

frågan och presentera två olika teorier 

inom värdesemantik. Värdesemantik är den 

språkfilosofiska delen av värdeteori och innefattar 

frågor som: Vad betyder “X är rätt”, “X är fel” och “X 

är rättvist?”. Innan vi undersöker den språkfilosofiska 

aspekten av värdeomdömen, kan vi ställa oss själva 

frågan: varför, överhuvudtaget, skall vi bry oss om 

moraliska fakta? Det är en god fråga. En anledning 

kan stavas ut enligt följande: om det finns moraliska 

fakta, som det är möjligt att ha kunskap om, så 

finns det också handlingar som är rätt och fel. Det 

är dessa fakta som avgör om det är oetiskt av dig att 

äta Anders kötträtter och hans (gräddiga) köttsåser 

(värdefakta implicerar givetvis inte att det är fel att 

kött). 

En vanligt förekommande indelning i den 

värdesemantiska litteraturen är den mellan 

kognitivism och icke-kognitivism. Namnet 

icke-kognitivism kommer från tesen att värdesatser 

saknar kognitivt innehåll, de uttrycker inte 

propositioner. Jämför med en ”vanlig” proposition 

som: ”bordet är fyrkantigt”. När någon uttalar den 

satsen – och förstår dess innebörd – så uttrycks en 

trosföreställning om att ett objekt (bordet) har en 

viss egenskap (fyrkantighet). Denna sats är sann 

eller falsk beroende på dess överensstämmande 

med verkligheten. Icke-kognitivister tror inte 

att värdesatser uttrycker några påståenden. En 

värdesats likt: ”Det är fel att äta Anders kötträtter, 

eller “Köttätande är moraliskt fel” används, 

enligt icke-kognitivister, inte för att tillskriva 

egenskap felhet till köttätande. En version av 

icke-kognitivism är emotivism. Enligt emotivism 

uttrycker satsen ”Köttätande är moraliskt fel” 

talarens negativa känslor eller attityder gentemot 

köttätande. Värdesatser saknar sanningsvärde 

eftersom inställningar inte handlar om verklighetens 

beskaffenhet. Filosofer som historiskt sett har gett, 

åtminstone, antydningar till emotivistiska riktningar 

är Hume, Nietzsche, Berkeley. Följaktligen, om 

du är emotivist, kan du äta Anders kötträtter med 

din vanliga rovgirighet och ditt usla bordsskick. 

Emotivism implicerar nämligen att det inte finns 

några värdetrosföreställningar. 

6

nationen 

Kognitivism är istället uppfattningen att värdesatser 

uttrycker propositioner och att värdeomdömen är 

trosföreställningar. Satsen ”Köttätande är moraliskt 

fel” uttrycker egenskapen felhet till köttätande. 

Kognitivistiska teorier tror att värdesatser är sanna 

eller falska beroende på om de överensstämmer 

med verkligheten. En version av kognitivism 

är värdeobjektivism. Olika typer av värdesatser 

uttrycker att icke-empiriska, oreducerbart 

värderande sakförhållanden föreligger. Filosofer som 

historiskt sett har gett, åtminstone, antydningar till 

värdeobjektivistiska riktningar är Platon, Kant och 

Moore. 

”OM DU EFTER ATT HA LÄST 

DENNA TEXT, BLIR OROLIG FÖR DIN 

OANSTÄNDIGA MORAL, SÅ SKALL 

DU HA KUNSKAP OM FÖLJANDE: 

ANDERS KÖTTRÄTTER 

ÄR GODA.” 

Sven Wilson. 

”Bör jag vara orolig för min tvivelaktiga moral 

om jag sluter mig till värdeobjektivism”? Nej, vi 

diskuterar värdesemantiska teorier, ur vår diskussion 

behöver man inte ta på sig några epistemologiska 

eller ontologiska antaganden om värdefakta. För 

att illustrera denna poäng, det är möjligt att vara 

semantisk värdeobjektivist och värdeontologisk 

nihilist. Detta är en position som filosofen J.L 

Mackie har försvarat. Mackie menar att värdesatser 

uttrycker icke-empiriska, oreducerbart värderande 

sakförhållanden. Men satserna uttrycker något som 

inte finns i verkligheten, de egenskaper som satserna 

refererar till finns inte, och därför är alla värdesatser 

falska. 

För många, blir det enklare att förstå de olika 

teorierna när man förstår vilka problem de ställs 

inför. Jag tänkte stava ut ett argument mot båda 

teorierna. 

något i stil med: ”Hurra för Anders kötträtter”. Enligt 

emotivismen föreligger inte någon genuin oenighet 

eftersom båda har åsikter som är logiskt förenliga. 

Men, är detta verkar en rätt diagnos på oenigheten? 

Många filosofer skulle argumentera för att 

värdefrågor berör genuin oenighet, person X och Y 

har åsikter som är logiskt oförenliga (endast en av 

dem kan ha rätt). Vi kan måla upp följande argument 

mot emotivism. 

1) Om moraliska dispyter består av genuin oenighet 

så är emotivismen falsk. 

2) Moraliska dispyter består av genuin oenighet. 

3) Emotivismen är falsk. 

En invändning mot värdeobjektivism är sprungen 

ur den epistemologiska debatten om värdefrågor. 

Värdeobjektivismen postulerar att värdefakta är 

distinkta och icke-reducerbara till empiriska fakta. 

Så om värdeobjektivismen vore riktig, skulle vi aldrig 

kunna få kunskap om värdefakta eftersom vi inte 

kan se eller höra att det är fel att äta kött. Men det 

är möjligt att ha kunskap om värdefakta, alltså är 

värdeobjektivismen falsk. 

Om du, efter att ha läst denna text, är imponerad 

av min intellektuella spännvidd och pedagogiska 

förmåga ber jag dig att tänka om. Allting i denna 

text är hämtad från en bok med titeln ”Grundbok i 

värdeteori”. Om du efter att ha läst denna text, blir 

orolig för din oanständiga moral, så skall du ha 

kunskap om följande: Anders kötträtter är goda. 

Källor: 

Bergströms, L. (2004). Grundbok i värdeteori. Thales: 

Stockholm. 

Ett vanligt förekommande invändning mot 

emotivism är att viss moralisk oenighet förefaller 

vara exempel på genuin oenighet. Beakta följande 

exempel: Person X ger uttryck för satsen: ”Det är fel 

att äta Anders kötträtter”. Person Y ger uttryck för 

satsen: ”Det är inte fel att Anders kötträtter”. Enligt 

vissa emotivister uttrycker person X något i stil med: 

”Bu för Anders kötträtter” medan person Y uttrycker 

7

KULTUR & NÖJE 

CORONAKRISEN 

ÅNGEST, MODE OCH MINECRAFT-SERVRAR 

Av: Lisa Ljungberg 

Coronakrisen kräver att man skyddar riskgrupperna 

genom att vi nu tar ett kollektivt avståndstagande 

från stora sammankomster. Samtidigt är det okej att 

sörja alla uteblivna Torsdagsklubbar på Stockholms 

nation, alla 04-släpp och Valborgsfirandet i 

Ekoparken. Detta är mitt försök att sätta ord på hur 

min vardag har förändrats under coronakrisen, att 

undersöka vad som händer med människor som 

isoleras och några tankar om hur du eventuellt kan 

hitta lyckan igen. 

Visby sommaren 2019. Jag satt i solen och drack 

kaffe samtidigt som jag pratade med min nostalgiska 

pappa om hur roligt jag skulle ha det nu när jag 

kommit in på Uppsala universitet. Han berättade 

om nationslivet, och jag såg framför mig hur jag 

nu skulle dansa i samma historiska lokaler som 

han hade gjort. Men sen kom covid-19 och mina 

drömmar gick i kras. Jag har, precis som många 

andra, svårt att se charmen i att sitta i karantän i en 

mörk studentlägenhet och vänta på att äntligen få 

dammsuga golvet för femte gången samma dag. Det 

är särskilt svårt när man försöker överträffa sin pappa 

i att leva studentklyschan. Dalar behöver toppar och 

vice versa. 

Nu kanske ni tycker att detta låter väldigt mörkt; 

sanningen är dock att det har varit några tuffa veckor 

av karantänande för mig. Men oroa dig inte! Jag tror 

nämligen att jag äntligen har hittat nyckeln till en 

något lyckligare tillvaro. Om det är en sak jag har 

noterat kring mitt och andras beteende i coronatider 

är att det händer något väldigt spännande med 

människor som tvingas begränsa sina vardagsliv. Vi 

befinner oss nu i någon slags gemensam galenskap, 

men folkets mjuka sidor är medmänskligheten i 

sitt esse. Jag tror och hoppas att vi kommer att se 

tillbaka på den här tiden med både sorg och nostalgi 

i blicken. 

”JAG HAR, PRECIS SOM MÅNGA 

ANDRA, SVÅRT ATT SE CHARMEN I 

ATT SITTA I KARANTÄN I EN MÖRK 

STUDENTLÄGENHET OCH VÄNTA 

PÅ ATT ÄNTLIGEN FÅ DAMMSUGA 

GOLVET FÖR FEMTE GÅNGEN 

SAMMA DAG.” 

Lisa Ljungberg. 

Vad är det för spännande galenskap jag talar om? 

Jo den som finns på TikTok såklart! I jakt på 

inspiration och onödig kunskap som kanske kan 

rädda min enformiga vardag har jag scrollat mig 

igenom den ökända appen. Jag har bevittnat videor 

på människor med grapefrukter som munskydd, 

barn med sanitetspåsar på huvudet och dansare 

iklädda svindyra designer-ansiktsmasker från märket 

Off-White. Desperata människor som tar vad de har 

och roar sig bäst de kan i ett försök att skydda sig mot 

viruset och allmän nedstämdhet och tristess. Tittar 

vi på modebranschen där hysterin alltid flödar fritt 

ser vi bevis på samma samfällda dårskap. Du kanske 

minns IKEA-hypen där folk skapade egna kläder 

av IKEA-påsar? Det uppstod en vurm av IKEA som 

varumärke under en period och folk började tävla 

i att överträffa varandra i galenskap. Modehus och 

privatpersoner skapade IKEA-sneakers. Sedan kom 

allt från buckethats, blågula byxor och dyra Fraktainspirerade 

designerväskor i plast. 

8


Visst har du hört uttrycket “desperate times call for 

desperate measures”? Med detta i åtanke tycker jag att 

vi kan lätta på, sorry för cheesy uttryck, “den svenska 

stelheten” och släppa galenskapen fri. Det kan sträcka 

sig så långt att du hör av dig till människor som du 

annars inte pratar med. Eller börjar köra ditt eget race 

på sociala medier. Gör som Naomi Campbell och 

posera klädd från topp till tå i rosa handskar, krispigt 

vit sanitär skyddsdräkt och snygga glajjor. Kanske 

kan du utmana dina vänner att göra samma sak? 

Tidigare i veckan satt jag videomöte med 

eventutskottet i en förening jag är medlem i. Mina 

kollegor hade flera idéer på hur vi fortsättningsvis 

kunde genomföra event, fast på fyndiga sätt och 

distanserade från varandra. Quiz i små lag via Zoom, 

vinkvällar på distans och gaming-event var några 

kreativa förslag. Genast ville även jag ta mig an 

konstiga online-projekt. Jag laddade ner Minecraft, 

och har nu startat en server tillsammans med mina 

vänner där vi bygger upp ett samhälle tillsammans. 

Att gömma sig bakom en skärm kan få folk att lätta 

lite på stelheten och visa sina tokiga sidor - och 

där har vi historien om hur jag, en vanlig tjej från 

Stockholm, blev en gamer. Det är viktigt att vi visar 

oss sårbara genom att erkänna att vi alla drabbas 

av tristess. Glöm inte att du aldrig är ensam – vi 

är tillsammans fast på olika håll, och människor 

uppskattar att du tar initiativ och skapar roliga 

“distansering-aktiviteter”. 

En stor kram går därför till alla er som fortsätter att 

höra av er till era kompisar, släktingar och bekanta. 

Det gör stor skillnad. Jag beundrar er som gör 

konstiga saker på sociala medier i syfte att underhålla 

er själva och andra. Trodde nog aldrig att jag skulle 

puta med läppen åt TikToks vanvettighet. Om några 

år när jag ser tillbaka på mitt liv i Uppsala under 

pandemin tror jag att jag kommer tänka något i stil 

med “Gud vilken knäpp tid jag levde i”. Det fina är 

att allt finns lagrat i min mobil och dator. Slutligen, 

till mitt framtida jag: Det blev inget Valborgsfirande 

i Uppsala, men du gjorde det bästa du kunde för att 

skydda riskgrupperna, du startade en Minecraftserver, 

städade ditt studentrum till perfektion, ringde 

mormor och sydde en egen ansiktsmask. Bra jobbat. 

9

NATIONEN 

MINNEN FRÅN EN SVUNNEN TID 

ELLER REDOGÖRELSE 

FÖR VALBORGSFIRANDE I UPPSALA 

Av: Amela Muratspahić 

Jag är femton år. Det är vår. Jag promenerar med 

högstadiekompisarna i stan. Solen skiner, vi äter 

glass och tittar på forsränningen. Vi fortsätter 

förbi Ekoparken och ser nyfiket ut över den stora 

skaran människor som samlats på föga heltäckande 

picknickfiltar och små utspridda jeansjackor, där de 

skålar i solskenet med översvämmande plastglas. 

Stämningen är uppsluppen och vi beundrar de äldre, 

coola studenterna som firar in våren. Vi vågar oss 

inte närmare än till kanten av den stora gräsmattan, 

som morgonen därefter kommer vara lika täckt av ett 

tunt lager snö som av spruckna plastglas, bortslängda 

korkar och knöliga chipspåsar. 

*** 

Jag är arton år. Om någon månad tar jag studenten. 

Valborg är fortfarande nytt och spännande och snart 

kanske jag får fira det på riktigt. Det är ju trots allt 

högskole- och universitetsstudenternas främsta 

högtid. Solen gassar men det blåser kallt där jag sitter 

i Ekoparken med vänner och planerar inför kvällens 

hemmafest. På väg hem för ett snabbt ombyte ser 

jag en ung student cykla omkull på asfalten framför 

Ekonomikum. Hon blöder från ansiktet och har 

troligtvis fått en hjärnskakning, men vill inte åka till 

sjukhuset. Vi ringer en ambulans och funderar över 

hur hon kommer må imorgon. 

*** 

Jag är nitton år. Jag pluggar äntligen MKV vid 

Uppsala universitet, men känner mig fortfarande inte 

helt bekväm med studentlivet och har dessutom åkt 

på en förkylning på självaste Valborg. Ändå lyckas jag 

ta mig till en brunch, sitta lite i Ekoparken, hamna 

på en halvstökig hemmafest där golvet är klibbigt av 

öl, en person badar bubbelbad på toaletten och några 

korvar ligger i en halvtom kastrull på den smutsiga 

spisplattan. Jag och samma högstadiekompis som jag 

firat Valborg med så många gånger tidigare utbyter 

en menande blick och bestämmer oss för att gå och ta 

en fika istället. 

*** 

Jag är tjugo år och står i publikhavet på Stocken 

Garden. Det är varmt, alldeles för varmt för 

att vara april. Det är Skvalborg, Kvalborg, Valborg, 

dagarna flyter samman. Jag skriver för 

Holmiensis och har därmed en koppling till 

Nationen, till studentlivet, till de där ”coola 

studenterna”. Jag är mitt i alltihopa, sorlet hörs och 

känns över hela staden, i tårna och i 

ansiktet. Det luktar vår och Aperol, och Veronica 

dunkar i högtalarna. Benen värker och efter 

en klibbig dusch billig skumpa plirar jag mot 

människorna som samlats bortom avspärrningarna 

på Ingmar Bergmansgatan. Barn, medelålders 

män och äldre par. De stirrar på oss, men mina 

igenimmade solglasögon och skavande kontaktlinser 

kan varken tyda eller tolka blickarna på så långt 

avstånd. Tittar de på oss med spänning, längtan, 

nostalgi, avsmak? Jag vet inte, och i stunden bryr jag 

mig inte heller. Allt som existerar i min livsvärld just 

nu finns innanför de där avspärrningarna, på den 

här bakgården. En egen mikrocivilisation vid namn 

Stockholms nation. 

*** 

10

NATIONEN 

Som född och uppvuxen i Uppsala har jag alltid 

haft en relation till Valborg. Det har alltid varit en 

självklarhet, lika återkommande som julafton eller 

ens födelsedag. Men som så många andra högtider 

eller speciella tillfällen har jag också alltid haft en 

reservation för Valborg, en slags hatkärlek till denna, 

av många, oumbärliga ingrediens för ett lyckat recept 

på studentlivet i Uppsala. Självklart kan detta 

komma som en överraskning för många, denna 

provocerande åsikt som man knappt vågar yttra i 

studentsammanhang någonstans, än mindre 

i Uppsala! Och nu kanske den otålige läsaren undrar 

hur det kan komma sig att jag likt Grinchen, har en 

sådan cynisk inställning till Valborg, och därmed till 

studentlivet i sig. Kanske beror det på att Valborg 

aldrig varit ”once in a lifetime” för mig. Som tidigare 

nämnt har många Uppsalabor firat Valborg sedan 

tonåren, vilket gjort högtiden något passé. En annan 

anledning kan vara min inställning till att högtider 

i allmänhet ofta får något slags magiskt skimmer 

över sig som höjer förväntningar till skyarna, bara 

för att helt brutalt låta dem falla fritt på självaste 

dopparedagen. Nyårsafton är ett praktexempel på 

detta fenomen. 

Men, som låttexten till ”Big Yellow Taxi” illustrerar 

– you don’t know what you’ve got till it’s gone – kan 

inte heller jag (Grinchen!) låta bli att sakna Valborg 

när den försvinner i sin formella form på grund av 

den rådande coronapandemin. För, som tidigare 

nämnt, präglas ändå min relation till Valborg också 

av en kärlek, tillika den melodramatiska sorten. Detta 

reportage skulle egentligen bli en hommage till 

femårsjubileet av Stocken Garden och 

historien bakom Valborgsfirandet, men istället 

kan jag konstatera att det hittills resulterat i en 

halvknagglig, småpretentiös krönika av en avgående 

redaktör. Det finns sannerligen mycket 

att vara besviken över. 

”SOM FÖDD OCH UPPVUXEN I 

UPPSALA HAR JAG ALLTID HAFT EN 

RELATION TILL VALBORG. DET HAR 

ALLTID VARIT EN SJÄLVKLARHET.” 

Men ibland får man nöja sig med det näst bästa. 

Valborg kommer i skrivande stund troligtvis (och 

förhoppningsvis, med tanke på smittorisken) inte 

bli den där röjiga folkfesten den varit tidigare år, 

men den kan fortfarande bli speciell. Nedan följer 

några avslutande förslag på alternativa aktiviteter du 

kan ägna dig åt under Valborg, och resten av våren, 

istället. 

- Du kan hedra minnet av det tyska helgonet Sankta 

Walpurgis, eftersom vi inte skulle ha Valborg utan 

henne. 

- Köra charader via Zoom. 

Amela Muratspahić. 

- Köpa blommor för att sedan sitta och stirra på dem 

tills de dör. 

- Ringa en släkting och klaga över hur långtråkigt du 

har det. 

- Följa @beautifuldestinations på Instagram 

och räkna ut hur mycket pengar du sparar på 

skippad utlandsresa (alternativt ditt minskade 

koldioxidavtryck). 

- Bygga ett kuddfort och skydda dig mot omvärlden. 

- Prokrastinera eventuellt uppsatsskrivandet för att 

sedan få känna adrenalinkicken av en annalkande 

deadline. 

11

hedersledamoten 

NATIONEN 

HEDERSLEDAMOTEN 

Mohammad Ali Islamian, född 1956 i Teheran, är ingenjör och vaktchef på Stockholms 

nation. Efter gymnasiestudierna ville Mohammad studera utomlands, en önskan som av en 

slump gjorde att han hamnade i Sverige, där han läste svenska, matematik och 

civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik. Här stiftade han också sin första bekantskap med 

såväl Stockholms nation som Nationens Proinspektor emeritus Terry Carlbom. Efter studier 

och flera år som klubbinstruktör och landslagsledare inom taekwon-do, började Mohammad 

arbeta på Ericsson för att sedan bli produktchef på Telia. Men nationskärleken lämnade 

honom aldrig, och därför fortsatte han arbeta som vaktchef, en roll många tidigare och 

nuvarande studenter känner igenom honom i. Det står skrivet att till hedersledamot kallas 

envar Nationen vill betyga sin högaktning. Det är med största sådan jag lämnar över ordet till 

Mohammad Ali Islamian. 


Redaktör 

Jag är född i Teheran i augusti 1956 och kom 

till Sverige som gäststudent i mars 1975. Direkt 

efter gymnasiet bestämde jag mig för att flytta 

och plugga vidare utomlands. Av en händelse valde 

jag Sverige. För en oerfaren artonåring som aldrig 

hade rest utanför Iran var det oerhört dramatiskt 

och spännande att ta ett så utmanande steg i livet 

till ett land som var så olikt Iran i många avseenden. 

Efter sex månaders svenskstudier började jag läsa 

matematik på Matematikum vilket passade mig 

bra eftersom jag alltid haft ett sinne för matematik 

men också för att det krävde mindre av det svenska 

språket. Efter ett års matematikstudier påbörjade jag 

civilingenjörsprogrammet med inriktning teknisk 

fysik. 

Redan under sommaren 1975, några månader efter 

min ankomst till Sverige, träffade jag Marianne och 

Terry Carlbom – ett möte som lett till en oavbruten, 

djup vänskap. Genom alla introduktioner i kultur 

och samhällskunskap samt vägvisningar har de fått 

en avgörande roll för de framgångar jag uppnått. 

Bättre tur i livet i kunde jag inte få vid denna 

ålder. Första gången jag satte foten på Stockholms 

nation var på Höstgasquen i oktober 1975. En 

för mig minnesvärd sittning där jag var gäst till 

numera Proinspektor emeritus Terry Carlbom och 

introducerades till Nationen för första gången. 

Mina studier pausades vid ett flertal tillfällen under 

åren på grund av olika händelser och 

prioriteringar. En av dessa var intresset för taekwondoträning, 

tävlingar, klubbinstruktör och 

fyra år som landslagsledare. Jag är än idag, fyrtiotre 

år efter att jag började träna i klubben, huvudtränare 

för Uppsala Taekwon-do Klubb, vilken är en av de 

äldsta klubbarna i Sverige. 

Efter att ha förskjutit studierna i många år tog jag 

slutligen examen och bestämde mig för att det 

var dags att få en tydligare inriktning på livet. Att 

påbörja en anställning på Ericsson i Stockholm och 

gifta mig är två händelser från den tiden som tyder 

12


NATIONEN 

på det. Efter sex år på Ericsson blev jag head-huntad 

som produktchef till Telia i Uppsala vilka jag stannade 

kvar hos fram tills för två år sedan. 

Men flera av er känner nog inte igen mig från Telia 

eller från taekwon-don utan från Torsdagskvällarna 

på Stockholms nation som vaktchef. Av en händelse 

började jag 1985 jobba som ordningsvakt med 

huvudfokus på studentnationer, vilka jag innan var 

frekvent besökare av. Hösten därefter började jag 

jobba på Stockholms nation för att senare under slutet 

av 90-talet få ansvaret för säkerhet och vakteriet på 

Nationen, en roll jag magiskt nog är kvar i än idag. 

Fråga mig inte hur många hälsningar jag får från 

föräldrar till dagens besökande studenter som en gång i 

tiden själva var nationsbesökare… 

Våren 2004 installerades jag som Hedersledamot 

på Stockholm nations årliga januarimiddag. En 

oförglömlig händelse i mitt liv, inte minst då det var 

overkligt för mig att detta överhuvudtaget kunde hända 

mig igen då jag två år innan även hade installerats 

på Göteborgs nation som hedersledamot. Ovan på 

allt så fick jag några år efter även äran att hedras med 

guldmedalj av Uppsala Kommun för värdefulla insatser 

inom Uppsalas studentliv. 

”FRÅGA MIG INTE HUR MÅNGA 

HÄLSNINGAR JAG FÅR FRÅN 

FÖRÄLDRAR TILL DAGENS 

BESÖKANDE STUDENTER SOM 

EN GÅNG I TIDEN SJÄLVA VAR 

NATIONSBESÖKARE...” 

Mohammad Ali Islamian. 

En del frågar mig hur en civilingenjör även kan jobba 

som ordningsvakt. Tydligen har det fungerat och svaret 

är helt enkelt kärleken till studentlivet och rädslan för 

att lämna det. Som framgått ovan har mitt liv, utöver 

familjelivet, stått på tre ben: Mitt huvudyrke, jobba för 

studenter och idrotten. Jag har inom det ena yrket ofta 

haft enorm nytta av det andra yrket. Som ingenjör är 

man lösningsorienterad. Inom säkerhetsbranschen 

blir man tränad på relationer, konflikthantering och 

beteende. Och som tränare är pedagogik, ledarskap, 

hantering och utveckling av människor centralt. 

Egenskaper jag varit tacksam att få erhålla och använda 

mig av under mitt yrkesliv. Trettiofyra års arbete på 

Nationen har även gett mig ett enormt kontaktnät som 

gett stor nytta under min tid på Telia, inte minst genom 

alla kuratorer och övriga ämbetsmän jag haft glädjen att 

få arbeta med under 68 terminer som senare hamnat i 

näringslivet. 

Naturligtvis är alla dessa år minnesrika med hemskt 

många roliga minnen men givetvis även en del tråkiga. 

Dock blir oftast de goda minnena kvar hos mig. Det 

börjar närma sig en tid att skriva en bok om allt. 

Slutligen, för er som undrar och inte undrar hur och 

när Stockholms nation fick smeknamnet ”Stocken” kan 

jag berätta att det började succesivt i entrén för cirka 

arton år sedan. För att släppa in nationsmedlemmar 

gratis vid kassan var jag tvungen att ropa 

”Stockholmare” till kassören varje gång en kom. Efter 

att ha ropat det några hundra gånger brukade jag lessna 

mot slutet av kvällen och förkorta det till ”Stock”. Efter 

någon termin myntades uttrycket ”jag är stock” eller 

”jag går till Stocken ikväll” och fick snabb spridning. 

Jag är glad och stolt över att vara en hedersledamot med 

regelbunden kontakt med nationsmedlamar och övriga 

studenter. Vill ni så ses vi på ”Stocken”! 

13


Tryck NATIONEN CMD+Shift 

för att ändra text 

WELCOME TO MY CRIB 

ZOOM-EDITION @ STUDENTVÄGEN 

Av: Kerstin Blomqvist 

I världen råder speciella tider och den här våren kommer minst sagt att gå till historien som något utöver det 

vanliga. Jag har emellertid en stark känsla av att vinden har vänt och att vi i skrivande stund, i början på april, är 

på väg mot ljusare och bättre tider. I nutid råder en blandning av social distans, funderingar inför framtiden och 

en längtan efter att allt ska bli som vanligt. I en vardag där besök hos vänner och bekanta i princip är ett minne 

blott ska jag trots detta ge mig an att göra hembesök på den mest studentikosa av vägar – Studentvägen. Här har 

Nationen flera olika bostäder och i skrivande stund är nya boenden även på väg att färdigställas. För att kunna 

genomföra dessa hembesök på ett socialt distanserat manér har jag till min hjälp den senaste tidens kanske mest 

använda program: Zoom! Så, jag välkomnar er därför in i det moderna hembesöket: Welcome To My Crib – 

Studentvägen & Zoom edition. 

Korridorsrummet – där studentfördomarna bekräftas 

Alla som har pluggat eller funderat på att plugga 

i en studentstad har sannolikt hört talas om, eller 

kanske till och med haft erfarenhet av, de beryktade 

studentkorridorerna. På Studentvägen har Nationen 

flera olika korridorer, där myter skapas och fördomar 

blir sanning. Jag har fått den stora äran att virtuellt 

besöka Andrea Henrikssons studentrum på 

Studentvägen. 

14

Tryck UPPSALAVYN 

NATIONEN CMD+Shift 


Andrea har bott i korridoren via Nationen i ungefär 

ett år och förutom henne bor det sju andra personer 

där. När jag frågan henne hur stämningen är i 

korridoren så säger hon att den är riktigt bra. 

- Det är ett gäng härliga personer med blandade 

personligheter. Några är ämbetsmän på Nationen och 

andra är bara medlemmar. 

Det märks på Andrea att hon trivs bra och att det 

finns en charm i att bo med flera andra, framförallt 

för en så glad och social person som Andrea. 

- Man är i princip aldrig ensam vilket jag verkligen 

gillar och det är supertrevligt att kunna äta middag 

tillsammans eller bara stå och snacka i köket, berättar 

hon. 

En fördom jag själv har om korridorer är att det är 

mer regel än undantag att det lätt blir stökigt. Enligt 

Andrea är kanske det värsta man kan göra att inte 

plocka undan efter sig, samt strunta i disken. 

- Det finns alltid några som inte fixar sådant när de 

varit i köket, vilket ju inte är så uppskattat. Dock är 

lite stök något man faktiskt vänjer sig lite vid. Man 

ska nog inte bo i korridor ifall man kräver mycket 

ordning och reda runt omkring sig, eller tycker 

att lite smuts i hörnen kan vara jobbigt. Här har vi 

ändå det så pass lyxigt att det kommer en städfirma 

och städar de gemensamma utrymmena en gång i 

veckan! Så är det inte alls i alla korridorer. 

”TILL SIST FÖRSÖKER JAG HA MINST 

SJU OLIKA LJUSKÄLLOR FÖR ALLRA 

BÄSTA MYSSTÄMNING - OCH MASSA 

VÄRMELJUS!” 

Andrea Henriksson. 

Till sist vill jag såklart veta lite om Andreas inredning 

i sitt kära korridorsrum. Vad jag kan se jobbar hon 

mycket med jordnära toner och mycket mysfaktor. 

När jag frågar henne vad hennes bästa inredningstips 

för en student är svarar hon: 

- Delvis att ha ett bord som går att fälla upp så att 

fler kan sitta runt det, vilket är supersmart om man 

vill ha folk över på middag. Det är även bra att ha 

några extra fällstolar. Sen är mycket växter något 

jag själv gillar att ha och något som gör mycket för 

hemtrevligheten. Till sist försöker jag ha minst sju 

olika ljuskällor för allra bästa mysstämning – och 

massa värmeljus! 

Studentlägenheten - När Torsdagsklubben 

stänger ner, öppna upp ditt hem! 

Nästa person att ta del av mitt virtuella hembesök 

är ingen mindre än Nationens Barmästare Tomas 

Haglund. Tomas har bott i studentlägenhet på 

Studentvägen i två och ett halvt år med en vän som 

inneboende. Senaste månaden har Tomas hem 

kanske framförallt blivit känt som en temporär 

Torsdagsklubb, självklart i corona-anpassad form. 

- I egenskap av Barmästare kände jag väl att det 

var mitt ansvar att se till så att det blir något slags 

umgänge på Torsdagarna. Det är ju väldigt tråkigt 

att vi inte kan ha det som vanligt med tanke på 

omständigheterna. Genom att låna en rökmaskin 

och lite discoljus blev det faktiskt en succé – och 

oväntat lite klagomål från grannarna! 

15 

15



Tomas hem får också sägas vara välkänt som en 

riktigt ungkarlslya, sett till inredningsstilen. Jag ber 

Tomas berätta lite om sitt hem och kanske främst de 

beryktade skinnmöblerna. 

- Skinnsofforna får jag ofta kommentarer om, men de 

kommer faktiskt från föräldrarna så helt genomtänkt 

ungkarlsinredning kan jag inte påstå att det var. 

Att det sen råkade bli en välfylld sprithylla och en 

uppsatt boxningssäck kanske späde på den bilden lite. 

När Tomas visar mig omkring i lägenheten fastnar 

mitt öga vid flera intressanta föremål, såsom 

drömfångaren över sängen och den stora spegeln i 

vardagsrummet. Har han några bra inredningstips 

för studenter? 

- Spegeln har jag faktiskt snickrat ihop själv och det 

är väl generellt ett tips att få upp saker på väggarna, 

då blir det genast mer hemtrevligt. Sen gillar jag även 

växter. Och det är väl alltid bra med en stor TV samt 

välfylld bar. Mitt kanske bästa studenttips är även att 

göra ljusstakar av fina spritflaskor, det är kul! 

En annan sorts studentlägenhet – har du ett 

extra rum utan något att fylla det med? Köp en 

sköldpadda! 

Till sist ska vi besöka ännu en studentlägenhet på 

Studentvägen, där Nationens 2Q Carl Fredrik (CF) 

bor med sin flickvän Karolina, samt sköldpaddan 

Mike. 

När CF visar mig omkring får jag direkt en känsla av 

att någon tänkt efter med inredningen. Paret har bott 

i lägenheten sen början av februari, så på kort tid har 

de skapat sig ett riktigt trevligt hem. Undrar om CF 

har haft ett finger med i spelet här? 

- Haha, Karolina har till hundra procent skött 

inredningen, men lite har jag fått vara med och säga 

till om, skrattar han. 

16



Vi går dock snabbt vidare till det kanske mest 

spektakulära med parets hem, sköldpaddan Mike. 

- Jag fick Mike när jag fyllde nio år och 

överenskommelsen var att han skulle följa med dit jag 

åkte, så därför bor han med oss här i Uppsala – vilket 

är mycket trevligt. Mike har ett terrarium samt en 

grotta där han kan sova och mest gör han just det, 

sover, eller äter sallad. Mike gör sig riktigt bra på fest 

dock och är alltid en snackis. Det är även en mycket 

trevlig bakissyssla att hänga med honom och se 

honom gå runt i lägenheten. Något som dock är lite 

kul är att Mike troligtvis inte är en han, utan en hon. 

Sköldpaddor utvecklar nämligen sitt kön först efter 

tre år – och mycket tyder på att det faktiskt är en tjej. 

Till sist, utöver sköldpaddan, undrar jag såklart och 

ifall CF har något bra inredningstips för studenter? 

- Kan såklart vara kul att köpa lite möbler som man 

kan ha en längre tid men annars är väl ett tips att 

köpa bra men billig basinredning, antingen nytt 

eller begagnat. Om möjligt är det ju även toppen att 

sno med grejer från ens föräldrar som de inte längre 

behöver. 

”MICKE GÖR SIG RIKTIGT BRA PÅ FEST 

DOCK OCH ÄR ALLTID EN SNACKIS. 

DET ÄR ÄVEN EN MYCKET TREVLIG 

BAKISSYSSLA ATT HÄNGA MED 

HONOM OCH SE HONOM GÅ RUNT I 

LÄGENHETEN” 

Carl Fredrik Kjellberg. 

Jag avslutar Zoom-mötet med CF fylld av 

välbefinnande – kanske borde man skaffa sig en 

sköldpadda ändå? Jag är i varje fall nöjd över att ha 

fått till mina hembesök på Studentvägen hos Andrea, 

Tomas samt CF och Karolina – även om jag såklart 

nästa gång önskar att det kan ske på det gamla 

hederliga sättet. Stort tack till dem och stort tack till 

alla er trogna Holmiensis-läsare! 

17

Tryck KULTUR CMD+Shift & NÖJE 


“DE BÄSTA TIMMARNA 

PÅ VECKAN” 

Av: Markus Hällje 

Stockholms nations damkör Erato präglas av 

god stämning – i dubbel bemärkelse. Gruppens 

sammanhållning är något alldeles extra. Det stod 

klart efter att ha varit med under en repkväll. 

I Landskap sitter en något reducerad skara 

körmedlemmar. De har just avklarat en röstövning 

i väntan på mat från Bakfickan. Den oundvikliga 

genomgången av rådande pandemi varar inte länge 

innan samtalet som av magnetism glider in på 

vänskapen. 

- Under våren skulle vi ha gig:at på Marsgasquen och 

Vårbalen på Stockholms, berättar Matilda. 

- Vi har svårt att sia om framtida gig. Oftast är vi en 

eller två personer per stämma vilket gör oss känsliga 

för bortfall. I vanliga fall får man vid förkylning ta en 

Ipren och komma ändå, men det funkar ju inte så nu, 

vilket gjort oss sköra, förklarar Lisa. 

- Och så planerade vi den årliga vårkonserten för 

även icke-studerande som nu blir svår att genomföra. 

Och det går inte att repa om för många är hemma, vi 

har redan ställt in två repetitioner, fyller Matilda i. 

-Vi är ett tight gäng och repen är en väsentlig punkt i 

vardagen. Det blir konstigt när man inte får komma 

hit och träffas, säger Kajsa och lättar upp stämningen 

genom att byta till ett trevligare ämne. 

Uppsättningen för kvällen består av körledare 

Matilda Lifvergren Nordenfelt, Amanda Adeborn 

Fortea, Ellen Berkemar, Iris Lögdlund, Kajsa 

Fridborn, Lina Molin, Lisa Wehlin, Mathilda 

Lindström och Tova Lindqvist. I vanliga fall återfinns 

även Emma Laurell, Emmy Apetrea, Maria Allebeck 

och Marika Hafdell. 

-Vi är ofta närgångna när vi sjunger och kramas 

väldigt mycket. Man vill inte bli av med det, 

instämmer Lisa. 

Utöver glädjetjut i korridorsrum och samtal till 

familjen bjuder Amanda på en speciell berättelse om 

hur hon togs in i gemenskapen. 

- Jag fick beskedet som i direktsändning. En kompis 

sökte till Marsspexet som skådespelare och tipsade 

mig om deras kör. Väl där berättade några tjejer 

att de även sjöng i Erato. Jag sökte efter dem på 

Youtube och blev helt frälst, och de hade också 

audition i samma veva! Till en senare repetition 

med Marsspexet hade kören skrivit om texten i en 

av låtarna och sjöng att jag nu kommit med i Erato 

också! minns Amanda. - Man kan inte låta bli att vilja 

vara med när alla är så gosiga. 

”REPEN BLIR TILL HÄLFTEN 

PSYKOLOGSAMTAL, HÄLFTEN SUPER- 

SERIÖS KÖRSÅNG. EN PERFEKT 

KOMBINATION.” 

Lisa Wehlin. 

Efter värmande anekdoter om hur tjejerna kom med 

i kören blir följdfrågan varför de sökte och även 

av vilka skäl andra studenter bör göra detsamma. 

Förutom att själva få bestämma helt vad som ska 

sjungas, exempelvis låtar från radio, trycks tydligt på 

en sak. 

18


känner igen!”, berättar Matilda. 

Vid sidan av uppträdanden på Stockholms nations 

evenemang - vilka blir festligare ju längre in på 

sittningen de äntrar scenen – blir det fler tillfällen 

att skina. Det märks att de älskar alltihop, ett riktigt 

smakprov av drömlivet – allt tack vare Uppsalas 

nationsliv. 

- Framförallt är det ett jättemysigt gäng och forum att 

få snacka av sig i. Varje rep sätter vi en “prat-timer” 

för att inte glömma bort att sjunga! svarar Matilda. 

- Det kan även bli en del tårar, berättar Lisa. - Då vi 

inte är de närmaste klasskamraterna är det skönt att 

få prata om det vanliga livet. Man är trygg med alla 

här och de bidrar med andra, värdefulla perspektiv 

än de man träffar dagligen. Repen blir till hälften 

psykologsamtal, hälften superseriös körsång. En 

perfekt kombination. 

- Det är de bästa timmarna på hela veckan, ett slags 

terapi för själen, fyller Amanda i. 

Kan ni bjuda läsarna på några guldkorn? 

-Jag kommer bara på historier som är hemliga! 

utbrister Matilda. 

Blickar byts och pillemariska leenden sprids genom 

salen. Tjejerna ser tillbaka på gemensamma minnen. 

Jag får inte delta utan bara fantisera om vad gruppen 

varit med om. 

- Grundarna av kören har fortsatt en egen 

musikkarriär med samma namn, inleder Amanda. - 

Det var de som blev kända med kesoburks-covern på 

Robyns Call your girlfriend. 

-Vi brukar lyfta vikten av att inte nämna 

kesoburkarna för att skilja på oss och 

ursprungsgruppen. Så var det på Malmö 

nations vårbal i Lund. Dåvarande körledare bad 

konferenciern att inte referera till dem. Vi vill 

inte blandas ihop, för deras och vår skull. Sedan 

presenterade han oss genom att ta fram två 

kesoburkar och ropa “Nu kommer ett gäng ni kanske 

- Många vill boka oss och majoriteten av gigen är på 

andra nationer. Vi har även sjungit på Svea Ekonomis 

julfest, på bröllop, examensfiranden och gått luciatåg 

hos företag i Stockholm. Vi kan inte tacka ja till allt 

om vi ska klara av plugg och jobb, säger Matilda. 

- Det är tråkigt att behöva tacka nej, drömmen vore 

att försörja sig på detta. Få åka landet runt i minibuss. 

Vore det möjligt hade alla föredragit det, fortsätter 

Lisa. 

- Erato on tour, jag hade sagt upp mig på direkten! 

instämmer Amanda. 

”ATT GÅ MED I ERATO HAR VARIT 

MITT BÄSTA BESLUT I UPPSALA. 

STUDIETIDEN HADE INTE VARIT LIKA 

BRA UTAN DEN.” 

Matilda Lifvergren Nordenfelt. 

Känner ni de som hör av sig för bokningar? 

-Nej, det är främst folk som hört oss tidigare eller 

hört talas om Erato. Få kopplingar till Stockholms 

vad vi vet. En del privatuppträdanden i Stockholm är 

genom kontakter, som gamla körmedlemmar. Men vi 

har ett gott rykte i Uppsala som vi värnar om, svarar 

Matilda. 

Så hur gör man för att höra Eratos stämmor idag? De 

är en kör som älskar att öva och njuter kanske mest 

av förberedelserna inför ett uppträdande, möjligtvis 

en livekonsert på Instagram. Följ Erato SNDK där 

och håll utkik efter mer information om framtida 

digitala lösningar. Stockholms nations damkör lär 

inte låta sig hindras av social distansering. 

- Att gå med i Erato har varit mitt bästa beslut i 

Uppsala. Studietiden hade inte varit lika bra utan 

kören. Detta gäng är bäst och vi är väldigt stolta över 

Erato, avslutar Matilda. 

Samtliga i salen nickar instämmande. 

19 19


ATT GRÄVA DÄR MAN STÅR 

Av: Markus Hälje 

År 2020 är Sverige drabbat av den värsta krisen sedan 

andra världskriget. Landet kämpar likt övriga världen 

mot en och samma osynliga fiende. En av åtgärderna 

för att minska virusets landvinningar är reseförbudet. 

När det inte går att resa tvingas man gräva där man 

står. Här följer några av undertecknads förslag 

på saker att göra medan vi väntar ut stormen. Ett 

försök att skildra några av studentstadens juveler 

utanför studentlivet. Situationens förutsättningar är 

föränderliga och uttalanden kan bli utdaterade inom 

loppet av några dagar. Varje nyhet är en färskvara. 

Ingen vet vad som gäller imorgon, men oavsett 

rekommenderad isolering eller inte är nedan tips på 

saker att göra i Uppsala beständiga. Det rör sig om 

fina platser, möjligtvis mer folktomma, oavsett vad 

som råder när detta trycks. 

Slottsbacken och Gatstenar, Warszawa 

I norr syns Gustavianums knopp tätt följd av 

Domkyrkans tre torn och bildar en för stadsbilden 

unik och värmande välbekant horisont. I utsiktens 

mitt glittrar Uppsala Konsert & Kongress glasfönster 

förföriskt. Likt nattfjärilen dras till ljuset vill man dit 

och okritiskt ta del av vilken föreställning som än 

bjuds. Söderut syns Miss Voon vid centralen i all sin 

prakt och mellan dessa höjder myllrar det vanligtvis 

av cykeltrafik och förhoppningsvis långsamtgående 

bilar. 

Vi befinner oss vid slottet – på motsatt sida av den 

som vetter mot Botaniska trädgården. Vädret för 

dagen är kluvet och talar med två tungor. Vyn skärs 

av på mitten med ett träffsäkert operationssnitt. Å 

ena sidan solsken, å andra mulet och skugga. Så bred 

är utsikten. 

avsluta dem i takt med soluppgången. Men att blicka 

ut över staden utan att behöva koncentrera sig på 

vänner och stök ger utrymme för något annat. 

Reflektion och kontemplation. 

På vägen ner via Carolinabacken stöter man på 

verket Gatstenar, Warszawa – en refug byggd av 

stenar identiska med de man finner utanför Frontex 

huvudkontor i Polens huvudstad. Frontex är en 

europeisk myndighet som ansvarar för samordningen 

av EU-ländernas gränsbevakning. 

När flyktingvågen 2015 var som störst blev 

konstinstallationen precis klar. 

Ordet refug är sprunget ur latinets refugium som 

betyder tillflyktsort, det engelska ordet för flykting är 

refugee. 

Erik Krikortz refug är väl värd att besöka och 

reflektera över, ett stenkast från Stockholms nation. 

Jag är 2015 

På samma tema följer nästa förslag. Lägg en 

stund på att ta del av de berättelser som delas i 

Facebookgruppen Jag är 2015. Ett initiativ som ger 

möjlighet åt människor som kom till Sverige under 

flyktingvågen för fem år sedan att berätta vad de 

åstadkommit fram till idag. Rörande historier om 

uppnådda drömmar, bättre liv för sig och sina 

familjer samt genuina viljor att bidra till samhället 

och ge tillbaka. 

Här har många studenter varit – för att ta en fördrink 

i inledningen av festligheter eller i bjärt kontrast 

20


The English Bookshop 

Mitt emot Stadsbiblioteket tvärsöver vägen. Det 

faller ett stilla vårregn när jag kliver in och tar 

skydd i bokaffären. Glasögonen behöver torkas med 

nederkanten av tröjan. Den passande fonden av väta 

som präglar många erfarenheter av Storbritannien. 

Väl härinne är varken väggar eller möbler synliga, 

utan döljs av heltäckande bokkollage, likt skynken av 

hopsydda näsdukar. Som om lokalen vore för liten för 

alla böcker och att bägaren rinner över. Klädsamma 

citat från Daily Mail, Daily Express och The Sunday 

Times pryder de flesta bokomslagen vid ingången. 

Först nu slås jag av de toner som ömt lindar in 

rummet, nämligen The Smiths. Från vad som verkar 

vara en brittisk radiokanal hörs This Charming 

Man och trots Morrisseys behagliga sångröst är det 

accenten som bidrar mest till stämningen. 

Just intill mig – där jag anonymt låtsas bläddra 

intresserat i en bok jag inte tänker köpa – tar en 

mörkhårig kvinna till orda på en engelska som 

rimligen bara den infödde behärskar, - Excuse me, 

hi, I was just wondering… Det är en specifik bok 

hon undrar över. Varpå kvinnan som jobbar för 

dagen svarar på lika elegant Londondialekt och jag 

tjuvlyssnar rofyllt på deras korta men typiskt artiga 

konversation. 

konstant i skyn. När vi kommer fram till första 

korsningen svänger vi höger uppför den ofta hala 

kullerstensbacken. Här bör inte cyklas när det regnar, 

bedyrar den som är vis av erfarenhet. Väl uppe i 

slutet av backen finns målet med resan, åtminstone 

geografiskt, nämligen Fyrisbiografen. 

Här erbjuds var måndag olika sorters dokumentärer 

med hög kvalitet som gemensam nämnare. Efter 

visningen ges publiken möjlighet att sitta kvar, lyssna 

och ställa frågor när exempelvis regissören själv 

eller någon inom ämnet kunnig från universitetet 

samtalar om det vi just fått se. En ovärderlig arena för 

fördjupad kunskap om allt mellan himmel och jord, 

av delvis ideella krafter. Dokumentären för kvällen är 

For Sama, Till min dotter, om inbördeskriget i Syrien. 

Trots att man redan vet, bankar insikten med slägga 

på medvetandets port och placerar sig oundvikligt 

i uppmärksamhetens centrum. Det går att gräma 

sig över att det bästa toalettpappret är slut eller att 

den efterlängtade musikkonserten inte blir av. Men 

det är inte vi som drabbas värst. Det är det aldrig. 

Jämför att undvika smittan från en tvåa i Luthagen 

bunkrad med handsprit, med att ligga i tält på vad 

som påminner om soptippar. Utan tillräcklig tillgång 

till vatten. 

Kvalitetsdokumentär följt av 

expertsamtal varje måndag på Fyrisbiografen 

Vi befinner oss mellan Göteborgs och 

Södermanlands-Nerikes nation. Promenaden sker i 

riktning mot Domkyrkan, denna betryggande 

21


Messob 

Matt och dovt men ändå färgglatt – rödbrunt, beige, 

mörkgrönt, sandgult. Här och där växter, skulpturer 

och tavlor i klassisk afrikansk stil, gissningsvis 

etiopiskt och eritreanskt mer specifikt. 

Inredningen inne på Messob är estetiskt 

tillfredsställande och möjligtvis en av anledningarna 

till att restaurangen i februari kunde stoltsera med 

Guldkajans hederspris av Uppsala Nya Tidning. 

- Restaurangen är en kulturambassadör. Att vi får det 

här priset är ett kvitto på att vi är uppskattade, sade 

Kaleb Kifleyesus själv till UNT vid tillkännagivandet 

av årets priser. 

Sirius loppmarknad 

En åldrad tidskrift som berättar historien om hur 

tillvaron såg ut för sextio år sedan. Detsamma gäller 

äldre teknologiska artefakter som vinylskivor. Hur 

var det att växa upp utan internet? 

En detaljerad lampfot med tillhörande broderad 

skärm som påminner om den man som barn brukade 

stanna upp vid hos mormor och morfar. Som blicken 

fästes vid och vars mönster studerades eftersom de 

vuxnas samtalsämne blev för långtråkigt. 

Även modernare fynd som nysläppta böcker eller 

sällskapsspel. 

Oavsett om man brinner för Sirius IK och på varje 

möjligt sätt vill stödja föreningen, eller bara är en 

fattig Uppsalastudent i jakt på billiga möbler och 

böcker, är det värt att besöka källaren på Sturegatan 5 

i Luthagen. Söks något specifikt är det bara att prova 

vid flera tillfällen – utbudet fylls på varje dag. 

Allt överskott som loppmarknaden genererar går till 

Sirius ungdomsverksamhet. 

22


Tre journalister: tre typer av böcker 

Som avslutning på detta reportage kommer 

följaktligen tre lästips för den som inte vill eller 

kan lämna sin villa, lägenhet eller studentkorridor i 

nuläget. Man behöver inte vandra i Uppsala, det går 

lika bra att upptäcka världen hemifrån, under en filt i 

soffan, vilket nedan tretal är ett bevis på. 

Ditt lilla mörker i ljuset - Som krönikör får Andrev 

Walden utlopp för en mängd olika funderingar som 

hans medvetande ständigt producerar. De flesta 

ur sällan tidigare tänkta perspektiv och svindel 

blandas med fniss. 2017 nominerades han till Stora 

Journalistpriset för sina krönikor, en genre som aldrig 

tidigare lett till nomineringar. Detta är en samling av 

hans bästa texter och behandlar allt från helvetet som 

småbarnsförälder till frågor om rymden och alltets 

undergång – med finess. Det mest vardagliga med det 

mest avlägsna. 

Thailandssvenskarna - Frilansjournalisten och 

tidigare Uppsalastudenten Joakim Medin har stått för 

flertalet imponerande journalistiska insatser. 

Bland annat när han wallraffade i Thailand för 

att nå djupare insikter i landets sexköpsindustri 

och närmare bestämt svenskarnas roll i det hela. 

Han utgav sig för att vara en vanlig turist som alla 

andra och nästlade sig in i samtal som avslöjade 

väldigt mycket om en del svenskar. Joakim bar dold 

mikrofon under hela resan och det hela mynnade ut 

i en mycket läsvärd bok. Kunskap om det svenska 

samhället hämtas från andra sidan världen. Boken 

innehåller även ett avslöjande som rör Uppsala. 

Ålevangeliet - Kulturjournalisten Patrik Svensson, för 

detta verk vinnare av Augustpriset, har skrivit en hel 

fackbok om ålen – och det är helt magnetiskt. Den 

innehåller far-och-son-nostalgi inom ett traditionellt 

manligt ämne: fiske, blandat med svindlande 

existentiella och filosofiska frågor, en mix som bitvis 

påminner om Den gamle och havet. Den som börjar 

läsa boken blir snabbt på det klara med att ålen är 

världens mest gåtfulla fisk och inser varför människor 

från Aristoteles till Sigmund Freud kämpat med att 

förstå den – utan att lyckas. 

23

NATIONEN 

ANYTHING FOR SWEDEN 

AN INTERNATIONAL PERSPECTIVE ON “THE BEST 

COUNTRY IN THE WORLD” 

By: Kseniya Kalaur 

- I will leave Europe either in a coffin or in January 

2021, I literally screamed to the phone when someone 

from my “home” university asked me to immediately 

go back to the States in the beginning of March. 

To begin with, University of Rochester is not my 

“home”. Despite most of my friends thinking that I’m 

American, I don’t even have a green card. My parents 

live in Belarus, which is a one-hour flight from 

Stockholm and a twelve-hours flight from New York 

City (not counting a day or two of layovers). Going to 

the US seemed irrational. Or, I simply wanted to stay 

in Sweden. That’s it. 

”TURNED OUT, SWEDISH PEOPLE ARE 

NOT AS EVIL AS WE WERE TOLD THEY 

ARE.” 

Kseniya Kalaur. 

In March 2019, I landed in Stockholm the first time 

in my life. Needless to say, I was desperately in love 

with Sweden already when I saw a huge SAS airbus 

in a not-super-attractive-and-comfortable Chicago 

O’Hare airport. To be honest, I was in love with 

Sweden long before that. Why? Because winter 

sports and Melodifestivalen. That day, on March 6th, 

I was leaving Rochester to go to skidskytte-VM in 

Östersund. Stockholm didn’t make a huge impression 

on me maybe because our introduction happened 

when I was dead after ten hours flight or maybe 

because I’m generally not a huge fan of big cities since 

they all look the same to me. 

My life changed after I came to Jämtland. It was 

the first time watching my favorite sports live. And 

all that was happening because the organizing 

committee needed a Russian-English translator, so I 

came not to watch, but to work. 

After two weeks, I came to Rochester, knocked on 

the education abroad office door and said that I was 

going to study in Sweden Spring’20. 

- But nobody studies abroad sophomore year, wait for 

the junior. 

I cried my entire Arlanda-Newark flight and I was 

determined they would let me apply. I didn’t have to 

argue for long. They let me apply and I was accepted 

to Uppsala. 

I have no idea what it means to “study abroad”. I 

left my family when I was seventeen. I’ve lived in 

China, Russia, the US before I came to Sweden. I 

never understood a division between international 

and national students. Probably because I get on 

well with everyone without any necessity to ask, 

“where are you from?” What I appreciate about 

Uppsala is that students are independent. In the US, 

for example, the adults govern everything including 

student organizations, sports teams, et cetera. That 

automatically means that every student “owes” 

something to the school, and one is never able to do 

what they want. Back in the States even when fighting 

for some sort of flexibility, I always had to do what 

my school wanted me to do. In Rochester, we also 

have a huge campus with all the facilities combined 

together in a small area. That means people are 

everywhere and one has no chance to be alone even 

for an hour. 

In Uppsala I can finally be left alone. I don’t have to 

spend twenty-four hours a day with my classmates/ 

workmates. In addition, the range of activities I can 

select from is so huge that I can learn new skills and 

get better in previously accomplished skills every 

single day. I joined Stockholms nation during my first 

week and after Sthlmsveckan I asked Rochester to let 

me stay one more semester. They sent me the 

24

NATIONEN 

permission right on my birthday (which was also on 

Thursday this year, such luck). 

I remember how at the beginning of the semester 

we had those lectures for the exchange students on 

how to understand Swedish culture. It was a shock 

for me to realize that people in their twenties might 

find culture as a barrier to their potential friendships. 

Secondly, we were told that it’s basically impossible to 

become friends with Swedes. 

”MY LIFE CHANGED AFTER I 

CAME TO JÄMTLAND.” 

Kseniya Kalaur. 

The irony is that now three months into the semester 

I can say that a good 98% of my mates are Swedes. 

Turned out, Swedish people are not as evil as we were 

told they are. For those internationals concerned 

about not being able to find their company in 

Uppsala – I can say that I don’t have one either. But 

I have a ton of free time and so many ways I can 

contribute to my “home” university, my exchange 

university and my resume. And that’s important. 

I was never super happy in my life. I always wanted 

more and that was always making me even more 

disappointed. However, if those twenty sad years 

were for one year in Sweden – I would do that again. 

Can one explain why they love their family and/ 

or partner? No. Same for me, I can’t explain why 

Sweden, but I can definitely say that mitt hjärta 

tillhör Sverige. 

25


HOS DAGENS STUDENTER 

Av: Mireia Lundquist 

Ingen är så uppfinningsrik i köket som den som 

inte vill handla en gång till innan CSN dimper ner 

på kontot. Hur äter vi studenter egentligen? Är det 

fortfarande gröt och snabbnudlar eller har vi börjat 

jobba oss mot mer kreativa, hälsosamma lösningar 

när kylskåpet gapar tomt? Jag begav mig hem till tre 

studenter för att gräva i deras skafferi. 

LINNEA 

När jag blir bjuden på middag hos Linnea Ljung 

trollar hon fram svamp, renkött, lingon och glutenfri 

pasta. 

- Jag älskar att göra risotto eller ugnsbaka rotfrukter 

med kyckling. Men vissa dagar blir det lite enklare, 

som en pasta och sås, säger hon. 

Jag tittar på den gräddiga renköttssåsen och tänker 

att Linneas definition på ”enkelt” knappast stämmer 

överens med min. Linnea har, precis som många 

andra, sina favoritvaror i affären, och hemma hos 

henne finns det alltid kycklingfilé. 

- För det kan man göra så mycket på! Pasta med 

kyckling, kyckling i ugn, kycklinggrytor... 

När jag frågar om Linneas tips för en lyckad 

studentkost får jag ett svar jag kan identifiera mig 

med: 

- Jag vet knappt vad jag gör själv haha, vet inte om jag 

kan tipsa någon. Jag freebase:ar i princip varje gång, 

och så blir det oftast ganska bra, säger hon med ett 

skratt. 

Här kan jag flika in och säga att pastan hon slängde 

ihop när jag hälsar på blev mer än bara ”ganska bra”. 

- Men våga testa, fortsätter hon. - Våga prova att laga 

nytt och våga göra misstag, så blir du ständigt bättre. 

Och KÖP INTE KETCHUP. 

Ketchup är en produkt som inte finns i hennes 

kylskåp, påstår Linnea. 

- Om jag ska göra en pastarätt köper jag hellre 

tomater och gör en ordentlig tomatsås, avslutar hon. 

”VÅGA PROVA ATT LAGA NYTT OCH 

VÅGA GÖRA MISSTAG, SÅ BLIR DU 

STÄNDIGT BÄTTRE.” 

Linnea Ljung. 

MOA 

- Jag tycker att det ska vara mysigt att äta, säger Moa 

Tagesson när vi sätter oss ner för att diskutera 

mat. - Att bo med partner och laga mat tillsammans 

är annorlunda än om man äter själv, menar hon. 

Och med en italiensk kock till pojkvän kan man 

kanske hävda att hon har en lite lyxigare vardagskost 

än oss andra. Avundsjukan pyr i mig när hon berättar 

om att mackor till middag inte är något som händer 

hemma hos henne (och får mig att skämmas lite 

över min middag bestående av just mackor kvällen 

26


dessförinnan). Moa berättar att hon gärna lägger krut 

på en lyxig brunch som hon och pojkvännen kan 

umgås över. 

- Duka upp hela bordet med allt! Kaffe, juice, gärna 

någon smoothie, bröd eller frallor, skinka, alltid ägg 

eller äggröra, grönsaker och frukt! Gärna yoghurt 

och flingor också. 

Sagda pojkvän kommer hem under samtalet, och 

snabbt blir man bjuden på en lyxigt skummad kopp 

kvalitetskaffe, och jag skäms igen, nu över min 

frukost bestående av gröt och pulverkaffe. 

När jag frågar vad som alltid finns i skafferiet är 

svaret riskakor och Philadelphia-ost, men även 

mycket grönt: 

- Vi har alltid grönsaker och frukt och potatis 

hemma, och lax i frysen. 

Och vardagslyxen? Det är självklart chark. 

- Det kan jag äta i timmar! 

ERIK 

När det var dags att prata med Erik Ekelid om hans 

matvanor hade Sverige börjat stanna av och det blev 

till att göra intervjun över videosamtal. Men lika bra 

gick väl det, även om jag är lite besviken på att inte 

ha fått smaka på en av hans grytor. Hemma hos Erik 

finns nämligen alltid ingredienser till en gryta: 

- Det här kommer låta så jäkla pretentiöst, men jag 

köper nästan aldrig färdigmat. Inga fryspizzor här 

haha, sånt köper jag aldrig. 

”GÖR GRYTOR! DU FÅR MYCKET MAT 

FÖR LITE PENGAR, OCH DET ÄR LÄTT 

ATT GÖRA.” 

Erik Ekerlid. 

När intervjun går mot sitt slut blir jag föga förvånad 

av Eriks tips för en bra studentkost: 

- Gör grytor! Du får mycket mat för lite pengar, och 

det är lätt att göra. 

När jag sätter mig för att skriva reportaget inser jag 

att alla tre studenter sagt att de försöker hålla sig 

borta från färdiga fabrikat, och att de gärna lagar sin 

mat från grunden. Jag känner att mitt hopp om att 

skriva ett reportage om kreativa matlösningar eller 

hur man lagar de godaste snabbnudlarna blivit rejält 

krossat. Kanske förefaller det sig att studenter idag 

inte längre passar in i den gamla stereotypen om svart 

kaffe och frysmat till tentaplugget, utan att vi istället 

bryr oss mer om att äta enkel men näringsrik mat. 

Våra måltider verkar inte längre vara snabbnudlar 

och makaroner med ketchup, utan istället lax, grytor 

och risotto. Men viktigt blir nog ändå att komma ihåg 

att det inte är hela världen att slänga i sig ett paket 

snabbnudlar under tentaplugget. Jag vet att jag i alla 

fall planerar fortsätta med mackor till middag utan 

att skämmas! 

- Jag har alltid en burk krossade tomater hemma. 

Oftast finns en burk kokosmjölk också, berättar han. 

Snabbt inser jag att detta är en kille som gillar 

storkok. Mycket riktigt, berättar Erik: 

- Grytor är min go-to, speciellt efter att jag fick en 

niolitersgryta i julklapp. Det blir mycket matlådor 

med den. 

Varvandet med plugg, träning och andra 

sidoåtaganden vet vi ju alla blir lite lättare med en 

ordentlig kost. Erik säger att han äter både nyttigt 

och dessutom mycket vegetariskt, det är billigare och 

bättre enligt honom. När jag frågar vad som aldrig 

finns i skafferiet flinar han: 

27

ecept 

3Q ELECTUS PARMESANRIKA 

RÄKPASTA 

Av: Sigge Paues (eller Signe Isbäck)? 

Hallå där alla hungriga studenter och Stockholmare! 

Jag heter Sigge Paues och tar till hösten över som 3Q, 

vilket jag självklart ser fram emot. Som ansvarig för 

fester och roliga saker i allmänhet skulle man kunna 

tänka sig att 3Q skulle vara bra på att laga mat och att 

utfodra hungriga personer. Jag blev därför tillfrågad 

att bjuda på ett bra recept till våra fina tidning. Men 

ack så fel de hade, mina matkunskaper är något 

begränsade. Så därför tänker jag istället bjuda på 

min flickväns räkpasta. Vilken jag känner troligtvis 

är bättre än min pyttipanna deluxe – en gräddstuvad 

pyttipanna med parmesan på toppen. Äckligt säger 

ni, gott säger jag. Här kommer i alla fall en räkpasta. 

INGREDIENSER: 

- Pasta, 400 g (gärna fettuccine eller linguine) 

- Räkor, 500 g 

- Gul lök, ½ 

- Typ 3 st vitlöksklyftor 

- Hummerfond, 1 msk koncentrerad 

- Grädde, 2,5 dl (välj matgrädde om du är healthy och 

vispgrädde om du inte bryr dig om sådant) 

- Persilja, det som känns rätt för dig 

- Vitt vin, 1 dl 

- Pastavatten, 2 msk 

- Spenat, ½ påse 

- Parmesan (blir aldrig för mycket) 

- Salt (mycket salt, det är gott) 

- Peppar (mindre än mängden salt) 

- Chiliflakes (lagom) 

Hur gör man? Signe berättar: 

Koka pastan som man gör. Spara lite vatten till 

senare. Häll lite olivolja i stekpannan. Finhacka 

vitlöken och gullöken – sedan slänger du ner dem i 

stekpannan. Häll på vin. Häll i fond. Nu slänger du i 

grädden. Låt det koka ihop lite mojsigt. Salta, peppra 

och chiliflake:a. På med persiljan. I med pastan i 

såsen och kör i lite pastavatten också. Sedan har du 

ner spenaten och räkorna. Haha, skalade du räkorna? 

Eller slängde du ner dem med skal? De ska i alla fall 

inte ha skal. Rör runt och låt mojsa. Klart, nu river du 

på en jävla massa parmesan på toppen! 

28

Kuratelet 

2Q 

Carl Fredrik Kjellberg 

Hej Landsmän och Landsmaninnor, 

Min första spalt var fylld med utropstecken, versaler och en allmänt positiv energi och 

framtidstro. Exempelvis, ”VILKEN JÄVLA VÅR det ska bli!”. 

Ja… kort sagt blev våren inte riktigt som jag hade tänkt mig. Istället för en himla massa 

(lukrativa) roligheter står Nationen istället halvtom, klubbverkarna är alldeles för 

utvilade, och många av er Stockholmare har sedan länge åkt tillbaka till era hembygder. 

De kläder jag dyrt köpt för att kunna vara Torsdagsfin på klubben har varit oanvända 

sedan februari, och intäktsbortfallet gör mitt annars roliga jobb rätt så tråkigt. Trots detta 

har det absolut funnits ljus i mörkret. Istället för en Vårbal i Lund i Lund, firade vi en Vårbal i 

Lund i Uppsala, och strax innan coronakaoset anlände hann vi med en otroligt lyckad Skottårsbal, 

som för första gången någonsin efterföljdes av en Skottårsbrunch. 

Man hade inte riktigt tänkt sig att kuratorsåret skulle präglas av en global pandemi, men här är vi, 

och jag vill avsluta denna spalt genom att visa lite tacksamhet till alla fantastiska ämbetsmän som har hoppat in i 

verk som inte är deras egna för att hålla igång Nationen, och inte minst till mina fantastiska kollegor. Ni är primus 

inter pares! 

Carl Fredrik Kjellberg 

Andre kurator 

3Q 

Vera Olsson 

Hej på er! 

Om detta varit en vanlig termin så skulle jag säga något i stil med ”i skrivande stund vankas 

de sista förberedelserna inför Valborg och när tidningen kommer ut hoppas jag ni haft ert 

bästa Valborgsfirande någonsin”. Men icke! I skrivande stund håller vi istället på att planera 

lite roliga event för att ge tillbaka till våra fantastiska ämbetsmän som fortsätter ställa upp 

genom att jobba i Bakfickan, hjälpa oss med marknadsföringen, skriva i tidningen och 

överlag hjälpa oss att hålla Nationen levande. 

I mina två senaste spalter har jag gett månadens Ris och Ros och efter att ha räknat bort det 

rådande coronaläget som vi nu befinner oss i så kommer det här igen. 

RIS: Utan våra gasquer får vi heltidare ha egna städsexor, det haglade igår och jag har i skrivande 

stund så otroligt mycket träningsvärk i benen efter att ha åkt rollerblades för första gången på fyra 

år. 

ROS: I måndags spelade vi brännboll i Ekoparken vilket var så himla kul, jag träffade min hund hela helgen och 

snart är det jogg med grogg. 

Sist vill jag än en gång tacka alla vänner och ämbetsmän som håller vardagen och Nationen levande och fortfarande 

fylld med glädje! 

Vera Olsson, 

Tredje kurator 

29

kuratelet 

Barmästare 

Tomas Haglund 

Hej och Hallå! 

Ja ni. I min förra spalt uttryckte jag ro och glädje i att allt rullade på så himla bra. Man skulle 

kunna påstå att vi lidit av en liten punktering sedan dess, på alla hjul. Min älskade Torsdagsklubb 

har behövts läggas på is, ”Vårbalen i Lund”-resor ställdes in och de storslagna Valborgsplanerna 

blev betydligt mindre, men ändå en hit! Torsdagsklubben må ligga på is men den 

har inte gått i ide, utan tar sig istället tiden för ett ansiktslyft för den största comebacken 

sedan Spice Girls 2007. Vi kommer att vara redo. 

I övrigt gör vi nu det bästa av situationen för att hålla våra medlemmar och engagerade glada 

och underhållna. Vi spånar dagligen på roliga aktiviteter såsom brännboll och quizkvällar. I 

skrivande stund har vi precis spikat upplägget för vår after school som vi ska ha under våren 

på utegården och förhoppningsvis har vädret hållit i sig i det att du kanske till och med i läsande 

stund sitter där ute med en fräsch ceasar och en lemonad. Har du tråkigt någon dag så svarva om 

till grönpikén och häng med på ett pass i Bakfickan, kanske ses vi där. Om inte jobba så sväng förbi 

ändå, bjud mig på en öl! 

Tomas Haglund, 

Barmästare 

Restaurangchef 

Felicia Lööke 

Vänner! 

Aldrig har de gemenskaper vi skapar och den mötesplats vi är spelat en viktigare roll. Jag vill 

lyfta alla makalösa ämbetsmän och mina obeskrivliga heltidarkollegor, allt blir ju ljusare med 

er! 

I min första spalt som Restaurangchef skrev jag att jag hade landat i att terminen kommer 

att vara obeskrivlig, jag kan nu i min sista bara konstatera att jag hade rätt. Vilket år det 

blivit. Sedan sist har Marsspexet gjort succé, jag fick ha min pappa som bordsherre på 

gasque och dansa med honom ända fram till ”Stad i ljus” och ämbetsgruppen har sprudlat av 

initiativ och samhörighet, wow! 

Ännu har jag några månader kvar på kontoret och tid att jobba med er i Bakfickan, dricka en 

kall öl i solen och njuta av allt det som är Stockholms nation. Jag vill dock passa på att tacka min 

företrädare Patrik för allt stöd under året, likaså mina kollegor Erik, Victor, CF, Vera, Gustav, Tomas, 

Annie, Elsa och Hugo, vilka gäng vi var/är! Stort lycka till även till min efterträdare Hugo Söderlund, du kommer utan 

tvekan att göra ett riktigt kanonjobb! 

Min dörr står alltid öppen, tvivla inte på att kika in! 

Felicia Lööke 

Restaurangchef 

30

kuratelet 

Dagchef 

Elsa Kiljunen 

Vackra Stockholmare, 

Ibland blir saker inte som man tänkt sig. Vad jag trodde att jag skulle skriva i min andra spalt 

som Dagchef var att Bakfickans dagverksamheter rullar på i full fart, att vi heltidare precis har 

varit nere i Lund och stökat och att Stocken Garden bara är dagar bort. Men så ser det tyvärr 

inte ut. Men det finns ingen vits med att vara nere över något man inte kan påverka utan 

man måste tänka positivt. 

Dagverksamheten är fortfarande igång och vi har fått sällskap av lunchen nere i Bakfickan 

vilket är väldigt kul då jag får jobba med vår kock Anders igen. Sammanhållningen är stark 

bland ämbetsmännen och nya roliga initiativ dyker upp i ämbetsgruppen nästan dagligen. 

Man får inte heller glömma att våren och solen har kikat förbi och gett många av mina kollegor 

lite färg i ansiktet (jag har dock inte fått någon färg utan fortsätter gå runt genomskinlig som ett 

spöke, men kul för dem!). En sak som däremot har hänt mig är att jag blivit omvald, tjoho! Jag 

kommer sitta som Dagchef även i höst och då önskar jag att jag får min revansch! 

Elsa Kiljunen, 

Dagchef 

Kvällschef 

Hugo Bluhme 

Karantänsrecept, 

”I dessa tider” är en fras jag hört slängas runt mycket. ”Dessa tider” då man kanske har mer tid 

hemma. Om jag vore tvungen att välja en variabel som alltid gör en måltid mer lyckad så är det 

tid. Tiden att puttra en gryta länge, tiden att låta laxen långsamt grillas i ugnen och tiden att 

låta ett bröd jäsa. Bröd är nog bland det billigaste och lättaste att göra för resultatet man får. 

Bara man har just tid. 

7dl vetemjöl 

1/4 kub jäst 

1 1/4 tsk salt 

3 1/2 vatten 

Blanda mjöl och salt i en bunke. Blanda jästen med vatten och häll ned i det torra. Rör ihop allt 

snabbt och täck med plast. Sedan ska det stå cirka 12–19 timmar. Sedan tar man ut det på ett mjölat 

bord och viker degen en till två gånger. Och låter den vila under plast i 15 minuter. Häll vetekli på en handduk och lägg 

degen på handduken med viksidan nedåt. Häll på vetekli och täck med handduk. Jäs i två timmar. Ställ ugnen på 250 grader 

och värm en gjutjärnsgryta med lock. Lägg degen i grytan och ha på locket i 30 minuter. Sedan utan lock i 15–30 minuter, 

alternativt grädda cirka 45 minuter i ugn. 

Hugo Bluhme, 

Kvällschef 

31

glad 

sommar 

FRÅN OSS PÅ REDAKTIONEN! 

stockholmsnation.se

2020 - Holmiensis 2

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?